Skip to main content

Full text of "Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar"

See other formats

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

1893 Januari 





BAND 14 

hXftb 1. 




1892 15. 

k Qotifier om SaalekinneD oob den n^rmaste omglfnlog . . , 20. 

evegruppen och TroQdh}emsfftlt«t 27. 

ytterligare anmKrkDiDgar om leptnnakalken i Dalarne — 39. 

sit och kalkspat fr&n Norberg (Tafl. 1) 49. 

er om fjeldbygnlngen paa sydiiden af Lake Superior og i 
. Amerika 63. 

s ttber die Baaalte des arktischen Qebietes. Eine Berich- 


A. C. Ramsiy, F. v. Robmxr och J. L. A. Qcathefaom db 

•■Mmiue aDararige f5r lina nppiatterii InaehAH. 



Digitized by VjOOQIC 


Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 


Digitized by VjOOQIC 

q ^ Cf Stanford Library 

^ APR 9 

N? 141 189a Januari 





BAND 14 




Ledamot^rdrteckning 8. 

Htftet den 7 J»iin»rl 1892 15. 

TdasvEBOHM, A. E. N&gra notiaer om SaAlekinneo oob den nilnnaste omgifning ... 20. 

» 9 » Om Sevegruppen och TroQdhjeinffilt«t 27. 

T6RVQi7f BX, 8. X<. N&gra ytterligare anmttrkoiDgar om leptsnakalken i Dalarne .... 89. 

JoHA!<8SOX, K. Oni cerntsit ooh kalkspat frin Norberg (Tafl. 1) 49. 

RKrscH, B. Bemflerknlnger om fjeldbygnlngen paa sydilden af Lake Superior og 1 

Oreeo Mountaini, N. Amerlka 63. 

AnmAlaruieyt^ oeh krititer: 

A- G. NATHoitST. Elnlgei ttber die Ba^alte dei arktischen Oebietes. Eine Berich- 

tiffxantf 69. 

A/tidne utlSfuUka geoiogtr: A. C. Ramsvy, F. v. Robmxr ocb J. L. A. Qcatrbpaoks de 

Bn&AU 70. 

AnmoMinlaff^i N:o SO. 

f^SrflKitarBe 2ro •■tamme anararige fSr aina npptattern iaaeh&ll. 



Digitized by VjOOQIC 



Lager af in- ocli utliindsk literatur, kartor, gravyrer och 
fotografier m. m. Prenumeration iV alia in- och iitliindska tid- 
fikrifter. Bref och fftrfragningar bee varus per omg^endc. 

All geologisk, mineralogisk,,naturvetenskaplig 

och teknisk literatur, som ej finnes A lager, anskafFas genera 
direkt och snabb forbindelse med utlaudei. 

1 1 Wii 


rekommendera sitt rikhaltiga lager af 
in- och utlaudsk litteratur. 

Specialitet: Tetenskaplig litteratur. 

Hvad som ej finnes & lager anskaffas skyndsammast. 

Digitized by VjOOQIC 







Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 


Jan. 1892. 


Hr Hj. Sjogren. Ordforande. 

Hr E. SvEDMARK. Sekreterare. 

Hr 6. Holm. Skattroastare. 


Hr H. Santesson. 

Korregponderande ledamOter: 

Anm. Siffrorna angifva Irtalet for iDval som korrtssp. ledamot. 

Cohen, E. Dr, Professor. 89 Greifswnld. 

Credner, H. Dr, Professor, Chef for Sachsens Geolog. 

Undersakning. 89 Leipzig. 

Dames, W. Dr, Professor. 89 Berlin. 

Dana, J. D. Professor. 89 New Haven. 

Daubr^e, A. Professor. 89 Paris. 

Descloizenux, A. L. Professor. 89 Paris. 

Geikie, A. Dr, Chef for Englands Geolog. Under- 

sokning. 89 London. 

Geikie, J. Dr, Professor. 89 Edinburgh. 

Groth, P. Dr, Professor. 89 Miinchen. 

Johnstrup, F. Professor, Chef for Danraarks Geo- 
log. Undersokning. 89 Kopenhamn. 

Lapworth, C. Professor. 89 Birmingham. 

Raromelsberg. C. E. Dr, Professor. 89 Berlin. 

Rosen busch, H. Dr, Professor, Chef for Badens 

Geolog. Undersokning. 89 Heidelberg. 

Schmidt, F. Dr, Akaderaiker. 89 St. Petersburg. 

Steenstrup, J. Dr, Professor. 89 Kopenhamn. 

Suess, E. Dr, Professor. 89 Wien. 

Zirkel, F. Dr, Professor. 89 . Leipzig. 

Digitized by VjOOQIC 


Anm, 1. Teckoet * atmirker stdndige ledamoter Qtr sttdgarne, 8 8)* 
2. Siffroroa aogifvs irtalet dl ledtmot i Fdreniogen intradt. 

Abenius, P. W. Fil. Dr» Decent. 86 Upsala. 

d'Albedyhll, G. Frih. Major. 87 Stockholm. 

•A16n, J. E. Fil. Dr, Stadakemist. 82 Goteborg. 

Andersson, C. F. G. Fil. Lie. Araanuens. 87 Lund. 

Andersson, F. Fil. Kand. 90 Upsala. 

Andersson, Gunnar. Stud. 91 Orebro. 

Andersson, Th. Bergsingenior. 88 Stockholm. 

Anderzon, A. Fil. Kand. 76 Stockholm. 

Andr6e, T. Ingenior. 86 Norberg. 

Appelberg, O. Ingenior. 85 Upsala. 

Arnell, K. Fil. Dr. 81 Gefle. 

Aspegren, C. Bruksforvaltare. 86 Elfvestorp, Gryt- 

Atterberg, A. Fil. Dr, Forest&ndare for kem. 

station. 76 Kalraar. 

Atterberg, Axel. IngeniSr. 83 Stockholm. 

Bachke, A. S. Bergmdstare. 88 Trondhjem. 

Backman, Ch. Civilingenior. 75 Stockholm. 

Barlow, G. Verkmastare. 87 Gustafsberg. 

Beijer, F. Bokforlaggare. 82 Stockholm. 

•Benedicks, G. Bruksegare. 75 Gysinge. 

Berg, L. Landshofding. 89 Lule&. 

Bergendal, T. Bruksforvaltare. 87 Soderfors. 

Bergman, A. O. Ingenior. 90 Gellivara. 

Bergman, J. S. Fil. Rand. Forste larare. 79 Stockholm. 

Bergstrand, C. E. Fil. Dr, Professor. 71 ... Stockholm. 

•Bert rand, E. Ing^nieur des Mines. 84 Paris. 

Blomberg, A. Fil. Dr, Statsgeolog. 74 Stockholm. 

Blomstrand, C. W. Fil. Dr, Professor. 71.. Lund. 

Blytt, A. G. Professor. 90 Kristiania. 

Broom 6, L. Kapten vid Vag- och Vattenbygg- 

nadsk&ren. 87 Stockholm. 

Brun, J. Apotekare. 76 Hudiksvall. 

Brogger, W. C. Professor. 75 Kristiania. 

Bucht, G. W. Kartograf. 84 Lule&. 

Bugge, M. Adjunkt. 87 Trondhjem. 

•Backstrom, H. Fil. Dr, Decent. 86 Stockholm. 

•Bortzell, A. Hofintendent. 71 Stockholm. 

Cap pel en, D. Cand. Min. Verksegare. 86 ... Ulefoss, Slden, 


Digitized by VjOOQIC 

Carlborg, A. Bruksforvaltare. 89 Bagg&. 

Carleaon, J. A. Grufingenidr vid Bergsataten. 85 Lule&. 

Carlin, F. O. Bergaingenior. 80 Stockholm. 

Carlaon, A. Bruksegare. 85 Storbron, Filipatad. 

CarUson, C. Ph. Pil. Dr, Bergmaatare. 71... Falun. 

Carlsson, E. Bruksegare. 85 Stadra, Gyttorp. 

Carlason, G. A. Fil. Dr, Kollega. 71 Stockholm. 

Cederstrora, A. Frih., Fil. Kand. 87 Stockholm. 

•Celaing, L. A. von, Kamroarherre. 80 Frakeutorp, 


Chrustschoff, K. von, Fil. Dr. 90 S:t Petersburg. 

Conwentz, H. Fil. Dr, Professor. 91 Danzig. 

Corneliussen, O. A. Direktor. 82 Viksntes, Norge. 

Crselius, P. A. Bergsingenior. 86 Engeisberg. 

Cronquist, A. W. Civilingenior, Keuiist vid 

flottan. 72 Stockholm. 

Dahlblom, L E. T. T. f. Grufingenidr. 90 Kopparberg. 

Dahlgren, E. W. Bibliotekarie. 85 Stockholm. 

Dahll, T. Fil. Dr, Bergmaatare. 74 Kragero, Norge. 

Dahlman, C. E. Kartograf. 87 Stockholm. 

Danielsson, C. F. Grufingenidr vid Bergs- 

ataten. 75 Kopparberg. 

*Danielsson, J. Ofveringenior. 85 Stockholm. 

•De Geer, G. Frih. Fil. Kand. Statsgeolog. 78 Stockholm. 
De Laval, C. G. P. Fil. Dr, Ingenior. 90. Stockholm. 

Delgobe, Ch. Direktor. 82 Kristiania. 

Dellwik, C. A. Direktor. 74 Stockholm. 

•Dickson, O. Frih. Fil. Dr, Grosshandlare. 75 Goteborg. 

Dufva, E. A. Bergmaatare. 76 Stockholm. 

•Du86n, R. F. Fil. Dr. Lektor. 84 Kalmar. 

Dus6n, P. Ingenior. 88 Bibundi, Afrika. 

•Eger, L. Direktor. 84 Bamle, Norge. 

•Ehrensvard, C. A. Grefve, f. d. Statsr&d. 74 Tosterup, Svena- 


Eichstadt, F. Fil. Dr. 81 Goteborg. 

Ekhoff, P. C. E. Fil. Dr, Forest&ndare for 

Lifrustkammaren. 74 Stockholm. 

Ekman, C. E. Bruksegare. 75 Finsp&ng. 

♦Ekman, O. Konsul. 82 Goteborg. 

Engberg, G. Grufforvaltare. 84 Hus&, Hjerpen. 

Engatrom, N. Fil. Dr. 75 Alnarp, Akarp. 

Erdmann, E. Statsgeolog. 71 Stockholm. 

Ericson, J. P. Frih., Landshofding. 84 Ostersund. 

Fahlcrantz, A. E. Grufingenior. 74 Norberg. 

Fegraeus, T. Fil. Dr. 76 Baku, Ryssland. 

Fernqvist, E. B. Rektor. 75 Orebro. 

Flink, G. Folkakolelftrare. 83 Stockholm. 

Flygare, C. Lojtnant. 90 Stockholm. 

Digitized by VjOOQIC 

Forsberg, C. J. Verkmastare. 86 Gustafsberg. 

Frsenckel, G. D. Grosshandlare. 90 Stockholm. 

Fredholra, K. A. Fil. Dr, Rektor. 76 Luleft. 

Fries, J. O. County Surveyor. 86 Orlando, Florida. 

Fuchs, T. Direktor. 89 Wien. 

•Gadolin, A. General, Akademiker. 78 S:t Petersburg. 

Gellerstedt, G. Mantalskommissane. 71 Stockholm. 

Granstrom, C. G. Direktor. 91 Kejmersholm. 

Granstrom, G. A. Disponent. 79 Karrgrufvan. 

Groll, V. L. Statsr&d. 90 Stockholm. 

Grondahl, V. Bergskemist 89 Stockholm. 

•Gronvall, E. Disponent. 81 Hellefors. 

Gulbrandsen, A. L. Grosshandlare. 88 Knstiania. 

Guraaelius, A. Direktor. 72 ^ Stockholm. 

Gumselius, O. J. Grufingenior. 71 Walla. 

Haij, B. J. FU. Dr, Lektor. 89 Vexio. 

Hamberg, A. Fil. Kand. 88 Stockholm. 

Hammarskiold, A. Kapten, Grufingenidr. 79 Dannemora. 

Hansen, A. M. Fil. Dr. 92 Knstiania. 

Hauan, K. Direktor. 75 Eidets Hytte. 


Hedin, S. Fil. Kand. 87 Stockholm. 

Hedstrom, H. Stud. 89 ^ Upsala. 

Hedstrora, P. GrufiForvaltare. 81 Nartorp, Borrura. 

Helland, A. Fil. Dr, Professor. 74 _ Kristiania. 

Hennig, A. Fil. Kand. 87 Lund. 

Hildebrand, H. 0. Fil. Dr, Riksantiqvarie. 77 Stockholm. 

Hinze, V. Assistent. 90 Kopenhamn. 

Hiortdnhl, Th. Professor. 74 Kristiania. 

Hiriakoff, M. Verkl. Statsr&d. 80 S:t Petersburg. 

•Hoffstedt, H. Disponent. 85 Schisshyttan, Gras- 


Holm, G. Fil. Dr, Paleontolog vid Sveriges 

Geologiska Undersokning. 76 Stockholm. 

Holmqvist, P. J. Fil. Kand. Amanuens. 91 Stockholm. 

Holrastrom, L. Fil. Dr, Folkhogskolefore- 

st&ndare. 72 Hvilan, Akarp. 

*Holst, N. O. Fil. Dr, Statsgeolog. 75 Stockholm. 

•Homan, C. H. Stud. 89 Kristiania. 

Hoppe, E. F. F. Kapten, Grufingenior vid 

Bergsstaten. 77 Stockholm. 

Hullberg, A. Jagmastare. 91 Lycksele. 

Hult, R. Docent. 87 Helsingfors. 

Hagerstrora, K. P. Fil. Kand. 89 Y^^^**^- 

Hassler, O. Overstier. 84 Odeg&rden, Bamle, 


Hogberg, L. A. Bruksforvaltare. 85 Axmar, Bergby. 

Hogbom, A. Fil. Dr, Docent. 81 Stockholm. 

Digitized by VjOOQIC 

Igelstrdm, L. J. Bergskonduktor. 72 Gras, Sunnemo. 

Inberg, I. J. Bergsingenior. 81 Helsingfors. 

Jansson, J. E. Disponent. 86 Finnmossen, Ta- 


Johansson, J. L. Fil. Kand. 88 Upsala. 

Johnson, K. B. Fil. Kand. 91 Upsala. 

Jungner, J. G. Bergsingenior. 89 Gellivara. 

Jagerskold, L. Fil. Kand. 90 Upsala. 

Jonsson, J. Fil. Kand. 80 Stockholm. 

Kalkowsky, E. Fil. Dr, Professor. 85 Jena. 

Kajser, E. Fil. Dr, Professor. 89 Marburg. 

Keilhack, K. Fil. Dr, Statsgeolog. 84 Berlin. 

Keiller, D. Disponent. 86 Kafveltorp, Koppar- 

Kjell Strom, C. J. O. Underlojtnant, Karto- 

graf. 83 Stockholm. 

Klockmann, F. Fil. Dr, Docent. 84 Clausthal. 

Karck, C. Frih. 75 Petersborg, Smeds- 


Kojer, K. Bergsingenior. 86 Karrgrufvan. 

Lagergren, J. Ingenior. 91 Gellivara. 

Lalin, C. J. Fil. Dr, Laroverksadj. 73 Stockholm. 

*Landin, J. Handelskemist. 83 Stockholm. 

Landstrdm, G. Ingenior. 87 Granefors, Karls- 


Larson, A. Grufingenior. 85 Striberg. 

Larson, E. Grafingenior. 85. Hjuljern, Gr&ngen. 

•Lehmann, J. FiL Dr, Professor. 86 Kiel. 

Lewenhaupt, A. Grefve, Ofverkammarherre. 77 Sjoholm, Katrine- 

Lewin, E. W. Grosshandlare. 90 Stockholm. 

Lindahl, J. Fil. Dr, Director of State Mu- 

seam. 89 Springfield, Illinois. 

'Lindberg, C. Bmksegare. 75 Karlsdal, Kortfors. 

•Lindberg, C. P. Bmksegare. 86 Rockesholm, Kort- 

Lindberg, I. Kontorschef. 91 Salitelma koppar- 

verk, Norge. 
Lindman, C. S. B. F. d. Kontrolldirektor. 79 Stockholm. 

Lin'dstrom, A. Statsgeolog. 71 Stockholm. 

Lindstrom, G. Assistent vid Riksmuseum. 74 Stockholm. 

Lindstrom, G. Fil. Dr, Professor. 74 Stockholm. 

Ljungman, A. W. Fil. Dr. 76 Tjom. 

Lotti, B. Dr, Ing. nel R. Corpo delle mi- 

niere. 88 Rom. 

•Lov^n, Ch. Med. Dr, Professor, Sekreterare i 

Landtbruks-akademien. 84 Stockholm. 

LoT^n, S. Fil. Dr, Professor. 71 Stockholm. 

Digitized by VjOOQIC 


Lundblad, A. Inj^enior. 83 Eskilstuna. 

Lundbohm, Hj. StaUgeolog. 80 Stockholm. 

Lundgren, B. Fil. Dr, Professor. 73 Land. 

Lundstrom, C. H. Fil. Dr, Bergmiistere. 72 Filipstad. 
Lofstrand, G. Assistent. 78 Lule&. 

Madsen, V. Assistent. 89 Kopenhamn. 

Melkerson, J. A. Ingenior. 86 Backa, Orsa, 

Moberg, A. Fil. Dr, Chef for Finlands Geolog. 

Undereokning. 74 Helsingfora. 

Moberg, J. C. Fil. Dr, Docent. 80 Lund. 

Morton,. C. Amanuens. 84 Upsala. 

Mossberg,. C. Disponent. 82 Persberg. 

Manthe, H. Fil. Lie, Amanuens. 86 Upsala. 

Nathorst, A. G. Fil. Dr, Professor. 73 Stockholm. 

Nathorst, J. Direktor. 89 Vindo, Eds bruk, 

Nauckhoff, G. Fil. Dr, Grufingenior. 76 .... Grangesberg. 

Nisser, E. Grufingenidr. 87 Lof^en, Qnsta. 

•Nordenskiold, A. E. Frih. Fil. Dr, Pro- 
fessor. 71 Stockholm. 

Nordenskiold, G. Fil. Kand. 89 Stockholm. 

Nordenskjold, O. Fil. Kand. 90 Upsala. 

Nordenstrom, O. G. Professor. 71 Stockholm. 

Nordstrom, Th. Fil. Dr, Kommersec&d. 71. Stockholm. 

Norelius, O, Bergsingenior. 86 Filipstad. 

Norstedt, E. Brukspatron. 84 Stockholm. 

Nyberg, A. I. Bergmastare. 74 Safsjo. 

Nyman, E. Fil. Kand. 88 Upsala. 

Gibers, E. W. Adjunkt. 73 Lund. 

Olbers, T. B. Ingenior. 83 Stockholm. 

*Palm, S. Konsul. 83 Austin, Texas. 

Persson, N. Konsul. 92 Helsingborg. 

Petersson, G. V. Fil. Dr. 86 Stockholm. 

Petersson, P. Kapten vid Vag- och Vatten- 

byggnadsk&ren. 85 Surahammar. 

Pettersson, A. L. Th. Civilingenior. 72 Lysaker, Kristiania* 

Post, Hampus von, Fil. Dr, Professor. 72... Ultuna, Upsala. 

Post, Hans von, Grufingenior. 80 Degerhnmn, Sodra 

•Proschwitz, C. von, Bruksegare. 81 Floda. 

Ramsay, W. Fil. Dr, Docent 85 Helsingfors. 

Rehnberg, 0. Flottchef. 91 Byske. 

RemeU, A. Fil. Dr, Professor. 89 Eberswalde. 

Reusch, H. H. Fil. Dr, Chef for Norges Geol. 

Und. 75 Kristiania. 

Reutersward, P. O. Hofmarskalk. 89 Stockholm. 

Ringius, G. E. Fil. Dr, Adjunkt. 89 Ystad. 

Ros6n, P. G. Fil. Dr, Professor. 90 Stockholm. 

Digitized by VjOOQIC 


♦Rudelias, C. Fil. Dr, Forest&ndare for Atvida- 

bergs kopparverk. 90 Atvidaberg. 

Rordam, K. Assistent. 87 Kopenhamn. 

Sahlin, C. A. Grufiiigenior. 91 Falun. 

Samzelius, H. Extra jAgmlUtare. 91 Lule&. 

SandahL O. Th. Med. Dr, Professor. 72.... Stockholm. 

Sandeberg, H. Lojtnant. 81 Stockholm. 

Santesson, C. O. B. Fil. Dr, Gmfingenior 

▼id Bergsstatcn. 78 Filipstad. 

Santesson, H. Fil. Dr, Kemist vid Sv. Geol. 

Und. 72 Stockholm. 

Scheibe, R. Fil. Dr, Bezirksgeolog. 92 Berlin. 

Schiotz, 0. E. Professor. 88 Kristiania. 

Schmalens^e, G. v. Bokh&llare. 83 Stockholm. 

Schmidt, A. T. Grufiugenior. 91 Ammeberg. 

Schough, J. O. Fil. Kand. 91 Upsala. 

Schough, B. Major yid Vag- och Vattenbyggnads- 

k&ren. 82 Sofiedal, Gefle. 

Schroeder van der Kolk, J. L. C. Fil. Dr, 

Privatdocent. 91 Leiden. 

Schroder, H. Fil. Dr, Statsgeolog. 89 Berlin. 

Schwartz, V. Fil. Dr, Disponent. 78 Ofverum. 

•Schonlank, W. Fabrikor. 82 Berlin. 

Sebelien, J. Docent. 89 Aas, Norge. 

Sederholm, J. J. Fil. Kand., Statsgeolog. 88 Helsingfors. 

Seligmann, G. Fil. Dr. 82 Coblenz. 

Sernander, J. R. Fil. Kand. 88 Upsala. 

Sidenbladh, E. Fil. Dr, Ofverdirektor. 71... Stockholm. 

Sieger, R. Fil. Dr. 91 Wieu. 

Silfverling, C. J. A. Kapten. 87 Ostersund. 

Silfversparre, W. W. Kapten. 86 Stockholm. 

Sjoberg, N. Jagmastare. 87 Asele. 

Sjogren, A. Fil. Dr, f. d. Bergmastare. 71.. Filipstad. 
'Sjogren, Hj. Professor. 77 Upsala. 

Sjogren, A. Gmfingenior. 89 Marquette, Mich. 

*Smitt, J. W. Generalkonsul. 78 Stockholm. 

Stahre, L. Professor. 77 Stockholm. 

Stalsberg, R. F. Ingenior. 74 Kongsberg. 

Steenstrup, K. J. V. Assistent. 86 Kopenhamn. 

Stelzner, A. W. Fil. Dr, Professor. 91 Freiberg, Sachsen. 

Stenberg, J. A. Stud. 89 Upsala. 

Stevenson, J. J. Professor. 91... New York. 

Stolpe, M. Aktuarie vid Sv. Geol. Und. 71 Stockholm. 

Strandmark, P. W. Fil. Dr, Adjunkt. 85.-.. Helsingborg. 

Strokirk, C. G. Ingenior, Forest&ndare for 

kem. station 85 Hemosand. 

•Stromfelt, F. Grefve, Godiegare. 89 Stockholm. 

Sandberg, J. O. Fil. Kand. Kollega. 85 .... Kristinehamn. 

Digitized by VjOOQIC 


Svanbeck, P. Trafikcbef. 87 Karlshamn. 

Svedmark, L. E. Fil. I)r, Statsgeolog. 76.... Stockholm. 
Svenonius, F. V. Fil. Dr, Statsgeolop:. 76... Stockholm. 
Samstrdm, C. G. Kontrollor vid K. Myn- 

tet. 85 Stockholm. 

Soderbaum, H. G. Fil. Dr, Docent. 86 Upsala. 

Tamm, A. W. Fil. Dr, Kontrolldirektor vid K. 

Myntet. 71 Stockholm. 

Tammelander, S. Ingenior. 86 Helsingfors. 

Thisell, A. G. DisponcDt for Gellivara bolag. 90 Gellivara. 

•Thorburn, E. Grosshaudlare. 84 Uddevalla. 

Thoreld, A. F. Bergmastare. 74 Helsingfors. 

Thoroddsen, Th. Adjunkt. 83 Reykjavik, Island. 

•Tiberg, H. V. Disponent. 72 L&ngbanshyttan, 

To If, R. Assistent vid Svenska Mosskultar^ 

foreningen. 90 Jonkoping. 

Torell, O. Fil. Dr, Professor, Chef for Sv. Geol. 

Undersokning. 71 Stockholm. 

TroiliuB, C. O. F. d. General direktor. 71... Stockholm. 
Trybom, F. Fil. Lie. Forste Fiskeriassistent. 88 Stockholm. 

*Try86n, A. Bergmastare. 77 Lale&. 

*T6rnebohm, A. E. Fil. Dr, Lektor. 71 Stockholm. 

Tornquist, S. L. Fil. Dr, Lektor. 71 Lund. 

Ulffers, E. Grufingenior. 77 1 Hoganas. 

Ussing, N. V. Cand. Polyt. 88 Kopenhamn. 

Vatter, F. Bergdirektor. 91 Sulitelma koppar- 

verk, Norge. 

Vedholm, H. A. Bergsingenior. 91 » » 

Vesterberg, K. A. Fil. Dr. 86 Ultuna, Upsala. 

Viborgh, J. G. Lektor. 84 Stockholm. 

Vogt, J. H. L. Professor. 82 Kristiania. 

Vrang, C. A. Grufingenior. 85 Akers styckebruk, 


Wadstein, A. Fil. Dr, Disponent. 77 Bjuf. 

Wsern, C. F. Fil. Dr, Bruksegare, f. d. Stats- 

r&d. 72 Stockholm. 

Wahnschaffe, F. Fil. Dr, Statsgeolog. 84... Berlin. 

Wallin, K. Fil. Dr, Lektor. 80 Karlskrona. 

Wall roth, C. A. Grufingenior vid Bergssta- 

ten. 83 Stockholm. 

•Walmstedt, E. Fil. Dr, f. d. Professor. 72 Upsala. 

WeibuU, M. Fil. Dr. 82 Alnarp, Akarp. 

*Wendin, W. Disponent for Gyttorps krutbrak. 90 Gyttorp. 

Wenstrom, O. Bergsingenior. 87 Marquette, Mich. 

Westberg, C. F. Bergmastare. 75 Knutsberg, Nora. 

Wetterdal, G. L. Grufingenior vid Bergssta- 

ten. 75 Falun. 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 


Geologiska Fdreningen otbyter poblikationer med foljande 
institutioner och s&llskap ni. fl.: 

Adelaide* Royal Society of South Australia. 

Baltiinore. Johns Hopkins University, 

Berlin. K, Preussische geologische Landesanstalt. 

Deutsche geologische Gesellschaft, 

GeseUschaft fUr Erdkunde. 

Gesellschaft naturforschender Freunde, 

Friedldnder & Sohn, 
Bonn. Naturhistorischer Verein der Rheinlande, 

Bordeaux. Sociiti Linneenne. 
Budapest. K. Ungarische geologische Anstalt. 
Edlnbnrfirli* Geological Survey of Scotland, 
Elberfeld. Naturwissenschaftl. Verein, 
Orelfswald. Geographische GeseUschaft, 

Gflstrow. Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck- 

Halifax. Nova Scotian Institute of Natural Sciences, 

Halle. Kaiserl, Leop, Carol, Akademie der Naturforscher, 

Verein fur Erdkunde, 
Helslngrfors. Industristyrelsen, 

Sdllskapet fOr Finlands geograji, 

Geografska Fdreningen, 
Krakan. Acadimie des Sciences, 

Kristlania. Norges geologiske UndersOgelse, 

Norske geografiske Selskab, 
Kdnlgsberg. PhysikaL-dkonom, Gesellschaft, 
KSpealiaMB. Danmarks geologiske UndersOgelse, 
Lelpilgr* Geologische Landesuntersuchung Sachsens, 

Lille. Sociiti giologique du Nord. 

Digitized by VjOOQIC 




New York. 






SaB FniBciseo. 
Sio Panlo. 

S:t Petersbnrgr* 




Commission des travaux giologiques du PortuffuL 

Geological Survey of England, 

Geological Society of England, 

Geologists Association, 

Comision del Mapa GeoUgico de Espa/ha, 

Geological Society of Australasia, 

Sociiti impiriale des Naturalistes, 

Institute of Mining and Mechanical Engineers. 

Academy of Sciences. 

State University y Albany, 

Geological Survey of Canada, 

Ecole nationale des Mines. 

Sociiti giologique de France. 

Academy of natural Sciences, 

Societa Toscana di Sdenze nafurcdi. 

Geological Society of America, 

R, Comitato geologico d'ltalia. 

Societa geologica Italiana. 

California Academy of Sciences, 

Commissao geografica e geologica. 

Bed. af Teknisk tidskrift, 

Svenska sdllskapet for antropologi och geografi, 

Comiti giologique de la Russie. 

Mineralogisches Museum der kaiserl. Akademie 

der Wissenschaften. 
Sociiti des Naturalistes. 
Geologische Landesanstalt von Elsass-Lothrin- 

Canadian Institute, 

United States Geological Survey, 
Smithsonian Institution, 

Colonial Museum and Geological Survey of New 

Digitized by VjOOQIC 


K. k, geologi$che Reichsan8t<dL 

K. k. naturhiatorisches Hofmuseum, 

DessQtom dfverlemnar F5reningen sina fSrhandlingar till: 
London. Redakt, af Geological Record, 

Lund. Lunds Univeraitets geologiska institution. 

StocUoLn. K. Vetenskaps-Akademien. 

Sveriges Geologiska Under aOkning, 
Stockholms HOgekolas geolog. -miner alog. institution, 
Tekniska Hdgskolan, 
Stottgart. Redakt, af Neues Jahrbuch fur Mineralogie, Geo- 

logie und Palceontologie, 
Upsala. Upsala Universitets mineralog.-geol, institution, 

Naturvetenskapliga Studentudllskapets sektion f6r 
geologi och fysisk geografi, 
WIen. Redakt, af Geographiiche JahrbUcher, 

Digitized by VjOOQIC 




BAND 14. Hafte 1. N:o 141. 

KOtet dan 7 Jannari 1892. 

Ordfbranden, hr T5RNBB0HM, meddelade att Styrelsen till 
ledarooter af Fdreningen invalt: 

Konsul N. Persson i Helsingborg, 

pa fbrslag af hr Svenonius; 
Bezirksgeolog dr R. Scheibe i Berlin, 

pa forslag af hr Keilhack; 
Dr A. M. Hansen i Kristiania och 
Stud. real. P. A. 0YEN, Nordre Fron, Godbrandsdalen, 

pa forslag af hr Vogt. 

Foreningen beslot pa tillstyrkan af Styrelsen att utbyta 
pablikationer med Svenska sdlhkapet fdr antropologi och geo~ 

Hr HdGBOM hdll f5redrag om syenitomrddet pd AlnOn utan- 
for Sondsvall. 

Norddstra andan af Aln5n upptages af nefelinsyenit, sasom 
redan 1883 pavisades af T5rnbbohm. Fdredraganden hade sist- 
lidne sorainar pabtirjat en detaljerad undersdkning saval af sye- 
niten och dess afarter soin af den vid syeniten bundna, genom 
sin rikedom pa kontaktmineral niarkliga kalkstenen och af de 
yngre bergartsgangar, hvilka i stort antal genomsatta syeniten 
och angrHnsande urberg. 

Digitized by VjOOQIC 

16 MdTBT DKN 7 JANUARI 1892. 

Syeniten gr&nsar i nordvest, sydvest och 58ter mot arber- 
gets granitiska gncis, hvars strykning, N70* — 80*0, icke visar 
n&got beroende af syenitgr&nsen. Dislokationer, de fiesta med 
ungef^r nordvestlig riktning, geDomsfttta trakten och synas be- 
st&mma syenitens afgr&nsning mot urberget pa sa s&tt, att sye- 
nitomradet i stort kan betraktas sasom ett sUnkningsfUt. Det 
&r antagligt att syeniten striker sig under KringelQarden anda 
in emot S5raker, hvarest gangbergarter, sora eljest visat sig 
bondna vid syenitens n&rhet, f5rekomma i stort antal. 

Den inom oinradet herskande bergarten &r en typisk nefelin- 
syenit, men pa grand af en langt drifven magmatisk differentia- 
tion hafva Hfven afarter, som kunna karakteriseras s&sora ba- 
siska koncentrationsprodokter, en icke obetydlig utbredning. 
Bland dessa m&rkas: l:o) en bergart bestaende vftsentligen af 
titanhaltig aogit med nagra procents tillblandning af apatit och 
titanomagnetit; 2:o) titanomagnetitrika partier stundom med 
hSgst betydiig apatithalt (30 — 40 %\ hvartill kommer nagot 
augit och glimmer; 3:o) partier bestaende hufvudsakligen af svart 
grofkornig olivin och titanomagnetit. De tva sistn&mda afarterna 
hafva pa nagra stUllen brotits sasom jernmalm. 

Vid den magmatiska differentiationen Hr det i KtbIsl rum- 
met augit-, olivin-, apatit- och malm-substanserna, som koncentre- 
rats till basiska uts5ndringar, under det att andra bland de fSrst 
utkristalliserande mineralen, t. ex. svafvelkis, icke synas i n&mn- 
vard grad egt tendens att koncentrera sig. Nagra i syeniten in- 
gaende mineral, nemligen kalkspat, vollastonit, titanit, melanit, 
Uro till sin m&ngd icke i nagot direkt beroende af den mer eller 
mindre langt gangna differentiationen, utan fdrekomma temligen 
oberoende af denna sasom endogena kontaktmineral vid kalk- 
stenen. De olika syenitvarietetema sta vanligen i »8lirkontakt> 
till hvarandra; ofta genoms§.tta dock de Ijusare (surare) varie- 
teterna gangformigt de mdrka (basiska) sasom primlLra eruptiv- 
gangar, bildade innan de basiska partien annu fullt konsolide- 
rats. Berggrundens brokiga utseende fbrh5jes ytterligare af struk- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FdREN. FORHANDL. N:0 141. Bd 14. H&ft. 1. 17 

turela variationer, isynnerhet tairika men i allmftnhct obetydliga 
pegniatitiska adror och sliror. 

Sftrdeles utin&rkande fbr detta syenitoinrade dro tairika, 
flerestades i genomskfirDiDg hundratals meter stora paitier af 
kalksten. Endast pa en och aiman lokal likuar denna kalksten 
vanlig ren urkalk. Mestadels Hr den i hog grad spikkad med 
mmeral, hvilka tydligen &ro kontaktverkningar af syenitmagman. 
Bland de ineinot 40 af fbredraganden iakttagna mineralen fbre- 
koinma atskilliga mindre vanliga. Af storsta intresset ur minera-> 
l(^8k synpunk synas en del till perovskit-pyroklorserien h5rande 
mineral vara. 

Ett af de stdrre kalkstenspartien har genoragaende en grof- 
kristallinisk pegmatitisk, stondom skriftgranitisk struktur, som 
visar att kalkspaten och dess kontaktmineral sarotidigt kristalli- 
serat. Kontakten mot omgifv^ande syenit kan ofta vara skarp, 
men icke sallan blir syenit«n i kalkstenens nMrhet sa anrikad pa 
kalkspat och kalkstenen a sin sida sa genomvftxt af syenitmine- 
ral, att gr&nsen mellan bada bergartema n&stan utplanas. Det 
kan knappt betviflas, att vid kontakten kalkspat som sadan i 
betydande kvantiteter upptagits af roagman och vid dennas stel- 
ning till sist afskilt sig ur magman pa samma s&tt som dennas 
orsprungliga mineralsubstanser. I andra fall har deremot kol- 
syran otdrifvits, hvarigenom bildats en del kalkrika silikat. Kalk- 
stenen innehaller ofta stdrre och mindre partier, klumpar och 
sdnderbrntna gangar af syenit. Den parallelstruktar, som fram- 
trIUier hos en del af kalkfbrekomsterna, ar till sin riktning van- 
ligen ofverensstammande med de nordyestliga dislokationslinierna 
och torde atminstone i vissa fall vara endast en tryckstruktur. 
Syeniten sjelf visar endast lokalt spar af tryckfenomen (vid fOr- 

Bland de tairika gangbergarterna hade Riredraganden atom de 
fomt beskrifna melilitbasalt (Aln6it), nefelinit och tinguait, s^rskilt 
atskilliga typer, hvilkas inrangerande i systemet pa grand af berg- 
arternas destrnktion dock ej var mojlig. Kalkspaten i dessa 
bergarter var enligt foredr. i manga fall priraftr, i andra fall tro- 


Digitized by VjOOQIC 

18 M5TBT DBN 7 JANUARI 1892. 

ligen roera resoltat af kolsyreexhalationer an af atmosferisk vittring. 
DesBa gangar, hvilkas bredd vanligen Hr blott en eller annan 
decimeter, undantagsvis nagra meter, synas icke upptrcUia raed 
uagon fbrherskande riktning. Anm&rkningsv&rdt Hr, att de otta 
hafva ett mycket flack t fallande (10—30'). De &ro aUm&nnast 
inom syenitomradet och i dess omedelbara nftrhet. Att dessa 
sallsynta bergarters upptr^ande tillsammans nied den icke heller 
vanliga nefelinsyeniten icke ar tillfalligt, framgar tydligt deraf, 
att liknande eller nlU'besldgtade gangbergarter atven annorstlUles 
befannits ledsaga nefelinsyeniten (Norge, Portugal, Brasilien, Ca- 
nada). Att belt enkelt anse deui sasom gangekvivalenter till 
denna och dess basiska afarter, kunde dock, i betraktande at' 
deras genomgaende keroiska olikbeter, ej vara berattigadt. Af 
hvilken alder bergarterna inom ifragavarande omrade ftro, kan ej 
nftrmare bestS^mmas, &n att de aro postazoiska. Foredraganden 
holl dock for sannolikt, att gangbergarterna, som stundom ofver- 
sk&ra sonderbrutna syenitgangar, ikro vida yngre an syeniten och 
brutit upp vid de dislokationer, hvarigenom denna s&nktes. Lika- 
ledes maste kalkstenens hslrkomst lemnas oafgjord. No omgif- 
vande orberg innehaller icke kalksten. Att denna inkommit i mag- 
man som brott&tycken, likasom ock att den till nagon del ofver- 
gatt i ett slags magmatiskt tillstand genom kontaktverkan, kan 
knappt betviflas. 

Till sist framholl f5redraganden att. ehuruv&l en del af denu 
omtalade bergarterna kunde karakteriseras som i alldeles ovanlig 
grad apatitrika, nagot tillgodog5rande fdr indnstrien nftppeligen 
kunde ifragakomma, dels pa grund af apatitens ojemna forekomst 
(kalkstenen), dels pa grund af dess mineralsallskap (titanrik och 
derfor vfirdelos magnetit). Att apatiten emellertid i forening raed 
de alkalirika silikat och den kalkspat, som utmlirka traktens l&tt 
vittrande bergarter, f5rl&nar detta omrade en pafallande god och 
bordig jordman, framgar af dess synnerligen rika och frodiga vege- 

Med aiiledning nf foredrngaudens omnamnande af dislokations- 
liniema, som genomsatta trakten, erinrade hr SVEDMARK derom, att 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. FftRBN. P5RHANDL. N:0 141. Bd 14. Haft. 1. 19 

Alnon ofta traffas af jordskalf. Dei bdr p& gruDd haraf vara af in- 
trease att efterforska, om n&got samband f^refinnes mellan dislokatio- 
nernaa strackning och den eller de riktningar, i hvilka jordskalfven 
g& fraiii. 

Hr T5RNEB0HM redogjorde f5r de geologiska fbrhallandena 

i trakten af Saalekinnen vester ora Fsemansjdn. Den egendom- 

liga bergbyggnaden ger stSd fiir det antagande, att Sfverskjut- 

Dingar spela en stor rol inom detta ororade. 

Sekreteraren aninHlde till intagande i forhandlingarna fdX- 
jande uppsatser: 

1. S. L. T5RNQUIST. Nagra ytterligare anmarkningar oni 
leptsenakalken i Dalarne. 2. H. Reusch. Bemaerkninger om 
Qeldbygningen paa sydsiden af Lake Superior og i Green Moan- 
tains, N. Aiuerika. 3. A. E. TOrnebohm. Ora Sevegruppen 
och Trondhjenisfaltet. 4. K. Johansson. Om cerussit och kalk- 
spat fran Norberg. 

Sedan fbrra m6tet hade N:o 140 af Fdreningens f5rhandlin- 
gar blifvit fardigtryckt. 

Digitized by VjOOQIC 


N&gra notlser om Saalekinnen oeh dess nftrmaste 


Saalekinnen §,r ett temligen betydande fj&ll belUget i norra 
delen af Hedemarkens ami nagot V om F8enmnsj5n. Dess 
h(Jg8ta del ligger 5,065 f. (1,588 m) ofver hafvet.' Vid ett par 
dagars be85k i trakten soramaren 1890 gjorde jag der nagra iakt- 
tagelser rdrande bergbyggnaden, hvilka synas mig gifva ett godt 
stdd at den asigt jag forr uttalat, nemligen att de svarigheter, 
8om tolkningen af de skandinaviska fjallens geologi erbjoder, 
v&sentligen bero pa valdiga ofverskjutningar. Jag vill derfor b&r 
nedan meddela det hufvudsakligaste af mina observationer, der- 
vid bysande &fven den fdrhoppningen, att de m5jligen kunna 
fdranleda nagon af de norske kollegerna att nagot f5rr, &n det 
efter den allmanna norska geologiska undersOkningens gang eljest 
skolat ske, egna i fraga varande trakt den n&rmare unders5k- 
ning, den sa val fdrtjenar. Kjerulfs kartor lata ej ana, att 
trakten kan erbjnda nagot 8t5rre geologiskt intresse; pa dem 
bar den ett mycket enformigt utseende. Allt ftr sparagmit med 
undantag af ett litet granitparti vid Holdien, V om Saalekinnen. 
Mig var det derfor en fulistdndig 5fverraskning da jag hdr fann 
en ganska invecklad bergbyggnad. 

Nordost nedanfor Saalekinnen utbreder sig en omkring 3 km 
bred och af moraner uppfylld fjalidal. oppen saval mot N som 

* Enligt amtflkartan, & hvilken for ofrigt alia i det foljande omnamnda Qall 
och ttallen finnas utmarkta. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. p5ren. p5rhandl. N:o 141. Bd 14. Haft. 1. 21 

S, men at bada hallen nagot fdrtr&ngd. Den genomflytes af 
trenne nlU'inevis parallela bftckar, hvilka i dalens norra &nda 
f^rena sig till en liten elf kallad Ndren. I dalbottnen &r det 
hafvadsakligen blott vid dessa bUckar man kan fa tillf&lle 
att se fast berg. Vid och V om den vestligaste af dem anstar 
en vacker, teniligen grof, rddlett, jerankornig granit. Vid den 
mellersta bftcken finner man dels Ijas, sockergrynig qvartsit, dels 
blaqvarts, den senare med kdrtlar af Ijast blagra kalksten. Nord- 
ligare, vid Hal SSter, trftffas blaqvarts ocb lerskiffer. Hvarken 
graniten eller qvartsiterna hafva utseende af att vara i nagon 
stdrre grad piessade. 

Kring den ostligaste af de nftmnda b^ckarne, den som kom- 
mer fran Grabetjem, tr&ffade jag ej nagon fast hUll, men block 
af en r5daktig, gneisig bergart funnos der i sadan roftngd, att de 
mastc antagas hUrstamma fran den underliggande h&Ilen. De 
sraa fjallen N och S om Grubetjern ater besta af sparagmitskiflfer, 
som bar utseende af att vara ytterligt starkt pressad. 

Vanda vi nu tillbaka till den vestra sidan af dalen och ga 
derifran upp mot Saalekinnen, sa mcita vi strax ofvanfbr de df- 
versta granithallarne en mangd stora block af konglomerat. Berg- 
arten bar gra, sparagmitisk grandmassa, och bollarne besta 5fver- 
vagande af hvit qvarts och blaqvarts. 1 ett block sag jag en 
hafvadstor boll af Ijus sparagmit. Jag lyckades ej tr^iffa konglo- 
meratet i fast klyft, men blockens storiek och talrikhet g5r det 
otvifvelaktigt, att det maste finnas anstaende pa stallet. 

Vid norra foten af Saalekinnen framsticka i en liten b&ck 
nagra hallar af Ijus, mycket starkt pressad sparagmitskiffer med 
svafvande Islge, men de forsta hollar man sedan tr&ffar vid upp- 
stigandet pa Saalekinnen besta af en gr5naktig, temligen grof, 
gneisig bergart. Afven den bar ett svafvande lige. Den fort- 
sUtter ett godt stycke uppat Qtlllet > och ofverlagras i dettas ofre 

* Jag kan deis varre ej oppgifva n&gra bestamda mitt p& de olika bild- 
aingaroes i Saalekinnen maktighct, emedan den aneroidbarometer jag medhade p& 
retan ej var konttrnerad f5r ttorre kojder an 4,000 fot. 

Digitized by VjOOQIC 



Ill "i". 

' -'fi' 




del af Ijus, vacker sparagmitskiffer, i hvil- 
ken finnas enstaka smalager af temligen fiot 
kooglomerat, hvars hollar ^ro starkt str&ckta. 
Denna sparagmitskiffer bildar Qallets hela 
5fre del och ligger — liksoin de foregaende 
bergarterna — nastan horisontalt. Efter en 
linie fran N till S har Saalekinnens profit 
saledes vidstaende utseende. 

Vi forflytta oss nu nagot vestligare, till 
Hol5ien. I dalbottnen anstar har en tem- 
ligen grof, gra, jemnkornig och fullt mass- 
formig eller blott foga flasrig granit. Ga 
vi app tor dalsluttningen i sa finna vi, 
att graniten fortsatter i den forsta branta 
sluttningen. Ofvanf^r den kommer en ter- 
rassforraig afsats, pa hvilken stora block af 
groft konglomerat ligga mass vis utstr5dda. 
Sedan mota branta bergvg,ggar, men de 
besta ej af konglomerat, utan af gneisiga, 
tydligen mycket starkt pressade bergarter. 
Ofvanpa dessa kommer i det harvarande lilla 
fjAllets ofversta del Ijas sparagmitskiffer, lika- 
ledes starkt pressad. 

Af det na anforda framgar, att berg- 
byggnaden i och kring Saalekinnen ser ut 
att vara ganska enkel och regelbanden. De 
lagrade bergarterna ligga nastan horisontalt, 
och pa bada sidor om fjg.llet aterkomma 
samma byggnadsleder. Underst finner man 
pa bada sidorna forst granit och sa qvart^it 
eller konglomerat, sedan lolja gneisiga berg- 
arter och till sist sparagmitskiffer. Man 
skulle vid fdrsta paseendet kunna vara b6jd 
att tro de gneisiga bergarterna vara blott en 
inlagring i de qvartsitiska. £n narmare un- 

Digitized by VjOOQIC 

eaoL. f5rin. fOehandl. N:o 141. Bd 14. H lift. 1. 23 

dersokniog viuar eiuellertid, att fSrhallandeoa ej &ro sa enkla, 
flooi de synas. 

Nagot SSO om Holdieo, N ora Sundrndr, finnas ett par 
h&llar af blaqvarts och alanskifferartad skiffer. I den N hftroiu 
liggande bdjden ansta gneisiga bergarter stnpande fiackt mot 
N. Dessa &ro forUHttniDgen af dem, son) omtalades fbrekomina 
ofvanfdr Holfiieo, och del (en I. blocken) der befintliga koDglo- 
nieratet torde salanda intaga ungeftr samma eller en nagot litet 
hdgre niva &n den nftuinda blaqvartsen N om Sundrndr. Gar 
man vidare app efter v&gen genom Oversj()dalen, sa kan man ej 
andga att m&rka block af gratt qvartskonglomerat och blaqvarts, 
som alimant fdrekomma pa en kortare str&ckning N om Over- 
fljdn. Bollarne i konglomeratet besta mestadels af blaqvarts, 
hvit qvaits och gran it, ftn det ena, ikn det andra slaget f5rherr- 
^kande. Mot N afldsas nftmnde block snart af sadana af Ijas 
aparagmit, hvilken bergart &fven tr&ffas fast nagot S oni Svart- 
hangenJ N vid Svarthaugen finner man ater en m&ngd block 
af gratt konglomerat och i en litet nordligare Y vid vftgen be- 
l&gen h5jd en gneisig bergart i fast hSlll. 

Om man man nu, i brist pa blottade berg, far ddma efter 
blocken — och detta &r, nar det sker med urskiljning, i dessa 
trakter fullt berftttigadt — sa maste n&rmast de bade i den sddra 
och den norra delen af Oversj5dalen f5rekommande gneisiga berg- 
artema finnas blaqvarts och konglomerat, och derofvanpa Ijas 
sparagmit. Men denna sistn&mda &r patagligen densamma, som 
bildar Saalekinnens fifversta del. Konglomeratet och blaqvartsen 
liafva vi deremot fi5rat trfiffat pa en betydligt l&gre niva^ nem- 
ligen n&rmast pa den i dalbottnarne sa v&l NO som VSV om 
Saalekinnen befintliga graniten. Der ligga de under de gnei- 
siga bergarterna, da de deremot i Oversjddalen ligga dfver dem. 

Men latom oss nu aterv&nda till granitpartiet vid Holdien 
och derifran g5ra en tur mot Y fbljande den dal, genom hvil- 
ken Heggeraen kommer ned. Graniten forts&tter fran dalbott- 
nen ett godt stycke upp efter Heggeran, men har 5fverallt ett 

' Detta stiUle ir pi amtskartan atsatt 1 km f5r llngt mot N. 

Digitized by VjOOQIC 


ytterligt sQnderkrossadt och f5r8t5rdt utseende. I allm^lnhet har 
den ock en temligen atprHglad skiffrighet stapande mot NO, sa- 
ledes ned mot hafvuddalen. Med sam ma stupning koromer sedan, 
vid Beggera sftter, Ijas sparagmiukiffer. Denna skulle saledes 
h&r underlagra graniten. Y oro s&tern trftffades ingen hull fdrr 
kn i Ofversta delen af den laga Q^llhdjd, som ligger angeftr 
midt emellan s&tern och Brurberget. I namde Q&llh5jd npptrftder 
ItLngst root O grof, gra sparagmit med fistlig stupning, sedan mot 
y forst blaqvarts och sedan hvit qvartsit. Den gra sparagroiten 
visar tydliga tecken af att den blifvit pressad, roindre sa qvart- 

Vester om den n^mda Q&llh5jden utbreder sig en slftttmark 
anda till foten af Brurberget. H&r blifva block af granit allt 
allmfi.nnare, och denna bergart anstar ock i hela Brurberget. 

Oni man fran Brurberget drager en proiil upp mot Saale- 
kinnen, skulle man saledes dfversktlra en enligt stupningen 
kontinuerlig fdljd, i hvilken kombinationen : granit (mer eller 
mindre pressad), blaqvarts och konglomerat, Ijus sparagmit upp- 
repades trenne ganger. Pa fdrhand kr de ej troligt, att en sa* 
dan lagerf5ljd jskuUe vara normal, och det starkt pressade ut- 
seende. som de 5fre Ifinkarne i den n&mda fbljden hafva, hftn* 
tyder ock pa, att deras nuvarande l&ge icke ikr normalt. I fraga 
om graniten vid Holdien kan man ock direkt se, att den blifvit 
inpressad i sparagmiten. Fran dess i dalbottnen bel&gna hufvud- 
parti skara nemligen kilformiga utsprang in i sparagmittjftllen 
mot NV och mot SO. Sasom ofvan anf5rdes 8lr graniten kring 
Hol5ien ej sd.rdeles skiffirig, men f5ljer man den in i de n&mda 
utsprangen, specielt i det l&ngsta, det mot SO, sa (inner man, 
att den der blir allt mera skitfrig och slutligen nftstan glimmer- 
skifferartad, sa att den till sist kan vara svar att skiija fran den 
angrlinsande, likaledes gliramerskifferartade sparagmitskiifern. Att 
bergarten blifvit ytterst starkt pressad ar patagligt, men man 
skulle mdjligen kunna antaga, att de i fraga vaiande utspran- 
gen fkro granitg&ngar, som blifvit pressade. Graniten skulle i sa 
fall vara yngre iln sparagmiten. DetU ar emellertid ej rfttt an- 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. fOkbn. fOrhandl. N:o 141. Bd 14. Hfift. 1. 25 

tagligt, ty dels finnas granitbollar — stundom massvis — i trak- 
tens kongloinerat, och dels &r bergarten i ntsprangen icke euhet- 
lig. Man kan s&rskiija atminstone tvenne yarieteter, en gr5n- 
aktig och en rddaktig. Den fdrra torde arsprungligen bafva 
varit en mera basisk — sannolikt hornblendefbrande — granit, den 
senare en mera sar. Motsvarande varieteter traffas &fven pa 
andra stUllen i trakten, sa t. ex. i den 5 om Saalekinnen be- 
l&gna Blaakletten, hvars norra del utgdres af en grdnaktig, fbr- 
skiffrad granit, under del att fjUlleU 85dra del bildas af en 
grdfre, r5dlett och mera qvartsig gneisgranit. 

De na anfbrda tbrhalliandena synas mig svarligen kanna tol- 
kas annat an genom antagande af Ofverskjutningar. Sa vfil den 
petrografiska beskaffenheten af bergartema som deras ordnings- 
f5ljd bantyder pa, att traktens alia graniter och gneisiga berg- 
arter (hvilka senare genom sin brist pa verklig lagring och sitt 
atseende fbr 5frigt visa sig ej vara annat an genom stark at- 
valsning forskiifrade graniter) tillhOra urberget, pa hvilket sedan 
qvartsiterna och sparagmiterna afsattes. Pa de stallen, der dessa 
sedimentara bergarter na tackas af granit, maste da dfverlag- 
ringen vara abnorm. Detta std>mmer ock val tillsainmans med 
det fbrhallandet, att graniten da alltid Ar starkt forskiffrad. 
Saalekinnens gneisgranit och dess fortsMtning i de nilrliggande 
Qallen intager saledes nu — trots den skenbara regelbundenhe- 
ten och enkelheten i Qallbyggnaden — ett belt och ballet ab- 
normt lagf^, och under den maste ett storre skjutplan R)refinna8. 
Jag fick tyvarr ej tillf^lle att n&rmare undersoka gneisgranitens 
uoderkontakt. Pa grund af erfarenhet fran annat hall anser jag 
det emellertid knappt troligt, att skjutplanets narvaro der gifver 
sig tillkanna genom friktionsbreccier. Friktion och tryck hafva 
varit fdr starka for att sadana breccier skulle kunnat bildas, 
utan i stUllet kan man v&nta glimmerskifferartade friktions- 

Digitized by VjOOQIC 


Sa vidt jag kunnat atr5na kr trakteos normala lagerfftljd: 

Ljus sparagibit, stundom vackert rOdlett; 

Gra sparagmit och gratt kongtonierat; 

Blaqvarts med lerskiffer, alunskiffer och oagot katksten; 

Hvit eller gulhvit qvartoit; 

Mangen, Aoin arbetat i sparagroitfliltet, torde vara bdjd att 
anse denna lagerf51jd raindre saonolik, emedao i den blakvarts 
blifvit f5rlagd sa djupt ned. Men blaqvarts iinnes pa mer &n 
en niva, sasom Kjbrulf redan lilngesedan franihallit. ^ Hvad 
den ofvanstaende lagerfiiljden fbr 5frigt betr&ffar, sa vill jag ej 
f5r n&rvarande pa den bygga nagra vidare slutledningar, men 
jag hoppas att framdeles fa aterkomnia till densamma och till 
dess betydelse i fraga om sparagmitetagens byggnad. 

' SptragmitQeldet, sid. 78. 

Digitized by VjOOQIC 

eaoL. f5r8n. f()rhandl. N:o 141. Bd 14. H&ft. l. 27 

Om Seregruppen och Trondhjemsfftltet 



Under de senaste tio aren har jag hvarje soinmar anv^ndt 
ett par manader pa geologiska resor i det centrala Skandioaviens 
Q&lltrakter. Det mal jag med dessa resor ursprungligen ville 
vinoa var att utfinna grandorsaken till de svariglieter, soni dit- 
tills upprest sig mot hvarje forsok att tolka Q&llens geologi, men 
nikr efter nagra ar detta mal var nadt, n^r jag kommit till det 
allmanna resaltat, att fj^Uproblemets svarigheter bero pa stor- 
artade dfverskjutningar,^ hade sasom biprodukter vannits sa 
manga nya och intressanta detaljer. sa manga korrektioner i de 
aldre kartorna, att jag ansag mig b5ra forts&tta f5r att om m5j- 
ligt astadkomma en likformigt utarbetad dfversigtskarta dfver 
de intressanta fjallomradena pa Qmse sidor om riksgr^nsen mellan 
den 61:a och den 64:de breddgraden. Pa en sadan karta har 
jag ock under de senaste aren arbetat, men arbetet &r vidlyf- 
tigt, och aratal torde Unnu fbrga innan det kan hinna at'slutas. 
Atskilliga hafvudresaltat synas dock redan nu temligen bestHmdt 
framtrada. Om deni vill jag — dertill uppmanad af fdr amnet 
intresserade kolleger — nu lemna nagra prelimin&ra meddelan- 
den. Visserligen hafva prelimin&ra meddelanden ofverhufvud sina 
icke obetydliga olslgenheter, men da tbr n&rvaraude inom samma 
omrade arbeta afven andra, hvilka kunna hafva nytta af de re- 
sultat jag konmiit till, anser jag mig icke b5ra behalla dessa 

Se >Oin Qallproblemet*, G. F. F. Bd 10, tid. 

Digitized by VjOOQIC 


helt och. hallet f^r mig sjelf Itnda tills mitt arbete kan hinna 
fullst&ndigt afslutas. Men ndr jag nu i korthet framing- 
ger mina under unders5kningens fortgang smaningom utbildade 
asigter rorande grunddragen af det ofvan angifna fjalloinradets 
geotogiska byggnad, sa kan det ske blott helt sumtnariskt och 
utan angifvande af alia de sk&l, pa hvilka dessa asigter grunda 
sig. Detta kan naturligtvis ske blott i samband med offentlig- 
g5randet af sjeltVa kartan. Inuan dess torde einellertid mina 
kolleger pa fjiillgeologiens orarade Iiafva hunnit bilda sig ett eget 
omddme om min appfattnings riktighet — det iir l&ttare att 
kontroUera en asigt, Hn att finna den — ocb det slutliga fast- 
stUllandet af Q&llens byggnad blir salanda paskyndadt. 


I min ofvan citerade uppsats, »0m FjS.llproblemet>, fram- 
kastade jag, sid. 336, den formodan, att af Sevegrappens berg- 
arter en det, nemligen de kristaliiniska, skuile komma att visa 
sig tillhora urberget, under det att en annan del, de klastiska, 
skuile blifva att h&nf5ra till kambriura. Denna formodan bar 
icke besannat sig. Om jag undantager den mest mystiska bland 
fjaltens alia bitdningar, den s. k. ogongneisen, hvilken jag nu 
tror b5ra nannast r&knas tilt urberget, * sa bildar allt det ofriga 
jag ursprungiigen sammanforde under benaraningen »Sevegruppen» 
en ganska god geologisk grupp. Jag bibehaller dert()r naronet, 
fastan gruppens geotogiska plats dr en annan, iin jag fbrst antog. 
V^l kan mojligen beteckningen >grupp» ej anses fullt riktig f5r 
de i fraga varande bildningarne, bvilka snarare ^ro att betrakta 
sasom en stor, sjelfstHndig formation mellan urberget och kani- 
brium, men detta Hr dock en fraga af underordnad vigt. 

Sevesruppen omfattar Kjerulfs sparagniitetage (m5jligen 
med ett eller annat undantag, som nu ej kan nsU'inare specifi- 
ceras); samme forfattares Hoifjeldsqvartsit (dock nied undantag 

' Mycket taUr for, att >dgoDgneiteQ> ar ea gamtnal preaaad granit, men 
afven om den 8& uppfattas, fir man ej follstaDdig forklariug p& alia deaa egen- 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. F5RBN. F5RHANDL. N:o 141. Bd 14. Haft. 1. 29 

af en del med den sammanslaget nrberg); Venidalsqvartsiten, 
Langa qvartsit och andra nied deni sammanhdrande qvartaiter i 


Herjedaien och Jemtland, samt slutligen Areskatans skiffrar och 
med dem eqvivalenta bildniugar i Jemtland och Norge. 

Inom det omrade, som h&r fir i fraga, gar Sevegrappens dstra 
grans fran sddra delen af Storsj5n i Jemtland med ett nagot 
oregelbundet flSrlopp mot S och SV till Gj6vik vid Mjdsen. 
Fran denna griins otbreda sig gruppens bergarter — dock fler- 
8t&des afbrutna af uppstickande urberg — mot V och NV till 
TrondhjemsfUltet, pa hvars motsatta, vestra, sida de ater visa 
sig, ehuru med mindre utbredning. Inom den 6stra och syddstra 
delen af sitt omrade bestar Sevegrappen uteslatande af rent kia- 
stiska, ej saltan grofva, konglomeratiska, bergarter. Denna klasti- 
ska karaktUr bibeballer sig i det stora hela finda till den stora 
dfyerskjatningslinie, som fran fjfillen V om Storsjdn i Jemtland 
stryker N om Vigeln och till Rondernes norra fot. Pa andra 
sidan om denna linie liro Sevegruppens bergarter kristalliniska, 
och man m5ter h&r Areskutans trenne skiffertyper: qvartsit och 
glimmerskiffer, hornblenblendeskiifer och bran, ofta granatforande 
glimmergneis. > 

Det skalle da kunna ifragasattas, huruvida dessa kristallini- 
ska skiffrar, Areskiffrarne, verkligen b5ra sammanfdras med spa- 
ragmitf&ltets ktastiska bergarter till en grapp. Atskilliga f^r- 


hallanden bfintyda emellertid pa, att den understa leden af Are- 
skiffrarne, qvartsit- och glimmerskiffern, fir en omedelbar fort- 
s&ttning af sparagmitfaltets qvartsitiska bildningar. I Gadbrands- 
dalen ofvanf5r Laurgaard kan man f5lja ofvergangen fran spa- 
ragmit till glimmerskiffer. N om den 5gongneis, som derstfides 
framstryker N om Hastens kongloroerat, f5ljer ater konglomerat 
af i det hela samma typ som Rustens, men med en mera glim- 
merskifferartad grandmassa. Man torde da icke misstaga sig om 

* Vid sjelfTa Sfvenkjatningslioiea sticker inycket ofta af^en nrberg frftm. 
oflaft >dgongneis>, m«ii afTen andra, finkomigare, bergarter brilka — i det 
f5nt6rda tillst&nd, hvari bergarterna offer bufvnd bar befiona sig — ej aUtid 
iro ti latta att skilja fr&n Areskiffrarne. 

Digitized by VjOOQIC 


man uppfattar ogODgiieiseD sasom en uppstickande sadel och 
konglomeraten pa 5mse sidor om denBamma sasora eqvivalerande 
hvarandra. Men vidare mot NV, i Kaven och VessleQeld, an- 
star en grof, glimmerskifferartad bergart, i hvilken v&l der och 
hvar en klastisk strdktur kan sparas, men som dock i det hela 
ar vida mera lik en glimmerskifier &n en sparagmit. I Driv- 
dalen, N om Dovre, finnes en halft sparagmitisk, halft glimmer- 
skifferartad qvartsit, som till sin habitus mycket liknar Rond- 
qvartsen, och hvilken ftfven Kjbrulf pa 9\x\ fdrsta karta, *Greoio- 
gisk kart over det sondenfjeldske Norge>, atm^rkte sasom till- 
horande sparagmitetagen. Nordligare finnas ock likartade qvart- 
siter, sasom t. ex. vid Almli vid OrkedalsQorden och vid Stads- 
bygden vid Trondhjemsfjordeu, men bar Qfverlagras de af horn- 
blendeskiffer och Aregneis. ^ 

Dessa och flora andra dylika forhallanden gdra, att jag nu 
— liksom ar 1873 — maste anse Areskiffrarne bOra samman- 
f5ras med sparagmiterna till en grupp. Sedd i stort utgdres 
Sevegrappen af en serie maktiga aflagringar, hvilka mot och 

' Oin dr H. Reuscb kftut till Arcgneisens otbredtiing i Norge, 6& hade 
htn fintagligen betankt sig t?& g&ager inaan ban framkaetat sin hypotes om att 
den skiille Tarn eraptiv. (Se: H. Reusch, >Eu dag vid Areskatan*). Ur rent 
petrogrofisk nynponkt torde det for ofrigt vara nigot vigadt att alisoin emptiv 
iippfattn en bergart, bvilken — sisom Reusch ajelf angifver — inneh&ller 
granat ocb diathen (eller kanake riittare sillimanit), samt dertill grafit (ej an- 
miirkt af Reusch). Hvad deremot Areskotans dioritiska och bornblendeskifTer- 
artade bergarter betraftar, s& ar jag geriia med cm, att de knnna vara ernpti?a 
i aainnia mening torn Store ngrappens beigarter i TrondhjemtfiUtet aro det, men 
Reusch menar antagligen n&got annat. 

I fr&ga om Mullfjalletf bergart syiies Reusch tro sig komroa med en nyhet, 
uar han best&mmer deo aJisom porfjr. Men det ar n&got i Sverige lange sedan 
crkfiodt, att bofvudmntsan af hvad man bar plagat kalla >ha]leflinta> ar pressade 
porfyrer; och Mullfjallets porfyr iir ofta ytterligt pressad. For ofrigt Itfoljes 
den ock af verkligt skiktade bergarter. Men nar RfiusCH funnit Mallfjiineta 
bergart vara porfyr, anser han med detaamma och ntan vidare, att den ej kan 
vara grundfjeld. >Nogen grund for at henfora den til grandfjeld synes ikke at 
foreligge.> Mot detta nakna p&»tlende kan stiillns ma^8or af porfyrbollar i Sevegrup- 
peutf kouglomerater b&de i Jenitlnnd ocb Heijednlen. P& de norska kartoma aro 
Teleroarkens porfyrer -> hvilka Kjerulf for resten kaliar 'hornstensagtig kvarts, 
s&kaldet hel]eflint> (Udsigten sid. 22) ~ betecknade belt enkelt sIsom grund- 
fjeld, och sarama ode hnr drabbat Tryssila porfyrer. Hvarfor skuUe d& en porfyr 
ej knnna vara grundfjeld i Jemtland? 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F5REN. F^RHAKDL. N:o 141. Bd 14. Haft. 1. 31 

80 ofTervggaDde hafva karakt&r af strandbildningar, mot V ocb 
NV deremot en karaktUr, Bom h&ntyder pa nagot stOrre afiag- 
ringsdjap, hvarjetnte hUr amiibolrika bergarter tillkomma, som 
lata loisstHnka grdDstenseraptiooers medverkan. At samma ball 
aro ock Sevegrappens bildniogar genonigaende kristalliniska, och 
de hafva patagligen erhallit sin kristalliniska habitas vid eller 
strax efter sin bildning och f^re de stora veckningsproceB- 

Bland de aflagringar jag ofvan h&nfbrt till Sevegrappen kr 
Dalasandstenen ej upptagen. Kjerulf bar dock s5kt paralleli- 
sera den med den 5fre delen af sparaginitetagen. Genom sitt 
atseende kanna ock .qvartsiterna i Kletten i Osterdalen t^rleda 
till en sadan parallelisering. Men lagringsfdrhallandena tala 
hftremot. Kjerulf framhaller, att den egentliga Dalasandstenen 
— eller Tryssil-sandstenen, sasoni ban kallar den — ej i Norge 
kommer i kontakt med sparagmitfaltets bergarter. Den g5r det 
ej heller ^rr an just i sjelfva riksgrlLnsen i narheten af rfiset 
d:o 134. Der Jigger Dalasandstenen under Vemdalsqvartsit, och 
samma lagringsfdrhallande kan man sedan iakttaga flerstHdes pa 
svenska sidan anda tipp till fj&llen S om Kalsj6n, om Fjat- 
sjoru, det nordligaste storre fjftll, som belt och ballet bestar af 

Deu 6fre delen af sparagroitetagen kan jag saledes ej pa- 
raileliseras med Dalasandstenen, men m5jligen skalle denna 
kanna paralleliseras med andra bildningar bland dem, som blifvit 
hanforda till sparagmitetagen. Derom vill jag dock ft)r nftr- 
varande ej yttra mig. 


I »Udsigten» indelar Kjerulf Trondbjemsfaltets aflagringar 
i trenne afdelningar: den Rldre, den mellersta ocb den yngsta, 
eller Gula-skiffern. Gula-skifFern, hvarraed ban narmast forstod 
den gra skifferzonen om Stdren,^ ansag ban — pa grand af 

* For mia del vill jng B&soni >Gula-fkiffei'> beteckna endast denna skifTer- 
serie. Men hirotn Iftngre frain. 

Digitized by VjOOQIC 


fdrhallandena atefter linien Renneba-Stdren — ligga Ofver St5- 

ren-skiffrarne, 8om han b&ofbrde till den luellersta afdeiningeo. 

Han synes dock hafva misstankt, att t^rhallandena uteft^r n&mnde 

linie kunde vara bedr&gliga. Han s&ger nemligen i tUdsigten^r, 

aid. 176 : »Det blev i undersdgelselsens fdrste ar hersteds forsdgt, 

om den tilsyneladende Overst liggende afdeling, Gula-skifereD, 

skalde kunne adsondres soni celdre fjeld. Bradlinier og overskyv- 

ning matte da forraodes — . Men unders6gelserne i denne 

retning ledede ikke hidtil henimod at stadfaeste den vorsomme for- 

udsaetning . I det ovenantydede tilfsBlde vil der blive 

end flere afdelinger at opstille inden Trondhjem8-feltet.» 

Pa senare utgifna rektangelblad till&gger Kjerulf &nna 

tvenne afdelningar, tHovind-sandstenens gruppe> och »H5ilandets 

grappe», hvilka han bryter ut ur den meliersta afdelningen och 

f5rl&gger ofvanpa Gula-skiffern, som han allt fortfarande placerar 

dfver Storen-gruppen. Kjerulfs fullstHndiga lagerf^ljd blir sa- 

ledes (se bladet »MeIhu8»): 

Hoilandets gruppe. 
Hovind-sandstenens gruppe. 
Trondhjem-Storen gruppe. 
^Idste Trondhjems lag. 

Pa det sist — under H. Reusch's ledning — utarbetade rek- 
tangelbladet, »SeIbu», ar pa fiirgskemat Gula-Bkiffern placerad 
under Storen-gruppen, men i den atf5ljande beskrifningen upp- 
fSres ()»efter Kjerulf», och utan nagon reservation) Gnta-skiffem 
sasom Trondhjemsfglltets yngata och Stdren-gruppen sasom dess 
mellersta afdelning, d. v. s. man synes hftr ga titlbaka till 
Kjerulfs standpunkt i >Udsigten>. 

Kjerulfs misstanke, att f^rhallandena utefter linien Rennbu- 
Storen kunde vara vilseledande, var en af dessa intuitioner, som 
ej &ro ovanliga hos denne fbrf'attare. Men han lyckades ej att 
Sfvertyga sig om dess riktighet, och den blef derfbr ej frakt- 
bringande. Riktig var den emellertid; t^rhaliandena efter linien 
Rennebu-Storen kro vilseledande pa grund af en inversion i fSr- 
ening med en diskordans. Storen-gruppen ligger i sjelfva verket 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. fOrrn. p5rhandl. N:0 141. Bd 14. Haft. 1. 33 

diskordant 5fver Gula-skiffern. Denna f5rekomnier ock Y om 
Hdilandet — i Alvaaaen och andra hdjder — nied mUktig och 
typisk utbildning mellan Troodhjerosf&ltets ftldsta afdelning och 
Stdren-gruppeo. Men hUr kande den enligt Rjbrulfs lagerfSljd 
Datorligtvis icke fionas, och han har derfbr a bladet Melhas f&rg- 
lagt dess omrade dels saboiii »&ld8ta Trondhjemskiffen och dels 
sasom fgrundQeldt. NUr Gala-skiffern blir r&tt placerad, sa blir 
ock en profil fran Stdren mot NV tvftrs 6fvcr Hdilandet jem- 
fdrelsevis enkel. Ma den, som kan, gifVa en rimlig konstrak- 
tion at samraa profil ined Kjerulfs lagerfdljd till grand. 

Den egendomiiga karaktUr, som utro^ker Trondhjemsf&ltets 
silariska bildningar gent emot dem i meltersta och 85dra Skan- 
dinavien, Hr en f5ljd af de emptioner, fdretr&desvis af grdnstenar 
hvilka under deras daningstid der egde mm. Denna fbljd af 
periodiska eruptioner kan sUgas hafva b5rjat redan under seve- 
gruppens tid, och den varade till inemot slutet af silnrtiden. Un- 
der hvarje eruptionsperiod bildades ncLrmast eruptionspunktema 
icke biott massformiga grdnstenar, utan &fven -- och &nnu mer — 
grdnstenstuffer, hvilka nu hardnat till hvad Rjbrulf rUtt be- 
tecknande kallar tuvisse grdnne masser*. Med tilltagande af- 
stand fran eruptionspunktema blef det I58a vulkaniska materialet 
mer och mer differentieradt och blandadt med annat, sandstenar 
— meat gr5naktiga — och skiffrar uppkommo; och nftr efter en 
erupt ion speriods slut lugnare f^rhallanden intradt, bildades ofver- 
vagande graa lerskiffrar. Tva — eller kanske tre — olika 
eruptionsperioder kuiina urskiljas under silurtiden.' 

Under den tid, da Trondhjemsfaltets aldsta aflagringar, 
Roros-skiffrarne — till hvilka jag da r&knar afven hornblende- 
glimmerskiffern — uppkommo, synas samma fdrhallanden hafva 
fortbestatt, som gafvo sevegruppens bildningar i dessa trakter en 
kristallinisk dr^gt. Hvar man tr&ffar R5ros-8kiffrarne, i Jemt- 

' Jemte grdnstenanie, som na mtstadeU triffat endatt i myolcet om^aodlad 
form, forekomma staodom egendomiiga feltitiska porfyrer. Ritt allro&nna aro 
•idtaa pi ftrftckniogea OrimtiUeii-Meldaleo, men i det stora hela spela de dock 
blott en ganska obetydlig rol. 

Digitized by VjOOQ IC 


land eller vid TrondhjemsQorden, i Soaasen eller i Yaage, &ro 
de alltid utprftgladt kristalliniska. I Jemtland afslutas de af en 
hornblendeskiffer, och gr5na skiffrar sta ^fven i samband med 
dem i Levangertrakten. Detta torde antyda, att vid denna tid 
nigra grdnstenseraptioner b^ i trakten egt nim. Derefter f^ljde 
Gula-skifferns ni&ktiga ocb vidt otbredda lerskifferbildning. Se- 
dan b5rjade en eruption speriod i vestra delen af Trondhjems- 
iUltet, och Stdrengmppens gr5na bergarter uppkomiuo. Men pa 
nagot afstand fran eraptionspunktema afsattes samtidigt sediment, 
som senare antog form af sandsten och grof skiffer. Naroera 
aterfinner man dessa aflagringar n&stan endast i starkt meta- 
morfoserad och fbrskifirad dHlgt. Efler Singsaas i Galdalen 
skulle de kanna benHmnas ^Singsaas grappen». Sedan emptio- 
nerna vHsentligen upphdrt afsattes under lugnare f^rhallanden 
Hovinds sandsten och skiffer i V* och Selbu-skiffer* i 0. 

Eller ett — atminstone delvist — afbrott i sedimentbild- 
aingen intradde en ny eruptionsperiod. Den eruptiva verksam- 
heten hade nu flyttat sig mot och fick sitt f5rn&rosta utiopp 
utefter hvad Kjerulf kallar »Melshogna6 linie», hvilken vi kunna 
tanka 088 f5ri&ngd mot N till inemot Skjwkerhatten. Nu bil- 
dades ater »uvisfte gr5nne massert liknande St5rens, samt gr5na 
sandstenar, konglomerat och lerstenar, mftktigt utbildade i Mera- 
ker, »Meraker-gruppen».' Men sa blef det ater lugnt, och ater 

* P& gransen mellan Store o-grappen och HoviDd-gmppen finnes en egea- 
domlig, vanligen breccieartad, stundom dock konglomeratisk bildoing med nligoii 
g&Dg aoda till meterstora block. Den ttracker sig genom hela festra delen af 
Trondbjemtfaltet och n&r p& tioa stallen en betydande maktighet 

I Huvind-gmppen hafva flerstadea fossil antraffats hautydande p& senare 
delen af undersilur. (Se BBdoOBB, >0m Trondhjemsreldtets midlere afdeliog 
mellem Onldalen og Meldalen*, Krist. Vid. Selsk. Forh. 1877, samt GsTZ, Grap- 
tolitforende skiferzoner i det Trondhjemske*, Nyt Mag. f. Nat. Vid.). I kalk- 
stenen vid Hellem plad« i Aaten, hvilken kalksten, jemte en del omgifvande skiff- 
rar och sandstenar, jag ar bojd att h&nfora till Hovind-grnppen, fann jag Ir 1888 
flera forsteningar, dock alia i d&ligt skick. £n Bdlerophon bar prof. 6. Lind- 
strOm bland dem igenkaut. 

^ Med Selbn-skiffer forstlr jag den stora skifferbildningf till hvilken Selbu 
qvarns(MM'«lv5k borer, ej skiffrarne kring sjelfva Selbn-bygden, hvilka aro andra. 

^ Bkuid konglomerater vid basen af Merakergmppen ar afven det i Bitham- 
meren vid Gad&. Mot BlCKSTRdMS upprattning af detta konglomerat sisom ett 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. p5ren. p5rhandl. N:o Ul. Bd 14. Haft. 1. 35 

afsattes lerskiffer, >SaIs skiffer^. Till denna skalle jag vilja 
rftkna &fven den skiffer i KOlibaogen, i hvilken Gbtz funnit 
dfversilunska graptoliter. 

Sasoro med Meraker-groppen saiutidiga bildningar &r jag 
b5jd att anse vissa sandstenar och konglomerater inom vestra 
delen af TrondhjeinsfUltet, specielt dem vid och S oiii Ekne 
(SV om Levanger), >Ekne-gruppen». De befinna sig visserligen 
langt ifraD MerakerstrOket, men deras diskordanta l&ge 5fver 
Hovind-gruppen synes g5ra en sadan paralliBering ganska natur- 
lig. De erkandt yngsta aflagringaroe inom ve8tra deien af Trond- 
hjemsf&ltet &ro slutligen »Hdilandet8 skiffrar och kalk8tenar> med 
deras dfversiluriska fdrsteningar. 

Sadan &r i grofva drag TrondbjemsfEltets sammansftttning, 
f5r sa vidt jag lyckaU uppfatta den. Skematiskt uppstAlld 
skalle den kanna uttryckas salunda: 

/ vester. J Oiter. 

HoilandetB skiffrar och kalkstenar. Sals skiffer. 

Eke-grappen. Meraker-grappen. 

Hovinds sandsten och skiffer. Selba skiffer. 

StSren-grappen. Singsaas-grappen. 

Rorande Gala-skiffern vill jag h&r ytterligare betona hvad jag 
redan ofvan framhailit, nemligen att jag sasom sadan betecknar 
endaat den gra skifferserien n&rmast O om Storen och med den- 
saroroa eqvivalenta bildningar. Kjerulf deremot betecknar sa- 
som Gala-skiffer icke blott denna skifferserie, utan Singsaas- 
skiffrarne, Selba-skiffrarne och Suls^skiffrarne, samt derjemte 
ibland — af misstag — delar af Hovind-skiffrarne och t. o. m. 
af K5ro8-skifframe. 1 och bar salanda skapat en oreda, som g5r, 
att det kanske vore rS^ttast att belt och ballet slopa benslmnin- 

>pa<YdokoDgIomertt> har RsuscH frimgtallt D&gra graodade aamarkniiigar, till 
hvilka flera skalle konna liggas. (Geol. iagttagelter i Trondhjems Stift, aid. 8.) 
* S& t. ex. SO om Levanger. Detta kan dock ral tv&rligen vara annat an 
ett rent tryckfel pi kartan. 

Digitized by VjOOQIC 


gen »Gula-skiffer». I beskrifbiogeD till bladet Selbu s&ges, sid. 
6, att Gula-skiifern toptrasder under vidt forskjellig petrografisk 
skikkelse*, och det Sr ju ej heller att undra pa, n^r sa mycket 
olikartadt blifvit i den 8aminanr6rdt. 

1 samband med sina tvifvel om Gnla-skiffems plats speku- 
lerar Kjerulf 5fver >at silur-etagerne kun skulde danne et rand- 
fjeld, men det indre felt viere seldre.» Sasom rektangelkartoma 
visa blef denne sedermera bans uppfattning. Samroa uppfatt- 
ning uttrycktes senare at* Svbnonius i bans thypotetiska profiU 
(G. F. F. Bd 7), hvilken profil Rbusgh accepterar (Geol. iagt- 
tagelser fra Trondhjems stift, sid. 9). Sasom at' det redan an- 
fdrda fraragar, tror ftfven jag, att Trondhjemsfaltets yngsta delar 
ej ligga i dess midtparti. Mot SvENONn profil skulle jag dock 
viya anm&rka, att den (fbr sa vidt jag lyckats begripa den) later 
alltfdr gamla lager pressas upp i midtpartiet. Orsaken hvarfBr 
SvENONius och andra gerna velat hafva gamla lager i midten 
ar det gamla utseende, som Selbu skiffrar genom metamorfos er- 
hallit. Pa en str^ckning N om Vaerdalen &ro de rent af gneiser, 
r&tt mycket paminnande om Aregneisen. Den forsta fraga isLg 
sSkte utreda inom Trondhjerasftlltet var just den, om gneiserna 
i Selbu-str5ket m5jligen skulle kunna paralleliseras med Are- 
gneisen. Den fragan forde mig in pa en revision af hela Trond- 
hjemsfUltet, och resultatet blef, att en sadan parallelisering icke 
later sig gora. Det ar ganska mojiigt, att Aregneisen &r — 
liksom Selbu-skifFern — ett metaraorfoseradt lersediment, men nu 
trslfifas denna aflagring aldrig annat ^n i starkt metaroorfoserad 
form. Annat ar det med Selbu-skiffern. . Den ar starkt meta- 
morfoserad blott n&r den upptrader inom Trondhjemsftlltets meta- 
morfiska orarade (hvarom nagot mera bar nedan). Foljer man 
Selbu skifferzon fran Harsjofjeld mot S, sa kan man fa se huru- 
som brun, grof, andalusitfOrande glimmerskifFer i strykningsrikt- 
ningen temligen hastigt ofvergar till vanlig gra fyllit. 

Pa sin f5rsta karta 5fver TrondlijemsfUltet, den afar 1871, 
gifver Kjerulf en sarskild beteckning at ett par omraden inom 
detta fait, hvilkas bergarter utmarka sig for en hog grad af kri- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. fOrhandl. N:o 141. Bd 14. Hftft. 1. 37 

stalliDisk utbildning. Det fbrn&msta af dessa ororaden &r eD zon, 
soQi strUcker sig fran Skjaekerhatten i N till Forelhogna i S. 
DeD kunde gerna hafva fortsatts atskilligt l&ngre mot SV. Trond- 
hjemsf&ltet kan betraktas sasom ett stort, mycket tillskryDkladt 
backen med l&ngdutstr&ckning i NNO — SSV. Ofverallt inoro midt- 
zonen af detta bftcken, fran GaundaUfj&llen i Snaasen och till 
Dovretrakten, &ro bergarterua starkt metainorfoserade. Kjerulf 
s&tt«r metaiDorfoseringBfenonienet i sanibaDd med den hvita s. k. 
>Dovregraniten>, och onekligt fir, att denna granit — dels sasom 
massiv, dels sasom gangar — visar sig mycket ofta inom hela det 
luetamorfoserade omradet. Den hvita graniteo synes vara en sista 
prodakt af den eruptiva verksamheten under den period, da erap- 
tionerna fdretrfidesvis yttrade sig utefter Melshognas Hnie. Men 
samtidigt atervaknade de eruptiva krafterna inom det vestra enip- 
tivomradet, och fifven pa en rofingd mellanliggande st&llen b5rjade 
eruptiva massor att tr&nga sig uppat. Men de lyckades icke alltid 
att bryta sig fram finda upp till dagen, utan stannade pa vS^gen. 
Fdrst genom denudationen hafva de nu delvis blifvit blottade, 
och vi finna dem litet hvarstfides inom Trondhjemsf&ltets cen- 
trala delar, sasom gabbro^ och granit. Den underv&rmning, fttr 
hvilken Trondhjemsf&ltets hela midtzon salunda blef utsatt, torde 
hafva varit orsaken till den der intraffade metamorfoseringen. 

En annan, ehuru mycket mindre zon, der bergarterna lika- 
ledes firo i pafallande grad metamorfoserade, finnes kring Trend- 
hjemsgraniten. Den stryker fran Trondhjemstrakten 5fver Fro- 
sten och till Inderdn. 


Redan i det ftiregaende har den strfickning blifvit antydd, 
der det stora dfverskjutningsplanet utgar i dagen. Men framft)r 
denna str&ckning ligger en hel serie af st5rre och mindre deta- 
cherade skoUor, hvilka genom denudation blifvit skilda fran huf- 
massan af de dfverskjutna partierna, till hvilka de genom sina 

' DeMft gabbroer iro friska, oforandrade bergarter, mycket olika Trond- 
hjemifalteU ftoliga grdnstenar. 

Digitized by VjOOQIC 


abDorma lagringsfbrhallanden och sina bergarters starkt pressade 
beskaffenhet dock visa sig h5ra. St5rre sadana skoUor pa sven- 
ska sidan aro: partiet kriDg Landosjdn och vidare mot N upp 
till Hotagen; platalandet V om Berg, V oro Storsjons sydligaste 
vik, samt ett parti i Dalarne, hvilket gar intill riksgr&nseu at- 
efter hela str^ckningen mellan rdserna n:o 138 och 140. I Norge 
finnas ytterligare ett par dylika partier; ett torde Qvitvola och 
dess omgifniDg vara. Med dessa forhallanden fbr 5gODen maste 
jag fortfarande ansla ofverskjatningens ursprungliga maxime 6tor> 
lek till bortat 100 km, sa obehagligt stort detta tal ^n &r. Men 
denna stora Ofverskjutoiug star naturligtvis icke ensam. Pa bada 
sidor om den finnas flera mindre. Mest pafallande ar den vid 
Sevegruppens ostra grUns. Den ar visserligeu jemR^relsevis liten, 
men den har gjort, att Vemdalsqvartsiten hUr ligger ofver silur 
och derigenom orsakat mycket bryderi. Analoga f5rhallanden 
finnas ock vid Sevegruppens s5dra grans i Norge. Sid. 103 i 
»ndsigten> meddelar Kjerulf en profit 5fver 5stra Glommensidan 
vid Glomstad, der urberget kommer i kontakt med sparagmitf&l- 
tet. Men invid sjelfva kontakten, som &r val blottad i elfbr&d- 
den, fann jag ar 1890 alunskiffer och orsten med Agnostus. Spa- 
ragmitfaltets lager maste har saledes vara inverterade, och dertill 
maste en stor f<5rkastning f5refinnas mellan urbeget och sparag- 
mitfUltet. Den midt emot liggande Klettens profil, som icke &r 
fnllt sa enkel, som Kjerulf tecknat den, Hfvensom Oxnans profil, 
pa grand af hvilken Kjerulf en gang var bdjd att anse vissa 
qvartsiter vara yngre an primordial, &ro vidare exempel pa in- 
versioner och ofverskjatningar i dessa trakter. 

Ofverskjatningarne och inversionerna mot och SO be- 
herska emellertid icke hela det i fraga varande omradet. De 
aftaga allt mer mot Trondhjemsfaltets midtlinie. Utefter den 
sta lagren vertikalt, och V om den ligga inversionerna mot V. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. FORHN. F5RHANDL. M',0 141. Bd 14. H&ft. 1. 39 

N&gra ytterligare umftrkniiigar om leptonakalkeii i 



Eharu jag haft i^r afsigt att icke publicera nagot oro lep- 
UBDakalkens alder fbrr &n best&mdare iotyg kuoDat erhallas i 
den ena eller andra liktniDgen, och nagra sadana &nna icke van- 
nits, bar dock en sarskild anledning f^rekommit att redan nu 
ater npptaga denna fraga, da mdjligen derigenom ett uppslag kan 
gifvas till dess Idsning. 

Afven om ett och annat, som fi&rat sagts, maste upprepas, &r 
det dock nodvftndigt att fdrst taga en kort Qfversigt 6fver fragans 
8t alining f5r n&rvarande. 

I raina aldre uppsatser dfver Dalarnes silur j&mf5rde jag 
lepUenakalken i faanistiskt hanseende dels med Lyckholm*sche 
och Borkholro*8che Schicht i de ryska Ostersjdprovinsema, dels 
med Englands lower Llandovery, och fbrlade derj&mte af strati- 
grafiska skal sarama bildning ofver de graptolitft>rande skifframe 
inom Siljansomradet. Som dessa skiffrars eqvivalenter i Eng- 
land den tiden ansagos tillh5ra Llandeilo och de sjelfva i Dalarne 
framstalldes som liggande ofvan lag, hvilka tydligen voro af 
Caradocs alder, knnde de i denna provins snarare synas vara 
still Ida f5r h5gt npp i serien ^n for lagt. Sedan ater de namda 
graptolitskifframe i England, hnfvndsakligen genom Lapworths 
anders5kningar, befunnits dels vara samtidiga raed Llandovery, 
dels yngre, uppstod svarighet att forena leptaenakalkens pa fauni- 

Digitized by VjOOQIC 


stiska gruDder best&mda alder med dess antagDa l&ge dfver skiff- 
rar, sooi till en del borde anses yngre ftn kalken. Denna nioU 
sUgelse mellan de paleontologiska och de stratigrafiska vittnes- 
b5rdeD om leptaenakalkeos plats i lagserien bar jag sedan frara- 
ballit sa ofta jag behandlat denna bildning. I uppsatser fran 
1876 till 1883 inskranker jag mig till papekande af motsatsen 
och angifver ingen best&md niva f<^r leptaBnakalken ; i den sist- 
n&mde ar utgifna afhandlingen >0m bergbyggnaden i Siljansom- 
radet i Dalarne^ jdmf5r jag leptsenakalken fortfarandc med samma 
engelska och ryska bildningar soni fSrut, men ger sa stor vigt 
at de stratigrafiska intygen, att jag af dem iinner mig fbrhindrad 
att anvisa at ledet nagon annan plats ^n ofver skiffrarne. Mot- 
sUgelsen stod salunda olQst, och jag ansag mig icke kunna bi- 
trSrda den fdrklaring deraf, som Mark fdreslagit, n&mligen att 
leptaenakalkens fauna, som ander May Hill-tiden af djupvatten 
hindrats att iran England invandra till Skandinavien, vid denna 
tids slut funnit ibrhallandena gynnsamma fbr en sadan llyttning 
och derefter qvarlefvat i Dalarne, sedan en annan fauna i Eng- 
land intagit dess plats. ^ Som bekant har Mark sedermera 
andrat sin asigt om leptasnakalkens alder och sammanstaller 
denna bildning numera med lower Llandovery, Trinucleus beds 
och Robeston Wather limestone i Sydwales.^ 

Pa annan v&g &n Marr ville v. SchmalbnsiSb' hftfva mot- 
sUgelsen, i det han sdkte visa, att leptsenakalken regelbnndet 
ligger under de graptolitfbrande skiffrar, som numera i sin helhet 
f6ras till 5fversiluriska afdelningen. v. Schmalens^e har fram- 
lagt en samling hypotetiska profiler fran skilda lokaier, upp- 
gjorda under fSruts&ttning att leptsenakalken har sin plats under 
skiffrarne, och anfOr vidare samma profiler som bevis derfOr, att 
den fdrra verkligen har ett sadant l&ge. I ett par uppsatser. 

* J. E. Mabr, On cambrisD and tilnrian rocks of Scandinavia; Quart. Jonm. 
Gcol. Soc. Vol. XXXVII, 1882. 

' J. E. Mark och J. Robebts, The lower palaeoxoic Rocks of the Neigh- 
bourhood of Haverfordwest; Quart. Jonm. Geol. Soc. Vol. XLI, 1885. 

' G. C. V. SCHMALENS^E, Om leptsenakallcens plats i den siluriskalagerserien; 
Geol. F6ren. Porh. Bd VII, 1884. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. pOrbn. fOrhanbl. N:o 141. Bd 14. Haft. 1. 41 

iotagoa i denna tidskrift,* har jag inlagt gensaga mot v. Schma- 
LENStes bevisningssatt och derj&mte sokt visa, att de af honom 
tecknade profilerna dels &ro best&mdt oriktiga, dels osannolika. 
Uttryckligen bar jag dock framhallit, att min protest galler v. 
ScHKALENS^BS unders6kningsmetod ocb bevisfbring, men icke 
den aldersbestamning, som sknlle framga som resultat deraf. 
Sedan jag sist skref i denna fraga, har jag tvenne ganger be- 
s6kt Siljanstrakten och icke funnit skal att franga min asigt 
om de ifragavaraude profilerna. 

En tredje tolkning af leptaenakalkens forhallande till skiff- 
ranie har framst^llts af Nathorst,* ehuru uttryckligen blott 
som en hypotes. Han tankte som en mojlighet, att den under 
rastrit«sskiffern liggande klingkalken lokalt utvecklats sasom ko- 
rallref och sa pa vissa stallen svfillt ut betydligt ut5fver lagets 
m&ktighet pa andra punkter, och niahanda fortsatt utveck- 
lingen raed of^randrad facies under nagon del af den f5ljande 
rastritestiden. Ehuru tilltalande denna fbrklaring i vissa fall 
kan synas, har jag dock ej funnit den vai fBrenlig med s&ttet 
for lept^nakalkens fbrekorast i Dalarne.^ Det uttryck, jag nagon 
gang nyttjat, att de stratigrafiska fgrhallandena icke medgifvit 
leptsenakalkens inskjutande i lagserien under de ofversiluriska 
skiflrarne, visar, att leptaenakalkens f5rlaggande ofver dessa berott 
pa negativa grunder. Dessa framtrada fran tvenne synpunkter 
och kunna i korthet sammanfattas salunda. 

Vid jamfbrelse mellan olika profiler inom Siljansoraradet, 
som fdrete oafbruten lagfoljd, visar sig, att en fullstandig svit 
kan foljas fran de Iftgre silurlagen upp till ofre delen af de 
graptolitfbrande skifl^rarne, utan att leptaenakalk pa nagon niva 

' S. L. T5RNQUIST, Till iporsm&iet om leptaeoakalkens &lder med anledning 
•f G. C. V. SCHMALENS^ES butamning af densamma; Geol. Foren. Forh. 
Bd VII, 1884. — N&gra iakttagelser frSn somraaren 1885 ofver omtviatade 
dcUr mf lagfoljden inom Dalaroes silnromr&de; Geol. Foren. Forhandl. Bd VIII, 

' A. G. Nathobst, NSgra ord om tilipsandstenen i Dalarne; Geol. Foren. F6rh. 
Bd VH, 1885, i. 557. 

* S. L. ToBNQUiST, Sist anf. uppaats, aid. 87. 

Digitized by VjOOQIC 


tr&der emellan de andra lagen. Sftrskildt ro&rkes, att profilenia 
vid Nit8J5 och Gulleragen samt den nuniera af ras tackta pro- 
file!) aimed Enan i Orsa, hvilka framst&Ua den del af lagserien, 
som skulle kanna t&nkas hysa leptaenakalken, och hvilka &ro be- 
l^gna inorn skilda delar af Dalarnas siluromrade, sinsemellao 
fuUkomligt 5fvereos8t&miua, &fveD i det h&PBnflniiit, «tt ifraga- 
vA£Aade IfaUiiagiiiii: ^ tr synfig under skiffrarne. 

Om man vidare jftmfbr den iagfdljd, 8om pa sadant s&tt 
knnnat uppst&Uas, med den samtidiga serie, som i andra siiar- 
trakter med liknande facies inom vart land besUimU, sa fram- 
star ocksa en fullkomlig Sfverensst&mmelse. Dalarnes silor- 
serie blir, med bortseende fran leptsenakalken, Iran dess lagsta 
lag upp till retioiitesskiffern fullst&ndig, och nagon lucka till- 
rackligt stor att rymma n&roda kalkled finnes der icke. Om 
ocksa zonen med Moiwgraptua cyphus Lapw. saknas i Siljans- 
trakten, hvilket icke ar sftkert, sa representerar dock denna en 
alit fdr kort tidrymd fbr att kunna motsvara den maktiga lep- 
tsenakalken med dess vexlande faunor. — Ut«trlU;kes j&mforelsen 
till andra europeiska omraden med motsvarande facies, sa fram- 
star alldeles samma resultat. 

Vidkommande s&ttet fbr leptSBnakalkens upptr&dande inom 
Siljansdistriktet, ma foljande erinras. Redan 1872 uttalade 
Stolpe,^ med aniedning af sina iakttagelser i trakten, sin 
tvekan, huruvida »leptsBnakalken far tankas i omedelbarf sam- 
manhang med de dfriga silurlagren i Dalame», samt papekar, att 
den, ebnru dfverlagrande dem, icke med sakerhet kan s&gas in- 
taga en med dem konkordant stUUning; och 1874 bekr&ftade 
jag^ Stolpbs iakttagelse i detta hanseende, och yttrade d&r- 
j&mte, att ledets l&ge ofta syntes vara ett »sekundart», fdran- 
ledt af underlagets fdrstdring och derpa f6ljande ras med om- 
st5rtning. Ehuru ej tr&ffadt under andra silnrlag, finnes det 

' M. Stolpe, Om Siljanstrakteni landstenftr; Geo!. Koren. Forh. Bd I, 
1872; S.52. 

^ S. L. TdRNQUiST. Om Siljansiraktcnt paleozoiska formatioiiiled ; K. Vet- 
Akad. Forh. 1874; a. 29. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. fOrbk. fObhandl. N:0 141. Bd 14. Hiift. 1. 43 

dfver eller iDtill &n del ena &n det andra af de laifi, som sam- 
mansatta den ODriga paleozoiska serien i Irak ten, och bar £lfven 
fonnits liggande pa och iiitiU nrberget. Leptaenakalken g5r nlUtan 
intrycket af att vara en fr&mrmg |»a de st&IIen, der den f5r 
narvarande befinner sig. 

Bergarten apptriider under ganska mangformig skepnad. Ad 
Hr kalken tydlio^t lagdelt, an alldeles massformig och kristalli- 
nisk; &n rik pa fossil, '^n nastan atan sadana; icke s&llan tr^ffas 
korallstniktor i en till utseendet homogen massa och utan grftns 
dfvergaende i denna. £n egendoinlighet, som icke f5rr blifvit 
omnanid, bar iakttagits pa flera sUillen, n&roligen att ett med 
fossil alldeles spclckadt balte n&stan gangformigt upptr&der i en 
petrifikatfattig eller petrifikatlos del af laget. B&ltet, som van- 
ligen bar en bredd af nagra fa centimeter och &n ftr j&mntjockt, 
&n har och der fortryckt, bar merendels loddit stfillning och &r 
med skarpa grUnser skildt fran den omgifvande bergarten. Hela 
kalkmassan &r starkt pressad fran sidorna och skiffrig parallelt 
med dessa. Fossilens lage och andra omst&ndigheter visa, att 
man h^r ej har att g5ra med ett verkligt lag. En eller ett par 
petrifikat-arter Uro pa hvarje stalle t^rherskande. I en dylik 
bildning vid Furudal traffas f5retr&desvis hufvud och pygidier af 
Sphcerexochus mirua Beyr. och Pseud ouplicBrexochua conformis 
Ang.; ett b&lte vid Dalby innehaller n^tan uteslutande frag- 
ment af Illaenider; vid Kulsberget sag jag for ett par ar sedan 
i ett kalkbrott, som da bearbetades, ett liknande bftlte, som i 
mangd innesldt exemplar af den eljest s&llsynta Leptoma luna 
TdRNQ. Fossilens skalytor ftro ofta synnerligen v&l bibehallna. 
Snarast skalle man tUnka sig f5reteelsen uppkomroen deri^renom, 
att stycken fran en del af ledet blifvit inpressade i remnor inom 
en annan del af detsamma. 

I ett par tidigare uppsatser har jag omn&mt, att leptaeua- 
kalken stundom innesluter stycken af skiffrar.^ En salunda 
forekommande gra skiffer, fannen i kalk vid Boda och Osmunds- 

* S. L. TOrnquist, 6f?er8iKt ofver bergbygnaden inom Siljaniomr&det i 
DftUrae. 1883; t. 52. — N&gin iakttagelser fr&o toromMren 1885 etc.. s. b9. 

Digitized by VjOOQIC 


berget, har jag i senare tid, dels pa grund af bergartens beskaf- 
fenhet,. dels pa grund af en deri inbS^dad Lingula^ ansett niig 
med sUkerhet kunna h&nfbra till det lag, sora i tUndersdknin- 
gar 5fver Siljansomradets graptoliter> betecknats sasom skiffer 
med Monograptus proteus Barr. Inneslutningar af en an nan 
svart skiffer med graptolitfragment har dessutom tr&ffats vid 
Boda pa samma niva som de nyssn§,mde. 

NSrmaste anledningen att na ater upptaga fragan om lep- 
tsenakalkens plats i silursystemet har gifvits af en i Quarterly 
Journal of the Geological Society of London, Vol. XL VII, in- 
f5rd uppsats af H. A. Nicholson och J. E. Marr, med titel 
^The Cross Fell Inlien. Den redog5r fbr den geologiska bygg- 
naden af ett litet 5formigt silurf^lt inom Englands Lake district 
af omkring 16 eng. mils iSngd och 1 — 1 '/j engelsk mils bredd, 
med str&ckning i NV — SO. Det gr^nsar pa 5stra sidan till kol- 
formationen och pa den vestra till New red sandstone, samt 
skiljes fran dessa bildningar genom fSrkastningar. Omradet delas 
dessutom genom en med de f6rra nHstan parallelt gaende f5r^ 
kastning i tvenne bandformiga h&lfter. Den 5stligare af dessa 
upptages af Skiddaw slates och eruptiva bergarter, den vest- 
ligare afdelas genom tv&rgaende f5rkastningar i flera mindre fUlt, 
som f5rete en likartad f51jd af siluriska lag och melian dem 
rhyolitmassor. Silurlagen bilda en sammanh&ngande serie. Aldst 
iir en kalkhaltig skiffer, som af f5rfattarne sammanst&lles raed 
Iftgre Bala i det 5friga sjddistriktet samt med den svenska chas- 
mopskalken, sftrskildt med Linnarssons Beyrichiakalk; derefter 
f6lja svarta eller blaaktiga skiffrar, Dufton shales, hvilka paral- 
leliseras med Coniston limestone eller med hufvuddelen deraf 
samt med den svenska trinucleusskiffern; 5fver dessa ligga Stauro- 
cephalus limestone och Ashgill shales, hvilka tydligen motsvara 
VestergStlands brachiopodskiffer (i vidstrftckt mening); sist komma 
Stockdale shales med graptoliter, som kftnneteckna var rastrites- 
skiffer och Sfverst en skiffer med Monograptus vomerinus NiCH. 
Denna serie ar upp till det sistnamda ledet ganska fuUst&ndig, 
enligt fdrfattarne fullst&ndigare tin i nagon an nan del af norra 

Digitized by VjOOQIC 

GKOL. f5ren. f5rhandl. N:0 141. Bd 14. Haft. 1. 45 

England. Emellertid fdrekommer pa ett stUlle en kalkbildning, 
Kesley limestone, som Kk ett band stracker sig tv&rsdfver samma 
vestra b^lft af silurf^Itet och genom forkastningar afgr^nsas fran 
rhyolit pa den ena sidan och fran Stockdale shales pa den andra. 
Denna kalk, som nar en betydande maktighet, innesluter vridna 
skifferpartier Ofh visar tecken till starka rubbningar. Den har 
sedan gammalt sammanst&llts med Comstone limestone^ och f^r- 
fattarne st&lia den afg^jordt i alder j&mBides med Dafton shales. 
Den del af lagfoljden, i hvilken Kesley-kalken skulle intoras, ar 
redan utan denna fijtllstllndig, och de profiler inom omradet, som 
visa lagfoljden, fdrete i densamma ingen sadan kalk. Sanno> 
likaste fdrklaringen dfver denna foreteelse tro f5rfattarne vara 
den, att Kesley-kalken afsatts i en an nan trakt och med en egen 
faciesatveckling samtidigt med Duftonskifferns deposition i Gross 
Fell, men sederraera genom Sfverskjutning f6rflyttats 5fver denna 
trakts lagserie. 

De geologiska f5rhallandena i Siljanstrakten erbjuda en 
iD&rklig analogi med de nu omf6rm&lda. Inom bada omradena 
tr&ffas samma del af silursystemet, ehuru sviten i Daiame synes 
vara anna follstandigare ntvecklad ^n den engelska, och inom 
bada opptrS^cr en kalkbildning, som icke vill l&mpa sig in i 
den dfriga lagfoljden. Mutatis mutandis g&ller om silurbildnin- 
gen i Gross Fell detsamma, som jag yttrat om Dalarnes silur: 
>Det abnorma i ofre delen af Dalarnes silursvit bestar nclmligen 
deruti, att representanter for bildningar, som aunars tillhdra 
skilda trakter, och da auses eqvivalera hvarandra, h&r forekomma 
tillsammans v&l utvecklade.»^ Det ^r icke endast i sitt f5re- 
komstsUtt, som Kesley limestone r5jer likhet med leptaenakalken, 
afven dess fauna paminner i nagon man om dennas. Utom nagra 
brachiopoder aro Lichas laaatus M*CoY och Homalonotu^ pun- 
ctillo8tA8 T5RNQ., gemensamma fbr begge; den i Kesley-kalken 

' H. A. Nicholson, An esaay on the Geology of Cumberland and Ywi- 
moreland, 1868, s. 51. 

* 8. L. TdBNQinST, Ofvert. ofver bergbygnaden inom Siljansomr&det i Da- 
larne, ■. 29. 

Digitized by VjOOQIC 


fanna Lichaa laciniatus Wahlbnb. star mycket nftra leptsenakal- 
kens Lichas affinis Ang.; andtligen uppgifvas Illceni fttrekomma 
i mycket stort antal i Kesley-kalken liksom arter af detta slagte 
h5ra till leptsenakalkens allniannaste torsteningar. Antalet kUnda 
trilobitarter fran den f6rra ar ftnnu temligen inskr&nkt. 

Sjelfniant framst&ller sig nu fragan, huruvida forhallandeua 
inoni Siljansomradet &ro att tolka i Sfverensstilmmelse med 
Nicholsons och Marks uppfattning af byggnaden inom Cross 
Fell. Leptaenakalken skulle da fran ett Qftrraare eller nftrmare 
liggande omrade vara franiskjaten till Siljanstrakten och 6fver 
den lagfoljd, som ursprungligen afsatts derinom. Af aldre f5r- 
klaringsfbrslag Cfverensstammer Nathorsts med detta deruti, att 
leptaenakalken vore samtidig med audra inom omradet apptra- 
dande lag, eharu af skild facies. 

Skill finnas bade tbr och emot antagandet af en 6fverskjut- 

Den mots^gelse, som hittills f5refunnits mellan leptsenakal- 
kens fauna och dess skenbara ld,ge, skulle derigenom undanrddjas; 
de egendomligheter i dess upptr&dande, som anm&rkts ofvanfdre, 
och de strukturfbrftndringar, som den undergatt och afhvilkade 
ofriga fossilfSrande lagen lemnats oberOrda, skulle da fdrefalla 
som naturliga foljder af dess fdrflyttning. En annan omstan- 
dighet bdr ej hkv lemqas oanm&rkt. £huru leptaenakalkens fauna 
hufvudsakligen ansetts jamforlig med den i lower Llandovery, ftr 
det otvifvelaktigt, att vissa element i densamma tyda pa en 
l£lgre horisont, men ocksa att andra peka mot en niva ofvan 
lower Llandovery. F6rekomsten af dessa senare har fdranledt 
mig att stundom framhalla, det faunan i sin helhet icke afgaf 
ett fullt afgorande utslag om leptaenakalkens antagna alder. Har 
ma s&rskildt paminnas om de trilobit-arter, detta led har gemen- 
samma med Barrandes Et. Ee 1 i B5hmen.^ Afven denna 
omstandigheten blefve latt att fatta, om man tankte sig, att 
kalken afsatts under en langre tid, att dess bildning borjat 

^ Jeuif. S. L. T5RNQUIST, TJndersokDiDgar ofver Si)janfomr&det8 Trilobit- 
fauna, 1881; a. 3. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F(JRHN. fOrhandl. N:0 141. Bd 14. Hftfl. 1. 47 

redan f5re LiaDdovery-aldern och fortg&tt nagot efter dess 

Fran motsatt sida ma ocksa ett par anm^rkningar gCras. 
dfverensstaromelsen tnellan det engelska och svenska silordistrikt, 
soin har j&mf^rts, &r i visst h&nseende nd^tan f^r stor fbr att 
styrka antagandet af Ofverskjutningar. LikhcteD stracker sig 
nUmligen icke blott till den regelbundna Iagf5ljden, utan ocksa 
till en fullkoinligt tillf&llig fSreteelse, hvarvid &fven det egen- 
domliga fSrekoromer, att det dfVerskjutna laget i bada distrikten 
rdjer likhet i faana och faciei samt att denna facies hvarken i 
England eller Sverige f5r nilrvarande trftffas i n&rheten af de 
reap, oniradena. Kesley-kaikens motsvarande facies St nu n&r- 
mast att soka vid Ghaire of Kildare pa Irland, och leptsena- 
kalkens isopiska eqvivalent trUffas i Estland och nidjligen i 
Norge. Vid betraktande af detta finner man sig b5jd att s5ka 
gronden till ofverensstslmmelsen i mera normala fbrhallanden. 
Vigten af det sista inkastet minskas dock i uagon man, da man 
betanker, hum stor f^rstoring de paleozoiska lagen undergatt 
genom denudation och att de geologiska fdrhallandena i de begge 
omradenas omgifning fgre denudationen &ro oss okdnda. 

Vid betraktande af silnromradets form och utstrsickning i Da- 
lame finner man, att en dfverskjutning af leptaenakalk, som 
knnnat sa utbreda dess fragment, som skett, maste hafva varit 
af ganska betydande dimensioned Om i allmUnhet antagandet 
af dfverskjutningar till fbrk taring af svartydda geologiska fore- 
teelser kr&fver varsamhet, sa d.r detta &nnu mera fallet, der f5r- 
flyttningen 5fverskrider de «matt, som vanligen kunna uppvisas 
fran oomtvistade dfverskjutningar. 

Till fragan om leptaenakalkens historia i Dalarne knyter sig 
ett annat sporsmal. Slipsandstenen upptr&der inom samma om- 
rade pa ett n&stan lika oregelbundet s&tt som leptaenakalken, 
pa vissa lokaler i n&ra samband med denna, och &r derj&mte 
svar att, med ledning af f^rhallandena inom andra skandinaviska 
silartrakter med Siljanstraktens facies, inordna i dennas regel- 
bundna lagfoljd. Om nu lept^nakalken tankes som en frilmling 

Digitized by VjOOQIC 


inom omradet, appstar fragan, om slipsandstenen b5r foras bland 
deltas ursprungliga lag eiler om icke den deltagit i kalklagets 

Min afsigt bar icke varit att framst&Ua nagon egen asigt, 
men det bar synts mig vara sk&l dels att pavisa likbeten mellan 
de begge jamtorda omradena, som tyder pa likbet i bildnings- 
historia, dels att fasta uppm&rksambeteD vid en fdrslagsmening, 
som i hvarje fall icke far fbrbises vid f^rsdken att f&rklara Sil- 
jansomradets nog invecklade lagbyggnad. 

Digitized by VjOOQIC 

asoL. f5bbn. F5RHANDL. N:o 141. Bd 14. Hftft. 1. 49 

Ceni88it och kalkspat frftn Norberg. 


K. Johansson. 

(H&rtm tafl. 1.) 

1. Cemsslt. 

Under ett besdk vid Norbergs grufiUlt forliden somniar er- 
hdll jag j^lmte en del andra mineral Hfven ett par synnerligen 
vackra stuffer af cemssit, harr5rande fran Kallmora silfvergrufva. 
Da fyndorten ar ny, och cerassit ftr t&niligen sUlIsynt i Sverige, 
har jag trott att ett omnamnande haraf ej skulle sakna sitt in- 
tresse, allra halst som jag hos denna funnit en serie egendoni- 
liga tTiUingbildningar, hvilka till sitt uUeende afvika fran alia, 
jag i den mig tiilgSngliga literatnren fonnit forut beskrifna.^ 

Nagra detaljer angaende cerassitens apptradande i Kallmora 
kao jag ej lemna, all den stund jag endast sett losa stuffer. 
Dessa utgoras af en sammanbangande drus af uteslutande ceras- 
sitkristaller, mer eller mindre val utbildade. Pa anvaxningsytorna 
sitta talrika sma biyglanskorn, hvarj&mte d^ afven fdrekoroma 
hvita, gala och mdnjeroda jordartade produkter (karbonat, m5nja). 
Kristallerna, af hvilka de storsta fkro ungefar 1 cm langa och 
0.5 cm i genoraskarning, aro till f^rgen vanligen gra, samt foga 
genomlysande. De bftttre utbildade aro emellertid fullt genom- 

' Ceni08it syncs inoin Sverige hitiills Tan kund endnst Mn Pajiberg orh 
Harstigen i Varmland. P& det forstnainda atallet forekommer den dock endast 
derb torn fyllnad p& smE sprickor i jirnmalm. (iGELSTRdM, OfTcra. af Kongl. 
Yet.'Akad. Forh. 1865, aid. 605). I HarstigsgmfTan hafva smft, men val ntbil- 
dflde kriataller sntrafTaU i h&lrum tillaammaDs ined rhodonit, baryt, kalkapat m. m. 
(Fldck, Ofversigt af Kongl. Vet.-Akad. Forhandl. 1889, a. 8). 


Digitized by VjOOQIC 



skinliga saint f&rgldsa eller svagt bruna. Nagra genomgangar 
bar jag hvarken niakroskopiskt, eller i preparat iakttagit. Glan- 
sen pa de massliga brottytorna &r fett till diaiuantartad. Form- 
rikedoinen &r fdr att vara cerussit ej synnerligen stor. De iakt- 
tagna formerna arc fbljande: 

ocPoo (010); ooPoo (100); ooP {llOj ; a>jP3 {130); 3Pao {031}; 
2Poo {021}; Poo {Oil); Jp* {012); OP {001}; P {HI). 



Obsenrerad. Beraknad. 

110 58'36' 58^^37' 

130 28'38' 28^^39' 

100 89'*57' 90-0' 

031 24''37 24-45' 

021 34^39' 34^40' 

Oil 54''2' 54-8' 

021 70-6' 70'8' 

001 89^55' 900' 

111 47-3' 47-10' 

111 45-59' 46"6' 

QoPoo visar alltid en tat, fin streckning parallelt med ver- 
tikalriktningen och speglar i fbljd dUraf mindre val. ooPoo ftr 
f'ullkoroligt glatt och speglande. Af doinerna &r 2Poo det vaD- 
ligast fbrekomraande och 8t5rst utbildade. Afven ^^oo finnes pa 
de fiesta kristaller. Poo och 3Pqo aro iakttagna pa blott en kri* 
stall. P Er t&inligen vanlig, ehuru ytorna ofta &ro inycket sma. 
Sanitliga doinerna Efvensum pyramiden gifva utinarkta refiexer. 
QoP och QoP3 upptr^a pa flertalet individer, man Sro for det 
mesta mycket smalt utbildade. 

Kristallerna synas forekomma utbildade endast som tvillin- 
gar, jag har namligen icke iakttagit en enda enkel individ. Deras 
habitus kr i regeln prismatisk, mera saltan pyramidal, derigenora 
att 2Poo forherskar och prismazonen ar starkt forkortad. 

' For berokaingartia bar det af voN Kokscharow (Mat. z». Mineral. Raaal. 
Bd G, lOO) uppftalda axelforh&llandet lagts till grand. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F5RRN. F5RHANDL. N:o 141. Bd 14. Hftft. I. 51 

Da sasom redan &r n&mdt, jag icke fannit nagra tvilling- 
bildningar, analoga med dem som flSrekomma hos cerasaiten friui 
Kallmora, f5rat besknfna, kommer jag att nagot utfbrligare redo- 
gdra for desamma. Pa de atfdljande figurerna Hr Poo betecknad 
med a, ooPoo med b och ooP med p, hvarj&mte genom indices 
angifves till hvilken individ ytan hor. 

Typ I. Sasom fdrsta typ bar jag appfdrt den enklaste af 
de iakttagna tvillingarna. Den utgores af tv&nne individer, 
hvilka bilda en jaxtapositionstvilling med en yta af ooP som 
tvillingplan (se fig. 1). 

Obterferad. Beriiknad. 

b, : bj 62'4r 62'46' 

Sasom figuren antyder, ar den ena individen ofta nagot 
stdrre Hn den andra och fbreter darvid regelbandet en i viss man 

Fig. 1. Fig. 2. 

osymmetrisk atbildning i afseende pa ooPoo, i det att namligea 
prisroaytoma upptr&da blott pa ena hdrnet. ^ Fig. 1 a planschen 
{Lr en tvilling af denna typ, a hvilken samtliga observerade 
former aro appritude. Typ I Sr en af de vanligaste f^rekom- 

Typ II , Sasom fig. 2 visar, atgdres denna af tv^nne h&lf- 
ter af samma atseende som t^regaende typ, hvilka &ro med hvar- 
andra fbrenade sa, att individerna I och III, samt likasa &fven 

' Dylik hemimorfartad utbildning hot ceruiait ar foint iakttagen af Vbba, 
Zettfcbr. fur Krist. II, 157. Synnerligen typiska fall hafva tedan beskrifvita af 
ARTDa, Zeitachr. far Kritt. IX, 314. 

Digitized by VjOOQIC 


II och IV, inUga parallel stUllDing och fbljaJLtligen kanna anses 
8om delar af en och samma individ. Denna tvilltng blir alltsa 
till sin byggnad follkomligt analog med en penetrationstvilliBg 
med odP soin tvillingplan. 


Obsenrerad. Beraknad. 

bj 62^48' 62-46' 

b, 62*47' 

b, 180'0' 180'0' 

b, 179*59' 

p, och Pf sanit p, och p, spegia samtidigt in. 

Typ IIL Denna kan betraktas sasom sammansatt af tv&nne 
stycken tvillingar af typ I, hvilka forenats med hvarandra sa, 
att individerna I och IV (se fig. 3) kommit i tvillingstalluing 
till hvarandra enligt samma lag, som gailer for hvar och en af 
de bada enkla tvillingarna. 

Observerad. BerakDad. 

b, : bj 62'47i' 62'46' 

b, : b, 62°46' 

b, : b^ 62*47V » 

a, : a, 8°15' 8'18' 

Fig. 3. 





^ i\ir 


s. \ 


I ^si, 


'^ h 

Typ, IV, Liksoro fdregaende kan Hfven denna anses besta 
af tvftnne stycken tvillingar af typ I, hvilka emellertid h&r firo 
fbrenade sa, att I och III (se fig. 4) komma i tviilingstftUning 
till hvarandra (jfr typ III). Sasom man latt inser, maste da I 
och IV fa paralielt lS,ge. 

Digitized by VjOOQIC 

eBOL. pOrbn. fObhandl. N:0 141. Bd 14. Hftfi. 1. 53 


Obterverad. Beralcnad. 

\ 6r46' 62'46' 

b^ ^ > 

b^ O^'O' O'^O' 

p, 117^3' 117U4' 

Pa figuren ftr ej s^mnen raellan 1 och IV antydd. Den 

framtrader dock n^tan alltid, ehara mer eller mindre tydligt. 

Liksom bos typ I apptr&da standom smala ytor vid den gemen- 

samma kanten. 

Typ V best&r af sex individer, af hvilka (se fig. 5) I, II, 
III och IV &ro grupperade som i typ IV. Individerna I, II, V 
och VI skulle fbr sig bilda en tvilling af typ. II. 



Obsenrend. Beraknad. 

bj 62:44' 62*46' 

b, O'O' 0*0' 

b, 62*46' 62*46' 

b, 54-30' 54*28' 

b, 62*44' 62*46' 

p, 0'(y 0*0' 

Fig. 6. 


Typ VI kan betraktas som en tvilling af typ III (indivi- 
derna I, U, V och IV a fig. 6), till hvilken fogats en af typ I 
pa sadant sUtt, att de badas symmetriplan sammanfalla. Ill kom- 
mer harvid i parallelt lage till VI, sarat likasa V till I. Indi- 
vid I befinner sig alltsa i tvillinglftge till II samt III och VI, 
individ VI till V samt I och IV. 

Digitized by VjOOQIC 



b, : b, 62'46' 

b, : b« 62-45' 

bj : b, 62-47' 

b, : b, 62-45' 

b, : b, 179-59' 

*>« : b, > 




Typ VII star i samma fdrhallande till typ IV, soiii typ II 
till typ I. Den kan alltsa, om man sa vill, betraktas som en 
penetrationstvilling af fyra individer. 


b, : b, 62-50' 

b, : b, 62-47i' 

b, : bg 62-57' 

(b„ bg) : (b„ b,) 179-56' 

Ytorna b, och bg spegia samtidigt in, likasa b^ och b,. 

Denna typ synes vara den sftlUyntaste af alia, jag bar n&m- 
ligen icke fannit mera ka ett exemplar af densamma. 




Fig. 7. 

KiR. 8. 






TV > 

v / 

\vnr / 

V y 





7 % 

Typ VIII bestar af tio individer (se fig. 8). Deras orien- 
tering §.r sadan, att oro man tanker sig individerna YII ocb 
VIII borttagna, erhallas en typ VII, om V, VI, IX ocb X tagas 
bort, qvarstar en typ VI o. s. v. 

Ytorna b^ och b^ spegia samtidigt in, likasa bg och b^ samt 
h^Q och b,. 

Digitized by VjOOQIC 

eSOL. F5REN. FtoHAKPL. N:o 141. Bd 14. Hift. 1. 55 

Oboerrerftd. Btriikiiad. 

bi : b.^ 62-47' 62^46' 

bj : bj 54''33' 54 28' 

b, : b, 62^42' 62^46' 

b^ : b, 62-47 

b, : bj 8^0' 8U8' 

b; : bg 62^51' 62-43' 

b, : bo3 62-45' 

Typ IX skiljer sig fran f^regaende, genom att den d&r be- 
fintliga dppniDgen blifvit utfyld af ett sista tvillingpar. Denna 
bestar alltsa af tolf individer. Byggnaden fbrCfrigt torde utan 
vidare beskrifning framga af fig. 2 a plaoscheu. Denna ocb 
foregaende typ &ro de vanligaste af samtliga tvillingtyperna. 

Att atom dessa nio typer &nna flere kombinationer aro mdj- 
liga, finner man lUtt. Af brist pa tid bar jag emellertid ej 
kunnat soka flere, utan mast n5ja mig med de h&r anfc^rda. 

Blyglansen, som atfoljer cerussiten, visar sig under mikro- 
skopet hafva varit utsatt for en intensiv Idsande inverkan. Af 
somliga kristaller aterstar nRmligen blott ett skelett af hvar- 
andra r&tvinkiigt korsande vaggar. Pa andra, som aro mindre 
starkt angripna, finner man pa hexaederytorna tfttt intill hvar- 
andra liggande fx3rdjapningar, hos hvilka jag emellertid ej kan- 
nat iakttaga nagon lagbunden form.* Makroskopiskt ger sig 
etsningen tillkanna genom en egendomlig skillrande glans. 

2. Kalkspat. 

De kalkspater, jag funnit vid Norberg, tillb5ra ej mindre ^n 
atta olika typer, af hvilka dock endast trenne, som synts mig i 
ett eller annat hanseende erbjuda nagot af specielt intresse, hftr 
komroa att omtalas. Dessa tre &ro foljande: 

Tt/p /, tafvelforraig, med OR och R3 som forherskande for- 

' Bbcks bar bo8 en tilUainmBB« med cernftifc forekommande blyglans funnit 
etsgropftr, begrinsade af ikositetraederyior. Zeitschr. far Kriat. XVTI, 302. 

Digitized by VjOOQIC 


Typ 11^ stanglig eller nalformig, med ooR och -36R som 
forherskande former. 

Ti/p Illy anmarkniugsv&rd fAr sin fornirikedom, har R som 
forherskande form. 

Tt/p L 

Denna typ fbrekonimer i Asgrufvan i halruni tillsammaDS 
med kvarts samt kalkspat af typ II. Kristallerna bilda vanligen 
belt tanna tailor (se fig. d a planschen) af omkring 1 cm dia* 
meter. Mera sttlan Uro de tjockt tafvelformiga (se fig. 4 a 
planschen). Den stdrsta af de kristaller jag fann ar omkring 
3 cm i -diameter och 1 cm tjock. Taflorna firo i regeln klara 
och genomskinliga samt fitrgldsa eller svagt gulaktiga. De iakt- 
tagna fonuema aro fSljande: 

OR {0001); R3 {2l3l}; -R {1011); -||R {IJ . . 14 . 1}; 

-5R{4043}; -2R {2021}; 4R{4041); 2R{2021}; 4R2 {6281}; 

4R?{gT95}; ooP2 {1120). 

Obterverad. Beraknad. ' 

0001 : 2l3l 6r5' 69^2' 

2131 : 3121 35*23' 35^35' 

0001 : Toil 44-33' 44^37' 

0001 : n . . 14 . 1 ... 51*28' 51*28' 

0001 : 4043 52*47' 52*45' 

0001 : 2021 63*6' 63*7' 

0001 : 4041 75*46' 75*47' 

0001 : 2021 62*47' 63*7' 

0001 : 8195 59*14' 59*19' 

Olll : 8195 44-48' 45*0' 

Skalenoedern 4R2 ar best&md darigenom, att ytan 82Sl 
ligger i zon med 4041 och 2l3l samt darjUmte afven med 3lSl 
och 20il. Som kontroll pa -|Rf har man, att Sl95 ligger i 
zon med 2021 och Olll. 

' Sl?al har. torn Tid de bida foljande typerna, har vid berakningen anfandta 
det allmant antagna azelfdrhUlandet a : c =- 1 :0.8548. 

Digitized by VjOOQIC 

dflOL. F(^ira. f^^RHAKBL. N:0 141* Bd 14. Hftft. 1. 57 

Af de h&r ofvan upprftknade forraerna Uro alia f5nit be- 
kanta med undantag af ^\\R och 2R. Hvad -ffR betrftffar, har 
jag icke fdnnit den v&l utbildad pa roera ftn en kristall. DUr 
&r den ganska bred (se fig. 3 a planschen) och ger t&roligen 
goda reflexer. Den ofvan angifna vinkeln med basis hr erhallen 
80111 medeltal af atta afl&sningar, varierande mellan 51''21' och 
51^35'. Den bekanta fonn, som kommer denna n&rmast, -(R, 
fordrar bO'iS'. 2R, som finnes pa de fiesta kristaller, ftr alltid 
matt och medger blott skimmerm&tningar. I dess stftlle har jag 
pa en individ fannit en rad vicinala ytor, hvilka med basis 
bilda vinklar fran 49* till 62% Sasom h&r nedan skall visas, 
&r 2R sannolikt att nppfatta sasom praerosionsyta. 

De olika formernas relativa utbildning synes af fig. 3 a 
planschen, pa hvilken samtliga atom -R och -}R ftro uppritade. 
De bada sistnftmda har jag iakttagit pa blott en kristall, den i 
fig. 4 afbildade. 

Samtliga kristaller, som jag patrdffat af denna typ, visa 
tydliga etsfenomen. I CfverensstHmmelse med hvad man k&nner 
om kalkspatens f5rhailande till etsmedel hafva -2R och OR bi- 
behallit sig blanka och speglande Hfven pa de individer, d&r l5s- 
ningsprocessen Hr l&ngst fortskriden. Afven skalenoedern -|Rf 
tyckes ega tUmligen stor motstaudskraft, hvilket forklaras dUraf, 
att dess ytor i sitt l^e till axelkorset komma romboederytorna 
-2R ganska n&ra. Af de ofriga formerna &r det 4R2, R3, 2R 
och -R, hvilka bara de tydligaste sparen af eUningen. Under 
mikroskopet ser man alltid pa dessa tatt intill hvarandra lig- 
gande gropar eller apphdjningar, som ofta hafva fullt regelm&s- 
sig form. De ytor, som begrHnsa dessa, har det lyckats mig 
att best&mma, och sasom man pa f5rhand kunde vanta. tillhCra 
de -2R. ^ Dels har jag n&mligen upprepade ganger iakttagit 
ett starkare eller svagare skimmer pa de etsade ytorna, samtidigt 

* Bekaot lom etsyta genom Ebkers omfnitande etflforsok & knlkspat Sitz- 
ber. der Kaif. Ak. der Wise, za Wien, 1684, LXXXIX, 338; 1885, XOL, 760. 

Digitized by VjOOQIC 


med att en yta af -2R speglat in, dels har pa en kristall, dSr 
de voro nagot storre och b&ttre utbildade Hn vanligt, en direkt 
uppmiLtning af deraB vinkel med basis varit mdjiig. H^rvid erhdlls 
63*'20', under det att den beraknade vinkein fir GS"?'. Sasom 
ofvan n&nides har basisytan bibeballit sig spegiande iifven pa 
starkt angripna individer. Etsniediets inverkan gifver sig dock 
Mfven bar tillkanna, nUmligen d&rigenom att i kantema samt 
omkring sprickor en lamellvis fortgangen affrg,tning egt rum. 

Att 2R sannolikt ar appkommen genom praerosion, har jag 
slatit dels d&raf, att den aldrig Hr iakttagen som egentlig kri- 
stallyta, dels af att den icke f5rekommer pa de svagast etsade 
kristallerna, pa bvilka i dess st&lle de omtalade vicinala ytorna 
upptrada, men, for sa vidt jag kannat afgora, &r stdrre och 
b&ttre Qtbildad, ju lUngre etsningen fortskridit. Vid losnings- 
f5rs5k pa kalkspatcylindrar har dessutom Hambbrg erhallit 2R 
som fdrherskande form.* 

Efter sedan den nu beskrifna etsningsprocessen blifvit af- 
slutad, har en fortv^xning af en del kristailer egt rum. Den 
nytillf5rda substansen har d&rvid i f5rsta band aflagrat sig pa 
de starkast angripna ytorna, hvarjamte den antagit samma be- 
gr&nsning som de genom etsningen uppkomna groparna och upp- 
hdjningama, namligen -2R (se fig. 4 a planschen, etsningen pa 
den ursprungliga kristallens ytor &r antydd genom prickning). 
Ytorna &ro fullkomligt plana och spegiande, men till fbljd af att 
tillvtxten samtidigt bOrjat pa flere punkter, finner man i dem 
ofta hal och trappvis gaende fSrdjupningar. Den 6fre begrans- 
ningen, motsvarande OR pa den ursprungliga individen, synes 
utg5ras af en lag positiv romboeder, sannolikt |R. Dessa ytor 
firo emellertid alltid ojSmna och spegia ofullkomligt. Yid m[it- 
ning af tvftnne kristailer erh5llos fbljande vinklar: 

Obnerverad. Reraknad. 

-2R : OR 63°7' (63*6 -63°8') 63=7' 

JR : OR 13ni' (12-2' WIS') 13"50' 

' Gfol. Foren. Forh. 1890, Bd 12, 617. 

Digitized by VjOOQIC 

eaoL. p5rbn. fOrhandl. N:o 141. Bd 14. Hiift. 1. 59 

Den pavaxna substansen visar Big i sina f^rhallanden i 
viBsa hfinseenden afvika fran den inie kftrnan. Den ftr i regein 
opak och glansen pa -2R &r perlemorartad. Utoin den vanliga 
genomgangen efter K har den &tVen en mycket tydlig klyfbarhet 
efter -2R (skalighet?), samt en inindre tydlig efter |R. Speci- 
fika vigten har befunnits vara identisk ined den inre sabstansens. 

Pa ett par af de kristaller, jag fann af denna typ, bafva 
genoin yttre inekanisk averkan sma (de stdrsta 0.8 mm breda) 
partier af baaisytan f^rskjutitB i tvillinglllge till hafvadindividen 
(se fig. 5 a planschen; de under 60' vinkel hvarandra skftrande 
linierna antyda den pa OR paralielt med romboedertracerna ga- 
ende teckningen). Som bekant fdraiggar vid glidning efter -jR 
en f^rflndring i basisytans natur sa, att den i den nya indivi- 
den komraer att bilda -2R. En f5rt&tning af densamma eger 
n&roligen rum i den riktning, at bvilken glidningen sker. Detta 
kan man sardeles tydligt iakttaga i detta fail, i det att, sasom 
figuren antyder, det uppskjutna partiet ar mindre an den mot- 
svarande fdrdjupningen. Som medelvHrde pa vinkeln mellan 
basis och de uppskjutna delarna af den samma har erhallits 
10'35'. Den berdknade vinkeln mellan basis och -2R hos en 
en tvilling efter -iR ar lO^S?'. 

Sasom redan ar nftmdt, fdrekommer afven denna typ i As- 
grufvan. Kristallerna, hvilka aro genomskinliga och f^rglosa 
eller svagt gula, hafva ofta en Idngd af 3 a 4 cm, under det 
att de i genomsk^rning dro blott 1 a 2 mm. S&llan aro de 
dock fritt utbildade, utan sitta fbrenade i parallelstangliga eller 
radialstraliga knippen med blott spetsama fria. Till f5ljdafatt 
ytoma dels ofta Uro rundade, dels starkt etsade, har en s&ker 
bestS,mning af en del former ej varit mojlig. Pa grund af den 
ovanliga utbildningen har jag det oaktadt ansett denna typ v^rd 
att omnaronas. De observerade formerna ^ro: 

Digitized by VjOOQIC 


ocR (lOlO); -36R{3S. 0.36.1}; -IIR {II . . 11 . 1)(?); 
-3R {3031j(?); R7 {4371}; R {lOll}. 

Observenid. Beriknad. 

lOlO : IlOO IIO-SO- 120-0' 

lOlO : 35 . . 36 . 1. 178'*26' 178*26' 

lOlO : 3031 159-2' 161=20' 

4371 : 7S41 50^10' 4950' 

1010 : lOll 45^31' 45'23' 

1011 : IlOl 75-2' 74-55' 

Vid formernas best&raning hafva dessutoro fdljande zoner 
anvandts: 4371, lOTl, Olll; lOTO, 4371, 3301; 11. IT. 0.1' 
7341, 4371, O.ll.n.l. 

QoR ocb R, hvilka &ro de bdst atbildade formerna, hafva 
alltid plana och v&l speglande ytor. -36R ^r utbildad dels sa- 
som a fig. 6 visas med ett plant midtparti saint tvanne strim- 
niiga sidopartier, dels Mr hela ytan ojSiun och rundad inot kan- 
terna. I sistnamda fall sker 5fyergangen till -3R i en konti- 
nuerlig bojning. Best^mningen af deniia form, som ftr ny och 
tillika den spetsigaste romboeder, som hittills synas blilVit iakt* 
tagen, kan ej anses s^ker, da ju vid sa spetsig vinkel Hfven en 
belt obetydlig &ndring af densamma at5fvar stort inflytande. ^ 
-IIR ISiT lakttagen pa blott en kristall. -3R &r alltid mer eller 
mindre rundad, stundom matt, stundoro speglande. R7 uppvisar 
en ofta mycket vacker etning, dels i form af laror, dels enst^ka 
f()rdjupningar. £n eller annan val utbildad etsfigur upptr^der 
afven stundom pa de ofversta delarne af prismaytorna. 

Kvartsen, som forekommer i halrummen tillsammans med de 
bada nu beskrifna kalkspattyperna, synes tillhdra tvM,nne olika 
generationer, namligen en som Slt Hldre kx\ dessa, samt en som 
ftr yngre. Den f5rra bar prismatisk habitus (ooP, P) samt ftr 
klar och HLrgl5s. Den senare bar pyramidal habitus (P, ooP^ 

' Den «pet8iga8te kanda negativn romboeder ar -17R, samt spetsigaste posi- 
tiva 28R. 

Digitized by VjOOQIC 

eSOL. FOREN. F5RHANDL. N:0 141. Bd 14. HifL 1. 61 

och Hr m6rkf&rgad till fdljd af talrika innesiutningar af berg- 
beck. Kristallerna &ro vanligen mycket sma ocb sitta pavuxna 
dels pa den Hldre kvartsen, dels pa kalkspaterna. 

Aldersfbrhallandet inellan de bada kalkspatenia bar jag ej 
kannat af'gdra. 

I samband h&rmed ina nftmnas, att jag vid Asgrafvan ftfven 
faun Scheelit, t6rni ej patrftffad i Norberg. Den bildar t&ni- 
ligen stora derba klampar, invoxna i kvarts. 

Typ III. 

Fyndorten f5r denna typ kan jag ej siikert appgifva, all- 
denstand den enda staff, jag bar af densamma, erballits genom 
kdp. Enligt uppgift skulle den vara fran Mossgrafvan. Kri- 
stailema, bvilka sitta anvuxna pa ett underlag af kalkspat och 
jamglans, Uro t&roligen sma (0.5 a 1.5 cm i diameter), men vftl 
utbildade. De observerade formerna &ro fbljande: 
R {lOll}; OR {0001}; ooR (lOTO); -5R {5051); -2R (2021) 
4R {5054); -R {TOll); R2 {3142); R3 {2lSl); JRV? {13.10.2g.5) 
iR13 {; .2R3 (4561); -JRS {5T35); JRS {2184) 

fR2 {4483). 



: 1011... 


. 90°54' 
. 84°32' 
. 72°20' 
. 45-0' 
. 44-50' 
. 29°5' 
. 38-3' 
. 6243' 
. 29°8' 
. 43-45' 
. 73'35 
. 21-5' 
. 12°59' 









3142 : 




16 . 10 . 26 . 5 

37 '57' 




16 . 10 . 25 . 5 


7. 6. 13. 2 : 

26. ID. 15. 5. 
15. 26. TO. 5. 




Digitized by VjOOQIC 


Obflenrerad. Beraknad. 

4261 : B241 37'30' SVdff 

2461 : 6241 80*4' 80^2' 

4483 : 8443 54^26' 54^30' 

4483 : 4483 47-20' 47^24' 

Af zonerna mk f5ljande anfdras: 2l3l, 3142, lOll, 3l24, 
32l5; lOll, 42BT, 1234; 3142, 624T, 8i43, iTOl; 2l3l, 4483, 
0221, 4843, 2311; 0221, 16.10.2S.5, lOlO, 654l, 3211, 

Fig. 7 a planschen franistslller en kristall, a hvilken samt- 
liga former fdrefinoHS. 

Af de aDf&rda forroerna ftro alia med nndantag af ^R13 och 
^R^ f5rat bekanta.^ Den fbrstnUmda ftr iakttagna pa blott en 
kristall. Ytoraa &ro d&r t^Lraligen stora och medgifva noggranna 
mfttningar. S . 7 . 13 . 2, 13 . 7 . 6 . 2 ligga nftra i zon med 3261, 
6241, dock ej fallst&ndigt. fR^ fOrekommer pa alia kristaller 
och Hr en af de storst utbildade formerna. Ytorna gifva dock 
merendels en mangfald af reflexer, hvarfbr goda vinkelv&rden Uro 
svara att erhalla. Den nlirmaste bekanta form, R5, fordrar, att 
midtkanten vore parallel med kanterna mellan R3, R2, R etc., 
samt att trubbiga polkanten vore parallel med -2R3 spetsiga 
polkant. Ingendera delen eger dock ram. De dfriga formerna 
hafva alia plana och speglande ytor atom ooR och OR. ooR 
bar alltid krumma ytor. OR ar matt. -iR3 samt de nUrmast 
basis liggande delarna af grondromboederns ytor &ro &fven i re- 
gel n mer eller mindre matta. 

Hithorande kristall ografisk a andersdkningar &ro atforda a 
Stockholms Hdgskolas Mineralogiska Institat i Nov. 1891. 

-}R13 ar dareroot kond lorut. 

Digitized by VjOOQIC 

Geol. POren. FOrhandl. Bd. 14. 

Tafl. 1. 

Fig, L 

Fig. 4. 

Fig, 6 


Fig, 2, 

Fig. S. 

Fig, f). 

Fig. 7, 


Digitized by 


Digitized by VjOOQIC 

0BOL. fSrbk. fSrhandl. N:o 14L Bd 14. Hftft. 1. 63 

BemsBrknlnger om Qeldbygningen paa sydslden af Lake 
Superior og 1 Green Mountains, Nord*Anierika. 

Af ti bre? til profeiaor W. C. Bb6gger i Kristiania. 

Hans Reusch. 

Under ledelse af professor Raphael Pumpellt, der staar 
i spidsen for en egen afdeling af De forenede staters geologiske 
anders5gelse, nemlig »Den arkfeiske divisions, er der i den sidste 
tid af forskjellige geologer odf5rt flere merkelige arbeider inden 
de ovenfor navnte egne. 

Jeg fik i h58t en ganstig aniedning til at blive hekjendt 
med disse under en reise foretaget sannnen nied tre andre euro- 
pseiske geologer efter hr Pumpellys indbydelse og raed ham 
SOU! ftirer. 

Grundtraekkene af de geologiske forhold i syd for Lake Su- 
perior er f5lgende. Afvigende leiret over det seldste grundfjeld, 
laurentian, ligger en vseldig raekke bergarter, der atter er afvigende 
overleirede af Potsdam-sandsten, sora er 6vre cambrium. 

Ved bensevnelsen af de for-carabriske, efter-lanrentiske berg- 
arter bar navnet »huron> spillet en stor roUe. Det indfartes i 
sin tid af Logan og Murray for en temmelig vel afgrsenset 
gmppe sedimentsere bergarter overleirende aeldre fjeld, laurentian, 
i egnene nord for Lake Huron. Efbersom undei*8ogelserne udvi- 
dedes derfra til nye egne og navnet fulgte ined, blev det an- 

Digitized by VjOOQIC 


vendt udenfor sin oprindelige mening, ja det synes i enkelte strog 
omtrent at vsere blevet en regel at betegne alle in5rke hornblende- 
og glimmerrige bergarter som huron og alle lyse feldspatrige 
(gneiser og graniter) som laurentian. Yed saadan kritiklds an- 
vendelse af navnene laurentian og huron og ved indfbrelse af nye 
navne er der i tidens lob opstaaet en ikke liden forvirring. De 
geologer, som arbeider med de seldre bergarter i De forenede stater, 
bar derfor begyndt at benytte et nyt fiellesord, algonkian, for alte 
de bergarter, der antages at T»re dannede efter (med afvigende 
leining over) et seldste grundQeld, laurentian, og igjen er af- 
vigende overleirede af cambriske lag. Algonkian aflsegges nu paa 
karterne med en egen grundfarve. 

y I Rimeligvis er der paa Den skandinaviske 

halvo ikke ubetydelige strcekninger som kunde 
blive at sammenstille med det amerikanske 
algonkian. For Norges vedkoT^mende kan 
man saaledes tsenke sig at >Telemarkens ski- 
fere» borer hid. 

De under Pumpelly udforte undersdgel- 
ser ved Lake Superior paabegyndtes af R. 
D. Irving sammen med C. R. Van Hisb 
som assistent og er, efler den f5rstes dod, 
fortsatte af den sidstnaevnte. 

Hosstaaende skematiske, af mig tegnede 

profil viser i de st6rste traek, hvorledes berg- 

arterne efter de nasvnte forskeres fremstiiling 

f6lger efter hverandre. 

^;. K:ltnT"»na?un. Underst ligger laurentian, son, v«8ent- 

K,. Keweenaw. Udflydtciig er granit Og gneis. Afvigende derover 

eruptiver med kon- 

gloDieratlag:. kommer, hver raekken er fuldstaendig, f()rst 

Uff. Iindei^huron. underhuron, Denne begynder med konglo- 

L. Lanrentian. ^^^^^^ ^^ underlagets bergarter og kvartsitisk 

sandsten, hvorefter foljer en lagrsekke med lerskifer, lerglimmer- 
skifer, finkoroige kalk-magnesia-jern-karbonater og taBt, flintagtig 
udseende kvartsit, saakaldet chert, desuden ogsaa med niagnetit- 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. f<5ren. FORHANDL. N:o 14L Bd 14. Haft. 1. H5 

og hsmatitleier. Almindelige er »gronsteDe>, antagelig forandrede 
diabasgange, som mest gaar parallelt nied lagningen. 

Vi kommer nu til overhuron. En iakttagelse af temiuelig 
ny datum er, at denne er afvigende leiret over underhuron. Ogsa 
overhuron begynder nied kvartsit og et konglomerat iudeholdende 
stene af underlaget. Man kan saaledes flere Bteder na^r grsBnsen 
se kvartsiten opfyldt af jernertsstykker fra underhuron. Opad 
folger saa lignende bergarter son) i underhuron; ogsaa i over- 
haroD er der jernleir. 

£ft«r dannelsen af overhuron fandt rimeligvis en denudation 
sted. Saa kom vaeldige freinudbrud af eruptiv-daekker (indemel- 
lem raed konglomerater), hvori Lake Superiors berOmte kobber- 
leiesteder forekommer. Dernaest afsattes sandsten, som sammen 
med de underliggende eruptiver sammenfattes som keweenawan, 

Afvigende overleiret er potsdamsandstenen, den fdrste berg- 
art, hvis alder lader sig bestemme ved fossiler. 

Om de her behandlede egnes lagfolge har der vseret fort 
ridioftige diskussioner, som endnu er i fuld gang. Jeg har her 
kun villet gjore rede for det standpunkt, hvortil de nyeste, mod 
overordentlig omhyggelighed udf5rte undersSgelser har fort. 

Van Hise har gjort et specielt studium af jernleiestederne 
og er herunder kommen til resultater, der sikkerlig vil interes- 
sere i Skandinavien, hvor jernforekomst ernes oprindelse jo nu er 
under drSftelse. Hans fremstilling vil tindes i :jTenth Annual 
Report; U. S. Geological Survey>, der endnu ikke er publiceret. 
Afhandlingens titel er ^Irving and Van Hise: The Penokee 
iron-bearing series of Michigan and Wisconsin.* 

En af de mest karakteristiske forekomster er Colby grube, 
som jeg selv har havt anledning at besoge. Nedenstaaende figur 
viser et profil. Det sorte er erts, som er en noget poros h«niatit, 
og opad gaar over i ^ferruginous chert* (fc). Detta er en for oiet 
taBt kvarts-bergart, som under mikroskopet er finkornig, ja maaske 
deWis amorf, og indeholder indspraengt hsematit. Ertsen udfylder 
bunden af et V-forraet traug, hvis ene side er kvartsit og hvis 
aoden er en gang. Under denne sidste har man ^ferruginous 

Digitized by VjOOQIC 


chert>. LaBDgst til venstre sees lidt af del fx)lgeiide formations* 
led, jernholdig lerskifer (Z). Del traug, hvori ertsen findes, er 
ugjennemtrsengeligt for vand, idet kvartsiten indeholder lerskifer- 
indleirifiger, og gangen, soiu oprindelig var diabas, nu er for- 
vandlet til en saebestens-raasse.^ 

Den oprindelige bergart var kiselholdigt jemcarbonat. I 
lange tidsrura paavirkedes dette af gjennemsiblende vand fra 

Fig. 2. 

Colbjr gruben. 
Det iorte er haematit. fc >Ferruginoa8 cliert>. / jernhoMig lenkifer. 

overfiaden. Carbonatet oxyderedes, og andre kemiske processer 
fandt sted, til enderesultatet blev, som vi ser det med jernert- 
seii concentreret i »et vandtaet trough. I det ovenfor naevnte ar- 
beide vil man finde de stedfundne processer noiere forklarede. 
Colby-gruben er ikke enkeltstaaende; thi der er en hel raekke 
forekomster af gauske samme art med samme slags troug. 

Van Hise mener, at muligvis hans slutninger fra det enkeltc 
strog i det store taget vil kunne finde anvendelse paa den hele 
gruppe msegtige jemforekomster, der findes i syd for Lake Su- 
perior. I nsBsten alle gruber her findes »8oapstoues» (»sk5lar?») 
af forskjellig art; men deres forhold til ertsmasserne er endnu 
ikke tilstraekkelig udredet. 

Green Mountains ligger i nordvest for Boston, Mass. Man 
bar her starkt foldede og forandrede bergarter af cambrisk-silu- 
risk alder, fattige paa fossiler. £t og andet sted stikker freni 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f6REN. F()RHANDL. N:0 141. Htl 14. Haft. 1. 67 

en kjerne af ibrcambrisk gnmit, tildeU med parallelstruktur. 
PuMPELLY bar over mere vigtige strOg ladet udarbeide topogra- 
fiske karter i stor maalestok. Paa disse sora grundlag er der 
udfbrte n()iagtige geologiske karter, bvorved map bar faaet den 
indviklede Qeldbygning godt udredet. 

Han bar blandt andet fandet, at der forud for den cambri- 
8ke tid bar f undet sted en forvitring af den da existerende fjeld- 
overflade. Interessant i denne benseende er >Stamfordgangen», 
som er en »gr5nstengang» (x) opssettende i ygranitisk gneis* (g). 
For den carobriske tid var gangen forvitret mer end den om- 
givende bergart, og der var i den danuet en rendeforniig balning. 

Fig. 3. 

1. >StamfordgaDgeii>. x Gangen. g GneU. k Kvartsit. 

2, Iron Munntain. p Porfyr gjennemsat af roagnetjernaarer. ^ Forsiluritlce op- 

faobninger af ertsblokke. s ailurisk kalktten. 

Begge figurer er skematiserede. 

Her blev der afleiret cambrisk kvartsit (A;), saaledes som det sees 
paa bosstaaende skeroatiserede profil. Underst indebolder kvart- 
siten bmdstykker af gangens bergart. 

Andre steder bar Pumpblly umiddelbart over grondQelds- 
graniten fundet et smaastenet konglomerat af kvarts- og feld- 
spatkom, som ikke kan forklares anderledes end fremkomne ved 
en paa stedet foregaaet forvitring af underlaget, bvorefter der 
falgte bortvaskning af det fineste material, der det cambriske 
hav begyndte at bedsekke landet. 

Det bor i denne forbindelse anfSres, at der efter Pumpbllys 
mening ogsaa i mere vestlige egne lader sig paavise en prsesilu* 
risk eller praecambrisk forvitringsoverflade. Maerkelig i denne 
benseende er isser Iron Mountain i Missouri. (Se foranstaaende 
tegning). Dette bestaar af en kvartsfri porfyr {p) gjennerasat 
raed forgrenede gauge af magnetjernsten. (Sorte paa tegningen) 

Digitized by VjOOQIC 


Geologerne er, saavidt vides, enige om at anse disse gange for paa 
en eller anden maade at vsere af eruptiv oprindelse. Paa over- 
fladen af fjeldet ligger blokke af jernerts. Til det stoder silu- 
risk kalksten («). Under denne og umiddelbart over porfyren 
ligger der en ophobning {y) af kantede ertsblokke. Mellerarum- 
raene mellem disse er opfyldte af opsmulret porfyrgrus, hvoraf 
man kan slutte, at massen ikke bar vaeret bevaeget af bolger; 
thi de vilde have skyllet porfyrgruset bort, og mellemrammene 
vilde vaere blevne fyldte med sand eller kalk. Man bar under 
siluren endog opdaget en gaminel dalsaenkning, hvor ophobnin- 
gen af jeiiiblokkene er over 13 m rosegtig og hvor man bar 
fulgt den med grubearbeider 500 m eller mere. 

Hvor der over et i overfladen opsmulret grundQeld af gra- 
nit i begyndelsen af den cambriske tid bar vaeret afsat et konglo- 
merat som det ovenfor beskrevne af feldspat- og kvarts-rulle- 
stene (eller en arkose), bar trykkrafterne under senere foldnin- 
ger undertiden frembragt eiendommelige forbold. Konglomeratet 
kan vaere blevet udpresset til en gneis, medens den desintegre- 
rede granit er bleven til en »gnei8granit» med parallelstrukturen 
parallelt med gneisens. 

En noiere udvikling af disse betragtninger bar PuM- 
PELLY givet i en kort men indholdsrig afbandling »The rela- 
tion of secular rock-disintegration to certain transitional cry- 
stalline schists. Bulletin of the geological soc. of Am. V. II, 
p. 209 — 224.» De bar interesse for os, da det ikke er urime- 
ligt, at man bos os vil gjenfinde lignende forbold som de be- 
skrevne amerikanske. Pa Hardangevidden mener jeg saa- 
ledes at have seet spor til en arkosedannelse over det granitiske 
underlag forud for de cambriske afleiringer. At granit og andre 
massive bergarter, naar de bar vaeret underkastede en begyndende 
forvitring, lettere end ellers skal kunne antage parallelstruktur 
under pres, er en ide, som er vel vaerd en noiere provelse. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. FOREN. f5rhandl. N:0 141. Bd 14. Haft. 1. 69 

AnmUanden oeh kritiker. 

Eini^s fiber die Basalte des arktisehen Oebietes, 
Eine Beriehtlinin?« 


A. G. Nathorst. 

Im vorigen Heft dieser YerbandJungen (G. F. E. Bd 13) hat 
Dr H. Backstr5m bei der Besprecbung der Liparitc Islands aiicb 
das Vorkommen von Basalt in anderen arktiscben Gegenden ausser- 
halb Island erwabnt. Da einige von seinen diesbeziiglichen Angaben 
aber unrichtig sind, so babe icb es fur angemessen gebalten, dieselben 
sogleicb zu berichtigen, daniit sie nicht in die Litteratur hinein- 
gezogen werden sollen. 

Eine Angabe betriflft Spitzhergen^ auf welcher Inselgruppe nacb 
Herrn BackstrOm (I. c. S. 673) ^grosse Basaltvorkominnisse* bekaunt 
sein soUten. Diese Angabe ist aber durchaus unrichtig, denn Basalt 
if(t in der That hisher nirgends anf Spxtihergen gefnnden warden, 
wobl kommen aber posttriadische Diabase als Gange und Decken 
dortselbst vor. 

Eine andere Angabe, welche ebeufalls zu corrigiren ist, bezieht 
sich auf Nordv€St'Grdnla7idj wo laut Herrn Backstr5m (1. c. S. 672) 
cin Basaltgebiet bei Cap York anfangen soil, um sich von da bis 
78* n. Br. zu erstrecken. Bei Cap York (76' n. Br.) korainen aber, 
wie ich aus eigener Erfahrung kenne, ^ keine Basalte vor, sie beginnen 
vielmehr bedeutend nordlicher. 

Bei der Besprecbung des Obsidianstroms Hrafntinnuhraun auf 
Island hebt BXckSTR5m (S. 639) ganz richtig hervor, dass derselbe 
nicht von Hekia selbst stanimt, sondern von noch unbekannten Kra- 
tern in der Nahe des Torfajokulls, und dass ZiRKEL's Angabe, laut 
welcher Hekla sowohl saure als basische Laven geliefert haben soil, 
demzufolge unrichtig sei. Da aber nebenbei angemerkt wird, dass 
dieselbe Angabe auch in Neumayr's sErdgeschichte:? wiederkehrt, so 
benutze icb die Gelegenkeit um zu beraerken, dass diese Angabe in 
der schwedischen Ausgabe corrigirt worden ist. Ich babe naralich 
dort ausdriicklich gesagt,^ dass der Hrafntinnuhraun sich im Osten 
von Hekla befindet. 

» Vergl. G. F. F. Bd 8, S. 431. 

* A. G. Nathorst, .Tonkns historia etc., S. 188. 

Digitized by VjOOQIC 


Aflidne utlftndska geologer. 

Andrew Crombie Ramsey, f. d. generaldirektor f(5r Englands 
geologiska uDdersOkning, dog den 9 december 1891 i en alder af 
77 ar. 

Ramsey blef efter Roderick Murchisons dod chef fSr den 
engeUka geologiska undersokningen och innehade denna post fran 
1872 till 1881. 

Ferdinand von Roemer, professor i geologi och paleontologi 
vid universitetet i Breslau, afled derstades den 14 december 1891. 
Han uppnadde en alder af 73 ar. Den 10 inaj i ar skalle bans 
femtioariga jubileum som professor hafva firats, men de redan 
paborjade fdrberedelserna h&rtill afbrdtos genoni bans franfalle. 

Jian Louis Armand Quatrefages de Briau, hvilkens forsknings- 
omrade S,fven ber5rde den geologiska vetenskapen, afled 82 ar 
gammal i Paris den 13 januari 1892. 

Digitized by VjOOQIC 

N:r 50. 1892. 





Nedanstaende arbeten hafva nyligen blifvit i bok- 
haiideln utlemnade: 

Kortbladea N:it 84. Askersand, 100. Penningby, 103. B&okaskog, 104. Alanda 
IC^, 106 och 107. VidUkufle samt Sklnedelen af Karlshamn och Solvesborg, alia 
i akalan 1 : 50.000. (Prit jemte beakrifoingar 2 kr. hvardera.) Beskrifning till karta 
ofver berg((randen ioom de roalinfdrande trakterna i norra delen af Orebro lao. II. 
Santksson, B. Geogaostiska kartor och beskrifiiingar ofver de rigtigare grafvefalten, 
med 13 kartor. (Pris 5 kr.) Jonsson, J. Praktiskt geologisk karta ofver Farsta 
och GustaCsberic i Stockholms Ian, i skalan 1 : 10.000. (Prit jemte beskrifning 1 
kr. 25 ore.) Lindstrom, A. Porra baflet af Prakti^kt geologiaka iindersdkningar 
iaora Vesternorrlanda Ian. (Pris 2 kr.) Holm, G. Om thoraxledernas antal hot 
Paradoxides Teasiui. — Om fdrekomsten af en Crosiana i ofrtrsta oleiiidikiffern 
vid Knifvinge i Ostergotland, med 1 tafla. — Om Olenellni Kjerulfi, med 2 taflor. 
(Pris 1 kr.) Sveomark, E. Om uralitporfyrn och halleflintan Vid Vaksala. (Pris 25 
ore.) LuNDBOUtf, II. . Om den ildre baltiska isstrommen i sodra Sverige, med 1 
ksrta. (Pris 50 ore.) Tobbll, O. Aflaxringarna & omse sidor om riksgransen nti 
Skandinariens sydligare (jelltrakter. (Pris 25 ore.) Stedmark, E. Pyroxen- och amfi- 
bolforande bergarter inom sydvestra Sveriges nrbrrg. (Pris 25 ore.) Db Geer, G. 
Om Skandinaviens niv&forandriogar under qvartarperioden, med 1 karta. (Pria 75 
ore.) MoBERO, J. C. Om lias i sydostra Sk&ne, med 1 karta och 3 taflor. (Pris 4 
kr.) HoLST, N. 0. Om ett fynd af nroxe i R&kueby, Ryssby socken, Kalmar Ian, 
jemte bid rag till fr&gan om tiden for vlra snbfossila oxartera ntdoende, med 2 
taflor. (Pris 50 ore.) Dk Grer, G. Om isdelarens Inge under Skandinaviens begge 
nedisningar. — Om fdrekomsten af Rissoa parva, Da Cokta p& Aland. (Pris 50 
ore.) Praktiskt geologiaka nndersokningar inom Jemtlands Ian. III. a) Jonsson, J. 
Agronomiskt geologiska stndier i Jemtland. b) Hbnmino, E. Agronomiskt Tiixt- 
fyaiognomiftka stndier i Jemtland. (Pria 1 kr.) Lundbohx, H. Om granitindnstrien 
i atlandet, sarskildt Storbritannien, med 3 taflor. (Pris 1 kr.) Holst, N. O. Om 
en maktig kvartsit yngre an Olenns-skifTern. — Hogbom, A. G. Om qvart«it-sparag- 
mitomrSdet mellan Storsjon i Jemtland och riksgransen adder om Rogen, med 1 
karta. (Pris 75 ore.) Lundboux, H. Engelska byggnadsmaterial och byggnadasatt 
aamt de aenarea tillamplighet i Sverige, med 2 taflor. (Pris 1 kr.) Lundboum, H. 
Om bearbetning af sandsten, kalksten och takskiffer i Storbritannieu m. fl. at. 
(Pris 50 ore.) Stbdmark, E. Meddelanden om jordst6tar i Sverige. (Pris 25 ore.) 
Johansson, C. J. lakttagelser rorande n&gra torfmosiar 1 sodra Sm&land och Hal- 
land. — Dus^N, K. F. Om n&gra Sphagnnm-arter fr&n djupet af sydsrenska torf- 
moasar. — Stolpb, M. Om orsakerna till rnllstens&sars nppkomst. (Pris 25 ore.) Mo- 
BBRO, J. C. Om en afdelning inom Olands dictyonemaskiffer s&som motsvarighet 
till ceratopygeskiffern i Norge. — Anteckningar om Olands ortocerkalk. (Pris 50 
ore.) HotST, N. O. Ryoliten rid sjon Mien. (Pris 50 ore.) Lundboum, H. Apatit- 
forekomater i Gcllivare malmberg och kringliggande trakt, med 1 tafla och 2 kartor. 
(Pris 1 kr.) Torkll, 0. Apatitf5rekorosterna i Norrbottens Ian och de af Sveriges 
Geologiika Undersokning lemnade bidragen till kannedomen barom. (Pris 25 ore.) 
FeorjBUS, T. Om de losa jordaflagringarne i n&gra af Norrlands elfdalar, med 1 
tafla och 1 karta. (Pris 75 ore.) Mortskll, E. Reaenotiser fr&n det fossilforande 
kambrisk-silnriska omr&det af Vesterbottens lappmark. — Holm, G. Forateningar 
frin Lappland, insamlade af E. Mortsell. — Holm, G. Om forekomaten af en 
Caryoerinns i Srerige. (Pris 25 ore.) 

FulUtandig fbrteckning p& samtliga fr&n Byr&n hittills iitgifna 
publikationer, hvilka distribueras genom Herr Lars Hokerberg, Stock- 
holm, ar inford i slutet af hvarje afhandling. 

Digitized by VjOOQIC 



Telegrafadress: Stabslryckeriet. 

Rikstelefon (onropningsord: "Stabslryckeriel"). 

AUmanna telefon: 74 20. 


Kartor, Planscher, Vetenskapliga arbeten m. m. 


Alia slag af fotografiska rcprodoktionsmetoder s&80in: 

Fotografi, Fotolitografi, Heliogravyr, Fotogravyr, 

Fotozinkotypi, Autotypi^ Ljustryck, Fotoxylografi. 



Alia af Generalstaben utgifna kartor m. m. 

Digitized by VjOOQIC 

Nyutkomna geo/ogiska, mineralogiska och paleontologiska 
samt andra naturvetenshapUga arbeten m. m. 

(Enligt appgift fr&n Nordin & Josephsons Bokhandel.) 

Delchmuller, Vorgeschichtlische Funde bei Nerchau-Trebsen in 

Sachsen. (Mittheil. aus d. Mineralogisch-Geolog. u. Prre- 

bistor. Museum in Dresden. Heft 10). Cassel 1892 12,— 

GcMBEL, Geologic von Bayern. Lief. 1. Cassel 1892 6, — 

HoHNEL, RosiWAL, TouLA und SuESS, Beitrage zur geologiscb. 

Kenntniss der ostlicben Afrika. Wien 1891 12, — , 

Kloos, J. H., Repertorium der auf die Geologie, Mineralogie u. 

Palaontologie d. Herzogtb. Braunscbweig etc. beziiglicbe 

Litteratur 3,60 

KoKSCHAROW, N. v., Materialien zur Mineralogie Russlands. 

11 Bd. Bogen 1—6 6,—. 

Lang, A., Gescbicbte der Mararautfunde. Ein Stiick Gescbicbte 

der Palaontologie nebst e. Bericbt iiber den scbweizer 

Mammutfund in Niederweningen 1890 — 1891. Ziiricb 1892 2,20 
MsYtR, A. B., Neue Beitrage zur Kenntniss d. Nepbrit und 

Jadeit. (Sonderdr.) Mit 2 Taf. 9,— 

Sammlungen d. geologischen Reicbs-Museums in Leiden. Neue 

Folge. Herausg. v. K. Martin. I: 1. Leiden 1892 1,50 

UssiNG, N. v., Oversigt over de vigtigste mineraler sararaen- 

stillet til vejledning for studerende i inineralogisk museum 0,7 5 
Woods, Catalogue of tbe Type Fossils in tbe Woodwardian 

Museum 7,50 

Digitized by VjOOQIC 





Utkommer i 12 haften irligen, ett i borjan of hvarje man&d; 

hvarje hatte innehAUer 2 planscher i 

autotypi, ottast atergifvande konstverk, 3 ark med 

oinvexlande text och illnstrationer samt 1 ark 

at en fortlopande roman. 

Forsta haftets inneh&ll: 

Oscar II. Oljem&lning af O. Bj&rck, I Oscarssalen & Drottningholm. 
S:ta Birgitta. Freskom&lning i Goteborgs nja elementarlaroverk fdr flickor 
af Carl Larggon. Laverad fdr >Oi-d och bild> af koustn&ren. 

Advent. Dikt af Oscar Levertin, Med 

Sveriges fana. Dikt af Frithwf Holm- 
gren. Med vignett af Theodor Wahlin. 

N^r bladen falla. Af Helena Nyhlom. 

Strandbilder. 1, 2. Dikter af A. T. 

Birgitta. Af HenHk SchUck. Med 2 

En handskriftaf Birgitta. Med facsi- 

Hnr tankama komma och gi. N&gra 
intrjck fr&n Skansen af Glut, af 
G&ijergtam. Med 13 teckningar af 

3 teckningar af Albert Edelfelt. 

Om Inngsotens aftagande. Af Curt 


Ett nyirsbesdk i landsorten p2 
1840-talet. U teckningar af Stiff. 

Konst. Xacka nya kyrka, Af H — o. 
Med 3 teckningar af O. JUngst/ihH. 

Mnsik. W. A. Mifzart, Af Lay, Med 
portrait. — Vilhelmina Norman' 

D. Ljungdahl, \ Neruda, Af E. O. Med portr&tt. 

Forsta arket af Constance, roman af Tli, Bentzon. dfversl^ttning fr&n franskan. 

Romanen Constance af Th. Button, till hvilken redaktionen forviirfTat BfTer> 
sattnlngsrtttt, kommcr under &ret8 lopp i sin helhet prenuroeranterna till banda. •Constance^ 
offentliggjordes fdrst i Rrrue dc$ deux Monde$ 1891 och utkom kort dUrefter 1 bokform. 
Den ronte inom den litterttra viirlden det Kynsammaste mottagande, sfisom framg&r af 
fdljande uttalnDde i Athenceum^ Englands fbrnamsta ildskrift fdr litteratarkritik : 

»Den fullttndade franaka T&rld»dam, som skrifrer nnder siguaturen Th. Bentson, 
har icke genom n&gon af sina foreg&ende ganska talrika romaner fdrberedt oss p& ett s4 
anmiirkningsTttrdt arbeto som »Coni>tance». Det flnncs nnmera intet slag af roman, som 
Mr fdr sr&rt fdr att ej fbrsbkas af en skriftstttllarinnA, hvilken med s&dan framg&ng fram- 
stttllt 8& invecklade sltuationer, som dem vi hHr Anna. •Comtance' Ur en Jih'tr&fjlig bok rdr<i 
att anbef alias dt Idtare af alia klauer.* 

Tidskriftens arspris ar 10 kr. 

Prenumeration mottages genom postverket 
och i hvarje valsorterad bokhandel. 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Geologiska FSreningens i Stockholm FSrhandlingar, 

af hvilka arligen 7 numiner atkoroma, mottages prenumeration 
genoui Hrr Samson & Wallins bokhandel i Stockholm. Pris fdr 
argang 10 kronor. 

Genom samma bokhandel kan &fven erhallas 

Band 1 af Geol. FOreningens fbrhandlingar a 6 kr. ' 

3 2 — 5 > » > > a 10 

> 6 — 7 » > > > a 15 

> 8 » > > » ..- a 7,60 

> 9—13 » » > . » a 10 

Generalregister till band 1 — 5 a 1,50 

» , » 6—10 a 2 

Ldsa h&ften af alia banden till pris beroende pa h&ftenas omfang. 

I Fdreningen nyintr&dande ledamdter kunna genom Skatt- 
mUstaren erhalla de &ldre banden af fSrhandlingarna och general- 
registret till tva tredjedelar af det ofvan upptagna bokhandeis- 
priset samt ldsa hilften till likaledes nedsatt pris. 

Uppsatser, ftmnade att infSras i fbrhandlingjarna, insandas till 
F5reningens Sekreterare, Dr £. Svedmark, Geologiska Byran, 
Stockholm N. 

Ledamdtenias drsafgifter, hvilka — enltgt § 7 af FQreningens 
stadgar — b5ra vara inbetalda senast den 1 april, insftndas 
till F5reningens Skattmastare, Dr G. Holm, Geologiska Byran, 
Stockholm N, till hvilken Foreningens ledam5ter &fven torde insftnda 
nppgift om sina adresaer, nar sadana f^rftndras. 

Digitized by VjOOQIC 


Stanrord Libioi- 

APR 9 

N? 143 189a 







BAND 14 

hXftb 2. 



Mbtet den 4 Februari 1802 71. 

Sj6oricx, a. ocb Cari^iok, C. J. Om reoenta lager af jemmalm nnder bildning 

p& Eld^landet 75. 

MoBJcno, J. C. Om »kiffern med Clonograptu* teneltut^ dess fanna och geologitka 

4lder. (Tafl. ») 87. 

— Om en nyupptttckt fauna i block af kambrisk iandaten insamlade af dr 

N. O. HoLST. (Tafl. 8) 108. 

Om en HtmipUr f rftn Sverigea undre ernptolitskiffer 121 . 

HouM, G. Om tvenoe Gyroceras-formlgt b5jda Endoceras-ATttr. (Tafl. 4—6) H5. 

TdBNRBoHM, A. E. Kloritoid oob bergbeck i ett qTartsbrott p{k Kolm&rden 187. 

Sykdmaiik, E. Mctoorer iakttagna I Sterlge 1890 ocb 18D1 148. 

Heddelanden om jordstbtar i Sverige IW. 

ANDEKSJiux, G. Om metoden fCr viixtpaicoDtologiska undersokningar af torf mossar 165. 

^gra ord om granens inyandring 1 .Sverige 178. 

AJiidtH ledamot : L. E. WalmstbdI' 189. 

Annonsbiiaga N-.o Sf. 

K5rr«tt«ra« aro eiiaamme anaTarlge for ftiNa nppKataeni InaeliAll. 




Digitized by VjOOQIC 



Lager af in- och iitlandek literatur, kartor, gravy rer och 
fotografier m. m. Prenumeration k alia in- och utlandska tid- 
fikrifter. Bref och forfragningar besvaras per omgiende. 

All geologisk, mineralogisk, naturvetenskapligr 

och teknisk literatur, som ej finnea d lager, anskaffas genom 
direkt och snabb fSrbindelee mcd utlandet. 

UEiM t WMMl 


rekommendera sitt rikhaltiga lager af 
in- och utlandsk litteratur. 

Stpecialitet: Tetenskaplig litteratur. 

Hvad som ej finnes & lager anskaffaa Bkyndsammast. 

Digitized by VjOOQIC 




BAND 14. Hifte 2. N:o 142. 

Motet den 4 Febmarl 1802. 

Ordf5randen, hr H. Sj5gren, tillk&nnagaf: 
l:o, att Fdreningens ledamot, f. d. professorn i geologi och mine- 

ralogi vid Upsala aniversitet L. E. Walmstbdt aflidit; 
2:o, att Styrelsen till ledam5ter af F5reningen invalt: 
Bergsingenidren C. J. Carlsson, 

pa f^rslag af hrr A. och H. Sjogren; 
Studeranden vid Upsala aniversitet G. A. Thulin, 
pa fbrslag af hr Morton. 

Hr TdRNBBOHM redogjorde fbr f&rekomsten af Horitoid och 
bergbeck i ett Reijinyra bruk tillh5rigt qvartsbrott och visade 
prof af dessa mineral. 

Hr Holm fbrevisade och beskref nagra egendomliga Cephalo- 
podfonner fran Orthocerkalken. Foredraganden visade tvenne 
GryroceraS'iiXtdLAi bdjda former med sifonen bygd sasom hos 
Endoceras, Den ena af dessa Endoceraa (Ci/rtocerina) hircus 
nov. sp. hade funnits pa Oland i gra Lituitkalk, den andra 
E. (CI) Schmidti nov. sp. i Estland i l&gsta delen af ^Echino- 
sph£eritenkalk», Schicht C 1 a. 

Vidare demoustrerades nagra exemplar af Endoceras med 
skalets spets mer eller mindre fallstHndigt bibehallen, visande 
skalets och sifonens tidigare utvecklingsstadier. Hos de trenne nu 
forevisade arterna synes byggnaden af sifonens begynnelsedel till 


Digitized by VjOOQ IC 


sina grunddrag fallkomligt ofverensstamma med den f5rut hoB 
Endoceras belemnitiforme HoLM (syn. E, gladius Holm) af ftSre- 
draganden beskrifna. Sifonens uppsv&Uda ^nddel, hvilken in- 
tager hela spetsen af skalet, uppnar dock i intet fall saniroa 
j§.ttelika dimensioner som hos E. belemnitiforme. Hos Endoceros 
sp. fran gra Vaginatkalk, der denna del ar fallstftndigt bibe- 
hallen, uppgar densaromas storlek endast till iiagra fa mm. Hob 
exemplaren af de tvenne ofriga arterna E, Barrandei Dew. och 
E, nov. sp. fran rod Lituitkalk saknas visserligen sjelfva Und- 
delen af sifonen, men sifonen ^r inom en serie af laftkammare 
narmast denna uppsvalld samt afsmalnar sa smaningom framat 
en stracka och emar f^rst sedermera sin normala storlek. Hos 
bada dessa senare arter Hr skalet vid spetsen Ct/rtoeeraa-ArtSLdt 
kr5kt mot sifonalsidan. 

Sltttligen redogjordes f^r de svenska arterna af Cyclolituites. 
Trenne sadana aro nu med s^kerhet kanda. C. applanatua Rem. 
och C. Lt/ncewt Holm, bada med slutna vindningar, f()re- 
komnia i den gra Lituitkalken, C. rectangularis nov. sp. 
med 5ppen spiral och vindningame starkt aflUgsnande sig fran 
hvarandra samt nastan rektangulart tvarsnitt, i den r5da Lituit- 

Hr H. Sjogren framlade en samling fotografier fran Elds- 
landet tagna under en vetenskaplig expedition, i hvilken FSrenin- 
sens nyvalde ledamot hr C. J. Carlson deltagit. 

Frih. G. De Geer holl fbredrag om de kontinentcda nivd- 
fdrdndrifigar, som efter istiden intr^ffat inom Skandinnvien och 
Norra Ameriku, hvarvid han forst lemnade en ofversigt af sina 
nyaste undersokningar inom sodra och mellersta delarne af f5rst- 
namda omrade. Den marina gransen hade nu blifvit bestslmd 
pa omkring sjuttio olika stUllen och derigenom belystes n&rmare 
fbrhallandet mellan berggrundens bygnad och landhojningen. Ve~ 
nerns dalbacken hade salunda blifvit mindre upplyftadt an om- 
gifvande trakter, och det samma g^lde troligen afven Vettern, 
hvarfbr det synes ganska mSjIigt, att bada under istiden ocksa 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. FORHANSiL. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 73 

blifvit mera nedsUDkia och salunda haft olikformig B&nkning att 
tacka for sin uppkomst. 

Observationernas antal hade vidare medgifvit uppr&ttandet 
af en af tal. forevisad karta i skalan 1 : 500,000 dfver omradets 
knstlinier vid tiden f5r den senglaciala sankningens maximnm. 
Den del af sodra Sverige, som ej varit sftnkt under hafsytan, 
stod da i forbindelse med Skandinaviens nordligare trakter blott 
genom tvenne rader 5ar, den ena belUgen l&ngs vestkusten, den 
andra utroed Iandth5jden och Vettern. I samband med f5rdel- 
ningen ioom hafvets skilda delar af salt och lerslam, om hvilket 
senate den hvarfviga lerans vexlande beskaffenhet lemnade upp- 
lysningar, framh5lls att den rikaste hafsfaanan lefvat utanfbr 
vestkastdame och en vida fattigare mellan begge 5raderna, under 
det i hafvet dster om landthojdsdame af mollusker blott Yoldia 
arctica kunnat intranga.och detta endast midt fbr det bredaste 
sundet. Afvenledes papekades de n&rada dames betydelse f^r 
Btudiet af de glaciala vg,xtemas atertag mot norr. 

Till jemforelse med fdrhallandena i Skandinavien fbrevisade 
talaren harefter en af honom uppr^lttad karta ofver motsvarande 
nivaforandringar inom Canada och Forenta Statema, der hah 
genom anslag fran stiftelsen Lars Hiertas Minne jerote bidrag 
fran staten, under den gangna h58ten haft tillfUlle utfora en serie 
unders5)(ningar. Genom dessa hade den marina grilnsens lage 
blifvit best&mdt pa ett ej obetydiigt antal punkter, och med de 
salunda fran kusttrakterna erhallna absoluta matten till utgangs- 
punkt hade det nu blifvit m5jligt att for kontinentens inre till 
interpolation auv^nda derst&des af amerikanske geologer utfdrda, 
talrika afvslgningar af olikformigt upplyftade strandvallar, som 
bildats vid de stora, senglaciala, af landisen uppd&mda sj5ame. 

Nivaforandringarnes karaktar vore i mycket pafallande lik 
den i Skandinavien. Inom begge omradena hade maximum af 
hojning intraffat i de trakter, der isbelastningen varit storst, och 
beloppet af bada at samroa hall aftagit. Men derjemte hade, §.fven 
i Nordamerika, hojningens narmare f5rlopp visat sig i hog grad 
beroende af bergbygnaden, pa det satt, att de gamla denudations- 

Digitized by VjOOQIC 

74 MOTBT den 4 FBBRUARI 1892. 

omradena, der urberget pa stdrre strSrCkor tr^er i dagen, varit 
best&mmande f&r hdjningsomradets form. 

Sekreteraren anm&lde till intagande i f^rhandlingarna fdl- 
jande appsatser: 

1. J. C. MoBBRG. Oni en Hemipter fran Sveriges undre 
graptolitskiffer. 2. J. C. Mobbbg. Om en nynppUickt faana i 
block af kambrisk sandsten, insamlade af dr N.. O. Holst. 3. 
J. C. MoBBRa. Om skiffern med Clonograptus (Dichoffraptusf) 
tendlus Links., dess fauna och geologiska alder. 4. J. C. Mo- 
berg. Om nagra nya graptoliter fran Skanes undre graptolit- 
skiffer. 5. G. Holm. Om tvenne Gryroceras-formigt bdjda Endo- 
c«ra«-arter. 6. G. Holm. Om de svenska artema af CycloUtuites, 
7. G. Holm. Om de tidigare utvecklingsstadiema af skalet hos 
Endoceras. 8. A. E. T5rnbbohm. Kloritoid och bergbeck i ett 
qvartsbrott pa Kolmarden 9. G. F. G. Andersson. Metoder 
vid torfmosseundersdkningar. 10. A. SjOgren och G. J. Garls- 
SON. Recenta lager af jernmalm under bildning pa Eldslandet. 

Sedan f5rra m5tet hade N:o 141 af forhandlingama blifvit 

Digitized by VjOOQIC 

eiOL. f5rbn. vQrhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 75 

Om reeenta Uger af jemmalm nnder blldning pi 


Ant. Sj5grkn och C. Jul. Carlsson. 

Da fragan om jernmalmernas bildningssfttt pa allra sista 
tiden blifvit inycket och fran olika synpankter diskaterad, b5ra 
icke tillftllen till framhallande af de sk&l f5r ena eller andra 
bildningssftttet, som komma till var k&nnedom, lemnas obeaktade, 
hvadan nedanstaende meddelanden, lemnade af ingeniOren G. J. 
Carlsson, om hvad ban iakttagit pa Amerikas sydligaste ost- 
knst, hafva synts mig vara sa vigtiga inl&gg i fragan om dessa 
maimers bildningar, att de b5ra komma till geologiens v^nners 
k&Diiedom i sammanhang med dfnge af honom lemnade upplys- 
Dingar om fildslandets geologiska beskaffenhet Dessa senare §,ro 
i ocb fdr sig af sa stort intresse, att desamma ocksa bdra komma 
en stdrre allm&nhet tillgodo. 

Da meddelanden fran sa aflftgsna och fbr oss ok&nda lands- 
andar hafva stort intresse, skall jag nu lata hr Carlsson med 
egna ord anf5ra sina erfarenheter, fSrbehallande mig sjelf att 
sedermera fa, med anledning af hvad i detsamma fbrekommit, 
till&gga nagra ord rdrande den fraga, hvilken jag satt sasom titel 
dfver denna appsats. 

Sasom inledning till hr Carlssons intressev&ckande ber&t- 
telse torde b5ra omn&mnas, att han, efter att i nagra ar hafva 
drifvit gmfgeologiska undersdkningar efter adla metaller i Argen- 
tina, mottog uppdraget till Eldslandsresan och med den vanliga 

Digitized by VjOOQIC 


paketbaten fran Buenos Ayres anl&nde till Punta Arena, der 
bans ber&ttelse bdrjar, sedan ban redogjort f5r anledningarne till 
den expedition, bvars tekniska ledare ban blef. 

C. J. Carlsson. 

>Anteckningarfrdn en reaa d Eldslandet under September — decern- 

ber lHHH,i> 

>I b5rjan af 1886 presenterade Buenos Ayres ungefllr samma 
utseende soni San Fransisco under aren 1849 — 50 ocb anlednin- 
gen var a bada fallen densamraa. Dunkia rykten bade nemligen 
spridt sig, att i sydliga Patagonien betydande guldfynd gjorts, 
ocb allt efter som dessa rykten avancerade, fbrstorades afVen fyn- 
dens betydelse, sa att till sist bela Patagonien gjordes till ett 
enda oerb5rdt guldlager. IJppstandelsen nadde nu sin b5jdpunkt, 
ocb n&stan all annan aff&rsverksambet afstannade f5r en tid fbr 
att g5ra i guld. Dagligen inlemnades tusentals utmalsans5knin- 
gar, bvars gr&nser i brist af andra fixa punkter bestamdes genom 
latitud ocb longitud, ocb inom mindre ^n 14 dagar voro de tusen- 
tals qvadratroil, som Patagonien innefattar, otillrftckliga att till- 
fredsstlllla de alltjemt stigande anspraken. 

Efter band utrustades atskilliga expeditioner, som afgingo 
fbr att taga det nya Eldorado j besittning, men dessa funno vid 
framkomsten sina fdrboppningar grymt svikna samt verkligbeten 
ingalunda motsvarande de lysande fSrboppningar man gjort sig 
om en latt fSrvarfvad rikedom. Guld antrUffades visserligen pa 
manga stiillen, men blott a nagra fa i arbetsv&rd m§.ngd, ocb i 
ytterst fa fall var det erballna utbytet tillrackligt att bet&cka 
de dryga omkostnader, som expeditionerna orsakat sina bufvud- 
man. — Under fortgangen af dessa arbeten trodde man sig m&rka, 
dels att guld i arbetsv&rd m&ngd forekom vid bafsstranden, dels 
ock att dess mangd dkades ju l&ngre man kom at s5der. Af 
dessa asigter samt det faktum, att de rikaste delarne ditintills 

Digitized by VjOOQ IC 

QBOL. F5R£N. PORHANDL. N:o 142. Bd 14. Ulift. 2. 77 

uppt&ckta, nemligen Zanja a Pique och Gabo de las siete mil 
Virgenes vid Magellanes sund, verkligen voro bel&gne i Patago- 
nieos sydligaste del, leddes atskilliga personer till den fbrmodan, 
att de guldfbrande lagren slfven ut8tr§,ckte sig till det a andra 
sidan om Magellanes sund bel&gna, hittilis fullkomligt ok&nda 
Tierra del Fuego eller Eldslandet. F5r att vinna s&kerhet hSr- 
utinnan utrastades pa initiativ at* en uir POPPBR i Buenos Aires 
en ny expedition, hvars tekniska ledning anf&rtroddes at mig. — 
Expeditonen, bestaende af inalles 16 personer, utgick fran Punta 
Arenos, en Chilensk frihamn, bel&gen vid Magellanes sund, samt 
transporterades a ett chilenskt orlogsfartyg 5fver sundet till Bahia 
Porvenir a Eldslandets nordvestra kust, hvarifran resan till hftst 
fortsattet ofver Bahia Inutil till Bahia San Sebastian. Fran 
detta sednare st&lle soin utgangspuokt undersdktes kuststr&ckan 
till 53'47' sydlig bredd samt hela kusten norr och vester ut till 
Bahia Gente Grande. 

I stort sedt eger on norr om Cabo Penas en medelh5jd ofver 
hafvet af omkring 45 m, under det att sOder derom elevationen 
nppnar omkring 1,000 m, med eustaka bergtoppar, sasom de af 
evig sno betackta Monte Sarmiento och Monte Darvin, upp- 
stigande anda till 1,800 a 2,000 m hdjd. Den storsta hdjdstr&ck- 
ningen i norra deleu gar fran Cabo Boqueron till Cabo Espirita 
Santo, hvarifran den sa smaningom 8S,nker sig till Nombre Head. 
Medelhojden af denna del ar omkring 100 m med sin hogsta 
elevation af 275 m i Gap Peak. Har och hvar genombrytes 
trakten af djupa floddalar sasom t. ex. vid Arroyo a och fi samt 
vid Rio Cullen, hvilka sa smaningom grena ut sig och bilda ett 
natverk af raviner, som gora resan i dessa trakter hogst besv&r- 
lig. Soder om Bahia San Sebastian moter en annan rad af 
bergasar, strackande sig mellan Nose och Cabo San Sebastian 
och som ega en medelhojd af omkring 60 m ofver hafsytan. 
Landet mellan de bada stora hafsvikarne Inutil och San Seba- 
stian h5jei^ sig blott hdgst obetydligt dfver hafvets niva samt 
visar dfverallt spar af att f^r ej laug tid tillbaka hafva bet&ckts 
af hafvet. Trakten ar uppfylld af moras och laguner med om- 

Digitized by VjOOQIC 


vexlande s5tt och salt vatten saint h&r och bvar diinartade sand- 
kullar, innehallande fragineDter af sn&ckor. I riltt stor m&Dgd 
finner man utstrddda stora, kantiga stenblock af ^nda till 40 a 
50 m' i rymd, savSll i de Iftgst beld.gna delarne som a sand- 
knllarne och till en visa h5jd a de omgifvande bergen, sannolikt 
ditf^rda af isberg, afsdndrade fran de i 85dra delen af dn annu 
existerande stora glacierema och hvilka af 8tr5m och vind in- 
drifvits a den kanal. som fordom fanns mellan Bahia Inutil och 
Bahia San Sebastian. Till sin sammansftttning utgdres blocken 
af hufvudsakligen gran it och andesit (syenit?). 

I olikhet med sydliga Patagonien Sly Eldslandet rikt be- 
vattnadt af floder och b&ckar, ntmynnande dels i Magellanes 
sand och dels i Atlanten. TilltrSdet fran sjdsidan till dstra 
sidan af dn &r emellertid mycket svar, da samtKgas mynningar 
aro stftngda af stora bankar, hopade af tid- och flodvattnets 

Fig. 1. 

T-^Ha/hU vd 

1. Punta CaUrina. 2. Ca^ Bgpiritii Santo. 3. Arroyo a. 4. Arroyo fi. 
5. Rio Collen. 6. Nombre Head. 7. Arenas Point. 

Fig. 2. 

Vertikalgkaming af gtrandbanken mellan Cabo Eipirita Sinto Arroyo «. 
a) Tertiara och qvart&ra lager, 6) 15f sand o<*b gmi. 

fdrenade inverkan, hvilket allt gor inioppen otillg&ngliga &fven 
tor mindre fartyg. Denna otillganglighet delas Hfvep af kusten 
i dess helhet (norra och vestra); den ar nemligen belt och hallet 
5ppen, tttan nigon sk^rgard, med tv&rbranta str^nder samt sa 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F(3RBN. FdRHANDL. N:0 142. Bd 14. H&ft. 2. 79 

laDggrand, ait man vid lagvatten kan ga torrskodd &nda till en 

half svensk mil till hafs. — OfvaoBtaende tvenne skizzer nt- 

visa den ena kastens kontarer fran Panta Catarina till Panta 

ArenoB och den andra en sktoiing af strandbanken, i allm&nhet 

tagen vertikalt mot dess l&ngdstrykning. 

HCjdskalan &r 1 mm— 5 m. 

Af de Hldre geologiska formation 

Fig. 3. 
nerna ser man i norra delen af Elds- 

landet fSga spar; allt &r 5fvert&ckt af 
t€rti&ra och qvart&ra bildningar, men att 
ddma af de i sodra delen ymnigt upp- 
tradande lerskiffrarna samt att dessa 
bilda bufvadmassan af de underste, syn- 
lige konglomeratlagren, torde gamma 
bergart fa antagas &fven h&r direkt 
anderlagra de moderna bildningarne. 
Hvad period skifframa tillhdra &r svart 
att bestHrama, d& ej forsteningar i dem 

antr&ffats, men pa gruud af den petro- ^ 

grafiska likhet de fdrete med de jag 
haft tilifUlle att se pa andra st&llen a 
Kordilleran, sasom i Mendoza Cata- 
marca och La Rioja och hvilka noto- 
riskt tillhdra den kambriska formation, 

torde afven Eldslandets skiffrar fa raknas hit. Som en all- 
man typ for den tertiara lagerfBljden mellan Cabo Catarina och 
Nombre Head ma bredvidstaende teckning, tagen 1 km norr 
om Rio Gullen, tjena. Hftrvid betecknar: 
1) 0.6 m jordlager 

1) 0.6 m jordlager I 

2) 1.0 m sand och smastenf ^ 

3) 9.0 m sandstenskonglomerat. 

4) 3.0 m Ijus kalkhaltig sandsten med utvittrade gipsskorpor. 

5) 6.0 m Ijtts sandsten. 

6) 0.3 m brankol med ymniga lemningar af osonderdelade 

Digitized by VjOOQIC 


7) 4.0 m kalkhaltig sandsten. 

8) 22.0 m konglomerat^r. 

S5der cm Bahia San Sebastian &ro iikaledes strandbankama 
bildade af omvexlande sandstens- och kongloineratb&ddar, men 
h&r saknas lignitlagret. Understa synliga bftdden utgOres af 
ett konglomerat, sammansatt af tUrtstora, utplattade, slipade ler- 
skifferfragtnenter i en kalkhaltig bindemassa, hvilket saknar sin 
motsvarighet i norra delen af 6n. — H&r finner man ock tyd- 
liga spar af den landets hojning, som fbrut anm&rkts i form af 
trenne rader hoga strandvallar pa ett afstand af omkring 300 m 
fran stranden. 

GuldfdrekomBtema, Guldets utbredning i dessa regioner ar 
temiigen vidstrackt, i del att detsamma fdrefinnes i arbetsva,rda 
mg^ngder, ej blott i de b&ckar och floder, som nedforsa fran Cor- 
dilleran, utan dfven efter hafskusten pa en str&ckning af dfver 
30 svenska mils l£lngd, anda upp till Santa Cruz i Patagonien. 
Uvar dess ursprungliga moderklyft befinner sig, har &nnu ej 
kunnat utrdnas, da det ej pa nagot narbellLget st&lle antraffats 
i fast klyft; men troligt ilr, att det haft en lang y^% att vandra 
att doma af de enskilda kornens utplattade och slitna utseende. 
I de tertiara lagren har det deremot kunnat pavisas, dock alltid 
i ytterst sma mangder, och ar det all sannolikhet for att i vissa 
af dess lager, hvarhelst de undersOkas, atminstone spar af guld 
kan upptackas. I det inre landet, der naturen sjelf i stor skala 
ombesorjt vaskningsprocessen i floddalar och dyl., ser man detta 
tydligt nog. Om nagon ekonomiskt f6rdelaktig bearbetning af 
dessa tertiara lager kan naturligtvis ej vara tal; dertill ar deras 
halt allt for lag; forst genom dessas af naturkrafterna i stort 
ombesdrjda utvaskning, anrikning och fbrnyade afsattning kunde 
arbetsvg.rda lager bildas, hvilket och a mangfaldiga stallen der- 
stades skett. — Med afseende pa guldets fdrekomstsUtt f5reter 
detta n&stan fullkomlig likhet, vare sig fyndorten &r vid hafs- 
kusten eller i floderna. Samma sammansM-ttning a den funna 
metallen och samma denna atfoljande mineralier. Af dessa se- 
nare aro magnetit och blodsten (fullkomligt lika de i Svenska 

Digitized by VjOOQIC 

0BOL. f5rek. fOrhakdl. N:o 142. Bd 14. Hift. 2. 81 

Bergslagerna fbrekoiumande), brunr5d granat, in5rk hornblende 
och titanit, tillsammans bildande den s. k. jernsanden, st&ndiga 
f^ljeslagare, och der de antr&ffas i 8t5rre mftngd, har man och 
anledning att niisst&nka guldets nftrvaro. »Jern8anden» ^r i de 
qvart&ra bildningarna niycket utbredd, dels blandad ined grus 
och sand och dels upptr&dande mera koncentrerad i verkliga 
lager, hvilket senare jag hade tillf&lle se i en liten bergsflod, der 
nagra chilener inr&ttat ett vaskeri, i Valle Cullen. hvarest vid 
vara gr&fningar lager af 60 a 70 m tjocklek, dock e} fnllkoiii- 
ligt fria fran inblandning af qvartssand, genouigrafdes, sanit slat- 
ligen i strandbanken norr oro Nombre Head, der ett jernsand- 
lager af omkring m inkgtighet och 150 m langd. finnes af- 
lagrat mellan de tertiHra och qvartiira lagren, ungefUr 4 a 5 y^ 
fran dagytan. Anna pagaende aflagringar har man tillfUlle att 
se efter hela ostkusten, roed hvilken ett band af jernsand fran 
0.01 till dfver 1 m mftgtigt Idper parallelt, sanit en varierande 
bredd upptill 10 a 15 m. Dettas renhet Hr natarligtvis ock 
inycket vexlande; fran ren jemmalnissand Sfvergar det gradvis 
till jerasandblandad qvartssand och ren qvartssand, hvilken f5r- 
&adring fdrsiggar sa, att n^nnast stranden den renaste jernsanden 
fSrefinoes och sedermera lUngre ut, der hafssvallet mera verkar, 
oppblandas den sa smaningom med mer och mer qvarts. 

Att &fven a hafvets botten betydande jernsandaflagringar 
forefinnas, kan man siata af de »8onderingar», soni af engel- 
ska Aroiralitetets fartyg atfOrts, hvarvid pa en m&ngd st&llen 
>mdrk sand^ (atmM,rkt a bifogade kartskiss) och »svart sand» an- 
tr&ffats (en stor del h&raf torde dock leda sitt ursprung af morka 
lerskiffrar), dels ock deraf att vid starka ostliga stormar en myc- 
kenhet jernsand uppkastas pa stranden. 

Inblandadt i jernsanden eller oftast koncentreradt ander denna 
och direkt afsatt a berggrauden eller a ett konkret af leraoch sma- 
sten antrftffas galdet, hvars atseende och sammans&ttning ar lik- 
artadt 6fver hela 6n, bestaende af legering af omkring 80 % guld 
och 20 % silfver, dock med den skilnaden, att i det inre gald- 
komen antrslffas stSrre, understundom af app till 30 a 40 ^ 

Digitized by VjOOQIC 


vigt, ander det vid hafskusten det stdrsta antrftifade ej appnadde 
fQlIt 2 g. Hvad dese fdrdelning angar ftr den hdgst oregelban- 
den; mycket rika partier, inom nagra fa fot vexlande i all- 
deles toinma; men i regel befunnos de fyndigaste partierna af- 
lagrade framfbr dals&nkningar, samt der de tertiara lagren voro 
fdrstdrda och uttv&ttade (hafsstranden framf5r laglandspartierna). 
Den stdrsta halt, som erholls vid vara fdrsdksvaskningar, app- 
nadde 800 g per kubikineter sand, hvarvid lagret dock blott hade 
en rad^tighet af 2 cm. Medelhalten af de fyndiga ortema at- 
gjorde omkring 15 g per kubikmeter, ined en medelm&gtighet af 
30 cm och ett djup under jordytan af 1 7/i.» 

Att teorierna for bildniogen af vara jernmalmer hittills 
mycket r5rt sig inom hypotesernas omrade, torde ej af nagon 
kunna fbrnekas. Det ar dock n5dvandigt, att om en teori nagon- 
sin skall fa tilltro och vinna anbangare, densamma da maste 
hvila pa grander, som stddja sig pa sadana f5reteelser i nata- 
ren, som man ser f^rekomma derstHdes, eiler pa sadana, som man 
af sftkra observationer kan sluta till att nagon gang hafva f5re- 
kommit, men deremot icke pa l^r tillfUllet appkonstruerade teorier 
om f^reteelser, hvilka visserligen kunna ega nagon sannolikbet, 
ifall vissa omst&ndigheter iutrafiat, som man vanligen mast at- 
tftnka ^r att resultatet skuUe blifva det, som den antagna 
teorien fordrar. Ty i sist n&mde fall komma teorierna fbr malm- 
bildningen i samma l&ge, som geologien i dess helhet forut varit, 
da den af framstaende vetenskapsman f5r en tid af ar sedan 
ansags vara endast en samling af obevisade by poser, som man i 
allsk5ns ro kunde uppgdra pa staderkammaren och hvilka icke 
hade nagon motsvarighet i naturen. 

De talrika och noggranna iakttagelser, som af derfSr in- 
intresserade och kompetente m&n hafva gjorts pa senare decen- 
niema inom snart sagdt alia geologiska omraden, hafva bortrensat 
stjdrsta delen af sadana orimliga och obevista hypoteser, som 
fordom belamrade vetenskapeu, och det ar derfdr sa mycket mera 

Digitized by VjOOQIC 

GHOL. f5rbn. fOrhandl. N.o 148. Bd 14. Hftft. 2. 83 

skftl ait lU'ven ioom grufgeologien afsdndra det orimliga och obe- 
vista, i all synnerhet som oriktiga teorier der konna hafva ett 
mycket skadligt inflytande pa den praktiska skdtseln af gruf- 

Om vi nu kasta en blick tillbaka pa de olika asigter, som 
forekommit r5rande bildningen af vara jern maimer, sa hafva vi 
f^rst att anteckna den om elektromagnetiska str5mroar, genom 
hvilka staende eller nagot lutande lager af gneis, tillika med 
deras konformt bildade inneslutningar af malmlager, skalle hafva 
uppstatt. ' 

Har man nagon erfarenhet om att i naturen sadan bergart- 
bildning skett? Nej, visserligen icke. 

Vidare hafva vi den rent eruptiva asigten, att malmen i 
smalt tiilstand har fran jordens inre upptrangt och utfyllt en i 
jordens fasta omhdije bildad spricka.^ Finnas observationer, 
som bestyrka en sadan hypotes? Detta Jlr icke handelsen, och 
pastaendet om ett dylikt bildningssdtt ar sa mycket orimligare, 
som jemmalmerna i vanlig hetta aro osm&ltbara samt deras 
forekorost och begrslnsning visst icke liantyda pa nagon sm9,lt- 
ning. Skalle antagandet att jemmalmerna uppkommit genom 
forandnng eller metamorfos af nagon an nan jernf5rening, t. ex. 
jemklorid, som fran jordens inre genom sublimation blifvit afsatt 
i sprickan, vara sannolikt, sa borde visst pa nagot enda st&lle 
en ringa qvarlefva finnas af den ursprungliga sublimationspro- 
dukten; men sadant har ej kunnat uppvisas. Mot teorien om 

* Naumakn. Lehrbuch Her Geognosi IS54. U B., sid. 98, 99. >Weit wich- 
Uger alt diete enfiihrendeii Geateintohiohteo o. 8. v.>, samt gid. 167: >Die Sehwie- 
rigkeiten, welche die Strnctur o. i. v.> 

' Verml. Bergsmannaf. Annaler 1853, sid. 4. Hvaraf be«t& de skolarf 
efter hvilkE malmems i allmanhet nppatigaP 

I. c. sid. 15: Hvad det slags skolar betraffar, efter hvilka jemmalmerna i 
Vermland i allmanhet oppstiga, p& hnr o. s. v. 

Beitrdge tur Kentniss Skandinavieng von GuST. SuCKOW, Jena 1841, sid. 55 
och 68. Und so ist es denn wohl anch kein Sprang im Sohliessen, wenn wir 
aueh jene im Gneat-Grauite Torhandeoen, erzhaltigen Eiolagerungen als die Folge 
einer Injection dorch Hitze emporgequollener Erzmassen und somit als die Folge 
▼on lantcr in einer Linie stattgefondenen Injektionen betrachten. 

Digitized by VjOOQIC 


jeramalmens bildning sasom sublimatioosprodnkt i en sprickbild- 
n'ing kao i aUmdnhet den invandning gdras, att afsftttningarne 
a sprickans begge olika vS,ggar da skulle vara nagorlunda lika, 
och ett spar i gangens midt borde visa den pnnkt, der afs&tt- 
ningen slatat; men man kan ej heller f^r ett sadant pastaende 
i natoren finna nagon raotsvarighet, som bestyrker sprickbild- 

Med afseende pa teorien om jemmalmens atf^llning pa ke- 
misk vUg a bottnen eller i vikar af haf eller 8J5ar bar man vis- 
serligen hittills ej kunnat framvisa nagon erfarenhet, som full- 
st&ndigt fdrklarar malmbildningen, men medgifvas maste, att en 
sadan asigt synes mera sannolik an de hikr forat n^mde, da man 
har ett nagot liknande bildningssatt for sjo- och myrmalmema. 
Men afven har kan den ganska befogade anmarkningen gdras, 
att oui vara magnetiter och blodstenar vore att harleda fran i 
vattnet utfUllda oxidhydrater, sa borde vUl hos dem nagra rester 
af den ursprungliga utfUllningen fbrefinnas, som visa den egent- 
liga beskitffenheten af densamma. Nagon punkt af vara maktiga 
malmlager borde vUl kunna hafva varit skyddad fran den genom- 
gaende metamorfos, som teorien forutsatter. UtfUllningsteorien 
har dock, sasom sades, det fdretrade f ram for Qfriga der at), att 
den bekraftas af f6reteelserna i naturen, ehuru atskilligt ater- 
star att fdrklara i afseende pa anvandningen. 

Det finnes nog flere mer eller mindre sannolika teorier f&r 
jemmalmsbildningen, men da roeningen h&r icke kan vara att 
uppr&kna alia, torde det anforda for denna gang vara nog. 

Ofvan anfSrda, af hr Carlsson afgifna berattelse om bans 
observationer pa £ldslandet visar, att jernsandslagren &ro mycket 
utbredda i de qvartllra bildningarne, samt att jemsanden kan 
koncentreras pa tvenne siltt,dels genom bergsfloders rinnande vatten, 
dels af hafssvallet. Observationema gifva llfven vid handen, att 
jernmalmslagren i strandbankarne appnatt en maktighet af I.20 m 
med en l&ngd af 150 m, saledes af den storlek att de varit 
arbetsvS^rda, ifall de bestatt af fasta, lodrS^tt staende jernmalms- 
lager af tillracklig fasthet, men icke allt for stor hardhet. Under 

Digitized by VjOOQIC 

esoL. fOrbn. fOrhanbl. N:o 142. Bd 14. H&ft. 2. 85 

bildning varande aflagringar af fran O.oi m till 1 m m&ktighet 
och 10 a 15 m bredd syntes efter hela ostkusten. Jernsand- 
lagret &r mer eller mindre rent och 5fvergar gradvis fran ren 
jernsand, sadan blandad med qvartssand till ren qvartssand, all- 
deles analogt med de qvartsiga torrstenarDa i Sverige och Ame- 
rika. Till och med de i vara jernmalmslager som oflast f5re- 
kommande mineralen, granat och hornblende, saknas icke heller 
i Eldslandets jernsandsaflagringar. 

Om en sadan ansamling af spridda jernmalniskom kunnat 
forsigga i de qvartara och tertiara lagren, sa torde ej bdra be- 
stridas, att samma krafter kannat samla jernmalmskorn, som 
harleda sig fran grasade bergarter, och aflagrat dem pa hafs- 
bottnen eller i flodfaror dfven under andra och aldre geologiska 
perioder, ty tyngdkraften och vattnets rorelse i haf och floder 
aro krafter, som stUdse varit i verksamhet. 

Antydningar derom att jernmalmslagren i allm&nhet fSre- 
tradesvis hanvisa pa bildningssatt, analoga med dem som fbre- 
komma vid rinnande vatten eller vid strandbildningar, hafva icke 
saknats inoro den geologiska literataren, och dessa asigter hafva 
na genom observationerna pa Eldslandet vunnit i styrka, ehuru 
man icke af dessa observationer kan vara berattigad pasta, att 
alia jernmalmsdepositioner pa delta satt uppstatt; ty naturen 
har ock andra medel, och vi veta, att de olika geologiska sko- 
loma, neptunister och vulkanister, hafva s5kt styrka sina pa- 
staenden genom att framstalla flere mineral, an pa vata vligen, 
an genom smsLltning, utan att striden derigenom kunnat afg5ras 
till den enes eller andres forman. 

Det vore att tillrada att de, som uppst&lla teorier om jern- 
malmemas bildningssatt, ville med noggrannhet studera deras 
torekomst, ej blott i smarre anbrott i dagen eljer pa kartor, 
utan afven och fbrn&mligast i deras f^rekomst pa storre djup, 
samt derigenom komma till insigt om deras konstanta lagenlighet 
saval vid dagytan som pa djupet. De skuUe da med sftkerhet 
komma till det resultat, att manga af de genom lasning inhem- 
tade teorierna toga 5fverensstamma med malmemas torekomst i 

Digitized by VjOOQIC 


naturen, och &fven om de ej kande komma till nagon alldeles 
8&ker f^rvissniDg om sjelfva bildningss&ttet, skulle de dock slat- 
ligen blifva fbrvissade derom, att jernmalmerna Uro en, i geolo- 
gisk roening taladt, samtidig bildning med de bergarter, som om- 
gifva desamma, och det &r detta, som i praktiskt hftnseende &r 
af vigt att hafva klargjordt fdr sig sjelf. 

Ant. Sjogren. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. FORSN. P5RHANDL. N:0 14i. Bd 14. Haa. 2. 87 

Om sklflfern med CUmograptus teneU%ts LlNN ABSSON, 
dess fauna oeh geologiska Alder. 


JoH. Chr. Moberg. 

(Hirtill Utl. 2). 

Genom herr professor 0. Torells valvilliga tillnidtesgaeDde 
liar jag varit i till^le att D&rmare granska en del, Sveriges 
Oeologiska UDdersQkniDg tillhoriga och hofvudsakligen af 6. C. 
VON ScHMALENSi^ insamlade, fossil fran den i garala skaktet N:o 
1 vid Nygard a Hunneberg anstaende skiflfern med Clonogr, te- 
nelliLs LiNNARSSON. Tillsamiuans med del nUmda fossilet, af 
hvilket nu jemfdrelsevis fallstHndiga exemplar antraffats, fbre- 
komma afven tva andra graptoliter. Clonograptus tenellus skulle, 
efter hvad man hittills antagit, vara var &ldsta nagot sa nlir 
kanda graptolitJ Da det ju salanda b5r vara af sarskildt in- 
tresse att erhalla sa noggrann k&nnedom som mdjligt ej allenast 

* Jfr List of the fossil Paanas of Sweden I. — Visserligen anfor Linnabs- 
SON i >Geognostis1[a och palnontologitka iakttagelser ofver Bopbytonsandatenen 
i Veatergotland> (K. V. Akad. H., Bd 9, D:r 7, Stoekholm 1871, s. 13) en 
iDictjfonema sp.?*, men enligt Nathobst (Om aftryck sf Medosor i Sveriges 
kambriska lager. K. Vet. Akad. Handl., Bd 19, Stockholm 1881, s. 29) torde 
det af LniKABSSON afiwdda fossilet ej rare nftgon graptolit. Vidare anfdr Bb5q- 
6EB (Die silarischen Etagen 2 und 3. s. 37) frln Norges Tessini- ooh Forch- 
hammerilag, 1 c och 1 d, spAr af graptoliter, som af honom antraffades 1879, och 
omtalar Nathobst 1869 (Om lagerftljden iiiom Cambriaka formatiouen vid An- 
dramm. Ofvers. af K. Vet. Akad. Pdrh., s. 62) att ban i Pelturalaget fannit ett 
exemplar af en graptolit af ovanlig form, men intetdera af dessa intresaanta fynd 
bar knnnat laggaa till grand for n&gon artbeskrifniog. 


Digitized by VjOOQIC 


om det n&mda fossilet, utan d.fven om de detsamroa beledsagande* 
framl&ggas h&rmed resultaten af min unders5kning. 

Alia de i roerao&mda skiffer antr&ffade graptoliterDa utgOras 
af faniiljen Dichograptidce tillhdriga, manggrenige, d. v. s. med 
mer Rn 4 grenar fbrsedde, former. I all sin raangfald erbjader 
denna grapp i fraga oro thecomas form och aDordniDg sa ringa 
omvexling, att man vid nppetAUande af sIllgtdiagDOserna nddgats 
uteslataode taga h&nsyn till de olikheter, som ega ram i fraga 
om 8d.ttet for f^rgreningen. Fortgaende pa den v^, som en 
gang inslagits, har man slutligen koromit derh&n, att de raest 
minuti5sa detaljer af f^rgreningen aovUndts sasom sl&gtkarak- 
terer. Sasom ett godt exerapel h&ra ma f5ljande anf&ras. Sll^;- 
tena Schizograptus Nicholson^ och Trochograptxu HoLM,^ hoa 
hvilka bada fSrgreningen fortg&r efber samma plan, atskiljas en- 
dast derigenom att a det fcJrra ej antr&ffats grenar af hOgre ord- 
ning an den 3:dje, ander det att man pa grund af grenfragment 
kannat draga den slutsats att a Trochograptus funnits grenar 
afven af 4:de ordningen.' Att detta ej kan vara fdrenligt med 
en sand systematik och att derfSre sa ej kan fortga fir klart, ty 
i sa fall skulle man, sasom redan Tullberg* anmfirkt, snart 
komma derhftn att en mfingd stfigten appstfilldes, hvilka hvart- 
dera ej kunde omfatta mer fin en art. F5r nfirvarande torde 
hfirvid ej annat vara att g5ra fin att, fasthallande vid ett mindre- 
tal fildre eller mera karakt^ristiska sifigten, atvidga dessas grfin- 
ser. — Att hfirvid fSrfara med vederbSrIig smak och framfbr allt 
utan onddig vandalism har sig uppenbarligen ej sa l&tt. Da det 
ej fir min afsigt att hfir sOka avfigabringa en rfittelse af dessa 
forhallanden, hvilket i 5frigt faller atom planen fbr denna upp- 
sats, skulle jag ej nu vidr5rt dem, om det ej af vissa skal 

* Geo]. Mag. New Seriee, Vol. Ill, 1876; pig. 248, pi. IX, fig. a 

' Tvenne nya sligten af familjen Diehognptidn Lapw. Ofren. af K. V. A. 
Forhandl. 1881, N:o 9, aid. 48, 49; tafl. XII, fig. 3-6, tafl. XIII. 
' Amglende terminologiem baBTitaa till foljande aida. 

* Sklees Graptoliter II, aid. 15. 

Digitized by VjOOQIC 

eiOL. POBHN. FteHANBL. N:o 14f. Bd U. Hnft. 2. 89 

varit DddTftiidigt. Tv&mie af d€ arter, aotn i det fbljande 
Bkola beskrifvas, iro n&mligen af mig provisoriskt inord- 
nade under slagtet Bryograptua Lapw.,^ ehurav&l de strlingt 
taget ej lata sig dermed fOrena, sa framt orsprungliga AlkgU 
diagnoserna skulle orubbligt vidhallas. Jag bar dock ansett detta 
f^rfaringsaitt vida hellre bdra fbljas, ftn att jag skulle med nya 
tranga sl^gtdiagnoser 5ka den redan nog langa raden sadana. 

F5r vinnande af korthet pa samnia gang som tydlighet, ma 
hsUr afven anfSras nagra ord om den terminologi, som i det f5l- 
jande anvandes. Da det saval efter Holms ^ sora mina egna 
iakttagelser koappast kan vara nagot tvifvel om att den s. k. 
funikeln bos sl&gtena Dichograptus och Clonograptus m. fl. i 
allmftnbet ^ (eller atminstone i yngre stadier varit?) fbrsedd 
roed thecsB, anser jag det vara allt sk&i att vid beskrifning af 
hith5rande former i likbet med Holm' antaga siculan sasom ut- 
gangspunkt och st&Ue fSr fSrsta fl^rgreningen. 2:dra fxirgrenin- 
gen, Bom salunda gifver upphof at grenar af 2:dra ordningen, 
eger da mm vid den s. k. fanikelns ftndpunkter. Af ett dylikt 
beteckningssUtt vinnes ock den f5rdel, att antalet grenar, som vid 
en regelbunden dichotomisk fbrgrening i hvarje s&rskildt stadium 
uppkoramit eller skulle kunnat uppkomma, blir lUttare ofver- 
skadligt. Sa t. ex. kunna efter 2:dra fDrgreningen finnas 2^ ^ 4 
grenar, efter n:te f^rgreningen ater 2° grenar (af n : te ord- 

CloBoirraptns tenellns Linkarsson sp. 

Tafl. 2, fig. 1—3 (och 4?) 

1871. Dichograptus f tenellus LiNNARSSON: Oin n&gra forsteniu- 
^r fr&n Svcriges och Norges ^Primordialzon*. Ofv. af K. V. A. 
Forh. N:o 6; aid. 794; t. 16, fig. 13—16.* — 1876. Dichograp- 

* On new britisb Graptolites. Ann. and Mag. of Nat. Hiat., Ser. 5, Vol. 
5, 1880, p«f . 164. 

* Pterograptna, ett nytt graptolitslagte. Ofv. af K. V. A. Forh. 1881, N:o 
4, aid. 72 oeh ff. 

' Ttione nya aligl«n af familjea Dichograptidn. L. a. c. 

* AfTen ntgifven af S. G. U. a&som N:o 10 i serien C. 

Digitized by VjOOQIC 


tu8 tenelltts LINNAR86ON: On the Vertical Hauge of the Graptolidc 
Types in Sweden. Geol. Mag. New Series, Vol. Ill, p. 242, samt 
On the Brachiopoda of the Paradoxides beds of Sweden. Bihang till 
K. Vet. Akad. Handl., p. 32. — 1876. Trichograptus tetiellus 
Nicholson : Notes on the Correlation of the Graptolitic Deposits of 
Sweden with those of Britain. Geol. Mag. New Series, Vol. Ill, p. 
245. — 1880. Dichograptus tenellus LiNNARSSON: Om forstenin- 
game i de svenska lagren med Peltura och Sphserophthalmus. 6. F. 
F. Bd 6, s. 132 eller S. G. U. Ser. C, N:o 43, s. 1. — 1880. Dicho- 
graptu8{t) tenellus LapwortH: On the Geological Distribution of the 
Rhabdophora. Part III. Ann. and Mag. of Nat. Hist. Ser. 5, Vol. 6, p. 
20. — 1882. Dichograptusif) tenellus Br5ggeR: Die Silur. Etagen 2 
und 3, s 37. — 1885. Clonograptus tenellus, HERRMANN: Die 
Graptolithenfamilie Dichograptidae, Lapw., s. 90. — 1888. Dicho- 
graptus tenellus Lindstr5M: List of the fossU faunas of Sweden I. 

Bilateralt subsyrametriskt utbildad, genom en alltjerat fort- 
gaende dichotomisk f5rgrening tillvaxande i ett plan vinkelratt 
mot siculans Ungdrigtning, visar sig arten bdra h3,nf5ras till 
slagtet Clonograptus Hall hos Nicholson. * De bada fran sicu- 
lan at rootsatta hall utv^xande, omkring 2 mm langa och knap- 
past 0.2 5 mm breda, primara grenarne ligga geraenligen i r&t linie, 
stundom dock, atminstone i sitt n&rvarande skick, med hvarandra 
bildande en mycket trubbig vinkel (se tafl 2, fig. 3). Grenarne af 
2:dra ordningen, som vanligen Uro ungefS^r dubbelt sa langa, som en 
af de primHra, bilda med hvarandra en vinkel varierande mellan 75 
och 90*. I regel minskas f5r hvarje ytterligare forgrening diver- 
gensvinkeln mellan de dervid bildade grenarne. Sa t. ex. har a 
de af mig undersokte exemplaren divergensvinkeln mellan grenar 
af 3:dje ordningen i allmanhet hallit siu mellan 60° och 75^ 
Vinkeln mellan grenar af 4:de ordningen har varit 60" eller nagot 
derunder; vinkeln mellan grenar af 5:te — den h5gsta direkt 
observerade — ordningen har varit omkring 45*. Da vinkeln 
mellan ett par grenar varit ovanligt stor, ha ocksa divergeus- 
vinklarne mellan de vid de forstn&mdas fbrgrening uppstaende 
grenarne varit storre an vanligt for grenar af samma ordning. 
Grenarne tyckas tilltaga nagot i l&ngd, i samma man som deras 

^ 1873, On some Fossils from the Quebec Gronp of Poiut L^tis, Qoebec. 
Add. and Mtg. of Nat. Hist. Ser. 4, Vol. XI, p. 188. ~ Jfr ock Hebbman, 
1. a. c., 8. 87. 

Digitized by VjOOQIC 

esoL. Fi^BN. FdaHANDL. N:0 14£. B(l 14. H&ft. 2. 91 

ordniogstal dkas; dock fimiM &fven i delta h&naeende ej obetyd- 
liga variationer. Bredden blir deremot i det nftnnaste ofbrftndrad, 
eller atminstone ytterst svagt aftagande atat yttersta fftrgrenin* 
game. Endast der thecor ftro synliga bli grenarne skenbart 
bredare och uppna da inalles en bredd af ungef%r 0.5 mm, 
Grenarne aro i allm&nhet raka eller svagt bOjde, aldrig andu- 
terande. Thecfe, af hvilka 8 a 10 komma pa 10 mnt, hafva 
yttre (undre) kanten n&stan rak eller — vanligen — svagt kon- 
kav, mynningskanten rak, i det n&rmaste vinkelrftt mot grenens 
dorsalkant; a de starkt hoppressade thecoma bilda niynninga- 
kanten och ytterkanten skarp vinkel, otan att dock nagon verk- 
lig dentikel kannat iakttagas. A alia grenar fran och ined dem 
af 2:dra ordningen ha thecad allm&nt iakttagits. Afven a de 
prim&ra grenarne har jag i ett par fall tyckt mig kunna spara 
thecae^ men intet exemplar visar a denna del fallt tydliga sa- 

Arten, som n&rmast liknar Clonograptus rigidus Hall,* 
skiljer sig fran denna hnfvudsakligen genom sina betydligt (unge- 
fir halften) smalare grenar. Vidare Hr divergensvinkein mellan 
grenar af 2:dra ordningen ej obetydligt mindre an motsvarande 
vinkel a den amerikanska arten. 1 fraga cm thecomas I&ngd 
torde deremot knappast nagon skilnad finnas. Hall lemnar a 
anf^rda stilllet ingen mattappgift, men att d5ma af dc lemnade 
figarerna synes Halls art ej hafva flera thecor pa en gifven l&ngd 
an den svenska arten. 

Hvad betr&ffar artens slftgtnamn tyckas fdrfattarne ha varit 
m&rkvardigt ense, sarskildt n&r man tar i betraktande den om- 
st&ndigheten, att de fbrst antrfttfade och beskrifna exemplaren 
voro sa ofullstHndiga att Linnarsson tydligen ej haft kftnnedom 
om initiala partiet.* Sasom af synonymifbrteckningen synes, vid- 

» Graptolites of the Quebec Groop, p. 105, pi. XI, fig. 1—5. 

' LnncARSSON *&ger viaserligen ijelf, 1. a. c, att det fragment, som han af- 
bildar i fif^. 14 (ikall vil vara ilg. 15), tynes vara Halls fnnikel och de fSnta 
derifrlo ntgiende greaarae. Jemfftrelie af Lihnabssons flgor med fnllstlndiga 
eieiBplar vitar emallertid att det ej alldele* ar si fdrh&llandet ; I afbildtde exem- 
plaret torde af det foDikelii motsTarande partiet ej mera vara i beblll ia ena 

Digitized by VjOOQIC 


halla naraligen flertalet fiSrfattare skamn sUljrtnaran f^r denna art 
namnet Dichograptus eller Clonograpt»8, hvilket ststn&mda ilftgt« 
val knappast kan betraktas annorluDda &n som ett underslftgte 
till det fdrra. Afvikande asigter oro slligtets natur framkastas 
endast af Nicholson och af Tullbbrq, i det den f5rre vili f^ra 
67. tenellui Links, till sl&gtet Triehograptus ooh den Benare 
anser, att arten v&l snarast torde tillhOra sl&gtet Bryograpins.^ 
Angaende de skal, soiu legat till grand for de BistD&nnia f5r- 
fattames asigter, kan jag endast gissningsvis yttra niig, hTaroio 
niera langre fram (s. 8) vid beskrifning af nHsta art. 

Det i fig. 4 afbildade exemplaret synes mig m5jligen bftra 
t^ras till denna art, ehuravftl det f5reter ej obetydliga olikheter. 
Oafsedt dess s&rdeles sraala grenar, skiljer det sig ock genom en 
betydligt stdrre divergensvinkel (cirka lOS*") mellan de sekand&ra 
grenarne, ^n som annars &r vanlig f5r denna art. Vidare &ro 
de sekund&ra grenarne jemforelsevis raycket langa, i det de 
uppna nastan mer sin sammanlagda langden af de bada primdxa. 
Pa grund h&raf torde det mah&nda vara l&mpligast att betrakta 
denna form sasom en sftrskild varieiet, hvilken jag i sa fall sknlle 
vilja kalla hians. 

Arten fdrekommer hopgyttrad i oerhdrda raassor, fullstlUi- 
digt tackande skiktytorna. Var, hians, som karakteriserats ge- 
nom beskaffenheten hos iuitiala partiet och nlinnast angr&nsande 
delar, later sig tydligen ej s^rskilja i de fall da endast enstaka 
grenar fbreligga, hvilket ju fdr det mesta kr hd^ndelsen. Att af- 
g5ra fragan om dess freqvens ar salunda f. n. omdjiigt. Af antr&f- 
fade initialparti tyckes emellertid flertalet tillh5ra hafvadformen. 

Bryograptasl Hnnnebergensis n. sp. 

Tail. 2, fig. 5-7 samt mdjligen Bfv«n 8 ocb 9. 

Fran den bredare andan af en kraftig triangul&r sicula synas 
tvslnne merendels svagt bojda grenar utga under en inbdrdes 

halfvaot aldra ftienU del, fr&n b?iUL«D nt|(& tv& fallitandiga lekond&ra grenar, 
af hTilka deo eea afven uppbar trl fnllfrandtga tertiira sldana. 

' 1883. Ueber die Sohichteiifolge det Silars io Sobonen etc. Zcitsebr. d. 
d. geol. GeMllschnft, 9. 252. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. fOrbn. P<^RHANDL. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 98 

vinkel af 120 — 185% oinfattande siculans bredare anda. Denna 
seoare latii;ger sig aimed ena grenen och liksom bildar dennas 
lorsta theca. Efter det tva thecae (siculan oberaknad) utveck- 
lats a hvardera grenen dela sig vanligen bada grenarne i tvUnne, 
hvilka raed hvarandra bilda en vinkel af 60 a lb\ Ingen af dessa 
grenar kan s&gas utg5ra en direkt forts&ttning af prim&rgrenen. 
Afven de sekandHra grenarne kanna efter hvad det tyckes ater dicho- 
tomiskt dela sig, hvilket dock aldrig sker forr an pa nagot storre 
afstand fran fbrra deiningspunkten. Grenar af hdgre ordning an 
<ien 2:dre bar jag dock ej observerat a typiska exemplar. Thecae, 
«oni i regel &ro val framtr^dande pa alia grenarne och utefter dessas 
hela l&ngd, OfverensstHmnia till storlek, form och anordning full- 
komligt med dem hos Clonogr. ienellus Linnarsson. De jemn- 
breda grenarne, som \hecaB inber&knade ej hafva storre bredd lin 
0.5 mm eller nagot mindre, aro oftast l&tt bdjde och hafva en 
ganska vexlaude rigtning. De dfre sekanddrgrenarne &ro ndm- 
ligen stundoro rigtade n&stan riitt upp, stundom ater fortgaende 
o^ra nog i samma rigtning som de primd.ra. De undre sekun- 
<l&rgrenarne ga vanligen temligen horisontelt eller bdja sig at- 
minstone sa upp att deras distala delar tendera att intaga denna 

Nagon gang befinnes den ene af primargrenarne fortga odelad, 
under det att den andra Hr normalt fbrgrenad. Skalle ett 
dylikt exemplar blifvit laederadt pa sa satt, att sistn&mdgi sekan- 
<illrgren afbrutits vid eller strax innanf5r fdrgreningsst^ilet, skalle 
detta exemplar ej pa nagot satt kunna skiljas fran en Didymo- 
graptus. Detsamma ar tydligen f5rhallandet med de yngre ftnnu 
ogrenade individ, som ej sa 8d.llan antraffas tillsammans med de 
dfriga. Men just den samtidiga fbrekomsten af dessa unga all- 
deles ogrenade exemplar och af de fullstAndigt, eller allenast a 
SID ena h&lft, forgrenade exemplaren synes mig vara skdl nog tor 
att ej betrakta de fdrstnftmda sasom verkliga Didymograpii, 
4fven ora det kan anses ganska nidjligt att slagtet Didymo- 
grcxptHB verk ligen pa denna vag uppkommit. 

Digitized by VjOOQIC 


Arten forekoraraer niycket alhnaut tillsammans ined CL 
i&nellue, Sasom jag redan fbrut naint bar det varit med en vis» 
tvekan jag fort denna art till slagtet Bryograptua Lapwobth. 
Enligt ursprungliga diagnosen skiljer sig detta slagte fran Dicho- 
graptus och Clonograptus hufvudsakligen derigenom att sekun- 
dfira och tertiara grenar utsHndas med oregelbuudua uiellauruiu 
samt att de tva priiDlLra grenarue, med hvarandra bildande 
en spetsig vinkel (»but a small angeb), utga fran en tydlig 
sicula. Hos var art i fraga ar vinkeln mellan de primara gre- 
name storre ocb forgreniqgen ganska regelbanden. For att den n a 
art skall kunna subsameras under Bryograptua skulle detta 
slagte snarast definieras sasom en med Didymograptus-liknande 
initialparti fdrsedd manggrenig graptolit af mer eller raindre 
busklik form. Att doma af i Sveriges Geologiska Undersoknings 
ego befintliga manaskript, bar TuLLBfiRG fi)r former liknande den 
bar beskrifna arten omsom anv&ndt namnen Bryograptua och 
Dichograptus.^ Det synes raig ej omojligt att till grand for 
Tdllbbrgs ofvan anfdrda asigt, att Clonogr, tenellua torde till- 
h5ra slagtet Bryograptua, ligger en torvexling eller identifiering 
af den art, som jag bar beskrifvit sasom Bryograptua Hunne-^ 
hergenaia, med 67. tenellua. Sak samraa galler mahanda afven 
betraffande Nicholsons forsok att tolka Clonogr, tenellua sasom 
tillhorande det af bonom uppstalda slagtet Trichograptua, Nichol- 
son omtalar namligen sjelf att ban af Linnarsson erballit en 
samling af svenska graptoliter, ocb bar nu i denna ingatt exem- 
plai' af Clonogr. tenellua LiNRS., sa bar med all sakerbet deri- 
bland afven funnits exemplar af min Bryogr.f Hunnebergenaia. 
Nagon annan rimlig fOrklaring till Nicholsons tolkning torde 
svarligen finnas. Bryograptua? Hunnebergenaia fiSreter namligen 
en betydlig babituel likbet med Nicholsons Trichogr, fragilia (se 
Geol. Mag. New Series, Vol. Ill, 1876. PL IX, fig. 2). Slagt- 
diagnosen (I. c. p. 248) fordrar dock att de primara grenarne, 
som alltjemt fortlopa, utsanda en rad odelade grenar af andra 

' Jfr harmed oek terininologien Bryograptus {Dichograptus) fiexiUs Hall 
i TuLLBEROS of?an anf. arbete >Ueber die Schichteiifolgc de» Silurs>, 8. 247. 

Digitized by VjOOQIC 

aaOli. F5ilBM. ^RHANDL. N:o 142. Bd 14. H&lt. 2. 95 

ordoingen. Att i ett m. kftrakteriteradt siftgte inpassa den dicfao* 
tomiskt f^rgrenade BfyogrJ Huuneberffensis, hos hvilken i dfrigt 
afren terti&ra grenar antagligen iiDDa8^ bar ej synts mig l&mpligt^ 
ehuruval jag a andra sidan knappast bar nagot tvifvel om att 
det JQst varit exemplar af denna art, hvilka Nicholson trott vara 
CUmogr. imeUuB LiNBfi., som ban der(5re velat f5ra till sitt 
siftgte Triehoffraptus, 

Huruvida de uti fy. 8 oeh 9 afbildade exeroplareD verk* 
ligen tillbdra den art, boiu bUr ofvao be^krifvits, derom &r jag 
ej failt visa. Deras afvikande babitus, som dock i ej riaga man 
torde hero derpa att de &ro bevarade i svafvelkis ocb derf5re 
mindre sainmanpresBade ftn flertalet exemplar, betingas v&sent* 
ligen genom 8t5rre divergensvinkel mellan sekundargrename och 
ej sa tjdligt allestiUles framtr&dande thecfB. A andra sidan bafva 
dessa exemplar en vise likbet med sadana Diehograpti^ som dem 
jag afbildat i fig. 3 ocb 4, bvilka dock aldrig visa en sa vti 
markerad- triangal&r sikala eller sa tydliga thecae a prim&ra gre- 
name. Mellan typiskt utbildade exemplar af Clonoffrapim tenel-- 
lus och Bryograptttst Hunnebergensisy sadana som de i fig. 1 och 
5 respektive afbildade, ar dock i alia h&ndelser sa stor skilnad^ 
att den vill knappast later sig fdrklara allenast genom olika be- 
Tarings- och inbaddningssStt. 

Brjograptns? tarmentosiis n. sp. 

Tafl. % fig. 10—12. 

Oregelbundet dichotomiskt f5rgrenad, busklik form och med 
nagot undalerande grenar, hvilka i man af hdgre ordningstal 
tilltaga i langd, men aftaga i tjocklek. Orenarne, som, i jem- 
f^relse med dem hos de ofriga i samma skikt antr&ffade grapto- 
literna, bafva en pafallande bredd, oppna vid initialpartiet (der 
denna ar stdrst) omkring 1 mm. Divergensvinklarne aro mycket 
vexlande, men n&stan aldrig ofverstigande och endast s&llan upp- 

Digitized by VjOOQIC 


gaende till 90'; mellan de yttersta grenarue -> sadana af anda 
till 6:te ordningeii ba iakttagits — &r vinkein vanligen omkruig 
dO\ Thecae, sftllan synliga, Hkna deio hos de ofVan befikrifne 
arterna, men tyckas ha haft starkare atvecklad dentikel, hvari- 
genom mynningsrandeD far nagot konkav form. Initialpartiet 
har a de afbildade storre fraginenten ej varit fullt tydligt. Fig. 
12 visar dock ett, otvifvelaktigt till denna fonn hdrande, frag- 
ment, hvaraf tyckes framga att polypariet bildatB genom tvUnne; 
frun nsU*heten af bredare andan af en stark, triangal&r sicala 
under en mycket trubbig inb^rdes vinkel atgaende, grenar, hvilka 
sedan ytterligare delat sig pa slltt, som ofvan beskrifvits. Sico- 
lans bredare dnda tyckes ha bildat ena prim&rgreneos f5rsta theca. 
Oaktadt deuna art i synnerhet i (eller nftrroare) sitt initiala parti 
har ovanligt tjocka grenar, antrftffas dock nMmda parti merendels i 
hogst fragmentariskt skick, hvadan det synes ganskasannolikt att 
polypariet ursprungligen varit busklikt utbredt och just derfore 
blifvit sa starkt Isederadt vid grenarnes hoppressning i ett plan. 
Mera distala delar tr&ifas deremot ej sa s&llan i nagot fullst&o- 
digare skick. 

Genom sattet fdr sin fdrgrening bli storre fragment mycket 
lika en CUmograptus. A de i fig. 10 och 11 afbildade exeiii- 
plaren skulle genom en linie dragen i rigtningen a — ^ (se fig.) 
afskiljas ett parti, som n&stan g5r intryck af att vara ena h&lf- 
ten af en Clonograptus. Det tyckes mig dock som skalle i detta 
fall grenar af samma ordning varit alltfOr olika utvecklade saval 
i fraga om IHngd som tjocklek. Detta, sav^l som fOrekomsten 
af fragment sadana som det i iig. 12 afbildade, synes mig dock 
starkt tala for att tyda artens generiska stallning sa som ofvan 

Arten fdrekommer a vissa skiktytor ganska ymnig, men ikx 
dock i allmftnhet betydligt sUllsyntare Hn de tva andra li&r be- 
skrifne arterna. 

Digitized by VjOOQIC 

GSOL. FORKX. FORHAKDL. N:o 142. 6(1 14. Haft. 2. 97 

Alia i iiteraturen fSrekommande uppgifter angaende geologiska 
itdero af deD skiffer, i hvilken Clonograpius tenellus LiKRS. blifvit 
k Hanneberg antraffad, tyckas st5dja sig pa den utfiago, soin iemnats 
af LiNNARSSON, hvilkeD 1871 f6nt uppmilrksammade detta lager. 
LiNKARSSOK sager, I. a. c, harom fbljande: »Yid initt besok pa 
Hanneberg fann jag i ett brott vid Nygard f5r fdrsta gaiigen en 
Oraptolith i VestergCtlands alunsklffer. Den tr&ffades tiilsani- 
mans med Splicer op hthalmus alatua BoECK och tilibdr saledes lagrets 
ofver8ta del.> Nagot Iftngre ned s&ger ban samma sak, i det ban 
sasom fyndort for Dichogr. tenellus angifver: »Hunneberg Vestro- 
gothisB, in parte suprema regionis Olenorum^. I enlighet harmed 
anfor Lapworth, I. a. c, Dichogr, teneUus Linrs. sasom fore- 
komniande i ^Olenusbeds^, Sasoui tillhorande sain ma lag an- 
foras Slfven Bryograpius Kjerulji Lapw. och Bryogr, Callavei 
Lapw. Br5gobr berigtigar 1882 (1. a. c.) Lapworths uppgift 
/Or ad vidt den rdr de bdda Bryograpiusarterna, af hvilka 
atminstone den forra visas i Norge ligga Ofver och ej under 
Dictyograptusskiffern. Harmed ar tydligen intet sagdt om 
aldem af Clonogr. tenellus, som ej antraffats tillsammans 
med nagon af de ofvannamda Bryograptasarterna. Ocksa 
angifves af Herrmann, I. a. c, 1885 Clonogr. tenellus Linrs. 
sasom den aldsta kdnda graptoliten, och afven i den 1888 
atgifna »List of the fossil faanas of Sweden I» anfores detta 
fossil sasom tillhdrande »Olenus Schistsv. Tullberg, som 
f5r Skanes vidkommande bekraftar BrOogers uppgift om Iftget 
af skiffem med Bryograptus Kjerulji Lapw., meddelar ar 1883 
(p, 252 1. a. c), under anf6rande af herr von SchmalensAe 
sasom sin sagesman, den upplysningen att i Vestergotland Dichogr. 
tenMus synes ligga Ofver Pelturaskifirarne, men i kontakt med 
desaroma, hvarjemte han tillagger att Dictyonemaskiffer afven 
dersammastades ^r till finnandes, bildande det yngsta primordiala 
skiktet. Alia dessa uppgifter resultera salunda derh&n att skif- 
fem med Clonogr. tenellus Linrs. skulle vara aldre an Dictyo- 

Digitized by VjOOQIC 


I de stuffer fr»n UaoBeberg, hvilka fftrelago mig till ander- 
s5kniDg och atmiD8tOD« delvis af L1NNAB8SON sjelf etiketterau, 
funnos a Akifferstyckena med Clonogr, temlius ej andra bestambara 
fossil Hn de ofvan beskrifna, saledes hyarken nagon trilobit eller 
nagoD D%ctyograptu9 fiabMiformU, Sistoftmda graptolit Uckte 
dereroot alldeles skiktytorna a en del aodra skifferstyckeo, insam- 
lade fran samma lokal som de nu f&rsto&inda. Denna Dictyograp* 
tasskiffer var s&rdeles starkt hoppressad ooh bOjd, o&stan nagot 
vresig. Ett par af stofferoa visade a ena ytan flere exemplar af 
SphcBTophthalmua alaius BoBGK n&stan i omedelbar berOring roed de 
af Dictyograptus 5fverdragne skiktytorna. Det f5ref0ll mig derf&re 
(om na verkligen, sasom jag dfverallt fannit angifvet, skifiem med 
Clonogr, Unellns lage under Dictyograptusskiflfern) hdgst egen- 
domligt att: 

1) Ingen stuff af skiffern med Clonogr, tenellus innehOll nagon 

2) Sphcerophthalmus deremot fbrekom ftfven hftr i skikt, som 
omedelbart grftnsade till Dictyograptusskiffern. 

3) Ingenstades utom pa Huoneberg hade fannits nagon 
Clonogr, tenellus (eller narstaende) i Olenidskiffrarnes (Ifversta 
del, oaktadt just dessa lager &ro kfinda fran en massa fynd- 



4) Tvftrtom hafva graptoliter, som sta Clonograptua tenellus 
och de tillhopa dermed forekommande arterna ganska nslra, pa 
manga stslllen antrg,ffats just i de skikt, som ligga n^rmast 6fver 

5) Dictyograptus Jlabellif or mis skulle — da ju representanter 
for sl^gtena Clonograptns och Bryograptas forekomme massvis 
saval strax ofvan som strax under (nUml. a Hunneberg) men ej 
tillsammans med den namda arten — genom sitt upptradande 
astadkommit en svarbegriplig lucka i de andra graptolitslagtenas 
kontinuerliga utveckling. 

' Nathobsts ofvan (g. 87, not 1) nnf5rd» graptolitfynd syntes mig ej kull- 
ktita denna regel. 

Digitized by VjOOQIC 

ecoL. pOrkh. fOrhandl. N:0 148. Bd 14. Haft. 2. 99 

DesM om8t&ndigheter tycktes inig gifva fullgoda skfti till 
den fdrniodan. att skiflTern med Clonograptus tenellus ocksa i 
sjelfva verket torde vara yngre ftn Dictyograptasskiffern. Visser- 
ligen utgjorde Linnar8S0NS ofvau anf5rda atsago angaende denna 
sak ett tuDgt v&gande motskal, men deltas beviskraft fbrsvaga- 
des dock i ej obetydlig man af den omst&ndigheten, att denna 
atsago afgafs redan 1871, under det att det var fdrst 4 ar se- 
nare som LiNNARSSON urskilde iDictyonema skifferm sasom en 
s^rskild afdelning fran »Regio 01enoram9, till hvilken den f^rut 
r&knades. ^ 

F6r att emellertid f&rskafia roig nftrmare upplysning cm l&get 
af skiffem roed Clonogr, tenellua a Hanneberg, meddelade jag mig 
med herr G. voN SohmalensiSe, som insamlat det af mig nu be- 
arbetade materialet. Och erh5ll jag fran honom bestftmd upp- 
gift, att skiffem med Clonograptus tenellus d Hunneberg verk- 
ligen ligger dfver Dictyograptusskiffem och endaat kommer i 
berOring med Olefiidskiffern pd sddana stdllen, hvarest Dictyo- 
graptusskiffem utkilat. Att herr VON ScHMALENSiE sjelf ej till- 
fbrene offentliggjort sin iakttagelse torde, efter hvad jag tror mig 
kannat finna, bero derpa att ban ausett skiffem med Clonograp- 
tits tenellua eqvivalent med »zon med Bryograptua Kjerulfi Lapw.>^ 
och salanda dess alder redan k&nd i och med BrOggers och 
TuLLBERGS uppgifter (i ofvan anf. arbeten) om iSget af sistn&mda 
zon. Om ock medgifvas maste, att mycket talar fbr en dylik 
identifiering eller atminstone parallelisering, har dock en sadan 
ingalunda blifvit utfdrd och ^fven jag ar ej i stand att till fyllest 
fastst&lla en sadan. Men jag hoppas att vid fortgangen af mina 
pabdrjade undersdkningar 5fver vara undre graptolitskiffrar inom 
kort blifva i stand att §fven hUrom lerona bestHmdare upp- 

* Doek tyeket Lotkabsson, efter hfad jsg ledan obseircrat, afren teder- 
men, nftmligeo i de ofv»D enfSrde 1876 och 1880 ntgifnt »rbetena, hnfva varit 
•f den &»igt att Dichogr. tenellus tillhor Olenidskiffrarne. 

Digitized by VjOOQIC 

100 J. a mobbho. om skiffhrn mbd cLONoeiiAPnjs tshblub. 


Narmare ett ar bar f&rflutit sedan denna uppsats forsta 
i^angen inlemnades till tryckning, hvilken dock pa grund afekoDO- 
miska sk^l niaste uppskjatas. Under mellanliggande tidharjag 
haft tillfUlle att ftfven granska en del andra, Sveriges Geologiska 
Undersoknings Museum tillhoriga, stuffer fran Skanes alunskiffrar, 
delvis insamlade redan 1874 af Linnarsson. De resultat, soiu 
haraf framgatt, ^ro af den art, att jag anser mig nu b5ra i sam- 
band med denna uppsats meddela afven dessa. 

Stufferna ifraga harr5ra dels fran 5fver8ta delen af alun- 
skiffern vid Tosterup, dels fran Fogelsang och dels slutligen fran 
Wiarp (belt visst fran en vid Jerresta-an i n&rbeten af Jerresta 
kvaru, numera Neckebo kallad, beldgen lokal). I stufferna fran 
torBtn&mda stallet^ bar jag antr^ffat ett med sakerbet best&mbart 
exemplar afden ofvan sasom Bryograptusi ffunneberffensis af m\g 
beskrifna graptoliten. Likaledes finnas deri flera exemplar af del 
fossil jag kallat Brt/opraptusf sarmentosus. Jemte dessa fossil 
antraffas d.fven en Clonoffraptus, som jag dock ej kan s&kert till 
arten bestHmma samt Obolella Salteri HoLL. De exemplar af 
Bryograptus'l sarmentosua, som hUr antrdtfats, dka i viss man min 
tvekan, huruvida mab&nda ej &nda slagtnamnet i st&llet horde 
vara Clonograptus, men afgorande fbr rain asigt &ro de dock ej. 
En S. G. U. tillbOrig, af Tullberg utford ritning, f5rsedd med 
underskriften ^Clonograptus gregarius. Cellema 1 mm langa. 
Tosterup vid Stengrafsbusets visar en Clonograptus, som med 
bansyn till forgreningssfttt ocb grenarnas bredd dfverensstammer 
med min Bryograptusf sarmentoaua, Jag bar dock ej kannat 
finna nagot exemplar sa fullstMndigt bevaradt som Tullbergs 
teckning angifver. Da jag saledes ej kan afgOra, buruvida Tull- 
BKR6 idealiserat sin figur, eller om ban verkligen baft f5r sig 
nagot mSjligen numera fSrkommet exemplar, bar jag ej velat ot- 

* Lokalen torde med all siikerhet vara steDbrottet vid det s. k. Stengrafa- 


Digitized by VjOOQIC 

QBOIi. F^RflN. Fd&HANDL* N:o US. Bd 14. Hiift. 2. 101 

byta den «f mig redan antagna benftroningen mot Tullbbrgs 
maouskriptDamD, eharuval jag anser det ej oaannolikt ait samnia 
fossil dermed afses, oin ock Tullbsrgr figur i sa fall formodligen 
ar betydligt »re8taurerad». 

OfvannHinda fbrekomst anser jag tala till forman n>r min 
asigt att tenellus-skiffern a Hunneberg, som tydligen bar mot- 
svarighet i Tosterups Qfversta alanskiffer, ligger ofvan lag med 
Dictyograptus Jlabelliformis EiCHWALD. 

I skiffern fran Fogelsang antr&ffas exemplar af Bryograp- 
tus? sarmentosus samt m5jligen ock af Bfyograptus? Hunneber- 
gensis, Jemte dessa fbrekommer &fven en annan graptolit, som ar 
n&rstaende till om ej identisk med Clonograptus fiexilia Hall. 
Eoligt TuLLBBRa (»Ueber die Schiobtenfolge des Silurs in Scho<- 
nen etc.:>, Zeitschr. d. d. Greol. Ges. 1883, s. 247) skulle denna 
graptolit forekomma i ofre delen af zon med Dictyogr. flabellt- 
formis ElCHW.* 

I skiffern vid Jerresta (Wiarp) bar jag iakttagit ett grapto- 
litfragment, som mojligen skulle kanna tillhora Brgograptvs? 
sarmentosus. Detta fragment, forekommande i en af Dictyograp- 
tus Jlabelliformia EiCHW. fyld staff, tyckes mig ligga a samma 
skifferyta, som delar af sistn&mda fossil. Ehuruv&l ingen best&md 
slutsats af denna iakttagelse kan dragas, anser jag mig likval 
bora meddela den, heist som deraf torde framga i burn bog grad 
af bebofvet pakallad en grandlig undersokning af hela den 'skif- 
ferserie Linnarsson kallade ^Dictyonemaskiffer> ar, innan vi 

' Bland S. 6. U. tillhoriga HtniDgar, atforde af I'ullbbro utan angifven 
skala, floDas 2 fignrer, en af betydlig storlek och fSrsedd med underskriften 
>DichograptQB Angottae Tallbergi> samt en mindre med nndenkriften >Bryo- 
graptnt tenniMimoa Tullb. Alonskiffer taper zona Dictyonematis. Fogelaing 
Scmoia Zona Dichograpii AugaBtae>, hvilka b&da forete ej obetydlig likhet med 
min Bryograptns? Hannebergensis, ebarafal jag ej vlgar ideotifieriog med n&goo- 
dera. k etikett af hr von Schmalbns^b vidfogad de af mig ofvan omnamde 
stoifenia fr&n Fogels&ng oppgifvat dessa vara fr&n lAlnnskiffer med Dichograptas 
aagnstse Tbg>. Haraf sknlle s&lnnda framg& att de af mig beskrifne grapto- 
Htema sknlle vid Fogelting forekomma i skikt, som bilda en sarskild zon ofvan- 
f9r ron med Dictyogr. Jlabelli/ormis. 

Digitized by VjOOQIC 


kanna s&ga ots ega en nagot s4 nftr tillfredsstftllande kftnnedom 
om densainnias faana och desBas f<5ljd i lagenerieii. De hftr med- 
delade oppgifteroa torde ock visa alt en dylik ondersOkning af 
skanska lokaler med s&kerhet skall lemna en riklig vetenskaplig 

FSrklariBg tUl tollaB. 

Alia de afbildade exemplaren fa&rr5ra fran Hunneberg och 
tillhdra Sveriges Geologiska Undersdknings Moseam. 

Fig. 1. Clonogr. teneUus LiNRS. a i nat. storl., b % ggr fontorad. 

> 2. Samma art. TUerata g^enarne, visaode formeo af thecse. 

2 ZZ^ foretorad. 
» 3. Samma art. Exemplar, kvare primllra grenar med hTar- 

andra bilda en vinkel af unge0ir 165**. Nat. storl. 
» 4. Samma art? var» hians. Nat. storl. Se sid. 6. 

> 6. Bryograptvsf Hunnebergensis n. sp. 2 ggr forstorad. 
t 6. Samma art. Nat. storl. 

» 7. Samma art. loitialparti. 4 ggr forstoradt. 

» 8 o. 9. Samma art? Se karom sid. 8. Nat storl. 

> 10 o. 11. Bryograptusf sarmentosus n. sp. 2 ggr fSrstorade. 

Genom linien ct-fi afskiljes ett parti, h?ars (orgreBing 
pAminner om den hos Clonograptus forekommande. Se 
vidare texten sid. 10. 
» 12. Samma art. Sicula och proximaldel? 2 ggr fftntorad. 

Digitized by VjOOQIC 

G*^.f.l Fdrflu- Forliandl BdKi. 




,/ v V 

- - 


\ - 


:R' ■ 




Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. fOrkn. fOrhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 103 

Om ea nyupptickt fauna 1 Mock af kambrisk saBdaten, 
iBsamlade af dr N. 0. HOLST. 


Jou. Chr. Mobbro. 

(Hirtill UfL B). 

Sasom redan uppsatsens titel angifver, Sro de fossil, som 
har nedan skola beskrifvas, uteslutande antr&ffade i idsa block. 
Spridda dylika slro antr&ffade savHl a vestkusten af Olands syd- 
ligaste del, a geologiska kartbladet >Ottenby», som ock vid och 
pa ostkusten af det nllrmast norr derom belagna kartbladet 
>Kalniar>. I st6n*e mangd ftro de dock endast funne a vest- 
kusten af bladet :»Kaliiiar> (mellan Halltorp, Hdgsrums socken, i 
N och Morbylanga i S) samt a de sma 5ar och sk&r, som 6nnas 
1 Kalmarsand utefter sistnamda kaststr&cka.' Ehuruv&l intet af 
de antr&ffade fossilen kunnat till arten identifieras ined nagot 
annat n)rat fran fast klyft k&ndt, synes det dock savsll af fossi- 
leos allro&nna karakter som ock af blockens petrografiska be- 
skaffenhet och af s&ttet f3r deras utbredning med bestMmdhet 
framga, att vi hilr bafva att gora med I5sslitna delar af lager 
tillhdrande undre kambrium. 

Doktor N. O. Holst, som 1886 vid rekognosering a bladet 
^Kalmar> iakttog den rikliga f5rekomsten af dessa fossilfSrande 
sandst^nsblock, var ock den, som fSrst egnade dem s&rskild upp- 

' Affeo pi dfriga delar af Oland tamt I skaren i festra del«D af Kalmar- 
tand torde den ifrlgavarande taodtteDeD traffat tlsom enttaka lota ttenar. Detta 
frafDglr ocktl af de tid. 10 och 17 angifna fyndortenias lige. 

?idare liar dr HOLST meddelat att ban, fom delfog i dm atflykt, hnlken 
Oeutache Geologitche Gesellfchaft 1889 foretog till Bomholm, p& norra asdan af 
OB fans ilere lota itenar af denna sandaten, inDeklllaiide de for densamma kaoDe- 
tecknande foanlen. 


Digitized by VjOOQIC 


marksainhet. * Genoni flere ars fortsatta insatnlingar, i hvilka f^r- 
fattaren afven tagit del, t^religger f5r nILrvarande ett ej alldeles 
obetydiigt material, tramvisande en ganska stor vexling i berg- 
artens beskaffenhet. 

Blocken ifraga hafva tydligen tillhdrt en kust- eller strand- 
bildning, och inom dylika f^rekonimer som bekani en vexling i 
l>ergartens beskaffenhet betydligt oftare &n i lager bildade pa 
(Ijupare vatten. Emellertid fora nftstan alia de olika bergarts- 
typer, som bland de insamlade blocken kunnat sHrskiljas, i>t- 
scinella Holsti n. sp., ett sftrdeles karakteristiskt fossil. HSraf 
torde man kanna draga den slutsatsen, att oaktadt vexlingen roed 
afseende pa bergart Oertalet block hafva tillhdrt lager, som — 
geologiskt taladt — varit samtidiga. Det gagn, man skulle 
kunna vdnta sig af en pa bergartens beskaffenhet grundad klassi- 
fleering af de olika blocken, blir tydligen pa grand af det an- 
tydda f^rhallandet af mindre betydenhet &n annars skulle vara 
handelsen. Det ar dock ingalunda om5jligt, att en dylik berg- 
artsbeskrifning skulle kunna lemna nagon ledning vid fSrsok att 
annorstlUles i den ^kambriska sandstenens» m&gtiga, men vanligen 
blott i tunna, spridda skikt fossilfbrande lagerserie aterfinna 
lager eqvivalenta med dem, som lemnat dessa block. Jag skall 
derfbre fdrsdka att har nedan &fven lemna en karakteristik af 
de vigtigaste bergartstyper, som bland de ifragavarande blocken 
af mig kunnat sarskiljas. 

Beskrifning af bergarterna. 

Tj/p a. En grdnaktig^ merendels val skiktad, finkornig bland- 
ning af Ijus qvarts, sma hvita glimmerfjdll och glaukonitkom, De 
bada sistnamda bestandsdelarne &ro isynnerhet ymniga i vissa skikt. 
Mera s&llsynta aro skikt, i hvilka de n&stan alldeles undan- 
tr3.ngas. I dessa ixo stora, mndade korn af klar qvarts det 

> A de etiketter, dr HoLST 1886 vidfogmt detM block, Iro de beteckaadc 
torn tillhdnnde Kjeralfi-ionen och t&ledM sitoin ildre io nlgot af de legcr, miD 
kftBDcr feit RotULende & OUnd. 

RedftD 1884 hade Tid rekognotetiDg & hUdet >OtteiibY> ett enttmka hit- 
horaode block antrifTaU, otan att dock dl vidare oppmirksamhet egsadei detta fjnd. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. fOrbn. fOrhakdl. N:o US. Bd 14. Hiift. 2. 105 

jnest irarotrlUlaDde elementet; ftfven f&ltspatskorn ftro der relativt 
ailm&nna. GlaukonitkonienB miingd, som hos olika block ar mycket 
vexlande, &r best&mtnande f5r bergartens ftrg, hvilken fran n&stan 
iudrkgr6n i de mest glaokonitrika blocken blir allt Ijusare och 
slntligen i de glaakonitfattigaste &r i del n&rmaste hvit lued 
grdna prickar eller punkter. Standom &r bergarten starkt kalk- 
haltig, stundotn saknas all kalkhalt. A Tissa block bar den 
vittrade ytan antagit roBtfdrg^ ho6 andra ater bar ej allenast 
den vittrade ytan otan ilfven delar af inre skiktytor jemte de 
dera synliga fossiiens yta dylik Hirg. I s&lUyntare fall har 
bergarten brunmsorta fidekar^ hvilket mahftnda torde bero pa in- 
blandning af nagon manganfSrening. Sa v&l skilda vissa af de 
varieteter, som hftnf5rt8 till denna typ, &n ma synas, Tisar det 
sig dock vid genomseende af en stOrre samling omOjIigt att dem 
emellan uppdraga nagra best&mda granger, heUt som en del af 
olikbeterna torde vara endaat sekandftra, beroende pa en urlak- 
ning af eller infiltration i blocken. 

Block af denna bergartatyp slro ganska allm&nna och i dem 
aro med fa andantag fanna exemplar af alia de fossil, som i denna 
appsats skola beskrifvas. 

Typ b. En temligen finkornig sandsten af Ijust bldgrd farg 
och bestaende af Ijas kvarts samt mycket sparsamma vittrade 
Ijasgrdna korn af glaukonit med ett kaUchalUgt bindedmne, 
Hvit glimmer sakncu bar. St5rre korn af urberg eller qvarts 
aro ej sa alldeles s&llsynt deri inbaddade. 

Block af denna typ aro antraffade dels vid udden SV om 
Rdlla, der f5rande temligen sparsamt Discinella Holsti och frag- 
ment af en stdrre Brachiopod, ^ samt vid Ekerums hamriy^ hvarest 
den iir synnerligen rik pa nyssnamda Discinella, 

* Fotrikt i friga ir f5r fragmenttriskt att kmina foIU takert bettammas. 
Det tycket att doma af de fSreliggande fragmenten, fom tiUbora sivil dorsal- lom 
veDiraltkal, hafra Tarit en Kutorgina, ej olik den bar lingre fram betkrifua Kw 
torgima undosA. Det bar dock Tarit betjdligt •tdrre; vidare aro dett tkarpa kon- 
ecntritka linier ej tl ondalerande ocb dettotom ba tkalen — mlbanda dock ej 
I yttenidan af ▼&! bevirade exemplar — talrika fina radierande strimmor. Tro- 
ligMi ftr der(5re d«nna Kutorgina att betrakta torn en frio K. undosa tkild art. 

' I ett block fr&n denna lokal bildar bergarten 6 en 8 cm ^ock lint, om- 

Digitized by VjOOQIC 


Typ c, Bestar af sma rundade, tydligt fraiutridande korn 
af gulakUg qvarts^ t^renade af.ett kalkliaUigi bindedmuf. Glau- 
konitkorn &ro h&r ytterst s&IUynta. Bergarten bar, hofvudsak- 
ligen pa grand af qvartseDs f&rg, en gtdgrd till brungrd^ oagot 
fi&ckig fargton. Blocken &ro allm&nt omgifne af ett mdrkbnint 
skai, troligen bildadt af en manganf^rening. Bergarten tyckes sta 
foregaende typ, som &fven otla (se R^reg. sida, not 2) bar nyss- 
n&nida mdrkbmna skal, ganska n&ra. — Ett block fran ej n&r- 
mare angifven lokal, belt visst tillb5rande denna typ, om ock 
niah&nda nagot finkomigare samt nied flere glaakonitkom, 
visar ofvergang till ett fint konglonierat af nagot grdnaktig 

Block af denna typ aro funne vid Ekerums hamn och f5ra 
temiigen sparsamma men s&rdeles vfti bevarade exemplar af 7>i- 
ifcinella HoUii, 

Typ d. En finkornig sandsten af mdrkbrun, ndstan $vart 
f%rg, beroende pa n&rvaron af en manganf^rening. ' Denna berg- 
art antr&ffaa stondom enbart f5r sig i mindre block men van- 
ligen (i stdrre block) i t<5rening med andra bergartstyper, aa- 
som typema a och b samt mah&nda ftfven c. Jfr not 2 a 
fftrra sidan. 

Block af denna bergart Uro antr&ffade vid Ekerums hamn 
samt vid Halltorp och innehalla pa bada stUllena roassor af D. 

Typ e. En n&stan rent hvit, temiigen jinkomig^ \ vitt- 
radt tillstand ganska Ida sandsten med ytterst sparsamma 
glaukonitkorn. Kalkhalt saknaa, Ej heller antr&ffas h&ri nagra 

■laten af en mdrkbrmi, fiDkomig SRDdsten (beikrifven slsom bergart </)« bvilkco 
leiuure bildar ett omkring 2 cm tjoekt skikt. DeDoa ■iftnimdA bergart oftergtr 
Iter i eo beigart af typen a, pi aina ttalleD dock tkfld derifr&o genom ett 0.5 cm 
^oekt, konglomeratartadt tkikt med imlblock (kom) af kvarteit ooh (men aill- 
iynt) r5d falttpat I alia delar af detta block ar D. ffolsti jmaig. 

' Vid amiltDing med kolayradt natron och talpeter erhdllt en ttarkt gron 
tmilta. Sandatenen tyokea bett& af idel ami atarta kom, men fid behandling 
med (kokande) klorvateayra foravinner anart den morka fargen, ooh en hvit sand- 
aten med iparaamma glankonitkom framtrader. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. pOren. pOrhandl. N:o 142. Bd 14. Hiift. 2. 107 

glimmerfj&ll, men deremot fbrekomina stundoin 8t5rre korn af 
qvarts och klumpar af bldgrd Ifra. ' 

Block af denna bergart ftro antraffade V om Ekerum saiiit 
a ostkasten, vid Folkeslunda i LanglOts socken, a bada stUllena 
forande sparsamt DUcmella Ilolsti, 

HutVudsakligen dfverensst&minande med typ e, oin ock ina- 
handa nagot fastare. &r ett ganska groft konglonierat med 
spridda bollar af mdrk qvarts &nda till 4 em i diameter, sora 
antrftffats pa udden SV om R&lia och derstHdes f&r (mycket 
sparsamt) Diacinella HoUti, 

Typ /. Gulhvit sandsten med mycket fina qvartskoni samt 
jemf^relsevis stora fjdll af hvit glimmer. Kalkhalt sahias. Glau- 
konitkorn finnas ej eller &ro atminstone ytterst sftllsynta. 

Denna bergart, som antr&ffats vid Ekerums hamn^ iir mycket 
olik de 5friga typema. Det &r ock den enda, i hvilken ej DUcineUa 
f/oZ#^' antraffats. Fragment af flere fossil, alia olika dem, som 
f5rekomma i de dfriga bergartema, hafva antrftffats, utan att dock 
flere Sn ett enda, nUmligen Kutorginal alata, latit sig nagorlunda 
tillf5rlitl]gt best&mma. Dessa block kunna derfdre, dtminstone 
fills vidare, ej ansfs tillhdra zonen med Discinella Hohti. 

Betkrifning af fossHeti. 

Diacinella HoUti n. sp. 
Tail. 3, fig. 3—8. 

Allmftn historik. Mest utbredt och ymnigast f()rekom- 
raande kr ett litet, till sin yttre habitus sl&gtet Discina liknande 
fossil, som dock a skaiens inre sida har ett egendomligt utseende, i 
det att det h&r visar ett betydligt antal radierande faror eller 
asar. En del af dessa skai Uro platta eller n&stan plana, andra 
deremot hafva midtelpartiet mer eller mindre m5ssformigt at- 
draget. Liknande fossil &ro fbrat fanne i Amerikas Olenellus- 

* Ett par block iDtainlade vid Ekerams hamn tamt V om Ekeram, alia 
forande D. HoisU enbirt, tyckaa vita, ham bergartatypen e genom rikligare upp- 
tagande af glankonit o. 8. v. •mlniDgom ofverglr till bergarUtyp a. 

Digitized by VjOOQIC 


led. Ora deras verkliga natur och stSllning i zoologiskt h&nseende 
har man der uttalat mycket skilda asigter. Afven i Bdhnien 
torde ett liknande, om ock mahM^nda &nna nagot mera afvikande, 
fossil vara antr&ffadt. Barrande beskrifver n&mligen och af- 
bildar' ett sadant fragment, hvilket han antager vara ett iao- 
leradt operculum till en Hyolithus^ h&rvid dock fbruta&ttande, 
alldenstund nagon vertikai limb ej kunoat iakttagas a nagot af 
de manga exemplar som insamlats, att denna del a dem alia 
blifvit franbruten. Hall Hr den f^rste, som omn&mner ameri- 
kanska exemplar.^ Enligt honom skulle fossilen i fraga n&rmast 
visa fr&ndskap med Discina och vara att betrakta som ett egen- 
domligt BrachiopodslHgte, f5r hvilket fSreslas namnet Di$cinella. 
Andra amerikanska geologer, hvilka beskrifva dessa eller dylika 
fossil, nftmligen Billings' och Walcott,* vilja ater deri se oper- 
culum till en Pteropod, f5r hvilken, hufvudsakligen pa grand af 
beskaffenheten af detta operculum, BiLLiNOS (I. c. p. 240) upp- 
st&llt sl&gtet Hyolithellus. 

1 de stuffer fran svensk fyndort, i hvilka meranftmda Di- 
8cina liknande fossil ymnigast f^rekomma, ja nS^tan t&cka skikt- 

* Barbande: Sytt^me siloricQ du ceotre d« la Bob6me. I partie, toI. 
111. Pr»g 1867, pag. 98 »opercule itoU H>, pi. 9, fig. 16 H och 17. 

^ Hall: Od some new or imperfect knowo forma among the Brachiopoda 
etc. 23 Annual report on the regents of the UniTeraity of the State New York 
etc. Albany 1873, Appendix 6, pag. 246. 

Enligt Appendix H, ibidem, iir nppsatacn iiraprungligen tryckt i Mars 1871 
och ett fjital exemplar dl ntlemnade. Genom T&deld fontordei derpi tryckerirt 
och blef omtryckning nddviindig. PH gmnd hiraf nppitod mellan Hall och Bn^- 
LINOS (se nasta not) en prioritetsstrid. 

* Billings : On tome new genna of PalsDoxoic fossils. The Canadian Na- 
turalist. New Serie. Vol. VI, N:o 2. Montreal 1871. Pag. 215, fig. 3 samt 
pag. 240. (From the American Journal of Sciences and Arts. Vol. II. July 

* Walcott: Second contribution to the ttodiei ou the Cambrian faunas of 
North America. Bulletin of the United States Geol. Survey. N:o 30. Washintc- 
ton 1886, pag. 141 och flf., pi. 14, fig. 2 c-«. 

Annu sysseltatt med korrekturet till denna uppsats, har jag fitt tillfalle att 
se Walcotts just nu hit ankomna arbete >The fauna of the Lower Cambrian or 
Olaoellus zone* (U. S. 0. S. Tenth Ann. Rep. 1888—89. Part I. Washing- 
ton 1890). Detta innehlller dock ej nigra nya npplysningar ang&ende foasilet i 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. fOR£N. fOrhANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 2. 109' 

ytr»nia, antrUffas ytterst silllan nagot fossil, som later sig tyda 
sasoin boniogdLammare eller dermed hephftngande skai till en 
Pteropod af den typ, som Billings beskrifvit under namnet 
Hf/oUiheUua. Omvftndt antraffas ej det />iWna-liknande fossilet 
i de stuffier der rdrforraiga eller Ht/olithns'likn^nde fossil aro 
yinniga. Da h&rtill kominer den omsUlndigheten, ait af fossilen 
ifraga, sasom redan n&mts, allmant fbrekomma tva slags skal, 
€tt nastan plant och ett mera hvftlfdt, bar det synts mig nslstan 
alldeles visst, att en olikskalig Brachiopod af egendomlig inre 
straktur b&r fbreligger, ocb koniiner jag derf5re att beskrifva 
den under det af Hall gifna slUgtnamnet. 

Beflikriftiiiig. Olikskalig Brachiopod. Bada skalen bafva 
Dftra kretssund eller nagot elliptisk omkrets. Det ena ar 
n&stan plant, det andra ater, som till formen mycket pa- 
minner om sldgtet Aneylus, &r roer eller mindre starkt bvsllfdt 
i sin centrala del, under det att yttre randen afven b&r oftast 
Slt plan, ja stnndom till ocb med bar konvex inre sida a den 
del af ytterranden, som befinner sig l&ngst bort fran apex. Pa 
ett afstand af ungef^ Vai ^'l^i* respektive Vst ^^^^ l&ngdaxelns 
&ndpunkter befinner sig apex. Fran denna, som a bv&lfda skalet 
bildar spetsen af ett centralt, mdssformigt utdraget parti, sluttar 
skalet at alia ball, dock ojemf&rligt starkast mot nllrmaste skal- 
randen. Bada skalen, som &ro uppbygde af flera skallager ocb 
bvilkas yttre visar fina skarpa temligen koncentriska linier (till- 
v&xtstrimmor), bafva i friskt tillstand vacker perlemorartad till 
metallartad glans ocb brunaktig f^rg. Vid vittring blir dock 
deras farg bvit; utsp&dda syror angripa ej skalet. A plana 
skalets yttre sida intages centrala delen vanligen af en liten 
konkavitet; mera sallan &r denna konkavitet a aldre exemplar 
fyld af skalmassa eller ock lyft upp sa, att dess botten ligger 
hogre sin skalets rand. I de sistn&mda fallen far man l&tt det 
intrycket, att skalet m5jligen b&r med en del af yttersidan varit 
fastvuxet vid ett fr&mmande f5remal; nagot dylikt bar dock ej 
kannat s&kert konstateras. I det knpiga skalets inre utstrala 
fran den apex motsvarande f5rdjupningens midt 14 stycken r&nn- 

Digitized by VjOOQIC 


forroiga, utat afrundade fdrdjapoingar (inuskelintryck?), symnie^ 
triskt anordnade a diiise sidor om IILngdaxeIn ; ingeo af dessa faror 
na fram till yttre kanten. 

Om en linie t&okes dragen genom apex, vinkelnltt mot ska- 
lets IftDgdaxel, ligga sex af de nyssn&mda f5rdjapoingarne k 
skalet8 bakre del, d. v. s. pa samma sida om den tiinkta Hnien 
8om Iftngdaxelns, af denna afskarna, kortaste dd; de dfriga 
atta saledes pa den motsatta sidan, pa skalets fr&mre, storre 
del. Pa yngre Individ konna dessa faror oftast tydligt iakt- 
tagas i den centrala, mdssformiga delen; a &ldre individ synaa 
deremot de mer eller mindre aflanga randade f^rdjupningarne 
ganska ofta endast a den periferiska delen. Pa v&l bevarade 
exemplar iakttages standom a periferiska delen af skalets fr&mre 
del en svag midtvalk. Tillv&xtstrimmor, som a denna aro 
synlige, visa hftr en ej obetydlig utbagtning. De tva faror^ 
som n&rmast grftnsa intill meran&mda valk, &ro nagot kortare 
an de narmast derefter fbljande paren af faror; de nicka ej heller 
pa langt n&r sa langt app mot apex som dessa, men komma \ 
stUilet nagot nfi,rmare skalets yttre rand. A insidan af plana 
skalet ha a flere exemplar iakttagits 14 radierande, svaga ribbor 
eller asar, anordnade pa samma s&tt som faroma i de kupiga 
skalen. Dessa ribbor tyckas dock alltid na &nda fram till och 
lopa hop i det appskjotande apicala partiet. 

Fdljande matt angifva dimensionerna hos en del skal, som 
blifvit appm&tta sa noggrant det pa grund af deras obetydliga 
storlek varit mig mojiigt. N:o IV och VI Uro plana skal; alia 
de dfriga hvftlfda. 

I. JI. 111. IV. V. VI. 

Liingd af skaleU ttonta 

diameter 4. S 5 nun 4 mm ii.lbmm 2.5 mm 2.t6 mm 1.75 mm 

Liingd af den deremot 

▼inkelr&ta diametern 425 » 3.75 » 3.50 * — 2 > 1.6o > 


Apes' afftlnd frln tka- 

leta narmafte rand... 1.50 > 1.50 > 1.25 -> l.o > 0.60 » (K75 > 

Apex' h6jd ofver dkal- 

randens plan — — — — 0.60 » — 

Digitized by VjOOQIC 

QBOIi. fGRHN. FdRHANDL. N:o Itt. Bd 14. Hiift. 2. HI 

SkaleU hv&lfning och «pex* l&ge ftro iiiycket fc^rftnderliga^ 
utan att dock best&mda varieteter pa grand d^raf kanna upp- 

J«miaarelM. Sasoni redan tcirut nUmts ftro liknande fossil 
fomt kftnda och beskrifna fran B6hnien och fran Ameriku. Sedan 
na &fven de svenska exemplaren blifvit nftnnare k&nda, kunna vi 
battre granska deras inbOrdes fdrhallanden. De bdhmiska exempla- 
ren &ro (6t fragmentariska att tillata en ordentlig jeinf^relse. Pa 
det af Barrands (a fbrat anf. stUlle) afbildade exemplaret synas a 
dmae sidor om midtlinien 3 st. faror, upptagande en cirkelsektor af 
mindre ikn 180 graders vinkeldppning; de tilltaga i bredd, men 
aftaga i l&ngd fran de mellersta till de yttersta. Utom dessa 
faror synes endast den n&rmast apex beliUtna delen af en i 
symmetrilinien befintlig lag as. Barrandbs original ar en k&rna, 
hvad&n det som har angifvits sasom faror torde lia varit asar 
och omvftndt. Nagon stdrre likhet nied de svenska fossileu synas 
saledes dessa bdhtuiska, Barrandes >bande d 1> tillh5rande fossil 
ej ega, och atroinstone till arten S,ro de tydligt skilda fran de f5rra. 

Det fossil, som Hall beskrifvit under namn af JJiscinellaj 
hftrnSr fran :»liraestone beds accompanying the shales of Quebec 
group near Troy^ och ar saledes fran samma fyndort som det 
fossil, hvilket Billings beskrifvit sasoni operculum till Uyolithnsf 
(sedermera Hyolithellus) micans, Enligt Walcott Iftr det ocksa 
knappast kunna vara nagot tvifvel oro identiteten mellan Halls 
IMseinella och Billings Hyolithellua micana (operculum). An- 
ra&rkningsv&rdt ar, att raedan Hall f5r Discinella angif- 
ver 9 radierande faror, af hvilka en gar fran apex till nfir- 
maste skalrand och de ofriga &ro stallda parvis symmetriskt 
kring den f5rstn&mda, en anordning som aterfinnes a de af Wal* 
COTT lemnade figurerna, Billings angifver fbr HyolitheUus mi- 
cans^ sav&l i beskrifning som a afbildning af dennas operculum, 
10 parvis st&lda radierande faror. Amerikanska exemplar, som 
jag genom dr N. 0. Holsts^ f5rsorg kommit i tillf^Ile att sjelf 

' Deone hadv tjelf erb&llit exeinplareo af Walcott, bvadnn de kuuoa 
antes som aoieiitiska. 

Digitized by VjOOQIC 


undersoka, voro helt platta, af ringa storlek (1 a I.5 mm i 
diameter) och visade i allmanhet skalets insida temligen ilia be- 
varad. Atininstone pa ett dylikt exemplar, en k&rna, kuode jag 
dock med sakerhet rllkna 10 radierande faror eller r&ttare aftryck 
efter dessa. Skalets inre tyckes saledes ej afvika fran de sven- 
ska exemplaren i afseende pa farornas parvisa anordning, om de 
ock aro till antalet farre. Afven om man finge antaga, att fa- 
rornas antal okas i man af skalets tillvaxt, kuana de amerikan- 
ska exemplaren pa grund af en starkt framtr&dande olikhet i 
skalens hvalfning ej anses identiska med var art, med hvilken de 
dock i alia handelser torde vara att sammanf5ra under geroen- 
$amt slagtnamn. 

Disciuella Holsti ar fannen i block af alia de ofvan an- 
gifna bergartstyperna, med undantag allenast af den med / be- 
tecknade, och pa R)ljande fyndorter: Lunda kanal i Kastldsa 
socken, Miirbylanga, N om Roh&lla, NordmannaskSr, flerestades i 
narheten af St. Ror, Ralla och Ekerum, Halltorp, Storlinge i 
Gardslosa socken och Folkeslnnda m. fl. stUllen. Alia de nu 
namda lokalerna tillhdra bladet >Kalmar», den forstn&mda lig^er 
nara nog midt emellan dns ost- och vestkust, de tva sista ligga 
a ostkusten, men alia de ofriga a vestkasten eller i Kalmarsund. 
Vidare bor sarskildt omnamnas torekomsten Strandtorp — 
Strandtorpshagen a bladet »Mon8teras» (n&rmast N om bladet 

Kotorgrina undosa n. sp. 

Tail. 3, ftg. 10—12. 

Tv^nne exemplar af medelstorlek visa en langd af 4 mm 
och 8.5 mm samt en bredd af 5 mm och 4.7 5 mm respektive. 
Af fragment att d5ma liar dock arten kunnat appna ej obetydligt 
storre dimensioner. 

Intet exemplar visar ventrala skalets umbonala del fuUt be- 
varad, dock tyckes det som skulle umbo foga ofverskjuta den 
raka lasranden. Fran umbo faller skalet sakta at alia hall, 
bildande en temligen svagt konvex yta med jemn hvalfning. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. P5REN. PdRHANDL. N:0 14«. Bd 14. H&ft. 2. 113 

Dorsala skalet har ambo, som llr belftgen helt n&ra lasranden, 
skarpt roarkerad, utskjotande, roed nagot 8l5 spets. Det ftr mera 
tillplattadt och raindre jemnt hvftlfdt ^n det ventrala. Arean 
ar a intet exemplar fullt tydligt bevarad. Skalet fkr, sasom ock 
af de ofvan anfbrde matten fraiugar, nagot pa tvHren utdraget; 
dess fr&iure h5rn §ro jemot afrundade. Sirdeles karakteristisk 
ar skalens ornering. Tillvgxtstrimniurna, som ftro starkt fraiii- 
tradande, tyckas Damligen bildade af en rad 8iua bagar. A ett 
par exemplar har derjemte iakttagits mera underordnadt upptr^- 
dande, korta men skarpa, radielt staende, intryckta linier. Ska- 
let lir ganska tjockt och, som det tyckes, bildadt af en hom- 
artad substans. 

Forekommer ej s&llsynt tillsamroans med f^regaende art i 
vissa block af bergartstyp a. Den Hr antr&fiad V om Ekeram, 
flerest&des i narheten af St. R5r, N om ROhalla, och pa Nord- 

Kntorginat alata n. sp, 

T»a. 3, fig. 13 och 14. 

Sl&gtbestamningen ar oBftker; de antr&ffade fossilen aro alia 
bevarade sasom k&mor, atg5rande aftryck af insidan af dorsal- 
skalet till en brachiopod, som erinrar om Kuiorgina (jemfi)r 
t. ex. Walcotts afbildningar af dorsalskal till K. cingulata 
(fig. 1, pi. 9, I. a. c). Bredden ovanligt stor, nastan 8 ganger 
sa stor som l^ngden, fr&mre randen nastan rak eller obetydligt 
konvex, framre h5rnen starkt afrandade, bakre h5rnen spetsvink- 
ligt Qtdragne. Snabelkanterna bilda med hvarandra omkring l«li 
graders vinkel. Fran arobo utgar a kdman en kilformig, mot fr&mre 
randen bredare, as. Helt n&ra framre randen finnes a dmse sidor 
om och intill denna as en cirkelmnd npphdjning. Strax bakom 
dessa npphdjningar finnas annu andra, mindre tydligt begr&nsade, 
hvilka baktill sammanflyta med den nyssn&mda asen, tilUammans 
dermed kring umbo bildande ett npph5jdt halfcirkelformigt parti. 
EnUr, efter hvad jag antager, fossilen i fraga Uro aftryck af 
innersidan till en Brachiopod, motsvara naturligtvis de ofvan om- 

Digitized by VjOOQIC 


talade apphdjningarne fdrdjapningar (maskelintryck) a skaleU 
insida. Arean tyckes ha bildat trubblg vinkel ined Ofriga 

3 a 4 exemplar S,ro funne i block af bergartstypen /, an- 
tr&ffade vid Ekerums hanin 

Kntorgina sp. 

Att mah&oda annu en art af sl&gtet Kutorgina &r att an- 
teckna Iran de pa Oland insamlade blocken af kambrisk sandsten 
bar jag redan (sid. 105, not 1) anro&rkt. Till hvad der blifvit 
sagdt oni denna art ma hS.r goras f51jande till&gg. Bredden, ut- 
efter den raka lasranden, tyckes ha varit 8 a 10 mm (langden ange- 
TAX h&lflten?). Ventralskalet starkt hv&lfdt, med appskjatande sna- 
bel, hvars 5fversta del dock ej ftr bevarad a de antr&ffade exem- 
plaren. Dorsalskalet n&stan platt. Arean vid lasrandens &ndar 
vinkelr&t mot skalets angr&nsande delar. TillvUxtstrimmor grofva. 
Skalets inre och insida visa talrika fina, radierande strimmor. 
I skalsubstansen, nu merendels af blahvit fSrg, tyckes en horn- 
artad substans inga. 

I bergart af typen 6 Sro flere fragment af denna art an- 
triffade i block vid adden SV oro R&lla. 


Tafl. 3, fig. 9. 

Af detta sl&gte ha endast skalldsa exemplar antr&ffats. 
Nagra for en artbest&mning tillrftckliga karakterer synas de mig 
ej ha att uppvisa. Fossilet har n&stan cirkelrund omkrets,. 
dock ar bakre kanten atefter en l&ngd, som atg6r angef&r Vs 
af hela orokretsen, nagot afplattad. Fran apex, som &r bel&gen 
helt n&ra bakre kanten, sluttar skalet temligen jemnt root sav&l 
bakre som fr&mre randen, hvarvid dessa bada partier i apex med 
hvarandra bilda ungeflU* rftt vinkel. Spar af koncentriska (till- 
vaxt-)8trimmor Aro synliga. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. P5REN. F5IU1ANDL. N:o Ht. Bd 14. Ufift. 2. 115 

Det afbildade exemplaret Hr antriffadt vid stranden mellan 
Ekerum och Stora Bdr i bergart af typen a. I block af samma 
•lag, funna V om Ekerum och S om St. R5r, f&rekonima andra, 
6&mre bevarade kftrnor, soin troligeu ftfven Sro att r&kna till 
detta slftgte. 


Tail. 3, fig. 1 och 2. 

Alia exemplar, som antrftffats, aro bevarade sasom k&rnor. 
Sl&gtbestamningen ar OBd,ker, en&r inga las- eller muskelintryck 
a dessa karnor kunnat iakttagas. Det forefaller mig dock troligare 
att en Obolella (eller Obolus) h&r f5religger, An att det skuile 
vara en Lingnlid. De tva afbildade exemplareu, de bUst be- 
varade, som tydligen tillb5ra en art hafva nfiinligen samma kontur 
atefter komtnissaren, saledes ocksa samma bredd, men &ro af 
olika Iftngd, i det att 5fre (bakre) kanterna^ I5pa hop under 
olika vinkel. AllmM.nna formen &r triangul&r med afrundade 
frdrmre (undre) horn; fr&mre kanten, som bildar en lag bage 
dfvergar namligen med jemn, stark rundning i sidokanterna. Bakre 
kanterna a hvartdera skalet &ro i det n&rmaste r&tliniga, bildande 
en vinkel nagot st5rre &n en r&t a det mindre skalet och nagot 
mindre Slu en rUt a det st5rre. Att ddma af kHmornas form, 
ha skalen varit raycket svagt hv&lfda, n&stan tillplattade samt 
forsedde med talrika, sma, koncentriska veck eller faror. 

Det afbildade stdrre skalet visar 9 mm i l§.ngd, det mindre 
blott 7.5 mm; bada aro 9.5 mm breda. 

De svenska brachiopoder, med hvilka man pa grund af 
blockens geologiska alder snarast har att jemfora det h&r be- 
skrifna fossilet jiro LinguUlla Nathorati Links. ^ och Mickwitzia 
{Lingulaf) monilifera LiNRS.', den forra antrUffad i Kjerulfi- 

' Torde I ttSrre fkalet anarast vara liktydigt med snabelkantema. 

' LnniABSSON : Oq the Brachiopoda of the Paradoxidei beda of Sweden. 
Bihang tiU K. Vet. Akad. Handl. Bd 3. Stockholm 1876. Sid. 15, tafl. 3. 
fig. 29. 30. 

* Schmidt: Ueber eine neaentdeckte untercambriache Fauna in Batland. 
M6m. de I'Acad. Imp. des Science! de S:t Petenbonrg. S^r. 7, Tome 36, N:o 2. 
S:t Peterabonrg 1888. Sid. 81, tafl. 'A fig. 12, 14, 16 m. fl. 

Digitized by VjOOQIC 


laget vid Andrarum, deo senare fdrekomniande i Eophyton- 
saDdstenen eller i lag ined Olenfllus Mickwitzi Schmidt. Hur 
ofullstiindigt den forra an ar kftnd, later den sig dock l&tt skilja 
fran den art, hvaroni hUr ar fraga, savftl genom sin storre rela- 
tiva l&ngd som genom sina konvexa bakre kanter. Afven a 
Michdtzia monilifera ftr 8t6rre skalet niera langstr&ckt och vidare 
bar detta fossil, att d5nia efter de afbildningar af raera fulIsUin- 
diga exemplar som Schmidt, 1. c, leronat, haft mera jemnt run- 
dad kontur sav^l a storre som, framfbr allt, a mindre skalet. 

Obolella crassa Hall, sadan den afbildas af Walcott,* bar 
dorsalskalets form ej olik var arts, men betydligt mera jemnt 
rundadt ventralskal. 

Fannen tillsammans med Discinella Holsti och Kutorgina 
undoaa \ block af borgartstypen a, antr&ffade vid Stora Ror och 
Ekerums hamn. 


Tafl. 3, fig. 5. 

Till detta Gastropodslagte, som enligt Walcott (1. c, p. 62, 
§ 132) endast dr kUndt fran Olenellasledet, h6r mojligen en 
liten Patella liknande kHma, funnen i block af bergartstypen a. 
Omkretsen sir cirkelrnnd eller har atminstone n^ra nog denna form; 
dess diameter sir omkring 8 mm, K&rnan bildar en lag, 2 mm 
hog kon, hvars spets tyckes vara svagt nrgrftpt (eller afbruten?). 
I fraga om omkretsens form och l&get af apex, &r fossilet nagot 
likt Scenellal varians Walcott (I. c, p. 127, pi. 12, fig. 2, 2 a), 
som dock ftr betydligt hogre (spetsigare). 

Det afbildade fossilet Hr funnet vid Stora R5r. 

I block af bergartstyp a, funna vid V. Ekerum, f^rekomma 
ett par andra fossil liknande det nyss beskrifna. Af dessa ar 
det ena mera tillplattadt och har nagot nappformig spets, det 
t^refaller mig ocksa som vore yttre konturen ej alldeles rund 

Walcott: L. a. c, p. 114, pi. 10, llg. 1, la— f. 

Digitized by VjOOQIC 

aiOL. f5rbk. fOrhaitdl. N:o us. Bd 14. HfifL 2. 117 

utan snarare n&stan mangkantig. Det andra fossilet &r roera 
spetsigt och tyckes ha nagot hjertformig omkrets. Fran spetsen 
gar atminstone en tydlig kdl bort till ytterranden. 

Demtaliom! eambrieiim n. sp. 

Tan. 3, fig. 16 och 17. 

Ett i landborgsstrandvallen vid Lilla Sroedby antr&ffadt 
block af n&staD bvit, ej kalkhaltig sandsten, som pa grand af 
bestandsdelames beskaffenhet &r alt h&nfbra till bergartgtyp a, 
ehoruv&I det i sa fall ar en fran dennas typiska utveckling langt 
afl&gsnad varietet, innehaller i m&ngd ett litet, mycket karakteri- 
stiskt, rdrformigt, ej i kamrar f5rdeladt fossil, hvilket jag oro ock 
med tvekan anser mig b5ra h&nf&ra till sl&gtet Dentalium. ^ Ska- 
let &r f5rvandladt till ett hvitt, ej kalkbaltigt aij5l, hvadan nagon 
yttre ornering ej kannat iakttagas; Hfven aftryck tyckas vara 
rent sl&ta. Fossilet, som bar (cirkeU)rundt tvarsnitt, afsroalnar 
hastigt mot spetsen, sa att det, nied en l&ngd af onikring 3 mm, 
vid mynningen bar angef&r 1 mm diameter. Det Sly temligen 
starkt b5jdt, a konkava sidan bildande en cirkelbage. som med 
en korda af 3 mm bar 0.5 mm b5jd. 

Med nagon af de af Eichwald (Letbaea rossica p. 1061 — 2) 
beskrifna silurarterna kan denna ej fbrvexlas. 

HyoUthng insnlarls n. sp. 

Tail. 3, flg. 18. 

Kftrna. Stora sidan n&stan plan eller m5jligen med en svag 
k5l l&ngs midten, i skarp vinkel hopstOtande med de mindre 
sidorna ocb f5ga eller knappast krdkt i I&ngdrigtningen. Doss 
raka sidokanter bilda med bvarandra en vinkel af 30\ De 
mindre sidorna, som med bvarandra i stort sedt bilda r&t vinkel, 
^ro svagt konvexa ocb ofverga i bvarandra under jemn rund- 
ning d. v. s. ntan att b&r bilda nagon kOl. Nagon ornering bar 
ej kannat iakttagas. Pa en l&ngd af 7 mm bar det vid myn- 
ningen en bredd uppgaende till 3.5 mm 

Intet annat fouil ir aatrafladt i detta block. 

Digitized by VjOOQIC 


Del afbildade exemplaret ar fuoDet V oni Ekerum i Icaik- 
haltig, m5rkgr5n varietet af bergartstypen a. Se vidare det fbh 

Hyolithng sp. 

I vissa V om Ekerum funna block af bergartstypen a (i en 
Ijusare, rostfl&ckig, ej kalkhaltig varietet, som stundom bar mQrk- 
bruna flftckar) antr&ffas Hyolithus och andra (mera) r5rfomiiga 
fossil i m&ngd.> De dock hftr ilia bevarade. Bland Hyoli- 
terna tyckes Afven den ofvan beskrifna fdrekomma, men talrikast 
fdrekommande fir en annan, visserligen ej olik den fSrra, men 
af mera langstrftckt form, d. v. s. ej sa hastigt tilltagande i 
bredd. Pa en Ifingd af 10 mm fir den vid mynningen endast 
3 mm bred. Stora sidan fir ock alldeles plan eller svagt konkav. 


T«fl. 3, fig. 19. 

I ett block af bergartstypen a (ej kalkhaltig varietet, med 
talrika m5rkbruna flfickar) antrfiffadt a geologiska kartbladet 
^Ottenby> strax om Olands alunbruk, f5rekomma a en skikt- 
yta i mfingd langstrfickta, svagt koniska r5r, alia vfindande 
tjockare findan at samma hall. I rorets fbrlangniug vid denna 
anda iakttages i regel ett 1.5 a 2 mm langt parti, ofta be- 
staende af losare material fin 5friga delen; det tyckes vara spar 
af en boningskammare. R5ret bar mojligen genom tvfirv&ggar 
varit deladt i manga kamrar; detta kan jag dock ej med visshet 
angifva. Ett af dessa r5r fir 7 mm langt och bar en diameter, 
som i tjockare findan fir 1.2 mm samt i smalare findan, vid den 
afbratna spetsen, 0.7 mm. 

Ehnruvfil dessa fossil ej firo nog val bevarade for att nagon 
sifo a dem kunnat sparas, torde val likheten med det af 
Schmidt ander namnet Volborthella tenuis beskrifna fossilet 
fran Estlands Olenelluslag vara nog stor, att man kan antaga 

* I de«ia block ir ej olgOD DUdnella aotriffad. 

Digitized by VjOOQIC 

GIOL. f5rbn. fOrhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 119 

del afven hSr en Volborthella foreligger. Intet annat fossil ar 
antr^ffadt i detta block. 

De ofvan (under rubriken Hyolithxia sp.) omtalade r6r- 
formiga fossilen fran V. Ekerum, aro att rakna hit. — I ett 
block af samnia bergart antraffadt a N. Skallaron, strax NO 
cm Kalmar, ar ock funnen en Volborthella^ 

Afven i ett a Kalfholmen antrliffadt block af bergarts- 
typen a bar funnits ett nastan rakt, mot ena 3,ndan tillspetsadt 
10 mm langt rorformigt fossil, soni torde vara af samma slag 
SOU) de nn senast beskrifne fossilen. Det bar i tjockandan 2 
mm i diameter. Dess yta bar mojligen varit forsedd med 

Digitized by VjOOQIC 


F5rklarlBg till UIIab. 

Fijc- 1. Obolellat storre skalet. — St. Ror. — '/,. 

> 2. Samma art, mindre skalet. — St. Ror. — '/j. 

■* la. Kontarteckning af b&da de foreg&ende figarerna, for att 
fraroh&lla deras relativa storlek och form. 
3. Discinella Holsti n. sp. Hvalfda skalet. a innersidan, 
b innersidaus profil. — Ekerums hamn. — *,,. 

> 4. Samma art. Hvalfda skalets inre. — VNV om Balla. — */i« 
^ 5. Samma art. Plana skalet. a inre sidan, b innersidans 

profil. — Morbyl&nga. — •/!• 

> 6. Samma art. Hvalfda skalet. a yttersidan, b yttersidans pro- 

fil. — 8 om St. Ror. — */,. 

> 7. Samma art. Pinna skalet. a yttersidan, ^ yttersidans profil. 

— S om St. Ror. — Mellan Vi och Vp 

8. Samma art. Plana sknlet hos ungt Individ, a yttersidan, 
b dennas profil. — V om Ekerum. — %. 

> 9. Acrothele, a fr&n sidan, b ofvanifr&n. — Mellan Ekerura 

och St. Ror. ~ Vi- 
^ 10. Kutorgina undosa n. sp. Dorsalskal. a appifr&n, b fr&n 

sidan. — Nordmannaskar. — %. 
5 11. Samma art. Kama af ventralskal? — N om St. Ror. — '/,. 
-» 12. Samma art. Ventralskal, med storre delen af skalet be- 

varadt. — St. Ror. — '/j. 
' 13 o. 14. Kutorgina? alata n. sp. a fr&n sidan, b ofvanifr&n. 

— Ekernms hamn. — '/j. 

:> 15. Scenellatt a sedd ofvanifr&n (venstra kantens kontors upp- 
lerad efler motstycket), b sedd fr&n sidan. — St. Ror. 

— ' 1- 

^ 16 0.17. Dentaliumf eambricum n. sp. Fig. 16 aftryck, fig. 

17 karna. — Lilla Smedby. — ^/j. 
^ 18. Hyolithus insularis n. sp. a sedd fr&n stora sidan, b tvftr- 

snitt vid brottstallet. — V om Ekerum. — ^/,. 
.> 19. Volborthellaf — 6 om Olands alunbruk. — Vi- 
•^ 20. Kama af rorformigt obestambart fossil. — S om St. Ror. — 

Ej fuUt %. 

Utom detta exemplar — det storsta som antraffats — 

har endast ett enda dylikt funnits i block, som fora 

Diacinella Holstt. 

Digitized by VjOOQIC 




/ N 




a 3 h 





a h 

tL b 



- -sraCfc. ^ 









h O 



Vl' * 








Ljusn: Geji Slab Lit Aiist. 

Digitized by V^OOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FdREN. FdRHANDL. N:0 U2. Bd 14. Haft. 2. 121 

Om en Hemipter fr&n Syeriges Undre GraptolitskifTer. 


JoH. Chr. Mobers. 

Adru for atta ar sedan hade man ej fannit nagon antydan 
om tillvaron af insekter i slldre ailagringar an Devon. ^ Den ar 

1884 i Gotlands Sfversiluriska lager gjorda upptftckten af Palce- 
ophonus nuncius Thorell & LlNDSTROM,^ en skorpion och saledes 
ett insektatande djur, lemnade fftrsta sitkra beviset pa insekters 
tillvaro afven under silurtiden.^ Nastan omedelbart derefter 
kunde Ch. Brongniart genom berattelsen ora fyndet af en in- 
sektvinge, Protoblattina Douvillei Ch. Brongniart,* i sandsten 
fran Jourques (i dep. Calvados, Frankrike), hvilken sandsten 

' H. Goss: On the recent discover? of the wing of a cockroach and two 
scorpions in rocks of silnrian age. Geol. Mag. 1885. New Ser. Dec. 3, Vol. 2, 
p. 129. 

' T^tdrag nr bref fr&n prof. Lindstr6m till M. Milne-£d WARDS. Comptes 
reodaa dea S^ncei de I'Acad. des Sciences. Paris 1884 (d. 1 dec.) p. 984 samt 
Thobbll and Lindstr5m: On a ^ilnrian scorpion from Gotland. With one plate. 
K. V. A. Handl. Bd 21, ISR^. 

* Del drojde ej lange innan fiere dylika tillkommo och det fr&n vidt skilda 
delar af jorden. I januari 1885 betkrefs (i Natnre n:o 796) iifven en Palaopko- 
II1I4 fonneii i Skottland i lager af Lndlow-&lder, s&ledes nngefar samtidiga med 
dem, hvari det svenska fyiidet blifvit gjordt. En 1882 fnnnen, men forst hosten 

1885 under namn af Proscorpius Osborni Whitfibld beskrifven, skorpion harrdr 
fr&n New York i Amerika och ar funnen i lager tillhorande Lower Helderberg 
Gronp, s&ledes ungear jemn&ldriga med de ofvan anforda Palmophonus-fdrtinde. 
(Efter ZiTTELS Handb. der Palrcont. Abth. II Bd, s. 739). 

* Snr la deconverte d'nne empreinte d'Insecte dans lei^ gres siluriens de 
Jonrquen (Calvados). Note de M. Brononiabt pr^aent^ par M. A. Milkb- 
Edwards. Comptes rendns des Stances de TAcad. des Sciences, T. 99. Paris 
1884, p. 1164. Se ock Zittel 1. c, s. 763, hvarest afven lemnas en afbildning. 

Digitized by VjOOQIC 


aoses tillhora mellersta silur, gifva direkt bevis f5r iDsekters exi- 
stens under en ftnnu nagot aldre tid. 

Genom ett meddelande af prof. G. F. Matthew' fostes 
min appmarksamhet pa delta sistn&roda fynd och f5ranleddes 
jag att anyo granska en af mig hasten 1890 vid Killerod (nara 
Flagabro i Skane) insamlad och Undre Graptolitskifferns dfver- 
8ta del tillh5rig stuff, som visade ett fragment af ett f5r mig 
obest&mbart fossil, men hvilket, efter hvad jag ville erinra 
mig, nagot paminde om en insektvinge. Yid f(3myad granskning 
tycktes mig verkligen fossilet i fraga ej olikt vingar af vissa 
Hemipterer. Da jag vidare h&roro radfragade den kS.nde entomo- 
logen akademieadjunkten Thomson i Lund, afgafdenne efter under- 
sdkning af fossilet det utlatande, att ban ansag detsamma vara 
fr^mre vingen af en Hemipter, n&rstaende det nu lefvande slagtet 
Pht/tocoris.^ Pa grund af detta utlatande af en framstaende fack- 
man, bar jag ansett mig bdra offentliggora ett meddelande om 
fyndet jemte en afbildning af fossilet. 

Visserligen &r mitt material alltfbr obetydligt (endast det 
afbildade stycket jemte motstycke f(5religga) att derpa grunda en 
verklig diagnos, men da a andra sidan bifogande af ett artnamn 
ej sa litet bidrager att i minne bibehalla ett fossil, far jag hftr- 
med fdr det ifraga varande fdresla naronet Protodmex siluricus 
u. g. et sp. 

Att i en hafsaflagring tr^ffa talrika lemningar af en land- 
beboende insekt &r tydligen ej att hoppas, dock torde det ej fa 
anses om5jligt att, om uppmftrksamhet f^t^as dervid, kommande 
fynd skola lemna n&rmare upplysning afven om det redan gjorda. 
Oafsedt de rent paleontologiska upplysningar, som mah&nda ge- 
nom kompletterande fynd skulle kunna hemtas, ^r det tydligen 
af ej ringa intresse att med full bestarodhet kunna pavisa till- 
varon af luftandande (landbeboende) djur under sa aflftgsen tid, 
som den, pa hvilken undersilurens &ldsta lager bildades. 

' Prefidents annual addreas. Bulletin N:o IX of the Nat. HUt. Soc. of 
New Brnnsinck. 

' Afren foitilt i berntten enl. Ztttbl, 1. c. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. fOren. f5rhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 123 

Fossilet i fraga insamlades under mitt arbete som extra 
geolog vid Sveriges Geologiska Undersdkning och ftr nu dfver- 
lemnadt till dess rouBeum. Onskvardt vore, om nagon fackman 
hade tillf&lle att der n&rmare unders5ka detsamroa.^ 

Fossilet synes vara en framvinge, hvars yttre rand dr tydlig 
och klar; a inre randen synas derjenite otydliga intryck af andra 
kroppsdelar, mdjligen bakre vingen eller thorax. Intet spar af 
arsprnngliga materialet &r synligt. Vingkftrlens frUmre delar &ro 
enkia, ogrenade, yttre (bakre) delarne deremot fint furgrenade. 

Fdn den, delvis s&regna, graptolitfauna, som antrUffats till- 
sammans med. Protocimex siluricus^ skall jag lemna redogdrelse 
i ett af denna tidskrifts narroast foljande h&ften. Redan h&r 
ma dock omnamnas att dessa graptoiiter, eller rftttare deras af- 
tryck i skiffern, aro utomordentligt val bevarade, vittnande sa- 
ledes afven de om denuA finkorniga skiffers ovanliga f5rmaga att 
be vara afven de tinaste detaljer. 

' £nl. tenare meddelande fr&n dr N. O. HoLST hafva profeuor O. M. 
Reutbr i HeUingfors, sedermera aflidne konservator F. W. Mbvbs samt konier- 
rator S. Laxpa, hvilka besett fossilet, samstammigt forklarat, att det i h5g grad 
liknar en hemiptervioge. 

Digitized by VjOOQIC 


FOrklaring till flgrnrerna. 

De inedels autotypi framstallda figurerna 1 och 2 afbilda 
bada samma stuff men sedd i olika belysning, hvilkens rigtniDg 
a figurerna angifves genom vidstaende pilar. Sasom en gransk- 
ning af figurerna torde utvisa, bar den forandrade belysningen ej 
vallat nagon storre olikbet i fraga om fossilets utseende. Att 
konstatera just detta forhallande bar varit enda afsigten nied 
lemnande af mera an en figur. 

Bada figurerna visa fL)remalet 6 ganger forstoradt. 

Fig. 1. Fig. 2. / 


Proiocimex tilurieus n. g. et sp. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5rbn. f5rhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 125 

Om trenne Gyroceras-formigt bojda JEVulocera^-artor. 


Gerhard Holm. 

(Hartill tafl. 4—6). 

Inoiu slagtena Cyrtoceras och Gyroceras^ sasoin de intill allra 
seoaste tiden allmant uppfattats, hafva Nautilid-ioTmev af skilda 
typer sammaQforts. Bortsedt fran den enkla mynningen bar neiii- 
ligen hufvudkaraktaren endast och allenast utgjorts, for Cyrto- 
ceras af skalets i ett plan hornfonniga bojning,* for Gyroceras 
af en oppen spiral, bildad endast af en eller ett par vindningar i ett 
plan. Med ratta har emellertid Hyatt framhallit, att bos Ce- 
pbalopoderna skalroret^ bojning ej ar af nagon vasentligare be- 
tydelse for den naturliga grupperingen samt derfore ej, sasom bit- 
tills varit brukligt, bor galla sasom bufvudkaraktar vid famiij- 
eller slagtindelningen.^ Hyatt papekar nemligen, att slagtena 
Cyrtocei'os, Gyroceraa och Nautilus sasom de bittills begransats 
hvar for sig innesluta representanter af alia de olika atvecklings- 

' Dei defioierades i korthet af dess appstallare OoLDFuas — H. T. De la 
Bbche, Handbuch der Geogoofie bearbeitet von H. VON Deckem, 8id. 536, noten 

— >Halbmondfdrmig gebogene Orthocercty. 

^ I korthet bur Hyatt Bammanfattat detta s&lunda: »The generic terms 
CffTtoctras, Gyroceras and Nautilus are really only descriptive terms for the dif- 
ferent stages in the developement of an individual and also the different stages 
in the developement or evolution of the scries of adult forms in time. In other 
words, each of these genera as now used, include representatives of all the diffe- 
rent genetic series of Tetrabranches, which are either young shells in the corre- 
sponding stage of growth or adult shells in tbe corresponding stage of evolution*. 

— Htatt, a. Genera of fossil Cephalopods, sid. 254. — Proc. Boston Soc. Nnt. 
Hist. Vol. 22 (1883). 

Digitized by VjOOQIC 


serierna hos Tetrabranchiaterna, Dessa ftro an tin gen ungar i ett 
raotsvarande tillvaxtstadium, eller fullvuxna individer i det mot- 
svarande utvecklingsstadiet. Nainnen Cy^*tocera8^ Gyroceras och 
Nautilus nedsjunka alltsa i sin allmannaste betydeUe fran sl^t- 
naran till deskriptiva tenner, betecknande olika utvecklingsstadier, 
vare sig hos individen eller inom artserierna. 

Inoni Endoceremaa formserie synes nastan uteslatande raka 
skalformer t(5rekonuna. Gyroceraa- och (7yfioc*^a*-toriner med 
sifonen byggd sasom hos Endoceraa, eller med andra ord i oppen 
spiral hoprullade eller endast hornforraigt bojda Endoceras-arteT, 
tillhora markvardigt nog yttersta sallsyntheterna, medan mot- 
svarande Nautilus- former aro belt och ballet okanda. Af Cyrto- 
f'eras-'form ar inom Endoceras endast tvenne arter beskrifna och 
at* Gyroceras-t'orm hittills ingen enda. Da tvenne af mig funna 
Endoceras-eirier, af hvilka atminstone den ena med full sakerhet 
ar en Gyrocer as- form, alltsa utfylla en lucka inom Endocerer- 
nas formserie, torde en beskrifning af desamma vara af in- 

De tvenne hittills k^nda Cyrtoceras-formernBi af Endoceras 
aro : Cyrtocerina typiea Bill, och Cyrtocerina Mercurius Bill. * 
Billings, som hanfbr dem till Cyrtoceras, uppstaller dock fbr 
dessa tvenne arter underslftgtet Cyrtocerina. Detta karak- 
toriseras af Billings endast pa fbljande satt: ^Fossil Nauti- 
lidce having the general characters of Cyrtoceras, but with a lange 
siphuncle on the dorsal side (or on the side of the concave 
curve)». Bada arterna, af hvilka den ene fx)rekommer i Black 
River limestone och den andra i ofre delen af Quebec group, 
saledes i lagre delen af Undersilur, i Canada, aro mycket ofull- 
standigt kanda. Enligt Billings beskrifning ar sifonalroret 
mycket stort, hos C. typiea V3 — */« af skaldiametern sanit hos 
C. Mercurius % af skalets tvardianieter, men detsammas bygg- 
nad forofrigt ej iakttagen. Hyatt^ uppgifver dock betraffande 
sifonen, att septaltuberna (t.the funnels*) ofverensstamma med 

' B1LLINO8, K. Palaeozoic fossils, Vol. 1, sid. 178 s»mt 11*3 — 194. 
2 Anf. St., Kid. 266. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. P5IIBN. F^RHANDL. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 127 

dem hos PUoceras, hvilket slUgte ater enligt Foord' har sifonal- 
roret byggdt sasom hos Endocei'os. Hyatt, hvilken apptager 
Cyrtocerina sasom provisoriskt slS-gte under farailjen Endocera- 
tida^ betraktar einellertid detsamma: »as stili very uncertain, 
since there are not enough forms known to characterize it pro- 
perly, or make sure that it did not have sheaths, and endosiphon.* 
De harnedan beskrifna formema fran det Skandinaviak-Balti- 
nka silnromradet ofverensstamma genom sifonalrorets storlek, 
lage och byggnad fullkomligt med typiska EndoceraS'S^rter och 
skilja sig endast genom skalrorets starka b6jning samt m5jligen 
ifenom tvarsnittets harmed sammanhangande nagot eiliptiska 
form.- Harigenom ofverensstamma de ater med Cyrtocerina en- 
ligt BiLUNOS och Hyatt's definition pa detta slagte, med undan- 
tag af att bojuingen, atminstone hos den ena arten {E. hir- 
cue) ftr Gyroceraa-eLTtsid och sannolikt uppgatt till omkring 1 ^/^ 
vindning. Da meiian Ci/rtoceraa- och 6ryroc«ra«-artadt bojda 
former i allmtlnhet alia m5jliga ofvergangar fdrekomma, finnes 
ingen som heist grund att ens subgeneriskt skilja dessa fran 
hvarandra. De nu foreliggande arterna hftnforas derfdre af mig 
till Cyrtocerina Bill., hvilket sl&gte, da sifonalr6ret8 byggnad ftr 
den vasentligaste karakt&ren, bdjningen en vida underordnad, b5r 
betraktas sasom nnderslUgte af Endoceras och innefatta de star- 
kare bojda formema af detta. 

I. Endoceras (Cyrtocerina) hircns no v. sp. 

Tafl. 4. fig. 1—3, tftfl. 5, fig. 1—5. 

Endast tvenne exemplar aro kanda, bada fran Oland. Det 
fnllstandigaste (tafl. 4, fig. 1-3, tafl. 5, fig. 1—2) Sr funnet af 

• Cat. foss. Cephftl., Vol. 1, sid. 157. 

- AfTCD hos Tissa typiska Endocer a t-arter ar skalrnret b5jdt, ehuru bojnin- 
srco ar svag, s& att den ej tydligt framtradcr hos inindre fragment, medan den 
dernnot bos fulUtandiga exemplar ar mycket tydlig. Detta iir t. ex. forh&llandet 
hos Endoceras vaginatum SCHLOTH. Hos ett nastan fullstlndigt exemplar af 
denaa art fr&n Ljnng i Ostergotland uppn&r pi en langd af 800 mm konkavtidans 
bige en bojd af 5 mm och konvexsidans 8 mm. Hos saroma art iir ftfven skalets 
rraigenomskiiniing svagt elliptisk. Afyen hos Pilocerat Salt, sknll skalet ?ara 
<vagi bojdt. 

Digitized by VjOOQIC 


mig 1882 i gra Lituitkalk i de gamla stenbrotten vid Vedby 
n&ra Horns kangsgard i Hogby socken. Dei visar boDingskam- 
marens bas jeinte 24 laftkaniinare, men skalets aldsta tredjedel 
saknas. Afven der skalet ar bibehallet, ar ytan starkt anfratt 
hvarf&re skalpturen ej skarpt framtrader. Dei andra exeiiipla- 
ret ftr sainladt afvenledes 1882 af S. A. Tullbbrg vid Persnas. 
att d5ma af bergarten likaledes i deo gra Litaitkalken saint till- 
hor Sveriges Geologiska UndersOknings moseum. Det ar annu 
ofailstlLndigare, men utgores af en del af skalets aldre h&lft, fast 
afven bar sjelfva spetsen saknas. Exemplaren fuUstandiga emel- 
iertid bvarandra, i det genom kombinering af desamma artens 
(jri/roceras't'orm tydligt framtrHder. 

Beskriteing. Skalet nagot sammantryckt fran sidan, Gyro- 
c^aa-artadt b5jdt, med sannolikt omkring IV2 vindning. Det 
tilltager temligen bastigt i tjocklek idet tillvdxtcoefficienten ar 
ej fallt Vs- Skalrorets tvargenomskarning nagot elliptisk eller 
oval, med spetsigare andan v&nd mot ventralsidan (konvexsidan), 
och tv&rdiametern •/? ^^ dorso-ventraidiametern. Vid bonings- 
kammarens bas Hr den senare diaroetem 36 mm. Under en 
str&cka af 80 mm (115 mm pa konvexsidan, 55 pa konkavsidan) 
narmast bakom boningskammaren forekomma 24 luftkammare. 
Dessas hojd i midtlinien alltsa i medeltal nagot ofver 3 mm. 
Mot skalets spets blifva de nagot lUgre. Savftl boningskamma- 
rens form och storiek som mynnings form ar okand. 

Septa narmare boningskammaren starkt bojda, n§,rmare ska- 
lets spets svagare. De ^ro snedt infogade, i det deras ventrala 
rand skjuter langre fram &n den dorsala. £tt mot skalet vinkel- 
ratt tvarsnitt triLtfar derfore i medelplanet pa dorsalsidan det 
andra i ordningen af de framfor liggande septa fran det, hvars 
ventralkant genomskurits. 

Si/onalrdret mycket stort, marginalt, vid dorsalsidan. Det- 
sammas diameter ar V3 ^^ skalets, hos exemplaret fran Persnas 
ur den, atminstone narmare spetsen, nagot mindre. Det bar saniroa 
form som skalet. Tvarsnittet ar derfore afven nagot elliptiskt. 
Septaltuberna (:»the funnels^) atbildade fullkomligt sasom hos 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F5REN. F5RHANDL. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 129 

Endoceras, korta, naende endast till n&8tf51jande septum. Ofver- 
gangen mellan dem och septum afrundad. Hela deras mot luft- 
karararne v&nda sida bildar en grund riinna. De b5ja sig der- 
fSre nagot utat invid fbljande septum, men sjelfva deras bak- 
kant, bvilken trattforroigt fogar sig in i mynningen af dettas 
septaltub bojer sig ater inat. Hos exemplaret fran Vedby &r 
heia sifonalrSret utfylldt af bergartsmassa, men hos det fran Pers- 
n&s framtrader nftrmare skalets spets, der sifonalroret ar blottadt 
och delvis upprepareradt, en langstrlickt endocon med afrundadt 
tv&rsnitt. Den ar ntfylld af bergartsmassa, men omgifves af 
kristallinisk kalkspat. Alltsa 6fverensstlimmer denna form med 
de typiska Endoceras, afven genom forekomsten af en sifonalskida 
ini sifonalroret. 

Skalets skulptur. Hos bada de kanda exemplaren Hr skal- 
ytan mer eiler mindre uppl5st, hvarfore nagra finare skulptur- 
detaljer ej kuonat urskiljas. Skulpturen synes hafva utgjorts af 
afrundade tillv&xtiinier, hvartill pa skalets yngre del %fven komma 
svaga, oregelbundna tillvftxtvalkar, uppkomna derigenom, att 
somliga tillvaxtlinier utvecklats starkare och blifvit mycket breda. 
TillT&xtlinierna bilda, atminstone pa skalets kamrade del, ett 
afrundadt lateralsadelpar, en oparig dorsal bugt, samt en bredare 
och nagot starkare oparig ventralbugt. 

2. Endoeeras (Cyrtocerina) Sehmidti nov. sp. 
Tafl. 6, fig. 1—2. 

Endast det har beskrifna och afbildade exemplaret ar be- 
kant. Det patratfades af mig 1884 vid godset Kandel i Estland 
i de fossilrika stenbrotten i understa delen af Schicht C I «, 
eller lagsta delen af Fr. Schmidt's Echinoaphceritenkalk, hvilken 
pa grund af det massiva upptradandet af Endoeeras Barrandei 
Dew. nUrmast motsvarar gr&nslagren mellan den r5da och gra 
Lituitkalken pa Oland. Exemplaret ar ytterst ofullstandigt och 
atg5res endast af ett fragment af skalr6rets ena sida, omfattande 
en iSngd af 14 Idftkammare, samt visar aftrycket af det bortfallna 

Digitized by VjOOQIC 


sifonalW)ret, hvilket dock genoui gipsafgjatning har erhallits i 
relief. Pa grand af skalets olika form, betydligare 'storlek och 
h5gre luftkammare, visar det sig, trots sin ofallstandighet, med 
sftkerhet vara skildt fran fbregaende art. 

Beskriftiiiig. Skalets fullstandiga form kan ej med saker- 
het best&mmas. Pa grund af detsammas mycket langsamma af- 
smalnaude torde det hafva varit langt och alltsa, trots den svaga 
b5jningen hos det fbreliggande f ragmen tet, ftfven varit Cryroceras- 
artadt bojdt. Spiralens diameter maste i sa fall varit betyd- 
ligt stor. 

Septa sneda, till for men ungefar sasom hos fbregaende art. 
Luftkamrarne deremot betydligt h5gre. Deras h5jd i skalets 
medellinie ungetUr 6 mm. 

Sifonalrdret mycket stort, marginalt, liggande pa konkav- 
sidan, afsmalnande lika svagt som skalroret. Detsammas dia- 
meter sannolikt nUra pa halften af skalrdrets. Septaltubema sa- 
som hos fSregaende art, endast naende till nUrmaste septum, samt 
pa utsidan konkava genom en grand, bred, r&nnformig insndr- 
ning. De afvika dock derigenom, att de omedelbart framf^r n&st- 
fdljande septam hafva en, om ocksa svag, valkformig uppsv&ll- 

Digitized by VjOOQIC 

eiOL. pOrkn. fOrhanol. N:o 148. Bd 14. Hikft. 2. 131 

fOrklaring till fiqurerna. 

TAFL. 4. 

Digitized by VjOOQIC 


Tafl. 4. 

Endoeeras (Cjrtocerina) birens nov. sp. 

Fig. 1. — 3. Fragmentariskt exemplar med boningskammarens bas 
jemte 24 luftkammare bibeh&llna. Skalet ar till dfTervagande 
del foretordt, och afven der det finnes qvar, s&som under 
en stracka langs ventralsidans midt, ar det anfratt, hvarfor 
iinare skulpturdetaljer ej framtradn. — Ord Lituitkalk. 
Oland, Hogby aocken, Vedby. — G. HOLM. 

-^ 1. Sedt fr&n venstra sidan. 

» 2. Sedt fr&u ventral sidan. 

> 3. Langdgenomskarning i medelplanet, visande boningskamma- 
rens bas, det stora sifonalroret och de l&ga luftkamrame. 

Digitized by VjOOQIC 

Geol. Fopen. Fophandl. Bd. 14. 

Tafl. 4. 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

«BOL. FOREN. fOrhandl. N:o 142. M 14. Hftft. 2. 133 

TAPL. 6. 

Digitized by VjOOQIC 


Tail. 6. 

Endoceras (Cjrtocerina) hircas no v. sp. 

Fig. 1 — 2. Samma exemplar som tail. 1. 

> 1. Tvargenomskarning vid 16:de luftkammaren fr&n bonings- 

) 2. Tvargenomskarning vid 24:de luftkammaren fr&n bonings- 

> 3 — 5. Fragment af skalrorets aldre del, betydligt skadadt. Vid 

den smalare andan ar endast en del af detsammas konkava 
sida jemte sifonalroret bibeh&llet, hvarfore skalrorets hela bredd 
bar ej framtrader. — Grd Litxdthalk. — Oland, Persnas. 
— S. A. TULLBBRG. S. G. U. 
» 3. Sedt frSn hogra sidan, visande tillvaxtlinieruas forlopp. 
4. Del af fragmentets venstra sida narmast spetsen, forstorad 
^1 ^^^'1 visande lufbkamrarne i langdgenomskarning, samt 
sifonalroret upprepareradt, hvarigenom den af bergartsmassa 
utfyllda, af kristallinisk kalkspat omgifna endoconen fram- 

> 5. Tvargenomskarning af skalroret, visande sifonalrorets storlek, 

lage och form. 

Digitized by VjOOQIC 

fieol. Fopen. Fdrliandl. Bd. ii 

Tan. 5. 






Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5rbn. PtoHANDL. N:o 142. Bd 14. Haft. 4. 135 

TAPL. 6. 


Digitized by VjOOQIC 


Tall. 6. 

Endoeenis (Cyrtocerlna) Sehmldti nov. sp. 

Fig. 1 — 2. Fragment af skalrorets venstra halft omfattande en langd 
af 14 luftkammare. Sifonnlroret ar atfallet och ftterstir en- 
dast aftrycket af detsamma. Skalet ar till betydlig del bort- 
fallet hvarigenom septa framtrada, och, d& detsamma ar bi- 
beh&llet, ar dess yta anfratt, 8& att ingen skulptur ar synlig:. 

— Echinosphceritenkalk, Schicht Via. — Estland, Kandel. 

— G. Holm. 

3 1. Sedt fr&n utaidan. 

» 2. Gipsafgjutning af den p& konvexsidan nastan i medelplanet,. 
p& konkavsidan narmare utsidan g&ende brottytan jemte 
h&ligheten efter sifonalrdret, hvarigenom detta senare fram- 
trader i sin naturliga form samt visar de i septa ofver- 
g&ende septaltuberna. Det yngsta septum ar afven i relief 
synligt i afgjutning. 

Digitized by VjOOQIC 

Geo). Fciren. Forhandl. Bd. 14. 

Tafl. 6. 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FORBN. P5RHANDL. N:0 142. Bd 14. Hift. 2. 137 

Om kloritoid och bergbeek i ett qrartsbrott p& 


A. E. TOrnebohm. 

Varen 1891 tillstillldes mig genom berr ingeni6r J. £. Sbdbr- 
HOLM en till utseeDdet nagot ovanlig stenklurop med anballaii 
oin att jag skulle best&mma dess natur. Stenen uppgafs hafVa 
blifvit funDen sittande i qvarts, soni anvaiides vid Reijmyra 
glasbrak, hvilken qvarts brutits i brakets pa Kolroarden bel&gna 

Den teniligen stora, omkring 9 kg vagande stenen visade 
sig makroskopiskt besta af en m5rkt snintsbran, temligen Ids och 
ganska finkornig massa. Men enar stenen setat invuxen i stor- 
kristallinisk qvarts, torde det kunna tagas for gifvet, att dess 
arsprungliga substans afven varit storkristallinisk, och att sa- 
ledes dess nuvarande finkorniga beskaffenbet uppkommit i foljd 
af omvandling. Det bela sag at att vara nagon slags psevdo- 
morfos. Massans finkornighet till&t icke nagon nlU*mare best&m- 
ning atan mikroskopisk anders5kning; jag fbretog derfbr en sadan 
och fann da, att massans bafvadbestandsdelar voro inuskovit och 
klorit, samt ett annat grdnt mineral, som jag ej kunde tolka 
annat &n sasom kloritoid (ottrelit). Da nu detta sist n&mda 
mineral ej, mig veterligt, fbrr blifvit fannet i Sverige och fbr 
dfrigt ej pl&gar fbrekomma under sadana omstS^ndigheter, som de 
i forevarande fall, sa syntes mig fyndet hafva ett specielt in- 
tresse, hvarfor jag besldt att gora ett bes5k pa st&llet i fSrhopp- 

Digitized by VjOOQIC 


ning att der vinna icke blott nslrmare upplysning oin fdrekomst- 
sUttet, utan &fven ett rikligt undersdkniDgsmineral. Att detta 
sistnamda skulle lyckas, derom ansag jag mig sa mycket s&krare, 
som i beskrifningen till det geologiska kartbladet »Staf8Jd», inoiii 
hvars omrade qvartsbrottet ligger, finnes oni detsamma angifvet, 
att »sav&l i f%ltspaten som i qvartsen tr&ffas granater jemt« 
8erpentin(?)». Jag antog nemligen, att hvad som h&r omtalades 
sasoin >8erpentin(?'^» var af samma natar som den ofvan omn&mde 
stenen, hvilkens massa makroskopiskt bar en viss likhet ined 

I medlet af sistlidne September gjorde jag det tilltankta be- 
s5ket vid qvartsbrottet. Detto ar belS^et i Krokeks socken i en 
liten bergkulle strax om den punkt, der v&gen fran Stubbe- 
torp till St. Mossen gar 5fVer bUcken fran Stubbetorps Sarfg5l. 
Hafvudbergarten i trakten fir en rOdlett, medelkomig urgranit, 
i hvilken storre och mindre partier af dels gra, dels rodaktig, 
mycket tydlig gneis slro ojemnt inblandade. Narmast qvarts- 
brottet &r bergarten temligen ren granit, och sa tycktes fallet 
vara afven vid ett par andra mindre dylika brott i n&rheten. 
Alia brotten &ro Qppnade pa pegmatitk5rtlar med jemfbrelsevis 
liten Iftngdutstrftckning i ft^rhallande till bredden. 

I den pegmatitkortel, pa bvilken Reijmyra qvartsbrott ar 
dppnadt, befannos qvartsen och i%ltspaten utskilda hvar for sig 
i partier med &nda till 3 a 4 m i tv&rmatt, men derjemte f5re- 
kommo de afven sammanvaxna till skriftgranit, hvilken a sin 
sida jemv&l bildade st5rre klumpar. Af glimmer f^refanns bade 
biotit och maskovit, den f5rra sasom tunna blad invaxna i vissa 
f&ltspatpartier, den senare sasom tjockare bladpackor invuxna i 
skriftgraniten. Accessoriskt trUffade jag granat, litet andalusit 
och bergbeck, om hvilket sist n&mda mera Iftngre fram. Deremot 
kande jag till en b5rjan ej uppt&cka nagot af den gr5na massa 
jag s6kte. Fdrst efter en stands letande fann jag i de kring 
det f5r tillf^llet vattenfyllda brottet liggande varph5garne ett 
par mindre bitar af nagot, som sag ut att vara af samma natur 
som den ofvan omtalade st^nen. Pa en af dessa bitar syntes 3 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOrbn. pOrhandl. N:o 142. Bd 14. Hiift. 2. 139 

eller 4 i en zon liggande skrofliga kristallytor, paminnande om 
dem i f&ltspateDs prismazon; de dfriga visade inga regelbundna 

N&r jag efter hemkoiusten niikroskopbkt undersdkte de funna 
bitaroe befanoB det, att de v&l bestodo af muskovit och klorit, 
men innehdllo blott belt litet kloritoid. Deremot funnos i ett 
par af dem sm|t polysyntetiska granatpartier. S&kerligen &ro 
emellertid kfveu dessa bitar psevdomorfoser eft«r samma ursprung- 
liga mineral, som det fbrst omn&mda stycket. Detta bief det 
emellertid nu dnbbelt onskvlurdt att nUrmare undersdka, och pa 
min derom framstftUda beg&ran st&lldes det vftlviliigt till min 
desposition af dess egare, disponenten vid Reijmyra glasbruk, 
hr 0. Kellgren. 

Sasom redan nUmdt &r den fbrst omtalade stenen temligen 
stor; den bar en oregelbunden, nagot iangstrackt form, ftr trab- 
bigt tillspetsad i den ena andan och] tvdrt afhaggen i den andra 
Dess Iftngd &r 25 cm, dess storsta bredd 16 cm, Dess begrans- 
ningsytor &ro smaskrofliga, men fdr det mesta nagorlunda plana. 
De fiesta af dem aro groft refflade i till ntsieendet godtyckliga 
riktningar. Dessa refflade ytor bilda stundom inspringande vink- 
lar och torde utan tvifvel vara aftryck af qvartsytor. I en in- 
springande vinkel sitter t. o. m. nagot qvarts qvar. En tem- 
ligen sraal, parallelt med stenens langdriktning liggande, ej reff- 
lad yta kan m5jligen uppfattas sasom en till det ursprungliga 
mineralet h5rande prismayta. Den tv&rt afsknrna &ndan &r nagot 
cylindriskt konkav och starkt repad, tydligen en slintyta. 

Stenens m5rkt smutsgrQna, finkorniga massa Sx makrosko- 
piskt mycket likformig alltigenom. Den ar tatt genomdragen af 
helt fina, dels nHstan hvita, dels Ijust ockerfHrgade sprickbild- 
ningar. Dessa f^rl5pa i olika riktningar, men hufvudmassan af 
dem ligger dock n&rmelsevis parallelt med stenens tvSra &nda. 

Slipprof visa — sedda makroskopiskt — en klart Ijasgr5n 
fUrg, dock med gromliga strimmor och flftckar. De klaraste gr5na 
partiema befinnas under mikroskopet besta af ett iintofvigt aggre* 
gat af maskovit och klorit, den senare qvantitativt nagot dfver* 

Digitized by VjOOQIC 


v&gande, den f(5rra deremot nagot iner idiomorft atbildad. I de 
gramliga partierna ater &ro de namda mineralen mer eller roindre 
blandade med kloritoid och fUtspat, bvartill der och hvar kom- 
mer ett ocb annat qvartskorn, samt nagot jernoxidbydrat. 

I preparat skurna vinkelrtttt mot den mest framtr&dande 
sprickbildningsriktningen synes det tydligt, att kloritoiden Sir 
ntbildad kring fina sprickor, eharav&l den (tan dessa stundoni 

Fig. 1. 

Afbildning af ett slipprof visande kloritoidens fdrekomsts&tt. X 50. Drt morkgrn 
ar kloritoid, det Ijusgrd klon't, det h?ita muskovit. 

tr&ugt temligen iangt in i stenens bufvudmassa (se fig. 1). i 
snedt mot sprickorna skurna preparat ser det derfbr ut, 8om om 
kloritoiden vore mera flackvis fordelad. Mineralet visar sig dels 
med belt ocb ballet oregelbundna konturer, dels sasom bredt list- 
formiga snitt, med an mer, an mindre raka kanter ocb alltid 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F611EN. P5RHANDL. N:o 142« Bd 14. Haft. 2. 141 

oregelbanden begr&nsning fdr ftndame. Listerna na en langd af 
0.1 a 0.2 mm. De relativt stdrre af dem visa en tydlig genora- 
gang parallel! roed langdriktningen. Mineralets f&rg i genora- 
fallande Ijns M.r gr5n, ungefEr lika roed kloritens. Dess ijasbryt- 
ning ar temligen stark, ungefUr saeom aagits. Dess interferens- 
f&rger dro svaga, i vanliga preparat ej 6fver blagratt; det bar 
temligen stark pleokroisro; vinkelr&tt mot listernas l&ngdriktning 
svftngande stralar visa Ijust grOngalt, parallelt ined samma rikt- 
ning svftngande saftgr5nt till blagront.^ I de iSesta lister fraro- 
tr&der mellan korsade nicoler en plagioklaslik tvillingstreck- 
ning (se fig. 2). I regeln bar da det ena lamellsystemet en mark- 
Fig. 2. 

Grupp af kloritoidividen, sedda i polariseradt Ijus. X 100. 

bart starkare interferensfUrg an det andra och en utsl&cknings- 
vinkel af 20 a 23'' mot listernas Islngdriktning. Snitt med lika 
tydligt ocb symnietriskt utslftckande lamellsystem lyckades det 

* Fallkomli^ iamma farger Tisar ottreliten i mlna preparat af ottrelitskif- 
fero frln Ottr^. Den atarkare farg, indigobl&tt, som Rosbnbubch (Mikr. Phjaiogr. 
d. Min., i. 494) nppgif?er f5r parallelt med listernas langdn'ktning svangaisde 
strllar, torde antagligen referera sig till n&got tjoekare preparat. 

Digitized by VjOOQIC 


mig ej att uppleta. ' Individer nied den hos ottreliten fran Ottre 
sa vanliga timglas-strakturen f&rekoroma ej.^ BasaJa snitt aro 
jemforelsevis is&llsynta; intet sadant med tydliga krtstallbegr&ns- 
ningar patr&ffades. £j heller lyckades det att i nagot sadant 
fa fraoi en interferensfigur, hvilket torde bero pa mineralets svaga 
dubbelbrytning. De listforiniga snitten befannos konstant vara 
optiskt negativa. Under f5rats§»ttning, att listerna &ro tvftrsnitt 
af taflor parallelt OP, raaste roineralet saledes vara optbkt posi- 

Pa grand af alia dessa nu anfbrda karaktd.rer torde det vara 
otvifvelaktigt, att det i fraga varande mineralet verkligen ar 
kloritoid {pttrelit). Dess fbrekomstsatt lUngs sprickor visar, att 
det kr en nybildning, yngre S*n kloriten och muskoviten, hvilka 
dock, &fven de, maste — af skftl, som ofvan anf5rts — antagas 
vara nybildningar efter nagot mera ursprungligt, storkristalliniskt 
mineral, hvars natur dock ej kannat ens gissningsvis best&mmas. 
Kloritoiden &r emeilertid ej den sista nybildningen i niassan. 
Narmast sprickoma bar den vanligen ett starkt anfr&tt utseende; 
der ftro ftfven kloriten ocb muskoviten till stor del borta, och i 
sUllIet bar bildat sig en farglQs, ofta med sma, oregelbandna par- 
tier af maskovit och klorit sp&ckad substans, hvilken — der den 
ar bast utbildad — visar sig besta af fHItspat, 5fvervagande pla- 
gioklas. Enstaka korn af sadan, stundom Hfven af qvarts, fSre- 
komma ock spridda inuti stenens hufvudmassa, men da alltid 
jemte kloritoid. Denna sist nslmda har — oberoende af den ofvan 
omtalade anfr&tningen — der och hvar undergatt en senare s6n- 
derdelning och gifvit apphof till jernoxidhydrat. 

^ ROSBNBUSCH sager, I. c, om ottreliten >Die sacceisiven ZwillingtlamelleD 
dieser Schnitte haben fast Diemals die gleiche AuslSaehongsiohiefe gegen die Traee 
der VerwachsaDgaebene ...» 

' ROSENBUSCH tyckes anse timglasstraktoreo bero p& tTillingbildDing. Han 
sager Demligeo (1. c. sid. 492) >£twat haaflger ist die Beruhrangsebene uregel- 
maraig and die IndiTidoeo dorchkreozen sich in sandohrahnlichen Flachen.> I 
mina preparat af akiffern frin Ottr^ tycktcs emeilertid il ej vura £dlet. TtiI- 
linglameilerna fortlopa der oberoende af den timglaslika teckuingen, hvilken lynea 
vara — tisom sAdan i allmiUihet — blott en p& ojemn tilWaxt beroende fore- 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. FORBN. F5RHANDL. N:o 142. Bd 14. Hfift. 2. 143 

De nu omtalade nybilduingarne &ro alia omvandlingar i sten- 
luassan utmed sprickorna. Dessa sjelfva, hvilka alltid aro luycket 
tioa, utfylias ^n af klar filltspat (mdjligen jerote nagot qvails), 
an af jernoxidhydrat. Nedanstaende afbildning, fig. 3, visar en 
sadan af nybildad f&ltspat utfylld spricka genoms&ttande en klori- 

De na omtalade bildningarne fbrtHlja saledes om en hel foljd 
af olikartade omvandlingsprocesser. Om sadana vittna afven 
andra af pegmatitstockens mineral. Granaterna Uro mer elier 
niindre omvandlade till jernoxidhydrat, och de stora muskovitindi- 
videma i skriftgranitpartierna hafva n^tan fbrlorat sin klyfbar- 

Fig. 3. 

Fig. 4. 

Ea afbruten kloritoidindiTid 
med njbildad filtipat mellan 
brottytornt. X l40. 

Faltspat (plagioklas) med invuxna glimmerblad. 
X V,. 

bet i foljd deraf, att de blifvit till stor del omvandlade i ett 
tofvigt aggregat af ytterst sma talkfjall. 

Ofvan namdes, att biotiten forekommer sasom tunna blad 
invaxna i f&ltspat. Oaktadt sin tannhet aro dessa blad ej s&llan 
gaoska stora, &nda till ett par dm langa. Deras anordning synes 
beherrskas af vissa riktningar, utan att dock nagon strUng lag- 
bandenhet fbrefinnes. £n f^restslllning om denna anordning 

Digitized by VjOOQIC 

144 A. £. t5rnbbohm. kloritoid och bbr^bsok. 

gifver afbildaingen fig. 4 af ett fUltspatstycke med deri invoxna 
glimmerblad sedda i tv&rsnitt. Fftltspaten SkV r6d och befinnes 
vid mikroskopfsk undersOkning vara en plagioklas med ytterst 
fin tvillingstreckning. Makroskopiskt ftr ingen tvillingstreckning 
synlig. De a sma klyfbstycken observerade atslilckningsvinklame 
Iftto fbrmoda, att mineralet — trots dess r5da ftlrg — vore albit, och 
denna f5rmodan bekr&ftades genom en af amanuensen P. J. Holm- 
<)VIST ben&get gjord best&mning af den egentliga vigten, hvilken 
befanns vara 2,613. Albiten bildar ej storkristalliniska partier 
likt mikroklinen, som atg5r hafvudmassan af den i brottet f5re- 
komiuande fUltspaten, utan ett raer eller mindre grofkornigt aggre- 
gate som Qtfyller mellanrummen mellan glimmerbladen. Dessau 
anordning kan saledes ej bero pa albiten, utan maste vara en 
f5ljd af deras eget kristallisationsrfttt. Sasom en illastration till 

Fig. 5. 

glimmerbladens utbildning i plan meddelas afbildningen fig. 5, 
hvilken visar tvenne sadana blad liggande pa albit. Bladet till 
h5ger Hr delvis ihaligt, sasom i tv&rbrottet synes, och haligheten 
utfylld af f^ltspat. Alia glimmerblad jag trftffade voro temligen 
starkt angripna af omvandling, och sa var delvis fallet &fven 
med albiten. 

Haftande vid glimmerbladen i form af sma klumpar af &rts 
till liten n5ts storlek fdrekommer det ofvan omnd,mda herghecket, 
Det kan ej s&gas vara sAllsynt; i fast klyfb trUfi^ade jag visser- 
ligen icke mycket af det, men i fHltspatstyckeua i de kring 
brottet liggande varpen fann jag det pa flera stUllen. Det tyck- 
tes dock hafva haft en nagot sporadisk utbredning. De sma 
klamparne fbrekomma i allm&nhet enstaka, ej grappvis, och 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. WCifBMS. F5RHANDL. N:o 14& Bd 14. Haft. 2 145 

Fig. 6. 

hvarje klump ftr liksoiii svagt intryckt i sitt glimnierblad, 8a att 
pa deltas rootsatta sida en liten utb5jning uppstatt. Pa n&rlig- 
gande och parallelt, eller n&rmevis parallelt, anordnade glimmer- 
blad sitta klamparne ofta at samma hall, men dock ej alltid. 
Se fig. 6, bvilken nUrmare askadliggdr de sma klumparnes van- 
liga f^rekorostsfttt. Nagon gang trUffits sma bergbeckknlor, som 
icke hftfta vid glimmerblad, atan belt och ballet omgifVas af 
flUtspat, men da &ro kulorna — sa vidt det framgick af de exem- 
pel jag fann — alltid mindre iin eljest, vanligen ej stOrre iin 
ett knappnalsbafvud. De tycktes fdr dfrigt 
ej i^rekorama inoti ftltspatindividerna, atan 
mellan dem. 

Bergbeckets nu beskrifna fSrekomst- 
sfttt synes visa, att det, atminstone i haf- 
vuSsak, blifvit bildadt efter glimmern, men 
fbre albiten. Det ser ut som om berg- 
becket hade i form af knlor simmat om- 
kring i den I58ning, ar hvilken glim- 
mem redan utskilt sig. N&r da en berg- 
beckkola traffade ett glimmerblad, h&ftade 
den fast vid detta och blef sedan omsla- 
ten af den efterat atkristalliserande f&lt- 

Det ftmne, som i det fbregaende blif- 
vit betecknadt sasom tbergbeckt, &r beck- 
svart, temligen gl&nsande, n&stan som an- 
tracit, dess palver ftr svart, dess hardhet ^^^^ „^^ glimmerblad 
2.5; det fir spr5dt och faller Ifttt sdnder i ?^^ P* ^•»? litUnde imi 

' '^ klampar af bergbeck. X Vj- 

sma skarpkantiga stycken. Det f&rgar ko- 
kande kalilat svartbnin; upphettadt i kolf afger det hufvud- 
sakligen vatten, inga flUrgade destillationsprodukter. Vattnet 
reagerar svagt alkaliskt. Om ett korn apphettas pa platinableck 
fftrglimmar det, qvarlemnande en hvit eller gulhvit aska af det 
orsprungliga kornets form. Askhalten ftr saledes betydlig; enligt 
en af amanaensen G. LindstrOm utf^rd nngefftrlig best&mning 

Digitized by VjOOQIC 


uppgar den till 34.6 %.^ Frih. A. £. IsordenskiOld, soni val- 
villigt atog sig att qvalitativt undersdka askan med hansyn till 
m5jligen i den niurvarande sallsynta jordarter, fann, att den inne- 
h5ll ej obetydligt cerit- och gadolinitoxider, samt antagligen ifven 
nagot uran. 

I en uppsats »Bergbeg, Anthracit og nogle andre kulholdige 
Mineralier fra Ertsleiesteder og Granitgange»^ indelar A. Hel- 
LAND de af honom undersokta bergbeckarterna i trenne grupper, 
nemligen; A, Egentligt bergbeck; B, Mineral, hvilkas kemiska 
sammansftttning narmar sig brunkolens; C, Anthracit. Till grup- 
pen By fdr hvilken Helland vill adoptera det af Ekman for de 
bitainindsa klumparna i Nallabergets bitaminOsa bergart f^re- 
slagna namnet »ban)init»,' synes det na i fraga varande berg- 
becket n&rmast h5ra. Om haminiten nieddelar Ekhan, att den 
vid upphettning i kolf afger vatten, men inga nilU*kbara T»lj- 
artade destillationsprodakter — om myeket stark upphettning 
anv&ndes, visar vattnet en svagt alkalisk reaktion; — att den 
med kalilat ger en svartbran l5sning; att den vid upphettning 
i Inft ej f&rbrinner med laga, men f^rglimmar med Isltthet, qvar- 
lemnande en hvit, eller rUttare gulhvit, aska. I askan fann 
Ekman bland annat ceroxidul och uranoxid. DetU allt stam- 
mer sa v&l med de reaktioner den ofvan beskrifna substansen 
visar, att det torde vara fullt ber&ttigadt att beteckna &fveD 
den sasom humxnxt. Den enda mera anm&rkningsvarda skill- 
naden ftr i askhaltens storlek, hvilken i NuUabergets huroinit 
&r 11.1 s %y saledes ej ens ^s ^^^ YiynA den Hr i huminiten 
fran Kolmarden. Men da askhalten — atminstone till en del 
— torde b5ra betraktas sasom nagot accessoriskt, sa kan ej 
denna skillnad vara nagot tungt vUgande sk&l mot de bada &m- 
nenas sammanfbrande under en ben&mning. I fraga om deras 
f<5rekomsts&tt eger &fven en viss analogi rum. Bada upptHLda 

* Endast en myeket ring* qvantitet andertdkniDgtmatcriiU fanni att tillgi. 
» Geol. Poren. Forh. Bd II, sid. 513. 

* >Kemifk undenokntng af Nnllabergarten > , of?, af K. Vet. Akad. Forh. 
1868, n:r 2. 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. fOren. fQrhandl. N:o 142. Bd 14. Htift. 2. 147 

sasom runda klaropar i f^ltspat, och bada aro aldre &n den oin- 
gifv^ande fUltspaten. Till natur och utbildningss&tt foreter dock 
denna i de bada fallen v&sentliga olikheterJ 

* Jfr >Oui Nollabergets bituminoia bergart», Geoi. Foren. Forh. Bd IX. 
•id. 381. 

Digitized by VjOOQIC 


Meteorer iakttagrna i Syerige 1890 oeh 1891. 



Den 19 janaari kl. 6 f. m. observerades vid Hema i Hyck- 
linge socken i OstergQtland en kiar och gl&nsande meteor. 

En meteor sags i FcdkOping den 24 janaari pa aftonen 
gaende i fuUkomligt horisontel riktning fran NO till SV. 
Eldkulan, som lyste med bl&ndande blahvitt sken, efler- 
toljdes af flere smakalor. Den lysande f5reteelsen, som obser- 
verades 5 a 6 sekunder, gick mycket lagt och n&ra samt fbr- 
svann utan minsta Ijud. (Falk5pings tidning). 

En meteor observerades i Sdderhamn den 5 februari kl. 5.2a 
e. m. Den gick fran zenit i nordvestlig riktning mot horisonten 
tills den med ens slocknade. Ehuru det Unnu var temligen Ijust, 
syntes meteoren sprida ett intensivt grdnaktigt sken. 

Den 28 febrnari kl. 7.2 1 e. m. iakttogs i Stockholm en me- 
teor, stor som en stjerna af forsta ordningen, r5dgal till f^rgen, 
gaende fran SO till NV. Meteoren kom snart ar sigte f&r bus- 
takens skull, sa att dess vidare lopp ej kunde fbljas. 

Den 11 mars nagra minuter fdre kl. 7 e. m. observerades i 
Sdderhamn en med sdxdeles intensivt, hvitt sken lysande meteor. 
Den blef synlig mellan stjernbildema Karlavagnen och Tvillin- 
garna nastan midt f5r Regulus, i jemnh5jd med hvilken den tyck- 
tes tanda sig, och slocknade nUr den hunnit halfv&gs till hori- 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. FOREN. P5RHANDL. N:0 148. Bd 14. Hftft. 2. 149 

sonten, mot hvilken den tycktes s&nka sig nftstan lodr&tt med 
nagon dragning at dster. (S5derhamns Tidning). 

Ed niet«or iakttogs den 23 mars kl. 8.4 o e. m. SV om 
Veaid. Meteorens fall tecknades mot den alldeles mulna hori- 
sonten af en bred, spiralformigt bagtad Ijasstrimma. 

Den 2 april omkring kl. 7.30 e. m. iakttogs i HeUxnghorg 
en stdrre meteor, som med stor hastighet genomfor loften. Kalan 
syntes fdrst pa sddra hiralahvalfvet och tog en vestlig, med jor- 
den horisontel riktning samt atfoljdes af en lang, blaaktig Ijus- 
strimma. (Helsingborgs Dagblad). 

Linkdping den 19 juni 1890. 

En meteor synlig pa Ijusa dagen torde hora till s&Ilsynt- 

I dag kl. 10.5 f. m. iakttog undertecknad en ganska stor 
meteor synlig pa norra bimlen omkring 30 till 35'' dfver borison- 
ten, gaende i n&stan nordlig riktning (nagot at vester) korsande 
meridianen med en mycket liten vinkel (kanske 5°). Meteoren 
var synlig pa en strsLcka af endast nagra fa baggrader och att 
doma af hastigbeten tycktes ban befinna sig pa en betydlig hOjd 
ofver jordytan, endast genomskarande en liten del af luftkretsen. 
Riktningen var nagot vester om den geugrafiska nordpolen, kan- 
ske ofver den magnetiska nordpolen ocb vidare ut i rymdeu. 

Det starka solljaset, som i dag litet emellan skymdes af 
sma enstaka nioln, torde dock nagot redacera ofvanstaende upp- 
gifler, i buvudsak fbrmodar jag de skola vara riktiga. (Meddel. 
till Aftonbladet af C. G. L— f.) 

Ed meteor sags natten mellan den 12 ocb 13 aagusti af 
personer pa v&gen mellan Malma och Odensvi kyrkor i Vestman- 
land. Da dessa personer voro i n&rbeten af egendomen Valsta, 
upplystes pldtsligt bimmelen af ett starkt eldsken. Seende uppat 
varsebiefvo de pa det klara bimlabvalfvet en balfannan meter 
lang eldqvast, som nagra sekunder bibeb5ll sin storlek ocb var 
fallkomligt or5rIig. Efter 20 sekander uppb5rde fenomenet att 
synas. (K5pings Tidn.) 

Digitized by VjOOQIC 


En starkt giftnsande meteor raed gr5naktigt sken langt efter 
sig synteB i Kumla den 13 aag. kl. 9. 12 e. m. Han syntes 
koronia fran s5der och ga mot nordost samt kreverade med en 
dof knall, da ban fbrsvann vid synranden. (Nerikes AUehanda). 

£n stor meteor observerades i Lund pa bimlabvalfvet den 
15 okt. kl. 6.30. Riktningen var fran s5der till norr, ocb tyck- 
tes meteoren under senare delen af sitt lopp dela sig i tva sar- 
skilda klot, efterlemnande en lang Ijusstrimma. Fenomenet va- 
rade ungefUr en qvarts minut. (Lunds Veckoblad). 

En st5rre meteor varseblefs den 16 oktober kl. 7.8o e. m. 
pa s5dra Gotland. Den syntes f(5rsvinna i sydvestlig riktning ocb 
upplyste horisonten i fuUa tva minuter. (Gotl. AUeh.) 

Den 23 oktober omkring kl. 6.45 e. m. iakttogs mellan 
Rockesholm ocb Karlsdal en motor af ovanlig Ijnseffekt kom- 
mande fran NO. Den upplyste bela terr&ngen ocb gick lagt i 
riktning mot SV. (Nerikes Alleb.) 

Mellan kl. 6 ocb 7 pa aftonen den 1 november visade sig i 
Nordmaling en eldkula af ungefftr fallmanens storiek ocb atf51jd 
af en kometlik svans bastigt styrande kosan i en bage dfver JNord- 
malingfj&rden fran SY till NO, der meteoren nftrmande sig bori- 
sonten under stark knall upplOste sig i ett praktfullt stjemregn. 
Fenomenet varade en knapp minut. (Vesterbotten). 

En meteor observerades i HudiksvaU den 14 november kl. 
10.25 e. m. passera fran nordost till sydvest. Den upplyste under 
sin sakta fart den krets den passerade samt lemnade efter sig en 
Ijus strimma, som varade omkring tva minuter. F6r 5gat syntes 
meteoren r5ra sig belt n&ra jorden. 

Den 20 november kl. 7.25 e. m. iakttogs en vacker meteor 
i Upsala, Han visade sig ungef&r i OSO till SO pa en hdjd af, 
sasom det fbrefbll, 15 — 20 grader 5fver borisonten, af hvilket af- 
stand ban tillryggalade ungefU,r h&lften f5re sitt fttrsvinnande 
skenbart r5rande sig Hltt nedat eller snarare nagot at venster. 
Meteoren efterlemnade ingen strimma. Deremot bildades, omedel- 
bart innan den fSrsvann, efter den stora eldkulan nagra (3?) 
sma sadana. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. i^REN. F<)RUAKDL. N:o 14& Bd 14. Hift. 2. 151 

Meteoren var, ehara i och f5r sig ej Ijusavag, afgjordt min- 
dre intenBivt lysande &n den stora meteoren af den 23 novein- 
ber 1889, hvilken meddelaren Hfven var i tillf&lle att se. Dess 
apptrftdande och fOrsvinnande atfdijdes ej af nagot fbrnimbart Ijud. 
{Meddeladt af stud. B. Ostergrbn i Upsala). 

£n meteor synt^s den 22 november nagra minuter f^re kl. 
7 pa morgonen vid N<yi*miU pa Vermd5n. Dess bana gick fran 
ONO till VSV, den syntes vara pa ungefEr 30 graders h6jd och 
dess storiek uppgick till en tredjedel af fullmanens skenbara yta. 
Den saledes ovanligt stora meteoren lyste med starkt grdnt sken; 
efter vid pass 6 seknnder fbrsvann han i ett tjockt moln. (Sven- 
ska Dagbl.) 

Samma meteor bar &fven varit synlig pa Gotland och der- 
ifran h5rts sGnderspringa, sasom frarogar af f^ljande meddelanden. 

Meteoren syntes i Visbi/ kl. 7 minuter f^re 7 pa morgonen. 
Han kom n&ra nog fran O och gick mot V och hade en ganska 
flack bana litet s5der om zenit. Meteoren liknade en stdrre 
stjernraket, var starkt lysande Iju8gr5n med en liten svans af 
roda gnistor. Han tycktes slockna niir han hunnit omkring en 
Qerdedel af himlahvalfvet ofver meridianen. Ungefdr en minut 
9enare hdrdes en dof knall edsom af ett afldgaet groft kanon- 
skoU, (Gotl. Alleh.) 

Vid Burs pa Gotland visade sig meteoren som en st6rre 
boll med en lang eldqvast efter sig gaende i riktningen 0— V. 
Efter n&gra minuter hdrdes en vdldip ekrdlt edsom af etark 

Den 8 december kl. strax fore 8 pa morgonen sags i iVy- 
k6ping rakt i V en stdrre meteor, som i lodr&t riktning och sken- 
bart langsamt sankte sig fran omkring 40 graders h5jd 5fver 
horisonten, lemnande en hvit eldstrimma efter sig. (Sodermanl. 
L. Tidn.). 

I Ostersundsposten bar under december manad foljande statt 
att l&sa: »En af red. personligen k&nd och fullt palitlig person, 
som omkring kl. 11. so pa natten den 12 december var pa v&g till 
Ostersund, blef vittne till en sUllsam naturfbreteelse. Strax hitom 


Digitized by VjOOQIC 


Backe by skyggade h§Aten till och blef plotsligen staende or5r- 
lig pa landsv&gen. Ett starkt sken, hvitt som elektriskt Ijus^ 
ocb klart som dagsljas, omgaf pldtsligt bade h&sten och den 
akande. Skenet var begr&nsadt och iyste utat sndytan pa en 
vidd af 4 eller 5 qvadratref (omkring 40 ar), Efter omkring 4 
minuter uppl5ste sig skenet, allt under Ijudlds tystnad. YSdret 
var kallt, natten mork och luften ej fullt klar, sa att at'brottet 
verkade nastan bl&ndande.» 

Om detta fenonienen harriirde fran en meteor eller fran en 
s. k. kulbliat, kan ej med bestamdhet afg5ra8, da Ijusk&llan ej 
var synlig for observatdren. Af beskrifningen vill det emellertid 
synas som om det senare antagandet ar det ratta. 

En meteor syntes den 14 december kl. 2.50 f. m. i Norr- 
kdping gaende fran NV till SO. 

En meteor med blahvitt sken syntes i Oetermnd den IH 
december kl. 7 f. m. 


En meteor med ijusgr5nt sken iakttogs i Kumla den 2 ja- 
nuari pa aftonen. Meteoren gick i sydvestlig riktning och under 
de fa sekundor han syntes hdrdes i luften ett smattrande Ijud. 

Antagligen sir det om samma meteor som f5ijande medde- 
lande g^res fran Sandame till Soderhamns tidning: 

En ovanligt stor och klart lysande meteor iakttogs i fredags 
(2 januari) vid femtiden pa e. in. vid klar himmel. Den syntes 
komma fran en punkt ntlra stjernan a i Stora Bjornen och ga i 
rat linie till midtfor Orion lemnande efter sig en intensivt ly- 
sande eldstrimma, hvars langd upptog ungefar en tredjedel af 
synbara afstandet meilan radiationspunkten och stjernan Betel- 
geuze i Orion, vid hvilken stjerna meteoren uppldstes, i det den 
lemnade efter sig i banan en mangfald fran stjernan afskilda^ 
olikfargade och starkt lysande partiklar, liknande dem fran en 
kreverande guldregnsraket. Pa samma afstand observerades flere 
mindre stjernfall kommande fran samma utgangspnnkt och i 
samma rigtning Som meteoren. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOIi. FdRBN. F5RUANDL. N:0 142. B(l 14. Hiirt. 2. 153 

Afven i Korlshamn synes samma meteor hafva iakttagits att 
doma af ett nieddelande fran telegrafkommissarien hr A. 8j5- 
str5m till Meteorolog. Centralanst. Det heter h^i att en meteor 
syntes i soder. Tiden sir ej angifveD. 

Deo 4 jannari kl. 5.3o e. m. syntes en meteor med mycket 
starkt sken passera Jokkmokk i riktning fran SO till NV. Me- 
teoren fbrsvann vid horisonten utan nagon knall. (Meddel. till 
Meteorolog. Centralanst. fran G. Vestbrlund). 

Ett egendomligt Ijusfenoroen observerades i Karlstad omkring 
kl. 11.30 e. m. den 8 januari. Nagra personer iakttogo naro- 
ligen en med intensivt Ijusblatt sken lysande eldkula, som kom- 
roande belt sakta och lagt dfver radhaset sdnderdelade sig, da 
den syntes ungefar midt ofver torget. Den ena delen slocknade 
snart i sjunkande rigtning, hvaremot den andra fortsatte lika 
elektriskt klart lysande dsterut ofver gamla skolhastornet. Feno- 
roenet kunde iakttagas ett par minuter. (N. V. T.) 

En meteor visade sig i Gefle den 28 januari kl. 6.5 e. m. 
Den syntes komma fran Karlavagnen och ga i rigtning mot sdder. 
Meteoren lyste starkt med ett blaaktigt sken. 

En meteor iakttogs i Sdderhamn den 9 februari omkring kl. 
11 e. m. Den syntes ga fran nordvestra delen af himlahvalfvet. 

En meteor med skarpt lysande sken syntes den 3 aprii om- 
kring kl. 7 e. m. a Stockholms horisont gaende sdderut i sned 
rigtning mot jorden. Den glansande eldkulan efterlemnade en 
hvit r5k, som med sin langa strimma fSrst efter flere minuter 
upploste sig. 

Afven i Norrkdping observerades samma meteor. )»Den std.llde 
sin lysande fard fran vester till dster». (Norrk. T.) 

Samma meteor bar pa sin fUrd fran norr mot s5der afven 
iakttagits i Leksand enligt ett meddelande af hr Gustaf Ros, 
hvilken kl. 6.5 5 e. m. sagde dag iakttog meteoren sydost oro 
Leksand. Meteoren forsvann ur iakttagarens asyn innan den- 
samma natt horisonten. 

En st5rre meteor iakttogs V om Orebro den 8 juni kl. 11.8 
e. m. Eldkulan, som hade konisk form och gick med basen fdrst, 

Digitized by VjOOQIC 


f(t)ll ined jemfdrelsevis sakta fart i sned riktning fran SV. Den 
var synlig nagra sekunder och fdrsvann strax ofvan horisonten 
utan mftrkbar knall. (Nerikes Alleh.) 

En meteor syntes i Norrkdpingstrakien roidsommarsdagen kl. 
9.40 e. in. Den kom fran NV och gick at SO, der den fftr- 
svann under horisonten. 

Sam ma meteor iakttogs ftfven pa Gotland, sasom nedan- 
staende meddelande gifver vid handen. 

En meteor syntes i onsdags afton 5fver Gotland, Den upp- 
tacktes n§ra zenit kl. 9.4 1 e. m. kommande fran nordvest och 
gaende mot sydost, beskrifvande en hvit glUnsande eldstrimroa 
och s&nkande sig langsamt. Nftr roeteoren hnnnit 20 grader nara 
horisonten, sprang den ljudl58t s5nder i tre delar hvilka hvar 
f5r sig en kortare stund fortsatte samma bana men med olika 
sken, blatt, r5dt och hvitt. (Gotl. Alleh.) 

£n starkt lysande meteor observerades i Lund natten mellan 
den 13 och 14 juli strax efter tolf. Meteoren spred ett skarpt, 
om elektriskt Ijas paminnande sken, som blef starkast, da han 
nagra grader dfver horisonten i sydvest sprang s5nder utan m&rk- 
bar knall. 

£n meteor visade sig vid 11-tiden pa aftonen den 23 jali 
mellan Fogelhem i S5dra Vi socken och NybbU prestgard i Vim- 
merby landsfSrsaroling. Nagra personer, hvilka voro ate pa fiske 
a sjdn Krdn, som genomflytes af Stangan, fingo bland andra ase 
det praktfulla skadespelet. Efter ett h&ftigt susande fran nord- 
vest syntes fran zenith en stor, gld,nsande eldknla s&nka sig fdrst 
dfver sj5n, men derefter vika af emot 58ter at Nybblehallet, 
derunder kastande ett gnistrande eldregn omkring sig. Det prakt^ 
fulla skadespelet varade omkring tva minuter. (Ostg. Corr.) 

Den 15 oktober kl. 7 e. m. syntes vid Lefvars gard i Nord- 
maling en meteor af en bolls storlek, starkt lysande och med 
eldstrimmor etter sig hastigt och vid betydande hdjd ila fram i 
nordlig riktning. Efter nagra sekunder sprang kulan sdnder med 
svag knall. (Medd. till Meteorolog. Centralanst. fran f. telegraf- 
kommissarien W. BAckman). 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. ¥6kbs. fOrhandl. N:o 148. Bd 14. Haft. 2. 155 

Den 1 november kl. 6.12 e. m. synter vid Rocklunda i So- 
dermanland en vacker meteor. Den visade fbrst ett blaaktigt. 
blixtlikt sken, som slutligen blef rddt och kastade gnistor samt 
slocknade omkring 25"* Ofver horisonten. Meteorens bana tyck- 
tes stupa omkring 45** i riktning fVan S mot O, i hvilket senare 
vaderstreck meteoren slocknade. (Meddeladt af ingenidr 0. Gu- 

Samma meteor iakttogs Sfven i Vesterds, Kl. 5.15 e. m. 
syntes der en klart lysande meteor komma fran och ga at N. 
Nar den natt zenit, slocknade ban spridande ett stjernregn. 
(Meddel. till Meteorolog. Centralanst. af fr5ken H. Gagoe). 

Meteor fran molntUckt himmel sags i Orebro den 9 novem- 
ber kl. 8 e. m. Meteoren med hvitt, nagot blaaktigt, klart sken 
och en skenbar storlek nagra ganger Jupiters framtr&ngde genom 
molnen och f51l rfttt ned mot horisonten i NV. Hus och trad 
hindrade iakttagaren att se slutet af dess bana eller dess upp- 
I5sning, i fall den skedde ofvan synkretsen. (Nerikes Alleh.). 

Den 20 november kl. f. m. observerades i J(hms by 
i Vesterbottens llln en meteor, som gick i vestlig riktning med- 
tBrande ett sa intensivt Ijus, att alia yttre fbremal i byn mycket 
val kande skQnjas pa langt afstand. Kort derefter hdrdes en 
ganska stark knall liknande askdander. Skenet hade observerats 
4 a 5 mil i 5ster hftrifran samt i flere byar vestemt, der ocksa 
knallen hordes. Deremot hdrdes ej denna a orter i 58t«r. (Med- 
del. till Meteorolog. Centralanst. af hr GrundstrOm). 

Den 11 december omkring kl. 7.3o f. m. gick en meteor 5fver 
Ostersund fran till V. Han var blaaktig, hade en svans efter 
sig och gick V om zenit. (Meddel. till Meteorolog. Centralanst. 
af lektor P. Olsson). 

Den 24 december mellan 5 och 6 pa e. m. syntes i Huad i 
Jemtland vid nordvestra horisonten en meteor gaende fran S till 
N. Han hade ett blaaktigt sken, var ganska stor och gick 
mycket sakta (Meddel. till Meteorolog. Centralanst. fran bruks- 
f^rvaltaren hr G. ENOBBRa). 

Digitized by VjOOQIC 


Meteorer gedda i Finland. 

Ingeni5r S. Tammslandbr i HeUingfors har ben&get iosandt 
nagra meddelanden om meteorer ur finska tidningar. Dessa in- 
gangna underrattelser meddelas har nedan. 


Ett sallsyn naturfenomen observerades den 1 februari kl. 
half 5 pa morgonen i narheten af Vendeld gastgifveri i Lojo, dSr 
ett asklikt buller \kt hora sig samtidigt som en klart lysande 
eldkula vigade sig under nagra sekunder a nordostra delen at* 
himlahvalfvet. Fenonienet varsnades af nagra pa hemvagen fran 
Helsingfors stadde Lojobonder. (Vestra Nyland). 

En meteor observerades den 29 mars pa aftonen vid Strdm- 
fors jembruk i n^heten af Lovisa. Meteoren sv&fvade lik en 
klargul glansande stjerna med lang svans i riktning fran s5der 
mot norr. (Ostra Nyland). 


Den 4 februari kl. 7 pa aftonen syntes a For 88a en stor 
meteor. Den rorde sig pa dstra himlaranden i nordostlig rikt- 
ning. Skenet var starkt och meteorens rdrelse mycket snabb. 
Forssa ^r belaget invid Abo— Tammerforsbanan. 

En vacker meteor sags i Uelidnfor8 den 7 april kl. 9.7 — 
9.10 e. m. i sydost. Forst visade han sig omkring 20'* ofver 
horisonten, men sankte sig ^nnu glddande nara pa en grad lagre. 
Till fargen var den gul med roda kanter. Furr^n meteoren slock- 
nade, ofvergick fllrgen till gratt, men lyste strax pa uytt som 
eld. Till storleken var meteoren som en manshand och till for- 
men elliptisk. (Uusi Suometar). 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. ¥6bxh. fOrhandl. N:o 142. Bd 14. H&ft. 2. 157 

Heddelanden cm JordstOtar i STeiige. 


4. Jord8t9Ur i Syerigre 4r 1891. 

Fran ar 1891 fdreligger endast ett fatal andenrattelser om 
inom Sverige timade jordskalf och nagot sadant af storre be- 
tydelse har icke under denna lid intr&ffat. De inkoinna under- 
rattelserna meddelas h&r i kronologisk ordning. 

1. Jordskalf i Jemiland, 

Den 13 januari kl. 6 f. m. iakttogos en svag och tva starka 
jordstOtar i byn Ojaren inom StrOms socken i narheten af 
Ostersund. M5bler skakades betydligt. Nagra uppgifter an- 
gaende stdtarnes varaktighet och rorelseriktningen fbreligga ej. 
(Meddel. till Meteorologiska Centralanstalten af lektor P. Olsson 
i Ostersund.) 

2. Jordskalf i Kalmar Ian, 

Enligt ett meddelande till Ostgota Correspondenten i Lin- 
kdping fSrm&rktes natten inellan den 17 och 18 januari tva jord- 
stdtar inom dstra delen af Tryserums socken i Kalmar l&n strax 
sdder om gr&nsen till OstergQtland. Stotarne voro sa starka, att 
sofvande personer v&cktes och tydligt mftrkte att husen darrade. 

Genom medverkan af hr sergeant Conrad Carlsson in- 
hemtades sedermera nftrmare upplysningar om detta jordskalf, 
bvilka hftr nedan meddelas. 

Digitized by VjOOQIC 


Jordstdtarne raftrktes den 18 januari kl. 2.45 f. m. i Kdgla 
by inoin Tryseraras socken af Kalmar Ifin. Byn ^r belagen 
omkring 5 km SO om Waidemarsviks koping och V oni den 
laDgstr&ckta, af h5ga branta berg oiDgifna Waldemarsviken. 
Dei enstaka liggande bus, inom hvilket 8t5tarne f5rn]d.rkte8, §r 
bygdt pa hardt och fast, stenblandadt grus, hvarunder pa om- 
kring 3 m djup fasta berget vidtager. lakttagaren befann sig 
i husets dfre vaning. Tva stdtar iakttogos ined vid pass 6 a 7 
minuters roellanrum. lakttagaren, som v&cktes af den fbrsta 
st5ten, kan icke uppgifva nagon tidslangd fi^r dess varaktighet 
men antager, att den varat nagot liingre an den sista, fbr hvilken 
tiden forslagsvis uppgifves till 15 sekunder. 

F5ljande iakttagelser 5fver jordskalfvet gjordes. Huset och 
moblerna kEndes skaka valdsanit at sidorna. En eldgaffeK 
staende i angef&r 45 graders vinkel och med knappt st5d mot 
en genom mmmet fran nedre vanintten uppdragen skorstens- 
pipa, f^ll onikull. Skorstenspipan sir fyrkantig och eldgaflein 
stod lutad mot den vagg, som gar i NO — SV. Eldgaffein f5U 
at sydvest strax efter sedan sista st5ten upph5rt. Jordskalfvets 
rorelseriktuing uppgifves mycket obest^md: »fran nordvest eller 
sydo8t». Man kan af dessa appgifter ej draga nagon slntsats 
om stdtarnes verkliga rorelseriktning. En sak fSrtjenar dock 
ihagkommas, att jordskalft^t synes hafva f5ljt utefter Walde- 
marsviken, som str&cker sig i NV — SO. 

Den sista st()t^n uppgifves hafva varit valdsammast vid 
borjan och aftog smaningom i styrka. Nagot underjordiskt 
buller eller dylikt f5mams ej. Enligt uppgift hafva fbrnt inga 
jordskalf form&rkts i denna trakt. 

3. Jordskalf i HudiksvalL 

Ett jordskalf gick natten till den 28 januari kl. 1.43 f. m. 
fl^rbi Hudiksvall. Det tycktes komma n&stan fran norr. Det 
atfd^ande Ijndet, hvars styrka n&rmast knnde liknas vid en 
tung lastvagns hastiga framrullande 5fver hard v&g, var af en 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. fOren. pOrhandl. S:o 14%. Bd 14. Haft. 2. 159 

egendoinlig sarraode beskaffeDbet. Det gick n&stan dgooblkkligt 
f^rbi och furtonade alldeles sdderut efter en eller annan sekanda 
f^rlopp. (Hadiksvalls Allehanda.) 

4. Jordakalf i Vermland. 

Ett starkt jordskalf iakttogs den 4 mars kl. 9.i5 f. m, 
inom Grdsmarks iocken i Vermland. Jordskalf vet gick fran 
NV till SO och varade endast oinkring en half sekund. 

Samma jordskalf f5niaros &fven i Fryks&nde socken enligt 
f^ljande meddelande. 

>Den 4 mars omkring kl. 9 pa morgonen hordes och kandes^ 
ett jordskalf vid Bada i Fryksftnde socken. Byggnader skakades 
och starkt boiler h5rdes kommande fran V och gaende at 0.» 
(Medd. till Meteorolog. Centralanst. fran hr J. H. Dahlberg.) 

5. Jordskalf i Vestemorrlands Idn. 

Den 29 mars strax efter kl. 4 e. m. intrllffade tvenne starka 
jordskalf i Tynderd socken af Vestemorrlands Ian. 

Tyndero §.r en halfc) mellan Bottniska viken och Kringel- 
fj&rden och ligger pa ett afstand af omkring 20 km NO om 
Sandsvall. Mellan Sandsvall och Tynderd &r Alnd bel&gen. 

(Uppgift till Meteorolog. Centralanstalten af br Sidnbb.) 

6. Jordskalf pd Hemsdn. 

Ett jordskalf formarktes den 27 juli pa flere stailen a Hemson 
i Herndsands norra sk&rgard. Jordskalfvet var atfbljdt af ett 
starkt dunder liknande aska. (Vestemorrlands Allehanda.) 

7. Jordskalf vid Bollnds, 

Den 9 oktober kl. 8.8 e. m. iakttogs inom Hamra by af 
BoUn&s socken och Gefleborgs l&n ett jordskalf, hvarom fbljande 
meddelande ingatt fran folkhdgskolelslraren hr Hjalmar Dahm. 

Digitized by VjOOQIC 


lakttageisen gjordes af trenne personer, som befunno sig i 
nedra vaningen af ett has bel&get pa en lag roosandsas. Jord- 
skalfvet inllrktes som en smaningom tilltagande darrniog. Da 
ilenna var som starkast, kunde den forliknas vid rOrelsen hos ett 
loggolf, da ett kraftigt troskverk arbetar. Efter att hafva fort- 
gatt i 1 minut, aftog darrningen smaningom, men okades ater 
m&rkligt till nyss namda styrka. Efter ytterligare en half minut 
var allt stilla. Sa vidt iakttagas kunde, hade skakuingen ej 
en i visst T&derstreck fortskridande r5relse utan tycktes komnna 
fran nagon ort beliigen midt under huset. Ej det rainsta buller 
kunde fornimmas. 

Hr Dahm tillUgger: ^Da detta skalf fbrholl sig pa ofvan 
beskrifna satt, hafva deremot de bada skalf, jag under aren 
1890 orh 91 hfir varit i tilimile att iakttaga, varit atf5ljda af 
dan och af kort varaktighet, kommit stdtvis och enligt mitt 
fSrmenande fortskridit fran NV till S0.» 

Det ft)rsta af de har asyftade jordskalfven intrafiade enligt 
hr Dahm vid midsommartiden 1890 klockan omkriug 10 e. m. 
Detta var sS.kerligen jordskalfvei af den 25 juni, hvilket 6fver- 
gick en betydande del af Gefleborgs Iftn (se G. F. F. 18: 96). 
tir D. vistades vid tillfUllet inomhus och kUnde en ganska stark 
skakning af vagra sekunders varaktighet, gaende fran NV till 
SO. Samtidigt hOrdes ett starkt buller (en slumrande person 
vaknade), »som ntlrmast kan liknas vid det buller som uppstar, 
da en st5rre mangd groft grus rasar i ett grustag>. Nagon rubb- 
ning af fdremal marktes ej. 

Det andra jordskalfvet intraffade pa varen 1891. Som ej 
nagon anteckning derom gjordes, kan tiden ej nMrmare bestammas. 
Skakningen och bullret voro mycket svaga, sa att en del af de 
tillstadesvarande ej tornummo nagonting, och af 3 till 4 sekun- 
ders varaktighet. Fortplantuingsriktningen tycktes vara fran 
NV till SO. 

Digitized by VjOOQ IC 

OEOL. fOrkn. pOrhandl. N:0 U«. Bd 14. HSft. 2. 161 

Jordskair i Finland. 

Ingenidr S. Tammblandbr i UeUingfors bar ben^et insHndt 
meddelande oin ett jordskalf i Kuusamo socken belagen NO oiu 
Kajana och Uleatraak. 

Meddelandet lyder: 

Till Kaiku skrifves fran Kuusamo om ett der intrUffadt jord- 
skalf fdljande. Ett starkt jordskalf intr&fikde bar natten mot 
22 april onikring kl. 12 pa natten. Det f5rin&rktes i tva skilda 
repriser^ forsta gangen ganska starkt. Husen darrade, br&derna 
pa ugnen ballrade och fdnsterrotorna skallrade. De som sofvo 
rusade ar sina s&ngar troende att buset skulle ramla, da sftngen 
borjade gunga och v&ggarne knarrade. Det andra skalfvet m&rktes 
kl. V2 ^ ^^^ ^^^ ^^™ sagdt nagot svagare. Det k&ndes som om 
man onderifran lattat golfvet. Efterat uppstod vestanvind och 

Afven forut under loppet af vintern hafva jordskalf iakt- 
tagits, bland annat en dag i sistlidne november samt den 21 
mars. Ett doft buller fdregick detta senare skalf. 

Sa langt detta meddelande. 

Kuusamo hor till det omrade af Finland, som ofta traffas 
af jordskalf. Ett af jordskalfven 1882, om hvilka K. A. Mo- 
BBRG nyligen lemnat ett utfbrligare meddelande (Jordskal/ven i 
Finland 1882, Fennia 4, N:o 8) fbrnams afven i Kuusamo, 
hvarest for ofrigt enligt hr V. V. Wichmann, fran bvilken 
underrattelsen fran detta stalle inkommit, »lindngare jordskalf 
aro vanliga saval vinter som sommar» {Jordskalfven i Finland 
1882, sid. 9). 

M0BER6S ofvan n&mda uppsats bar &fven betydelse fSr jord- 
skalfsiakttagelsema inom Sverige och det kan derfore vara pa 
sin plats att med nagra ord redogora fbr dess inneball. 

Digitized by VjOOQIC 


Notiserna oin jordskalfven &ro insamlade af geologen Hjalmar 
(Jyllino, hvilkens tiiltagande sjoklighet och sedan intr§,ffade dOd 
hindrade honom att bearbeta det samlade materialet. Uppsatsen 
omfattar fyra jordskalf. at' hvilka de af den 15 och 23 jani 
afven strftckte sig till Sverige och oin hvilkas f^rlopp inom 
vart land redogdrelse ft^rut lemnats i Geol. F5ren. F5rhandL 
(0. GuBiL«lilus. Samling af underrdtteUer om jordatCtar i Sverige, 
G. F. F. 6: 509). 

Jordskalfvet den 15 juni 1882 strdckte sig fran Jockmock 
i NV till Kemitrftsk i och Yli Kannus i S. Dess epicen- 
trnm, der det kllndes starkast, var ett langstrftckt omradc mellan 
Korpilonibolo pa svenska sidan till trakten sOder om Uleaborg 
pa den finska, samt mellan Kalix och Simo sdder om Kami 
inom Finland. 

Det andra jordskalfvet den 23 juni var af vida storre 
styrka och hade ocksa en mera betydande utbredning. Det 
str&ckte sig fran KittilS, i N till Pihtipudas i S och Iran Mala 
i Sverige i V till Kuasamo i O. Afstandet fran norr till sdder 
och fran Oster till vester ikr ungefUr lika stort, eller 500 ibn, 
sa att hela omradet, inom hvilket jerdskalfvet kftndes, omfattar 
en areal af vid pass 250,000 kmK Epicentrum f^r detta an- 
markningsvErda jordskalf lag mellan Lulea och Ofvertoi*nea i 
N samt Ylivieska och Ylikannns i S. Det bildar en mera pa 
bredden utdragen oval, som i det stora hela har samma rikt- 
ning som epicentret till skalfvet den 15 juni och sammanfaller 
dermed. Bada jordskalfven omfatta st5rsta delen af det dal« 
b&cken, som omgifver Bottniska vikens norra hftlft och af hvilket 
denna utg5r den djupaste ins&nkningen. 

De, som dnska taga nibrmare k&nnedom om fenomenen vid 
de n&mda jordskalfven, hftnvisas till Mobergs intressanta med- 
delanden om desamma. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. V^^BMS. F5RUANDL. N:o 142. Bd 14. Hftft. 2. 163 

Till slut anfdras h&r de roeddelanden, som antecknaU oin 
jordskalf inoiii nordliga delen af Sverige efter 1882 och hvilka 
konDa tftukas hafva statt i samband med dylika inoni norra 

Den 4 november 1883 fbrnuromos starka skakningar i Lauta- 
koski, Junosaando och Kangas inom vestra delen af Pajala socken 
(G. F. F. 7: 39, 108). 

Den 31 janaari 1886 fQrnains ett underjordiskt dan utan nagon 
skakning i Lalea och Rutvik (G. F. F. 9: 47). 

Den 29 (eller 28) jali 1888 iakttogs en sUrk jordstdt i 
Umea samt pa flera stEllen sdder derom utefter kusten (G. F. F. 

11: 85, 417). 

Den 17 november 1889 gick ett ganska starkt jordskalf 
dfver Skelleftea och trakten deromkring. Den 27 deceraber 
saronia ar kandes en jordstQt i Umea (G. F. F. 11: 4S4). 

Den 7 mars 1890 intnlfiade ett jordskalf a Gam la Sels- 
berg i Ldfangers socken af Vesterbottens lUn, SO om Skelleftea 
(6. F. F. 18: 68). 

Den 16 oktober 1890 kftndes en jordstot i Lalea (G. F. F. 
18: 6 8). 

Annu ftro de fran Sverige insarolade underr&ttelserna rd- 
rande de intrHflfade jordstdtarne f^r knapphUndiga f5r att nagon 
follst&ndigare sammanst&llning af dem kan g5ras och nagra all- 
mftnna slntsatser derur dragas. Onskligt vore om hftdanefter med- 
delandena kunde infljta talrikare och innehallsrikare ikn hittills 
skett. Alia f5r denna sak intresserade uppmanas derfbr anyo 
att reqvirera blanketter t^r jordskalfsiakttagelser, hvilka blan- 
ketter tillhandahallas af Geologiska Fdreningens sekreterare. 

Det &r isynnerhet tva omraden inom norra Sverige, pa 
hvilka appmHrksamheten s^skildt fdrtjenar riktas med afseende 
a jordskalfsiakttagelser, fSrst den ofvan omn&mda nordligaste 
delen af landet och for det andra kuststrdckan mellan Hemd- 
sand och Sdderhamn samt dnda ned mot Gejle jemte det invan- 

Digitized by VjOOQIC 


f6T helagna landet till en str&cka af mer &n 10 mil, inoin hvilken 
trakt regelbandet ett eller flere jordskalf arligen pl&ga fdmiromas. 
Jordskalfvet af den 25 juni 1890 var ett dylikt med ganska 
vidstrackt utbredning och de rorande detsatnma inkomna app- 
gifterna voro i all sin knapph&ndighet dock sa talrika, att sam- 
iingen af dem l&ngre frara torde kunna gdras till utgangspankt 
tor en narmare utredning af fragan om jordskalfven inoni syd- 
liga delen af Norrland. Afven ander det gangna aret bafva, sa- 
som synes af den i det fbregaende lemnade redogCrelsen, icke 
mindre an fyra olika jordskalf intrEffat inom ifragavarande 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. FdRBN. fOruandl. N:0 148. Bd U. Hftft. 2. 165 

Om metoden f6r Tlxtpaleontologiska undersdkiiiiiie^r af 



Fa delar af den skandinaviBka Nordens geologiska historia 
torde i sina narmare detaljer vara sa litet kftnda, s(Mn invand- 
ringen utaf var navarande flora under den kvart&ra tiden. Detta 
kunde synas sa niycket iner forvanansv&rdt, som ytterst fa geolo- 
tpska tilldragelser ha iMmuat sa talrika och i manga fall ocksa 
lattydda spar efter sig som just den vaxtv&rid, hvilken genom 
artusenden tagit i besittuing det land inlandsiseu lamnade. 
Hufvudmassan af dessa spar ha vi bevarade i vara torfmossar, 
specielt i lagmossarne och bland dem isynnerhet i skogsmossame. 

Fragar man hvarfdr dessa i vetenskapligt h^nseende &nda 
till i senaste tid fatt ligga ororda, ehuru det i Danmark redan 
for ett halft arhundrade sedan visades, att de dolde fakta utaf 
varde sa v&l for geologien som for botaniken — sa torde svaret 
till en ganska stor del ligga i undersokningsmetodens ringa 
utbildning. — Vid ett ytligt paseende kan det tyckas som 
om ingenting vore enklare an undersdkningen utaf en torfmosse. 
Svarigheten ligger naturligen heller icke egentligen i sj&lfva 
frarotagandet af de r^ter den kan innehalla, utan i bevarandet 
och bestammandet utaf det som framtagits. En illustration till 
detta ar ocksa det faktum, att ingenst&des i vara museer^ finnas 

' Rikimuseets vaxtpaleontologiika afdeloing bildar dock numera harntinoaD 
ett nndantag. Har ha nimligcB ander dt teoare firen nistao alia de samlingar 
hamnat, lom gjorU i och for ett mera veteoskapligt ntudiom af mosatrne. Ockil 
har det forit geDoro det dantades inrattade laboratoriet och de reiurier, som 
darigenom Tonnits, varit forf. mojligt att atvcckla arbetsmetcden. 

Digitized by VjOOQIC 


nagra afsev&rda sanilingar af torfmossarnes vHxtlamningar, och 
pa denna grand bar kontinuitet mellan dero, som arbetat inoiu 
omradet, ej varit m5jlig. Dei torde ej vara f5r inycket att 
sUga, att just denna bristande kontinuitet bar varit den vftrsta 
bftmskon pa ett rationelt studium af torfmossarne ocb deras 
subfossila innebalL Om t. ex. en intressant silurlokal upp- 
tackes, bar bearbetaren till sitt f5rfogande ett betydande jftra- 
fSrelsematerial, ban bar prUktiga monografiska framst&llningar 
med ypperliga planscber, men finner nagon en pa fr5n, blad, 
tr^l&mningar ocb dylikt rik mosse, finnes ej en enda samling 
att vanda sig till, ej ett enda stalle att s5ka en afbildning af 
dessa ofta i form, fUrg, resistens sa betydligt fbrftndrade Ifim- 

FOr bvar ocb en, som egnat sig at studiet af torfmossame, 
bar det darfSr varit n5dvftndigt att bdrja pa nytt. Da nu ett 
lifligare intresse for undersQkningen af dessa bildningar tyckes 
vakna, bar jag trott det lampligt att, ft>r att i nagon man under- 
lUtta andras arbete franil&gga de resultat, betr&ffande sjS,lfva 
arbetsmetoden, jag vunnit. Ingen kan lifligare an f5rf. vara 
(^fvertygad om att den i manga afseenden bade kan ocb b5r 
fOrbftttras, men detta torde svarligen kunna ske om bvar och en 
skall bdrja fran bdrjan. 

De fordringar, som bdra stUllas pa undersdkningsraeto- 
den, aro: 

att den skall tillata en absolut saker identifiering 
med nu lefvande arter, da tillrsU^kliga lamningar &ro be- 
varade for en sadan; 

att de funna l^mningarne skola f5rvaras ocb upp- 
stallas sa att det ger den mojligast trogna bild af 
deras utseende i torfmossarne; 

att atminstone sj&lfva insamlingen maste f5rsigga 
sa latt som mojligt. — Detta sistnamda ej blott pa grand 
af de oftast synnerligen besvarliga f5rballanden, under bvilka 
den i regel maste slga rum, utan framfOr alit d&rfSr att forst om 
detta ar fallet afven andra ej specielt intresserade kunna skaifa 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. f5rbn. F()RHANDL. N:o 142. Bd 14. H&ft. 2. 167 

fiiUt dagligt material fSr en vidare bearbetning. Dessvftrre torde 
fertalet gjorda samlingar vara fbr ett vetenskapligt Btudiuni 
vHrdelOsa, vare sig det g&ller att utrdna torfvens egen genesis, 
eller man vill studera torfmossarne fran paleontologiskt-vaxt- 
geografisk synpunkt. Att sa §.r fdrhallandet har sin grand i 
att ulmin- elier hamin&mnena, eller de kemiska f5reningar, 
hvilka sa att s&ga gifva torfven hennes specifika karaktar, ha 
den egenskapen att, bildade som de aro nnder vattnets invarkau, 
vid intorkning anderga molekyl&ra f^r&ndringar, som g^ra att 
de f5rlora fbrmagan att anyo uppsupa vatten. Annu atmin- 
stone torde intet reagens vara k&ndt, som har egenskapen att 
atergifva torr torf dess nrsprungliga beskaffenhet; de inom mikro- 
skopien vanligen anvUnda svUllmedlen g5ra ej tillfyllest. Afven 
fdrsdk med mjdlksyra, som med stor fardel kan anv&ndas att 
atergifva torkade v&xtdelar deras natorliga utseende, ha gifvit 
ogynnsamma resultat. £mellertid ar denna egenskap hos torfven 
f5r praktikem af st5rsta betydelse, ty det Hr den, som ofver 
hafvud taget m5jligg5r all br&nntorfberedning. Den d&remot, som 
i stiLllet fbr torf Onskar fbr vidare unders5kning dagligt material, 
far minnas att alia samlingar ar mossarnes torf, torfdy 
och gyttja niaste fran forsta ogonblicket fdrvaras i 
v&tska eller atminstone skyddas mot attorkning. For sam- 
lingar gjorda ar v&xtf^rande leror och sandaflagringar, lU* det ej 
8 a n5dvandigt, men i alia fall dnskv^rdt, ty vid torkning astad- 
kommes alltid ogynnsamma gestaltfbrandringar. Pa grand af 
att almin- och hamin&mnena, sasom direkta experiment af FbOh 
visat, aro fallkomligt oangripliga for bakterier, m5gelsvampar, 
alger etc. sa kan i all synnerhet ander fbrsta tiden efter in- 
samlingen vatten med stor f5rdel anvftndas som konserverings- 
v&tska. F6rf. har arvis haft blad och fr6n ar torfven liggande 
i det brana vattnet fran torfgrafvarne, atan att detta fdrorenats 
af organismer. Se f&r dfrigt nedan. 

Arbetet vid torfmosstadiet s5nderfaller i f^ltarbeten och pre- 


Digitized by VjOOQIC 


FdUarbeten. F5r att raed framgang kiiDna utf^ra Badana i 
torfmoMarne fordras fSljande redskap: en spade, en a tva 
kaifvar med speUiga blad, preparatr5r hftlst af olika storlekar/ 
nagra opodeldokflaskor samt barkar med synnerligen vida 
5ppoingar. Spade &r ett alldeles nddv&ndigt redskap, ty 
&fven dftr profiler finnas, maste man kanna sk&ra ut torfvor ur 
dero. Med stor fardel har jag under de senare aren anvUndt 
en liten stalstickspade omkring 18 cm hdg och 12 cm bred; 
med ett par remmar har den kunnat fastsp&nnas vid port5ren. 
Med spaden sk&res sedan, d&r applysande profiler finnas, at en 
serie torfvor, som representera profilens beta lagerfbljd. Genom 
att g5ra dero sa likformiga som mdjiigt vinnes den fdrdelen att 
man efter ett noggrant genomplockande af dessa och genom att 
tillvarataga t. ex. fr5na fran hvarje torfva f5r sig, kan erhalla 
en ganska god approximativ fSrest&llning oro de olika artemas 
till- eller aftagande under torfvens bildningstid; naturligen bdr 
sa vidt mdjiigt flora profiler i samma mosse genomarbetas pa 
detta s&tt. Sj&lfva insamligen ur en salunda upptagen och pa 
en nagorlunda torr plats upplagd serie torfvor, sker Ulst genom 
att bryta sdnder dem paralleh med lagringen och fran hvaije 
blottad yta med den medf&rda spetsiga knifven taga ut frdna; 
de blad, som mdjligen kunna antr&ffas, b5r man ej n5dvftndigt 
sdka erhalla f5r sig, utan de kunna tagas med sa pass mycket 
vidhftngande torf eller gyttja att de ej brytas. I profrdren, utaf 
hvilka de med flata bottnar aro m&st praktiska, l&ggas alia 
smlU-re frdn, frukter, insektsr&ster, sm&rre blad etc., som kunna 
antraffas; i opodeldokglaset — detta har fdrdelarne af styrka 
och billighet — stOrre blad, grenar, nOtter, oUon etc. Fdr mycket 
stora blad sasom af ek, asp och andra aro de stora burkarne 
afeedda. — Vid insamlingar i leror och sandlager Ur en vanlig 
finharig akvarellpensel ofta alldeles ovarderlig. 

Utom en noggrann etikettering ar afven att iakttaga att 
alia glas och burkar fullstandigt fyllas med vatten. Detta sker 

T. ex. 50X16 mm och 40X12 mm. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. FQBBN. ft^BHANBL. N:0 142. Bd 14. Hift. 2. 169 

b&8t genoQi ait alldeles br&ddfylla k&rlet och sedan under det 
man haller ander bottnen trycka i koriien sa ait all iuft ocfa 
det dfverskjutande vattnet utdrifves. lakttages delta enkla 
fi^rsiktigbetsmatt, kunna Bamlingarne rystas ocb skakas sa mycket 
som h&lst, Qtan att lida nagon skada; f^nammas det. fbrstOres 
genom skvalpningen under marscber och skjutsar allt dmtaligare 
material. — Samlingar vnnna genom nu afbandlade tillvftga^ 
gangss&tt, kunna sta or5rda i artal, ocb ftndock n&r bearbet- 
ningens stund alar ega precis samroa vftrde, sora om de vore 
gjerda 5gonblicket Ibrut. 

Preparatiansmetoder. Det fSrsta arbete som maste v&rk- 
stlLllas med det vid mossarne samlade materialet &r att skilja 
det fran vidsittande torfpartiklar. Detta sker bftst genom att 
hftlla alltsamman pa en flat tallrik ocb tillsfttta sa mycket vatten 
att det nar till falsen i tallriken. Med en pensel ocb en prepa- 
remal gar det sedan att under vattnet afl&gsna bit efter bit 
af den fastsittande torfven. Detta arbete ar synnerligen talar- 
modspr5fvande ocb tids5dande, men maste g5ras om samligame 
skola kunna n&rmare understikas. Det kan dock mycket under- 
l&ttas genom att under nagra timmar lata torfstyckena ligga i ut- 
sp&dd kali- eller natronlut (den senare vida billigare), bvilken 
dock sedan med noggrannhet maste uttv&ttas. De formldsa torf- 
partiklar som bli kvar, sedan 5friga v&xtl&mningar afl&gsnats, 
bdra emellertid ej bortkastas, ty i dem eger man ett fullt dug- 
iigt och tillrlUskligt material for en mikroskopisk undersdkning. 
Pollenkorn, bvilka vid en sadan ofba patr&fias, karakt&ristiska 
epidermisstycken m. m. l&mna i regel v&rderika upplysningar om 
mossens gam la vegetation. 

I de fall da torfven visar sig rikare pa bibehallna v&xt- 
lamningar lonar det sig synnerligen att hemfbra nagra mindre 
stycken af densamma. Genom den nyss n&mda behandlingen 
roed alkalibydrat kan ofta ovUntadt goda fynd af blad etc. goras; 
genom att l&gga ett torfstycke under nagra timmar i Schultzes 
reagens — se nedan — lyckas man deremot battre att fa fram 
frdn, frukter ro. m. Dylika torfstycken torde under resor lUmp- 

Digitized by VjOOQIC 


ligen kanna fbrvaras i de n&stan i bvarje jftrnhandel saluhallna 
hermetiska konservburkarne af einaljeradt j&rnblftck. 

Sedan de makroskopiskt undersOkbara rasterna salanda blifvit 
rengjorda ocb skQljda, b5ra de fbrdelas ej blott efter art atan 
ftfven efter sin Ofriga beskaffenhet. 

Grenar, barkstycken, kottar, ntttter, tr&bitar, stSrre stycken 
af gr&s och halfgr&8 kanna lltmpligen fSrvaras i hdga flaskor 
eller preparatr5r, blasta af tunna vfti genomskinliga glasror. 

Blad, mossor, frakter af t. ex. Betala, hftngefj&ll af Popolus, 
5fverhufvud platta viixtdelar inl&ggas bftst i kanadabaUam, 
pa sfttt 8om nedan utfdrligare beskrifves, och f^rvaras som van- 
liga mikroskopiska preparat. 

Sin&rre fron och fnikter niaste fl^rvaras i preparatr5r. J&mte 
de ofvan anv^nda storlekarne firo &fven rdr af 37 x 6 mm lamp- 
liga f5r mycket sma fr5n. Genom att skjuta in en hoprnllad, 
styf pappersretnsa i rdret, hvilken da den sedan atvidgar sig 
trycker frdna mot rdrets vftggar erhalles preparat Iflmpade till 
deinonstrationsniaterial t. ex. i inuseer. 

Fdr lilngre tids fdrvaring utaf sadana objekt som ej kunna 
inll^^gas i kanadabalsam, egnar sig antingen en blandning ataf 
sprit och steriliseradt vatten, eller enbart steriliseradt vatten. 
Det torra torde vara det lUropIigaste i de fall, da det kan komma 
i fraga att oftare uttaga objekten ur glaset, da detta ej Hr af 
ndden kan en metod, som anvtlndes vid Stockholms hdgskolas 
botaniska institut af d:r J. af Klercker fbr bevarandet af 
morfblogiskt material s&rskildt anbefallas. Fdremalen afskdijas 
med steriliseradt vatten, Idggas sedan i preparatroret, detta 
fylles nHstan med likadant vatten, en bit paraffin inlUgges i 
rdret, hvarpa detta stftlles i ett k&rl med varrot vatten. Parafi- 
nen smalter da och tjenar sedan den fatt svalna bade som kork 
och isoleringsmedel. 

F6r att de pa ofvan omnHmda s&tt erhallna bladen och 
bladdelarne skola blifva fullt undersdkningsdugliga &r det add- 
v&ndigt att foretaga en affllrgning utaf dem. En sadan kan a 
priori antagas kunna ske antingen genom extraktionsmedel eller 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5rbn. f5rhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 171 

ock med tillhjelp af sadana reagentier, sojii genom oxidatioD 
bleka de svartbrana v&xtdelarne. Jag har f^rsdkt alia de van- 
liga extraktioosroedlen sasom ammoniak, kalihydrat o. a. Dessa, 
hvilka nastan Qgonblickligen extrahera t. ex. de bekanta ryska 
^biatterkohleD»,> visa sig endast i stand att ytterst obetydligt 
aff&rga fran torfmossarne h&rstaramande Iftmningar. ~ Bland de 
vanligtvis anvanda blekmedlen visa sig alkalihypokloriten ej nog 
kraftiga; del lag dUrfor nftra till bands att anst&lla f5rs5k med 
det inom den botaniska mikrokemien sedan l§,nge f5r luacera- 
tionsHndamal anvanda Schulzeska reagenset (en I5sning af 
klorsyradt kali i salpetersyra). F5r ifragavarande ftndamal hade 
detta redan af SghrOter^ anv^ndts. I detta reagens eger den, 
soro egnat sig at studiet af vara torfmossar, ett af sina yppersta 
bjelpmedel. Ty ej nog med att medelst detta de svartbrana, 
ogenomskinliga vftxtdelarne ur torfven kunna goras genomskin- 
liga sa att nervatur, cellforroer m. ro. i detalj kunna studeras, 
torst med tillhjelp af detta reagens ar det ocksa m5jligt att 
anskaffa ett fullt palitligt jd,mforelsematerial f5r best&mningen 
af de fanna rastema. Under mangfaldiga fSrsdk har jag n&m- 
ligen funnit att genom mattlig kokning af en v&xtdel i Schultzes 
reagens kan man utr5na, huruvida denna kan finnas bevarad i 
torf och leror eller ej. UpplOses den efter en a tva minuter, 
kan man anse det som ganska sannolikt, att den gjort det- 
samma i mossb&ckens vatten, blekes den endast eller angripes 
i mindre grad, ar dermed en fingervisning gifven f5r den sanno- 
likhet, med hvilken man kan vSnta sig ifragavarande v§,xtdel 
subfossil. samt for hurudant bevaringss&ttet ar.' 

Af det sagda kan man v&nta att det i regel endast &r 
forkorkade och forvedade vafnader, som ha utsigt att bevaras i 
torfven; erfarenheten visar ocksa tillfullo att sa ar forhallandet. 

' Se Zbiller, Obiervations snr quelqaes cuticules fossiles. — Paris, Ann. 
d. Seieocef oat. 6:te S«r. Tom. 13, aid. 217. 

^ Die Flora der Bisieit. — Zurich 1883, tid. 21 i ooten. De med detta 
blekta och med alkohol attvattade bladen inladei af honom i gelatin-glycerin. 

' Trdligt ar att nSgon vans och ofning h&r lom annorstades vid arbeten 
af mera tekoitk natnr ar af noden. 

Digitized by VjOOQIC 


Detta g5r ait alia de delar utaf blad, frOn, stammar etc., hvilkas 
cellvftggar ej &ro pa Dftrnda sail omvandlade, fl5r8t5ra8. Sa §r 
t. ex. fallet med bladens inesofyll — endast epidermis och kftrl> 
knippea blifva kvar — de fl&sta harbildningar m. ni. D&rf5r 
ega ock ofta de vM.xtdelar, som frampreparerats or torfven, ett 
atseende ganska betydligt afvikande fran det de egde da de f51lo 
i det vatteo, dftr torfbildningen en gang pagick. Den macererings- 
process dessa v&xtdelar i naturen underkastats, kan man nu i 
laboratoriet pa nagra minuter eftergSra. Det torde ej vara ur 
▼ftgen att med ett par exempel belysa betydelsen hilnitaf. Inom 
sUlgtet Scdix blifva t. ex. S. cinerea, S. aurita och *?. arbus- 
cula fallst&ndigt oforM.ndrade till form och konsistens, ander 
det naturligen fUrgen blir fOr&ndrad, nervaturen framtr&der fall- 
st&ndigt tydlig etc., S. myraviites dUremot l&mnar vid samroa 
inv&rkan endast nervskelett och S. lanata och S. Lapponum 
sknlle svarligen igenk§,nna8 ^fven af den mUst Ofvade saiicolog; 
hela det tata filtluddet ar fallstandigt fdrsvannet, nervaturen, 
om hvilkens beskaffenhet man under vanliga fdrhallanden ej far 
det aflftgsnaste begrepp, framtr&der klart och markeradt. Sasom 
ett annat exempel kan anf^ras Snadfraga oppositifolia, Det 
m&st karaktHristiska hos denna arts blad tyckes vara utom formen 
den harbr^ddade kanten; later roan nu dessa blad underga den 
n&mda behandlingen tinner man att haren Iro fullstandigt f5r- 
svunna, kanten &r jamn, men i dess stUlle har framtr&dt en 
fullt karak^tristisk nervering i bladet o. s. v. 

Genom kokning med Schultzes reagens kan salunda de ur 
torfven h&rstammande vILxtdelarne gQras genomskinliga och allt 
efter invHrkans langvarighet bibringas en f&rg fran mdrkbrun 
&nda till n&stan gulhvit. I regel torde vara liimpligt att af- 
bryta reaktionen, da de ungef^r fatt den karakt&ristiska r6d- 
bruna farg, som de ega da de patraffas i mossarne — det &r 
som bekant f5rst vid luftens inverkan som de svartna. En 
sa stark uch valdsam reaktion som med Schultzes reagens ar 
emellertid oftast fullstandigt onodig. For de flesU blad och 
frdn m. m. vinnes samma resultat genom att fran 10 minuter 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5rbn. fOrhandl. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 173 

till en timine eller mer, beroende pa v&xtdelarnes konsi^tens 
o. a. lata dem ligga i kail, ra salpetersyra. ^ Sedan blek- 
ningen pa detta s&tt ar v&rkstald uttv&ttas preparaten val med 
vatten. Pa grund af att de &ro ofverfylda med gasblasor, flyta 
de och dllrfbr kan tvattningen s&rdeles ld,tt ske genom att medelst 
en hEfvert lata vattnet flyta af fran karlets botten och nytt 
vatten rinna till vid ytan. Sedan alia syrer^ter aro veder- 
b<3rligen borta, bebandlas preparaten med alkohol, i hvilken de 
fa ligga till dess gasblasoma fiirsvannit; sedan sker en tv&tt- 
ning med absolut alkohol fbr att g5ra bladen fulistandigt vatten- 
fria. 65res ej denna attvattning med noggrannhet blir fdljden 
att i kanadabalsamen uppstar ett beslag kring bladet, hvilket 
till det yttre paminner om roogel, och som under mikroskopet 
visar sig besta af ytterst sma droppar, som ligga i kanada- 
balsamen och pa grand af sin mindre Ijusbrytning for blotta 
dgat framtrada pa nUmda Sedan alkoholen fatt afrinna 
bebandlas preparaten med xylolalkohol (eller toluolalkohol) som 
fas genom att blanda lika delar xylol (resp. toluol) och absolut 
alkohol.^ Denna behandling kan i regel med tbrdel ske sedan 
preparaten dfverf6rts pa objektglaset, och bdr pa grund af xylolens 
egenskap att kontrahera preparaten ej utstrackas langre Hn n5digt 
ar, d. V. s. tills genomdrankning skett. Sedan dllrefter en hastig 
aftv^ttning med ren xylol egt rum och en l&tt torkning med lask- 
papper skett, tillfQres lamplig mangd kanadabalsam. De luft- 
blasor, som ofta uppsta och aro synnerligen svara att afl&gsna, 
borttagas sHrdeles Isltt genom att in till dem ftira en spetsig glas- 
staf doppad i xylol. Den kanadabalsam, som anvS^ndes maste 
vara hdrdad, samt loses lampligen i xylol, ^ i sa stor mangd att 

' Giiller det att lagga in iiin&, brackliga eller i n&got afaeende Tardefollare 
preparat, kao hela den foljaode behandlingen ske p& objektglaaet ; dock fordras 
hirtill nlgoo vana. Ofta ar det afven fordelaktigt att fatta a&dana preparat pi 
objektglaset med en losoiog af koilodiain i alkohol (1 p& 5). Denna tillfores 
fSrsifrtigt fiin sidan t& att ej den 5fre vtan af preparatet blir fuktad. Sedan 
alkoholen afdaostat forfares som vaoligt. 

' Den inom mikrokemien anvanda blandningeo med 3 delar xylol p& 1 del 
alkohol ir oUmplig p& grnnd af att den varkar for ttarkt kontraherande. 

' Xylol bar den fordel framfor den af mineraloger och petrografer Tanligea' 

Digitized by VjOOQIC 


det hela blir en l£lttflytande v&tska. — Sedan t&ckglas palagts, 
stUllas preparaten pa ett 8a varmt stftlle som niojligt, d. v. g. 
dlur temperaturen nagot nftrmar sig, men naturligen ej ofverstiger 
kanadabalsaniens kokpunkt. Efter nagra dagar &r denna atntio- 
stone mot kauterna sa stelnad att preparatens inordnande i 
9amlingarne ^ kan ske. 

Det nu beskrifna siittet torde vara det enda hittills kanda, 
genom hvilket de i torfven bevarade lamningarne af blad, st&n- 
geldelar, mossor m. in. kan forvaras l&tt tillgangliga for fall- 
st&ndig savfti makro- som mikroskopisk andersokning, utan att 
de pa nagot s&tt f^randras eller i n&mnv&rd grad till utseendet 
afvika fran det, hvilket de ega da de ligga inb&ddade i torf* 

Mangen gang kr emellertid de i mossarne bevarade fbre- 
malens beskaflenhet sadan att en saker bestamning ej kan 
ske utan genom anatomisk undersdkning. Mossor, tunnare 
blad, frdvingar af for och gran m. m. kunna, da de fbreligga 
i pa ofvan beskrifna vis f5rf%rdigade preparat, undersdkaa 
t. 0. m. med mycket hdg fbrstoring. Utaf ofriga ld.mningar 
sasom frOn^^ vedstycken m. m. maste d^remot snitt fdrfardigaa. 
Sadana kunna ofta ej framstallas genom den i vart land vid 
fyto-histologiska andersokningar vanligen anvanda metoden 
att med en rakknif g5ra snitt i objektet, ty detta Ofvergar 
vid sadana fdrsdk vanligen i pulverfonn. Nddv&ndigt Hr d&r- 
f5r att anvanda den vid zoologiska arbeten brukliga metoden 
med paraffininb&ddning och sk&rande med sl&dmikrotom. Objek- 
ten behandlas som ofvan beskrifvits med alkohol, xylolalkohol 
och xylol, hvarefter inbSUldningen vidtager. £n vid bota- 

anTinda beniiDeo att balsamen ej stelnar si fort, atan tilUter nSdvandiga mani- 
palationer med preparaten. 

' Vid Daturhistoriska riktmateoms vaxtpaleontolofntka afdelning bar i Stock- 
holm aDT&ndat tveone storlekar pi objektglaten namligen 76 X% mm (engelakt 
format) och 100X50 mm. Erfareoheten har visat att deaaa storlekar aro sar- 
deles lampliga for ifirlgavarande audaroll. 

' Utaf sarskild rigt ar att si vidt som mojligt vid bestimniogar alltid 
undersoka den anatomiska itniktnrea, och ej lita bara pi de jttre karaktirerna; 
med blott dem som ledning sker alltfor latt feltag. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. fGrhn. F<)RHAKDL. N:o 14i. Bd 14. Huft. 2. 175 

niska arbeten synnerligen praktisk och ^fven f5r na ifraga- 
varande undersdkningar lamplig metod har nyligen beskrifviU 
af AF Klercker ^ hvarfbr h&r ej n&rroare behdfver ingas pa en 
detaljerad framstallniog af tillvd.gagang8Bllttet harvid. De er- 
halloa snitten kanna, om sa &r n5digt, blekas med salpetersyra 
och sedan inl&ggas pa vanligt vis. 

' Zar Verweodang des Schlitteninikrotoms fur pbytobittogenetische Zwecke 
Biol. For. Forh. Bd. IV (1891). N:r 1—2. 

Digitized by VjOOQIC 


Nigra ord om granens inTandring i Syerlge. 


Ar 1886 framh5ll A. G. Nathorst' i ett f5rberedande med- 
^elande om floran i de norrl&ndska kalktufferna, ait l&mniogar 
af graDen saknades pa alia de undersdkta lokalerna, medan dftr- 
emot sadana af tall patr&ffades nftstan 5fverallt. De slatsatser 
ban af delta f&rhallande drog voro, »att talleo invandrat till 
Jemtland f5re granen, saint att aflagringarne af kaiktuff blifvit 
afsatta innan den senares invandring — atniinstone inom de 
trakter fyndorterna orofatta — egt rum. Sedermera bar granen 
till 8tor del andantrangt tallen». I samband bUrmed papekades af 
n&mde f^rf. ocksa, att gran saknas i den vUl undersdkta tuffen vid 
Benestad i Skane; da den vidare sasom Stsenstrup visat ej finnes 
i Danmarks torfmossar, bade den f5ljaktligen ej kunnat komroa 
85derifran, men — s&ger ban vidare — »det ftr annu omdj- 
ligt att veta, om den kommit fran oster eller fran vester. Vid 
betraktande af dess nutida stora spridning 5fver bela landet 
samt pa samma gang ekens ocb bokens utbredning, bvilken blott 
kunnat ske mycket langsamt, kM.nner man sig frestad att upp- 
skatta den tidrymd, som fSrflutit sedan istiden, sasom varande 
manga ganger ansenligare &d man vanligen antager». — Vid K. 
Vet.-Akad. bOgtidsdag d. 31 mars 1887 ingick professor Nat- 
HORBT^ anyo pa denna fraga ocb redogjorde dels f5r de till 1885 

' 0. F. F. Bd Vn, aid. 775—776. 

> F5redrtg i botaoik vid K. Vet.-Akmd. hdgtidsdag. Stoekholm 1887. l:iS:o 
Dl detU torde vmn syDnerligen tTirtillgiiigligt Itergifvei nedan in eztenao det 
hafvodsakligm af brad torn i detaammm aagea om graoen. 

Digitized by VjOOQIC 

eEOL. pOrkn. pOruandl. N:o 148. Bd 14. H&ft. 2. 177 

f^retagna anders5kningarne, dels f&r de 1886 fortsatta arbetena. 
Han betonade der i afseende pa granens invaodring bland annat 
det vigtiga resaltatet »aW granen invandrat jemfdrehevis mycket 
senh, Invandringen tkan icke ha skett sdderifran eller 6fver 
Danmark, ty lemningar af granen saknas belt och ballet i delta 
lands vfti anders5kta torfmossar, ocb den ingar ej heller sasom 
▼ild i Danmarks vegetation. Ej heller kan granen efter istiden 
hafva invandrat fran de britiska 5arne. Sasom af de paleonto- 
logiska vittnesborden framgar, fans granen visserligen i England 
fdre istiden, men den synes under sagda tid derst&des hafva gatt 
under, ty den saknas i de postglaciala lagren, lika vUl som i de 
britiska 5arnes nutida vegetation. Granens sparsamhet i de 
vestra delafrne af det sdndenQeldska Norge adagal^gger dessutom 
tydligt nog, att den icke kan hafva kommit fran vester. Det 
lider derf<5r ej nagot tvifvel, att granen till oss invandrat fran 
dster, ett faktum, som star i fallkomlig 5fverensstllmme1se med 
granens nutida utbredning 6ster om Ostersjdn. Men denna in- 
vandring kan icke hafva skett dfver landet norr om Bottniska 
viken, enar detta omrade fbrst i senare tid kan antagas hafva 
egt det f5r granens existens nog blida klimatet^ Mera sannolikt 
Hr, att invandringen skett 5fver Gotland eller Aland till s5dra 
eller mellersta Sverige, och att granen derifran spridt sig sa v&l 
mot norr, som mot vester och sdder. NEmnas ma, att man 
k^nner, det granen fbrekommit i trakten af EnkQping vid den 
tid, da M&laren utgjorde en vik af 0stersj5n och hafsvattnet be- 
t^kte den plats, der sagde stad nu &r belftgen. Beaktansv^rdt 
ar ftfven, att granen, sasom ett af kandidaten H. Munthb nyligen 
gjordt fynd adagalftgger, fans pa Gotland vid en sa pass aflagsen 
tidpunkt, att fiSrdelningen af haf och land var vksentligen olika 
mot nu, nagot som synes tala for en invandring 5fver denna o. 
Docenten R. Hult i Helsingfors bar sistlidne sommar i vestra 
Nyland funnit subfossila lemningar af gran i ett lager, som ban 

' Professor Nathorst har for inig pipekat, att det natorligtris aldrig 
Tarit hans meoiDg p&8t&, att ioke denna vag tedermera begagnats af en del af 
den till norra Sverige inkommande grankonting«»ntcn, ntan att bans yttrande 
afi&g granens fdrsta iovandring till oss. 

Digitized by VjOOQIC 


antager vara af fi.Idre datam ^n de fbrat k&nda fynden af gran 
inoni Skandinavien, och slater h^af, att granen invandrat dster- 
fran. Vid betraktande af granens sa vMrl nutida som forntida 
utbredning i Europa skulle man kunna kftnna sig b5jd att an- 
taga, att denna vaxt haft sitt ursprungliga hem i Skandinavien, 
hvarifran den ander istiden blifvit fordrifven, hvadan den for 
narvarande kan sagas halla pa att anyo taga sin gamla mark i 
besittning^. Och iSngre frara yttras vidare: *An senare (d. v. s. 
an eken) hafva bok och afvenbok jemte dem atfoljande v&xter 
invandrat — afven dessa fran sSder. Granen har liksom boken 
invandrat sent, men icke fran s5der atan fran Oster. Dessa bada 
tradslag Aro hvart pa sitt hall de af landets nutida klimat mest 
gynnade, boken i sydligaste delen af landet, granen iden ofriga 
delen, nara nog &nda till barrtradens nordliga grans». 

Klart och tydligt framgar h&raf, att vi 1887 genom Nat- 
H0R6TS arbeten visste, att granen invandrat osterifran och spridt 
sig 5fver de delar af landet der eken fins eller har fannits tfier 
detta trad. Detta ar ungefarligen ocksa, som jag senare skall 
visa, allt hvad vi nu veta. F5r beddmandet af granens absolnta 
alder saknade Nathorst lika val som senare forfattare de n5diga 
hallpunkterna, men han inlat sig icke heller pa denna fraga. 

Redan aret fore Nathorsts arbeten i Sverige hade forst- 
mester A. T. Gl0ER8EN> meddelat undersdkningar ofver granens 
nutida utbredning pa Vestlandet. Professor Nathorst har vSll- 
villigt meddelat mig att detta arbete var fbr honom under bans 
arbeten Ofver ifragavarande amne fullstandigt lika okandt som 
det antagligen da var t^r flertalet skandinaviska botanister^. 
GL0ERSEN adagaiagger dfvertygande att granen invandrat i det 
vestenfjeldska Norge jemf5relsevis sent och att den derfOr ej fbre 
menniskans invandring hunnit sprida sig ofver hela denna del 
af Norge, der den nu ar sallsynt, medan deremot tallen ar eller 
varit ntbredd ofver nastan hela landet. Utom pa den nutida 

' VestlandtgrmDeD og deoB IndvaDdriDgs-Veie. Den norske Forttfor. Aarb. 1884. 

^ Beklagligt ar ockg& att ett s& iotretsaot arbete som detta ej ens refereratc 
i den oorska tidskriften >Nataren>. Aanu miodre fins det oronamdt i Bot. Not., 
Geol. For. Forh. eller i de stora refererande tyska lidskrifterna. 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. F5REN. F5RHANDL. N:o 148. Bd 14. Hftft. 2. 179 

lued synnerlig noggranhet undersdkta utbredningen slides dessa 
asigter Hfven af anders5kningar 5fver dftrvarande torfmossar, i 
hvilka val bibehallna l^mningar af tall ftro synnerligen vanliga 
ander det gran alldeles saknas. Afven f5rf. kunde vid sioa 
sommaren 1891 utf5rda torfmossuDdersdkningar i dessa trakter, 
hvarken i sk&rgardeo eller pa fastlandet finna nagot spar af gran. 
8a intreBsanta GL0ER8ENS arbeten i och fdr sig Aro, kunde resul- 
taten af dem naturligen ej ut6fva nagot inflytande pa Idsningen 
af fragan, hvilken granens invaDdringsvag till Sverige varit, da 
det ju for detta trIUls utbredning fran Sverige till Norge &r t&m- 
ligen likgiltigt, om det till oaa kommit fran 85der, sasom t. ex. 
tallen, eller fran 58ter, men deremot &r det tydligt, att den af 
Gli0ERSEN pavisade sena iovandringen till Norge atg5r ett indirekt 
stdd f5r antagandet af en likaledes sen invandring till Sverige. 

Sedan de n&mda i denna fraga f6r det skandinaviska flor- 
omradet grundl&ggande arbetena utkommit, hafva atskilliga fynd af 
gran blifvit nppgifna fran olika delar af landet och nyligenharR. 
Sbrnakder pablicerat en omfattande uppsats ofver »die Einwan- 
derang der Fichte in Skandinavien». * I denna appsats dels 
relateras f5nit k&nda data, dels roeddelas nagra nya, hvilka 
enligt fdrf. (Sbrnanders) mening skuUe bevisa att man ofta till- 
lagt granen »en alltfdr ringa absolut alder^ i var flora» och att 
»des8 subfossila upptrftdande liksom dess foma och nuvarande 
roll i vegetationens utvecklingshistoria skalle hafva blifvit miss- 
tydd. Vissa fakta hafva nftmligen fbrt mig (Sbrnander) till 
en annan appfattning». 

Da jag ander en foljd af ar arbetat med undersCkningar 
6fver var nuvarande floras invandringshistoria och dervid kommit 
till en fran Sernandbr nagot afvikande mening, redan, som ocksa 
af honom framhalles, uttalad i mina ftldre publikationer 5fver 

* Englers bot. Jahrb. f. Svitt., Pflanzengcsch. a. Pflanzeogeog. Bd 15, H. 1, 
(1892), 94 fid., 2 Ufl. 

' Det ir derfSr nigot eget att l&sa A. 6. Kellgbbns nppgift att >Ser- 
KAVDBR bar for SkaodinaTien sammanstftlt beTit for granens invandring frin 
otter i en jimfSrelseTia ten tid> (Bot. Not. 1892 sid. 29). Stir bar mione genom 
•kriffel Sbrnandeb i et&llet for Nathorst? 

Digitized by VjOOQIC 


delta ftmDe, vill jag h§.r berdra nagra af de fakta^ pa hvilka 
Sbrnanber bygger sin bevisf^ring, sa mycket roera som riks- 
maseets, med professor A. G. Nathobsts vftlvilliga tillstand, 
af raig unders5kta samlingar ge en speciel anledning d&rtilL 
Hela den vidlyftiga t«oretiska l&robyggnad, soin af Sernandbb 
anv&ndes f5r att tolka de gjorda fynden iHmnas h&r asido; sa 
mycket mera soin jag inom kort hoppas i en sftrskild uppsats bli 
i tillfElle foretaga i en kritisk granskning af dessa teorier. — 
Det gllller salunda b&r endast att se till bvad de fynd, som 
sedan 1887 blifvit gjorda, i v&rkligheten adagal&gga. 

Det §.r tydligt att ett trftd, hvilket hannit sprida sig dfver 
hela Sverige (Skane — Lappland) maste hafva funnits h&r ganska 
lUnge. Derfbr &r det ocksa gifvet, att man flersUldes bar att 
v&nta sig dess forekomst i torfmossarne. Granl&mningar i en 
torfmosse aro foljaktligen i ocb fbr sig intet bevis mot dess i 
j&mf5relse med den dfriga vegetationen ofverbafvnd taget sena 
invandring^ och Hr mossen liten ocb grund samt torfbildningen 
bdrjat sent, sa kan man t. o. m. vftnta sig sadana i mossens 
botten, isynnerbet i de trakter dftr granen fdrst tr&ngt in. Fdr 
att kanna draga nagra sdhra slatsatser &r det derfdr absolat 
n5dv&ndigt att veta, ham granlttmningarne ftro belftgna i fdrhal- 
lande till ofriga i mossen f5rekommande tr&dl&mningar, d. v. s. 
man maste utf5ra en stratigrafiskt-botanisk andersdkning af 
mossen. Der torfven kt belUgen pa marina lager eller nedan- 
fbr de marina gr&nslinierna kan man naturligtvis erhalla ett 
maximiv&rde for mossens alder i forhallande till forskjatningen 
(-game) of strandlinien. I detta h&nseende innehaller Ssrnan- 
DER8 appsats atskilliga intressanta och beaktansvarda belysningar. 

For Skdnes vidkommande bar jag visat att man i provin- 
sens sodra delar inom torfmossarne kan urskilja samma lagerfoljd 
som de bekanta Steenstrapska regionerna i Danmark.^ Ingen- 
st&des.har emellertid granen patr&ffats. 

' Jamf. aid. 12 i fdrf:s: Torfmosiarnet bidrag till kiDnedomen om Skandi- 
nrnvieiit forntida vaxtgeografi. St. motsknlt. foren. tidskrirt N:o 1. 1890. 

' Detaamma ar forh&llandet i de delar af nordTestra Sk&ne dir ej otcilla- 
tionen mellan land och haf orsakat slorningar i utTeckliogeD. — Sbbhakdbbs 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. rtesN. fOrhandl. N:o US. 6d 14. Hift. 2. 181 

I Smdland har R TOLF ^ appdagat granHLniDuigar i FiabalU 
mosse i n&rheten af JdokdpiDg. ' De fiSrekomma der till 1 meters 
djup, men &ro yngre &n deo derst&des f5rat hftrskande floran 
af ek, hassel och Hod. Granen bar salanda h&r invandrat senare 
an eken. I niosskuitarfbreningeos kataiog f5r uUt&llningen i 
Gdteborg 1891 finnes (sid. 15) f5r ifragavarande mosse oppgif- 
ven eo lagerfQljd, hviikeo h&r infbres, ehura appifran och nedat: 

e, Starrtorf. 

d. Torf med barrskogsl&mningar. 

c. Torf med i&mningar af ek, hassel, lind och s&lg. 

b, Phragmitestorf med aspl&moingar 

a. Fin sand 

Grani&mniDgame ffirekomma pa tvenne nivaer i lagret d^ 
salonda ofvanpd en typisk ekflora.' 

1 6$terg6tland i Karsbomossen har ToLF &fven fannit >ett 
litet lager v&l bevarade granlftmningar, kottar och barn pa 
ongefkr Oj m. djop. Den underliggande phragmitestorfven var 
rik pa l&mningar af tall och bj5rk. Granl&roningarne bet&cktes 
af ett 0.1.1 m. m&ktigt lager Sphagnum torf, hvardfver kommer 
>en ganska seg, f^ga fdrmultnad torf hafvndsakligen sammansatt 
af otaliga om hvarandra sammanfiltade gr&sr5tter.t ^ Med 8t6d 
af dessa fakta torde ej nagra skal f5refinnas att med Seb- 
NANDER anse, att granl&mningame pa detta stfille tmaste vara 
af t&mligen ansenlig alder.> Detta sa mycket mindre som jag 

oppgift (I. c. tid. 58) ati El. Kbibs p&viMt denna lagerfoljd fdr i5dra Sverige 
torde ej vara follt rigtig, ty iiiKenitades redogor denoa fdrfattare for af honom 
eller andra hoi oit fSretagna oodersdkningar harSfver, atan han torde f5r Sverige 
eodatt p4 tannolikbetMkfti tiUimpat Stbbnstrups arbeten. 

* Med anledning af en appgift af denne forf. om fyod af gran i Ingatorpt- 
trakten (St. moifkaltorfor. tidakr. N:o 2, 1889) antydde jag tTifveUmM om detta 
limningmr voro ratt bett&roda (Bih. t. K. Vet.-Akad. Handl. Bd. 15., Afd. Ill, 
N:o 3, fid. 35). De»ta tvifvel voro aom jag no vet fallkomligt oberittigade. — NIgon 
afgorande betydelse i frlgan om granent ftlder i tddra Sverige torde detta fynd 
emellertid ieke ega. 

' Sventka motsknltorfdr. tidskr. 1891, aid. 18. 

' Ur de till riksmaseet inlamnade profven af lagret o har jag lyokatt at- 
prcparera en mftogd barr aamt ett par fron och en frdvinge af tall. 

* ToLF 1. c. tid It. 

Digitized by VjOOQIC 


iogenst&des i vestra OstergOtlands efter typen af den sydsvenska 
iagerf5ljden byggda torfinossar, kannat finna nagra spar efter granen 
i fareD8 och ekens lager. I en vid januariBammantr&det i ar till 
K. Yet.-Akad. inl&ronad nppsats bar jag ocksa sdkt visa att 
granen just inom dett« omrade inkommit sent och s&rskildt pa 
Omberg " uttrftngt eken, 

Fran Nerike bar Sernander (I.e.) utfOrligt beskrifvit bygg- 
naden af det s. k. »L5pe8karret», hvari {^ranldmningar fdre- 
komma. ^ 

I det jag fdr ofrigt hanvisar till bans uppsats, inskranker 
jag mig bar till fSljande korta resum^. Pa b&cknets botten 
under den torfven underlagrande gyttjan, som &r mycket m^ktig, 
tr&ffas stammar af asp och bj5rk samt vid kanten af mossen 
ett af gyttjan derstades betd<;kt undre torflager med Iftinningar 
af tall och bassel, hvilka af Sernander tolkas sasom yngre &n 
de nyss anfdrda stammarne. I gyttjans fyfre lager och i torfven 
finnas bland annat l&mningar af gran; pa ett st&lle vid kanten 
af mossen dels i den der O.9 m niHktiga torfven, dels i O.v m, 
under torfven befintlig gyttja; dernnder kom den nyss anforda 
0.9 m mftktiga undre torfven med tall och hassel. LUngre at 
pa samma stalle lag dfverst O.5 m torf, derunder O.3 m Carex- 
torf blandad med torfjord och humus, samt med diverse tr^- 
l&mningar, bland hvilka gran, hvarunder fOljer miiktig gyttja. 
I en annan smai del (50 m) af mossen saknas gyttjan och den 
1.0 m mUktiga 5fre torfven innehaller rikligt lamningar af gran; 

* Geoom en not I lid. 84 i Sbenandbbs arbete bar jag blifrit Qppmarkiam* 
p& att A. G. Kellobbn redao 1890 kommit till samma reaalut. Ssrnanbrb 
forklarar emellertid att hao tnatnrligtvit icke vill medgifva en tl sen iovandring 
af graoen till en del af sodra Sverige. Jag (Ssbnandbr) tror darfor att granen 
-vida langre fnnoits pi Omberg ocb i deia omgifningar tilltamman med de for- 
matiooer, i bvilka ekfloran ingick.* — Hvarken i kalktnffen vid Berg eller annor- 
•t&des, ntom i myeket reeenta bildniogar bar forf. emellertid lom oamdt varit 
ist&nd att antraffa gran tillaammao med eken. Jag v&gar darfor pJUtA att Kjbll- 
ORBN som sett forh&llandena bar rati mot Sernander som ioke aett dem. 

' Afven i en annan mosae i Nerike tkall Sernander fuonit s&dana, men 
d& redogorelse fdr detta fyod ej lamnas, torde det ej ha varit af nigot at6rre 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. P5IIEN. F5RHANDL. N:0 148. Bd 14. H&ft. 2. 183 

anderst kommer ungef&r O.2 m fast packad torf med r&8ter af 
bladmossor och d&nmder gras. 

Savidt jag fattat Sernander riktigt, anser ban, att gran- 
vegetationen ftfven hftr f^regatts af en ekvegetation, ehnru man 
ej i gyttjan funnit l&roningar af eken sj&If. I ett par n&rbe- 
Iftgna torfmossar bar ban d&remot funnit ekl&mningar. 

De nu anf5rda dro savidt jag k&nner de enda s&kra fynd 
af gran i vara torfniossar. Sasom vi sett st&mnia de fullst&ndigt 
med antagandet att granen invandrat j&mfSrelsevis sent eller 
narmare angifvet senare iln eken. Nagra applysningar oro den 
vag, pa bvilken granen anl&ndt, lamna de ej, ocb vdr kumkap 
om granens invandring dr i denna punkt sdlunda densamma 
Bom fdrai, 

Steenstrups kritiska granskning borttog f5r Danmarks torf- 
mossar alia de manga uppgifter om granfynd, som den &ldre 
literataren inneb5li, ocb af bvilka nagra Iflmnats t. 0. m. af ett 
>Forstraad>. Sernander erk&nner den v&l befogade fordran pa 
kritisk fSrsigtigbet i detta afseende, bvilken jag i denna fraga 
85kt bafda, men redan pa nHsta sida tager ban atan vidare %x 
goda en del uppgifter om granfynd, som belt »en passant* &ro 
omnamda i Sveriges geologiska unders5knings kartbladsbeskrif- 
ningar fran en tid, da &nnn ingen tgranfragat existerade ens bland 
botanisterna. Tydligt &r att de arbeten, som iigga till grund f5r 
dessa publikationer, ocb som baft ett belt annat mat &n en 
specielt botanisk undersokning af mossarnes l&mningar, ej kunna 
anses som afgdrande, da fragan t. ex. g&ller om en eller nagra 
stubbar, stammar eller grenar i en mosse b&rstamma fran gran 
eller tall. Detta synes Iigga alldeles i sakens natur! 

Men &fven om vi antaga att v&rkligen alia de lilmnade upp- 
gifterna voro i detta speciella afseende fullt s&kra, sa b5r det 
ju f5r en bvar vara tydligt, att forekomsten af en granstubbe 
eller granstaro i en mosses Ofverata lager ej sager stort mera an 
lamningar af gamla granstubbar i en nutida barrskog. En 
naken uppgift om forekomsten af granlftmningar i en mosse bar 
fdljaktligen ingen som baist betydelse, savida man ej pa sanima 


Digitized by VjOOQIC 


gang erhalier nppgift om ifragavarande lS.roiiingar8 lage. Da 
bladbeskrifningarae hvarken &ro eller kuona vara detaljerade 
nog i detta afseende, sa finnes ett annat s&tt att vinna nar- 
mare upplysningar, namligen att radfraga de i geologiska under- 
s5kningen8 arkiv befintliga vid kartarbetena f5rda dagbdckerna, 
hvilka dar &ro tiilgftngliga f(&r deiu, som det 5nska. Da Sernander 
ej gjort detta, men det ar onskvd^rdt f5r fragans utredande att det 
sker, bar jag, med benaget af statsgeologen amanuensen 
E. Erdmann for det af honom utarbetade >bladet Nyk5ping>, 
genomgatt dagb5ckema for de lokaler, som af Sernander an- 
t^rtfi sasom mer eller mindre bevisande for bans asigter. 

I beskrifningen till »bladet Enk6ping» sages (af 0. F. 
KUGELBERG) angaende forekomsten af tradl3.mningar i >dyen» 
»sa finnas t. ex. en mllngd dylika . . . i Domta kS,rr och Skensta 
mossen af gran och tall». Detta ar allt, och efter detta kunna 
stabbame vara belagna lika \k\ i mossens allra ofversta del 
som i dess undre. Jag vagar darf5r ej af denna uppgift draga 
alia de slutsatser som Sernander, och jag vagar tro att mina 
tvifvel Uro ber&ttigade nar man i dagboken om Skensta mosse 
ej kan finna annan uppgift an angaende torfvens mSktighet, ej 
nagot om tr&dlamningar. Domta kHvr sages visa 5fverst 3.5 fot 
>dye», darunder 2 fot gyttja hvilande pa alluviallera. I >dyen> 
sS^gas fdrekomma >en mUngd iamningar efter trUd, stora trad- 
stammar efter gran och tali ligga hSr.t Afven med det visst 
icke bevisade antagandet att granlg.mningarne Uro ratt bestHmda, 
kunna de svarligen h§,r vara af sardeles afsev&rd alder. 

I »bladet Nykdping» l&ses foljande: »Uti mossarne ligga 
ofta nedb&ddade atskilliga vaxtlemuingar, sasom rotter afequise- 
tumarter, qvistar, grenar, r6tter och stammar af ek, tail och 
gran m. fl. trS4sIag.» — Bland stM^IIen dar dylika Iamningar pa- 
trUffats n&mnas sedan iKallmossen i Lunda socken, Hafveromossen 
i Sv&rta socken, b&ckkanten W. om Lilla Torskhult i Tunabergs 
socken samt mossen N. om Laggarmalen i Qvarsebo socken. » ^ 
— F5r en hvar som laser detta bor det vara tydligt, att det ej 

• 1. c. lid. 94. 

Digitized by VjOOQIC 

GKOL. FdREN. fOrhandl. N:o 142. B(l 14. Haft. 2. 185 

kan hafva varit meningen pasta, att alia ofvan nppriknade trad- 
slag skulle finnas i hvar och en af de anf5rda mossarne utan en- 
dast att dessa anf^rts sasoin exempel pa sadana mossar, i hvilka 
igenkanliga v&xtl&mningar sHrskildt noterats. Af denna nppgift 
eger man salunda ej rfttt att soni Sernander uppstHlla pre- 
missen: ^om nu granrfister varkligen blifvit funna i Kllllmossen 
och Haf^erdmo8sen,» ty darom kan man pa grund af ofvan- 
staende ingenting veta, och annu mindre bar man rUtt att af 
denna potentiella premiss draga slutsatsen att granen hS,r skulle 
vara aldre ^n den postglaciala s&nkningen. — Som n&mdt har 
amanuensen Erdmann godhetsfullt granskat sina dagb5cker fran 
1865, och resultat Hr ock att fran K&llmossen endast finnes upp- 
gift om tall pa 6 fots djup, fran Hafveromossen >en tr&dstam> 
pa 3.5 fots djap. Fran b&ckkanten V om L. Torskhult n&mnes 
endast f6rekomsten af tall och ek. Endast fran Storkg.rren norr 
om Laggarmalen i Qvarsebo socken anibres gran. Det heter 
n&mligen: »Afven ftr ingen s&llsynthet att pa 2 — 3 fots djup i 
dyen patraffa ekstammar af t. o. m. 4 fots diameter (gran och 
tall Sfven.) Ekstammarne ligga mestadels omkull och virket 
anna ganska hallfast.> Af uppgifterna pa >bladetNykoping:» kan 
salunda ej dragas de slutsatser som Sernander gjort. 

Sasom »sehr wichtig* anf5res af honom vidare Skakeruds 
eller «Svarte mossenv i Erikstads socken pa Dalsland. I be- 
skrifningen till »bladet Radanefors> sages att i mossen trUffas 
ofta stubbar isynnerhet af tall, mera sS,llan af gran.» I dag- 
boken (af A. H. Wahlqvist) heter det: >i mosslagret tr&ffas 
ganska ofta staende stubbar af tall, isynnerhet, gran shall ^ 
afven traffas, men sS^llsyntare, lamningar af bjork och al synas.> 
HUr har patagligen uppgiften om gran erhallits ur andra hand. 
Om det gslller exakt naturvetenskaplig forskning, kan pa en en- 
staka sadan uppgift ej den vigt lllggas, att slutsatser kunna 
dragas 5fver tiden f'6r granens invandring i vestra Sverige. 

Sasom bekant hafva inga granlamningar funnits i kalk- 
tuffema^ och dessas bildning torde derf5r i allmanhet i det stora 

' KarsiveriDgen af mig. 

Digitized by VjOOQIC 


hela vara afslutadc fore granens invandring, hvilket fifven at* 
Sernander betonas. Sasom bevis pa en i senare tid fSrsig- 
gangen tuffafs&ttning anfdres en mycket liten (0.7 5 m lang. 
0.50 m bred och 0.3 m tjock) kalktuff fran Axbergs socken i 
Nerike, i hvilken antr&ffats blad af asp och barr af gran. Jag ar be- 
tr&fifande dessa ense med Sernander att de kanna harrora fran 
haru sen tid soro heist. I sammanhang h&rmed kan nilinnas, 
att Riksmaseet fran Jemtland, Ostergdtland och Bayern eger 
kalktaff med mossl^lmningar, hvilkas nedre delar aro inkruste- 
rade, medan de 5fre aro gr5na och friska. Pa Oroberg, dit granen 
som fSrat nftmts invandrat mycket sent, finner man rikligt 
med grankottar och barr i den under biidning varande taffen 
vid H&IIek&lle. 


Aterstar nu till sist nagra ord om de i marina lager funna 
granl&mningarne. Ofvan ar erinradt om fynden vid Enkopings- 
asen och pa Grotland. Utom dessa fynd hafva egentligen endast 
nppgifvits tva, som kanna g5ra ansprak pa nagon afsevard be- 
tydelse, nMmligen ett af docenten A. G. H5obom, som funnit 
granbarr i marin lera 19 m 5fver hafvet i n&rheten af Umea, 
och ett af Sernander sjfilf vid Skallb5le by i Medelpad 45 m 
ofver hafvet. 

Docenten H5gbom har godhetsfullt pa forfragan ineddelat 
att ifragavarande lera med ail sakerhet kr marin samt att v&xt- 
lamningarne — hvilka bestamts af Sernander — fallkomligt 
sUkert ligga inuti densamma. Detta fynd, som pa grund af hvad 
nedan anfi&res, bor anses som det S^ldsta fyndet af gran i marina 
leror i norra delen af vart land, anger sasom minimitid for 
granens fdrekomst t dessa trakter den tid som atgatt fdr landets 
hdjning 19 m, Detta torde sHrskildt i dessa trakter ej bdra 
anses vara nagon h6g alder fdr granen, och jag skalle ej anse 
f5r osannolikt att den h&r ILr ej obetydligt &idre. 

Vid sitt eget fynd vid Skallb5le fUster Sernander stor 
vigt i det han anser det utgora >de ftldsta granl&mningame>, 
hvilka skulle h&rr5ra frin en tid »da hafvet stod roinst 45 m 
hdgre &n nu>. Nagot narmare om fyndet meddelas emellertid ej 

Digitized by VjOOQIC 

GKOL. PORBN. F5RHANDL. N:o 142. Bd 14. Haft. 2. 187 

i bans appsats, men vUl i en till K. Vetenskapsakademien in- 
Itlmnad reseber&ttelse, hvilken j&mte samlingarne forvaras a 
riksmuseets botaniskt-paleontologiska afdelning. Grenom inteo- 
dentens professor A. G. Nathor8T8 tillstand bar jag blifvit i 
tillfElle att se saviLI beratteise son) samlingar. Af den forra 
framgar att fyndet skulle utgdras af >en vacker ocb tydlig frd- 
v]nge» af gran, soro vid Skalib&le by i uiarin lera med Mytiius 
fdnnits tillsaninian med bjork, graal ocb Pbragmites. — Latom 
088 antaga att sagde uppgift vore riktig, bvem bade v&l kunnat 
garantera att da endast ett enstaka fragment fans, detta ej 
kunde barstaroma fran t. ex. andra sidan af Bottniska viken. 
Mdjiigbeten af en transport af ett sa iatt foreraal kan i alia ban- 
delser icke f5rnekas, da den aflagring i bvilken den funnits ar 
marin. — Da detta fossil tydligtvis emellertid var af st5rsta 
intresse kunde professor Nathorst svarligen forestalla sig att 
det ej var med st5rsta omsorg undersokt ocb bestamdt; detta sa 
mycket mer som det var utprepareradt ocb fdrvarades tillsamman 
med tv&nne Betuia-frukter i ett s&rskildt ror. Sedan ban emeller- 
tid pa forekommen anledning kommit i tvifveismal b&rom ocb 
dessutom dnskade fa reda pa om vftrkligen fragment af fr5vingar 
af tall ocb gran genom mikroskopisk undersokning kunde skiljas 
at, appdrog ban at mig att varkst&lla en sadan unders5kning. 
Vid kontrollundersokningen af >granfr5vingen> fran Skallbole sag 
jag vid f5rsta blick i mikroskopet att b§,r fbrelag en insektvinge. 
Till ocb med med lupp kan tydligt ses den b5gst betydliga 
skiinaden mellan barrtradsfrdnas vingar ocb den ifragavarande 
insektvingen. Den bar a sin 5fre del en >tydlig ocb vacker» 
panktornering ocb ar vingen af en skinnbagge. Prof. Ghr. 
AURIVILXJUS, som godbetsfullt narmare undersdkt den, meddelar 
namligen om densammaatt den tg.r n&rmast lik framvingen af i4can- 
thosoma h(emorrhotdale, men stilmmer ej fuilstandigt med afseende 
pa membranens ribbor, dock &r den &nnu mer oiik alia dfriga 
svenska pentatomider med undantag af Tropicoris rujipes, bvilken 
den i flera b&nseenden liknar. Acanthoaoma hcemorrhoidale lefver 

Digitized by VjOOQIC 


pa Prunus Padus och AInus glutinosa samt ar nordligast funnen 
vid Falunt. 

Uppgiften om forekotnsten af gran i marin lera vid 
Skallbole 45 m 5fver nuvarande hafsyta bdr salunda 
utga ur iiteraturen. — Ofver en medarbetare pa det du 
ifragavarande forskningsomradet vill jag ej fUlla harda omd5men, 
men storre noggrannhet, omsorgsfullare arbete an i detta fail 
skett fordras belt visst om vi skola na malet: v&rklig kunskap 
um var floras invandringshistoria. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F5RKN. F5RHANDL. N:o 142. Bd 14. Hiifi. 2. 189 

Afliden ledamot. 

Lars Edvard Walmstedt, filosofie doktor, f. d. professor i 
iDineralogi och geologi vid Upsala universitet afled i Upsala den 
3 februari 1892. 

Walmstedt var fodd i Upsala den 14 oktober 1819 och 
inskrefs som student vid universitetet 1839. P^fter ar 1847 
aflagd kandidatexamen promoverades ban 1848 till filosofie doktor. 
I juni 1849 anst&lldes ban som docent i mineralogi ocb analytisk 
kenii, innehade under aren 1854 — 1859 atskilliga professorsfor- 
ordnanden samt utnUmdes 1859 efter t'adrens, L. P. Walmstedts, 
ddd till bans eftertr&dare som professor i mineralogi och geologi, 
fran bvilket embete ban 1884 erboll afsked. Lasaret 1872 — 
1873 var Walmstedt universitetets rektor. Alltifran ar 1872 
tillhorde han Geologiska Foreningen sasom ledamot. 

For vetenskapliga studier vistades Walmstedt under aren 
1850—52 i Tyskland och Frankrike, hvarvid ban bland annat 
1851—52 begagnade sig af undervisningen vid bergakademien i 
Freiberg. Dessutom f5retog han i vetenskapligt syfte flere resor 
sa inom som utom Sverige. 

Walmstedt vi^r en ansprakslos ocb alskvard man och gjorde 
sig som larare hogt afhallen och varderad. Hans torelasningar 
voro ett monster af klarhet och reda. En langvarig och svar 
sjaklighet verkade dock, isynnerhet under de senare aren, ham- 
mande pa bans vetenskapliga verksamhet och brot i tcirtid bans 

Digitized by VjOOQIC 


Fran trycket har Walmstedt utgifvit: 

Mineralanalytiska studier 1 — 2. Upsala 1848 — 49. 

Analytiska under8dkning:ar af svenska mineralier, utforda p& Up- 
sala universitets laboratoriuin for tnineral-kemi. K. Vet. Akad. handl. 

Om slagtet Clausilia och dess i Sverigfe forekommande arter, 
raed anleduing af en for Sveriges moUuskfauna iiv art af detta slagte. 
Ofvers. af K. Vet. Akad. forh. 1865. 

E. S. 

Rittelfier till JanaaHhiftet. 

Sid. 31, rnd 11 uedifr&n Htur pArallelisernf* Ins pArallelisem 

> 34. » 9 » » Nftt. Vid. > Nat. Vid. Bd 31, i. 31 

> 35, > 9 ■ > > utan Sitiggaas > utnn afven Singnaas 

Digitized by VjOOQIC 

N:r 51. 1892. 





Nedanst^ende arbeten hafva nyligen blifVit i bok- 
handeln utlemnade: 

Kartbladea N:ii 84. Askersond, 100. Penningby, 103. Bftokaskog, 104. Alanda 
105, 106 och 107. VidUkofle samt SkADedelen af Karlshamn ocb Sdlvetborg, alia 
i ikalan 1 : 50.000. (Prii jemte beakrifDiogar 2 kr. hvardera.) Beskrifoiog till karta 
ofver berggraoden inom de malmforaDde trakterna i oorra delen af Orebro lao. II. 
Saictssson, B. Oeognofltiflka kartor och beakrifiiiDgar dfver de vigtigare graf?efalten, 
med 13 kartor. (Pris 5 kr.) Jonsson, J. Praktiskt geologisk karta ofver Farita 
oeh Gustafsberg i Stockholma Ian, i skalan 1 : 10.000. (Pris jemte beskrifning 1 
kr. 25 ore.) Lindstrom, A. Forra h&ftet af Praktiskt geologiika nodertdkniDgar 
inom Vesternorrlanda Ian. (Pris 2 kr.) Holm, 6. Om thoraxlederoas aotal hoi 
Paradoxidef Teisioi. — Om forekomsteo af en Croziana i ofverata olenidskifferD 
▼id Knifvinge i Oitergotland, med 1 tafla. — Om Olenellat Kjerolfif med 2 taflor. 
(Prtfl 1 kr.) SvKDMABK, E. Om uralitporfyro och halleflintan ?id Vaktala. (Pn'i 25 
ore.) LuNDBOUM, H. Om den aldre baltiska iaatrommen i aodra Sverige, med 1 
karta. (Prii 50 ore.) Tobell, O. AflaKringarna A omie aidor om riksgranaeo uti 
Skandinaviens aydligare fjelltralcter. (Pris 25 ore.) Svedm abr, E. Pyroxen- och amfi- 
bolforande bergarter inom lydvestra Sveriges nrberg. (Pris 25 ore.) De Gkeb, G. 
Om Skandinariens nivlforandringar under qvartarperioden, med 1 karta. (Prii 75 
5re.) MoBEBO, J. C. Om lias i sydostra Sk&ne, med 1 karta och 3 taflor. (Pris 4 
kr.) HoLST, N. O. Om ett fynd af oroxe i Rikneby, Ryssby sockeo, Kalmar Ian, 
jemte btdrag till fr&gan om tiden for T&ra snbfossila oxarters ntddende, med 2 
taflor. (Pris 50 ore.) Dr Geeb, G. Om isdelarens lage under Skandinaviens begge 
nediiningar. — Om forekomsten af Rissoa parva, Da Cokta p& Aland. (Pris 50 
dre.) Praktiskt geologiika nndersokningar inom Jemtlaods Un. III. a) Jonsson, J. 
Agronomiskt geologiska stndier i Jemtland. b) Hbnmino, E. Agronomiskt vaxt- 
lyiiognomiska stndier i Jemtland. (Pris 1 kr.) Lundbohm, H. Om granitindnstrien 
i ntlandet, siirskildt Storbritannien, med 3 taflor. (Pris 1 kr.) Holst, N. O. Om 
en maktig kvartsit yngre an Olenns-skiffern. — Hoqbom, A. 6. Om qvartsit-sparag- 
mitomr&det mellan Storsjon i Jemtland och riksgransen adder om Rogeii, med 1 
karta. (Pris 75 ore.) Lundbohm, H. Eogelska byggnadsmaterial och byggnadssatt 
samt de lenarei tillamplighet i Sverige, med 2 taflor. (Pris 1 kr.) Lundbohm, H. 
Om bearbetning af sandsfen, kalksten och takskiffer i Storbritannien m. fl. at. 
(Pris 50 dre.) Syedmabk, E. Meddelanden om jordstotar i Sverige. (Pris 25 ore.) 
Johansson, C. J. lakttagelser rdrande n&gra torfroossar i sodra Sm&land och Hal- 
land. — DvsiN, K. F. Om n&gra Sphagnom-arter frAn djnpet af sydsvenska torf- 
mossar. — Stolpe, M. Om oriiakerna till rnllstens&sars nppkomst. (Pris 25 dre.) Mo- 
bbro, J. C. Om en afdelning inom Olands dictyonemaskiffer s&som motsvarighet 
till ceratopygeskiffern i Norge. — Anteckningar om Olands ortocerkalk. (Pris 50 
ore.) HoLST, N. O. Ryoliten vid sjon Mien. (Pris 50 ore.) Lundbohm, H. Apatit- 
forekomater i Gcllivare malmberg och kringliggande trakt, med 1 tafla och 2 kartor. 
(Pria 1 kr.) Tobell, O. ApatitfSrekomaterna i Norrbottens Ian och de af Sverigea 
Geologiika Undersokniog lemnade bidragen till kaooedomen hiirom. (Pris 25 ore.) 
Fbobaus, T. Om de losa jordaflagringarne i nigra af Norrlands elfdatar, med 1 
tafla oeh 1 karta. (Pris 75 ore.) Mortsell, E. Reaenotiser fr&n det fossilfdrande 
kambriak-silnriska oror&det af Vesterbottens lappmark. — Holm, G. Fdrtteningar 
frin Lappland, insamlade af E. Mobtsell. — Holm, G. Om forekomaten af en 
Caryoerinus i Sverige. (Pris 25 ore.) 

Fullst^ndig forteckning p& samtliga fr&n Byr&n hittills utgifiia 
publikationer, hvilka distribueras genom Herr Lars Hokerberg, Stock- 
holm, ar infbrd i slutet af hvarje afhandling. 

Digitized by VjOOQIC 



Telegrafadress: Stabstryckeriet 

Rikstelefon (anropningsord: "Stabstryckeilet"). 

AUmanna telefon: 74 20. 


Kartor, Planscher, Vetenskapliga arbeten m. m. 


Alia slag af fotografiska reproduktionemetoder s&som: 

Fotografi, Fotolitografi, Heliogravyr, FotograTyr, 

Fotozinkotypi, Autotypi^ Ljustryck, Fotoxylografi. 



Alia af GeneralstabeD utgifna kartor m. m. 

Digitized by VjOOQIC 

Xyutkomna geoJoghkOf mineralogiska och paleontologiska 
samt andra naturvetenskapliga arheten m. m. 

(Bniigt nppgift fr&n Nordln & Josephsons Bokhandel.) 


BuKOWSKi, G., Kurser Yorbericht uber die Ergebnisse der in 

den J. 1890 u. 1891 im siidwestl. Kleinasien durchgefubrten 

geologisohen Untersuchungen. (Sonderdr.) 0,60 

Cremer Leo, Ein Ansflug nach Spitzbergen. lUustr. Berlin 

1892 1,20 

Fraas, E., Das Wendelsteingebiet. (Sonderdr.) Casael 1892 4, — 
Frttsch, K. v., Erlftnterungen za dem gemauerten geologisohen 

Profil im Garten des landwirthschaftl. Institnts der Universitat 

Halle. Mit 1 Taf. Dresden 1892 2,— 

Gmehling, a., Geologisches u. Petrographisches iiber den Cerro 

de Potosi. (Ans: tVerhandlgn d. deatschen wissenschaftl. 

Vereins zu Santiago^.) Santiago 0,30 

Helland, a., Norsk bergret med udsigt over andre landes 

bergveerkslovgivning. Christiania 1892 12, — . 

Jamhes, L., Aide-memoire d'hydrologie, de min^ralogie et de 

g^ologie. Avec 124 fig. Paris 1892 2,40 

Lapparent, a. de, Abr^g^ de G^ologie. 2. Ed. avec 134 

gravures et 1 carte. Paris 1892 2,60 

Meter, A. B., Neue Beitrage zur Kenntniss des Nephrit und 

Jadeit. Mit ? Taf. Berlin 1892 9,— 

Philippson, Alfr., Geologische Karte d. Peloponnes. 1: 300,000. 

4 Blatt. Farbendr. 41,5X41,5 cm... 28, — 

Treptow, E., Grundziige der Bergbaukande einschliesslich der 

Anfbereitang, als 2. Anfl. d. Katechismus der Bergbaaknnde 

V. Emil Stohr bearb. Wien, Spielhagen & Schurich. 4,50; 

geb. in Leinw 5, — 

TIslain, Ch., Cours ^lementaire de Geologic stratigraphique. 

4. Ed. lUustr. Paris 1892 3,60 

WiKKLER, C, Lehrbnch der technischen Gasanal.yse. Korzgefasste 

Anleitg. zur Handhabg. gasanalyt. Methoden v. bew&hrter 

Brauchbarkeit. Auf Grand eigener Erfahrg. bearb. 2. Anfl. 

Mit Holzschn. Freiberg 1892 11,— 

Digitized by VjOOQIC 





Utkommer i 12 haften irligen, ett i bdrjan at hvarje minad; 

hvarje hafte innehiUer 2 planscher i 

autotypi, ortast itergifvande konstverk, 3 ark med 

ojnvexlande text och iUustrationer samt 1 ark 

at en tortlbpande roman. 

Andra h&ftets inneh&ll: 

Vattenfall. Oljem&lning af Marcus Larson. I StockholmB hdgskolas tafrel- 

samling & Heleneborg. 
VattningsstHllet nnder bjttrkarna. Oljem&lning af Edv. Bergh. 

HdstsUioining. HViBatif A If Wallander. 
Ett parti piket. Berattelse af Ma- 
thilda Boos. 
Strandbllder. in, IV. Dikter af A. 
T. Gellerstedt, 

intryck fr&n lagu- 
Tor Hedherg. Med 
E. Kirschner och O. 

Venedig. N&gra 

nemas stad af 

6 teckuingar af 

TvA svenska landskapsmAlare. 

Marcus Larson — Edv. Bergh. Af 

Oeorg Nordcnsvan. Med 2 portr&tt 

samt 8 bilder efter taflor och teck- 

ningar af Marcus Larson och Edt. 

Visor. Nya tider. Dagen somnar. 

Farger. Bikedom, Tankar. Mod, 

Ditt namn. Af Ellen NyhUm. I 

dekorativ infattnlng efter Eugene 

Constance. Roman af Th, Bentzon. Aatoriserad ofrers. fr. franskan. Andra arket. 

Vid stockeldsbivnaken. Af Uy^ 

Samzelius. Med 3 teckningar af 
Johan Tiren. 

Ett nyirsbesdk i landsorten pi 
1840-talet (forts, och slat). 14 
teckningar af Stift. 

Litteratnr. Ghig de Mavpassant. Af 
ffellen Lindgren. Med portr&tt. — 
Viktor Bydherg och Hans senaste ar- 
heten (Nja dikter; Vapensmeden). 
Af Oscar Lerertin. — Srenska rth- 
maner och noveller. (Mathilda Boos: 
€tenom sku^gor; Horatio: Oenom 
bvirflame; Elis: Min hastroi da^- 
bok; V. H. Wickstrdm*. S&dan Tar 
v&gen; A. J&derin: Brottsjdar; Signrd: 
Komministern i Qvislinge; RastEloest: 
Med sordin ; E. Lundqvist : Vid afton- 
lampan.) Af E. G, 

Bomaii«n Conatmnoo af Th. Bmtton^ till brilken redaktionen fttrrttrfrftt ttfrer- 
■iittningsrtttt, kommer ander &reta lopp i sin belhet prenaraeranterna till banda. •Ooiistanoe» 
offentliggjordes fOrat i Rtrue det deux Monde* 1891 ocb atkom kort dkrefter 1 bokform. 
Den rttnte inom den lltterira vMrlden det frynsammatte mottagande, s&soxn framgir af 
fttljande nttalande i Athen<Kum, Englands ftirnUmsta lidHkrift fUr litteratarkritik : 

•Den fuUlindade frannka TKridsdam, aom tkrifTer under signataren'Th. Bentson, 
bar loke genom nfcgon af slna fdreg&ende gan»>ka talrika romaner fbrberedt om p4 ett a4 
anmKrknlngarirdt arbete som •Gon«tancei>. Det linnet nnmera intet slag af romaUf som 
Kr fttr ST&rK fnr att ej fbrabkas af en skriftstttllarlnna, brilken med tidan framgiog fram- 
■tMlIt 8& inrecklade aituaiioner, som dem vi bKr Anna. nConstanee* dr en /drtrdfjtig koJt vdrd 
tat amhef allot dt Idsore af alia kla*$er.» 

Tidskriftens arspria &r 10 kr. 
Prennmeration mottages genom postverket 
och i hvarje valsorterad bokhandel. 

Digitized by VjOOQIC 

frdn Jlpotekaren W. JInderhergs samling 
fdrs&ljas under hand 

Narznare underrattelse om denna fortfarande 
vUlforsedda mineralsam ling lemnas af under- 
tecJaiad, till hvilken afven reqvisitioner kunna 

Stockholm i mars 1892, 

E. Svedtnark. 

Digitized by VjOOQIC 

Geologiska Ftfreningens i Stockholm FOrhandlingar, 

af hvilka arligen 7 numiner utkonuua, mottages prenumeration 
genom Hrr Samson & Wallins bokhandel i Stockholm. Pris t<ir 
argang 10 kroner. 

Genom samma bokhandel kan atVen erhallas 
Band 1 af Geo!. F5reningens forhandlingar a 6 kr. 

> 2 — f) > » » > a 10 

» 6 — 7 » » f :? ... a 15 

> 8 » > » > a 7,50 

> 9— 13> » . > a 10 

Generalregister till band 1 — 5 a 1,50 

^ , ^ 6—10 a 2 

L58a h&ften af alia banden till pris beroende pa hUftenas omfang 

I Foreningen nyintr^dande ledamoter kunna genom Skatt- 
m&staren erhalla de aldre banden af forhandlingarna och general- 
registret till tva tredjedelar af det ofvan upptagna bokhandels- 
priset samt losa haften till likaledes nedsatt pris. 

Uppsatsevy amnade att infx^ras i forhandlingarna, insandas till 
F5reningens Sekreterare, Dr E. Svedmark, Geologiska Byran, 
Stockholm N. 

Leiiamoteruatt arHafgifler^ hvilka — enligt § 7 af Foreningens 
stadgar — bora vara inbetalda senast den I april, insftndas 
till Foreningens Skattmastare, Dr G. Holm, Geologiska Byran, 
Stockholm N, till hvilken Foreningens ledamoter iifven torde insanda 
uppgift om sina adresser, nar sadana forandras. 

Digitized by VjOOQIC 


APR 9 

N? 148 1892 Mars 





HAND 14 





Motet den 8 Mftrs 1802 l»l. 

Fbkobolm, K. a. Nya bidrag till kfinnedomen om de glaciaU fOreteelaerna i Norr- 

botten IW. 

UiiiiNO, N. V. StrandliBJerne 1 del oordSstlige SselltDd 201. 

Horn, G. Om tTenne GyrocernB-formigt l^jda £m^ocfra«-ftrt«r 208. 

Toot, J. H. L. Om danDelien af de vlgtigste i Norge og STerige representerede 

grnpper af jcrnmalmforekomiter. (Forts.) ...» 211. 

SjdORKK, H. Bidrag till Sveriges miceralogi. V. UnderscikBiDg af n&gra mioeral 

ft&n Verml»Bd«ka gruffttlt 249. 

Thomas Sternf Hunt f 25«. 

Anmdlanden oth kritiker: 

Serkah DRR. R. Om grancQS invandriDg i SkandinaTien 2^9. 

MOBRBO, J. C 276. 

RdiUUer ' 280. 

Anaonibilaga N:o 5i. 

Korfhttama aro anaaMme anNvarige f6r alaa nppiataera iaaahlll. 



Digitized by VjOOQIC 



Jjager af in- och utlandsk literatur, kartor, gravyrer och 
fotografier m. m. Prenumeration & alia in- och utlandska tid- 
skrifter. Bref och forfrdgningar bcsvaras per omgdendc. 

All greologisk, mineralogisk, naturvetenskapligr 

och teknisk literatur, eom ej finnes d lager, anskafFae genom 
direkt och snabb forbindelae naed tUlandet, 


rekomniendera sitt rikhaltiga lager af 
in- och utlandsk litteratur. 

Speeialitet: Tetenskaplig litteratur/ 

Hvad som ej finnes k lager anskaffas sky ndsam mast. 

Digitized by VjOOQIC 




BAND 14. Hafte 8. N:o 143. 

MOt^t den 8 Mars 1892. 

Ordfbranden, hr T5rnebohm, tillk&nnagaf att Styrelsen till 
iedam5ter af Fdreningen invalt: 

Mr Geo. F. Harris, F. G. S. London, 

pa forslag af hr Landbohm; 
Fil. raagistrarne H. Berohell, B. Frosterus och V. Hack- 
man, HeUingfors, 

pa forslag af frili. De Geer. 

RevisionsberRttelsen for ar 1891 fx)redrogs. Enligt kassa- 
koDtot utgjorde Fdreningens disponibia till^angar under aret 
5,090 kr. 83 ore. Utgifterna hade uppgatt till 5,928 kr. 41 
ore, deraf for tryckning af tidskriften 4,962 kr. 39 ore. Till 
ar 1892 forelag salunda en brist af 837 kr. 58 ore, hvilken 
eniellertid blifvit betftckt genom den gafva af 1,000 kr., som Fore- 
ningen vid innevarande ars borjan fatt mottaga af professor H. 
Sjogren. Den af standiga ledamoters afgifter bildade reserv- 
fonden hade under det gangna aret okats raed 300 kr. och ut- 
gjorde vid bokslutet 3,600 kr. — FOreningen beviljade Styrel- 
sen och Skattmastaren tillstyrkt ansvarsfrihet for f5rvaltningen 
af FQrenlngeus angelfigenheter under ar 1891. 

Revisorerna, soni fast sin uppraarksamhet vid det forhal- 
lande att de ordinarie inkomsterna under de senaste aren visat 
sig vara otillrackliga till bestridande af de alltjemt okade kost- 
nadema fbr tidskriftens utgifvande, hade foreslagit Foreningen 


Digitized by VjOOQIC 

192 m5tbt den 3 MARS 1892. 

leinna Styrelsen i uppdrag att atreda denna fraga och framlUgga 
ett fbrslag till dess Idsande. Detta revisorernas forslag blef af 
F6reningen antaget. 

Hr LuNDBOHM forevisade prof af nagra ainerikanska jern- 
nialmer, som fbre anv&ndningen underkastades magnetisk kon- 
centrering, samt beskref hafvadprinciperna f6r de raetoder harfor, 
sora atarbetats af Edison sarat The International Iron Ore Con-- 
centration C:o. 

Under de 9enare aren hade man pa grand af hdga frakt- 
priser pa vissa af de amerikanska roalmerna borjat fors5ka att 
tillgodogQra &ldre varph5gar, hvilket lyckats sa v^l, att man afven 
bfirjat bryta och anvS,nda mycket fattiga maimer. Salunda be- 
arbetades vid en af Edisons anlaggningar en bergart, hvars jern- 
halt vexlade mellan 16 och 30 % och ur hvilken utbringades 
en pulverformig malm raed 68 % jern och 0,035 % fosfor. Pro- 
blemet att pa detta satt med ekonomisk vinst tillgodogora fattig 
maim kande visserligen ej s&gas vara fullkomligt lost, men det 
vore knappast nagot tvifvel om, att en god Idsning skuile upp- 
nas. Foredraganden framholl den betydelse detta skuile hafva 
fSr Sverige och sarskiidt fbr Gellivara, ifall man kunde finna 
afsslttning for dylik pulverformig malm, hvilket dock for n^r- 
varan de vore tvifvelaktigt. 

Hr GuNNAR Andersson fbrevisade sasom illustration till 
en af honom i februarihaftet af F5reningens forhandlingar 
f5rfatt&d uppsats en samling preparat af vaxtlemningar vunna 
ur tvenne torfprof, hvartdera omkring 15 cm langt, 10 cm 
bredt och 2 cm tjockt, hvilka insandts till Riksmuseets botan.- 
paleontologiska afdelning af assistenten R. ToLF. De hade hela 
tiden hallits fuktiga. Genom den i den namda uppsatsen be- 
skrifna metoden med behandling med kali o. s. v. hade fdredr. 
ur dessa sma torfvor lyckats frampreparera f5ljande vS.xtlem- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. fOrbn. fOrhandl. N:0 148. Bd 14. HMft. 3. 193 

Pinus sUvestriSy ett antal barr, samt en frdviDge. 
» i f. hrachyphylla WiTTR., barr. 

Betula odorata, ett tiotal blad, samt en stor mftngd frakter 
och bingeQ&ll. 

Betula verrucosa, ett tjogtal blad och ett st5rre antal frak- 
ter och b&ngefjUli. 

Betula verrucosa f. micropht/lla, tvenne blad. 

Dessatom sm&rre grenar af bjdrk. 

Alnus fflutinosa, fragment af ett tiotal blad samt ett belt 
blad, stipler och fyra frukter. Derjemte rodjligen ett outveck- 
ladt honhUnge af al. 

Populus tremula, ett tiotal blad och ett stOrre antal hftnge- 

Salix, utaf detta sl&gte inneh5ll torfvorna ett stort antal 
blad hafvadsakligen af arterna S. nigricans och S. cinerea, men 
mdjligen ocksa af nagra andra. Jemte de normala bladen fore- 
fans en del lagblad och en frukt. 

Quercus pedunculata, af denna fans ett tiotal blad, de flesta 
roed val bibehallna bladbaser och bladskaft, sa att fuilt saker 
bestamning af arten varit mojlig. 

Tilia europasa^ utaf detta trad voro leraningarne synner- 
ligen talrika. Blad och bladfragroent funuos till ofver femtio, 
men jemte dem fbrevisades afven knoppfj&ll, sk^rmblad, knoppar 
och unga frukter (ntvecklade frukter saknades egendomligt nog), 
foderblad, kronblad, standare, ja t. o. m. en hel blomma. 

Berberis vulgaris? ett fro. 

Menyanihes irifoliata, ett storre antal fr5n. 

Derjemte nagra anna ej bestamda fron och en del insekt- 

Under framhallande af att de behandlade torfvorna — af 
hvilka ett, efter utseendet att d6ma, f5ga lofvande prof fSrevisa- 
des — voro synnerligen gifvande, betonade fbredraganden att en 
hvar fdr vara torfmossars utforskande intresserad kunde lemna 
vigtiga bidrag till kllnnedomen om dem, blott den regeln iakt- 
toges, cUt aldrig Idta de insamlade profven uttorka. 

Digitized by VjOOQIC 

194 Hdnr dbn 3 mars 1892. 

Hr H50BOM framst&Ude nagra jemfdrelsepunkter inellan yngre 
graniter och en del upl&ndska urgraniter. 

Med aniedning af fdredraget utspanu sig en diskussion roellan 
foredr. samt hrr TOrnebohm, De Geer, Lundbohh, Nordbn- 


Sekreteraren anmalde till intagande i forhandlingarna fol- 
jande appsatser: 

1. J. H. L. VoGT. Om dannelsen af de vigtigste % Norge og 

Svertge repreaenterede grupper af jemmalmforekomster, 

2. N. V. UssiNG. Strandlinjeme i del norddstlige Scelland. 

3. L. J. IaELSTR5H. Ett nytt mineral fr&n SjOgrufvan. 

4. K. A. Fredholm. Nya hidrag till kdnnedomen om de gla^ 

ciala fdreteelserna i Norr batten, 

Sedan f5rra raStet hade N:o 142 af FSreningens forhand- 
lingar blifvit fllrdigtryckt. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F5REN. pORHANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 195 

Nya bidrag till kftnnedomen om de glaciala fSreteelsema 
i Norrbotten. 


K. A. Fredholm. 

Somroaren 1891 bereddes mig tillfU,lle att g6ra en resa genom 
Pile och Lule lappraarker. Derunder gjorde jag nagra iaktta- 
gelser dtVer de glaciala t^reteelserna utefter den vag, jag foljde. 
Dessa iakttagelser meddelas bar nedan f5r att fullstandiga dem, 
jag fbrut publicerat. ' 


Onosbergs gaitgifvaregHrd. P& en 1^ goeis- 
hftll invid boniDgshoset 

Rcngirdsheden. P& en ilftt ball af balle- 
fltntgneis i landtTigsdiket 










Strax otter om Hogbacken. PS halle- 


. 1 8"V 

Samma stalle. N&gra refiTlor 

P& en hall p& Dorra udden af Gastaftholm 
i Uddjaar iakttogs tydllg stotsida &t 

?K iodra tidan om Kuddesuolo, en holme 
i Hornafvan Tester om Norra Rossnnt- 
adden. P& en finkomig gneisig bergart. 
StoUida It VNV 

< Geol. Poren. Forhandl. 18: 441. 

Digitized by VjOOQIC 


Svartberget iovid Hngheden vid sodra 
•trftnden af Hornafvan. P& avart akif- 
fer. Stotoida It ve«tcr 







Ballatvikens fjellstaga vid Sadvajanr. P& 



NSS"— eyv 

En liten klippa i Sadvajaar strax veiter 
om fjelUtogan. P& glimmerskiffer. Stdt- 
sidao lyntei vara mot 6«ter. Observa- 
tionen dock osokfcr 




Nasafjell, berglsen Kvdvest om gruflfaltet. 
P& glimmerskiffer. Tydlig stotaida mot 

Nasafjell, adder om rikaroset N:o 227. 
loom Norge. PI granit 




Naiafjrll, melliiD riksrdset N:o 227 ocb 
graffaltet, flerestades. PI granit 



^T64*'— 69°V 

Nawfjell, 68tra sidan. PI granit 




Yid nordSstra andan af Silbojanr iovid 
Nasafjell. PI glimmerskiffer. Tydlig 
•t6t.ida It oiter 



FjeiUIottningen oster om taristhyddan vid 
Varvekelfven, sydost om Solitelma. PI 
glimmerskiffer. Stotsidan troligen It 




Rnotivare malmfalt vid Qvikkjokk. PI 
qvartait. Stotsida mot vester(P). 





Invid Skaliiasjdn vid glngstigen till Par- 
kgaur. PI gneis. 8t5tsida mot nord- 




Norra Espen i Lnlel skarglrd. PI goeis 

Mjoon i Lnlel skarglrd 




Mjoon, norra udden. Stor slatslipad hall 
med refflor i flera riktningar. De fiesta 



N44^— 62°V 

Samma stalle. Nigra refflor *. 






Horisontela refflor hafva patr&ffatfi i Norge vid Ofre Vand, 
den nd^t nedersta af de sjdar, genom hvilka vattnet fran Sali- 
telma och trakten s6der derora vid riksgrftnsen rinner ned till 
SaltQorden, sdder om Bodo. Pa norra sidan af Ofre Vand stupa 
de hoga tjellen flerest&des lodratt ned i vattnet. Pa flera stallen 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F5RBN. F5RHANDL. N:0 14S. Bd 14. Haft. 3. 197 

ser man hUr pa de lodr9rta Qellsidorna horisontela, tragformiga 
orgrdpningar, liksom fallet sir vid Rombakbotten.^ (Se sid. 24.) 
loom Norge iakttogos dessatom i norra delen af Londalen, 
som fran Nasafjeil strS^ker sig i nordlig riktning mot Saltdalen, 
talrika spar af glacierers verkniogar pa de stora, blottade granit- 
hallar, hvilka ligga oster om Kjeman pa Qellet soder om garden 
Storjord. Granithallarne derstlUies voro i allmanhet val glatt- 
slipade samt fbrsedda med rslnnformiga f&rdjupningar. 


Pa vestra sidan om Storlangtrask i Pitea socken framgar 
en rullstensas. Han stracker sig i samma riktning som sjon 
eller i NV — SO. Dess inre bestar, efter hvad man ser i sk&r- 
ningen vid landsvagen, af rent gros med val rundade stenar. 

En annan rullstensas framgar pa sodra sidan om Afvavikeu, 
den langa sraala vik som Storafvan atsander mot sydost. Asen, 
som i allm&nhet ar lag och pa flera stallcn afbruten, upptrader 
an pa fastlandet, an pa sma holmar i viken. 

Af storartade dimensioner ^r den rullstensas, som upptrader 
i ostra delen af Hornafvan och i sjon Kakel.^ Enligt uppgift 
af personer i trakten skall denna as kunna fbljas lang vag at 
aydost nedat Arvidsjaur. 

Pa norra sidan om Saggattrask vid Arrenjarka finnas bildningar 
af rulladt grus. Huru langt dessa kunna f51jas, ar mig obekant. 

Pa 5stra sidan af elfven mellan Randijaur och Purkijaur 
upptrader rulladt grus dels i asar, dels i fait. Samma grus 
fortsatter i asform pa en udde i Purkijaur samt pa nagra holmar 
i n&mnde sjo. 

Alia nu omn&muda asar hafva samma riktning som reff- 
loma i deras n&rhet. 


Under min resa genom Arvidsjaurs socken iakttog jag i 
narheten af Abborrtr&sk g^tgifvaregard nagra spridda block af 

> G. F. Forh. 18:462. 

> Betkrifven. af F. Syinonius. G. F. Forh. Bd 6: 76. 

Digitized by VjOOQIC 


en gra granit med nftstan runda f^ltspatkorn, hvilken bergart i 
betydlig man skilde sig fran granitea i fast klyft derat&dea. 
Block af samma gra granit sagos &fVen har och der nfirmare 
Arvidsjaurs kyrkoby, och vester deroni tilltogo de alltroer i 
m&ngd, ju n&rmare man kom Afvaviken. Utmed landsv&geii 
tr&ffades ej nagon fast hHU f5rr Sm strax oster om Afvavikens 
dstra &nde, der graniten bestod af samma slag som blocken, 
hvilka saledes f&rts fran denna trakt i den riktning reffloma 

Stenfoten till g&stgifvraregarden i Qvikkjokk bestod af en 
rod granit, hvilken enligt uppgift af g&stgifvaren derstlLdes blif- 
vit tagen fran ett block, som legat pa platsen. Sadan granit 
trd,flas i fast klyft fdrst l&ngre ned efter Saggattr&sk, hvilket 
synes antyda, att detta block blifvit f^rdt mot vester, savida 
ej liknande granit apptrader nagonst§,des i Qellbygden vester 
eller nordvest om Qvikkjokk, hvilket ^r mig obekant. Berg- 
arten i Qvikkjokks kyrkoby ar en Ijas qvartsit, som ligger 
blottad i vattenfallet vid Kamajokks atfl5de i Saggat. 


I sydOstra delen af Arvidsjaars socken upptr^der ett st5rre 
fHIt af mor&ngrus. Det utbreder sig, att doma af kartan, i en 
stor halfcirkel fran Abborrtrasks giUtgifvaregard i sydlig rikt- 
ning fSrbi Svartliden och Myrtrask, svanger derifran upp mot 
nordvest 6fver Nyvall och Grundtrftsk f5rbi NorrafvanS-s. Min 
tid medgaf mig ej att se mer af fUltet ^n den del, som ligger 
utmed landsvftgen mellan AbborrtrlUk och Glommertrask. Men 
detta var tillrSckligt fBr att ofvertyga mig, det man hSr har en 
aflagring, som har en slaende likhet med det stora moranfkltet 
vid Lainioelf inom Pajala socken.^ Liksom i detta senare 
ligger afven i Abborrtr&skfUltet gruset hopadt i otaliga asar och 
kuUar, uddar och vikar, som bilda ett enda oredigt virrvarr. I 

^ K. A. Frxduolm. Ofversigt af NorrbottenB geologi loom Pajalft, Maoniona- 
ImU och Tarandd sookiiar, tid. d2. S. 0. U. Ser. C. N:o 83. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. F^VREX. PORHANDL. N:0 14S« Bd 14. H&ft. 3. 199 

s&Dkorna mellan asame och kallarne ligga &n sj5ar, — af hvilka 
det i f&ltet torde fionas bortat ett par handra, eniellanat af rfttt 
egendomlig form, — ttn mindre myrar och jemna grasfUlt. Sjd* 
arnes ytor ligga an djupt neds&nkta i sftnkorna, ftn ligga de pa 
en hAgre niva. Asame och kallarne, »om stondom hdja sig 
bortat 30 m 5fver gjdames ytor, stupa An brant ned inot siin* 
koma, &n ftro de mera langsluttande. 

Gruset &r Ijust och rojOligt; Nigon skiktning kunde ej 
iakttagas i de fbga djupa sk&rningar, soro finnas. De inblandade 
stenarne aro alia mer eller mindre kantstdtta. Somliga slro 
forsedda med glacialrepor. 

F(Sr att lemna en antydan om den egendOraliga form, sjdarne 
i mor&nf^ltet stundoni hafva, meddelas en afbildning af dylika 
fran trakten af garden Nyvall. Fdr jemforelses skull bifogas 
afven en t^kning af nagra sjOar i morftnfHItet vid Lainioelf. 

1. Sjoar i moranfaltet i Anridsjiior. 
2. Sjdar i moranfaltet vid Lainio elf. 

Skala 1:40,000. 

Digitized by VjOOQIC 


De nu meddelade reffelobservationerna visa, sasom jag redan 
fbrat papekat,^ att i kostlandet finnaB tva best&mda reffel- 
system. Det ena bar en medelriktoing af NV — SO, del andra 
af NNV— SSO. Af s&rskildt intresse iro iakttagelserna pa 
MjooD, der pa saninia b&ll refflornas rikiDing varierar med ej 
mindre an 5S\ 

Af iakttagelserna fran NasaQell framgar, att isdelaren legat 
oster om nuvarande vattendelaren derst&des. Om den legat sa 
langt ostligt, soni observationen fran S&dvajaur synes antyda, 
ar dock ovisst, emedan observationen pa stotsida der ar mycket 

Hvad isdelarens l&ge i Qvikkjokks Qelltrakt betr&ffar, tyder 
dels observationen pa stdtsida vid Yarvekelfven dels blocket vid 
Qvikkjock pa, att den legat dster om Qvikkjokk. Hvad den 
fbrstnamnda observationen betr&ffar, &r den dock mycket osiker, 
och flyttblocket vid Qvikkjokk &r ett alltfdr enstaka faktum, 
att mau deraf kan vaga draga nagra s&kra slntsatser, isynnerhet 
som observationen vid Raotivare malmfUlt antyder, att isdelaren 
legat vester derom. S&krast torde vara att ej uttala nagot 
bestamdt omdome om isdelarens lUge i dessa trakter fi5rr an 
flera iakttagelser der blifvit gjorda. 

> G. F. Fdrh. 18: 466. 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. F5REN. F&RHANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 201 

Strandlligenie 1 det nordOstllge 8»llaiid. 


I et nylig udkommet iodholdsrigt arbejde af K. ROrdam: 
iSaltvandsallaviet i det norddstlige Sffinand» har forfatteren pa 
grondlag af tailrige nye iagttagelser bl. a. forsdgt at give en over- 
sigt over de siden istiden i egnen mellem Oresand og IseQord 
Dord for en vestostlig linje gennem Klampenborg foregaede 
niveauforandringer og til dels at na til relative tidsbestemmelser 
for dem. Han er derved kommen til resultater, som er ikke 
lidet forskellige fra dem, som i sin tid FoRCHHABfMER har fundet 
gseldende for Danmark, og som heller ikke lader sig forene med 
de for ikke Isenge siden af De Geer sa fortrinlig begrandede og 
odf&rlig udviklede teorier for Skandinaviens senere niveauforan- 
dringer. ^ 

Efter rain opfattelse bor der imidlertid af de Nordsaelland- 
ske strandlinjer udledes belt andre slutnioger, som jeg i det fbl* 
gende skal s5ge at g5re rede for. Da jeg ikke hidtil har haft 
lejlighed til selv at gore n5jere strandlinjestudier i den omtalte 
egn, tilsigter det folgende kun en naturligere tydning af de hidtil 
foreliggende vsesenlig af H5RDAM indsamlede data. Jeg skal 
begynde med at give en oversigt over disse og den tydning, som 
ROrdam mener at burde give dem. 

lagttagelseme fordeler sig pa to adskilte partier, nemlig dels 
egnen langs Ssellands nordostlige kyst mellem Helsingor og nord- 

* 6. DE Gb£B. Skandinavienfl niTiforindringar. Geol. Foren. Forh. 10* 866 
og 12: 61, hTor ogi& de fleste undre her benyttede poblikationer er Derate. 

Digitized by VjOOQIC 


spidsen — denne egn vil i del f5lgende blive betegnet som Horn- 
bffikpartiet, — og dels egnen onikring Arresd, RoskildeQord og 
den dstlige del af Iseijorden (ArresO- og IseQordpartiet). Pa 
den mellemliggende kyststraekning mangier for 8t(}r8te delen ob- 
servationer angaende hsevningsforholdene, fordi havets erosion 
her bar vaeret sa staerk, at en stor del af de aeldre stranddan- 
nelser ligger adenfor den novaerende kyttjinja. Ligeledes er de 
herhen hOrende iagttagelser langs Oresundskysten for tiden meget 
ufaldstaendige, inaske fordi den staerke bebyggelse vanskeliggdr 

Af haevede stranddannelser i Hombcekpartiet anfSrer ROr- 
DAM nedenstaende, som ban deler i »aeldre og yngre havstokke* 
(h5jdeme i Danske fod over middelvandstand): 

^ICldre havstokke. Yngre havtiokke. 

Smidstrup* (strandvold) . 29' Gillebjaerg (terrasse) 15.5' 

Gillebjaerg (terrasse) 30.5' Gilleleje (strandlinje) 12^ 

Nakkehoved (strandlinje). 


Villingbsk » 


Villingbffik (strandlinje)... 


» » 


» (terrasse) 


FemhSj » 


Hornbnk (strandvold) 


Ellekilde Hage (havstok). 


Plantagen (strandlinje).... 






Der pavises udf5rlig, hvorledes der til de yngre havstokke 
svarer skalforende marine afsaetninger af sand, ler og dynd i tal- 
rige ved den senere haevning torlagte indvige og Qorde, medens 
ingen forsteningsforende dannelser kendes, som kunde anses for 
samtidige med de aeldre havstokke, og endvidere, at de yngre 
marine dannelser er at parallelisere med de fbrst af C. G. JoH. 
Petersen opstillede tapeslag. Deres aflejringstid betegnes som 
den ^marine periode*;' forud for denne gik en periode, hvor 

• Med henseende til de nojagtige stedangivelser henviies til originilafhand- 

^ Da denne ikke er den envtte periode efter iatiden med hdj vanditand ved 
S«lland, m& det foretnekkes i OTereDflitemmelse med JoR. Pbtsbsbn og De Gkbb 
at anfende betegnelaen tapeslagenes tid eller tapet-tiden. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. F5RBN. FdAHANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 203 

havets stand var langt lavere end i natiden, og forud atter for 
denne har stranden »en eller flere gange> ligget meget h^t og 
daoDet de >»idre bav8tokke>. — Forklaringen af disse forhold 
er saledes i del vaBsenlige overensstemmende med de af Db Gbeb 
af de tidligere bekendte iagttagelser adledte teorier. 

Fra laefjardpartiet naBvnes over 40 havstokke, der alle be- 
tegnes som »yngre>, og af hvilke den hdjeate nar op til 18'. Pa 
Isefjordens dstside n. f. Jasgerspris angives (i orden fra nord 
til syd): 

Alholm (havstok) 10\ 

Knudsh5j (to terrasser) 17' og 10', 

Niftsebakke (strandvold) 17'. 
Langs bugten sydvest for Jrogerspris angives pa den forste Dan- 
ske mil 13 bavstokke pa: 

15, 6, 6, 10, 16, 6, 10, 15, 15, 10, 15, 5 og 10', 
og sydvest berfor 10 havstokke nemlig: 

11, 10, 12, 15, 15, 8, 8, 5, 8 og 15'. 
De ovrige iagttagne havstokke, som ligger ved den smalle Ros- 
kildeQord varierer mellem 6 og 18 fods hojde. Talrige ler- og 
dyndlag med tapestidens fanna i nu torlagte vige og sunde led- 
sager disse stranddannelser. 

Af bavstokkene udsondrer RQrdam nu dem, som ligger mel- 
lem 10 og 17', disse anses for samtidige med de forannsevnte 
yngre havstokke i Hornbsekpartiet. Det angives udtrykkelig, at 
sidre havstokke, som kunde svare til dem pa ca. 30' ved nord- 
ostkysten, intet steds er paviste i Isefjordegnen. Af de »32 yngre 
havstokke* pa 10 — 17' i begge partier beregnes nu middeltallet, 
som bliver 13', og i dette tal ses en ovre graense for havets stand 
i tapestiden. £n nedre graense findes som middeltal af de iagt- 
tagne roaximumshdjder for :»skallagene» at vaBre 9', saledes at 
beldbet for den postglaciale haevning i det nordostlige Saelland 
aatages at kanne saettes til 11'. Dog indrommes det, at der er 
sandsynlighed for, >at den nordligere del af den omtalte land- 
strsekning har haevet sig mere end den sydligere^, saledes at roan . 

Digitized by VjOOQIC 


dog for at vinde fuld klarhed herover ma afvente nndersogelser 
t'ra andre egne af S£elland. 

Det ses let, at de her refererede aDskuelser om forholdet 
mellem strandlinjerne ved Hornbaek og Isefjord stridor mod den 
nu for store straekninger af Skandinavien beviste gradvise for- 
andring i hsevningsbelobet storrelse. If5lge FoRCHHAMifER og 
Db Geer skalde nemlig i Nordsaelland haevningen tiltage mod 
nordost; afstanden mellem Hornbaek og den ostligste bngt af 
IseQorden er i NO — SV-lig retning 5 V2 »wi^ og hvis man oied 
De Geer^ vilde ansaette den postglaciale marine grsenses haeld- 
til 1 : 15,000, sa skulde differensen mellem de hdjeste yngre strand- 
linjer ved Hornbaek og ved Isefjord vaere ikke mindre end 9'. 
Hvis det virkelig var rigtigt, at den sidste haevning er nsesten 
ens pa de naevnte steder, medens den er nul nserved Nyborg, sa 
vilde hermed folge sandsynligheden af, at forkastningslinjer i be- 
tydelige indbyrdes afstande spillede en vsesenlig rolle i niveaufor- 
andringerne. ROrdam synes ogsa at haelde til denne anskuelse, 
idet ban (anf. sted side 132) ved omtalen af en formodet for- 
skel i niveanforandring pa de to sider af Oresund benviser til, 
at der ^gennem den nordlige del af Oresund upatvivlelig gar en 
geotektonisk brudlinje af stor betydning.» 

Efter min opfattelse, som nu skal fremsaettes, viser tvsert- 
imod de Nordsseilandske strandlinjer pa den smukkeste made, 
at niveauforandringerne bar vaeret meget forskjellige ved Hornbsek 
og ved Isefjord, og deres optraeden bidrager til at bekraefte og 
naermere udvikle De Geers teorier. 

1. Den Overate strandlinje fra slutningen af istiden. Den 
ovenfor givne fortegnelse indebolder fra Hornbaekpartiet otte 
b5jtliggende og herhenborende strandlinjer. De fleste af dem 
synes at svare til havets maximumsstand; det er jo ogsa ganske 
naturligt, at de stierkest udpraegede strandlinjer dannes under 
denne. De ligger alle pa tilnaermeisesvis samme hojde, en lx)lge 
af, at kystens hovedretning er omtrent nordvest-sydSst. Dog 
falder det ved betragtningen af et kart let i 5jnene, at den hoje- 

' Efter k&rtakitsen. Geol. Foren. Forhandl. 12: 100. 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. PORSN. FORHANDL. N:0 148. Bd 14. Haft. 3. 205 

8te af deni ligger pa SsBllands allernordGstligste punkt (32.5 fods 
strandlinje i Hornbaek plantage), medens den laveste (29 fods 
strandvold ved Smidstrnp vest for Gilleleje) er den, der ligger 
l»Dg8t mod sydvest. Afstanden NO — SV mellem disse to pank- 
ter er en mil. Pa grund af denne ringe afstand, det ringe antal 
iagttagelser ved yderpnnkterne og de malte stranddannelsers for- 
skellighed i facies tdr roan ikke heraf udlede nogen besterot lov 
for bievningens variation i Hornbsekpartiet, men det er klart, at 
iagttagelseme snarere taler for end mod en aftagen af haevnin- 
gen i sydvestlig retning. 

Fra egne sydvest berfor baves som f5r naevnt ingen iagt- 
tagelser, f5r man koniroer til Isefjordpartiet, der ligger 4 — 5 mil 
laengere mod sydvest. Efter egne erfaringer er jeg dog overbevist 
cm, at brugbare malinger til at adfylde mellemraromet vil kunne 
hentes fra Oresundets kyst. I IseQordpartiet gar de hiijeste strand- 
dannelser op til ca. 17\ og efter R5rdams ansknelse skulde de 
sidre stranddannelser mangle ber. Efter min anskuelse er netop 
stranddannelserne pa 12 — 17' her at benfore til istidens hav, og 
et indirekte bevis berfor bar man i tapes-lagenes beliggenhed (se 
nedenfor). Betragter man fra dette synspunkt foranstaende for- 
tegnelse, viser det sig, at pa Isefjordens nord5stkyst maximum 
repraesenteres af en terrasse ved Knudsbfij pa 17'. Lidt laen- 
gere mod sydvest synker maximum til 16', og kommer man en 
mil sydvestligere end Knudsb6j, bvor man bar de strandlinje- 
bojder, der ovenfor er opf6rt i den sidste raekke, synker det yder- 
ligere til 15'. I alt ses den seldre marine graense fra Ilornbaek 
til den sidstnaevnte del af IseQord at vaere dalet ca. 17'. Af- 
standen NO — SV mellem disse yderpunkter er pa det naermeste 
6 mil; den aeldre marine graenses baeldning bliver berefter omtrent 
1 : 8,000 eller naesten 3' pr. mil. 

2. Den Overate strandlinje fra tapes-tiden (stenaldren). 
Sora det fremgar af fortegnelserne gar denne i Hornbaekpartiet 
op til 17', medens man i samme parti finder tilsvarende forste- 
ningsrige ler- og dyndafsaetninger op til 13 — 14' bojde. I Ise- 
fjordpartiet vil bestemmelsen vaere vanskeligere, fordi de bojeste 

Digitized by VjOOQIC 


og inest udpraegede asldre stranddannelser her ma Hgge iMermere 
ved de yngre. Man ma derfor her i ganske sfflrlig grad stdtte 
sig til beliggenheden af de i roligt vand afsatte fortteniDgsfSreade 
lag. R5RDAM meddeler du en talrig r^kke af hdjdemalinger af 
de forskjellige naBrmere underadgte >8kaliag8» overkant. Da de 
hojest liggende skallag som regel er lettest tilgaengelige, tror jeg, 
at man her tdr anse det for sand^ynligt, at man af de talrige 
malinger kan uddrage den virkelige maximamshOjde, og da lagene 
er afsatte i balvlukkede sunde og vige ligesom i Hornb«Bkpar- 
tiet, ma en sammenstilling af maxim umshdjderne anses for be- 
rettiget. Disse er: 

i Hornbaekpartiet ca. 14', 

ved Arresd ca. 11', 

lidt 68t for Isefjord ca. 8',» 
medens afstandene malt i NO — SV-iig retning mellem de tre 
naevnte egne er noget over 2 mil mellem hver. Her tracer altaa 
ogsa forskjellighederne i den recente haevning tydelig frem, og 
det bliver klart, at de 17 fods etrandlinjer ved Isefjord ikke kan 
tilskrives tapes-havet. Vi kan pa grandlag heraf opsoge den 
yngre marine graense i Isefjordegnen og kommer med stor sand- 
synlighed til det resultat, at denne er 10 — 12'; det er nemlig 
rimeligt, at den yngre marine graense, hvor havet har opholdt 
sig forholdsvis Isenge, her ligesom ved Hombaek ma vasre beteg- 
net ved en adpraeget strandlinje; og det fremgar af fortegnel- 
seme over disse, at en sadan findes pa ca. 10' ved IseQordens 
ostkyst, hvad der jo stemmer godt med maximumshdjden for de 
tilsvarende lidt nordostligere skallag. Herefter skulde den yngre 
marine graense i den betragtede egn dale fra 17' til 10'; dette 
giver haeldningen 1 : 20,000 eller noget over 1' pr. mil. 

Om der nu end ved fremtidige nojagtige andersOgelser vil 
kunne vindes et langt nojere kendskab til disse forhold, sa er det 

* Her er af de i R6RDAMS arbejde ntevnte »8kBl]agt intet hensyn taget til 
sidanne, der ndtrjkkelig anfores som strandgroa eller aandlag: fordefleate >8kal- 
lag8> Tedkommende findes imidlertid ikke aogivet, bvorridt skalleme findes pi 
oprindeligt leje eller ej; det er derfor ikke nmoligt, at ovenstfiende maximums- 
hojder er noget for store. 

Digitized by VjOOQIC 

eaoL. f6brn. f5rhandl. N:o 14S. Bd u. Hftft. 3. 207 

dog allerede nu klart, at hsevningsforhoidene i det nord^stlige 
Sselland slutt^r sig ganske til dem i det sydlige Sverig, med den 
ene andtagelse, at de fordams niveaufladers hseldning i SsellaDd 
er laDgt ringere. Saledes angiver De Gbbr for den seldre ma- 
rine grsenses hsBldning i det sydlige Sverig 1 : 3,000 a 1 : 1,500, 
og for den yngres 1 : 8,000, medens her for Nordssellands ved- 
konimende er fundet henholdsvis 1 : 8,000 og 1 : 20,000. De Geer 
bar ogsa henledet opmaerksomheden pa spdrgsmalet, om bvorvidt 
grasnselinjeme for den fdrste og anden hsBvning falder sammen, 
idet ban benviser til, at iagttagelseme fra Sverig tyder pa det 
modsatte, nemlig at den bekendte af Fobghhammer opstillede 
NV — SO-lige bsevningsgrffinse gennem Nyborg skalde vaere at 
henfbre til den anden baevning, medens grasnsen for den fOrste 
muligvis kande ligge adskillig Issngere mod nord^st. Herimod 
viser de Nordsallandske forhold, at bseldningen for istidens hav- 
grsense aftager mod sydvest langt stserkere end den nyere hav- 
grsenses haeldning, og det pa en sadan made, at graenselinjeme 
for begge baevningsbevsegelser i det mindste tilnsermelsesvis ma 
falde sammen. Hvis dette resoltat bekraeftes ogsa pa andre ste- 
der, synes det ikke at v®re oden interesse for beddmmelsen af af- 
bsengigbedsforboldet mellem bsBvningerne og jordskorpens bygning. 


Digitized by VjOOQIC 


Om tTenne Gyroceras-formigt bSjda JEndoceras-arter. 


Gerhard Holm. 

Med anledniDg af min uppsats: »Oin tvenue Gyroceras-for- 
raigt bojda £ndoc€ra«-arter>, i februari-haftet af Geologiska 
ForeDingens Forhandlingar, sid. 125, bar professor Ad. Remel^ 
i Eberswalde fast min appiuarksamhet pa, att ban redan 1886 
vid »59te Versammlung deutscber Naturforscber und Aerzte> i 
Berlin nyssnamnda ar, inf^r Sektionen for Mineralogi ocb Geo- 
logi lemnat ett roeddelande om forekomsten af samma Cepba- 
lopod-typ. Detta vore intaget i sektionens protokoll ocb tryckt 
i »Tageblatt der 59. Versammlung deutscber Naturforscber und 
Aerzte in Berlin vom 18. bis 24. September 1886». sid. 338. 
Da Remel^^s korta notis vai, i likbet med bvad fallet var med 
mig, for de fiesta icke tyska fackman torde vara obekant, samt 
dessutom svartillganglig, meddelas den bar in extenso: 

»Herr Remel6 legt einen eigentbumlicben gekriimmten Ce- 
pbalopoden aus einem Untersilur-Gescbiebe der Gegend von 
Wriezen (Prov. Brandenburg) vor. Das Fossil, welcbes von an- 
sebnlicber GrCsse ist, reprasentirt einen neuen von dera Vortra- 
genden Cyrtendoceraa benannten Typus. Bei starker sicbelfbrmiger 
Kriimraung, ganz wie bei einem Cyrtoceras, zeigt die Robre eine 
sebr allmablige Dickenzunabme, sowie sebr zablreicbe niedrige 
Kammern; merkwiirdig ist bierbei aber vor Allem, dass der 
Sipbo bart an der Konkavseite durcbbricbt und nicbt allein durcb 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. tOren. fOrhanbl. N:0 148. Bd 14. Hftft. 3. 209 

diese marginale Lage, sondern namentlich noch in seinem Baa 
mit demjenigen der vaginaten Orthoceren {Endoceraa Hall) 
iibereinstiinmt, indem er in Abst&nden, welche denen der Kam- 
merscheidew&nde gleich sind, von schrHgen, die Endigangen rtlck- 
w&rts gerichteter Siphonaldaten bezeichneten Querreifen amzogen 

Das betreffende Geschiebe ist ein vorwiegend hell, grUnlicb- 
grauer Kalkstein, stellenweise mit hell brilanlichgraaen Partien 
und mit einzelnen gelblichen KalkspathblHttchen ; von sonstigen 
Versteinerungen enth&lt es besonders noch Echinosphcerites auran- 
Hum Gyllenh. sp., Illcenus centaurus Ang. und Orthoceras 
Barrandei Dewitz. Darch die beiden letzteren Versteinerungen 
wird seine Zugeh5rigkeit zum Schwedischen oberen grauen Ortho- 
cerenkalk bekundet, obwohl es von dem Aussehen, welches sonst 
die Geschiebe ans diesem Niveau zeigen, abweicht.> 

Sasom jag i ofvan anf5rda uppsats visat, bar emellertid Bil- 
lings redan langt f5rut at Gyrtoceras-formigt bdjda Endocerer 
med marginalt vid dorsalsidan belUget sifonalrdr gifvit namnet 
Ct/rtocerina, och detta eger fbljaktligen prioritet. Visserligen an- 
tyda Rem£L]£*s ord: >Bei starker sichelfbrmiger Kriimmnng>, — 
— — , >zeigt die Rohre eine sehr allmahlige Dickenzunahme», 
att Cf/rtendoceras skulle likasom Endoceras {Cyrtocerina) hircus 
Holm vara Gyroceras-formigt b5jd, men, da jag framhallit, att 
bdjningens Cyrtoceras- eller Gyroceras-forraiga beskaffenhet icke 
i och f^r sig kan laggas till grund for slagtindelning, torde 
Rbmel]&*s namn Cyrtendoceras, afven om en Gyroceras- form der- 
med afses, icke ens jemte Cyrtocerina kunna ega bestand med 
mindre nagra v&sentliga olikheter fdrofrigt skulle visa sig f5re- 
komma mellan typerna f5r Cyrtocerina och typen VSi Cyrten- 

Enligt meddelande i bref fran professor RemeliS ix det af 
honom omnamda exemplaret fullstHndigare &n mina exemplar af 
E, (C) hircua Holm, och E. (C) Schmidti Holm, samt till arten 
skildt fran bada. En utforligare, af figurer atfoljd beskrifning 

Digitized by VjOOQIC 


af detsamma torde innan kort vara att v&nta af professor 

Ett vilseledaDde tryckfel i min ofvan anfbrda nppsats be- 
gagnar jag h^r tillf&llet att r&tta. Hos E. (C.) hircus (sid. 128, 
rad 4 Dodifran) uppgifves nemligen sifonalrdrets diameter vara 
Vj af skalets, medan den, sasom afven framgar af figurerna, i 
sjelfva verket endast Sr ^jy 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. fOrsn. fGrhandl. N:0 148. Bd 14. Hftft. 3. 211 

Om dannelseii mf de yigtigste i Norge og Syerige repre- 
senterede grapper af jemmalmforekomster. 

(Fortt. frt B. 13, t. 736). 

J. H. L. VooT. 

Jemmalmforekomster ved pneumatoli/tiake proceaaer 
bundne til gabbro {olivinhyperit) 

Langdena jemfflana-albit-panffej aandsynligvia tilhdrende ^apatit- 

I det sydlige Norge, navnlig ved Bratsberg-Nedenses-kysten, 
desoden i SDaruro (Modam) og Nissedal (TheleinarkeD) optraeder 
som bekjendt talrige apatit- eller mere detailleret angivet apatit- 
magnetkis-ratil-titanjem- og jernglans-gange, ^ som ma fortolkes 
som pneamatolytisk dannelse efter eraption af gabbro (olivin- 
hyperit), og som endvidere i geologisk henseende admserker sig 

* Fnldttttndig literatnrfortegoelse over de talrige nodertSgelser, — tf J. 
Dahll, Th. Kjbrulp og T. Dahll, A. Helland, W. C. BudooBR og H. H. 
RsuBCH, J. H. L. Toot, Hj. SjdORBN, A. Lacboix og 6. LOfstrakd, — findet 
indtaget i Hj. LuNDBOHXS bilag (lide 31) af den tTenake apatitkommiMioDi be- 
tRokning (1890). — Ogsl kan pipegea en afhandling af J. W. JuDD >0n the 
proceiaei bj which a plagioclate feldspar is converted into a scapolito (Min. 
mag. B. 8, a. 186—198). 

TiliTarende gange ogtl kjendt \ Norrbotten og i Canada. 

Gange med mtil, apatit og hypersthen (iatedenfor som ved det STdlige 
Norges gange enttatit) pivist p& SondmSre (i Volden); geologisk optrseden 

Digitized by VjOOQIC 


ved den bekjendte eiendommelige pneamatolytiske metamorfose 
af sidestenen til skapolith-hornbleDde-fels > med ligneDde berg- 
arter; i mineralogisk henseende betegnes gangene i korthed ved 
kombination : 

foafater: apatit, kjerulfin; 

titunsi/re- og^'^mo^ryd-forbindelser: rutil, pseudobrookit, tita- 
nit, titanjern, jernglans (sidstnaevnte vistnok i regelen titan- 

aulfider: magnetkis, svovlkis, kobberkis; 

silikater: enstatit, hornblende, forskjellige gliminere, skapo- 
lith, albit med forskjellige andre feltspather, kvarts, turma- 
lin 08V. 

I lighed nied, bvad der gjaslder ved den store til granii ved 
pneamatolytiske processer bandne forekomstgruppe (>tingang- 
gruppens), mdder vi ogsa ved »apatitgang-grappen> det eiendomme- 
lige forhold, at de talrige til den fselles kombination hdrende 
mineraler kan optrsede i aldeles vilkarlige blandingsforholde; snart 
er det ene og snart det andet mineral forherskende. I det om- 
kring 110 km lange og op til 25 km brede »apatit-distrikt» fra 
Bamie til Lillesand kan vi saledes holde ud fra hinanden en 
raekke forskjellige gang-typer eller undertyper, som, — idet vi 
kun faester os ved fosfaterne, titan- og jern-forbindelseme samt 
salfiderne, — karakteriseres ved: 

1) overveiende apatit, med ganske sma msengder rutil, titan- 
jern, kis; nden kjerulfin; ex. det store gangfelt ved Odegarden i 

2) overveiende kjerulfin, med titanmineraler (bl. a. pseudo- 
brookit), men uden apatit; de talrige gange ved Uavredal i Bamle; 

3) apatit med noget mere rigelig tilblanding af rutil, titan- 
jem eller kis; meget udbredt; 

^ Vedrorende ptrtllelleii mellem oin?andUngeo til greisen-bergtrter lAiigs 
tiDitengangene og til tkapolith-homblende-fda laoga apatitgange heaTiaea til 
nogle bemferkninger i mine arbeider Norake ertaforekomater, no. Ill b, a. 73 
(1887) og Salten & Ranen, a. 179 (1890), og til W. C. BbOoobr, Mineralien 
der aiidnorw. SyeDitpegmatitgaofce. late del, a. 211 (1890). 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5rbn. F(^RHANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 213 

4) inagnetkis — med svovlkb, kobberkis — og apatit i 
midlere blandingsforbolde; ex. Hanto i Landvig; Groppe^ ved 
Dalsvand i Sdndelev; 

5) overveiende luagnetkis, med lidet eller intet apatit; ex. 
enkelte sroa gange nsr SGndelev gard;^ 

6) rotil og apatit i midlere blandingsforbolde, tildels ratil 
forherskende; sa er ssrlig tilfeelde ved en raekke gange, ex. 
Fogne* og Tranbergasen (Simonstad) med flere i et 8t6rre lokal- 
felt i den Ostre del af Vegardsheien med tilstOdende dele af 

7) magnetkis med rutil (i krystaller), lokalt iiden apatit; 
gang naer Fogne i Gjerrestad; 

8) apatit og jernglans i nogenlande midlere blandingsl'or- 
holde eller jemglansen endog forherskende; en enkelt gang ved 
Hiasen i Gjerrestad (her ogsa ratil, tarmalin; jemglansen tildels 
i store, tavleformige krystaller; forekomster i sin tid forsdgt som 

I henhold til denne oversigt ma det a priori formodes, at 
ogsa jernglans (eller magnetit) inden vore gange lokalt kan vsere 
eneherskende; i virkeligheden kan vi ogsa inden det foreliggende 

* Ved denne lokalitet er en gang, — forende msgnetkis med noget stotI- 
kis och forholdsTii meget kobberkia, videre apatit, hornblende, titanit (eller yttro- 
iitanit, meget rigelig), kvarts ost., — fnlgt i liengde omkring 100 m; bredde op 
til 2 — 2.5 m. Over enkelte strSg magnetkisen aldelea forherskende; fondgivia 
odskeidedea i sin tid en del malm med efter skjon S% kobber. 

^ Disse gange (beliggende i en Iiden Is ved bnnden af S5ndeleTf]orden, i 
nierheden af Reglrdaheiens og Ravnefjelds store gabbrofelt, med tilhSrende apa- 
titgange) er ntesten horizontalt svsevende, gjennemskjierende steiltsi&ende horn- 
blendegneis. Langs grsensen, normalt pi graensefladen, er, — s&Iedea som stadig 
er tilfielde ved de egentlige apatitgange, — plvokset en hel del hornblendekry- 
staller; gangmidten er nsesten i sin helhed fyldt med grovkrystallinsk magnetkis. 
— Gangene ml geologisk talt ikke forrekiles med >ndsondrings>-forekomsteme 
af nikkelholdig magnetkis, typns Ringerike-Klefva, inde i gabbro (norit). 

' Ved den storste gang, — op til 3—6 m bred; indtil v&ren 1890 afbyg- 
get i 25 m laengde og til 9 m dyb, — ved Fogne blev 1888—89 ndvnndet med 
rundt tal 60 tons apatit, 20 tons prima rniil (med antagelig 95 % rntil) og 20 
tons seknnda rntil (med antagelig 75% rntil); alts& efter vsegt lidt mere apatit 
end rntil. Omtrent samme forhold mellem apatit og rntil har ogs& vedvaret ved 
de sidste Irs drift. 

Ved enkelte mindre gange i nserbeden fnndet rntil nden ledsagelse af apatit. 

Digitized by VjOOQIC 


distrikt papege et besteiut jenigUns-gaogfelt, som efter al sand- 
synlighed star i genetisk rapport til gabbro (olivinhyperit) og ind- 
gar SOU) led i »apatitgang-grappen». 

Soil) vi i en pafdlgende detailbeskrivelse over Kragero-feltet 
naermere skal udrede, kan man pa Langden og Gom5en holde ad 
fra hinanden ikke luindre end tre forskjellige slags grapper af 
jernmaliuforekonoster, nemlig: 

A. Forekomster af titanrig jenimalra ' (>ilmenit-en8tatitit>), 
dannede ved maginatisk koncentration inde i gabbro (olivin- 

B. Sedimentffire magnetitleiesteder, typus Nseverbaugen- 
Dannenoora; hid h5rer alle de i teknisk henseende betydelige 
forekomster pa Langoen (Grevinde Wedel-Fru Anker-draget). 

C. Yngre opsasttende ertsgange — brecciegange, — saarlig 
karakteriserede ved kombination jemglans + albit.^ 

AUerede Kjerulf og Dahll gj5r i sit arbeide on) »Jem- 
ertsernes forekomst ved Arendal, Nses och Kragero* (Nyt mag. 
f. naturv., B. 11. 1861) opmaerksom pa, at der pa Langden og 
GomQen optrseder et meget stort antal brecciegange eller »karbo- 
natgange»,3 forende kalkspath, jernholdig kalktalkspath, kvarts, 
albit, clorit, jernglans, magnetit, lokalt ogsa ratil og beryl, hvor- 
til — efter egne andersdgelser og Wibbbys optegnelser* — end- 
videre kommer hornblende (stralsten, tremolith), talk, epidot, 
spor af kobberkis og buntkobber samt lidt apatit; endelig 
ogsa, andertiden i store msengder, et rodligt, aldeles dekompone- 
ret silikatmineral (feldspath?). Pa enkelte steder, — saerlig i 

* Om diste forekomster se >tni8eg>, i slotten af deone afhandling. 

' Font i den forlobne tonimer (1891) havde jeg anledning til at atndere 
de yngre optcttende jernglans-albit-gange, medena jeg fra tidligere ophold p& 
Langoen kjendte de sedimentaere forekomater; af denne grand bar indsneget sig 
en miodre feil i en note, i det f5rate afsnit (dette tidakrift, B. 13, a. 505—506) 
af dette arbeide. 

' Under >karbonatgangene> henregnede forovrigt KjBBULF og Bahll ogsl 
den relatiTt regelmieaiige magnetit-kalkapatb-zone, — efter min opfatning et van- 
ligt kalkleie, — i det btengende for Grerinde Wedel- og Fru Anker-grnberne. 

* P. C. Weibte, Beitrage zar topographiscben Mineralogie Norwegena. 
Karstena Arebiv fiir Min., Geol. ond Bergban, B. 22, 1848, a. 465—544. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F(3rSK. f5rHANDL. N:o 148. Bd U. Haft. 3. 215 

en lang og megtig zone fra Smedjedalsgruberne (ved Langare- 
sand, naer Lang5ens vestspids) over Tangmyrasen, vestre Lang(5, 
Kasefjeld til ^Kirkegarden* > pa Lang()en, videre ved de mere 
isoleret liggende forekomster Peder Anker grube (Ost pa Lang- 
oen) og Knudegmben (pa Gomoen), — indg&r jernglans eller 
undertiden raagnetit i sa rigelig msengde i disse brecciegange, at 
man bar advundet malnien ved grabedrift. Na er forlasngst alt 
grubearbeide her indstillet; ved observation i dagen kan vi dog 
danne os en ganske god forestilling om de geologiske forbolde. 
Hvert enkelt brudstykke inden den undertiden op til 100 a 
250 THy ja kanske endog 500 m insBgtige brecciezone inden str5- 
get Smedjedalsgruberne til KaseQeld er, saledes som pa fig. 17 
angivet, omtrent uden undtagelse inderst beklsedt med en krans 
af albit, som jsevniig optraeder i zirligt udviklede krystaller; mel- 
lemrummet mellem albitringene igjen er udfyldt pa enkelte steder 
med ren jernglans (event uelt magnetit), pa andre steder med 

Kig. 17. 


- Albitring. 


Brecciegang fra Smedjedalsgroben, Langden, visende mineral-nekkefdlge: 1 albit, 
2a jernglaD», 2b kalkspath og kvaits. (HaW m&lestok). 

kalkspath og kvarts uden erts, atter andetsteds med jernglans, 
kalkspath, kvarts, epidot, stralsten osv. ijaevn blanding. Hist og 
her finder man ogsa nogle sma krystaller af magnetit afsat inderst 

^ VedrSrcnde lokaliieteme beovises til Kjsrulps og Dahlls kart samt til 
et scDere fdlgende kart i denne afhandlioffsnekke. 

Digitized by VjOOQ IC 

216 J. H. L. VOGT. DANN16L6E AF JffilNMALM. 

inde pa breccie-brudstykkerne, f^r albiteD. Pa grund af breccie- 
naturen og de regelniaessige albitringe erindrer den hele gang- 
masse raeget levende om de bekjendte >Ringelerze>^ fra Glaasthal 
(se f.ex. fig. 52 og 53 i A. v. Groddecks »Lager8tlltteD der 

Selve jernglans- og iDagnetit-maengdeD pa vore gange er 
stSBrkt vekslende, snart forsvindende lav, snart temiuelig betyde- 
lig. Af de 8vaere dagbrad og de uregelmaessige og nu tildeU 
sammenstyrtede grabeabninger freingar utvetydig, at deo malm- 
fbrende zone pa enkelte 8teder bar vaeret meget bred; efter op- 
givende bar enkelte graber i KaseQeld-feltet vaeret afsynkede til 
omkring 50 m dyb. Som det f5lger af den gtvne beskrivelse 
(se saerlig fig. 17), og som det ogsa kan sees pa berghaldene, 
bar man af alt det udskndte blot kunnet udskeide en forholds- 
vis liden del som malm; denne synes for5yrigt, at ddmme efter 
en liden gjenliggende malmhaug, at have vsret nogenlande rig 
pa jern. 

Jemglans, De store og pragtfulde krystaller af jernglans, 
som under etikette ^Kragerdx eller tLang5» findes spredt i mange 
sarolinger, stammer fra en ganske liden, forlsengst nedlagt grabe, 
Peder Anker grabe, som nu star fald af vand og saledes ikke 
er tilgjsengelig; pa berghalden kan man endna finde krystaller af 
albit, medens jernglansen er bortplukket. 

Jernglanskrystallerne, som andertiden antager meget betyde- 
lige dimensioner, — bredde pa 10 — 15 cm, endog op til 20 — 
25 cm, og tykkelse 3 — 6 cm, — og som sserlig udmserker sig ved 
homogenitet og pafaldende frihed for rids og tviilinglameller, ^ er 
i regelen udviklede med tavleformig typos, ^ se fig. 18 (c = OP).' 

* Af denne grand blev jerofrlans fra Peder Anker grabe valgt som materia) 
▼ed H. BACKSTBdMS andertogelser over mineralers elektriike og thermitke led- 
ningsevne samt thermoelektrioitet (se Ofrera. af K. Vet.-Akad. Fdrh., 1888). 

' Til lammenligning kan indskjrdes, at tublimeret jernglant ved volkaof r 
ligetom og«l det ved laboratoriefortdg ved indvirkniog af H^O pi FesCl, pro- 
dacerede mineral naeaten altid viier tavleformig typos; den samme gjenfinder vi 
forovrigt ogsl ofte hos sedimentier jernglant. 

> Kryatalfladernes tignatnr efter H. BtCKiNO, Zeits. f. Kiyit. o. Hin., 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. FOREK. F5RHANDL. N:o 14S. Bd 14. Hiift. 3. 217 

Videre ni5der vi de to sailer, ooR (b) og qoP2 (a), hvoraK den 
sidste er mere fremtreedende end den fbrste, samt to eller flere 
lave (positive) rhombo§dere og flere, oftest tre h5ie (negative) 
rhomboddere, endelig ogsa nogle ikke sikkert bestembare lave 
(negative), matte rhomboedere; pa en enkelt krystal er ogsa et 
tvivlsomt skalenoeder iagttaget. Af de lave rhomboedere ud- 
mserket et, med vinkei omkring 20' mod OP og altsa svarende 
til + JR eller -r-JR, sig ved at vaere hvaelvet og staerkt horizon- 
tal-stribet; da denne egenskab er karakteristisk for fladen +|R 
(u) bos jemglans fra Elba savel som fra flere andre lokaliteter, 
ma ogsa det lave, stribede rhombo^der i foreliggende fald be» 
stemmes som positivt. Herved blir krystallens 'stilling given. 
De tre h5ie negative rhomboedere, — nemlig -=-4R, -r-*^^ 
og -r-^/^R, som ikke findes optagne i BtJcKiNGS fortegnelse (Zeits. 
f. Kryst. u. Min., 1877) over alle indtil 1877 kjendte krystal- 
flader bos jernglans. og heller ikke er naevnte i noget af de se- 
nere bind af samme tidsskrift, og som fblgelig ma vaere nye 

Fig. 18. 

JernglaDtkrystal fra Peder Anker grobe, Lango. 

former, — og det positive rhombo^er +iR (d) er vistnok 
meget smukt speilende og vel udviklede, men ogsa naesten aden 
andtagelse sa stserkt facetterede, at gode vinkelmaiinger, — i alle 
fald pa de temmelig fa til min disposition staende krystal- 
brudstykker, — kun vanskelig faes; pa grund af den lille inter- 
esse, som jo altid kan knytte sig til nye former, hidsaettes dog 
en tabel over de foretagne malinger. 

Digitized by VjOOQIC 



M & 1 t 


(ved c = 1.359). 






' »R : |R 

ct. 52^ 

— 'c. 70' 



; ooR : ^R 


OoR : -%R 


ct. 21i'* 






OoR : -VaR 

! OoR : -4R 

tf36' 8^61' 

De bedste malinger er inarkerede ved kursiv. 

-^^2^ ^^ P* ^^ flerhed af de krystaller fra Peder Anker 
grube, som jeg bar seet, teninielig stor, niedens -^4R og ~r^/JA er 
ganske smalerpa et par krystaller mangier endog -^Vs^* 

Pa OP, som er triangalaert stribet, efter kant OP: +iR, 
tinder man andertiden rhomboidale eurordybninger. 

Ved de fleste 5vrige forekomst^r (Kasefjeld, Tangmyrasen 
osv.) er jernglansindividerne i regelen udviklede 8a tynd tavle- 
formige, at mineralet nsermest opfores som jernglimmer. 

Efter en af Rammelsberg (Mineralchemie, 1875, s. 157) 
foretagen analyse bestar jemglansen fra Peder Anker grube af : 

Fe^Oj 93.63 % 



3.26 t 
3.55 » 

Fig. 19. 

Sum. 100.44 %y 
svarende temmelig nSiagtig til formel 12 FeFeO, . 1 FeTiO,. 

Albit optrffider ligeledes ved Peder An« 
ker grube, tildels ogsa ved KaseQeld, Tang- 
myrasen osv., i jsevnlig ineget store - indtil 
3 — 4 cm lange — krystaller, som overalt til- 
horer en fselles type (se fig. 19): tavleforraig 
efter ooPoo (M); staerkt udviklet OP (P) og 
'Poo (x), derimod ganske kort, ofte endog 
naBsten forsvindende oo'P' (T og 1); endelig 
en smal kant-afstumpning i zoneme T : M, 
P : M og X : M; krystallerne altid i tvillin- 
ger, efter albitloven 

AlbitkrysUl fra Peder 
Aoker grnbe, Laogo. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. FOBSN. F5RHANDL. N:0 Ut. Bd 14. H&ft. 3. 219 

Aibiten er i regelen farvel68 og nsesten vandklar. 

Sseriig kan fremhaves, at aibiten pa de i Snaruro optrse- 
deDde apatit-albit-gange, at ddnime efter de i univeraitetets 
mineralogiske samling opbevarede handstykker, tilh5rer ndiagtig 
sanime typu8 soin Lango-albiten ; da ogsa udseende, farve, ja 
endog stOrrelse i begge fald stemmer overens, ligner pr^ver fra 
de to lokaliteter binanden til forveksling. 

Apaiit onitalt af Kjbbulf og Dahll (1. c.) fra Peder Anker 
grube; uden at have lagt mierke til denne angivelse fandt ogsa 
jeg apatit, i lang-s5ileforinige krystaller, ved samme lokalitet, — 
mineralet synes derfor her at matte optrseder nogenlande byppig. 
— Jemmalmen fra KaseQeld-Tangmyras-draget skal efter op- 
givende vsere temmelig fosforholdig. 

RutU i fkarbonatgang», sammen med kvarts, hornblende, 
kalkspath osv., efter Kjerulf og Dahll (1. c.) fandet nser ved 
Rirkegarden pa Lang5,^ ikke langt fra KaseQeld grube; h&nd- 
stykker viser draserair med talrige, sma og klare ratilkrystaller. 

Kobberkia og brogetkobber, i forsvindende liden maengde, 
fundet ved KaseQeld grube. — Kobbeniikkel fra Langoen er ana- 
lyseret af Th. Schberer.^ — Af karbonater m5der vi to, nemlig 
hvid, jemfattig eller jernfri kalkspath og gulbrun, meget jefnirig 
kalkialkapath (med 8avidt hdi kalk-magnesia-gehalt, at mineralet 
ikke kan opf5re8 som jemspath). 

Hornblende^ oft est m5rk stralsten, efter Wbibye (I. c.) un- 
dertiden ogsa lys tremolith, indtager pa vore jernglans-albit-gange, 
pa samme vis som pa apatitgangene, en temmelig fremskudt 
stilling. Epidot sjelden. 

Den bergart, som vore brecciegange ssettes op ^jennem, og 
som har leveret materialet til brecciens brudstykker, er pa de 
fleste steder en m5rk, noget epidotiseret hornblendeskifer, som i 
sin almindelighed ikke synes at frembyde nogen saeriig interesse. 
Kun fra Knudegruben, — pa Gom5ens nordvestre spids, omkring 

' Fiodeitedet nn tilvokset eller okjendt 
2 Nyt mag. f. oatorv., B. 5, 1848, i. 306. 

Digitized by VjOOQIC 



30 m fra gabbrogriensen, — medbragtes nogle pr5ver af en spe- 
ciel akapoliih'homblende-akifer^ soni naermere skal onitales. Som 
pa tig. 20 a og b angivet, bestar denne bergart af fint og in- 
tirat vekalende skikt af mdrk hornblende og et snehvidt, sokker- 
korn-lignende mineral, som ved nsBrroere undersdgelse viser sig 
at vsere skapolith.^ I mikroskopisk praeparat tinder vi desuden 
Hdt sort erts (magnetit); forOvrigt ingen fremniede raineraler. — 
Bergarten viser en nieget fremtrsedende lighed med den bekjendte, 
— af olivinhyperit ved pneumatolytisk roetamorfose (plagiokla- 
sen til skapolith; aagiten til hornblende) fremgangne, — skapo- 

Fig. 20 •. 

Fig. 20 b. 




Sknpolitb-honiblende-skiferf fra Knndegruben pft Gomd, ved jernmalm-albit-gange, 
Dter gnenie af olifiohyperit. Snit lodret pa lagfladeroe. Pneparat fontdrret 

50 gange. 

lith-hornblende-fels; kan er der den forskjel, at der i det ene 
tilfaelde foreligger en omvandlet masaiv, i det andet derimod en 
skifer eller omvandlet akifer.^ Man tOr vel nemlig pa grand af 
analogien uden videre ga nd fra, at skapolith-hornblende-skiferens 

* Mineralet bestemt ved folgende kriterier: det er optisk enaxigt, negativt; 
med temmelig stserke interferenafarver; fpaltbar efter kvadratisk aoile, — altal 
tilborende akapolith- (og ikke melilIth-)rfekkeo ; til overflod kan anfores, at mine- 
ralet smelter relativt nieget let, og at det ved kvalitativ analyse giver SiO,, 
Al^O,, CaO og alkali; foravindende lidet eller naesten intet jem. 

' For at nndg& miiforttlelie kan ndtrykkelig frembaevea, at vor skapolith- 
bornblendfskifer ikke er nogen omvandlet, ved dynomomorfe kreefter skifrig 
bleven gabbro. Den normale, kon relativt meget svagt pressede olivinhyperit anstir 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. F5R8N. F()RHANDL. N:0 14S. Bd 14. Hafl. 3. 221 

skapolith ikke er noget prini»rt, men et sekundaert mineral^ 
dannet ved orosatoing af plagioklas, i en oprindelig plagioklas- 
faomblende- (eller aagit?) skifer (idioritisk skifen). 

SkapoIithf5rende gneis er tidligere beskrevet fra en raekke 
forskjellige lokaliteter, bl. a. fra Odegarden (Bamle), hvor man 
efter A. Lacroix^ kan holde ad fra hinanden to forskjellige 
skapolithfSrende gneisbergarter, — den ene med hornblende, epi- 
dot, oligoklas, kvarts, skapolith, den anden desuden med magne- 
tit, titanit, allanit, pyroxen osv. Nogen skifer bestaende kun af 
skapolith og et jem-magnesia-silikat (samt erts) er derimod tid- 
ligere, savidt vides, ikke bleven patruffet. 

Ogsa Lang5feltet8 olivinhyperit, som petrografisk er identisk 
nied den af apatitgange ledsagede primaere »gabbro» (olivinhype- 
rit, ved f.ex. Odegarden, KragerO by, Regardsheien, Hiasen), og 
som utvivlsomt er af eruptiv natur,^ viser pa flere steder i 
graensefaciesstadiet en pabegyndende iskapolithisation*; i bergart 
fra Langden, 58t i Langaresund, nogle fa m fra selve grsense- 
linjen, finder vi saledes diallagen tildels, om end ikke i sin helhed^ 
omsat til hornblende, hvorhos i feldspathen er fremkomraet lidt 
skapolith; i pr5ver fra Gom5ens sydspidse (vestre graense), resp. 
0.05, 0.5 og nogle fa m fra graenselinjen, er diallagen faldstsen- 
dig omvandlet til hornblende og feltspathen noget omsat til 

I henhold til den ovenfor meddelte frerostilling er det ind- 
lysende, at jernglansen og albiten med de ovrige mineraler pa de 
foreliggende breeciegange er yngre dannelsesprodukter. 

koQ 30 — 40 m fra Tor skapolith-horDbleode-skifer; eroptiTeo, som er stserkt finkor- 
nig ved kontakteo, Tiser knivskarp gnense mod skifersystemet. OgaJL kan ti' med- 
tage, at akapolith-hornblende-felsen med mode tal fSrer 1 del hornblende til 2—4 
dele skapolith, var skifer derimod gienoemtnitlig meget mere hornblende end ska- 
polith (p& fig. 20 aftegnet et skapolithrigt parti)- 

' Contribations k r6tode des gneiss k pyroxene et des rocbes k wemerite. 
Boll. min. de la Prance, 1889, s. 202—211. 

' De mange, aldeles afgjdrende befiser herfor skal sammenstilles i et ae- 
nere arbeide. 

Digitized by VjOOQIC 


En naerliggende geologisk parallel er at sdge i de bekjendte 
af Daubrj&b med flere beskrevne alpine »tilons titaniferes^, aofB 
karakteriseres ved koinbioation jernglans, rotil, anatas, albit, 
adalar, axinit, osv. osv., og gom efter DAUBiute*8 fremstilliDg 
(G^ol. ^xperim., s. 41^-42, 45) ma forklares ved poeuinato- 
lytisk genesis. I denne f'orbindelse kan vi ogsa miode om, at 
alkali-feldspatherne, adalar og albit, meget let lader sig frem- 
stille ved sabliniationsproceBser (ch. flere af Hautbfeuille od- 
f5rte forsdgsrffikker); den sa nieget omskrevne nydannelse af 
adalar ved Sangerhaas-ovnene, nar flasspath anvendtes som be- 
skikningsmaterial, ^ tiltrak sig som bekjendt stor opmasrksomhed 
allerede i arhandredets begyndelse. 

Endvidere kan man drage sammenligning med de allerede 
tidligere omtalte apatit-jemglans-gange ved Hiasen (Gjerrestad). 
savel som med de eiendommelige apatit-albit-gange, med horn- 
blende, titanjern, ratil osv., som er adbredte over et lidet felt i 
Snaram (Hilsen og OxoiekoUen). Bade med hensyn til para- 
genesis, — som no. 1 i mineral-raekkefolgen, — og til krystaller- 
nes typos (hvorom tidligere), endog ogsa med hensyn til stdrrelse 
og udseende, stemmer albiten pa de Snaram*ske apatit«albit- 
gange ndiagtig overeus med feltspathen pa Langdens jernglans- 
albit-gange; det ligger derfor overordentlig nser at antage, at 
ikke alene albiten, men ogsa hele det 5vrige mineralselskab 
beggesteds er dannet ved de samme slags processer. 

Lang5en8 jernglans-albit-gange optrseder, som det nsermere 
vil framga af et senere pafolgende detailkart over egnen, i naesten 
amiddelbar naerhed, — afstand fra 30 m op til % — 1 km, — af 
de store felter af gabbro (olivinhyperit) pa Lang5en og GoroOen, — 
en omstsendighed, som selvfQlgelig i og for sig vaekker formod- 
ning om genetisk sammenhaeng. ^ Dette bestyrkes endvidere der- 

* Artagen til, at albiteo pi vore brecciegange mesten oden undtageUe er 
det fdnt individnaliserede mineral, kan, — i aoalogi med feldspath-dannelaeo i 
moderne smelteovne, — forklares ved iodvirkniog af forflygtiget alkalihaloid pi 
gaogTseggene og gang-brndstykkeroe; bergarten i ditae mitte i si fald h»ve «f- 
givet kiselayre- og lerjord-material til feltspathens kooatitution. 

' P& grand af dette topografiake furhold opf5rte Kjerulp og Oahll ikke 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. FGRKN. VdRHANDL. N:0 14S. Bd 14. H&ft. 3. 223 

ved, at naesten hvert enkelt af de talrige 5vrige — mindst 20, 
kanske 50 — mig bekjendte felter af olivinhyperit ved Brats- 
berg-Nedenaes-kysteo omgiver sig med pneamatolytiske gang- 
dannelser, henh5reode til fapatitgang-grappen»; pa Lang5en og 
Goiii5en in5der vi hist og her, savel inde i eraptivfeltets grsense- 
faciesstadiani som i den tilgrsensende skifer (fig. 19), nydan- 
nelse af skapolith, altsa den samme pneamatulytiske metaroor- 
fose som ved de 5vrige olivinhyperit-felter, — vi ma altsa forad- 
siette analoge emanation sprocesser.' 

I korthed: 

jemfflans'olbit'g&ngene pa Langden og Gom6en er t/npre 
dannelsesprodukter, som, at d5mme efter den mineralogiske lighed 
med de alpine */ilons titanifirea^y sandsynligvis skyldes jimetima- 
iolytish genesis; 

pa grand af de naerliggende analogier pa den ene side med 
Hiaseus apatit'jemfflan8'gB,uge og pa den anden side med de 
Snaram*ske apo^i^-a/ie^-gange, 

videre pa grund af gangenes optraeden i umiddelbar naerhed 
af LangOens og Gomdens store felter af olivinhyperit, som, i 
lighed med hvad der gja^lder for naesten alle de 5vrige tilsva- 
rende eruptivfelter i distriktet, a priori ma formodes at omgive 
sig med pneamatolytiske prodakter; 

endelig ogsa pa grand af den formentlig pneamatolytisk- 
nietamorfe nydannelse af skapolith, som er konstateret i amid- 
delbar naerhed af en af vore jernmalmforekomster, 

fores vi til den slatning, at Langoens og Gomdens jemglans- 
albit-gange indgar som led i den til olivinhyperit ved pneamato- 
lytisk proces bundne »apatitgang-grappe)». — Som mere underord- 

alene de oven omhaiidlede jeruglaoaalbU-gaiiKe, men ogs& de efter min opfat- 
oing sedimenUere forekomtter, Greviode Wedel-Fra Aoker, lom •ablimatioDf- 
dannelter efter gabbro-eroption. 

* Egentliice apatitgange er, ~ med aodtagelae af en orlideo gangapmk nier 
▼eatre Laogo g&rd, hvor lidt apatit a&vidt er fuodet, — ikke kjeodt p& Laugdeo 
og Gomoen; da egnena folk, p& grand af de atore gabbrofelter, aiadig har bavt 
aio opmierkaomhed henvendt p& apatit, og da oeroe er forholdavia lidet tildaek- 
kede, kan man Tiatnok heller ikke i fremtiden vente ny-fnnd af apatit. 


Digitized by VjOOQIC 


nede stdttepunkter for rigtigheden af dette resaltat kan ogsa 
berores, at 

savel apattt som rutil — i krystaldruser — hist og her an- 
traeffes pa vore jeruglans-albit-gaoge; at hornblende jaevnlig op- 
trseder som gangmioeral; og eudelig, at jernglansen pa vore gaoge 
vistDok i regelen er ^t^anboldig, hvorved mao far et forbindelses- 
led ined den pa de nor male apatitgange sa yderst almindelige 
titanjern. — Langdens jernglans-albit-gaoge udmaerker sig, i 
lighed med, hvad der gjaelder for de norraale apatitgange, ogsa 
fleresteds derved, at gang-mineralerne ofte er udviklede i pafal- 
dende store individer. 

Med undtagelse af Kristiania-territoriets granit-kontaktfore- 
komster og de oven omhandlede efter al sandsynlighed til olivin- 
hyperit bandne jernglans-albit-gange pi Langd kjender jeg, hver- 
ken ved antopsi eller efter literatur, pa heie den skandinaviske 
halv5 ikke en eneste egentlig jernmaliuforekomst, ^ som efter mit 
skjon med nogenlande grad af sikkerhed kan opfbres som pneu- 
matolytisk dannelse, knyttet til en eller anden eruptiv. Scerlig 
kan man ved sublimationsproces ikke forklare de mange lovmaes- 
sige eiendommeligheder ved den meget udbredte forekomstgruppe 
typas Naeverhaagen-Norberg-Persberg-Daunemora; heller ikke er 
der i de senere ars Gellivara-literatur, savidt jeg kan indse, 
fremlagt fyldestgj5rende bevis for den af H. v. Post og G. L5f- 
STRAND forfegtede anskuelse, at de store Norrbotten*ske jern- 
malmfelter skal sta i genetisk rapport til gabbro. 

Yi ledes fblgelig til den slutning, at pneumatolytiske jern- 
malmforekomster i det hele og store er forholdsvis sparsomt re- 
presenterede pa den skandinaviske halvo. 

Fra det 5vrige Europa og fra de andre verdensdele fore- 
ligger beskrivelse af en talrig raekke jern malmfelter, som man 

* Vi kan her ikke tage heoiyn til, at jernglans og magnetit i miodre 
mieiigde, s&Iedef som f.ex. tilfseldet er i Thelemarkeo, nadertiden indg&r i ertt- 
gange forende kobber- eller blyertaer. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. PORBN. FORHANDL. N:o 148. Bel 14. Haft. 3. 225 

har forklaret ved sablimation; exempelvis kan saledes, — idet 
vi dog ikke medtager forekomster, som utvivlsomt synes at til- 
h5re Nfeverhaogen-Dannemora-typen, — papeges f(3lgende felter: 

I Pyrenseerne;^ jt^rnmalni i kalksten, tilhdrende ved Canigou 
»6raawacke>, ved Rancid jura og ved Saint-Martin kridt, — 
overalt i omiddelbar naerhed af yngre opsaettende granit; jern- 
malroen, som er yngre end kalkstenene, optraedende i granitens 

Ved Springs nser Galgour i Queensland;^ jernmalm med 
kobberkis, brogetkobber osv. i en — utvivlsomt ved kontakt- 
metamorfose fremkommen — wollastonit-granat-kvarts-masse pa 
selve grsensefladen mellem granit og krystallinsk kalksten. 

I Banatet og Serbien talrige jernmalmforekomster (Mora- 
wisza, Rezbanya osv.), som af flere tyske, 5sterrigske og ungar- 
ske geologer er sat i forbindelse med eruptiver (>banatit», syenit, 
diorit), men som efter Hj. Sj5grbn' ska! vaere af sedimentaer 
dannelse, som f.ex. Persberg. 

Det bekjendte jernglansfelt pa Elba, med tilsvarende fore- 
komster ved den toscanske kyst, som af en raekke forskere op- 
fattes eller opfattedes som sublimationsdannelse, og som nu se- 
nest af B. Lotti* s6ges forklaret ved en metasomatisk proces, 
der forovrigt ogsa skal sta i relation til eruptiver. 

Det t6r vel ansees som sandsynligt, at flere af de sidst op- 
regnede felter skyldes en pneumatolytisk genesis, — om det 
end ma indr5romes, at man ofte tidligere har vaeret tilboieli^ til 
at overhugge enhver gordisk knude ved uden tilborlig begrun- 
delse at gribe til de sa indsmigrende >eruptive3 forklaringer. 

I virkeligheden kjender man for jernets vedkoramende, — i 
modsaetning til, hvad der gjaelder for flere af de i kvantitativ 

* Oversigt hot B. v. Cotta, Lehre von den Brziageratatteo, B. 2 (1861), 
8. 4S4— 436. 

» G. WoLPP, Zeits. d. d. geol. Get., 1877, 8. 149. — Pi grond af den 
rigelige tilblanding af kobbermalm (gnldholdig) giver forekoin8teD en vis analogi 
med typerne Pitkaranta ofi Theleroarken. 

» Geol. Foren. F6rh., B. 7. 

♦ Geo). Foren. Forh., B. 13. 

Digitized by VjOOQ IC 


henseende lidet udbredte elementer, f.ex. tin, kobber (typus Thele- 
raarken), solv (Comstock) og kviksolv (Sulphur Banc), ~ kun 
et lidet fatal forekoinster, som nied fuld sikkerhed eller med hoi 
grad af sandsynlighed beror pa pneuraatolytisk dannelse. 

Ved de raoderne vulkaner spiller svovlvandstof eller andre 
svovlforbindelser jaevnlig en teminelig fremskudt rolle, ligesoni vi 
ogsa her ved siden af nydannet jernglans nogenlunde hyppig ogsa 
m5der diverse sulfidertser (blyglans, covellin osv.). I henhold 
hertil skulde det a priori forraodes, at jernmalmen ved de pneu- 
matolytiske forekomster i sin almindelighed roa vaere temmelig 
staerkt opblandet med sulfider, — en slutning, som i alle fald 
bekraeftes ved erfaring fra Kristianiafeltets granit-kontaktfore- 


Som exempel pa moderne vulkansk en-gros-sublimation af 
jernoxyd kan, — efter A. Breithaupt (»Die Paragenesis der Mine- 
ralien*, (1849, s. 124), — anfores, at »ved Vesuvs udbrud i 1817 
abnede sig en over 3 fod msBgtig gangspalte, som i lobet af 10 
dage fuldstaendig fyldtes med jernglans, afsat af jerncloriddampe>. 

I et netop udkommet meget omfattende arbeide' om Minne- 
sotas jernmalme, der for den vaesentligste del synes at vaere 
dannede ved hydrochemiske processer, fremhaever d'hr Winchell, 
at i sin almindelighed >no large amounts of iron ore have come 
from sublimation*. — Fra hele Nordamerika kan de naevnte for- 

• Iron ores of Minnesota, 1891, af N. H. Winchbll og H. V. Winchbll 
(Oeol. and natoral history survey of Minnesota, boll. no. 6). — Af tierlig in- 
teresse er afsnittet >Origin of the ores of iron> (s. 213 — 334), hvor man ftr en 
historik over de forgangne decenniers forestillinger om jerninalmenes dannelee. 
og hvor og8& en flerhed af de i den senere tid, s&vel i Europa torn i Amerika, 
fremsatte tbeorier underkastes en kritittk gjennemgftelse. Literatar-kapitelet >Bi- 
bliography of the origin of iron ores* (•. 258 — 334) er et vserdifuldt kilde- 
skrift, i hvorvel der her er taget meget lidet hensyn til deo skandinaviske 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. fOren. fOrhandl. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 227 

skere ikke papege et eneste aldeles atvivlsomt exempel pa sadan 

Tillfieg til afsnittet 
>Forekoiiister af titanrig Jemmalm, 1 basbke ernptlrer.^ 

Ibnenit-enstatitit i olivinhyperit pd LangOen og Gomden, red 


Inde i de i foregaende afsnit omhandlede felter af olivinbype- 
fit, — soni i sin primaere normale babitus bestar af titanomagnetit 
(eller ilraenit); noget olivin; diallag, sorn er aldeles fald af inter- 
positioner; lidt magnesiaglimmer samt meget rigelig plagioklas, 
desnden accessorisk undertiden lidt priroaer gr5n spinel, indeslat- 
let i den sorte erts, og som i petrografisk henseende er sserlig 
interessant ved en eiendommelig zonal onivandling af olivinindi- 
viderne, — bar jeg sorameren 1891, efter at det f^rste afsnit af 
denne afhandling allerede var trykt, bavt anledning til at bes5ge 
en del forekomster^ af titan-jerninalm, som optraeder inde i olivin- 
hyperitfelternes centrale strog, og som i geologisk benseende er at 
parallellisere med f.ex. den £kersund*ske ilroenit-norit og den 
Taberg'ske magnetit-olivenit. Malmfelterne kan i kortbed be- 
tegnes som snart uregelmsessigt forgrenede og snart mere jaevnt 
gangformige ^Scblieren^-dannelser, med nogenlunde skarp graense 
mod den omgivende olivinhyperit. 

Allerede for blotte oie kan man fblge overgang fra gra, pla- 
gioklasfbrende, middels jernrig >gabbrobergart> (Iste koncentra- 
tionsstadium) til ra5rk, plagioklasfattig og mere jernrig bergart 
(2det konc. stadium) og endelig til feldspatbfri bergart, kun be- 
staende af titanjern (med titanomagnetit?) og jern-magnesia-sili- 

* Nemlig pi Laogden lidt vt-st for Oxekastet, lige nede ved Lang&resaod, 
og i GjeiteWisen, ret op for GarnvikeD; pi Gomoen ved >Nas8'8> grnbe eller 
graber, nogle fl hundrede m fra Langlresund. Fra sidstnaeTote lokalitet expor- 
tcredes i midten af 1870-lreDe et par dampskibsladninger jernmalm (titaurig, 
fattig pi jera). Felterne viser gjennemgSeDde meget betydelige dimensioner, 
men bar pi gmod af loalmens dirlige kvalitet, — jerngebalt autagelig kon 40 % 
titaofljrre efler opgivende 7 — 10 %, — kno tbeoretisk interesse. 

Digitized by VjOOQIC 


kat (Sdie konc. stadium) og fOlgelig ekvivalereude plagioklasiri 
magnetit-olivenit. Partier af aldeles ren malm, uden silikat, — 
svareode til det sidste og endelige koncentrationstrin, som vi 
m5der inden det £kersand*ske felt, — synes at mangle pa 
Lang5en og Gom5en, ligesom for5vrigt ogsa ved Taberg-typens 

Det sorte, titanrige ertsmineral inden vor malm viser i rege- 
len god spaltbarhed eller afsondring efter kan en enkelt flade og 
ma fblgelig bestemmes som titanjern, ikke titanomagnetit; pa 
enkelte steder mangier dog det afgj5rende kriteriam, — det er 
f5lgelig meget mulig, at der lokalt og underordnet ogsa foreligger 
noget magnetit. 

Det karakteriserende jern-magnesia-silikat er en rhombisk 
pyroxen, med god spaltbarhed efter soile og de to vertikale pina- 
koider; ndslakning efter c-axen; aden interpositioner; mineralet 
er aldeles farvel5st, interferensfarverne temmelig svage (ikke sa 
8ta;rke som hos hyperstben) og pleochroismen dels ikke paviselig, 
dels savidt maerkbar (tvivlsomme spor efter c af gr5nlig, efter a 
af r5dlig tone); — vi bar altsa for os enstatit eller jemfattig 
bronzit, ikke hyperstben. 

Det rhombiske mineral er i regelen meget staerkt uralitiseret, 
— til m5rk, blagr5n hornblende, — endog i den grad, at i en- 
kelte praeparater er enhver rest af pyroxen forsvandet. Af denne 
grand kan det ikke afgjCres, om der oprindelig bar vasret noget 
monosymetrisk pyroxen tilstede eller ei; olivin bar dog faldstaen- 
dig manglet, idet vi hverken finder primaer olivin eller nogen af 
olivinens forskjellige omdaunelsesprodukter. Hist og her finder 
vi lidt magnesiaglimmer, altid i aldeles forsvindende lav msengde. 

Randt omkring de sorte ertsindivider optraeder undertiden 
en fin sekundaer-brcem af titanit, — ligeledes moder vi i en- 
kelte praeparater af plagioklasfdrende bergart de hos de sydnor- 
ske olivinhyperiter sa vanlige ringformige granatzoner. 

Svovlkis er temmelig vanlig; apatit deriraod bar jeg ikke 
observeret i noget af de mange til disposition staende praepara- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. fQrhandl. N:0 148. Bd 14. Hiirt. 3. 229 

ter, miDeralet kan saledes kan vaere forhanden i meget sparsom 
losengde; zirkon synes faldstaendig at mangle. 

For naermere at klargjdre detaillerne ved koncentrations- 
processen skal vi efter skj5n opf5re bergartens sammensaBtning, 
i volamprocent, pa et par af de forskjellige trin. 

I. Plagioklas-fSrende, middeh jernrig 

II. Plagioklaa-fattig, mere jerorig >gab- 

III. Plagioklas-fri ilmeoit-eDStatitit . 


(med inag- 



ca. 20 



kat (entta- 

tit, horo- 


ca. 30 



ca. 50 


Det fremgar heraf, at i foreliggende fald er, — pa sarome 
vis som ved den £kersund*ske ilmenit-norit og den Taberg*ske 
maguetit-olivenit, — ikke alene jemoxyd-mineralet, men ogsa 
jem-magnesia-silikatet bleven koncentreret i meget betydelig grad. 


Arsagen til, at vi i olivinbyperiten ved Taberg raed 6vrige 
svenslie lokaliteter som produkt af koncentrationen erholder 
titanomagnetit + olivin (ortbosilikat), — i den temmelig analoge 
bergart pa Langoen og Gom5en derimod titanjern (med titano- 
magnetit?) + enstatit (med hornblende, altsa metasilikat), ma 
vistnok bero pa underordnet forskjel i magmaens oprindelige che- 
roiske sammenssetning inden de forskjellige distrikter. Den sven- 
ske bergart er formentlig mere basisk og dermed ogsa mere oli- 
vinrig end den norske; i fdrste fald skulde f5lgelig processen, i 
henhold til vor tidligere theoretiske advikling, vaere indledet ved 
koncentration af vaedskemolekuler af erts + olivin + forholdsvis 
lidet pyroxen, medens vi i andet fald far erts + olivin + for- 
holdsvis mere pyroxen. Pa givet stadium vil der herander konne 
resultere en staerkt magnesiarig moderlad af savidt hoi aciditet, 
— neralig aciditetsgrad l.eo — 1.7o eller derover, * — at ikke 

* Som i mine tidligere arbeider »Stadier over 8lagger> (Bib. till K. St. 
Vet.-Akad. Handl. Bd 9, 1884) og >Oesetze der Minera]bi]doug> (Arcbi? f. 

Digitized by VjOOQIC 


IflBDgere inagnesia-or^Ao-, men derimod magnesia-mf^asilikatet 
vilde individaaliseres; ved f'ortsat koncentration ma vi altsa er- 
holde vaedskemoleknler af erts + enstatit. 

Ilmenit-gabbro i gabhro {labradorfelsf) ved BogstO^ mellem 
MatreQord og Akrefjord, Skonevig, Folgefonnens halvo. — Om 
denne skriver T. Ch. Thomassen. (Geologiske undersdgeUer pa 
Folgefons halv5, Nyt mag. f. naturv. B. 24, s. 287): »Mellem 
Ilolmedal og Bakkesaeter findes en lys middelskornig gabbro; ved 
Bogsto grovkornig gabbro. Indspraengt i denne forekommer titan- 
jern. Titanjernet optrseder ogsa som ren malm i st5rre partier, 
og pa disse er der drevet et brud. Foruden gabbro findes en 
del gr5n8ten8gange>. 

De af Thomassen medbragte malmprSver kan i korthed be- 
tegnes som ilmenit-gabbro^ ekvivalerende ilmenit-noriten fra Stor- 
gaugen i Ekersandsfeltet; kun er der den forskjel, at der pa det 
ene sted foreligger rhombisk, pa det andet derimod monosyme- 
trisk pyroxen, og at Bogst5-malmen udmaerker sig ved meget 
rigelig nydannelse af granat. 

^The gabbro titanic-iron groups, ved Mesabi range, Minne- 

I det tidligere citerede arbeide (1891) om Minnesotas jern- 

malme beskriver d'lir Winchell under den karakteristiske titel 

»The gabbro titanic-iron group* en talrig rsekke ved Mesabi range 

(pa NV-siden af Lake superior, heniraod den canadiske graense) 

i gabbro (olivingabbro) optraedende, tildels meget betydelige fore- 

komster af tit an rig jern malm. 

mathem. og oatarv.; Bd 13 og 14) pftvist, adkryBtalliserer i roagnesiarige amelte- 
maaser (ved 1 atmoavaeres tryk; afkjolingshastighed fra nogle minotter til et par 
dbjin) magneaia-ortboailikat (oliTin) ved aciditetagrad onder og raetasilikat (eo- 
atatit, eveotaelt eo dimorf MgSiO,-varietet) ved aciditetagrad over 1.60 — 1.70. 
Nivaten noiagtig aamme grsenae — nerolig omkring 1.65 — 1.75 — finder vi off8&, 
aom jeg i et aenere arbeide skal godtgjore, mellem de olivinforende basalter og 
andeaiter p& deo ene aide og de olivinfri pi den anden; den chemiake maaae- 
virkning modificeres alta&, hvor der bandlea om individoaliaatioQ af magnesia- 
orthu- eller roeta-ailikat, kan i furholdsvia liden adttrtekniDg af de fyaiake fak- 
torer tryk, temperatnr og tid. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FORBN. FdRHANDL. N:o 14S. 6d 14. H&fl. 3. 231 

Solve gabbroen eller olivingabbroeo, sore efter de foretagne 
andersdgeiser atvivlsonit er af eruptiv oatur, og som sammen 
med >doleritic trapt, diabas, angitsyenit og andre eroptiver daekker 
et territoriam af liengde 200 km og bredde 15— 35 hn, viser en 
st^prkt vekslende petrografisk sainmensffitning; af de konstituerende 
bestanddele, luagoetit (eller titanjern?), olivin, biotit, augit, pla- 
gioklas, kan snart det ene og snart det andet mineral vsere for- 
herskende. De mange, til en fselles, letkjendelig typus hen- 
hdrende malmforekomster, — som jsevnlig admaerker sig ved 
storartede dimensioner, men som pa grund af den h5ie titan- 
gebalt ikke er gjenstand for grubedrift, — ma nddvendigvis op- 
fattes som »an integral part of the eruptiv gabbro»; malmen er 
kan »a highly magnetited condition of the structureless gabbro 
rock itself^. Mikroskopisk unders5gel8e af malmen er desvaerre 
ikke leveret; oplysning om sammensaetning kan dog erholdes af 
de roeddelte analyser. 

Titanrig jernmalm, optrsedende som udsondring i gabbro (oli- 
vingabbro); Mesabi range. 






















**^5 -••.. 


Sam 1 99.90 





Altsa: temmelig h6\ titangehalt;' i alle fald undertiden, som 
ved den Ekersand*ske titanjernmalm, noget kromoxyd (2.40 % 
CrjO,); lidet eller intet mangan. 

* En tredie andjse viser kon 2.88 % TiO,; da det dog i texten fremhol* 
det, at de i gabbroen optriedende malme ttadig betegnea Ted h9% titaogebalt, 

Digitized by VjOOQIC 


Aldeles tilsvarende forekoiuster af ^'^anrig jernnialm kjender 
man, efter d'hr Winchells fremstilling, ogsa fleresteds i Canada, 
nemlig ved Bay St. Paul, St. Jerome, Rawdon osv., her op- 
traedende i de canadiske geologers »anortho8ite rock», som for- 
modes at vaere identisk med oljvingabbroen ved Mesabi; — videre 
i Stat en New York (Adirondack region), i »hyper8thene rock>, 
som ogsa skal va^re en olivingabbro. 

Tilslut betoner d'hr Winchell, at de her omhandlede kon- 
centrationer af titanrig jernmalm kun optrseder i basiske erup- 
tiver, med i hftiden 55 % SiOj; selv har jeg tidligere troet at 
kunne saette graensen ved gehalt 55 — 57 % SiOj. 

Perowakitfdrende magnetite (eller Wm^mt-^) pyroxenit^ »Jacu- 
pirangito», og titanomoffnetit (ilmenit?), optrasdende som basisk 
udsondring i pyroxenf5rende nefelinsyenit, ved Ipaneroa i provins 
Sao Paulo, Brasilien. 

Efter velvillig meddelelse af dr Eugen Hussak, statsgeolog 
i Sao Paulo, kan man ved den ovennaevnte lokalitet pavise grad- 
vis overgang fra normal pyroxenforende nefelinsyenit til 1) nefe- 
lin-pyroxenit, videre til 2) pyroxenit med mere eller mindre 
titanomagnetit (eller ilmenit?), og endelig til 3) ren titanomagne- 
tit (eller ilmenit?). — Pyroxeniten karakteriseres saerlig ved at 
fore perowskit (CaTiO,), apatit og orthit. 

Et tilsendt fotografi af sleben pyroxenit, — eller med et 
lokalnavn »Jacupirangito>, efter den vigtigste jerngrube, Jacupi- 
rango i Ipanema, s5ndre del af Sao Paulo, — viser omkring 60 
— 70 volumprocent sort erts, rest pyroxen. Ogsa i foreliggende 
tilfaelde moder vi altsa pa gjennemgangsatadiet koncentration 
ikke alene af jernoxyd-mineral, men ogsa af det ledsagende jern- 
magnesia-silikat; som endeprodukt far vi jernoxyd-mineral for 
sig alene. 

Ogsa ved Tingua i naerheden af Rio Janeiro kjender man, 
eft^r Orville A. Derby's afhandling^ »0n nepheline-rocks in 

gjeelder den •idstosevnte analyse maligens en anden slags malm eller i alle fald 
ken en ren exceptionel pr5ve. 

1 Qnart. Journ. of the Geol. Soo. 1891, s. 290. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F5REN. F5RHANDL. N:0 148. Bd 14. H&ft. 3. 233 

BraziU, i pyroxenf5rende nefelinsyenit en tilsvarende, om end 
ikke sa vidt fremskredeu koncentration af magnetit. 

Til sammenligning kan anfdres, at ogsa de bekjendte »intra- 
telluriske udsondringer» (Sauer's »endogene EinschlOsse*) i nefe- 
linit eller nefelinbasalt ved Oberwiesenthal, Erzgebirge, udmaer- 
ker sig ved at fSre perowakiL desuden titanjern, titanit, magne- 
tit, apatit, augit, hornblende, biotit, nefelin og et melanit- eller 


Tavle 8, B. 13. Det ved eD ioknrie under lithograferingen iDdkomae r5de 
tcgn, angivende titanjerD-forvkorost, ved Abildnns (og Enst. gr.) ska! iidg&. 

Tavle 9, B. 13. Efter netop erholdte oplysnioger af bergiDsirenidr Thbsen er 
de ved tegn Pb og Ca angivoe forekomster N og NNO for Honefos optrsedende 
laogs diabasgaDge (ofr. B. 13, s. 705, note 3). 

Digitized by VjOOQIC 



Die bisher bekannten norwegischen und schwedischen Erzlager- 
statten lassen sich in geologisch-genetischer Beziehung zu einer ziem- 
lich geringen Anzahl Gruppen zusammenfassen, namlich, wenn wir 
vorzugsweise die norwegischen Volkommnisse beriicksichtigen (B. 13, 
s. 476—482): 

Normale Erzgdnge; Kongsberg, Hiso, — Svenuiugdal. 

Ooldfuhrende Quarzgdnge; Bommelo, Eidsvold (und Quarz-Tur- 
malin-Gange mit Gold, Wismuthglanz, Kupfererz usw. in Svartdal, 

Erzlagerstatten genetisch an Granit gebunden, durch pneumato- 
lytische Processe gebildet: 

A. Gange von Kupfererz usw. in Thelemarken; 

B. Lagerstatten von EisenerZy untergeordnet auch Kupfer- und 
Zinkerzen, an der Grenze der postsiluriscken Oranite des Kristiania- 

Lagerstatten genetisch an basische Eruptive (Gabbro, Norit, Oli- 
vinhyperit, Labradorfels, — Saussnritgabbro) gebunden: 

A. ^Basische Auascheidungen^ (Magnetit-Olivinity Tlmemt-Nonty 
Ilmenit-Enstatitit) von ^ttanreichem Eisenerz oder rifaweisenerz, in 
Labradorfels, Olivinhyperitj usw. 

B. Nickelhaltiger Magneth'es, Typus Ertelien (Ringerike), Mein- 
kjar (Barale), Klefva (Sra&land), Varallo (Piemont) und Sudbury 
(Canada), vorzugsweise an Norit (intrusiv) gebunden und beinahe 
iiberall als Grenzfaciesbildung zu bezeichnen (Geo). Foren. Forh., 
B. 6, PI. 30; dieses Resura6, No. 10); wie die vorige Gruppe wahr- 
scheinlich auch durch einen raagraatischen Concentrationsprocess — 
ohne Stoffzufuhr — zu erklaren. 

C. i4/?a<i^Magnetkies-RutilTitaneisen-Ei8englanz-Gange, Typus 
Odeg&rden, und Eisenglanz-kWAi-GM^t (Sraediedal usw. auf Lango), 
durch pneumatolytische Processe, nach Eruption von Olivinhyperit 

D. Kupfererz- Gange in Gabbro, Diorit usw.; Typus Alten. 

E. In regionalmetamorphosirten cambrischen und silurischen Schie- 
fern heiraische, lagerfdrmig auftretende Kupfer- und Schwefelkiese, 
Typus Roros-Foldal-Yttero, Vigsnas, Sulitelraa; iiberall in Verbindung 
rait Saussurit gabbro (Zoisitaraphibolit), eventuel Zoisitamphibolschie- 
fer. Ueber die geologische Erklarung siehe meine Arbeit »Salten og 
Ranen», S. 224 — 229. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5ren. f5rhandl. N:o 148, Bd 14. Haft. 3. 235 

Bleiglanz, Zinkblende usw., Typus Konerud, durch pneumatoly- 
tische Processe an die Diabasg&nge des Kristiania-Gebieta ge- 

Kromeisenerz in Serpentina durch Sekundarprocesse gebildet; in 
entsprechender Weise gelegentlich auch winzige Gange von Ni-Mg- 
H^O-Silikat (Nickelgymnit). 

Die folgenden Lageretatten sind durch Sedimentationsprocesse, 
ohne irgend welche bisher nachweisbare Verbindung mit Eruptiven, 
zu erklaren : 

Eisenerze, Typus NaverJiaugen-ArendaJ-Persberg-Dannemora, bei- 
nahe iiberall mit Kalkatein oder Dolomit vergeaellschaftet. Ueber die 
geologische Erklaruug siehe »Salteu og Ranen». S. 214 — 224. 

^Falbdnder»j a) mit iiberwiegend viel Magnetkies, SchwefeJkies, 
Kupferkies usw., Typus Kongsberg, Froland bei Arendal; b) rait 
iiberwiegend viel Kobalt-Arzen-Erz, Typus Modum; c) mit iiberwie- 
gend viel Bleiglanz, Zinkblende^ Typus Espeland bei Tvedestrand. 

Endlich giebt es auch einige bisher wenig erforschte Erzlager- 
statten-Gruppeu, deren Geologic sich noch nicht feststellen lasst. 


»Basi8che An88onderuDgeii» Ton titanreichem Eisenerz oder ron 
Tltaneisenerz {Magnetit-Olivinit^ Ilmenit'Ensiatitit^ Ilmenit-Norit usw,), 
durch magmatische Diffusions-Concentration in basischen Eruptiven^ 
Labrador/elSy Oabbro, Olivingabbro, Olivinhyperity Diabas und Olivin- 
diabas, Nephelinsyenit usw., gebildet (B. 13, S. 482—536; B. 14, 
S. 227 — 233), — und uber die Gesetze der »Spaltniig» der ernp- 
tifen Mairnuita za Theilmagmata. 

Urn die Genesis dieser )>basischen Aussonderuugen* besser ver- 
stehen zu konnen, wollen wir zuerst die von mehreren friiheren For- 
schem (Pringshbim, Weiss, Holst a EichstAdt, Koch, Beck, 
BOCKINO,' Br50GER, Lorentz* u. a.) beschriebenen »6ft]ige mit 
baslaehen Grenzzonen^ (oder »geraischte Ganges) kurz erwahnen (B. 13, 
8. 482 — 489). Als Beispiel wahlen wir die Glimmersyenitporphyr- 
Gange des Kristiania-Gebiets, wo der Uebergang (Fig. 1 und 2; 
Analyse 2, b) zwischen der sauren, eisenarmen Gangmitte (Analyse 1 
und 2,a) und dem basischen, eisenreichen KersantitSalband sich 
Schrift fiir Schrift verfolgen lasst. Zwar sind in dem vorliegenden 
Falle (siehe Tabelle B. 13, S. 487) a) die Mineralien des ersten 
Krystallisationsstadiuras, vorzugsweise Magnetii, weiter auch Schwefel- 
kies und Apatit, b) das Mineral des ziveiten Krystallisationsstadiuras, 
Glimmer, in die Grenzzone concentrirt, im Verhaltniss etwa von dera 

' Literaturaiifraben in BCCKlNO's Arbeit lEruptivgesttine der SeotioD Schmal- 
kilden (ThuriDgen)>. Jahrb. d. preus^. geol. Laudesanst. 1887. 

' >Ueber daa Vorkommen von Kersanlit und Gliramerporphyrit in dersel- 
ben Gang«palte bei Unterneubrann in Thiiringen Walde*. Jahrb. d. preuss. Lan- 
desaost. 1888. 

Digitized by VjOOQIC 


3-fachen bis zu dem 10-fachen; c) der Plagioklns ist in der Grenz- 
zone mehr basisch geworden, und d) der Orthoklas und Qaarz ver- 
schwunden. Die basischen Randzooeu wiederholea sich audi um die 
losgerisseneD, iiinerhalb des Eruptivgesteios liegenden Bruchstucke 
von fremden Gesteinen herum. 

Auch an den von LORETZ beschriebenen »gemiscliten Gsngen> 
sind an der Grenze die Gehalte von FejO^, MgO, P.^Oj, waiter auch 
von TiOj gestiegen, — der Si02-Gehalt umgekehrt gefallen. 

Die vorliegende Erscheinung, mit Concentration des basischen 
Materiels an den beiden Seitenflachen, ist ein generelles Phanomen 
(an zahlreichen Gangen in dem Kristiania-Gebiet, in Sm&land, Thii- 
ringen, Harz, Sachsen nachgewiesen), das nur durch ^Spaliung^ des 
Magmas erklart werden kann, und das in Verbindung zu stellen ist 
mit Abkuklung von den Grenzflachen, bezw. von eingeschlossenen 
Bruckstiicken aus; die physihalischen Ursachen werden wir spater zu 
detailliren Versuchen. 

In dem etwa 1,200 km- grosscn Eruptivfeld zu Ekersund-Sog- 
gendal (B. 13, S. 489—505, PI. 8; cfr. N. Jahrb. f. Min. 1889, 
If5* S. 97) begegnen wir mehreren petrograpbisch einander nahe ste- 
henden — und ursprunglich aus demselben Magmabassin stammen- 
den — eugranitiscb-kornigen, abyssischen Gesteinstypen, nimlich: 

Labrador/els (ohue Oliviu; etwas Titaneisen; ziemlich wenig 
Hyperstben, gelegentlich mit Enstatit und Bronzit; Hauptmasse La- 
brador; an einigen Stellen Orthoklas- und Quarz-fiihrend); 

Hypersthen- und Biotit-reicher Norit und Enstatit-bezw. Bronzit- 
Granit (S. 491 — 492; mit viel Eisenerz und Enstatit, bezw. Bronzit; 
ohne Biotit, im allgem. auch ohne Dialiag; ein saurer Plagioklas 
sparlich, Kalifeldspath sehr reichlich; viel Qaarz). 

Diese Gesteine sind von jungeren Gangen durchkreuzt und zwar, 
wenu wir vorlanfig die ^basischen Erzaussonderungen* nicht beriick- 
sichtigen, in der B^ihenfolge: a) pegmatitisch grobkornige Norit- 
gange; b) normalkornige Noritgange, zum Theil rait Uebergang zu 
Enstatitgranitgangen; c) Diabas- und Olivindiabasgange. 

In dem Labradorfels finden sich eine bedeutende Anzahl — etwa 
50 — »Lagerstatten» von Titaneisenerz, namlich 

1) Gauge von Ilmenit-Non'tj aus sehr viel Titaneisen, viel Hy- 
perstben und etwas Labrador bestehend (accessorisch Chromspinell, 

2) Unregelmassige, gangformig auftretende Massen von 7Y<an«- 
senerz (Analysen 8. 500 — 501), theils rait ganz wenig Hyperstben 
und Labrador verraengt, theils ganz rein. 

Petrograpbisch lasst sich eine continuirliche Reihe von dem La- 
bradorfels zu dem Ilmenit-Norit und weiter zu den reinen Titaneisen- 
erz-Massen verfolgen. Die zwei letzteren Glieder, die oft sehr bedeu- 
tende Dimensionen erreichen, scheinen mit den pegmatitischen Norit- 
gangen ungefahr gleichaltrig zu sein. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5REN. PdRHANDL. N:0 14S. Bd 14. Haft. 3. 237 

In dera Gabbrofeld zu Bougsto in Skonevig (B. 14, S. 230) 
treten entsprechende Aussonderungen von RmeniUOabbro ouf. 

In dem Olivinhyperit zu Taberg (Fig. 6) und anderen Lokali- 
t&ten (L&nghuit, Ransberg) in Sm&land bcgegnen wir als ^basischer 
Aii88onderung» dera Gestein Magnetit-Olivinit (Analysen B. 13, S. 
510; aus Titanomagnetit und Olivin bestehend, in dem Uebergungs- 
stadium auch Plagioklas-fiihrend), das auch an Iron-mine-hill in Cum- 
berland, Rhode- 1 aland, constatirt worden ist. — Der — wahrechein- 
lich etwas SiOo-reichere und OHvin-arraere — Olivinhyperit auf Lango 
und Gomo bei Kragcro ira siidl. Norwegen zeichnet sich dagegen 
durch Aussonderungeii von Ilmenit'Enatatitit (ira allgem. stark uraliti- 
8irt) aus. (B. 14, S. 227—230). 

Entsprechende Concentrationen von Titan-Eisenerz in verschie- 
denen nicht naher untersuchten basischen Eruptivgesteinen (Gabbro, 
Diabas, Olivindiabas) sind noch an mehreren anderen Lokalitaten — 
an resp. etwa 4 und 10 Stellen — in Norwegen und Schweden beob- 
achtet worden. 

Der Beschreibung von A. H. und H. V. WlXCHELL zufolge 
koramt zu Mesabi range, Minnesota, eine bedeutende Anzahl zura 
Theil sehr grosse Ausscheidungen von <rYa»reichera Eisenerz (Analysen 
B. 14, S. 230 — 232) in Olivingabbro vor; ahnliche Bildungen wieder- 
holen sich auch in demselben Gestein an mehreren Stellen in Canada 
und im Staat New York. 

Einer Mittheilung von E. HUSSAK zufolge kann man zu Ipanema 
in Sao Paulo, Brazilien, einen schriftweisen Uebergnng von pyroxen- 
fuhrendem Nephelinsyenit zu 1) Nephelin-Pyroxeuit; 2) Magnetit (oder 
llmenit-?) Pyroxenitj (»Jacupirangitos), rait Perowskit, Orthit und 
Apatit; 3) reinera Titanomagnetit (oder llmenit?) verfolgen. 

Die gewonnenen Resultate sind kurz: 

1) Basische Titan- Eisenerz-Aussonderungen^ Typus Ekersund- 
Taberg (Magnetit-Olivinit, Ilmenit-Enstatitit, llraenit-Norit, llmenit- 
Gabbro, Magnetit- oder Ilmenit-Pyroxenit), durch magmatische Con- 
ctntration^ — ohne Stoffzufuhr durch pneumatolytische Processe, — 
^ebildet, werden ziemlich haufig in verschiedenen basischen Eruptiv- 
ge$teinenj — Tie/en-, vielleicht auch Gang-y wahrscheinlich aber nicht 
Deckengesteinen, — mit hdchstens etwa 65 — 67 % 6i0^ angetroffen; 
fehlen aber vollstandig oder sind jedenfalls nur iiusserst sparlich ver- 
treten in Gran it und iibrigen SiOj-reichen Eruptivgesteinen. 

2) Die Titan-Eisenerz-Aussonderungen treten in den centralen 
Gebieten der Eruptivfelder auf; sie sind somit nicht, — in ahnlicher 
Weise wie die meisten Lagerstatten des nickelhaltigen Magnetkieses, — 
als Grenzfnciesbildungen aufzufasseu. 

3) In unsereii Erz-Aussonderungen finden wir wieder die zu dem 
triten und zweiten KrystallisationssUidium gehorigen Mineralien (Titan- 
eiaen oder Titanomagnetit, Kies, ein wenig Apatit, weiter die Mag- 
nesia-Eisen-Silikate Olivin, rhombischer und monosymetrischer Pyroxen, 
Glimmer usw.) in mehr oder minder concentrirter Form; nameutlich 

Digitized by VjOOQIC 


sind die Eisenoxydmineralien relativ om starksten concentrirt worden. 
— Auf den verechiedenen Durrhgangsstu/en erhallen wir G«8teine, 
(z. B. Magnetit-Olivinit, Uraenit-Norit, Ilmeiiit-Enstatitit), die sich 
gleichzeitig durch Reichthum an Eisenerz und Eisen-Magnesia-Silikat 
ausreichnen ; als Endproduct des Concentrationsprocesses dagegen re- 
sultiren reine Eisenerzmassen. 

4) Insofern bisher bekannt, wird jede einzelne Eruptivtype, von 
constanter chemischeu und rainernlogischen Zusamraensetzung, dnrch 
eine bestiinnite, fiir sie eigenthiimliche Erz-Aussonderuiig charakteri- 
sirt. Z. B. Labradorfels auf dera Durchgangsstadium durch Ilraenit- 
Norit und auf dem Endstadium durch reines Titaneisenerz; der siid- 
schwedische OHvinhyperit durch Magnetit-Olivinit und der siidnorwe- 
gische durch Ilmenit-Enstatitit; Nephelinsyenit durch 1) Nephelin- 
Pyroxenit; 2) Magnetit- oder Ilraenit-Pyroxenit; 3) reines Titan- 

Die Combinationen 

llmenit (RTiOg = Metatitanat) + Hypersthen oder Enstatit, even- 
tuel auch Augit (RSiOj = Metasilikat), und 

Titanomagnetit (FejO^ . nFe^TiO^, wo Fe^TiO^ = Orthotttanat) 
+ OJivin (RjSiO^ = Orthosilikat) 

wiederholen sich oft und scheinen somit von gesetzmassiger 
Natur zu sein; sie lassen sich durch die chemischen Massenwirkun- 
gen zwischen SiO.^ und TiOj einerseits und (Fe, Mg)0, CaO, FcjOj 
U8W. andrerseits erklaren. 

5) Der TiOj-Gehait des basischen Eruptivmagraas ging zu einero 
wesentlichen Theile in die Eisenoxyd-Verbindung, Titanomagnetit oder 
Titaneisen, bezw. Perowskit (dagegen nicht den ^sauren* Titanit) des 
ersten Krystnllisationsstadiums hineiu; aus diesem Grunde werden die 
hier vorliegenden basischen Erz-Aussonderungen ohne Ausnahme durch 
einen betrachtlichen 7Yfangehalt bezeichnet. 

6) Auf dem Durchgangsstadium werden die Aussonderungen, 
wegen der Concentration des zu dem zwieten Krystallisationsstadinms 
gehorigen Magnesia-Eisen-Silikats, durch einen betrachtlichen Magnesia- 
gehalt charakterisirt (cfr. Analysen 2, b und c, B. 13, 8. 487; Ana- 
lysen S. 510; Tabelle B. 14, S. 229); in Uebereinstimraung hiermit 
ergiebt sich, dass der llmenit des Ekunsund'schen Eruptivfeldes, — 
der somit die MgO-reiche Zwischenstufe passirt hat, — sich durch 
eine auffallend reichJiche Beimischung von MgTiOj ausreichnet (cfr. 
Analysen B. 13, S. 500 — 501). — Des hohen MgO- und raassig 
reich lichen AljOg-Gehaltes, weiter der niedrigen Aciditat wegen ist 
Spinell ofter iudividualisirt worden. 

7) Zusammen init den Eisenoxyden und der Titansaure des ersten 
Krystallisationsstadium wird auch das Chromoxyd und die Vanadin- 
sdure des Magmas concentrirt (Chroraspinell in Ilmenit-Norit und 
CrjOg in llmenit des Ekersund'schen Feldes nachgewiesen ; Titan- 
Eisenerz des Olivingabbros zu Mesabi range rait nicht weniger als 
2.40 % Cr.^03; VtUjO^ in Eisenerz von Taberg und InglamAla nach- 
gewiesen). Umgekehrt wird der — vorzugsweise in Silikatverbin- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5rkn. F5ilHANDL. N:0 148. M 14. Haft. 3. 239 

dung gebundene — MangatigthixM des Magmas nur ganz scbwach 
angereichert. — Minimale Mengen von Cii und Zn werden hie und 
da angetroffen; Ni, Co, Pb, A8, Sb, Bi, Sn iisw. fehJen dagegen ab- 
solut oder beinahe vollstaudig auf den Titan-Eisenerz-Concentrationcn 
(iiber Ni, Co siehe sub 10). 

8) Die Phosphorsdnre des Magmas mag im allgemeinen durch 
Spaltung in Theilmagraata grossen Ditferentiationen unterworfen sein. 
Beispeilsweise schwankt der p20j-Gehalt in den verschiedenen, aus 
demselben urspriinglichen Maguiabaesin stamraenden Eruptivgesteinen 
des Ekersund'schen Feldes zwischen 0.00 2 % in Labradorfels und 
iiber 2 % in den jiingst durchschneidenden Gangen; bedeutende Schwan- 
kungen werden ebenfalls in der Eruptivreihe des Kristiania-Gebiete 
angetroffen; die intratellurischen Aussondemngen des Nephelinites zu 
Oberwiesenthal zeichnen sich (lurch Reichthum an gelegentlicb raehrere 
cra-langen Apatitkrystallen aus. An den — durch »Soret's principle*' 
zu erklarenden — »Gangen mit basischen Grenzzonen* des Kristiania- 
Gebiets wird die Phosphorsaure in die basische Grenzzone concen- 
trirt; in den Titan-Eisenerz-Aussonderungen dagegen ist im allgemei- 
nen keine nennenswerthe Anreicherung der Phosphorsaure zu be- 

9) Auf den verschiedenen Concentrationsstadieu wird die che- 
iiiiscbe Zusamraensetzung der Theilmagraata und sorait auch die che- 
mischen Factoren der Mineralbildung oft so stark verandert, dass bei 
weiterer Concentration sich neue Mineralien — oder Mineral-Fliissig- 
keitsmolekiile — constituiren miissen, wodurch auch die Richtung des 
Concentratiousprocesses beeinflusst wird. Z. B.: Auf den Zwischen- 
stufen bei unseren Titan-Eisenerz-Aussonderungen erhalten wir oft, 
wie scbon friiher bemerkt, die chcraischen Bedingungen fiir die ludi- 
vidualisation des Spinells. Die Aussondemngen des Olivinhyperits 
des Taberg-Gebietes werden durch Olivin (MgjSiO^), diejenigen des 
Kragero-Gebiets dagegen durch Enstatit (MgSiOg) charakterisirt; die 
Bildung des letzteren Minerals mag dadurch erklart werden, dass der 
Aciditatsgrad unter einera gewissen Stadium der Concentration der 
Mg-Fe-Silikate, Olivin + Diallag, so hoch gestiegen ist, dass nicht 
niehr Mg-OrfAo-, sondern Mg-J/eia-Silikat sich individualisiren kann. 
Die centralen Partien der Glimmersyenite des Kristiania-Gebiets fiihren 
einen sauren Plagioklas + Orthoklas + Quarz, die basischen kersanti- 
tischen Grenzzonen dagegen einen basischen Plagioklas, ohne Ortho- 
klas und Quarz; dieser Unterschied mag dadurch hervorgerufen werden, 
dass auf den wegen der Anreicherung von Magnetit, Glimmer usw. 
immer mehr und mehr basisch werdenden Zwischenstufen auch die 
sich individualisirenden Fliissigkeitsmolekiile des Plagioklases stets 
mehr und mehr basisch werden. 

Diese wtn/atwre-Vorgange mogen die ^;i-<7ro*-Spaltung zu Theil- 
magraata illustriren. 

10) Die in Norwegen, Schweden, Canada (Ontario), daneben 
auch in Piemont usw. in sehr reichlicher Anzahl vorhandened 
und nach einem beinahe constanten Schema entwickelten Lager- 


Digitized by VjOOQIC 


statten^ von nickMaltigem Magneth'eSy mit etwas Schwefelkies, Kup* 
ferkies, fi^elegentlich Eisennickelkies, sehr oft dnneben auch Titaneisen, 
— aher nie Bleiglanz, ZiDkblende, Antiraonerze^ usw., — die sich 
im Durchschniit der ganzen Masse darch ein beinahe constantes Ver- 
htiltniss zwischen den Nickel-^ Cobalt- und Kupfergehalten auszeichnen 
(naralich an 50—100 verscbiedenen Gruben und Schiirfen in Nor- 
wegen und Schweden 100 Fe zu etwa 4 — 12 Ni + Co, und 100 Ni 
zu etwa 8 — 20 Co und 30 — 60 Cu), treten ebenfalls ausschlieslicb 
in basiachen Eruptivgesteineu, beiDahe iminer Norit^ (oft uralitisirt)^ 
auf und sind durch einen magmatischen Concentrationsprocess zu er- 

Wie an den Titan-Eisenerz-Lagerstatten etwas Titansaure unci 
Chroinoxyd in die Aussonderung aufgenommen ist, so begeguen wir 
bei deu Kies-Concentrationen der Erscheinung, dass ein Theil oder 
der gnnze Kupfor-, Nickel- und Cobalt-Gehalt des Magmas der Vet- 
ivandscha/t zu Schwefel wegen (cfr. Fournet's Reihe) in das urspriing- 
lich in luagmatischer Losung sich befindende Sulphid hineingegangen 
ist. — (Dass die basiscben Eruptivgesteine sehr oft ziemiich be- 
trachtliche Gehalte von Nickel, wie auch von Cobalt und Kupfer, 
enthalten, ergiebt sich daraus: 1) dass einige Hundert- oder Zehn- 
theile Procent Nickel sehr haufig in dein Mineral Olivin wie auch 
in dem durch Umbildung von basischen Eruptivgesteinen entstande- 
nen Serpentin nachgewiesen worden sind; 2) dass die durch Sekuw 
ddrprocease (>Lateralsecretion») gebildeten Gange von Gamierit, Nic- 
kelgymnit und anderen wasserhaltigen Ni-Mg-Silikaten iiberall oder 
beinahe iiberall (z. B. in Neu-Caledonien, Oregon, Nord-Carolina, Texas^ 
Schlesien, Ural) in serpentinisirten basischen Eruptivgesteinen auftreteu; 
auf Neu-Caledonien ebenfalls bedeutende Mengen von Koboltmanganerz. 
(Asbolit, ein Art Wad). Endlich mag auch hervorgehaben werden,^ 
3) dass die neulich entdeckte terrestrische Nkkeleiaenlegirung Awaruit 
(2Ni: iFe, 67.93 % Ni, 0.70 % Co, 31.02 % Fe) auf New-Zealand in 
cinem stark basischen Eruptivgestein — Spinell- und Enstatit-fiihrenden^ 
oft serpentinisirten Peridotit, — heimisch ist.* Ebenfalls wird das be-^ 
kannte, nach aller VVahrscheinlichkeit aus einem Basaltmagma durch 

' Diese hnbe ich, Dachdem die obige Darstellong der Titnn-EiBenerz-Aus- 
BonderaDgen srhon gedrnckt war, eioer naheren Uotersachang unterworfen; nm 
hier ein Getammtbild der Terschiedenen Gruppen der >Erz-Au880DderaDKen> der 
basischen Eruptivgesteine liefern zu kdnnen, wollen wir aurh ein Resume der 
Kies-Ausacheidnugen mitnehmen. 

^ In den zahlreichen norwegischen Nickelgruben ist, soweit luir bekannt^ 
nur ein einziges Mai nnd selbst da in verschwindender Menge, ein Ar^enmineraL 
namlich Coboltglauz nngetrofTen worden. 

* Unter etwa 35 - 40 niiher untersuchteii Feldeni von Nickel-Maguetkies in 
Norwegen und Schweden kommt 1 in Oliviodinbas (Lundorren in Herjeda'en), 1 
oder 2 in Gabbro (des Troodhjem-Gebiets) und 2 in LabradorfeU (zu Ekersund, 
siehe Fig. 5 und die Karte, B. 13, PI. 8) vor; der Rest in Norit und >Gabbro- 
diorit>, 3 : uralitisirtem Norit (yielleicht an einigen Stellen uralitisirlem Gabbro). 

* G. H. F. Ulrich >0n the discovery, mode of occnrrance and distribn- 
lion of the nickel-iron-alloy awaruite, on the West Coast of the South Island of 
New Zealand. > Qnurt. Jonru. of the Geol. Soc. 1890. 

Digitized by VjOOQIC 

GKOL. f{5rbn. fOrhandl. N:o 148. Bd U. Haft. 3. 241 

Reduction^ hervorgegangene, von N0RDEN8KI5ld entdeckte gronJan- 
(lische Eiaen durch kleine Ni-, Co- und 6VGehalte bezeichnet (100 
Fe za etwa 0.5—3 Ni; 100 Ni zu etwa 30—50 Co und 10—100 
Cu, — Bomit ungefahr wie an den Nickel-Magnetkiea-Lagerstatten); 
bekanntlich wird auch das Meteoreisen ira allgeroeinen durch Nickel 
charakterisirt). — Die in dera Magma wnhrscheinlich vorhandenen 
kleinen Mengen von Pb, Zn, Sn, Sb usw. werden, wegen der gerin- 
geren Affinitat zu Schwefel, nicht von dem Sulphid aufgenoromen. 

Der NickeNMaguetkies, der in den Concentrations-Zwischenstufen 
rait den normalen Bestandtheilen dcs Eniptivgesteins, — namentlich 
mit den Mg-Fe-Silikaten, namlicb rhombischem und roonosymme- 
triscbem Pjroxen, Olivin, Glimmer, daneben auch mit Plagioklas, — 
vermengt ist, mag in den roeisten Fallen als eine Grenz/aciesbildung 
(cfr. die Karten in Geol. Foren. Forh. B. 6, PI 30) des Eruptiv- 
gesteins (Norits) bezeichnet werden; diese Concentration zu dem Con- 
tacte IfUst sicb durch iSoret's principle» erklaren. 

In den baaischen Eruptivgesteinen konnen wir somit zwei ver- 
scbiedenartige, alle beide durch einen magmatischen Concentrations- 
process gebildete »ErZ'Au88cheidungen» unterscheiden, — namlich 
oxydiache Aussonderungen, von Titan- Eiaenerz, durch Gehalte von 
Titansaure, untergeordnet auch von Chromoxyd bezeichnet, und stil- 
pkidisehe Aussonderungen, von Nickel- Magnetites, durch Gehalte von 
Nickel, Cobalt und Kupfer charakterisirt. Die genetische Analogic 
zwischen beiden ergiebt sich daraus, dass die Lagerstatten von Nickel. 
Magnetkies, wie es bei den raeisten norwegischen Gruben der Fall 
ist, sehr oft etwas Titaneiaen enthalten; auch drtlich sind die zwei 
Typen gelegentlich vergesellschaftet (sich B. 13, PI. 8 und Fig. 5). 

11) Die oxydischen und sulphidischen Erz-Concentrationspro- 
cesse wie auch die en groa-^Spaltungem der eruptiven Magmata zu 
Theilroagmata lassen sich nicht durch mechanische Anhaufung von 
fest ausgeschiedenen Mineralien, auch nicht durch eine derartige An- 
haufung mit nachfolgender Resorbtion, sondern nur durch einen Dif- 
fusionsprocessj — [Vandernng von FliissigkeitsmolecHlen, — in dera 
noch voUig schmelzfliissigen Magma erklaren. 

12) Die magmatische Differentiation oder Diffusion mag im 
allgeraeinen durch eine Reihe physikalischer Factoren hervorgerufen 
werden, unter denen wir auf dem jetzigen Standpuncte der Wissen- 
schaft die folgenden andeuten konnen: 

a. Versvhifdene Temperatur in den verschiedenen Theilen der 
Schraelzlosung; auf Grundlage der von SORET ausgefiihrten experi- 
mentellen Untersuchungen iiber den Einfluss der Temperatur auf die 
SaUvertheilung der wdsaerigen Lasting und VAN'T HOFF's theoretischer 

* Darch Redaction rait Kohle, wie aaeh darch Metallaostangeh vod Oxyd 
lo Salphid, wird Ca, Ni and Co relativ st&rkrr rIs Fe in dM erbaltene Product 
coDcentrirt, and iwar Ca am starksteo, dann Ni nod zom Schlass Co. — Der 
aafTaliend hohe Ni-Gehnlt dtrs Aworoits mag mit dem sehr niedrigen Fe-Gehalte 
de« Muttergesteini (namlich bei 39.99 % SiO, nur 8.56 % FeO) in Verbiiidnng ge- 
■etzt werden. 

Digitized by VjOOQIC 


DeductioD desselben Themas ergiebt sich durch Analogie-Schluss, dass 
in einer Silikat-Schmelzlosung die Fliissigkeitsrooleciile der ^aufge- 
Idstem — : der zuerst auskrystalliairenden — Verbiudungen nach 
dem am niedrigsten abgekiihlien Tbeil der Losung diffuudiren werdeti. 
Dureh diesen Temperatur-Einfluss, dessen geologische Bedeutung 
zuerst von Teall hervorgehoben wordeu ist {^SoreCs principles), 
lasaen sich die basischen Randzonen, wo sammtliche zu dem eraten 
iind zweiten Krystallisationsstadium gehorigen Miueralien angereicberl 
sind, der »gemischten Ganges und die sub 10 beschriebene Concen- 
tration von Nickel-Magnetkies an der Grenze erklaren; ebenfalls hat 
BrOooer dadurch erklart, dass die Eruptionsserie des Kristiania- 
Gebiets mit basischen Eruptionen eingeieitet wurde, auf welche iramer 
mehr und raehr SiOj-reichere Glieder folgten (zura Schluss auf neue 
mehr basische, woriiber sub b). 

b. Einfluss der Schwere, indera — (jOUY und CHAPERON'S 
theoretischer Entwickelung zufoJge — die speciphisch schwersten 
»Salze* der Losung durch die Schwere in der Richtung gegen das 
Centrum der Erde gezogen worden. 

Durch die Wirkung dieser zwei Factoren werden in einera Mag- 
raabassin die zuerst mtskrystallisirenden Verbiudungen, also die ba- 
sischen Elemente (darunter auch Phosphorsaure) sich gegen die ohere 
Granze (Abkuhlungsflacbe) concentriren; in den ctntralen Theilen 
werden die durch das Sinken der Teraperatur hervorgerufene Kraft, 
welche aufwdrts treibt, und die Schwerkraft, welche abwdrts zieht, 
einander ira Gleichgewicht halten; endlich erfolgt durch Einfluss der 
Schwere eine basische Concentration gegen die untere Granze des 
Bassins. — Wo nur diese zwei Factoren sich geltend machen, >\ard 
die Reihenfolge bei einer Eruptionsserie diese sein: zuerst basische^ 
darauf iramer saurere, und schliesslich, — wie es nach Br5ggers 
Untersuchungen auch factisk im Kristianiagebiet der Fall ist,^ — aber- 
mals basische Eruptionen. 

c. Magnetische Attraction zwischeu den FliissigkeitsmolekUlen 
der Eiseno^cydmineralien und der eisenhaltigen Silikatey indem diese 
Molekiile nach Analogic mit wasseriger Auflosung von Eisensalzen als 
paramagnetisch angesehen werden diirfen. Bie eintretender lokaler, 
zufdlliger Anreicherung der magnetischen Verbindungen wird die 
Concentration in Folge der magnetischen Attractionskraft bestandig 
weiter vorwarts schreiten. 

Die in den centralen Gebieten der Eruptivfelder auftretenden 
Titan-Eisenerz-Concentrationen, Typus Ekersund-Taberg, konnen nicht 
durch Einwirkung der Temperatur erklart werden, sondern miissen auf 
der moleciilaren Attraction oder auf dieser in Verbindung mit dem 
Einfluss der Schwere beruhen. Durch die magnetische Attraction er- 
klart sich insouderheit, dass speciell die Eisenoxydmineralien (Titano- 
magnetit, Titaneisen), welche in einem sehr friihen Stadium indivi- 
dualisirt werden, und welche sich gleichzeitig durch das relativ hoch- 
ste speciphische Gewicht und den grossten Magnetisraus charakterisiren, 
procentisch am starksten concentrirt worden sind, und dass wir als 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. f5rh^ndl. N:0 148. Bd 14. Haft. 3. 243 

Endprodnct des Concentrationsprocesses fast reines Eisenerz er- 


PDenmatolytiseh grebildete Eisenerie. 

In der Einleitung wird eine Uebersicht (B. 13, S. 683—687) 
der durch Sublimations-Syntheaen dar^stellten Mineralien, der mo- 
demeii vulkanischen Sublimationsproducte und der wichtigsten in ent- 
sprechenden Weise nach fhiheren Eruptionen gebildeten Erzhnjerstdtten 
(z. B. vou Quecksilber, Typus Sulphur Banc; von Silber, Typos 
Corastock-Nagyag; von Zinnstein-Kupferkies und Kupferkies, Typus 
Erzgebirge-Cornwall-Theleraarken; von Apatit, Rutil, Typus Bamle) 

Ercvorkonmisse, haitptsdchlich von Magrnetlt und Eisengplanz^ da- 
neben untergeordnet Kupfer-, Zink-, Blei-Erzen, an der Grenze der 
postsilarischen Granite {Nordmarkit^ Natrongranit Granitit) des 
ILristiaBia-Gebiets (B. 13, S. 687—717, cfr. Karte B. 13, PI. 9). 

Diese Gruppe (siehe N. Jahrb. f. Min. 1886, I, S. 250) ura- 
fasst mindestens hundert, wahrscheinlich mehrere bunderte nieist ziem- 
lich kleine Erzvorkomnisse, die uubedingt als Contactproducte der 
Granite gegen die verschiedenen prdgranitischen Gesteinsglieder (Grund- 
gebirge, Silur, Porphyrdeclen) aufgefasst werden niiissen. Dies er- 
giebt sich, wie schon fiuber von Keilhau (1838) und KJERULF her- 
vorgehoben, unzweifelhaft aus der folgenden Statistik: unter 104 
naber untersuchten Grubeu und Schiirfen befinden sich: 

I. 17 Lagerstatten innerbalb siluriscber, von dem Granit ein- 
j^eschlossener Bmchsfucke (Fig. 10, 11); 

II. 22 Lagerstatten genau an der Grenze zwischen Granit und 
Silur oder hocbstens 10 m von der Grenze; das Erz iinraer in den 
silurischen Straten sitzend (Fig. 12, 13). 

III. Welter 48 Lagerstatten innerbalb der silnrinchen Contact- 
zone^ — bier beliebig auf den verschiedenen silurischen Etagen, von 
2 bis 8, zerstreut, — die meisten etwa ^',0 — '/j ^^'* ^'^" ^^^ Granit- 
t^reuze, einzelne jedoch in eirfer Entfernung von 1 — IV2 ^^'» "och 
weiter von der Granitgrenze begegnen wir in dera ganzen Silur, einige 
sparlicbe an Diabasgange gebundene Bleiglanz-Zinkblende-Vorkorani- 
iiisse ausgenommen, iiberhaupt keiner Spur von Erz. 

IV". In Gneis hocbstens 10 Gauge, der Contactgruppe ange- 

V. In dein Lokulfeld Alunsjo-Grorud auch vide Erzgange in 
Augitporpbyrit, in der Nahe der Granitgrenze und zum Theil an 
Apophysen des Granits gebunden (Fig. 16). 

Die in den relativ leicht zu spaltenden silurischen Schiefern auf- 
setienden Erze folgen in den meisten Fallen, als \falbandf6rmige La- 
gergdnge^^ der Schieferung entlang (Fig. 7, 8, 10, 12, 13); von 

Digitized by VjOOQIC 


(lieser Regel giebt es jedoch mehrere Ausnahmen (Fig. 9, 14). Die 
hiesigen silurischen Krze sind oft von Apophysen (Gangen von Qaara- 
porphyr, Grorudit, Natrongrunit, Akmitgranit usw.) des angrenzenden 
Granitmassivs durchsetzt (Fig. 7); die Erze siud soniit wdhrend oder 
nnmittelhar nach der Eruption des Granits gebildet. — Die an und 
fiir sich wegen der Nahe des Granits contactmetaniorphosirten silu- 
rischen Schiefer und Kalksteine sind iromer in der unmittelbaren Urn- 
gebung der Erzader in gam exceptionell hohem Grade contactmeta- 
morphoairt, (Fig. 14, 15), und zwar haben sie iiberall die normals 
Contactraetainorphose (Neubildung von Granat, Vesuvian, Skapolith, 
Glimmer, Pyroxen, Hornblende, Epidot, Plagioklas, Chiastolith usw.) 
erlitten. Die Stoffzufuhr ist somit auf die eigentlichen Erze und auf 
den sehr oft, mehrmals auch sehr reichlich begleitenden Flusspath 
beschranckt gewesen; ein Borsauremineral, Aeinit^ wurde nur ein ein- 
ziges mal angetroffen; ebenfalls wurde auch einmal Helvin, rait Flus- 
spath vergesellschaftet, gefunden. — Die Erze sind nickt vorzugsweise 
in die Kalksteine der Silurformation abgesetzt worden; eher raochte 
das umgekehrte der Fall sein. Die von B. LOTTI fiir die Elbaner- 
und ToscanerEisenerze entwickelte Erklarung (cheraisch-moleciilare 
Ersetzung der Kalksteine durch Erzmateriel, in genetischer Beziehung 
mit Eruption von Feldspathgesteinen ; siehe Geol. Foren. Forh. B. 
13, S. 599 — 603) kann somit fiir die Granitcontacterze des Kristiania- 
Gebiets keine Geltung finden. 

Aus den obigen Griinden, — Bildung der Erze wdhrevd oder 
unmittelbar nach den Graniteruptionen; Absetzung der Erze vou dem 
Nebengestein unabhdngig; eine potensirte Contactmetamorphose den Erz- 
kanalen entlang; das Erz von Flusspath begloitet, — ergiebt sich, 
dass die Erze durch pneumatolytische Processe gebildet sind, und dass 
die »MetalIdampfe> (Fluorid, Clorid usw.), in ahnlicher Weise wie 
die Wasserdfimpfe, auf denen die Contactmetamorphose wenigstens 
zum Theil beruht, ursprunglich in dem Granitraagma aufgelost waren. 
Hierdurch lasst sich auch erklaren, a) dass die in dem Granitbade 
eingeschlosseueu Sillur-Bruckstucke dusserst oft mit Erz irapregnirt 
sind, und dass die Erze nur in dem Schiefer, nicht dabei auch in 
dem angrenzenden Granit abgesetzt sind (Fig. 10 — 13); b) dass die 
Granite, namentlich wo sie mit den relativ leicht zu spaltenden silu- 
rischen Schiefer zusamraentreffen, sich mit Erzvorkommnissen in reich- 
licher Menge und in beinahe continuirlicher Reihe umgeben. Die 
verschiedenen Lagerstatten jedes einzelnen der lokalen Erzfelder zeich- 
nen sich durch eine bestiimnte Mineral- oder Metallcombination nus; 
— in den meisten Feldern ganz iiberwiegend P'e; in anderen Fe und 
Cu mit etwas Bi, Sb, Ni usw.; wiederum in anderen Zn und Fe mit 
etwas Cu, Pb, Ag usw.; — diese Gesetzmassigkeit mag vielleicht auch 
dadurch verursacht sein, dass untergeordnete lokale Unregelmassig- 
keiten in der Zusammensetzung der in dem Granitmagma aufgelosten 
Metaldampfe durcli Diffusion ausgeglichen wurden. 

Fig. 16 und 17 illustrirt die Bildung von Evzgdngen an den 
Grenzfldchen zwischen einem Eruptivgang (Granophyr) und dem utn- 

Digitized by VjOOQIC 

aKOL. FOREN. f5rhani>l. N:0 143. Bd 14. Haft. 3. 245 

ifebenden Gestein (Augitporphyrit) ; dieae Erscheiiiung, die auch mehr- 
mala sonat (z. B. Hiso, Geol. Foren. Forh. B. 8, PI. 2, und an 
tnebreren Lokalitaten in Thelemarken, cfr. ^Norake Ertaforekoraater*, 
III, b, Fig. 52, 53, — daneben auch Jll, Fig. 21, 22) beobachtet 
worden iat, und die aorait von genereller Natur ist, laaat aich nur 
dadurch erklaren, dasa die empordringenden Erzloaungen ea am leichte- 
aten hatteu aich einem Weg zu bahnen langa den verhaltniaamaaaig 
cffenen Gremfltichen zwischen den Gebirgagangen und dera Geatein 
2ur Seite. 

Die Eahalationsproducte der verschiedenen Eruptionsglieder des 
Kristiania-Gebiets wollen wir kurz zuaanunenfaasen: 

Die Nepheliri' und Augitsyenite (2te Eruptiouareihe) aind (nach 
Br566ER) in dem Grenzfacieaatadiuni durch aeltene F/-, /?- und Fl- 
B'Mineralien (z. B. Melinophau, Hambergit, Tritomit), mit aparlicher 
Beimiachung von einigen Sulphiderzen begleitet; die Mineralieu auf 
pegmatitiachen Gangen auftretend. 

Die drei gramiischen Gleider (4te, 5te und 6te Erupfionareihe: 
Nordniarkit, Natrongrnnit und Granitit) urogeben aich huuptaachlich 
mit Eisenerzen, untergeorduet auch Kupfererz, Zinkblende, Bleiglanz 
uaw., dabei Fluaapath, ganz auauahmaweiae auch Axinit und Heivin. 

In ganz entsprechender Weise sind die Diabasgdnge (letzte Erup- 
tionareihe) von Bleiglanz, Zinkblende, Fluaapath (Typua Konerud; B. 
13, S. 717, 719; N. Jahrb. f. Miu. 1886, I, S. 251) begleitet. 

Ueberscht iiber die wichtigsten an GraDit durch pneumatoly- 
tische Processe gebundenen Mineral- Neubildung en (B. 13, S. 719 — 
735). — Die bekannten Zinnsteingcinge, die durch A^n, Si, Fl, CI, 
B, P, S mit W, Cu, As, Bi, Li, Be, untergeordnet Mo, U, Nb, Ta, 
Ti, Zr charakterisirt werden, — wahrend umgekehrt Pb, Zn, Sb, Hg, 
Ag, Ni, Co, Mn, Cr beinahe iramer fehlen, — und die sich haupt 
sacblich durch die pneumatoly tische Metamorphose des Nebengesteins 
(zu Granit-^rci>e/i, Gneis-Greiaen, Giimmerfela, Quarzfels, Zinuatein- 
fela, Zwittcrgestein, Luxullianit, Turmaiinfels, Turmalinschiefer, Topaa- 
fela) auszeichnen, aind mit ganz vereiuzelt stehendeu Ausnahmen ala 
endomorphe und exomorphe Contacterscheinungen der 6^ra« ?7eruptionen 
zu bezeichnen. Die hiergehorigeu Gange sind iiber die gauze Welt 
verbreitet; die rcichsten und wichtigsten Zinugranit-Felder sind jedoch 
auf eine enorme Zone, von Siara-Malakka, Bangka-BiJitong iiber »Tbe 
Northern Territory^ (bei dem Carpeutaria-Buaen) bis zu den aiidost- 
und aiid-australischen Colonien, Queensland, New South Wales, Vic- 
toria und Tasmania, beachranckt. 

Theil aus den oben angefiihrten Griinden und theils aus der 
namentlich durch die Elemente Fl, B, P, As, S charakterisirten Me- 
tallcorabination, — zum Theil auch, weil einige der Zinugang-Mine- 
ralien, Zinnstein, Topas, Turmalin, gelegentlich, obwohl selteu, als 
primdre Bestandtheile ' des Granits und der Grauitgange angetroffen 
werdeu, — ergiebt sich, wie schon in den Vierzigerjahren von Klie DE 

* Diet nicht mit der itkundAren Greisen-Umwandlung za verwechseln. 

Digitized by VjOOQIC 


Beaumont und Daubr^E hervorgehoben, class die ZinnsieiiigaD&re 
durch pneumatolytische, rait (?ram'^eruptiouen in Verbindung stehende 
Processe gebildet worden sind. Aus den oft wahrzunehroenden p«ea- 
domorpheu Umbildungen der Granitmineralien, — z. B. Feldspath 
zu Zinnstein, Feldspath zii Turmalin, Quarz zu Topas, — folgt, dass 
die Exhalationen im allgeraeinen erst naeh der Beendigung der Kry- 
stalltsation des Granits statt fauden. Von dieser Regel giebt es 
jedoch mehrere Ausnahmen; 'beispielsweise sei erwahat, dass die 
Bildung der Erze (Eisenerze) on den Kristiania-Graniten vor sich 
ging, ehe das Magma erstarrte. 

Auch die saitren Ergussge^ttine, Liparit und Trachyt, sind gele- 
gentlich, obwobl selten, von entsprechenden Eraanationsproducten be- 
gleitet (z. B. Zinnstein, Topas, Flusspath usw. bei Durango, Mexico, 
in Trachyt oder Liparit; Wolframit bei FeJsobanya, Ungarn, in Tra- 
chyt; Topas in Lithophysen in Rhyolit, Colorado). Ein vereinzelt 
stehende Angabe iiber analoge Bildungen — von Zinnstein, Topas, 
Flusspath, Apatit — nach Basalteruptionen, in Nord-Carolina, Nord- 
amerika, diirfte vielleicht ein Bestatigiing verlangen. 

Die normalen, an Granit gebundenen Zinnsteingange zeichnen 
sich oft durch einen betriichtlicheu Gehalt von Knpfererzen aus; sie 
gehen auch an raehreren Stellen, gesetzraassig und schrittweise, zuerst 
in Zinnstein' Kupfer hies- und spnter in Kupfererz-Gdnge iiber (z. B. 
Seiifen in Erzgebirge; Redruth, Gwennap usw. in Cornwall). Als 
den Endpunct dieser Uebergangsreihe erhalten wir Kupfertrz-Gang- 
formntionen (z. B. Theleinarken ; ohne Spur von Zinnstein, dagegen 
oft Bi, As, untergeordnet Pb, Zn, Ag, Au, — rait Quarz, Flusspath, 
Turraiilin, Apatit, Beryl; siehe N. Jahrb. f. Min. 1886, I, S. 251; 
1889, If, S. 98), die an Granit gekniipft sind, und die sich, genau 
wie die Zinnsteingange, durch die pneuraatolytische Greisen-Umbil- 
dung des Nebengesteins charakterisiren. Die Corabination Kupferkies 
+ Turmalin ist auch raehrraals beobachtet worden (z. B. Svartdal in 
Theleraarken, mit Wisrauthglans und gediegenem Gold; Taraaya in 
Chili). — Die Classifikationsgruppe ^filons stanniferes^ der franzosi- 
schen Geologen (BEAUMONT, Daubr^E) muss somit auch auf die Kup- 
fererzgdnge^ Typus Theleraarken, ausgedehnt werden ; eine scharfe Grenze 
gegen sfilons plorabif^res ou 8ulfur6s> lasst sich jedoch nicht ziehen. 

Auch Miueralgftnge, die kurz als »Zinnsteingange ohne Zinnstein2> 
(cfr. Daubr^e's Darstellung) bezeichnet werden konnen, sind sehr 
oft in den Graniteu und in den Granitcontactzonen wahrzunehraen; 
beispielsweise raag auf die rait Bormineralien, — Turmalin, Axinit, 
Datolith, Danburit, — gefiillten Spalten innerhalb der Granitraassive 
oder in der Nahe derselben hingewiesen werden; weiter auf die Kryo- 
lith-Gange zu Ivigtut in Gronland und Pike's Peak in Colorado (Com- 
bination Kryolith, Flusspath, Colurabit, zu Ivigtut auch Zinnstein, 
Wolfrarait usw.). Ebenfalls enthalten auch die Granitpegmatitgdnge 
(cfr. Daubr^E, Brogger) sehr oft pneuraatolytisch gebildete Mine- 
ralien (z. B. Zinnstein, Wolfrarait, Colurabit, Topas, Beryl, Turmalin, 
Phosphate usw.) 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5ren. F^RHANDL. N:o 14S. Bd 14. Haft. 3. 247 

Die den (iraniteniptionen bef^Ieitenden Exhalationsproducte zeig^en 
tins somit ein buntes Bild, — Beispiel Zinnstein + Topas, Eisenglanz 
+ Flusspath, Kupferkies 4- Turraalin, Columbit -h Kryolith ; — jedoch 
siQd die verschiedeoeu ausseren Glieder darch zahlreiche raineralo- 
i^iache Uebergdnge mit einander verknupft. 

Eisenerze iind eisenreiche Mineralien sind in der »Zinngang:- 
Gnippe>, in der weitesten Au^dehnung des Begriffs, ziemlich stark 
verbreitet; eigentliche Eisenerzlageretatten, — Lageratatten mit iiber- 
wiegend viel Fe and ganz wenig Sn, Cu, As, Bi, S usw., — sind 
jedoch im grossen ganzen nur nusnahmsweise durcb pneumatolytische 
Processe, an Graniteruptionen gebunden, gebildet worden. Ein sehr 
lehrreiches Beispiel liefern iins die Granit-Contactvorkoramnisse des 
Kristiania-Gebiets ; vielleicbt ist hiermit aucb Pittkaranta in Finnland 
(Eisenerz, Zinnstein + Kupferkies) zu vergleichen. 

Eisenerze dtirch pneumatolytische Processe an Gabbro (Olivin- 
hyperit) gebunden; Eistnglam-Albit-Odnge auf Zxingdj der ^Apatitgang- 
Gruppe^ angehdrend. (B, 14, S. 210 — 224). — An den im siidlichen 
Norwegen in dera Kragero-Arendal -District viel verbreiteten Apatit- 
nder Apatit-Magnetkies-Rutil-Titaneisen-Eisenglanz-Gangen, — die 
durcb pnettmatolytische Processe fiach Eruption von Olivinhyperit er- 
klart werden miissen, und die sicb durcb die bekannte pneumatoly- 
tische Metamorphose des Nebengesteins zu Skapolith- Hornblende- Fels 
(>Skap6litisatiom) nuszeichnen, — begegnen wir, wie an der »Zinn- 
gang-Gruppe>, einer starken Scbwankung in Bezug auf das gegen- 
seitige Verhaltniss der cbarakterisirenden Mineralieu. Einige Gauge 
fiibren beinabe ausschlieslich Apatit-, — andere beinahe ausschlies- 
lich Kjeruljin; — wiederum andere Apatit rait etwas Magnetkies^ 
Butilj Titaneisen usw.; — wiederum Magnetkies, mit Kupferkies, und 
Apatit in mittleren Relationen ; — iiberwiegend MagnetkieSj nebst wenig 
oder gar keinem Apatit; — Butil und Apatit in mittleren Relatio- 
nen, gelegentlich Rutil iiberwiegend; — Magnetkies und Rutil^ lokal 
obne Apatit; — endlicb auch Apatit und Eisenglanz (nebst Turmalin 
usw.). A priori ist somit auch das aussere Glied, Eisenglanz 
allein oder rait zieralich wenig Apatit, Rutil usw. verraischt, zu er 

Auf Lango und Gomo (nahe Kragero) begegnen wir einer be- 
deutenden Anzahl zura Theil sehr machtiger Eisenglanz-Albit-Gdnge^ ' 
die zwar im allgeraeinen als Brecciegdnge, entsprecbend den Claustha- 
icr »Ringelerz>-Gangen, entwickelt sind: um die Bruchstiicke herum 
ist zuerst Albit, spater Eisenglanz ausgeschieden worden; die Zwischen- 
raume sind ara oftesten zura Schluss rait Kalkspath, Quarz usw. ge- 
fiillt (Fig. 17). Der Eisenglanz erscheint in tafelforraigen, gelegent- 
lich sehr grossen Krystallen (Fig. 18), mit Flachen OP, a)P2, ooR, 
JR, ^R, -r-^/jR, -I-V2^» ! 4R (darunter die drei letzteren nicbt friiher 
beobacbtet); der Albit aus den Lango Eisenglanz-Albit-Gangen ist 

' Diese an Eiienerz ziemlich armen Gdnge sind nicht mit deD wichtigeu 
Eiteiierz/a^er auf LaiigS (Grevinde Wedel-Fra Anker) za verwechseln. 

Digitized by VjOOQIC 


nach demselben Typus (Fig. 19) wie dasselbe Mineral aus den im 
Kirchspiel Snarura vertretenen Apatit-Albit-Gangen entwickelt. 

Die Lungo Eisenglanz-Albit-Gange treten zura Theil in eiiieni 
Skapolith'Homblende'Schiefer (Fig. 20 a d b) auf, der — entspre- 
chend dem bekannten Skapolith-Hornblende-Fels, — nicht als eioe 
primare, sondern aU eine aekunddre^ dureb die Skapolitisationa-Meta- 
morphoae entstandene Bildung aufgefasst werden muss. Ebenfalls bat 
auch der Olivinhyperit auf Lango und Gomo mehrmals, hauptsach* 
lich oder ausschlieslich in deni Grenzfaciesstadiuni, eine anfaogende 
Skapolitisation erlitten. 

Aus der Analogic einerseits mit den von Daubr^E durch Pneu- 
nintolyse erklarten alpinen ^filons titam/eres^, andrerseits mit den 
siidnorwegischen Apatit-Albii- und Apatit'Eisenglanz-Gangen (bezw. 
Suarum und Rika) ergiebt sich, dass auch un«ere Lango-Gange als 
pneumatolytische Prodttcte aufgefasst werden miissen. 

Die sehr zahlreichen Gauge sind auf die uumittelbare Unige- 
bung (Entferning 30 m bis etwa % — ^ ^) ^^r Olivinhtfpfritf elder 
auf Lango und Gorao beschranckt; — dieser Olivinhyperit entspricht 
petrpgraphisch vollkonnnen den vielen iibrigen, von den normalen 
Apatit-Rutil'Ghngen begleiteten Olivinhyperiten der Kragero-Arendal- 
Kiiste; — beinahe sdmmtliche Olivinhyperite des Districts werden von 
pneuinatolytischen Gangbildungen umgeben; auf Lango und Gomo 
giebt die mehrfach, zum Theil im Nebengestein unserer Gauge nach- 
gewiesene Skapolitisation kund, dass auch hier pneumatolytische Pro- 
cesse statt gefunden haben; — theils aus diesen Griinden und theils 
wegen der Analogie mit den Apatit-Eisenglanz- und mit den Apatit- 
Albit-Gangen diirfen wir unsere Lango-Gange als eine specielle Fa- 
ciesbildung der geologischen ^Apatitgang-Grtippe^ aufifassen. — Dieser 
Schluss wird auch dadurch bestatigt, dass die Eisenglanz-Albit-Gange 
gelegentlich Krystalle von Apatit, Rutil und Hornblende fiihren, und 
dass der Eisenglanz selber etwas Titan (KeTiOj) enthalt, wodurch die 
Ahnlichkeit mit den normalen, durch Titanmineralien (Rutil, Titanei- 
sen, Titanit, Pseudobrookit) charakterisirten Apatitgaiigen vermittelt 

Mit Ausnahme der zwei in dieser Abhandlung beschriebeuen £rz- 
felder, — namlich die Kristiania Granitcontact-Lagerstatten und die 
Lango Pjisenglanz-Albit-Gange, die alle beide in practischer Beziehung 
von geringem oder keinem Werthe sind, — kennt man bisher in 
Norwegen und Schweden keine Eisenerze, die sich mit Sichcrkeit 
durch pneumatolytische Processe erklaren lassen; auch sonst in der 
Welt scheint diese Gruppe sehr sparlich vertreten zu sein. Apriori 
muss jerwartet werden, dass die aus »Solphatar-Processen> hervorge- 
gangenen Eisenerze, — wie es auch in der That mit den Erzen des 
Kristiania-Gebiets der Fall ist, — sich durch einen ziemlich betracbt- 
lichen -6V7/ir<f/?/gehalt auszeichnen. 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. f5ben. pOrhandl. N:o 14S. Bd 14. Haft. 3. 249 

Meddelaode fr&n Upsala Univeraiteta Mineralogiak-Gkologiaka 
.Institution. 6. 

Bid rag till STerlges mineralogi. 


Hj. Sjogren. 

V. Undersdkningr af n&sra mineral fr&n Termllndska flrrnffenilt. 

H&rmed lemnas nagra prelimin&ra meddelauden r5rande mine- 
ralogiska undersdkningar, hvilka inom kort komma att utf5r- 
ligare pabliceras pa annat hall. 

a) Axinit fr&n Nordmarken. 

Axiniten fran denna fyndort uppt&cktes forst 1812 af Str5m 
d. yngre och analyserades och beskrefs af HismoER 1815. Kri- 
staller af del ursprungliga fyndet finnas i Upsala Universit^ts 
aamling; enligt uppgift pa etiketten forekommo de inblUidade i 
bla lera. Detsamroa visa foljande former:^ 

c(001)oP, /(112)iF, u(lll)P r(lTl)'R m(lTO)ooT, 
8 (101 T'oo . 

Kristallerna aro tafvelforinigt utbildade i zonen clu^ hvilka 
ytor fdrekomma i upprepning med hvarandra. De paminna hvad 
de upptradande ytorna betr^ffa nagot om de af v. Rath beskrifna 
kristallerna fran Nordmarken, hvilka dock hafva prismatisk at- 

Af herr G. Flink fbrvartVade jag nyligen tvenne sma axinit- 

kristaller fran samma fyndort, hvilka hafva ett belt annat utseende. 

* Till grondform ar antsgen deo af Schbauf for axinit foreslagna och den 
Nanmannska beteckningen af formerna iir i ofverensitammelse med A. Hambbros 
fSralag (G. P. P. 18: 687). 

Digitized by VjOOQIC 


De fbrekommo invaxta i kalkspat pa en staff med kristalliserad 
inagnetit och Ijus diopsid. Dessa intressanta kristaller firo syn- 
nerligen vSA utbildade och visa en ovanlig rikedom pa ytor. Sa- 
lunda aro pa den ena kristallen fSljande former bestHmda: 

a (100) ci>Poo . b (010) ooPoo . c = (001) oP. 

Af (110) cop . m(lIO)ooT . ^f;'(2T0)ooP'2 . fi (130) coF3. 

n (021) P,oo. 

«(101)T'co . ;ir (201) 2'Foo . 7(201) 2,P,oo. 
u(lll)P . r(lIl)T . m;(11I)P, . €(lTT),P. 
/(112) JP . 7r(ll2)i'P . ^y(112)JP, . ^X(221)2P . ^(221)2T. 
^Z(TU)J,P . ^€(411)4,P4 . ^Q(6U)|T6. 

Pa den andra kristallen apptrada: 
a(100)ooPoo . 6(010)ooPoo . <?(001)oP. 
.¥(110) ooP' . m(lTO)ooT. 

5 (101) 'Poo . .r(201)2'Poo . 7(201) 2,P,oo. 
u(lll)P . r(lTl)P . m;(11T)P,. 

Z (112) IP . 7r(lT2) JT . >^y(112)iP, . ^X(221)2P . z(221)2T. 
^€(Jll)4,P4 . ^(313)P,3. 

De med ^ betecknade formerna ftro nya f6T axinit. 

b) Kristalliserad Hedsrphan fr&n Harstigen. 

Hedyphanens kristallform ar hittills endast undersokt af Dbs 
Cloizeaux, hvilken hufvadsakligen pa grund af deoptiskaegenska- 
perna best&mde hedyphanen fran Langban till monoklin. Denna 
Des Cloizeaux*s appgift har sedan ingatt i de vanliga mineralogiska 
hand- och l&robockerna af Tschermak, Naumann-Zirkel m. fl. 

Nagra gulhvita, ^/^ till 1 cm stora kristallbrottstycken af 
hedyphan fran Harstigen visade sig anvandbara f6r kristallfor- 
mens bestamraande. Kristallerna aro visserligen daliga for mat- 
ningar, i det att mest endast skimmerm&tningar kunna astad- 
kommas, men zonf^rbandet tillater best&mning af de fiesta upp- 
tradande former. Kristallsystemet Hr det hexagonala och utbild- 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. F()REN. FORHANDL. N:o 148. Bd 14. Haft 3. 251 

niogen atminstone skenbart holoedrisk. De s&kert best&nibara 
formerna ftro: 

(• = (OOOl)oP . r(10T2)}P . ar(10Tl)P . a(3032)|P . 
y(202l)2P . a(10T0)ooP . «(1121)2P2 . t;(ll52)P2. 

Deijemte nagra andra ej sg,kert best&inbara. Vertikalaxelns 
lUngd ofvereDsstd^mmer temligen n^ra med den hos apatit och pyro- 
morfit, men den senare faller dock utom de f^r 6frigt temligen vid- 
str&ckta felgr&nserna vid mfttningarne. Den optiska undersOk- 
sOkningen visar full QfverensstHromelse med den kristallografiska, 
i det att mineralet visar sig optiskt enaxigt, ehuru kristallerna 
aro sa grumliga och ogenomskinliga, att de ej llro l&mpade f5r 
en ingaende anders5kning. 

Kristallerna f5rekomma i med kalkspat fylda sprickor i den 
lata jernmalmen tillsammans med kristalliserad tephroit. 

c) 8. k. Jemsohefferit fr&n L&ngban. 

Genom herr Flink mottog jag ett par stuflfer synnerligen 
vackert kristalliserad jemschefferit fran Langban, sittande i med 
kalkspat fyllda drushal i den finkorniga Langbans blodsten. 
Kristallerna voro af 2 a 3 mm storlek, f&rgen brunsvart n^r- 
mande sig rent svart och kristallerna visade en for schefferit 
frftmmande habitus. 

En analys utford af fil. kand. R. Mauzelius gaf fsljande 

SiOj 51.61 

AljO, 0.74 

FejO, 27.24 

FeO 0.54 

MnO 1.73 

CaO 4.90 

MgO 2.95 

KjO 0.36 

Transp. 90,o7 

Digitized by VjOOQIC 


Transp. 90.07 

Na,0 10.59 

H^O (glddgningsfari.) O.90 


Hvad som hftrvid &r pafallande &r den h6gR jernoxid-haXten 
af 27.34 % under det att belt obetydligt jernoxidul ingar; ifven 
maiiganoxidulhalten ar obetydlig. Om den obetydliga qvantite> 
ten af H^O, (hvilken bortgar fbrst vid svag rodglodning och sa- 
ledes maste inga i formeln), antages fiSrenad med nagon af ba- 
serna och minska dessas mftttningsvUrde sa blir f5rhallandet af 
kiBelsyra till summan af baser sasoin 

1 : 0.99 
hvaraf generelt metasilikatformein framgar. Forniein kan i det 
n&rtnaste skrifvas: 

INa^O . FojO, . 4SiO,| 
1 (Ca,Mg,Mn)0 . SiO, f 

saledes en molekyl Akmitsitikat tillsammans med en molekyi Diop- 
sidsilikat (det senare nagot Mn och Fe-haltigt). 

Sasora nftmdes ILr kristallernas utbildning betydligt olika den 
vanliga schefferitens. Dominerande ^ro positiva och negativa 

u(lll)-P . «(Tll) + P 

hvartill underordnadt kommer 

a(100)ooPoo . 6(010)ooPoo . m(110)coP . 4r(J34)P| . 
p (lOl) Pco, 
jemte nagra andra former. 

Den vanliga schefferiten — liksom en del jernschefferiter 
— aro enligt analyser af MiCHAELSSON och Flink fria fran Fe^O, 
och A 1^0, eller innehalla endast obetydligt deraf. En analys af 
Winkler gifver i motsats hftrtill, men i ofverensst&mmelse med 
den hftr ofvan publicerade analysen, en h5g jemoxidheLli namligen 

' Anledaingen till dfTertkottet i noalysen torde f& sdku deroti, att alkalier 
och jernoxidol bettamdet pi material, taget fr&n en annan staff an den, som 
]emnat materialet till den ofriga delen af analysen. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rkn. f5rhandl. N:o 148. Bd 14. Haft. H, 253 

25.4 3 %. Att h&r tva helt skilda mineral f^religga hvilka hit- 
tills fQrenats under benRinningen schefferit, lider saledes knappast 
nagot tvifvel. F5r det hUr ofvan beskrifna mineralet, jemte de 
hittills sa kallade jemschefferiter, soin befinnas sta detsamma 
n^ra, vill jag hUrmed fbresla ben&mningen Urbanit efter den 
framstaende svenske forskaren Urban HjIrne. 

d) Om BreithauptB Biohterit ooh »A8toohitt. 

I en ttSregaende uppsats* liar jag offentliggjort mina under- 
sokningar af ett inanganhaltigt amfibolmineral fran Langbans- 
hyttan. hvilket jag benftnide astochit. Hen- A. Hambbrg bar 
senare^ belyst mineralets slagtskap ined den sedan lang tid till- 
baka bekanta richteriten. 

Att det ifragavarande mineralet stod i nllra samband med 
den 8. k. richteriten var af mig vid publicerandet af rain under- 
sokning ingalunda fdrbisedt. Orsaken hvarf5r jag icke fraro- 
h6ll detta var, att richteriten Sr ett sa obestaradt definieradt 
mineralspecies, att det snarare skulle vara att ytterligare in- 
veckla den inom detta omrade langt ifran klara nomenklaturen, 
om man sammanforde nya varieteter under detta naran, innan 
det vore utredt hvad richterit verkligen vore, ftn att atmin- 
stone tillsvidare beteckna ett nytt mineralfynd med ett nytt 

Om herr Hambero tagit kftnnedom om hvad som r&tteligen 
borde f5rstas under ben^mningen richterit, sa skulle han funnit, att 
— atminstone pa fragans davarande standpunkt — ett mangan- 
haltigt amfibolmineral i hufvudsak Qfverensstammande med 
MiCHAELSSONS och IoelstrOms analyser icke utan vidare kunde 
benamnas richterit. 

Namnet richterit gafs af Breithaupt ar 1865 at ett mine- 
ral fran Langban, och definierades af Breithaupt pa f^ljande 
8§tt:^ >Die Krystallisation ist holorhombiach, das prim&re Prisma 

> G. F. Y. 18: 604. 
» G. P. F. 18: 801. 
* Berg- and HutteDOi. Zeitong 1865, s. 364. 

Digitized by VjOOQIC 

254 u. sj5orbn. minebal frAn vkrmland. 

ooP = ISS^SS*, mit einer Differenz der Beobachtungen von 
hdchstens 6 Minuten. Zarte bis nadelfdrmige Krystalle zeigen 
daa brachydiagonale Fl&chenpaar ooPoo and zwei Domen zar 
Makrodiagonale, ein steiles, etwas gIftDzendes and ein sehr flaches, 

nur schinimerndes, beide nicht messbar. Specifisches 

Gewicht = 2.826.» Nagon qvantitativ analys pa inineralet an- 
t'ordes icke, endast en qvalitativ af professor Richter, hvari 
utom kiselsyra hafvudsakiigen inanganoxidul, nnagnesia, kalkjord 
och natron pavisades. Breithaupt afslutar sin notis salunda: 
>Nach den ftasseren Kennzeichen steht dieses Mineral, welches 
selten vorzukonmien scheint, keinen bekannten anderen beaonders 

Det ma anses sasom fallt motiveradt, om att man icke vill 
identifiera ett typiskt amfibolmineral med ett mineral definieradt 
pa delta satt. Visserligen h5ll Igelstr5m^ kort efterat ett af 
MiCHAELSSON analyseradt (af denne med Kokscharowit samman- 
fftrdt)* mineral for identiskt med Breithaupts richterit, hvar- 
emot dock denne senare protesterade, ^ under papekande att ett 
af dr Krantz i Bonn (fran Igelstr^m harrorande)* under be- 
nUmningen richterit fdrsaldt mineral icke Slv det mineral som 
ban (Breithaupt) med detta namn betecknat. Den verkliga 
richteriten hade nemligen en prismavinkel af 133'36' och en 
sp. V. = 2.826 — 2.844 under det att det andra mineralet vore 
ett verkligt amfibolmineral af ungefar 124** genomgangsvinkel och 

sp. V. = 3.067 — 3.068. 

Da emellertid det mineral, hvars karakt^rer Breithaupt tva 
ganger gifvit, ej vidare antr&ifades, under det att det af Michael- 
SON vid Langban och af Igelstr5m vid Pajsberg funna horn- 
blendemineralet blef allt allm&nnare och mera observeradt, sa 
gjorde sig sa smaningom olika uppfattniugar gallande om hvad 
som borde forstas med richterit. Dana i sin allmant erk^nda 

« Ofvers. af K. Vct.-Akad. Forbandl. 1867. 

« Offers, af K. Vet.-Akad. Fdrhandl. 18G3, s. 199. 

' Berg- nod Hiitteam. Zeitang 1866, *. 148. 

* Berg- and Hiittenm. Zeitang 1866, f. 263. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. F5REN. FtoHANDL. N:0 H%. Bd 14. Haft. 3. 255 

bandbok (5:te upplagan 1868) upptager salanda tva mineral ander 
namnet richterit, n&mligen ett pyroxenroineraP (under antagande 
att prismavinkeln ISS^'SS' skulle motsvara vinkein mellan pris- 
mat och brachypinakoiden bos pyroxenerna pa 133'*32') sarat 
ett amfibolmineral med anf5rande i delta sammanhang af Igel- 
stb5ms analys. Yid sin undersdkning af richteritens fran Langban 
kristallform^ framhaller &fven Flink, >att hvad na benS^iunes 
Ricbterit fran Langbansbyttan icke Hr samma mineral, som 
Breithaupt belade med del namnet» ocb vill fallkomiigt riktigt 
anvanda ifragavarande namn endast under f&rutsHttning att >bans 
(Brsithaupts) originalmaterial icke finnes qvar.» Denna obe- 
stUmdbet har ilfven varit orsaken till, att mineralogiska hand- 
bocker, bvilka gora ansprak pa en relativ fullst&ndigbet (t. ex. 
Naumank-Zirkel i 12:te upplagan) icke alls upptaga namnet 
ricbterit. Sa stod fragan da jag publicerade min notis om asto- 
cbit, ocb jag maste fastballa dervid, att det var mera befogat 
att at detta mineralfynd, at bvilket i alia bUndelser en relativ 
sjelfstlndigbet maste tillerk&nnas,^ gifva ett eget namn &n att 
utan vidare — sasom br Hamberg foredragit — sammansia det 
roed ett sa svafvande begrepp som inn^fattades under ben^mnin- 
gen ricbterit. 

En annan fraga — ocb den af ganska stort intresse — var 
att utreda i bvad fdrballande Brbithaupts ocb Michaelsons — 
Ioel8TR6m8 ricbterit stodo till bvarandra. 

F5r detta andamal vtlnde jag mig till br professor A. Weis- 
BACH, Brbithaupts omedelbara efterfdijare pa den mineralogiska 
l&rostolen vid bergsakademien i Freiberg med den f5rfragan, huru- 
vida nagot af de original materialet till Brbithaupts ricbterit 
funnes qvar i bergsakademiens samling. Jag bade ndjet att inom 

■ Dana >A Systein>, 5:te uppl., s. 215 och 234. 

> Bih. till K. Vet.-Akftd. Handl. Bd 13, Afd. II, s. 82. 

' Jag fill harmed fasta nppmarksamheteD derp&, att jag i min appsata om 
aatochit icke anvander beoamningen >iiytt mineral> s&aom man af hr Ham- 
BESOS aamarkaiog kan foraoledas tro, ntao att jag, med afseeode faatadt p& 
deal avafvandfl stallning talar om fyndet med den neutrala beniimDingen >ett njit 
led i BmfibolgroppeD>, hvilket kan betyda •&▼&! varietet som art. 


Digitized by VjOOQIC 


kort roottaga ett svar att original inaterialet var funnel jemte ett 
stycke af detsamma med Breithaupts originaletikett lydande: 
»von Longbanshytta in Wermeland, Ricbterit Brht.>* Det ifraga- 
varande stycket innehaller i en rhodonitmassa gula stUnglar af 
ett mineral inotsvarande till de yttre karakt&rerna belt ocb ballet 
Breithaupts beskrifning. Det vigtigaste, nftmligen genomgangs- 
vinkeln, som Hr afgQrande f5r mineralets stiillning, visade sig 
dock vara i fullkomlig dfverensdtftmmelse med amfibolvinkelD 
eller n^rmare best&mdt 

56^24' (123%%') 

med nigra fa minaters variation a Gmse sidor bos olika spjelk- 

Det aterstar da ingen annan forklaring an att Breithaupt 
vid affattandet af sin beskrifning pa ricbteriten misstagit sig 
ocb att det af bonom beskrifna mineralet varit detsamma som 
analyserats af MiCHABLSON ocb IgelstrOm.^ 

Da jag salunda genoro anders5kning af Breithaupts original- 
material visat att Breithaupts ricbterit verkligen &r samma 
mineral, som lilnge gatt under detta namn b&r, aterstar att be* 
st&mma astocbitens f5rballande dertill. I motsats till br Hahbbrq 
ftr jag ben&gen att tilldela det senare en relativt sjelfstHndig 
stUllning, som visar sig — utom i mineralets ganska olika yttre 
utseende — afven i dess keroiska sammans^ttning, n&mligen: 

1) deri att det iir fullt fritt fran sesquioxider, under det 
att ricbteriten atminstone enligt Michaelsons analys bailer nigra, 
om Hn sma niHngder AljO, ocb FejO,; 

2) att UjO ingir i astocbiten sasom basiskt vatten till 
1.5 6 — 2.7 7 % men saknas i ricbteriten, samt det vigtigaste; 

' For herr professor Weisbachs tillmotesg&ende, att stilla Breithaupts 
originalmftterial till mitt fSrfogandr, fir jag harmed offentligen hembiia honom 
min f5rbindliga tacksamhet. 

' Breithaupt var redan 74 Sr gammal och bans syn si dllig, att ban 
kort efterit miste nnderkuta sig en ogonoperation. Ett misit^g vid aflisniogen 
af goniometern pi W (133^' i stallet (or 128^') ar derfdr lika forklarligt 
aom nrtaktligt. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5ren. fOrhandl. N:o 148. Bd 14. H&a. 3. 257 

3) att alkalierna i richterit 5fVervftgande atg6ras af RjO, 
ho8 astochiten 5fvervftgande af NajO. 

Da det emellertid sav&I i richteriten som i astochiten maste 
antagas ett alkalihaltxgt och lerjordsfritt silikat (hvilket betrftf- 
fande richteriten redan af Flink adagalagts^), sa komma mine- 
ralen hvarandra sa n^ra, att astochiten maste betraktas endast 
sasom en varietet — om ocksa en ganska vfti skild sadan — af rich- 
terit. Och da sadana varietetsnamn &ro att f^redraga, hvilka h&n- 
visa till hafvudspecies och tillika antyda varietetens st&Ilning 
till detta, &r jag bdjd att lata naronet astochit falla och er- 
sattas af benHmningen natronrichterit 

Denna ftndring g5re8, emedan det i det ofvanstaende blifvit 
adagalagt, att Brrithaupts richterit verkligen &r ett med det 
af mig beskrifna mineralet nftra beslUgtadt mineral, men icke pa 
grand af herr Hambergs anm&rkning, som framstaldes under 
forhallanden, da det Slnnu var oatredt hvad som r§,tteligen skulle 
forstas under namnet richterit. 

Bib. till K. Vet.-Akad. HaDdl. Bd 13. Afd. IT, s. 83. 

Digitized by VjOOQIC 

258 GBOL. FdRBN. P^RHANDL. N:0 148. Bd U. Haft. 3. 

Thomas Sterry Hunt afled efter en langvarig sjukdom den 
12 februari 1892 i New York. Han var f5dd den 5 September 
1825 i staden Norwich i Connecticut. 

Vid 20 ars alder blef Stbrry Hunt assistent at B. Silli- 
MAN och dlVerflyttade ar 1847 sasom kemist och mineralog till 
Canadas Geologiska Undersdkning, at hvilken han sedan egnade 
st^rre delen af sitt verksamnia lif. 

Stbrry Hunt atvecklade tidigt en flitig fSrfattareverksam- 
het inoin olika grenar af mineralogin och kemin. Dessa bans 
fdrsta uppsatser voro i allm&nhet korta och utm&rkte sig mera 
genora djerf originalitet ftn genom noggrahnbet i Hmnets behand- 

De meat bekanta arbeten af Stbrrt Hunt iUro Chemical and 
Geological Essays utgifna aren 1875 och 1879 och forts&ttningen 
hiiraf, som ar 1886 utkom under titel Mineral Physiology and 
Physiography. Det af LooAN ar 1863 pabdrjade arbetet Geology 
oj Canada ftr till stdrsta delen skrifvet af Hunt. Dessa arbeten 
gifva en god sammanfattning af hans spekulationer dfver de ur- 
sprnngliga kemiska processerna inom jordklotet, orsaken till den 
vulkaniska verksamheten, de kristalliniska skiffrarnes bildnings- 
ssltt och flere andra bland de mest diskaterade fragoma inom 
geologin. Han tillh6rde den iildre skola af Canadas geologer, 
hvilkas teorier 5fver urbergets kristalliniska skiffrar och meta- 
morfism Iftnge ut5fvat ett vidtgaende inflytande icke allenast i 
Amerika utan llfven inom Europa. 

E. S. 

Digitized by VjOOQIC 

QEOL. FdBEN. fObhandl. N:o 149. R(l 14. Haft. 3. 259 

AnmUandeii och krltiker. 

Om flri"Aiien8 infandrinflr t SkandinaTlen. 


RUTGER Sernander, Die Einwanderung der Fichte in Skandinavien. 

Englers Botanische Jahrbucher 1892 (Bd XV, h. 1). 
GUNNAR Andersson, NSgra ord om granens invandring i Sverige. 

G. F. F. 1892 (Bd 14, h. 2). 

I delta &r8 forsta hafte af Englers Botanische Jahrbiicher (Bd 
XV, h. 1) finnes intagen en af mig forfattad uppsats: >Die Einwan- 
derung der Fichte in Skandinavien^, hvars inneh&ll jag tager mig fri- 
heten att i korthet referera. 

Inledningen (s. 1 — 6) upptages af en historisk ofversigt af de 
olika &8igter, sora uttalats ang&ende granens (Picea Abies (L.)) van- 
dringar och utbredningsforh&llanden inom Europa och specielt Skan- 
dinavien under postglacial tid. 

Sedan det egendomliga afbrott mot nordvest, som granens ofant- 
liga utbredningsgebiet inom den gamla verldens skogsomr&de foreter, 
i korthet blifvit skildradt, framh&lles A. De Cai^dolles, delvis pfi 
Forbes' forskningar stodda hjpotes, att granen mojligen en g&ng 
funnits i vestra Europa, men att den genom vissa geologiska feno- 
men — han tanker sarskildt p& bildandet af engelska kanalen — och 
af dem orsakade klimatforaudringar bar utdott. 

MiDDENDORFF anser att vissa sibiriska tradslag och bland dem 
granen annu ej fuUbordat sin vandring &t vester; och Engler ut- 
talar som sin Asigt, att vandringen fr&n oster till vester af granen lik- 
som af flere andra i trakterna mer eller mindre l&ngt soder om en- 
gelska kanalen forekommande ostliga former, hvilka saknas i den en- 
gelska floran, genom denna hafsarms uppkomst blifvit afliruten. 

Hvad de ftsigter, som uttalats ang&ende granens invandring i 
Skandinavien, betraffar, s& behofver jag blott h&nvisa till forra haftet 
af G. F. F., der GUNNAR Andersson i borjan af sin uppsats: »NSgra 
ord om granens invandring i Sveriges>, lemnat en med min fram- 

Digitized by VjOOQIC 

260 anmXlanden ocu KRITIRraU 

stallniog angefar ofverensstamraande bistorik. I min historik fram- 
h&lles dcsButom deu haigt om granens inyandring osterifr&n efter eken, 
Bom professor KJELLMAN uttalade v&ren 1886 i forelasningar ofver 
den skandinaviska yegetationens utvecklingshistoria. 

Af min bistorik torde framg&, att vi tack yare sirskildt GL0ER- 
6EN,i Nathorst ocb Kjellmak redan &r 1887 roed ganska stor 
sannolikbet kunde anse granen som sent inyandrad i forb&Uande till 
Skandinaviens ofriga skogstrad med undantag mojligen af bokeu, ocb 
att denna inyandring skett fr&n oster. 

Forsta afdelningeu (s. 7 — 42) bar jag benamt: >Die Bolle der 
Ficbte in der Entwicklung der skandinayiscben Pflanzenformationen». 

I denna soker jag for de skandinaviska yaxtregioner, i byilkas 
nutida vegetation granen ing&r, utreda grunddragen af de vigtigare 
vaxtformationernas utvecklingsbistoria med bansyn till, om granen 
spelar n&gon betydelse i densamroa ocb, om s& ar fallet, i byilken 
grad. Jag stoder mig dervid dels utora p& HULTS for Skandina- 
viens biologiska yaxtf^eografi epokgorande arbeten pk uppgifter af 

Hennino, SkArman, Kellgrbn, Elfstrand, Vaupell m. fl., dels 
p& egna undersokningar frUn sodra Finland, Norrland, samt sodra 
ocb mellersta Sverige. 

Den for fr&gan i sin belbet vigtigaste delen af denna studie 
beror v&ra mest vanliga skogstrads — granen ocb tallen — omse- 
sidiga forb&llande till bvarandra. Jag soker d& uppvisa, att de skan- 
dinaviska tallskogame efter bottenskiktets beskafifenbet lampligast bora 
uppdelas i tv& bufvudtyper: pineta cladinosa HULT med bottenskikt 
af lafvavy tillborande slagtet Cladonia subsp. Cladina ocb slagtet 
Stereocaulon samt pineta hylocomioaa SerNANDER med bottenskikt af 
mossor^ tillborande slagtena Hylocomium ocb Dicranum (dessutom be- 
skrifvas nftgra mindre betydande, egendomliga tallskogsvarianter, nar- 
mast beslagtade med p. cladinosa). Enligt sarskildt UULTS forsk- 
ningar ar den forstnamda, eller rattare sngdt det utvecklingsstadium, 
ban benamner eladinetum ericosum^ en slutformation, i bvilken intet 
nytt tradslag kan tranga in; enligt allt bvad jag p& en mangd skilda 
punkter af Skandinavien funnit. ofverg&r den sistnamda i granskog, 
abiegnum hylocomiomm HULT. 

Fr&gan om dessa tallskogars fordelning inom Skandinavien blir 
s&lunda for kannedomeu om granens utbredning af fundamental natur, 
men ar annu foga utredd. Af de uppgifter, jag dels ur litteraturen, 
dels p& enskild vag lyckats erbAlla samt af egna observationer bnr 
jag ^tminstone kunnat f& fram 8& mycket, att p. hylocomiosa ega 
mycket storre utbredning an p. cladinosa^ ocb att i Skandinaviens ek- 
region p, cladinosa aro temligen sallsynta, i Norrland soder om 64' 

* Som 0. Andbrsson med ratU framhlUer, m&ste man beklaga att Gloeb- 
8BNS vigtiga arbete >Ve8tlandtgraneii og dena iDdvaDdrings-Veie* ej refererats i 
Dlgon storre tidskrift. 1 ScHtBBLERS bekanta Norgea Vaxtrige, late Bd, 1885, 
late Bd, 2det Hefte og 2det Bd, late Hefte 1886, pag. 396—405, bar emellertid 
GL0ERSEN ajelf med baDviaoing till denna sin nfbandling (1886, pag. 402) redo- 
gjort for Tigtigare delar af denaamraa. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5ren. fOrhandl. N:0 149. Bd 14. Haft. 3. 261 

itminstone ej synDerligen allmannaf men att de i nordligaste Sverige 
och stora omr&den af det in re ocb nordligaBte Finland hafva stor ut- 

Hvad graneus forb&llande till de akogbildande loftraden ang&r, 
8& soker jag visa — dervid stodjande mig p& HULTS och Malmes 
audersokningar — att den i v&r bokregion ar boken underlagsen i 
kampen for tillvaron, men att den i de ofriga regionema (llex-Ttgio- 
neu raedraknas ej) upp till barrskogsgransen undantranger bjork, asp, 
gr&al o. s. v., hvilka jemte de s. k. adla loftraden endaat i vissa 
till arealen obetydliga formationer af uier eller mindre relikt natur 
iinna en skyddad fristad. 

Forsumpningarnes vegetation utvecklar sig ytterst l&ngsamt &t 
formationer, i hvilka gran och tall spela en vexlande rol. K&rrens 
ntveckling kulminerar i abiegna hylocomioaa eller i a. sphagnosa HULT 
och pineta sphagnosa SernandeR; mossarnes i p. sphagnosa och i 
vissa delar af norra Skandinavien a. sphagnosa. 

For granens upptradande vid sin vertikala och horizontala grans 
ansluter jag mig till KlHLMANS njligen nttalade ftsigt, att i det Skan- 
dinaviska flororar&det n&gon tall region {regio subsylvaiica) i Wah- 
LEXBERG6 mening ej existerar, utan att bar s&val som i andra delar 
af den gamla verldens^skogsomrftde granen i b&da riktningar g&r hogre 
an tallen. I vissa fjiilltrakter, specielt efter Elfstrands och mina 
undersokningar i de jemtlandska, visar jag, att den i l&ga sterila for- 
mer g&r in ej blott i bjorkregionen, utan afven upp i regio alpina, 
I dessa regioner anser jag den dock ej ega n&gon vidare utvecklings- 
historisk betydelse, men i det egentliga barrskogsorar&dets ofre delar 
forh&lla sig till de skilda formationerna p& samma satt som nyss skil- 
drades for dess lagre. 

Hufvudresultatet af dessa undersokningar blir, att de allra fiesta 
af de skandinaviska vaxtformationema inom ek- och barrskogs-regio- 
nerna ej kuuna motstft granens p&trangande, utan att de tyckas vara 
domda att efter langre eller kortare tidrymder 6fverg& till granskogar, 
dels typiska abiegna hylocomiosa med dess varianter granlundar och 
grankarr, dels granmyrar a. sphagnosa. 

Fdrutsatt att naturen under t. ex. ett halft ^rtusende under 
samma klimatiska forh&llanden som de nuvarande fullkomligt friti 
utan n&gon som heist storande yttre inflytande iinge utveckla sig — 
med detta yttre inflytande roenar jag kulturmenniskans ingripande och 
skogseldarne, de tv& faktorer, hvilka till storsta delen orsaka, att ej 
vaxtverldens utveckling hos oss kulminerat i de slutformationer. man 
teoretiskt kan framkonstruera som slutm&len for deusamraa — skulle 
s&lunda den skanrlinaviska vegetationen hafva foljande utseende. 

I Sveriges bokregion vore granskogarne, som under de forsta 
arhundrandena betydligt vidgat sig, fullkomligt splittrade af boken, 
som ofver storre delen af omrfidet skulle bilda sammanhangande be- 
st&nd. Men norr om denna region anda upp till de regioner af 
fjellen och norra Skandinavien, der granen kan bibeh&lla sin trad- 
form, skulle en dyster enformig granskog bilda ett ofantligt tacke, 

Digitized by VjOOQIC 


hvfHTB sammanhaug endast har och der skolle afbrytas af oformiga 
partier nied ea olika yegetation. 

Af hvilka Tixtfortnationer skuUe dessa dnr kunna besti? 

I norra Sverige och m&nga trakter af Finland apptogo tall- 
moame betydliga omr&den, sddenit skolle man ifven sparsamt knuna 
antraffa denna formation, men for ofrigt skulle tallen vara temligeu 
sallsynt utoro p& forsumpningarne, hvilkas uttorkning skridit anna 
langre fraro&t och om ocks& de vUta forrnationerna anna egde en 
ansenlig utstrackniug, ej s& litet okat den terrang, som pineta sphag- 
nosa i storsta delen och abiegna sphagnosa i n&gra nordliga delar af 
Skandiuavien nu inraga. 

Igenv&xningen och uppgrundningen af sjdnrne och afven vatten- 
dragen akuUe &n ytterligare ha framskridit och derigenom den ter- 
riing, p& livilken skogsformationema och eventuelt granformationema 
skulle kunna inrycka, men fr&n periodiskt ofversvammade eller for 
akarpt v&gsvall utsaita strander skulle granen vara utesluten. 

S& fans ocks& smfi flackar af ur Ortmmia'Cladonia'infYor ut- 
vecklad tallskog p& berg och klippor, p& hvilka man for ofrigt skulle 
kunna antr&ffa spridda exemplar af flere slags triid, af hvilka dock 
blott tallarne kunnat sammansluta sig till en verklig formation. 

Loftrftden skulle forete en fullkomligt spningd utbredning. £n- 
staka skulle bjorken ftnnu kunna skjuta upp bland de glesa tallarne 
i pineta cladinosa och i cladineta tricosa och i somliga trakters 
myrar spela en visa roll. Blandade i olika proportioner skulle iof- 
tr&den i allmanhet och bland dera i norra Skandinavien sarskildt 
bjorken har och hvar finnas qvar i de lundartade formationer, hvilka 
nysa omnamdes som varaktiga, men relativt foga utbredda relikter p& 
vissa gynsamma platser sSsom p& vissa slag af beggrund, i vissa kalk- 
trakter o. s. v. 

Nasta afdelning (s. 42 — 89) »Die geologischen Zeugnisse von 
der Einwanderung der Fichte in Skandinavien» ar afsedd att genom 
fakta hemtade fr&n den qvartara geologien, sarskildt dess vaxtpalaon- 
tologiska del, lemna n&gra bidrag till fr&gan, om nar nu denna mak: 
tige inkraktare brot in i den skandinaviska vegetationen ooh huru deu 
efter sin invandring s& sm&ningom intill v&ra dagar deltagit i dess 

Hufvudsakligeu efter 1)E Geers arbete >0m Skandinaviens nivA- 
forRndringar under qvartar-perioden» gores en sammanfattande ofver- 
sigt af v&r kannedom om de forskjutningar, den skandinaviska stnmd- 
linien underg&tt efter den sista landisens afsm&ltuing. Tre snrskilda 
>sankningar* beskrifvas med hansyn till sitt ungcfarliga forlopp och 
sina aflagringsprodukter, nemligen den senglaciala och postglaciala, 
hvarforutom for Ostersjo-backenet raellau dessa inskjutes en tredje 
sankning »^ncy/t/«-sankningen». Hvarfor den af MUNTHE p&visade 
Ancylus-n^pn antages hafva haft en sarskild — om ock kanske mycket 
obetydlig — transgression, beror hufvudsakligen p& att MUNTHE och 
forfattaren p& Gotland funnit en Ancylus-yM hvilande p& sotvattens- 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. F5RBN. f^RHANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 263 

£q kort framstKllniiig af de fynd af gran aoiii ftro gjorda i vAra 
raarina aflagrinf^r foljer bftrpA. Af denna framg&rf att endatt det post- 
^laciala bafTets depoaita &ro f^ranleroningsforande, men att n&gra fynd 
i norrlandska elfsaudsaflagringar, aldre &ii den tidpunkt, d& det post- 
^laciala hafvet n&dde maximum af ain utbredning, tyckas utvisa, att 
fore denoa tidpnnkt granen troligen aaknades i mellersta delen af 
den skandinaviaka balfon, eller Atminatone ej spelade aamma rol som 
i nutiden. 

Den & aid. 49 k min afbandling lemnade uppgiften, att fynd- 
orten for gran i postglaciala marina lager p& Gotland (Ir belagen i 
Hall aocken, bar inkomroit genoro fbrvexling. Den ar nemligen be- 
liigen i Rate socken. Vid tiden far afbandlingens utarbetande raed- 
deJade mig MUNTHE, att fyndet barstammade fr&n Rute elier Hall, 
mojligen fr&n den sistn&roda aocknen, alldenstund en marin postgla- 
cial aflagring derstadea inneboll talrika vaxtleraningar; belt nyligen 
bar ban emellertid blifvit af prof. Nathorst upplyst om, att det 
^otlandska granfyndet forakrifver aig fr&n ett i Rute aocken taget 
prof, hvilket jemte andra inlemnade till Vet.-Akaderoien efter full- 
bordandet af den resa, som ban med underatod af Akademien fore- 
tog p& norra Gotland sommareu 1886. Fyndorten vid Rute ligger 
8 & 9 m ofver bafvet. Enligt De Geers isoauabassystem for den 
postglaciala bojningen skulle denna fyndort ligga p& ungefar samma 
kurva som Snackgardet norr om Visby, der prof LindstrQm iakt- 
tagit den bittills bogst obserrerade postglaciala strandvallen p& Got- 
land, 80 fot (23.7 5 m) ofver bafvet. Utg&ende fr&n denna siffra skulle 
fyudet ligga vid 34—38 % af P. G. 

Vid £nkdping finnes i en postglacial lera tillsammana med lem- 
ningar af ek, tall, tSalices^ Zostera marina o. s. y. afven leraningar 
af gran, bvilkas minimi&lder blir den tidpunkt, d& Ostersjon stod 12.5 
hogre an nu. Detta blir i procent 25 % af P. G. 

I de norrlandska elfsandsaflagringame, bvilka jag tolkar som ma- 
rina, aro fynd af gran gjorda p& n&gra punkter. D& det omtaias, att 
d^n norrlandska elfsandsfloran i en framtida uppsats narmare skall be- 
bandlas, omnamnes blott ett forut publiceradt fynd fr&n Ume-elf, 
sarot att den bogsta punkt, p& bvilken jag antraffat lemningar af 
gran, l&g 45 m ofver bafvet. 

Efter detta leranas en Sfversigt af de Skandinaviens supramarina 
bildningar, i bvilka vaxtlempingnr kunna antraffas. Harvidlng be- 
bandlas torfraossar, svamsand ocb svaralera samt kalktuffer. 

Forst lemnas en kort framstallning af den nppfattning, jag i 
fr&ga oro de skandinaviaka torfmossarnes petrografi, stratigrafi ocb 
palaontologi ansluter mig till. Narmast foljer jag d& de uppslag ocb 
ocb den terrainologi, som leranats af VON POST, Blytt ocb Steen- 

Gyttja ocb dy tages i samma bemarkelse som V. POST fram- 
stalt i K. Vet.-Akad. Haudl. 1862. For torfarterna framatalles en 
p& genctiska grunder fotad expose af vigtigare arter: GrOstorf med 

Digitized by VjOOQIC 

264 anmAlakpin ogh kritiksr. 

underafdelningarne Phagmites- och Carex-iorf samt Mosstor/ med 
underafdeliiingarne Sphagnum' och AmblyBteginm-iori, 

Hvad det stratigrafiska betraffar, sluter jag inig nara intill Blytts 
bekauta teori med uttryckligt framhAllande af att bans Asigt om de 
vexlande periodernas lika langd och sambaDd wed vissa astronomi* 
ska fenomen lemnas som en fuUkomligt oppen frAga. N&gra syn- 
punkter framatallas, ur hvilka vissa skenbara anomalier i torfmossar- 
nes byggnad, auTanda som bevis root Blytts teori, kunna inpassas i 
bans skeroatiskn uppstallning. 

^^TEENSTRUPS klussiska palaontologiska utredning af det sydvest- 
ligaste Skandinaviens torfmossur anses i hufvudsak kunna, som Blttt 
gjort, inpassas i dennes mera stratigrafiska skema (Steenstrits asp- 
period skulle s&lunda sammanfalla med Blytts forsta subarktiska 
period, bans ekperiod taga sin borjnn samtidigt med BLYTTS boreala 
o. s. v.). Att en viss oklarhet r&der ang&ende BLYTTS subarktiska 
perioder framh&lles dock. 

Uarefter ing&r jag p& frfigan oro basta sattet for att kunna till- 
dela dessa skandinaviska torfmosslager %k goda ftldersbestaraningar — 
vare sig af absolut elier relativ art — som mojJigt. Harvidlag Tastes 
sarskild vigt vid de qvartara niT&forandringame. Fr&gan om t. ex. 
Tid hvilken BLYTTS period, den eiler den niv&forandringen intradde 
i ett visst stadium, kan man komma narmare inp& lifvet genom att 
undersoka byggnaden af de torfmossar, hvilka aro under- eller ofver- 
lagrade af bildningar, hvilka man med sakerhet vet hora till ett ai- 
dant stadium, eller ligga p& en viss niv&, hvars forh&llande under de 
olika niv&fbrandringarne man temligen noga kanner. 

De enda direkta undersokningar, som foreligga i detta han- 
seende, aro gjorda af Blytt sjelf i Norge, specielt dess sydostliga- 
ste del. 

N&gra bidrag till fr&gan om huru dessa forh&llanden gestaltat 
sig i andra delar af Skandinavien lemnas. 

S& namnes t. ex., att den Ancylus-yM^ hvilken nyss angafs 8&- 
som hvilande p& sotvattensbildningar, betccknar hogata ^Dcy/ti^gran- 
sen i trakter, och att jag i de uuderliggande torf- och bleke-lagren 
jemte glaciala former s&som Dryas octopetala och Betula nana funnit 
subgluciala s&som Betula odorata och Populus tremula, samt att denna 
strand vail p& en stracka nedanfor en klippbrant ofverlagras af en 
maktig bleke-bildning med tv& inlagrade skikt af furustubbar. 

Vidare redogores for byggnaden af n&gra norrlandska, uplandska, 
sk&nska och gotlandska torfmossar, liggande under P. G. 1 ingen af 
dessa antraffas aldre lager an atlantiska. P& dessa foljer ett subborealt 
stubbskikt och derofver en af nutida vegetation kladd subatlantisk torf. 

P& grund af dessa och andra sakforh&llanden uttalas som troligt: 

1) att den senglaciala sankningens maximum infoll i den ark- 
tiska perioden och att under denna en ej obetydlig del af den sen- 
glaciala hojningen egde rum. 

2) att ^ncy/(/^8ankningens maximum infoll under den subark- 
tiska perioden, sannolikt under dess sista — insulKra — skede. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5ren. fQrhandl. N:o 14S. Bd 14. Haft. 3. 265 

3) att deu pottglaoiala Binkningens maximum tillbor tiden efter 
borjan af den atlantiska peiioden, i hnlken Atroinstone halften af deu 
postglaciala hojningeu fuller. 

Efter denna ullmauna dfversigt af de skandinaviaka torfmossarnes 
bjg^nad och ftlderaforhftllanden ofverfj^ftr jag till en skildring af de 
fynd af gran, som ftro gjorda i denaamma. 

Forst frarah&Ues, huru genom Steenstrups bekanta kritiska un- 
dersokningar ofver de barrtr&dslemuingar, hvilka antraffats i de dan- 
ska skogmosaarne, och bland hvilka afven gran uppgafs, detta tr&d 
atrokits frAn Dan m ark w sabfosaila flora. 

GUNNAR Andersson bar, fornftraligast p& grund af att ban vid 
aina omfattande studier ofver svdsk&nska torfniossar ej funnit sp&r af 
granen, uttalat aig for, att ett ungefar liknande forhAUande egt rum 
i Sverige, 8& att, om rester af grau verkligen akulle antraffaa i vAra 
torfmossar, dessa endast skulle vara till finnandes i raoasames allrn 
jngata delar. (Svenaka Moaskulturforen^s tidakrift 1890). 

Denna slntauta anser jag dock vara nAgot ofverilad. Ty dA 
roan redan vid tiden for desaa nttulanden kande fynd af gran i post- 
glaciala marina aflagringar, som bildats under med de nuvarande 
ganska olika nivAfbrbAllanden, borde afven sAdana kunna goras i 
temligen gamla torfskikt, 

I det foljande soker jag ocksA visa att granen ej pA nAgot satt 
kan kallas sallsynt i vAra torfmossar och att roan ingalunda kan 
kalla alia de lager, i hvilka de^s leroningar forekomma, for mossarnes 
allra yngsta. 

£n redogorelse for de gjorda fynden blir hAnridlag delvis onodig, 
dA GuNNAR Andersson i foregAende hafte gjort en samroanstallning 
af nastan alia de svenska. Till Andersson's resume af min lAnga 
beskrifning ofver Lopeskarrets byggnad ber jag att fk gora nAgra 
tillagg. De aldsta granlemningarna skulle ligga i gyttjan pA torfven 
roed tall och hassel och harstamma frAn atlantisk eller subboreal tid. 
Som mycket antngligt framstaller, att atminstone i borjan af denna 
senare period granen vuxit i Lopeskarrets orogifningar. 

Herr ANDERSSON bar en egendorolig benagenhet att soka pruta 
ner roaktigheten af de skikt sora ofverlagra granleroningar. I sitt 
referat af roin profil n:r 1, 2 fAr ban den pA den granlemnings- 
fbrande Car^or-torfven liggande, afven granforande torfarten blott till 
0,5 m, dA jag anger 0,85 (0,50 + 0,35). Vidare namner ban visser- 
ligen, att jag vid b. i karret funnit rikliga granleroningar i den 1,6 m 
roaktiga ofre torfven (i roin redogorelae stAr dessutoro att dessa aro 
mycket rikliga langst ner i detta lager), men ej att jag pA detta stftUe 
funuit granbarr och grankottar i sjelfva bottenlagret, direkt under 
de stubbar, som stA i den ofre torfvens understa del. 

FrAn Finland omnamnas tre moasfynd af gran (Nyland och 
Osterbotten), alia, som jag soker visa, yngre an den postglaciala 
sankningens roaxirouro; for Osterbotten fyndet (af J. ROOS), som ar 
gjordt i bottnen af ett 130—140 fot (38.6—41.6 m) ofver hafvet 
liggande torfmossbacken, anser jag atlantisk Alder vara meat trolig. 

Digitized by VjOOQIC 


I avdmlera m ett fynd af granlenrningar ^ordt. I Lojo an, 
(Nyland) har HULT i en antagligen under P. 6. liggande avain- 
lera pA 1,5 fota djap funnit kottar och barr af gran. 

I de skandinafiaka kalktufferna, hnlkas flora vi genom Nathorst 
kftnna fr&n Norrland, Sk&ne, Vestergotlaud och Ostergdtland och 
genom Elberling fr&n Danmark har man annu ej antr&ffat n&got 
fip&r af Picea Abies (L), Vk att dock verkligen kalktuff bildata after 
grancns invandring, anfbres som bevis en roindre p& granbarr rik 
kalktuffaflagring fr&u Axberg i Nerike. Den ligger under P. 6. 
och om dess &lder sages, att den kan vara fr&n hvilken dd- 
punkt som heist mellan tiden omkring det postglaciala hafvets maxi- 
miutbredning och nutiden. 

Vid den Aterblick, som kastas p& de skildrade fynden af gran i 
Skandinaviens supramarina kvartiira aflagringar, framh&lles, att sanno- 
likt intet af dem ar aldre an atlnntiskt och lika sA litet aldre an 
den tid punkt, d& den postglaciala sankningen n&dde maximum af 
sin utbredning och att sAlunda full ofverensstammelse r&der med de 
utsagor de marina vaxtlemuingsforande aflagringarna lemnade. 

Hvad kan nu orsaken vara till att man pft Skandinaviens jord 
ej fhnnit granlemningar i n&got aldre skikt? Svaret harp& samman- 
hanger naturligtvis p& det narmaste med frftgan, vid hvilken tid 
granen forst invandrade i Skaudinavien, p& hvilka punkter detta 
skedde och med hvilken hastighet och i hvilken rigtning denna in- 
vaudring fortskred. 

Efter en kort med exempel upplyst framstallning af huru ringa 
procent af den samtida floran har utaigt att bli representerad i de 
under biidning varande aflagringar, i hvilka vaxtrester komma att 
bevaras, framh&lles, huru forsigtigt man m&ste g& till vaga, d& slut- 
satser skoln dragas ur negativa palaontologiska vittnesbord. Sam- 
tidigt framhftlles dock, att i de grankladda delame af Skandinavien 
de recenta bildningar, som ej inneh&lla allt f& sm& porticner vaxt- 
lemningar, sallan sakna granrester, samt vidare pA vissa vaxtfydo* 
gnomiska grunder, att granen, vid hvilken tidpunkt den an borjat 
sprida sig ofver Skandinavien, derefter egt en med den nutida — 
kulturmenniskans inflytande naturligtvis .tankt som uteslutet — p& 
det stora hela temligen analog betydelse. Jag h&Uer s&lunda fore 
att om i granfr&gan de negativa palaontologiska vittnesborden blott 
stoda sig pH tillrackligt omfattande undersokningsmaterial, men utan 
fara kan tilldela dem en tungt vagande betydelse. 

De negativa resultat i granfrftgan, till hvilka SXEENSTRUP, 
GUNNAR Andersson och GL0ERSEN vid sina omfattande undersok- 
ningar af Danmarks, sodra Skdnes och det vestanfjeldske Norges 
torfmossar kommit, berattiga, jemte en del geograflska fenomen, till 
iitt utesluta tanken p& granens invandriug fr&n sydvest eller vester. 

Det &terst&r d& att tanka p& n&gon annan eller n&gra andra 
vandringsvagar i oster eller sydost. 

Tyv&rr vet man intet om de ostfinska torfroossames samman- 
sattning. Mycket talar for, att Nordrysslands granskogar redan tidigt 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5ren. fOrhandl. N:o 14S. Bd 14. Haft 3. 867 

valtrat en bred vandringsstrora &t ve8ter. EOOS' fynd af gran i 
bottnen af en Osterbottnisk torfmoMe tyckes ocksA Tita att den i 
vestra Finland eger en ej obetydlig &lder. Till den akandinaviska 
halfon anser jag, att deasa Finlands granakogar komrait dels frftn 
en del af den oerhorda landttracka, som akiljer Bottenvikens nord- 
speta och Norra ishafvet, deU ofver Bottenviken och Bottenhafvet 
apecielt ofver Kvarken och Alands haf. 

Att granen, som Nathorst forst an tag! t, ofver den egentliga 
Oatersjon och Gotland yandrat in ofver sydoatra Sverige, h&ller jag 
nied hanvisning till MUNTHES fynd som mycket troligt. 

Nathorst sager i sitt foredrug vid Vetenskapsakademiens hog- 
tidsdag 1887 sarat i Nature 1889: »Det lider derfor ej nftgot tvifvel, 
att granen till oss invandrat fr&n oster, ett faktura som st&r i full- 
komlig ofverensstaromelse med granens nntida ntbrediiiug oster oro 
Ostersjon. Men denna invaudring kan icke hafva skett ofver landet 
norr om Bottniska viken, enftr dettn omrftde, forst i senare tid kan 
antagas hafva egt det for granena eiistens nog blida klimatet. Mera 
sannolikt ar, att invandringen skett ofver Gotland eller Aland till 
aodra eller mellersta Sverige och att granen derifr&n. spridt sig 8& 
val mot norr, som mot vester och 8dder.» 

GuNNAR ANBERSSON omtalar att det naturligtvis aldrig varit 
Nathorstb imening p&8t&, att icke denna vag sedennera begagnats 
af en del af den till norra Sverige inkommandc grankon tinged ten, 
ntan att bans yttrande afsSg granens forata invandring till oss.* 

Nathorst tyckes s&lunda, om jag forst&tt detta riltt. dela min 
&sigt, att nordlignste Sverige raottog sina forsta granakogar fr&n Fin- 
land, men anse orsaken till, att ej ndgon invandnng ofver dessa 
trakter egde rum vid den tidpunkt, d& granen ofver Aland och Got- 
land gick ofver till sodra och mellersta Sverige, vara ett for granens 
existens ej nog blidt klimat. I min uppsats p&pekar jag med hftn- 
vianing till HULTS vftxtpalaontologiska och vaxtfysiognomiska uuder- 
sdkningar i trnktema mellan Aaavasaksa och Pnllastunturit det enligt 
min tanke osannolika i ett s&dant antagande. D& det ej gerna kan 
innebara, att en mera tillf&Uig temperatumedsattning bar skuUe egt 
ram vid tidpunkten for granens forsta npptradande llkngre soderut 
p& den skandinaviska halfon, skulle det foruts^tta, att klimatet vid 
en tid s& l&ngt efter sista laudisena afsmaltning, att ehen redan 
spridt sig ofver sodra Sverige — ty det ar val nastan bevisadt att 
forst sedan detta skett, granen inkom dit — annu ej i nordligaste 
Sverige och Finland — t. ex. i trakterna omkring Tome- och Kemi 
elfvar mellan 66' och 67" — hunnit antaga nog tempererad karakter 
f&r att tillAta existensen af ett trad, som nu inom stora delar af det 
skandinaviska floromr&det ej blott g&r upp i den yttarsta barrskogs^ 
gransen, utan afven, om ock i sparsamma exemplar, upp i bjork- oeh 
fjallregionema. Skogsflorans konstituenter, t. ex. tallen, skulle s&- 
lunda i dessa trakter icke kunnat vara mycket aid re an granen, 
kanske i stallet invandrade ungt*far liktidigt med eller senare an 

Digitized by VjOOQIC 

268 anmXlanden ooh kritiker. 

Sedan jag derefter sokt visa, hum graneii) efter att under tid- 
punkier, 8om lig^a hvarandra temligen nara, har bdrjat uppMda 
langs Sveriges ostsida, soker jag folja den pA dess vidare, p& del 
stora hela &t vester riktade vandring. 

Till hvilken tidpunkt hnr man att forl&^ga g^anens f5rsta npp- 
tr&dande p& skandinavisk jord? Dervid hanvisas till de kvartara af- 
lagringarnes vittnesbord, om att granen pA den skandinaviska halfon 
antagligen ej fnnnits fore den boreala tidens slut och den postglaciala 
sankningens roaximnm, men att den troligen Atminstone i de ostra 
delame funnits under atlantisk tid. S& centralt som i Nerike tycket 
Lopeskarret visa, att granen mojligen redan dA leranat spAr af sin 
tilWaro. Men hum lange den funnits i Skandinaviens ostligaste delar, 
vet man ej. Att vandringen derifrAn och till Sverige Atminstone ej 
upptagit nAgra mycket stora tidrymder, framhAUes som troligt. 

Med hrilkn formationer fick granen under sin vandring vesterut 
antagligen kampa, och hvilken blef denna karaps antagliga utgAng? 
PA grand af den uorrlandska kalktuff-florans beskaffenhet framhAUes, 
ntt tallen troligen fore granens ankomst beherskade norra Sveriges 
vegetationsfysionomi. Den atlantiska periodens insulara klimat borde 
gynna utveckliugen af pineta h^locomiosa, just en formation, i hvilkes 
granen finner en kraftig vehikel for sin vidare ntbredning. I sodra 
och mellersta Sverige hade under den boreala tiden stora och vidi 
spridda vftxtsamballen, i hvilka ekeu oeh de adla loftraden spelade 
hufvudrolen, konstituerat sig. Som jag forut sokt visa, intranger 
granen blott i vissa af de vaxtsamhallen, i hvilka de adia lohraden 
bilda skogsskikten. Ofver mellersta oeh sodra Sverige skuUe alltsA 
granens spridning gAtt jemforelsevis lAngsammare; emellertid lyckades 
den spranga ej blott storre delen af tallskogarne, bjorkbackarne och 
aspdqngarne, utaa afven en del ekskogar med hasselundervaxt, en del 
lunddalder o. s. v. 

Det framhAlles dock, att i de bergatrakter, som bilda gransen 
mellan Svealand och Qotaland — Kolmorden, Tyloskogen ock Tiveden 
— der de adla loftraden efter torfmossames vittnesbord visserligen 
ogt en vida mer sammanhangande ntbredning an nu, men aldrig 
lieherskadt vegetationen, granen fortare kunnat vaudra vesterut At 
Vermland och som ett torfmossfynd i Dalsland tyckes utvisa, anlanda 
dit redan i subboreal tid. 

Ett kapitel egnas At frAgan om granens forhAllande i de trakter, 
der boken for nArvarande beherskar vegetationen. Boken Ar som 
bekant euligt SxEENBTRUP Danmarks sist invandrade tradslag och G. 
Andersson har ej funnit nAgra spAr af dess tillvaro i sodra SkAnoa 
torfmossar. Dock ar ej boken ett sA ungt trad i den skandinavitka 
floran, som man vanligen forestaller sig. Den finnes verkligen i de 
danska torfmossarne. HANSEN har i en sAdan funnit talrika lemuingar 
af bok pA omkring 6 fots (1.8 m) djup. 

Jag framkastar mojligheten af att boken borjade sin vandring i 
Skandinavien under den atlantiska periodeu. Under den boreala 
perioden nAdde sannolikt ^ncjy^N^-hojningen sitt maximum Jag an- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. pOrhandl. N:o US. Bd 14. Unit. 3. 269 

tager att samtidigt dermed stora omr&den af Nordsjo-botten l&go 
otver hafsytan och att AJ d& den en^lska kanalen existernde. Den 
inverkar p& hafisstrommar och vindriktningar, som denna fordeluing 
mellan haf och land skulle medfora, bidrog sAkerligen till den boreala 
periodens kontinentala karakter, oro den t. o. in. oraakade denna 
karakter, kan man naturligtvis ftnnn ej afgora. D& den eugelska kanalen 
uppatod, sankte sig samtidigt stora delar af det fatlland, som hade 
strackt sig ofver stora omr&den i sodra delen af deu nuTarande 
Nordsjon ; Sunden mellan Jylland och Sverige uppstodo, och den saltu 
strdm, hvarigenom Skandinaviens postglaoiula sHnkning inleddes, brot 
in. Jag har sokt forlagga den atlantiska perioden till en tid, p& 
dessa markliga geologiska fenoraen egde rum. De forftndringar i 
hafsstrommar och Tindriktningar, som genoro dem blefvo en foljd, 
utofvade sannolikt p& den atlantiska periodens klimat ett inflytande, 
som var motsatt det jag sokt visa att Anq/lus-hopingen utofvade pA 
den boreala periodeu. Klimatet antog en afgjordt insular karakter, 
och boken skulle s&lunda tiuna de mest gynsamma betiugelser for 
att utbreda sig ofver sydvestra Skandinavien. 

Granen skulle s&lunda i jemforelse roed boken vara angeHir lika 
^ammal eller n&got iildre p& Skandinaviens jord. P& gruud af sina 
i jemforelse jned granen d&liga spridningsanordningar kanske dock 
boken af Belterna och Oresund blef betydligt hindrad p& sin vundring 
till den skundinaviska halfon (Jmfr. att bok saknas p& de genom sina 
klimatiska forh&llanden till bokregionen horande dame Bomholm och 
Oland). I norra Sk&ne, Halland, Blekinge och sddra Sm&land fann 
kanske boken s&Iunda vid sin ankomst granskogar fbre sig. Med 
dem boijade boken genast en segerrik kamp, hvilken dock sannolikt 
aldrig blef genomford ofver storre omr&den, emedan formodligen men- 
niskan redan vid borjan af denna konflikt egde form&ga att inverka 
p& skogstr&dens fordelning. 

Ett annat kapitel egnas den sv&ra fr&gan, om granen vid sin 
invandring inforde n&got nytt element i den skandinaviska floran. 
For att antyda, burn man bland denna floras ostliga typer roojligen 
skulle kunna framleta n&gra af dem, som &tfoljt granen p& dess 
vandringst&g, anforas skalen, hvarf5r jag anser Sphagnum Wuljiamim 
som en af de f& former, som jag for narvarande misstanker s&som 
>granvaxter». Dessa aro dels fotade p& den ifr&gavarande mossans 
utbredning inom och atom Skandinavien, dels p& de vaxtformationers 
utvecklingshistoria, i hvilkas sammansattning den deltager. 

I den sista afdelningen (s. 89 — 94), soro behandlar »Die 
geologischen Z^ugniase von der Geschichte der Fichte auserhalb Skan- 
dinayiens* gores en sammanstiillning af n&gra strodda fynd af fossil 
eller snbfossil gran ntom Skandinavien for att derigenom lemna litet 
material till en framtida utredning af granens historia i den gam la 
verldens skogsomr&de. 

I miocena lager har som bekant OSWALD Hber funnit gran- 
lemningar b&de p& Spetsbergen och Grinnel-Iand. 

Digitized by VjOOQIC 

270 anmAlanden och kritikbr. 

Dessa voro de enda tertiiira fynd af gran, torn Heer k&nde, 
och han sagger ocksft uttryckligen, att den taknas i del tertilira Eoropa 
och ankominit dit forst i kvart&r tld, sedan den till foljd af klimatiaka 
foHlndringar doit ut i hoga Nordeii. Oentemot detta framh&lles, att 
den &tminstone redan under pliocen bort Tandra ner till Europa, 
hvars flora vid denna tid i allmilnhet tjckes hafva egt en tempererad 
prage]. Soin vidare sk&l harfor framh&lles, att Gbyler och KiNKELIK 
i den ofverpliocena florun vid Niderruad och Schleuse trott sig igen- 
kiinna Pieea Abies (L.)y och ntt B. J5N6SOK bland de barrtradskol, 
som S. A. TULLBERQ och Natuorst forst funnit i den tertiara 
basalttuffen vid Djupadal, funnit sftdana, som till sin byggnad narmast 
ofverenstamraa roed gran. 

£n mangd fynd af gran fr&n mellersta och vestra Kuropas kyart&r 
anfbras for att visa, huru allt sedan dess tidigaste skeden graneu 
tyckes hafva iug&tt i dessa trakters flora. Som praglacial finnes 
graneu i Norfolk i England, som interglacial i Schweiz i de bekanta 
skifferkolen vid Durnten, Utsnach och Wetzikon samt i den bekanta 
nu allraant som interglacial tolkade Hottinger-breccian. Flichss 
forskuingar fr&n mellersta Frankrike relateras. Af ett par granfynd, 
som han gjort, tolkas det ena som sannolikt interglaciait, det senare 
som postglacialt eller mojligen samtidigt med den sista istiden. 

Af postglaciala granfynd lagges sarskild vigt vid dem, som af 
Steenstrup for mer an 40 &r sedan och af Keilhack, Fischer- 
Benzon och Knuth p& de sista &ren gjorts i Slesvig-Holstein. De 
torflager, i hvilka grau funnits, aro holjda af sand och fortsatta ut p& 
Nordsjons botten, afven der forande tika lemningar af gran. 

Dessa torfmossar aro enligt min tanke sankta under hafsytan 
mot slutet af den boreala perioden, hvadan granlemningarue ej gerna 
kunna vara yngre an denna tid. Ttterst intressant ar s&lunda att se, 
att granen i de delar af vestra Europa, der den nu mera ej finnes 
vild, ingfitt i vegetatiouen fore engelska kanalens bildning. (For att 
de ifr&gavarande lagren ej som Keilhack autagit for Lauenburg- och 
Zeise for Schulau-fynden aro interglaciala, utan postglaciala, fram- 
h&lles H. Crbdners, Geinitz, Wahnschaffes och Fischer-Benzons 

Att dessa slesvig-holsteinska granskogar aldrig s&ndt n&gra ut- 
lopare till Skandinavien, kan man tryggt antaga p& grand af Steen- 
STRUPS omfattande undersokuingar af de danska torfmossarae. 

Forut antogs, att det var fr&n Ryssland Skandinavien raottagit 
sina granskogar. De ryska granskogarnes &lder och utvecklingshistoria 
^ro ann'u holjda i morker. Emellcrtid torde de st& i intimt samband 
med Sibiriens. Att dessa aro relativt gamla, k&nner roan genom ett 
fynd af SCHMIDT, som i bottnen af en torfmossc vid Jenisejs ofre 
lopp ofvan den hogsta marina gransen fann lemningar af Picea Abies 
u. obovata. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5ren. f()]UIANDL. N:o 148. Bd 14. Haft. 3. 271 

Med aoledniQ^ af dennu niin uppsnts om g^ranens invandring i 
Skandinavien bar GUNNAR Andersson i forra haftet af desaa for- 
handlingar infort en uppaats >N&gra ord om granens invandring i 
Sverige» der ban aoker bemota viasa af mina uttalanden samt visa, 
ait roan, bvad Sverige ang&r, i granfrfigan ej vet mera, an bvad man 
1887 visste genom Nathorsts arbeten. 

Andersson bar viaat^ att ett fynd af gran, som jag uppgifver 
frkn Ljongans floddal, ra&ste utg&, d& det grnndar sig p& en oriktig 
bestamning. Under uttalande nf mitt beklagande ofver det gjorda 
misstaget kan jag endast till min nrsakt anfora, att det ifr&gavarande 
forem&let, som afven synes framg& af Anderssons uppsats, bade aft 
8tor Hkhet med en granfrovinge, att jag, som ej bade n&gon aning 
om skinnbaggsvingars likbet i delta banseende, ana&g en mikrosko- 
piak andersoktiing onddig. 

Herr ANDERSSON bar desautoro nppstalt en »potentiel premiss*, 
nemligen den, att miii bestamning vore riktig, och forebrAr raig att 
jag ej tagit med i berakningen, att >frovingen> kunnat blu^tamma 
frAn andra sidan af Bottniska viken. Jag vill d& p&peka, att det for 
mitt ressonemang i sin belbet ofver granens invandring i Skandinavien 
ar temligen likgiltigt frftn bvilken sida af Bottniska viken grunresten 
barstammar. Ocb dessutom, for den som n&got sysselsatt sig med 
undersnkuingar ofver bvilka vaxtlemniugar, som inbaddas i Norrlauds 
under bildning varande elfsandsaflagringar samt aldre s&danas flora, 
torde det vara temligen klart, att sannolikbeten for att i en aldre 
elfsandsbildning gora ett fynd af just en vaxtrest, som af vinden eller 
bafsv&gorna transporterats ett par bundratal kilometer, fSrb&ller sig 
som 1 till ett tal p& troligen flere millioner. 

Jag bar i min nppsats omnamt de fynd af gran, som offentlig- 
gjorts i S. G. U:8 publikationer. Detta bar skett, emedan jag icke 
nns&g mig ega riittigbet att ignorera bvad en vetenskaplig institution 
lemnat hi offentligbeten ocb emedan jag mAste tro, att om i en kart- 
bladsbeskrifning fynd af gran appgifves, verkligen kartbladbeskrifvaren 
tagit reda p& att s& ar fbrb&llandet. For mitt resonemang bade doek 
de knappbandiga uppgiftema i frftgan ej mera betydelse, an som ett 
bidrag for att vederlagga den enligt min tanke oriktiga &sigten om 
granlemningars sftllsyntbet i v&ra torfmossar. 

Det ar egentligen endast ur en uppgift, som jag dragit n&gra vidare 
slutsatser. Det ar en uppgift fr&n bladet Eddane/ors, der ofver en 
mosse lemnas en god ocb relativt fullstandig beskrifning, efter bvilken 
jag, afven tagande bansyn till mossens bojd ofver bafvet, begrausning 
samt en nargransande mosses byggnad, ans&g mig ba ratt att tolka 
de for densamma uppgifna granlemningarne som subboreala. 

Om fynden p& bladet Nykdping sager jag, att det ar sv&rt att 
doma n&got ofver deras &lder ocb, efter att bafva tagit reda p& de 
respektive fSrsumpningarnes bojd ofver hatvet, att, om granrester 
verkligen aro funna i Kallmosseu ocb Hafveromossen, de kanske 
knnna vara aldre tin den postglaciala sftnkniiigen (»so konnen sie 
vielleicbt alter sein als die postglaciale Senkung>), men, om de aro 


Digitized by VjOOQIC 

272 anmXlanden ocii kritiker. 

funna i Tunaberg eller Qvarsebo, att de aro afgjordt ji^gre^ och n&mner 
sedan ej ett ord om Sodermaa lands- fynden. 

Detta uttalande refererar G. ANDBR8S0N (I. c. pag 185) p& 
foljande satt: »Af denna uppgift eger man s&lnnda ej rati, att som 
Sernanbgr uppstiilla premissen: >om iiu granrester verkligen b)ifvit 
funna i Kallraossen och Hafverdroos8en», ty deroin lean man pft grand 
af ofvanst&ende ingenting veta, och annu mindre har man ratt uf 
denna potentiella premiss draga slutsatsen att granen bar skulle vara 
aldre an deu postglaciala sankningen. — Af uppgifterna p& »bladet 
Nykdping» knn s&luuda ej dragas de slutsatser, som Sernander 

Man blir niistan frestad tro, att herr ANDERS80N ej l&st igenom 
rain nppsats, (1& han skref dessa rader. Hvar och en, sora last den- 
snmma, skall, utom att han naturligtvis pA det ifr&gavarade stallet 
marker, att jug aldrig uttalat, att granen har skulle vara aldre hn 
deu postglaciala s&ukningen, forstft, att ett s&dau slutsats fuUkomligt 
skulle strida mot hvad jag npprepade gAnger med styrka frarah&Uer, 
nemligen att granen ej fans p& deu skandinaviska balfon fore deu 
postglaciala sankningens maximum. 

Det skulle vara intressant att veta, hvad en person, som ej last 
min afhandling, utan eudast GUNNAR Anderssons kritik af densamroa 
egenttigen tror, att jag uttalat for Asigt om granens invandring i 
Skandinaviefi och siurskildt i Sverige. Derora upplyser han G. F. F:s 
lAsare ej myckot Den hor val sftledes till min »vidlyftiga teoretiska 
l&robyggnad», ty denna leranar ju herr ANDER8S0N i den fdreliggande 
uppsatsen & sido. 

Jag f&r d& annu vn g&ng Aterupprepa, att jag anif&ende Sverige 
— jag tager nu denna del af Skandinavien sarskildt, dft det ar mina 
studier specielt ofver dess vaxtgeografi, sora drabbas af ANDERS80NS 
anmarkningar — anser, att granen inkoramit fr&n oster under atlantisk 
tid, s&lunda betydligt efter alia v&ra skogstrad norr om bokregionen, 
nast efier eken — som inkom under boreal tid fore den postglaciala 
sinkningen — vid en tidpunkt, sedan det postglaciala hafvet n&tt 
maximum af sin utbredning. Jag vander mig derjemte mot deu 
tendens, som jag i min inledning sager ofta p& sista tiden hafva 
gjort sig gallande, nemligen att gifva granen allt for ringa absolut 
Aider i deu skandinaviska floran. For att gdra klart for herr ANDERS- 
SON, hvad jag dervidlag meuar, namner jag som exempel foljande: 
FSGRAUS' Asigt att de marina elfsandsaflagringarnes flora i sin helhet 
skulle vara inbaddad fore granens iuvandring till Norrland; Kellgrens 
Asigt att p& Omberg granen frAn oster eller sydost invandrat sA sent, 
att ekstubbar annu stA kvar i den granskog, som vid denna invan- 
dring uppstAtt ur de forna ekskngarne, TOLPS uttalande i Mosskultnr- 
foreningens katalog for utstiillningen i Goteborg 1891 (pag 67) 
»granlemningar synas vara mycket sallsynta i vAra mos8ar» och 
Andbrssons eget (Mosskulturforeningens Tidskrift 1890) >afveu om 
det ingalunda ar osannolikt, att i de allra yngsta delarne af torf- 
mossame rester af detta trad (granen) skulle kunna pAtraffas*. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. pOren. fSrhandl. N:o 148. B(l 14. Haft. 2. 273 

Anglieode detta sista attalande, bar jiig framhAllit, att det skulle 
ynra n&got forhastudt, och att man a priori bar ratt att antaga til)- 
varon af graD i ganska gamla torftkikt, p& grnnd af att roan, redan d& 
detta skreffl, genom NatHORST Tisste, att granen f^r Iftngliga tider sedan, 
med root de nuvarande teroligen f5randrade niv&forh&ltandcn, leronat 
sp^r af sin tillvaro i de saltTattensaflagringar, som det baltiska hafvet 
qvarlemnat efter sin postglaciala transgression. (Min uppsats >0m vftxt- 
lemningar i Skandinaviens roarina bildningan af 1889 erboll berr 
ANDERS80N forst under tryckningen af sin uppsats). 

Aldern af de roarinn fjnden soker nu ANDBRSSON pressa ner 8& 
tnycket som roojligt. Dk ban soro ska! barfor blott anfor sin sub- 
jektiva fisigt, kan jn nftronas, att en annan forskare, neroligen 
KlHLMAN (Pflanzenbiologiscbe Studien aus Rnssiscb I^appland 1890) 
bar en belt annan sftdan. Han s&ger (1. c. pag. 249 — 260) ^Jeden- 
falls wissen wir roit Bestimmtbeit, dass die Ficbte in Skandinavien 
sehr hobes Alter bat. Sernander (Oro vaxtleroningar etc.) bat ge- 
zeigt, dass sie im roittleren Scbweden (Enkoping) vorkaro, als das 
Meer 12. & m bober, in Norrland (Ume&) als das Meer 19 m bober 
stand als jetzt». ^ 

I min uppsats har jag kunnat stodja roitt p&st&ende, att gran 
kon finuas i temligen gamla torflager, genom att anfora fynd af gran 
fr&n ett dussintal skandinaviska torfmossar, af dem flertalet svenska. 
Att n&gra af dessa fynd ligga i lager, som ingalunda kunna raknas 
till mossames allra yngsta delar, anser jag roig bafva visat. Det ligger 
i sakens natur, att jag barvidlag ej pA enbart palaontologiska grun- 
dcr kuiide fH fram n&gra Aldersbestamningar p& de lager, som ligga 
ofvan granresterna. Jag antager ju — om vi lemua boken h sido — 
att granen ar det sist invandrade af v&ra skogstrad, ocb det ar ju 
anna eudast de, som vi kunna anvauda som ledfossil for y&ra torf- 
lager. Det Aterstir s&lunda endast att gora stratigraiiska bestamnin- 
gar. S&dana bar jag sokt finna i de sp&r af Blytts bekanta klima- 
tiska perioder, som jag trott mig iterfinna i torfroossarues byggnad. 
D& ANDERS80N icke med ett ord namner om mina undersokningar i 
detta banseende, bora val dessa till min >teoretiska larobyggnad>, till 
bvilken ban eu annan g&ug boppas fk Aterkomma, ocb d& jag s&- 
ledes ej vet n&got oro bans Asigter i detta biiiiseende, ro&ste jag bar 
lerona denna stAndpunkt ocb uppsdka en for bonom mera allman- 

I Flahults-moBienj der TOLF gjort sina intressanta ocb vigtiga 
gran ynd, ligger omedelbart p& 0.6 m maktiga lager af Phragmites- 
torf ocb torf med ek o. s. v. ett 0.8 m maktigt torflager, allra nederst 
med granlemningar, genom loftradsrester skilda fr&n ett aytt gran- 
lager, blandadt med tall-lemningar ocb si ofverst starrtorf. 

P& t. ex. delen b af L6j)eskdrret tackes bottengruset af omkring 
20 cm maktig torf med barr och kottar af gran ocb derofver kommer 

' Natorli^tfi^ delar jcg ingalonda KiHLMANS Itigt, att detta fjod |>l al- 
got giitt tkulle ttrida mot aDiogandet af granent teoa invaodriDg i forb&llande till 
SkaDdinaviea^ aodra skogstrad. 

Digitized by VjOOQIC 


en 1.6 m maktig torf (varit maktigare, men hopsjnnkit genoin utdik- 
ningar), i hvara botten 8t& grofva loftradsstubbar. 

Nog m&ste val herr ANDER680N medge, att rati betydliga tid- 
rymder bora hafya forflatit, for att s&dana forandringar som de na 
antjdda skulle egt rum i de yttre forhftUanden, under hvilka de torf- 
lager afsattes, som tftoka de djupast ner liggande granresterna. I 
Jjopeskarret inb&ddades t. ex. granlemningar under en tid, d& torf- 
bildade bladroossar v&xte p& en punkt af bottengruset, men sedan 
dess har ej blott ett lofkarr vaxt npp ur denna formation, utan afven 
detta g&tt under i en torfbildning, som pA stubbarne efter detta lof- 
kilrr aflngrat en roinst 1.6 m maktig torfmassa. Icke kunna v&l de 
djupast liggande granlemningarne anses tillhora Lopeskarrets »allra 
yngsta delar?» 

I Karsbomossen i Ostergotland ligga p& 0.7 m djup under Sphag- 
num-torf och //y/>num-blandad grastorf granrestor, som jag anser vara 
af temligen betydlig Aider, men hvilket af ANDER8S0N fomekas. 
Efter livad man kanner om den normala ntvecklingsg&ngen af na- 
tidens aphagneta^ s& utTecklas de emellertid aldrig till grasrika k&rr- 
formationer. Detta omslag i Karsbomossens utvecklingshistoria ban- 
tyder salunda mojligen p& olika kliroatiska forh&llanden under de 
b&da torfslagens bildningstid. 

Andersson stoder sarskildt sin Asigt harom, p& att ban genom 
andra undersokningar kommit till det resultatet, att i vestra Oster- 
gotland granen iukomroit sent och sarskildt p& Omberg undantrangt 
eken. Till samma resultat har Kellqren kommit vid sina studier 
ofver Ombergsflorans papilionac^er. Han sager t. ex. (Bot. Not. 1890 
p. 121) >forekom8ten af ekstubbar i djupa skogen och gamla ekar i 
skogsbrynet och vid bergets fot tyder derp&, att granen ar temligen 
ung, och att den inkomrait omedelbart efter ekfloran*. Han anser 
vidare att granen p& Omberg invandrat fr&n oster eller sydost. 
Andersson forsyarar i sin kritik Kellorens ftsigt. N&gon s&dan 
sen »invandring^ af granen i en del af sodra Sverige vill jag natur- 
ligtvis ej medgifva, utan forsoker forklara granens nyligen intraffade 
ofverhandtagande i Ombergs ekskogar genom att hauvisa till hvad 
jag i den vaxtfysiognomiska afdelningen sagt om granens forh&llande 
till de adla loftr&den. Jag soker der Tisa, att i de formationer, i hvilka 
dessa ing&, granen i allmanhet ej kan intrSnga utan ingripande af 
knlturmenniskan, hvilken dock tyvarr ofta genom att Iftta ekskogar, 
lofangnr o. s. ▼. betas forstor deras motstAndskraft i striden mot 
granen. Eken ar p& Omberg mycket aldre An granen, men denna 
har ocksft enligt min tanke fnnnits der — om ock kanske sparsamt — 
sedan l&ngliga tider och forst i senare tider genom menniskans in- 
gripande f&tt tillfalle att vidare utbreda sig. Jag vet ej, huru mAnga 
kalktuffer och torfmossar, ANDERSSON undersokt i Ombergstrakten, 
men nog behofvas mAnga samstammande negativa vittnesbdrd, for 
att roan skall kunna saga, att i ett omrAde, der eken och de adla 
IdftrAden troligen sedan mycket lAnge, anda lAngt in i nutiden domi- 
nerat vegetationen, granen fullkomligt saknats under en viss tid. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. POREN. F5RHANDL, N:o 14S. Bd 14. Haft. 3. 275 

Anbersson 88ger i sin kritik s. 178 »Klart och tydligt fram- 
gkr haraf, ait vi 1887 genom NATH0R8TS arbeten yisste, att granen 
invandrat osterifrAn och spridt sig 5fver de delar af landet der eken 
fins eller har funnits efter detta trad. Detta ar ungefarligen ocksft, 
aom jag senare skall visa, allt hvad vi nu vetat. 

8tdrre delen af rniii uppsats ror just den svenska granfr&gan, och 
ofTcr de.nna skulle den s&lunda ej lemna mer upplysningar, an hvad 
som till 1887 vunnits genom NATH0RST8 arbeten. Det Hr ett hArdt 
oniddmo detta om mitt arbete. Man m&ste lemna bevis for att ega 
rattigbet att falla ett s&dant. Jag Till ej har narmare inl&ta roig p&, 
om 8& verkligen skett, d& t. ex. stora partier af mina studier ofver 
den svenska granfr&gan, som Andersson sjelf framh&ller, lemnats 
utan allt afseende. Men jag vfigar dock tro, att hvar och en som 
gor sig besv&r att genoml&sa min uppsats, m&ste medgifva, att hi- 
minstone nSgra nya framsteg och belysningar, ofver hvad man for fem 
&r sedan visste i fr&ga om granens forsta invandring och derp& folj- 
ande betydelse i den svenska vegetationens utvecklingshistoria, vunnits 
genom detta mitt arbete. 

Digitized by VjOOQIC 


G. F. MATTHEW: On a new horizon in the SU John Group. 
Read at meeting of the Nat. Hist. Soc. of New Brunswick 5th 
Oct. 1891. ^Reprinted from the Canadian Record af Science, 
October 1891. > 5 s. 8:o. 

Ja mera de geologiska forskningarne fraroskrida, i desto flera 
hauseenden visa de geologiska forh&llandcDa inom Skandinavien och 
Nordamerika en i sanning anmarkuingsvard ofverensstammelse. Att 
denna ofverensstammeise dock sallan, om ens n&gonsin, ar 8& stor 
att utvecklingen af den geologiska lagerserien i dessa b&da 8& vidt 
skilda trakter ar fullkoniligt likartad, ar ju ej annat an hvad man 
kunnat vanta. Men just p& grund haraf ar det af vigt, att de nya veten> 
skapliga resultat, som vinnas inom det ena af de uamda omrftdena, ej 
forbises, d& det galler att inom det andra utreda narbeslagtade sporsm&K 
for bvilkas allsidiga bedomande tiilafventjrs forh&Uandena der kunun 
vara mindre gynsaroroa. Det ar med aniedning haraf referenten 
onskar nu fft f^ta uppmarksamheten p& professor MATTHEWS ofvan 
anforda uppsats, s& mycket mera som den tidskrift, bvari den fore- 
kommer, ej allestades torde vara s4 latt tillganglig. 

Efter att hafva p&pekat den stora roll, som Dictyograptua flabelli- 
formia^ p& grund af sin stora horisontela utbredning, spelar s&som 
ledfossil for Kambriums yngsta lager, omnamner forfattaren det 
visserligen ej universella, men dock inom vida omrAden konstaterade 
och sarskildt for Europas vidkommande skarpt markerade afbrott i 
lagerserien, som intradt efter Dictyograptusskifferns afsattning och 
som just gifvit aniedning till att har forlagga gransen mellan Under- 
silur och Kambrium. Att dock denna lucka &tminstone del vis i 
England fylles af Treraadoc slates antydes. Deremot tyckes forfattaren, 
som annars synes val fortrogen med den skandinuviska geologiska 
literaturen, ha forbisett att just inom Skandinavien (sarskildt i Norge, * 
men delvis afven i Sverige^) kunuat p&visas lager, som bilda en 
nftstan omarklig ofverg&ng mellan Kambrium och Undersilur och delvis 
aro eqvivalenta med vissa till Englands Tremadoc horande lager, 
namligen med Shineton shales i South Shropshire. Forfattaren fram- 

' BbOggeB: Die silurischen Etagen 2 nnd 3, s. 10 och 144. CiU af Ref. 

' MOBERO: Om en afdelning inom Olands Dictyonemaskiffer s&som mot- 

avarighet till CeratopygeikiCfern i Norge. S. G. U., Ser. C, N:o 109. Cit. af Ref. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5ren. fOrhandl. N:o 14S. B<1 14. Haft. 3. 277 

hAller n&mligeu sarskildt, att i Sverij^e, enli^ prof. LindstrOM8 upp- 
gihj ej nIgoD enda art passerar gHinsen mellan Karabriuro och Under- 

Efter denna inledning ofverg&r foriuttaren snart till aitt egent- 
liga arane, i det han redogor for fytidet af tkiffer med Dictyograptus 
flabelUformis k Navy Island i St. Johns hamn. Det ftr de for- 
h&llanden, under hvilka det naroda fossilet der upptHider, som synts 
referenten vara af iner an vanligt intresse och i viss m&n afven st&lla 
en del hos oss gjordu iukttagelser i klarare dager. 

Inom 3:dje afdelningen (Bretoninn division) af St. John Group 
blir lagerfoljden, efter hvad forfuttareu nu l&r oss, nedanstAende: 

d. Zon nied Dichograptua Logani och Tetragaptus quadri- 

f. N&gra hundra fot utan kand fauna. 

c. Zon ined Dictyograpttis flahelliformis (forma typicii). 

b. Zon raed Peltura scarabceoides, afven forande Dictyograptus 

a. Zon. raed Parabolina spmulosa. 

Dictyograptus flabelUformis forekommer s&ledes bAde i zon 3b 
och i zon 3c. Efter hvad i annat saromanhang meddelas, autraffas 
denna art derjemte i zon 3d och troligen afven i zon 3a, 

Denna Dictyograptus flabelUfonniSy som med vissa mellanrum 
upptrader sAval i ofversta som uuderstu delarne af en, specielt i 
jemforelse med skandinaviska forhAlIanden, sardeles magtig skiffersvit, 
hvilkeu afven i fr&ga om sin gcologiska &lder bar stor utstrackning, ar 
dock en hogst vexlande art, hvars aldsta och yngsta former aro mycket 
olika och bilda val skilda varieteter (mutationer). Endast i zon 3c, som 
ar den egentliga Dictyograptusskiffern, sAledes eqvivalent till liknamda 
lag inom Skandinavieu, forekommer typiska forraen af Dictyograptus 
fl'/ belli formis, I denna zon ar ej heller bar antraffad n&gon trilobit. 
Den i zon 3d forekommande varieteten ar antagligen identisk med 
6r5G0ERS mut. norvegica. Den i de undre zonerna befintliga vari- 
eteten ar en busklik form, snnrlik var. conferta LiNRS. mscr. ' Till- 
sammans med Dictyogr, flabelUformis antraffas i zonen 3b de den- 
samma karakteriserande Parabolina cfr heres Br5gger, Pro<<)/?tf/i«ra 
cfr acunthnra Ang. sp., Loptoplastus och Agnoslus, Annu i lager, 
liggaude 50 fot (15 m) lagre an de nyssnamda trilobitforande, bar 
Dictyograptus flabelUformis antraffats, och drages deraf den slutsats, 
att arten nftr iinda ned i zonen med Parabolina spinulosa (3a). 

Forfattaren antager att de skildrade forh&llandena i Canada skuUe 
ega nAgon motsvarighet i Sk&ne, i sA mAn namligen som afven der 
skolle hafva pAvbata en ofvergAng mellan Dictyograptusskiffern och 
Olenidskiffrarne. Han stodjer sig harvid pA ett par forst af LlN- 
NAR880N angifna forhAllanden, hvilka dock numera fAtt annan 

' Forfattiren eager >var conftrtum of Sweden. > Referenten veterligt ar 
denna variet«t e) nftgonst&dei i literaturen anford frAn Sverige, men omnamnet 
frin Krittianiatrakten af BbOggbb. 1. a. c. 

Digitized by VjOOQIC 


tolkning' och sAledes ej langrre kanna framhillas sisora tabinde for 
n&^on storre ofVerensatammeUe raellan Sk&ne och Canada i ifrlga- 
varnnde hanseende. 

I samklnng dermed att Dictyograptus i yngre 8tadier ar en 
verklig Bryograptus 8t&r det fakturo, att Dictyograptus ej ikr den 
aldsta graptolitformen. Hari torde man nog utan tvifvel bdra gifva 
forfattaren ratt, af?en om de data ban i ofrigt framdrager for sin 
Asigt ej langre kunna anses giltiga. S&som s&dana anforas nainligen, 
dels forekomsten uf Clonograptus tenellua LiNRS. sp. i Pelturalaget, ^ 
dels Lapworths utsago ang&ende &ldern af Bryograptus Kjertilfi 
Lapw., en utsago, soin sjnes forfattaren troligare an Br5qqers dereniot 
stridiga. Storre saunolikhet for forfattarens Asigt att Dictyograptus 
ej torde vara den aldsta graptolitforraen kan deremot enligt referen- 
tens Asigt hemtas af forfattarens vigtiga iakttagelse, att redan tillsaro- 
mans med de tidigast framtradande individerna af Dictyograptus vid 
St. John afven forekommer en Bryograptus. 

I ofvan refererade uppsats lemnas oss s&lunda ett direkt bevis, 
att Dictyogr. ftabelliformis afven i Canada i sin typiska form represen- 
terar ett bestamdt, ofvan Olenidskiffrarne kommande lager, i hvilket 
man ej heller der funnit ndgra trilobiter. Vidare ki att marka, 
att en varietet af n&mda fossil forekommer s&val i Pelturalagret 
som ock i &nnn lagre lager, der tillsammans roed en Bryograptus. 
S&som referenten nyligen sokt visa, ar Clonograptus tenellus LiNRS., 
&tminstone^ i den deraf karakteriserade skiffem, jngre lin Dictyograptus- 
skiffern. Afven om LiNNARSSONS uppgift ora att ^7. tenellus an- 
tr&ffats tillsammans med Sphcerophtkalmtis alatus verkligen skulle vara 
att fatta fallkomligt efter bokstafven, lider det dock intet tvifvel, att 
i 8& fall endast enstaka individer p& denna niv& antraffas. Fyndet 
vore d& fallt likartadt med det, som forut gjorts af Nathorst vid An- 
drarum. Att NATHORST, efter LiNNARSSONS redogorelse for sin Dichogr. 
tenellus skulle anse den af honom vid Andrarum antraffade graptoliten 
vara just denna art, ar belt naturligt och har for ofrigt redan af TULLBERG 
(Sk&nes Graptoliter I, s. 23) blifvit omn&mdt. Af det egendomliga 
satt, p& hvilket Dictyograptus flabelliformis i Canada fdrekommer, hafva 
vi att Ura, dels att ft sina stallen &fven Olenidskiffrarne kunna vara 
rika p& graptoliter, dels att en graptolitart stun do m kan ha storre 
vertiknl utbredning an vi varit vane att antaga, men att denna art 
d& utvecklat sig i bestamda, olika former ft skilda nivfter. Under 

' Det ar niml. bar frSga deli, om nkifTem roed Aeerocare ecome Ano. vid 
Saodby, hvilken man ja tillf&reoe betraktat i&iom titlbdrig Diotyonematkiflern, 
dels oro IjINNABSSONS uppgift om den rikliga forekomsten af en Dichograptt \ 
Sk&oes DictyonemaskifTer, en nppgift som tydligen refererar sig till lager, som 
▼i nn veta ligga narmast ofvan de Dictj/ograptus Jtabeiliformis forande. Anm. 
a/ Re/. 

' Referenten bar namligen nyligen i denna tidskrift s5kt vita, att skiffern med 
CI. tenellus ir yngre an Dictyogrsptusskiffern. 

Digitized by VjOOQIC 

QEOL. f5ren. f5rhandl. N:o 149. Bd 14. Haft. 3. 279 

deasa forh&llanden ligger det for oss nara till hands att antaga, att 
af?en de Bryograpti eller Dichograptiy som antraffats i v&ra Olenid- 
skiffrar, en g&ng, d& tillrackligt material hunnit insamlas, skola korama 
att visa sig mer eller mindre val skilda fr&n de hdgre upp i lager- 
serien forekomniande, redan mera kande formerna af samroa slagten 
eller arter. 

Lnnd d. 12 Mars I8ia. 

JOH. Chr. Moberg. 

Digitized by VjOOQIC 




18 nppifriln 


Eke-gruppen lit £kne-groppeo. 


60 ii 70 m 1 

60 Jk 70 cm 



» artema 

8 nediMo 

hypo»er i 

> hypoteser 

10 appifr&n 

8. 8 

* s. 94 


sid. 6 1 

► s. 92 

15 » 

2 ggr foratoradt 

* nat. storl. 

18 » 

Ntt. storl. 

* 2 ggr forstorad 


sid. 10 

» sid. 96 

5 nedifr&D 

sid. 10 och 17 

» sid. 112 och 119 

3 nppifr&D 

en J 


4 nedifrln 

2' , 

/I ' 


7 uppifrin 


* phytohistologische 





A taflan 3 iir fignren 10 a ut«gldmd och meddelas densamma derfore har. 

Digitized by VjOOQIC 

N:r 52. 1892. 





Nedanstaende arbeten hafva nyligen blifvit i bok- 
handeln utlemnade: 

^ KfirtbUden N;i8 84. Askersond, 100. Penningby, 103. B&clcaikog, 104. Alunda 
105, 106 och 107. Vidtskofle 8anit SkSnedelen af Karlshamn och SoUesborg, alia 
i tkalan 1 : 50.000. (Pritf jemte beskrifniogar 2 kr. hmrdera.) BeskrifDing till karta 
ofrer berggrauden inooi de roalmtdroiide Irakterna i norra delen af Orebro Ian. II. 
Sahtesson, B. Oeogiiostiska kartor och benkrifuingar 6fver de vigtigare grufvefalten, 
med 13 kartor. (Pris 5 kr.) Jonsson, J. Praktiskt geologisk karta ofver Farsta 
och Gustafsberic i Stockholmt Ian, i akaUn 1 : 10.000. (Pris jemte beakrifniog 1 
kr. 25 dre.) LrNDSTROH, A. Forra baftet af Praktiskt geologiaka nnderadkningar 
inom Vesteroorrlaods Ian. (Pris 2 kr.) Holm, G. Om thoraxledernas antal hos 
Paradoxides Tessiui. — Om forekomsteu af en Craziana i ofversta olenid«kiffern 
▼id Knifvinge i Ostergotland, med 1 tafla. — Om Olenellas Kjeralfi, med 2 taflor. 
(Pris 1 kr.) SrKDMABK, E. Om uralitpurfyrn och hnlleflintan vid Vaksala. (Pris 25 
ore.) LuNDBouM, H. Oia den aldre baltiska isstrommen i sodra Sverige, med 1 
karta. (Pris 50 ore.) Tobell, O. Aflavringarna & 5mae sidor om riksgranseo uti 
Skandinavien^ sydligare fjelltrakter. (Pris 25 5re.) Svedmakk, E. Pyroxen- och amfi- 
bolforaode bergarter inom sydvestrn Sveriges nrbrrg. (Pris 25 ore.) De Geke, 0. 
Om Skandioaviens nivlforiindringar nnder qrartarperioden, med 1 karta. (Pris 75 
ore.) MoBKKO, J. C. Om lia^ i sydostra Sk&ne, med 1 karta och 3 taflor. (Pris 4 
kr.) HoLST, N. O. Om ett fynd af uroxe i R&kueby, Ryssby socken, Kalmar Ian, 
jemte bidrag till fr&gan om tiden f5r vSra snbfossila oxarters atddende, med 2 
taflor. (Pris 50 ore.) De Gkeb, G. Om isdelarens lage under Skandiuaviens begge 
oediaoiogar. — Om forekomsten af Rissoa parva, Da Costa p& Aland. (Pris 50 
ore.) Prakliskt geologiska andersokningiir inom Jemtlands Ian. III. a) Jonsson, J. 
A^TOoomiskt geologiaka stadier i Jerotland. b) Henning, £. Agronomiskt vaxt- 
fyaiognomiska studier i Jeratland. (Pris I kr.) Lundbohm, H. Om granitindnstrien 
i ntlandet, sarskildt Storbritannien, med 3 taflor. (Pris 1 kr.) Holst, N. O. Om 
en roaktig kvartsit yngre an Olenns-skiffern. — Hoobom, A. G. Om qvart^it-sparag- 
mitomr2det mcllan Stontjon i Jemtland och riksgrinsen soder om Rogen, med 1 
karta. (Pris 75 ore.) Lundboum, H. Eogelska byggnadsmaterial och byggnadssatt 
samt de senares tillamplighet i Sverige, med 2 taflur. (Pris 1 kr.) Lundbohm, H. 
Om bearbetning af sandsten, kalksten och takskiffer i Storbrltannien m. fl. st. 
(Pris 50 ore.) Svedmabk, E. Meddelanden om jordstotar i Sverige. (Pris 25 ore.) 
Johansson, C. J. lakttagelser rorande n&gra tnrfmosiar i sodra Sm&land och Hal- 
land. — Dus£n, K. F. Om nigra Sphngnnm-arter fr&n djupet af sydsrenska torf- 
mossar. — Stolpe, M. Om or^akerna till ruUstens&sars uppkomst. (Pris 25 dre.) Mo- 
BEBO, J. C. Oin en afdelning inom Olaods dictyonem^askiffer sisom motsrarighet 
till ceratopyge.<^kifirern i Norge. — Anteckningar om Olands ortocerkalk. (Pris 50 
ore.) Holst, N. O. Ryoliien vid sjon Mien. (Pris 50 ore.) Lundbohm, H. Apatit- 
forekomster i GcIIivare malmberg och kringliggande trakt, med 1 tafla och 2 kartor. 
(Pris 1 kr.) Torell, O. Apatitforekomsterna i Norrbottens Ian och de af Sveriges 
Geologiska Undersokning lemnade bidragen till kinnedonien harom. (Pris 25 ore.) 
Feobjbvs, T. Om de 15sa jordaflagringarne i nigra af Norrlands elfdalar, med 1 
tafla och 1 karta. (Pris 75 ore.) Mostsell, £. Resenotiser fr&n det fossilforande 
kambrisk-silnriska omr&det af Vesterbottens lappmark. — Holm, 0. Fonteningar 
frin Lappland, insamlade af E. Moktsell. — Holm, G. Om forekomsten af en 
Caryocrinns i Sverige. (Pris 25 ore.) 

Fullstandi^ forteckning p& samtliga fr&n Byr&n hittills utgifna 
pablikntioner, hvilka distribueras genom Herr Lars Hokerbero, Stock- 
holm, ar inford i slutet af livarje afhandling. 

Digitized by VjOOQIC 



Telegrafadress: Stabstryckeriet 

Rikstelefon (anropningsord: "Stabstryckeriel"). 

AllmSnna telefon: 74 20. 


Kartor, Planscher, Vetenskapliga arbeten in. id. 


Alia slag af fotografiska reproduktionsmetoder s&soin: 

Fotografi, Fotolitografi, Heliogravyr, Fotogravyr, 

Fotozinkotypi, Autotypi^ Ljustryck, Fotoxylografi. 



Alia af 0«nei«l8tabeii ntgifna kartor in. m. 

Digitized by VjOOQIC 

Nyutkonma geohgiska, mineralogiska och paleontologiska 
samt andra naturvetenskapliga arbeten m, m. 

(Enligt uppgift fr&n Nordin & JosephBons Bokhandel.) 


Balling, K., Uber das zur Ventilation v. Grabenbauen erforder- 

licbe Loflquantum etc 2, — . 

Blytt, a., Ora to kalktufdannelser i Gudbrandsdalen med 
bemnerkninger om vore fjelddales postglaciale geologi. 
Christiania 1892 0,7 5. 

Branco, D. W., Ein neuer Tertiar-vulkan bei Stuttgart, zu- 
gleich ein Beweis, dass sich die Alb einst bis zur Landes- 
hauptstadt bin ausdehnte. M. 1 farb. Taf. Tiibingen 1892 2,40. 

Jahn, J., tjber die in den uordbdhmischen Pyropensanden vor- 
koraraenden Versteinerungen der Teplitzer u. Prissener 
Schichten 1,20. 

KcRNEK V. Marilaun, Die Verschiebungen der Wasserscheide 

im Wippthale wabrend der Kiszeit. Mit 2 Taf..... 1,20. 

Krasser, F., Ueber die fossile Flora der rathischen Schichten 

Persiens 0,40. 

RiJsT, Beitrage zur Kenntniss der fossileu Riidiolaren aus Ge- 
steinen der Trias u. der palieozoischen Schichten. (Sonderdr.) 
Stuttgart 1892 50,—. 

Samlungen d. geologischen Beichs-Museums in Leiden. Neue 

Folge. Hrsg. v. K. Martin. 1. Bd. 1. Hft. Leiden 1892. n. n. 1,50. 
In bait: Die Fossilien y. Java. Auf Grund e. Sammlg. v. Dr R. D. 
M. Verbeek beirb. durch Prof. Dr K. Martin. 1 Hft.: Die 
Foraminiferen fiihr. Gesteine. Studien iiber Cycloclypens and 

SuBSS, E., Das Antlitz der Erde. Mit 54 Abbild. u. Karten. 

2 Bde. 2. Aufl. Prag 1888—1892 51,—. 

Thxjgutt, Mineral-chemische Studien. Diss. M. 1 Taf. Dorpat 

1892 2,80 

Wyatt, F., The Phosphates of America. Where and how they 
occur; How they are mined; and what they cost. Illu- 
strated. London'l892 20, — . 

Digitized by VjOOQIC 





Utkommer i 12 hUften irligen, ett i bdrjan a/ hvarje mdn&d; 

hv&rJe hafte innehaller 2 planscher i 

autotypi, oft&st itergifvande konstverk, 3 ark med 

omvexlande text och illnstrationer samt 1 ark 

at en fortlopande roman. 

Ur pressens omddmen: 

Det m& erkannas, att >Ord och bild> lofrar blifva en publikation, som ar 
vill fttrtjiliit af den konst- och Htteratnrillskande allmilnhetens npp- 
miirksamhet och nppmnntraii. 

I likhet med de utlandska forebilderna meddelar tidskriften, omvaxlande 
roed dikter, noreller ocb skizzer, sakrika och intressanta uppeatser trkn v&r andliga 
odlings olika omr&den. — Det fraoij<:&r hiiraf, att ntgifvaren amnar tillgodose olika 
lasares kraf p4 en tidsenlig, underhillande och bildande iJisnlng. 

Tidakriften kostar 10 kr. fdr &r ett pris som, med hansyn till det rik- 
haltiga och T&rdade inneh&llet, icke kan kallaa annat an billigt. 

{Nya dagl, Allehandn,) 

Forts&ttniogen tycks bAlla hvad bdrjan lofvade; det ser verkligen nt som 
om Ti i >Ord och bild> skulle ha f&tt en lika gedigen och viirderik som 
elegant ntstyrd tidskrift. {A/tonbladet.) 

Ett vackert och omfattande program, som red. i de b&da fdrsta baftena 
p& ett erk^nnanavftrdt eatt visat sig kanna fylla. — — Texten ir i bagge 
hdftena p& samma g&ng liittliist Och viirdefllll, illustrationema konstnjirliga 
och tilltalande — — — . Vi innesluta dt*n praktiga tidskriften i v&ra lasares 
synnerliga Talvilja. Dess syfte ar hogt, dess Icdning fortrnfflig. 

(Ay III. Tidnifig.) 

Andra haftet vittnar lika fordelaktigt som det foreg&ende om i-n omsorgafoU 
redaktion, som vet att roed smak valja bland nutidens iippwjd p& literara och 
konstnarliga alster. Bland v&rt lands bildade familjer horde denna tidskrift med 
dess lika praktiska som behagliga titstyrsel blifvA en Talkommen gist. 


Bland rAra i allmanhet fdrtjanstfulla tidnkrifter torde denna komma att in- 
taga ett mycket framstiende mm. F&r man doma efter de b&da hittills ot- 
komna baftena tycks foretaget vara val fdrep^ndt. 

Samtliga illnstrationer iiro masterligt utfoida och reprodncerade, och i detts 
fall stAr lOrd och bildi pi hdjdpttnkten af hvad vira dagars illustrations- 
konst har att bjnda pa. {Gotland $ alUkanda,) 

Tidakrittens arspris ar 10 kr. 
Prennmeration mottages genom poatverket 
och i hvarje valsorterad bokhandel. 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

SrBMkSk 0§k uiliMdska mlmnl 

frdn Jlpotekaren W. JInderbergs samling 

forsaljas under hand 

Narmare underrattelse oxn denna fortfarande 
vaLtorsedda zmneralaamling lexnnaa at under- 
tecJknad, till hvilken afven reqvisitioner kunna 

Stockholm i mars 1892. 

E. Svedfftark. 

Digitized by VjOOQIC 

Geologiska FOreningens i Stockholm FOrhandlingar, 

af hvilka arligen 7 nuinmer utkomnia, mottages prenuineration 
genoin Hrr Samson k Wallins bokhandel i Stockholm. Pris HSr 
argang 10 kronor. 

Genoin sanima bokhandel kan afven erhallas 

Band 1 af Geol. Foreningens f5rhandlingar a 6 kr. 

» 2 — 5 > » > > a 10 > 

> 6 — 7 > > > » a 15 > 

» 8 > > > > a 7,&o > 

, 9— 13* > > > a 10 > 

Generalregister till band 1 — 5 a 1,50 > 

> > > 6—10 a 2 > 

L5sa liUften af alia banden till pris beroende pa h&ftenas onifang 

I Fdreningen nyintrHdande ledamoter kunna genom Skatt- 
mastaren erhalla de aldre banden af fx)rhandlingarna och general* 
registret till tva tredjedelar af det ofvan upptagna bokhandels- 
priset samt losa hslften till likaledes nedsatt pris. 

Uppsataevj ^mnade att inforas i fbrhandlingarna, insandas till 
F5reningen8 Sekreterare, Dr E. Svedmark, Geologiska Byran, 
Stockholm N. 

Ledamdternas drmfgifter, hvilka — enligt § 7 af Foreningens 
Htadgar — bora vara inbetalda senast den I april, insandas 
till Foreningens Skattraftstaje, Dr G. Holm, Geologiska Byran, 
Stockholm N, till hvilken Foreningens ledamOter afven torde insanda 
uppgift om sina adressevy nar sadana torandras. 

Digitized by VjOOQ IC^ 

N? 144 1893 April 





BAND 14 

hXftk 4. 



Mdtet d«D 7 April 1892 281. 

HdOBOM, A. O. Stndl«r bfver de glaoUla aflngringarna i Upland (Tafl. 7) 385. 

Ioxl8TE6m, L. J. Hin«ral«gi8ka nieddelanden. 10 307. 

Stsbkstrup, K. J. V. Er der allercde i Iret 1729 f&rt eo Blok af metallifk Nikkei* 

J»rn fra Diskobugtan i Kord-6rtoland til Earopa? 812. 

VoGT, J. H. L. De caoadiske forekomster af nikkelholdig magoetkU 816. 

— — — Jernnikkelkis fra Belern i Nordland 821. 

KoBBBO, J. 0. Om n&gra oya graptoUter fr&n Sk&net nndre graptoUtakiffor. (Tafl. 8) 839. 

— — — Tin fr&gan om pygidleta byggnad bos Ctenopjfge peeten. Salter tp. 851. 

NoRDRNfiXldLD, G. Nftgra anleckoingar om fosfatlagrea i Florida 856. 

Wexbtb6m, O. Meddelande r&rande jernmalmer m. m. i Kord'Amerika 858. 

AnmUlanden och krititer: 

A9DSB8KON, 6. Ytterligare n&gra ord om granens inyandriog i Srerige 861. 

RdRDAM, K. Strandlinjeroe i det nordUstlige Sjelland 871. 

AnnonsMaga N:o S3, 

KorfaUariia iro «aBamin« anavarige fSr bIma Mppamtaern laaeliAll. 




Digitized by VjOOQIC 



Lager af in- och utldndsk literatur, kartor, gravyrer och 
fotografier m. m, Prenumeration & alia in- och utlilndeka tid- 
skrifter. Bref och forfr&gningar besvaras per omgAende. 

All geoiogtsk, mineralogisk, naturvetenskaplig 

och teknisk literaturt som ej finnee & lager, anskaffas genom 
direkt och snabb forbindelse raed utlatidet. 

ft Wi^ll 


rekommendera sitt rikhaltiga lager af 
in- och utlandsk litteratur. 

8peeialitet: Tetenskaplig litteratur. 

Hvad som ej finnes Sl lager anskaffas skynSsammast. 

Digitized by VjOOQIC 




BAND 14. Hafte 4. N:o 144. 

Motet den 7 AprU 1892. 

Ordfbranden, hr Sjogren, tillkannagaf att Styrelsen till 
ledamoter af FSreniDgen invalt: 

Bergsingeniurerna lojtnant A. Dellwik, S. F. MOrtstedt 
och B. E. Dahlgren, 

pa n)rslag af hr B. Santesson; 
Froken Sofia Rudbeck, fil. stud., 

pa forslag af hrr Hogbom och BS-ckstroni. 

Foreningen besl5t, pa tillstyrkan af Styrelsen, att fran och 
med inuevarande ar atbyta pablikationer ined Naturwissemclui/t- 
liche Verein ftir Sehleswig-HoUtein. 

Derefter fcSredrogs Styrelsens utiatande ock fi^rshig med an- 
ledning af verkstHlld utredning af fragan om kostnaden t^v for- 
handlingarnas utgifvande; och fattade Foreningen, i enlighet med 
Styrekens fSrslag, foljande beslat: 

l:o, att Sekreteraren ej md utan Styrelsens sdrskilda med- 
gifvande i fdrhandlingarna intaga ndgon a/hand- 
ling, hvars publikatton kommei* ait fdr Fdreningen 
medfora siOrre kosinad an omkring 200 kronor; 
2:o, att uppsatser ej bdra till infdrande antagas fdrr an de 
fdreligga fullt fdrdiga i manuskript. 


Digitized by VjOOQIC 

282 m5tet den 7 april 1892. 

Hr SvEDMARK lemnade en af fotografier och staffer illustre- 
rad f'ramstallning otn fdrekomsten af kalksten och sandsten vid 
HumlcnSs i Smaland. 

Under sistlidne sommar hade grafningar for Sveriges Geolo- 
giska Undersoknings rakniog blifvit gjorda i de kalkstensforande 
kullarne vid Humlen&s, hvarvid konstaterats att den siluriska kalk- 
stenen derst&des ej fDrekommer fast, utan endast i stora, tatt 
iiggande stycken, iDbS.ddade i en af n&stan utesiutande kalkstens- 
grus bestaende mor^n, som hade ett djup af nagot mer ftn 3 m. 
Derunder vidtog ett iiiorg,ngrus, som inneh5ll endast obetydligt 
kalk och till hufvudsaklig del utgjordes af detritus af de i trak- 
ten anstaende graniterna och 5friga till urberget horande berg- 

Oinkring 4 km SO om Humienas hade vid Sjoketorp traf- 
fats block af silurkalk, likaledes inbaddade i morangruset. Foredr. 
omnRmde afven forekomsten af enstaka block af silurkalk vid 
V. Ramnebo och pa Hamno i Misterhults socken, 2 a 4 mil 
NO orn Humlen&s. 

Sandstensblockens utbrednlng hade folji.^ fran HumlenHs till 
Sjoketorp, inom hvilken trakt de fdrekomma yumigt, samt deri- 
fran i ett streck tnot SO anda ned mot hafsstranden N om 
Oskarshamn. DenniEt' utbredning af blocken stammer fullstRn- 
digt ^fverens med refflornas riktning, som konstant gar omkring 
NV~SO i denna trakt. 

Sandstensblock af likartadt utseende med de ofvan om- 
namnda hade vidare antraffats pa spridda stallen N och NO om 
detta streck Rnda ut i skargarden mellan Oskarshamn och Ve- 

De hemf(}rda profven likna ej den pa Furdn och Runno, i 
n^rheten af Oskarshamn, anstaende, gamla qvartaitiaka sandsteiien. 
Endast det ofversta sandstenslagret pa Ranno, ur hvilket qvarn- 
stenar huggas, foreter nagon likhet med en och annan af de 
fnnna sandstenarne. Deremot visa de till mesta delen hvita och 
fmkorniga sandstenarne en ganska stor (jfverensstAmmelse med de 
i Vetternstrakten anstaende. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. P5REN. F5RHANDL. N:o 144. Bd 14. H&ft. 4. 283 

FOredr. omnftmnde ftfVen och visade prof af den vid Humle- 
nSs i fast klyft antrSffade hreccian. Denna upptrSder susoni 
smala band i den tinkorniga graniten vid sjOn Humeln, och block 
af breccia Uro sedan Hingre tid tillbaka funna pa Huinlenas- 
udden. Nagon annan brecciebildning bar emellertid ej hittills 
antriiffats invid Humein, hvilket kunde gifva st5d f<5r den asigt, 
att en forkastning h£lr egt rum och att nioderklyften for de kam- 
briska och siluriska bildningama kan vara att stika pa Huinelns 

Med aniedning af fdredraget jttrade frih. Ds Gebr, att ban icke 
kunde finna, att de fgorda lakttagelserDa talade emot, utan tvartom 
bekr&ftade LiNNARSSONS Ssigt om sandsteneus och kalkstenens lokala 
ursprung. Forekomsten vid HuraleniU vore tydligen en i refflornas 
riktning foga forflyttad lokal inor&n, soin antagligen forskref sig ifr&n 
den narbelagna sjons botten; och att inga kalkblock trftffats upp- 
kastade vid dennes strander, bevisade ingalunda motsatsen, utan en- 
dast att den obetydliga silurrest, sora legat skyddad inora den ur- 
bergsram, bvilken inuesluter sjdn, icke r^ker upp till vattenbrynet, 
om ens n&gonting deraf nu finnes qvar. De skal, som anforts mot 
att hreccian skulle forskrifva sig fr&n forkastningar, syntes ej till- 
rackliga for att dfvergifva den hittills gallande uppfattningen, att 
denna silurforekomst, liksoro si ra&uga andra inom landet, genoro 
forkastningar skyddats fr&n att fuUstandigt borteroderas. 

Hr HOOBOM fraroholl som sin &sigt, att blocken vid Hunilenfts 
harstammade fr&n ett uedsRnkt och mojligen fuUstandigt bortdenude- 
radt siluromr&de i narheten. 

Hr Gellerstedt omnarande forekomsten af kalkhaltig lera i 
dalgingen NV om Humeln. 

Hr Holm p&pekade, att s&val kalkstenarne vid Humlenas som 
de fossil, bvilka dessa fora, mera ofverensstamma med Olands an med 
Ostergdtlands silur. 

Hr BXckstr5m visade och beskref en af hononi pa de Lipa- 
riska oarne gjord samling af vnlkaniska bergarter. 

Ordforanden framlade en samling fotografier fran Lake Su- 
perior-distriktet, bvilka insandts sasom gafva till FOreningen af 
hennes ledamot hr O. Venstr5m. Pa ordf?)randens forslag beslot 
Foreningen, att en tacksagelseskrifvelse hfirfor skulle afs^ndas till 
hr Vbnstr5m. 

Hr G. NordenskiSld forevisade en samling prof af fosforit 
fran Florida och lemnade nagra uppgifter om dess fiirekomst, 
tillgodogorande och afsSttning. 

Digitized by VjOOQIC 

284 mOtbt dsk 7 april 1892. 

I anslutning h&riill upplyste hr LUNDBOUM deroro, att upptack- 
ten af fosforitlagren i Florida haft en ogynsam inverkun p& apatit- 
induatrin i Canada. Den torde ock komnia att inverka menligt p& 
foBfatindustrin har i Sverige. 

Hr HoLMQViST visade och omnRmnde ett nytt blyarseniat 

fran Langban. 

Sekreteraren anm&lde till intagande i fbrhandlingarna Kl- 
jande insanda uppsatser: 

1. J. H. L. VoGT. De canadiske forekomster af nikkelholdig 


2. » Jernnikkelkis fra Beiern i Nordland. 

3. » Om verldens nikkelproduktion og om kon- 
kurrancebetingelserne niellein de norske og de udenlandske 

4. J. C. MoBERG. Till fragan om pygidiets byggnad hos Cteno- 

pyge pecten Salter. 

5. L. J. IgblstrOm. Sj6grnfvit, ett nytt mineral fran Sj5- 

fi. A. G. H5GB0M. Studier 6fver de glaciala aflagringarna i 

Sedan fiirra mOtet hade N:o 143 af Ffireningens Hirhand- 
lingar hlifvit fardigtryckt. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. FORUANDL. N:0 144. B(l 14. HlifU 4. 285 

Studier ofver de glaciula aflagringiiraji i Upland. 


A. G. H5GB0M. 

(Hartill Ufl. 7). 

Vid de besok, sow jag upprepade ganger i sauiiuanhang 
med mina undersdkningar ofver den kemiska saniiuansattningen 
bos glacial lerans arsskikt' gjorde i lertHgterna kring Upsala, 
frapperades jag af den petrografiska skiljaktigheten mellan de i 
glacialleran inneslutna stenarna a ena sidan och mordngrusets 
och ruUstensasarnas material i samma trakt a andra sidan. 

Under del att inor&nen och rullstensasarna som bekant till 
alldeles ofverv&gand^ del saramansHttas af bergarter, som iinnas 
anstaende i trakten n&rmast intill, saknas dessa bergarter i 
glacialleran, hvars inneslutna block och stenar samtliga h&rleda 
sig fran bergarter anstaende manga mil lUngre bort. Sa aro t. ex. 
i Upsalatrakten block af ortocerkalk och Ost^rsjokalk sa s&llsynta 
i det egentliga morangruset och rullstensasarna, att det kan 
betraktas som en synnerligen gyusam slump, om nagot sadaut 
antraffas, under det att dessa bergarter i glacialleran bilda en 
hogst betydlig del — i vissa lertftgter 20 % — 40 % och mera — 
af stenarna. Exempelvis ma anfuras en stenrakning vid Polacks- 
backen, der bland 80 utplockade stenar funnos 28 ortocerkalk, 
4 ostersjokalk, 2 sandsten; resten urberg. I morangruset pa 
samma plats iakttogos ej ett enda siluriskt block bland flora hundra 
granskade. Samma fdrballande har jag iakttagit i Stockholms 

» Jfr G. P. F. Bd 11, std. 263 o. f 

Digitized by VjOOQIC 


oiugifDingar. Sa innehaller den yoldiafdrande leran vid Sund- 
byberg eniigt en stenr&kning (135 stenar) 5 % 0stersj5kalk, 25 % 
ortocerkalk. 9 % saudsten, 1 diabasmandelsten, resten urberg, 
under det att bland 135 stenar ur mor^n pa samma stalle ej 
erhdils en enda kambr. silurusk bergart. 

Da glaciallerans block vanligen aro repade, sa liar man skal 
anse dein till storsta delen harstanuna ifran bottennrioranen i 
en trakt, der denne hade en sammans^ttning, som ungeOlrligen 
kan uttryckas genom procenttalen fbr de bergarter, hvaraf lerans 
block besta. £n bottenmor^n till sin petrografiska samman- 
mansattning jeuifCrlig med glaciallerans block i Upsalatrakten 
eller vid Stockholm finner man icke narmare an i nordligast« 


Upland vid Geflebugten och Alands haf. Man torde deraf kunna 
sluta att landisens kant vid tiden f5r glaciallerans afsattning i 
dessa trakter legat atminstone sa langt bort, och att de isberg, 
som afsatte blocken i den under bildning varande glacial leran 
brutits I5s fran den sa belagna iskanten. 

Under denna fOrutsattning syntes det mig antagligt, att ett 
jemfbrande studium af glaciallerans block inom ett st()rre omrade, t. 
ex. Upland och angrllnsande landskap, skulle kunna gora det mojiigt 
att parallelisera skiktserier, som voro samtidigt bildade; blocken 
borde kunna anvandas sasom ledfossil pa sa s&tt, att samtidigt 
bildade lerlager inom ifragavarande omrade skulle ofverensst^mroa 
i afseende pa de inneslntna blockens petrografiska beskaffenhet. 
Da inga block b&ttre lampa sig som ledfossil for denna trakt ^n 
just de i sodra Bottenhafvet anstaende siluriska kalkstenarna, 
sa blef min iorsta upppgift att soka best^mma syd- och sydvest- 
gransen f5r dessas forekomst i glacialleran. Denna grans borde 
pa samma gang angifva, till huru stort afstand fran iskanten 
jokelelfvarnas slam — materialet till glacialleran — fordes vid 
den tid, da iskanten lag i nordostra Upland, innan det fullstan- 
digt afsatte sig. 

En sammanst&llning af egna observationer och de notiser, 
som finnas i kartbladsbeskrifningarna, gafvo det fran borjan 
ovantade resultatet, att glacialleran innehaller siluriska block 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. F6RKN. F5RHANDL. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 2H7 

relativt rikligt atminstone sa langt ifran deras moderklyft sum 
angifves af kartan (tafl. 7), hvaraf synes framga, att jokeUlamraet 
spridt sig dfver hela Upland, 5stra Yestmanland och norra 
Sdriuland, innan det fullstandigt utfallde sig. Det betyder ined 
andra ord, att glaciallerans arsskikt ha en ovftntadt stor liorison- 

Det.&r ett kdndt forhallande, att suspenderade partiklar 
afs&tta sig langsaminare i rent vatten an i saltlosningar.* For 
att profva, huruvida denna erfarenhet vore tillftmplig pa jdkel- 
slammets sedimentation och specielt om dettas vidstr&ckta sprid- 
ning i det haf, soiu utbredde sig dfver dstra Svealand, mOjIigen 
kunde ge nagra upplysningar ofver datida salthalten, har jag 
gjort nagra experiment angaende sedimentationens hastighet vid 
olika salthalter. Till fdrsdken anv&ndes en direkt ur lerUlgten 
vid Ekeby nara Upsala tagen glacial lera, som uppslammades 
innan den annu varit torkad. (Det har visat sig fOrdelaktigare 
att anv&nda fuktig lera ftn f^rut torkad sadan, emedan den senare 
ej ger ett lika homogent slam.) Det gjordes saratidigt tvenne 
forsdksserier a prof tagna fran undre (bruna) och dfre (gra) 
delen af ett och samroa, angef&r 1 dm m&ktiga, arsskikt. 
Dervid visade profven vid fallkomligt likartad behandling ej 
nagon annan olikliet i sedimentationens forlopp, &n att markbar 
bottensats bildade sig nagot, ehuru belt litet, hastigare af det 
bruna slammet. Det kan derf5r vara nog med att anf5ra endast 
den ena serien, hvarvid jag v&ljer den som utfbrdes pa det gra 

I hvardera af fyra likforiniga bagare, A, B, C och D, haldcs 
100 cm^ destilleradt slamblandadt vatten, hvars slamhalt i 
ett annat lika stort prof best&mdes till 0.2 g pa 100 cm^ 
I bagaren A tillsattes ytterligare 50 mn^ destilleradt vatten, 
i bUgarne B, C och D lika kvantiteter koksaltlOsningar, sa att 
salthalten i bagaren B blef O.o7 ?i, i C O.20 ?^ och i D O.75 ^. 

* Jfr t. ex. Barus: Subsidense of fine solide particles in liqvids; Bull. 
U. S. Geo]. Survey N:o 36. 

Digitized by VjOOQIC 

288 A. 6. U5GB0M 



Afsattningens hastighet tedde lig 

da pa fbljand 

e 8&tt: 

Tid. D(0.1b% SaCl) 

1 iimme riklig boUtnttU; 

vatfkao grumlig 

af forogattkooj- 

bara partiklarJ 

C(0.t% NaCl) 
iogoD botten- 
saU, opaciteien 
mindre nirmaat 

8(0.91% NaCl) 
iHgea botien- 
sats, vatskan 
jemnt opak. 

A (dett. vaUen) 

ingen botieo- 

sats, vaUnet 

jemnt opakt 

4 timmar fulUUndig af- 
sattning; viUkan 

markbar bot- 

antydan till bot- 

ingen botten- 

1 dygn — — 

storre delen af- 

•att; TtUkau 

dock sUrkt 


tydlig bottea- 

^aU; ▼iUkan 


tydlig botten- 
sais, viitsfcan 
opak roed an- 
tydan till ski kt- 

3 . - - 

vai«kan annu 

aftagande opp&t. 

oktd ocb opa- 
citeien mindre. 

7 . — — 

?atskan klar. 

vatskan anna 

vatskan aunn 

Af denna tabell framgar att hafsvattnets salthalt niaste hafva 
i hdg grad inverkat pa jdkelslaniinets utfallningshastighet, pa sa 
s^t att redan en salthalt af 0,75 ^ varit tillracklig att astad- 
komina en mangfaldigt hastigare sedimentation och f5ljaktligen, 
under fdrofrigt likartade forhallanden, jeintxSrelsevis tjocka ars- 
skikt och liten horisontalutbredning hos dessa, under det att i 
saltfritt eller n&ra saltfritt vatten sediinentationen skett ytterllgt 
langsatnt och arsskikten kunnat fa en stor utbredning. Det senare 
bor hafva varit hftndelsen i ostra Sveriges glacialhaf, som endast 
genom tranga och grunda sund komniunicerade med vesterhafvet 
i trakten norr om Yettern, och derf5r under da radande klima- 
tologiska fbrhallanden bort ega en minimal salthalt; det ft(rra bOr 
deremot hafva intrMrft'at vid bildniugen af vestra Sveriges glacial- 
lera. Det torde ej vara osannolikt, att glaciallerans olika be- 

* Dei kan fSrtjena att, s&som i nUgon m&n belysande det fysiska forloppet 
vid atfallningen ur saltlosning, omnamnas att den aammanbakning af pariiklaraa, 
8om fororeakas af salltillsatsen, upphafves, ou Idsningen sedan utspades, och att 
sedimentationen derefter forsigg&r med samma hastighet, som om slammet icke 
forut varit otfildt. 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. f5rbn. fOrhandl. N:o 144. Bd U. Hiift. 4. 289 

skaffenhet i dstra och vestra Sverige till god del beror just pa 
ofvan antydda olika sedimentationsvilkor. 

Det skulle visserligen vara af intresse att jemfora djupt och 
ytligt Hggande skikt i samma trakt eller lertag i afseende pa 
de inneslutna blockens beskaffenhet for att mdjiigen deraf kunna 
slata till fbrilndriDgar i iskantens l&ge under loppet af eo l&ngre 
tidryiud; att se ora nagon olikhet i detta h&nseende foretiDnes 
mellan skiktserier skilda fran hvarandra af nagra hundra arsskikt, 
men detta ni6ter praktiska svarigheter, derigenoni att profiler 
genoin en sa stor fbljd af arsskikt knapt nagonst&des erbjuda 
sig, da de fiesta iertftgter &ro allt tor grunda; hvartill &fven 
kommer att de inneslutna stenarna, som vid en dylik undersdk- 
ning niaste tagas in situ, i alhnHnhet aro allt fbr sparsamma 
att gtfva ett f5r detta iindanial tillrackligt statistiskt mate- 

Genom nigra betraktelser ofver den kalkhaltiga glaciallerans 
kemiska sammans&ttning inom ifragavarande omrade kan emel- 
lertid denna fraga vinna nagon belysning. 

Sasom generel regel kan pa grund af kartbiadsbeskrifningarna 
for denna trakt sagas, att den kalkfria glacialleran, der sadan 
forekommer, ofverlagrar den kalkhaltiga, och att ju kalkrikare 
den senare ar desto mindre maktighet har den torra, sa att i 
nordligaate Upland, der kalkhalten nar sitt maximum, annu de 
narinast dagytan liggande arsskikten &ro kalkhaltiga. Visserligen 
skulle man mdjiigen af samma beskrifningar kunna forledas till 
den slutsatsen, att glaciallerans kalkhalt i allmanhet okas mot 
djupet; detta torde dock ega sin giltighet endast for de obetydliga 
djup, nagra fa fot, till hvilka de fiesta borrningarna vid rekogno- 
sering drifvas, men galler icke tor storre djup. Vid Ekeby v. om Up- 
sala, der jag borrat i glaciallera till 18 m djup, synes genomsnitts- 
kalkhalten f^r arskikten vara anmarkningsvg,rdt lika, halla sig 
roellan 20 och 30 ji. I de ofversta (tunna) arsskikten ar dock ditTe- 
rensen mellan skiktets ofversta och understa del vida storre (exem- 

Digitized by VjOOQIC 


pelvis: 35.5 % — 2.s %) an i de tjocka djupt liggande arsskikten 
(ex. 26.2 % — 12 %). Af delta exempel, som torde kunna anaes som 
typtskt for trakten, framgar, att del slam, som afsatte sig ander 
den varma arstiden, hade en storre kalkhalt i slatet af glacial- 
lerans bildningsepok &n i bdrjan, hvaraf man kan sluta att 
iskanten undergatt en f6rfiyttning mot sodra Bottenhafvets silur- 
omrade, hvarom ocksa den dfverst hastigt minskade m&ktigheten 
af arsskikten vittnar. Den bdga genomsnittskaikhalten pa ifraga- 
varande lokal (20—30 %) visar, att materialet till glacialleran 
maste vara taget fran bottenmorSnen i detta siloromrades omedei* 
bara narhet, sannolikt norr om Roslagen, da blott i allra nord- 
ligaste delen af Upland bottenmorsinens kalkhalt nagon gang iiar 
detta belopp. Detta blir annu sannolikare, om det tages i be- 
traktande, att glaciallerans kalkhalt, till foljd af kalkens partiela 
utlosning innan slammet afsatte sig, ar betydligt mindre &n den 
maste ha varit i den bottenmomor&ns bergartsmjol, ur hvilken 
leran harleder sig. Den kalkrika bottenmor&nen i Roslagen 
innehaller i allmanhet 2,5 — 4 delar magnesiumkarbonat mot 100 
delar kalciumkarbonat ander det relationen hos ifragavarande 
glaciallera ar 7 — 13 af det fdrra mot 100 af det senare,' hvilket 
ger vid handen att denna glacialleras kalkhalt &r uogefUr blott 
V2 — V'4 af kalkhalten hos den rooran, hvarur den h&rleder sig; 
uied andra ord att moranen varit till ofvervagande del bildad af 
kalkdetritus, salunda legat pa eller omedelbart invid det syd- 
bottniska silurgebitet. Det slam, som bildade. Upsalatraktens 
glaciallera, synes hafva egt ungefar lika sammanslittning roed det 
slam, hvilket afsatte sig narmast soder oro Geflebugten, t. ex. 
inom kartbladsomradet Leu/sta, der glaciallerans kalkhalt ar i 
medeltal 32 % och relationen mellan MgCOj och CaCO, = 4 : 100. 
Da nu motsvarande tal for bladet Upsala aro 17,s % och 7 : 100 
(se. tab. sid. 292), sa ar olikheten beroende derpa, att ungefar 
halfva kalkhalten hann utlosas niedan slammet var suspenderadt 

' Jfr A. G. II60BOM: Kslcium> och magDeiiumkRrbonat etc. G. ¥. F. Bd 
11, Bid 21>3 o. f. 

Digitized by VjOOQIC 

QEOL. FdRKN. FOBHAKBL. N:o 144. Bd U. Haft. 4. 291 

i hafsvattnet under sin spridning fran Geflebugten till Upsala- 

trakten. > 

Tillampande denna forklaring af vexlingarna i glaciallerans 

relativa noagnesiahalt pa liela det ororade, ofver hvilket man, pa 

grund af de inneslutna blockens beskaffeuhet, kunde antaga 

att slaiuinet fran den kalkrika mor&nen i nordost spridt sig, har 

jag ber&knat genomsnitUhalten af kalk- och magnesiakarbonat 

(or hvarje slurskildt kartblad inom delta omrade (se tab. sid. 292) 

uch utsatt relationstalen pa sina reBpektive platser a vidstaende 

karta. Rorande dessa tal ma framhallas, att deras tillforlitlig- 

het sasom sannolika medelvarden ar mycket olika dels af den 

grund, att antalet analyser, hvaraf de aro media, ftr mycket olika 

(fran 1 till 30), sasom framgar af tabellen, dels af den grund, att 

de sarskilda analyserna ej aro utforda med samma noggrannhet. 

Isynnerhet fiorekomma i de ^Idre kartbladsbeskrifningarna at- 

skillga analyser, der magnesiahalten ej ar bestamd med en f5r 

ifragavarande andamal tillracklig noggrannhet. Sarskildt synes 

delta vara fallet med bladen Rands och Lindholni, Pa det 

senare har magnesiahalten utfallit abnormt h5gt, hvilket tydligen 

ar analysfel, da samma abnorma varden forekonima afveu pa 

bladet Sigtuna just tor de analyser, hvilka uttorts af samma 

analytiker.'^ Pa bladut Rands aro ater magnesiahalterna abnormt 

laga i jemforelse med narmaste analyser fran kringliggande blad, 

och, da samtliga analyserna §.ro utforda af en analytiker, torde 

detta bero pa analysmetoden. 

' Att verkligen anrikningen pE magnesia i de kalkfattigare lerorna, sfiflom 
jag i min uppsats 1. c. har sokt visa, beror p& jiartiel utlosniDg af kalken, 
har jag sedermera experimenteU bekraftat genom att uppslamiua kalkhaltig 
lent i koUjrrehaUigt vatten, d& det visade sig, att CaCO, gick i losning 

under det att magDesian sftsom q\^^^ endast i ringa grad lostes. En narmare 

redogdrelse for dussa anna ej afslatade erperiment harjag forafsigtattlemna fram- 
deles i sammaohang med nllgra andersokningar ofver magnesinhaltign kalkstenar 
och kalkorganismer. Har m& dock framh&Uas, att det icke ar MgCO, s&som 
aidant otan den avlrlnsliga dolomitspaten, aom anrikas, under det att kalkspaten 
uUdaes. I leror med n&gorlnnda hog kalkhalt kan dock, som of?an skett, for 
enkelhetens sknU niangden af det utlosta approximativt uttryckas genom halten 
af magnesinmkarbonat, sisom latt framg&r af en enkel berakning. 

' Jfr A. Erdmann: Sveriges qvartiira bildningar, sid. 180 och 183. 

Digitized by VjOOQIC 


RelatioDstalen f5r D&roda tva bladomraden bar jag af 
dessa grunder, lued f^rkastande af dithdrande analyser, uttryckt 
genom att taga medelvftrdena f9r de analyser, som ligga n&rmast 
onikring dessa oiuraden. Vidare bar jag sammanslagit analysema 
fran bladet KOping, der kalkhaltig lera f^rekoronier endast i 
uordostligaste hornet, med dem a det nanuast i norr liggande 
bladet Jiamnds. De tre nalyserna for bladet Trosa, ' der likaledes 
kalkhaltig lera ar inskrankt till blott ostra delen, bar jag dfver- 
t(5rt till de angrftnsande bladen Xynds ocb H^rningsholm, 

Tabell 9fTer karbonatlialtenia i flacialleraii. 

Kartbtad. C'nCO, %. MgCO^ %. Helationstai Antal analygtr. 

Leufsta 32 1.2 3.7 14 

Oregrund 20.2 l.i 5.7 12 

Svenska stenarnc... 19.2 l.i 5.5 1 

Orbybus 23 1.4 6.1 6 

Penningby 9.7 0.6 6.2 12 

Rydbobolin 11 O.7 6.4 17 

Lindsbro I8.3 I.2 6.5 21 

Salsta 21.7 1.5 6.y 10 

Sigtuna 11.4 O.8O 7.o 29 

Svenska Hiigarne... 20.5 1.5 7.3 1 

Upsala 17.8 1.3 7.2 8 

Forsniark 14.2 l.i 7,7 5 

Vaxbolm 9 O.7 7.7 7 

Miija 12.3 l.u 8.1 20 

Lindholin'-i (IO.5) — (8) (3) 

Gustafsberg 7 0.6 8.6 10 

Svartklubben lO.s l.u 9.2 8 

Kanas^ (15) — (9) (14) 

' De i deoBa kartbUdsbetkrifuiDg publicerade aQmlysenit f^U^ h6gre rela- 
liontial (112) an det teoretitka inaximam (84), hvilket latt i betraktande af den 
rioga karbonathaheB kao hero pi analyafel. 

' RelatioDftalet beraknadt or anal^rser & vidliggandc kartblad (se tazteo). 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. f5rbn. pOrhandl. N:0 144. Bd 14. Hiift. 4. 293 

Kartkiad. CaCO^ %. MgCO^ %. Relationttal. Antal analyser. 

Grisslehamn ' 7.9 O.7 8.9 8 

Skattmansi) 12.3 I.2 9.7 13 

Sandhamn 7.3 O.7 9.7 6 

Norrtelje 8.1 0.8 10 10 

Furusund 8 0.8 10 9 

Radmanso 7 O.7 10 7 

Hamrange^ 10 l.o 10 2 

Alunda 9.2 l.o 11 11 

Arsta 6.3 0.7 11 22 

Soderfors^ 8.2 l.o 12 1 

Grundkallegrund.... 8.2 l.o 12 2 

Fano 11.9 1.9 Ifi 9 

Gefle2 9.1 1.4 15 2 

Sala 5.3 0.8 15 18 

Stockholm 8.1 I.3 16 13 

Nynas 3.5 O.7 20 1 

Vesteras 3.5 0.8 23 2 

Ockelbo^ 1.2 0.3 25 1 

Kun^sfors^ 2.3 O.7 30 1 

Hamraarby^ 3.7 l.o 28 1 

Angso 5.1 1.6 31 9 

Enkoping 8.7 2.8 32 7 

Horningsholm 3.3 I.2 3(5 17 

Dalaro 3.7 1.3 35 14 

Sodertelje 7.6 2.8 37 9 

Raranas' 2.3 O.9 39 5 

Strengnsls G.o 2.8 47 8 

Eskilstuna 4.2 2.2 52 3 

Skultuna 5.9 3.7 ()3 4 

' Analyserna fr^n detta aiinu ej publicerade kartblad hafva af E. Erdmann 
^odbetafallt stallto till mitt forfogande. 

' Siffrorna heintade nr A. ErdmanN: SveriKcs qvartara bildningar, aid 194. 
' Har medtagna analyser fr&n bladet KSptng (se tezten). 

Digitized by VjOOQIC 


Om man betraktar relationstalens fordelning 5fver kart- 
oinradet visar sig oniisskanligt, att taien blifva hdgre i samma 
man man gar mot sydvestra gransen ft^r kalkhaltiga lerans ut- 
bredning^ hvilkot innebar, att kalkslammet uppl5sts alltmera 
ju langre det ftSrts ut i hafvet fran den kalkrika moranen i 
nordost, sa att den i n§.rheten af gr&nsen afsatta leran, af dessa 
relationstal att d5mma, endast innehaller ungef&r en tiondedel af 
den kalk, sora slammet egde, nar det af j5kelelfvarne fordes ut 
i hafvet framfbr landisens br&m. AnraHrkningsv&rda aro de jem- 
ftirelsevis laga vardena fran Leafstabugten (4) anda ned till 
Sigtuna (7). hvilket m5jligen kan bero pa en hastigare och 
ymnigare slamtillforsel och sedimentation efter detta strok. 

LUngst i sydvest skulle man kunna vdnta relationstal som 
narmade sig det teoretiska maximum 84, men det [ir tydligt af 
sattet f6r talens erhallande, att denna siffra ej bor uppnas, da, 
under fiirutsftttning af riktiga analyser, medelvfirdena maste 
ligga under maximisiflfran. Hvad den karbonatfria lera, som 
ligger soder om den a kartgransen utmHrkta, slfvensa de inom 
den kalkhaltigas omrade ytligt f^rekommande kalkfria glacial- 
lerorna angar, hafva de efter all sannolikhet samma ursprung, 
ehuru utiakningen af karbonat in nan dessas sedimentation blifvit 

Relationstalens hastiga stigning mot omradets sydvestra 
grans ar i ofverensstSmmelse med den tolkning, som i det fore- 
gaende gifvits. Under forutsattning af en likformig spridning af 
slammet fnin iskanten at sydvest bora relationstalen vaxa n)ed 
afstandet fran denna i progressionen 4, 8, Ifi, 32, 64;' men 
det ar antagligt att slammets spridning at sydvest blef lang- 
sammare i samma man som det kom Iftngre ut i hafvet, hvarfOr 
progressionen langst i sydvest bor hafva blifvit ^nnu hastigare, 
under det att ofver nordostra Upland sedimentationen kan hafva 

' I glaoialleran D&nniuit ytan torde i mangn fall kalkon bnfva teuare blifvit 
iitlnkad af atmosferilierna. 

^ Strungt ta^t blir progressionen ii&got Uns^sanimare, emedan iifven nigot 
tif magnesinn gSr i losning. Se not sid. 291. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5ren. f5rhandl. N:o 144. Bd 14. Iliift. 4. 295 

skett med mera likforinig hastighet och relationstalen derf^r 
blifvit niindre differerande. Det skulle vara at* intresse att jem- 
fora lerans maktighet inom olika delar af omradet, da det af det 
na sagda borde fiSlja, att densarama i det stora hela skulle af- 
taga mot syd- ocb vestgrftnsen for sedimentationsoinradet, men 
det foreligger allt for fa och otillr^ckliga uppgif'ter harofver for 
att kunna draga nagra slutsatser. Utom afstandet fran iskanten 
ha f5r5frigt de topografiska f^rhaJlandena i stort och smatt varit 
i hog grad bestHmmande fdr sedimentationeDs riktighet, sa att 
roaktigheten bos arsskikten och dessas antal visar betydande 
afvikelser i lerbUcken inom samma trakt, hvilket ocksa till nagon 
del kao bero pa slam hal tens siiriga fdrekomst i hafsvattnet och 
fSrandringar i dettas strdmningsforhallanden. 

Det synes icke oantagligt, att den mesta glacialleran, ej 
blott den kalkhaltiga, i vart land deriverar fran silurbergarter, 
och att den af urbergsdetritus bildade bottenmoranen gifvit 
material till endast obetydliga glaciala lersediment. Man torde 
knapt pa annat satt kunna fSrklara det ofvan i kortbet pa- 
pekade forhallandet att inom hela det omrade, ofver hvilket 
sedimentation af kalkslam fran Geflebugten och Alandshaf egde 
ram da iskantens lage var i eller vid dessa, — att inom hela 
detta omrade icke nagon underliggande kalkfri glaciallera, afsatt 
medan iskanten lag soder om den kalkrika bottenmoranens om- 
rade antr^ffats. Det kan ej antagas, att detta skulle kunna 
bero pa vasentligen olika nivaforhallanden, sasom t. ex. att vid 
tiden for iskantens lage n&rmast norr om Malaren hafvet ej 
skulle ha betackt den isfria trakten narmast soderut, ty sasom 
langre fram visas bar isens atergang inom kartomradet skett i 
det stora hela kontinuerligt, sa att glaciallerans bildningstid och 
iskantens lage vid nordostra Uplandskusten tillhor samma ater- 
gangsskede som det, hvilket lemnat en serie andmoraner efter 
sig i hela trakten mellan M&laren och Dalelfven. 

Det fir dock mojligt att nivaforhallandena under denna tid 
kunnat underga tillrilckliga furandnngar att astadkomma fiir- 
andrade hafsstrommar och dermed andra sediment ationsvilkor, 

Digitized by VjOOQIC 


men harmed Hr dock ej den totala franvaron af kalkfri glacial- 
lera under den kalkrikare fbrklarad. 

Da den glaciala leran inom detta sedimentationsomrades 
vestra del gar upp einot del senglaciala hafvets inaximihOjd — 
ofversta marina grS.nsen — och denna har i rundt tal kan sRttas 
till 150 m 6fver nutida haf«ytan,' sa maste djupet af det haf, 
som vid denna tid utbredde sig dfver ifragavarande trakter ha 
varit 100 a 150 m. H&raf kan man g5ra en approximativ be- 
rakning ofver mSktigheten hos landisen vid den tid, da de fran 
densamma l5sbrutna isbergen stroko frara Ofver detta sedimenta- 
tionsomrade och i man af smS^ltningen aflastade de fran botten- 
mor^nen medforda stenarna i det utfallande jdkelslammet, den 
under bildning varande glacialleran. Dessa isberg kanna icke 
ha egt en maktighet, som med mera ftn Vg ^ Vg ofversteg djupet 
af det haf, i hvilka de simmade; men a andra sidan kan man 
af de talrika rubbningar, sammanskjutningar och veckningar, som 
de astadkommit i glaciallerans lager, slata, att de ofta tangerat 
hottnen och derfor ej heller kunnat ha varit af mycket mindre 
mRktighet an sa.^ Man torde slfven af de transporterade blockens 
heskaffenhet (bottenmorUn) och af det ofvan nUmda kunna sluta, 
att isens kalfning vid detta skede f^rsiggatt pa samma sgtt, som 
vid en del nutida grOnl&ndska glacierer (se Meddelelser om Gronl., 
h. 4), att isen brutits los genom vattnets lyftkraft. 

Da vid denna tid ustra Sveriges glaciala haf ej haft nagon 
annan fSrbindelse med vesterhafvet an genom sunden norr om 
Vettern hafva utan tvifvel isbergen drifvits han emot och ut 
genom dessa sund. Om dessa varit for tranga och grunda ft)r 
en obehindrad passage af isbergen, bora dessas strandning och 

^ Jfr G. De Gber: Skandinaviens niv&forandringar. 6. P. F. Bd 10 och 12. 

' Det torde bora framh&llaa, att oappeligen alia mbbaingar i glacialleran 
konDa ha denna orsak; ufta aro lagren af?en i djnpt liggande lankor i hog grad 
veckade och forkattade under sidana forh&llanden att isberg s^om orsak ej &r 
tiinkbar. Ex. Ekcby, Upsala. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. f5ren. f6rhandl. N:o 144. Bd 14. H&ft. 4. 297 

afsmUltning i denna trakt ha kannat gifva upphof till egen- 
domliga glaciala aflagringar, blaod hvilka block fran 86dra 
Bottenhafvet skulle kanna pavisas. Dei fbrtjenar kanske i delta 
sammanhang papekas att bland de block, som vid en nagot 
senare tid, da glaciallerans bildning inom detta ouirade redan 
var afslatad och iskanten befann sig langre mot norr, afsattes i 
dessa trakter ofvanpa alia de andra glaciala bildningarna, kanna 
antr&ffas sadana fran Aland. En och annan gang savftl i Upsala- 
trakten som vid Stockholm har jag afven funnit s&kra Alands- 
block i glacialleran (granofyr lik den vid G5lby), hvaraf fram- 
gar att landisen natt atmiustone till Aland vid den tid da 
glacialleran i Upland afsatte sig. Mindre s&llsynta torde dessa 
block vara pd glacialleran. Fran Upsalatrakten har jag nagra 
sadana fynd Alandsgranit och diabas; denna senare liksom ett 
par af H. Munthb tillvaratagna block, torde dock kunna 
harleda sig fran Vesternorrlands l&n. Afven f^rekomma de pa 
roorangrusets yta, der detta ej &r bet&ckt af glaciallera, och 
kunna da l^tt f6rvexlas med stenar som verkligen tillhdra plat- 
sens morUn, hvarigenom man far en oriktig f5restallning om 
dennas verkliga sammans&ttning. M&rkligt &v dock att siluriska 
block n&stan fallst&ndigt saknas pd morftngruset, ehura de &ro 
sa allm&nna i glacialleran. Detta torde f5r kalkstenarnas vid- 
kommande kunna bero pa vittring. 

Utan att aterupptaga den mycket diskuterade fragan om 
ruUstensdsamaa bildningssUtt vill jag dock med aniedning af de 
har ofvan dragna slutsatsema om isens m&ktighet och glacial- 
lerans bildningsvilkor f&sta uppmarksamheten pa ett par syn- 
punkter, som hittills synas hafva blifvit foga beaktade vid fbr- 
soken att f5rklara asarnas tillkomst. Att asarna bildats i elfvar 
framrinnande pa isens yta ar knapt t&nkbart, om isen aflagsnats 
genom kalfning af isberg; ty i detta fall hafva dessa med 
ar«roaterialet bortf^rts och en afsHttning af sammanhftngande 
asryggar, sadana som forekomma allm&nt gfven i norra Upland, 


Digitized by VjOOQIC 


kunde da ej ega rum. Denna asigt, sotn val kunde synas plausibeU 
da man t^nkte sig iskantens atergang bero uteslatande pa af- 
smUltning af ett n&rmast br^met jemforelsevis tuDnt ist&cke, blir 
tydligen mindre sannolik, om istdcket haft en tjockiek af nagra 
hundra fot, &fven pa den grund, att asames material, icke minst 
i nu ifragavarande trakt, visar sig hastigt &ndrande sig med och 
beroende af for&ndringar i berggmndens l>eskaffenhet. Mera an- 
tagliga synes i betraktande af nu papekade fdrhallandeu de teorier, 
som fSrlUgga asarnes uppkorast och bildning till istEckets botten, 
eburuvilL &fven for dessa tolkningar den svarigheten reser sig, 
att fbrklara, genom hvilken drifkraft asmaterialet erhallit sin 
karakteristiska beskaffenhet, da trycket af det flere bundra fot 
djupa haf, i hvilket isen har 8k5t fram, borde hafva hindrat den 
starka 8tr5mning af smUltvattensmassorna, som plUgar anses som 
orsakeh till rullstensmaterialets fluviatila lagringss&tt och struktur. 
Att dock sadana strommar, trots mottrycket af det utanfi^r 
liggande hafvet, egt rum, framgar af glaciala j&ttegrytors all- 
miinna forekomst inom hela detta omrade (se kartbladsbeskrif- 
ningarna). Afven glacialleran, hvars material enligt det f5re- 
gaende maste vara ur bottenmor&nen, under M^n, urskOljdtslam, 
vittnar om en sadan under isen fSrsiggaende strdmning af sra&lt- 

Nord5stra Uplands moranartade bildningar ilro i nagra af- 
seenden olika de f5r dstra Sverige i allm&nhet typiska och hafva 
derfSr gifvit anledning till atskilliga spekulationer 6fver upprepade 
dfverisningar af detta omrade, hvarvid man &fven aberopat sig 
pa de jemfdrelsevis mycket divergerande reffelriktningarna i 
samma trakt. 

Det synes emellertid af den sammanst&llning af dessa bild- 
ningar, som fatt sitt uttryck a vidfdljande karta, som om inga 
giltiga sk&l f^refinnas att tolka dem pa detta s&tt; fastmera 
tala de faktiska f5rhailandena ft)r en i det hela kontinueriig 
atergang af isen utan stdrre oscillationer. 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. fOren. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 299 

Den kalkrika bottenmor&nen i norra Upland (>pinnraon»; 
»hvitmonf) och den likaledes kalkhaltiga mor&nleran i 5stra 
Rofilagen &ro endast petrografiskt ej till bildningstiden skiida 
Iran botteniuorttnen Iftngre vesterat ocb synas 5fverga i denna. 
Att de ej representera nagon annan nedisningBfas framgar tydligt 
deraf, att refflornas riktning icke i ringaste man beror af denna 
grans (se kartan), och ftnnn mera deraf, att rullRtensasame 
framga atan afbrott dfver densaroma och inom hela kartomradet 
te sig sasora en i stort sedt kontinuerlig bildning (se kartan). 
Pa atskiiliga stftllen i norra Upland * och a bladet Norrtelje bar 
man iakttagit glacial lera bet&ckt af morM.nartade aflagringar. 
Dessa lokala lagringsfdrhallanden kunna mycket vd,l ha till- 
kommit genom isberg, som strakit fram 5fver bottnen och dervid 
lUtt hi.r och hvar f^rt at gras 5fver den i s&nkor afsatta glacial- 

Fig. 1. 

Profil fr&D Htrgthtmn. a och c mor&ngrat, b gladallert. Lingd c:a 50 m 

hojd 1.6-2 m. 

leran. Sasom ett exempel pa morHngrus 5fver glaciallera raed- 
delas hslr en profil, som f5r nagra ar sedan var blottad vid 
planeringsarbeten a Hargshamns stationsplan. 

Den i profilens nordvestra anda iakttagna ofverlagringen 
torde snarare kanna tolkas sasom ett af strandade isberg upp- 
bokadt parti mor^n an uppkommet genom ett fornyadt fram- 
ryckande af landisen, som borde ha lemnat nagra spar efter sig 
afven langre at SO i profilen. Nagon petrografisk olikhet mellan 
det ofver- och det underliggande morllngruset iakttogs ej. 

Den sa kallade >8teniga akerleran«, en af jemnstora nagot 
vattenarbetade stenar rikligt uppblandad lera, som till en eiler 
annan fots djap ofta bet&cker glacial leran i Roslagen (se kar- 

* A. Erdmakn: STeriget q?ftrt«ri bildningar, tid. 73 o. f. 

Digitized by VjOOQIC 


taD) har af nagra^ tolkaU sasom morao, biidad vid ett fram- 
skjatande af den baltiska isen efter glaciallerans afsftttniog. 
Mot denna appfattning skalle kanna anf5ras nogef^ samma 
argament, som ofvan framst&ldes mot tolkniogen af den kalkrika 
bottenmoranen sasom appkommen vid en s&rskild dfverisning af 
deas omrade, bvartill afven koromer denna steniga leras f5r 
en morftn ovanliga ntseende, sasom stenarnas jeninstorlek m. no. 
Da det icke heller &r pavisadt, att den i afseende pa ingaende 
bergarter skiljer sig ^an underliggande morin, 8a lar v&l den i 
andra kartbladsbeskrifningar^ attalade meningen, att densamma 
blott ar en af hafvet urskoljd och pa glaciaileran nedsvinimad 
arskdljningsprodukt af mor&nen, ha stdrre sk&l f5r sig. Denna 
steniga akerieras vestgr&ns &r f&rdfrigt ej sa skarp, som den pa 
vidfogade karta enligt kartbladsbeskrifningarne utlagts; samma 
lera f5rekomroer &fven pa mindre lerflilt vida l&ngre vesternt, 
hvarpa A. Blobiberg gjort raig uppro&rksam. Att den har sin 
hafvadsakliga utbredning i Roslagen beror v&l i f^rsta mromet 
pa topografiska forhallanden : en smakaperad terr&ng med sma 
lerflLlt, dfver hvilka vagsvallet latt kan hafva utfOrt gros och 
stenar; under det att detta i allm&nhet icke kan vara fallet pa 
de stora lerslftttema i vestra Upland, der denna steniga akerlera 
endast f^rekommer vid lerfaltens gr&nser mot krossgroshojdema 
och derfdr mindre adrager sig appmHrksamheten. 

Nar man pa en dfversigtskarta, som omfattar ett st5rre om- 
rade, betraktar reffelriktningarna, ar det nddv&ndigt f5r att ej 
af dessa fBrledas till oriktiga slutsatser om isens rdrelse fasthalla 
i fdrest&llningen, att de bevarade refOoma ej aro samtidiga och 
salunda ej angifva, huru isen r5rde sig vid den tid, da hela 
omradet &nna var bet&ckt af landisen, utan att de blott ntm&rka 
rdrelseriktningen n&rmast isens br&m ander dettas saccessiva f&r- 
flyttning bakat till fdljd af sm&ltningen eller i vissa fall ikalf- 

' Se beskr. till kartbladen Norrtelje och Fortmark. 
' Se t. ex. betkr. till kartblsdet Svartklubbem. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. fOren. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 301 

ning>. Det fbrtjenar vidare framhallas, att iskantens eller brslmets 
Ulge icke med nddvilndighet vid isens saccessiva atergang varit 
vinkelr&tt emot dess rdrelseriktning och de denna atro&rkande 
reffloma. De talrika Undmor^ner, soni finnas isynnerbet mellan 
Msilaren i adder och Dalelfven — Norrtelje i norr visa detta, 
i det att dessas str&ckning ofta under sned vinkel skslr reffel- 
riktniDgama pa samma platser. Sa ha t. ex. de talrika iind- 
mor&nerna i 8tr5ket M&rsta — Sigtana — Orsandsbro en tendens 
att i stort och sniatt strslcka sig i angefUr riktningen V20*N, 
ander det att reffloma regelbandet komma fran norr eller hOgst 
NS'' — lO^'O. Med tillborlig hllnsyn tagen till na papekade om- 
stftndigheter skali man icke uti refflornas riktning inom kart- 
omradets olika delar finna nagot 6t5d fdr antagandet att de 
representera olika system i den meningen, att de delvis skulle 
tillhdra olika nedisningar eller mera betydande oscillationer under 
atergangsperioden. Det enda stalle der detta kan vara fallet Hr 
i trakten af Gefle, der de fran NNO kommande refflorna nog 
^ro yngre &n de NV:liga reffloma, som anna &ro bevarade litet 
l&ngre in i landet NNV om Gefle. ^ 

De nordvestliga riktningama vid norddstra Upiandskusten, 
som foranledt till atskilliga spekulationer i vidkommande kart- 
bladsbeskrifningar, aro deremot efter allt att ddmma bildade 
sasom omedelbar fortsattning af de mera N — S.liga l&ngre inat 
landet och detta just vid den tid, da isen icke l3,ngre fbrmadde 
skrida in ofver Upland, utan af hd,r radande relieflbrhallanden 
tvanga att bdja af vid sydvestra grftnsen f5r den insankning, 
som nu represauteras af Alands haf. De mellan Gefle och Lofsta- 
bagten f5rekommande NNChliga reffloma aro sannolikt bildade 
samtidigt med Roslagens NV:liga, da isen i den forra trakten 
(jfr djupkurvans lopp utanfbr Geflebugteu) af relieflfbrhallandena 
tydligtvis l^ttare borde l&nkas at SV &n at SO. I hvilket tids- 
ix>rhallande de N— S:liga reffloma dst^rut i Alands haf och dstra 
Uplands yttersta sk&rgard sta till de n^mda NV — SO:liga &r 

* Reffelobservatiooerna fr&n Gestrikland och Helslngland htfva blifvit mig 
med atortta tillmdteag&ende roeddelade af A. Blombbrg. 

Digitized by VjOOQIC 

302 A. a. hOgbom. glaoiala aflagringar i uplaitd. 

kanske svarare att afgQra. Sannolikt synes, att atminstone de 
fdrra liksom de pa Aland &ro bildade efterat, da iskanten redan 
lag atanfbr den nuvarande kostlinien i norddstra Upland, da v&I, 
om de bildaU satntidigt, refflorna pa sk&ret MUrket och Signilds- 
skar bort i nagon man paverkats af de nordvestliga i Roslagen. 

Iskanten skulle salanda vid den tid, da de i kaststriU^kan 
raellan Gefle och Norrtelje befintliga refflorna inristades, i det 
stora bela hafva varit konformt med denna natida kustlinie och 
belt obetydligt hafva skjutit in dfver densamma. 

Man skulle mdjiigen hllremot vilja anfSra franvaron af mor&n- 
bildningar; som borde ha afsatt sig framf^r denna iskant, sa 
mycket hellre som isen under en temligen lang tid — tiden fbr 
glaciallerans afs&ttning 5fver Upland och angr&nsande delar af 
Yestmanland och S5rmland — synes ha undergatt endast ringa 
fdrflyttning. Denna inv&ndning fbrfaller dock, om, sasom jag i 
det fdregaende 85kt visa, isen afl&gsnats genom kalfning af stora 
isberg, ej genom sm&ltning pa stUUet. 


I 5fveren8st&mmelse med den tolkning jag i det fttregaende 
sdkt gifva af de glaciala aflagringarna och deras inbdrdes samband 
inom kartomradet, skulle man erhalla uugefUr f5ijande bild af 
dessa trakters yngsta glaciala historia. 

Medan sLnnu isen bet&ckte hela omradet, r5rde densamma 
sig i ungef&r nordsydlig riktning fram 5fver Upland. Fran det 
vidstr&ckta sydbottniska silnrfaltet medslS^pades i bottenmor§,nen 
ett ymnigt kalkstensdetritns, som dock i man af isens vidare 
rdrelse 5fver det UplMrUdska urberget blef allt mera uppblandadt 
med fragment af detta, anda till dess kalkhalten sa smaningom 
f5rtr§.ngdes, hvilket intrS,ffade ungefUr vid den pa kartan mar- 
kerade grftnsen. Att den kalhhaltiga mor&nen bar en annan 
karaktar i dstra Roslagen (morHnlera) &n i norra Upland (>hvitmo»), 
tyder pa tillvaron af andra bergarter i Geflebugten kn i Alandshaf. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. fOrbn. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. Hiift. 4. 303 

N&r iseoB afstuftltning fort^att sa laogt, att trakten sdder 
om MUlaren blifvit isfri, torde iskanten i stort hafva legal ange* 
fUr normalt root refflorna, men det syoes af UndmorftnernaB 
fdrherskande riktning norr om Miilaren dnda app emot Upsala, 
8om om nnder isens fortsatta atergang iskanten sknlle ha under- 
gatt nagon fdrftndring i sin riktning, sa att den legat angefHr i 
VNV— OSO; hvilket kan ha sin f5rklaring i en hastigare till- 
f5r8el i Bottenhafvets depression &n l&ngre i vester. N&r ftndt* 
ligen hela Upland blifvit isfritt, lag &nnu isen kvar vid eller 
ntanf^r dess navarande kust, roah&nda sa langt sdderat som 
till Radmans6. De talrika bade -i storlek och intervaller lik« 
artade £indmorftnema i Upland visa, att sma oscillationer i isens 
atergang vid denna tid egde rum. Dessa mor&ners ofla regel- 
bnndna upprepande pa ett eller annat hundratal meters afstand 
tyckes raycket vlil fbrenligt med De Geers f5rmodan,' att de be- 
teckna &rliga oscillationer. Under denna f5rutsattning torde man, 
n&r de blifvit n&rmare unders5kta inom hela Upland, fa en hall- 
punkt for beddmande af den tid isens afsm&ltning fran detta 
omrade tagit i ansprak. Ber&knad efber mor&nvallarnas afstand 
vid Sundbyberg och M&rstatrakten skulle atergangstiden fran 
Malaren till Geflebugten ha varit mellan 500 och 1,000 ar. 

Da nu vid tiden fdr isens lage i norddstra Upland hafvet 
till 100—150 m djup betftckte Upland, fir det vfil otvifvel- 
aktigt, att de nfimda andmorfinerna, som bildats vid saroma 
atergangsskede, firo submarina. Ett annat stod hfirfor ligger 
dernti, att rullstensasarnes »skal» innehaller omedelbart under 
glacialleran stora block, hvilkas petrografiska beskaffenhet visar, 
att isbergstransport egde rum fifven under isens atergang ofver 
Upland. Sa finuas i Upsalaasen S. om sjukhuset vfildiga block 
af hsilleflinta och homblendegranit fran bladen Sahta och Alunda 
omedelbart under glaciallerans horisont och pa strid ruUsteussand- 

Men har hafvet natt intill isbrfimet under landisens atergang 
afver s6dra och vestra Upland, fir det dock ett ovfintadt f5r- 

* Se De Gebr: G. F. F. Bd 11, a. 395, afven HOobom: VagledDing vid 
geologisks exkuraioner i Uptslatraklfo, Upsala 1891. 

Digitized by VjOOQIC 


hallande, ait ingen sedimentation af jdkelslam deri egt ram, utan 
att glaciallerans afsattning inom detta omrade f^rst synes bafva 
bdrjat n&r isbrftmet lag i niirheten af det sydbottniska ^ilar- 
omradet, eller atminstone inom den kalkrika bottenmoiilnens om- 
rade, eftersom all glacialleran &nda till s5der om M&laren ar 
eller fbre sedimentationen varit mycket kalkrik. I hvad man 
fiir&ndringar af nivaforhallanden och strdmriktningar kunna an- 
tagas sasom fbrkjaringsgrund h&rtill Six tillsvidare en 5ppen 

Silariska blocks rikliga f5rekomst i glacialleran inom detta 
omrade vittnar, liksom sjelfva lerans karbonathalt, om iskantens 
Iftge i n^rheten af Bottenhafvets silar och om slammets lang- 
variga suspension i hafvet innan det afsatte sig, hvilket ater 
finner sin fdrklaring i den ringa salthalten hos detta haf. 

Under isens atergang afsattes rullstensasarne, hvilka, af sk&l 
som i det f5regaende blifvit anfi)rda, mastc antagas vara bildade 
vid isens botten ej i ytliga flodrHnnor pa isen. Savdl asarna 
som jllttegrytorna och glacialleran vittna om en betydande cirka- 
lation af sm&ltvatten i landisens djapaste delar trots trycket af 
vattnet i det djupa haf, som utbredde sig framf5r isens' brslm. 

Liksom isbramet i nordSstra Upland at vester begransades 
af haf, sa synes detta afven ha varit fallet i Gestrikland och 
s5dra Ilelsingland, om man far d5ma efter de annu fataliga 
reffelobservationer och leranalyser, som ftJreligga (se kartan). 

Detta fbrhallande. att isen i den baltiska depressionen kvar- 
legat lS.ngre an i trakterna nErmast i vester synes galla f^r 
hela vart lands ostkust. De nordnordostliga refflorna pa Oland 
jemf5rda med de nordvestliga pa Smalandssidan och fbrekom- 
sten der af en kalkhaltig lera, hvars kalkhalt aftar at vester,^ 
afvensom af drihsblock af ostlig harkomst upp till den marina 
gransen vittna om landisens langre kvardrojande i Ostersjon ftn 
i Smaland. Likasa bar man i norra Kvarken, pa Holmons 
5grupp, reffelriktningar mellan NIO — 27*0, under det att bade 

A. Rrdhann: Sveriget qvartara bildniDgar, b. 187 och kartan. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fQren. fOrhandl. N:o U4. Bd 14. Haft. 4. 305 

pa svenska och finska fastlandet refflorna korania fran NV eller 
NNV. Da na pa l&sidan a en del stallen pa Holm5n denna 
senare reffelriktning §,r bevarad (pa Angsdn NiT^'Y), sa tilihora 
de NNO:liga refflorna pa denna 5grupp tydligen en i Bottniska 
vikens riktning, efter isens fiirsvinnande pa fastlandet midt emot, 
kvarliggande eller framskjatande istunga.* 

> Jfr A. 6. HOOBOM: Olftcialreporna i Vesterbotten. 6. F. P. Bd 5, •. 624. 

Digitized by VjOOQIC 


FOrklartngr till taflan 7. 

De p& kartan utsatta siffrorna Hro de till jemna enheter afrun- 
dade relationstalen i tredje kolumnen & tab. sidan 292. De angifva 
8&luQda huru m&nga delar inaj^nesiurakarbonat, som inom hvarje kart- 
bladsomr&de i medeltal komma pli 100 delar kalciumkarbonat. 

Granserna for »kalkhaltig moran> och »8tenig likerlera» hafra 
utmarkts blott for att fisk&dliggora deras forhlillande till ofriga gla- 
ciala bildniugar; n&gon stdrre geologiska betjdelse tillkommer dera, 
8&8om i texten narmare visats, icke. 

Digitized by VjOOQIC 

Ceol. FOren. FOrhandl. Bd. 14. Tan. 7. 

)«*i Kur«% 









l\ n ^tw* m ^ SV:ara,€Lcia.lltra. 

I \ /ftffierj V IfuUstertMtar, ^^ s Botfrvhu/ymt. 

\ V:oeh Si gran8f.k,h. mcreirven. ^^mffrdntf. dUo fr tierih^* 

\ Uenia dkerleroCf silu^romrddej 

*^ ' ^ Stock a/ButBHha/vU 

Kartskiss ofver de glaciala bildningarna i Upland. 

Skala 1 : 2,0CX>,000. 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FORSN. FORHANDL. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 307 

Mineralogiska meddelanden. 


L. J. IgelstrOm. 

16. Nya mineral trkn SJOgrrnfTan, Grythytte soeken, 
drebro Iftn. 

a. Basiliit 

I Sjogrufvans haasmannitmalni har nyligen upptilckts ett 
nytt luiDeral) sittande i den doloniitiska kalkstenen dels i spridda, 
parallela blad af en till flere mm atstrSrCkning, dels i k5rtlar 
af 1 — 2 cm genomskarning eller i adror af omkring 0.5 cm bredd. 
N§,rma6t intill ett dylikt lager med del nya roineralet innehaller 
afv^en hausmannitmalmen spridda blad af detsamma, men &r fbr 
efrigt ren. 

Mineralet ^r vackert atdlbldtt och metallgldnsandey ogenom- 
skinligt i tjockare lameller men i tunnare genomlysande med 
blodr5d ftrg. Det liknar n&rmast m5rkt, bladigt zinkblende, 
men skiljes derifran genom sin speglande stalblaa f^rg. Afven 
liknar det den storbladiga hausmanniten och magnetiten och den 
svarta pyrokroiten, men &r Ijusare och har stCrre glans &n dessa. 
Det vittrar i laften, f5rlorar da nagot af den speglande metall- 
glansen^ och genoragangsytorna beklftdas af en tunn, Ijuset ater- 
kastande hinna af gulaktig f^rg. Slatligen ofvergar den i en 
mSrkbrun ockerartad massa, som dock &nnu bibehaller sina tyd- 
liga genomgangar. Strecket ar mQrkare &n hausmannitens och 
den oziderade pyrokroitens. Mineralet Hr ej roagnetiskt. 

Digitized by VjOOQIC 

308 L. J. leEL&nmQM. mineralooiska msddrlandbn. 

I varm klorvatesyra Idser sig mineralet temligen l&tt under 
stark klorutveckling, blott nagra fa kiselsyreflockor stanna qvar 
ol5sta. Af kail) utsp&dd klorv&tesyra angripes det &fven nagot. 

F6r blasrdr i kolf afgifver mineralet mycket vatten. Vid 
glddgning i 5ppen laft antager det en rent svart f&rg, men blir 
efter nagra minuter rOdbrunt. Med soda pa kol erhalles anti- 
monbeslag. Arsenik, biy och klor finnas ej. 

Da mineralet ej kan erhallas fullt rent fran kalcit, hafva 
flere partiella analyser utforts, af hvilka jag ber&knat f^Ijande 
sammansftttning : 

%. Innehlller syre. 

SbjOj 13.09 3.23 

Mn^O, 70.01 21.271 

Fe^Oj 1.91 0.57| ^^'^^ 

HjO 15.00 13.33 


SbjOj 0.0404 1 

MnjO, 0.443 


HjO 0.833 20.63 


^ \ 0.466 11.26 


hvarifran sammansftttningen blifver 

ISbjOj . ll(Mn,0„ Fe,0,) . 2IH2O 
och kemiska formein 

eller enklare, om jernet ej ins^ttes, 

JMU i9tj T • iull TT • 

Fdrut &r ett annat vattenhaltigt stibiat af manganoxid be- 
kant fran Sjdgrafvan, den s. k. atibiaiilen^ som enligt niin ap- 
proximativa analys (se N. Jahrb. ftir Mineralogie etc. 1890, b. 1, 
aid. 256) bestar af: 

Sb^O, (inclusive vatten).... 30 % 

Mn^O, 44 » 

FeO 26 » 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FdRBN. FORHANDL. N:0 144. Bd U. Haft 4. 309 

Stibiatilen sitter i en helt annan roineralkomplex, D&mligen 
i polyarsenit och tefroit. Den Hr svart och 8aknar genomgangar, 
och S,r Balanda ett an oat mineral &n det nu ouihandlade, men 
bada synaa mig vara nybiidningsprodukter. I s&llskap raed sti- 
biatilen fbrekommer &fven stibiatet h&matostibiit (se G. F. F. 
8: i8i), och da jag m&rkt att det sistnJimnda vid sin ftirvittring 
apptar vatten, sa kunde det antagandet ligga n&ra tillhands att 
stibiatilen h&rleder sig fran h&roatostibiiten. 

Stibiatilen fanns 1890 i en annan af Sj5grufvoma &n det 
na funna mineralet. M&rkligt ^r dock att vid det sistn&mndas 
fyndort &fven finnes hiimatostibiit eller ett detsamma liknande 
mineral, hvilket jag vid qvalitativ under^okning funnit vara ett 
manganoxidulstibiat med stor halt af antimonsyra. Jag tror 
emellertid ej att det nya mineralet h&rleder sig fran det sist- 
nUmnda utan fran nagot annat, &nnu ej antrUffadt manganoxi- 

For detta nu upptackta mineral foreslar jag naranet J3eiM7ut 
efber den berdmde alkemisten Basilius Valbntinus, den forste 
som oran&mt antimonens reduktion. 

b. Sjdyrufvit 

Detta mineral, f5r hvilket jag foreslar namnet Sjdgrufvity 
sitter dels omedelbart i gronaktig jakobsit pa dennes gangar och 
k6rtlar, dels ock bredvid densamma i form af 1 — 3 cm stora 
adror och kdrtlar. I jakobsiten finnes blodsten och ett r5dt, 
ilnnu ej undersdkt mineral. 

Nar mineralet sitter bredvid jakobsiten, &r det stundom om- 
gifvet af en tat blasvart massa med mussligt brott, som till 
sina blasr5rsf5rhallanden, magnetism m. m. mycket liknar den kf 
mig i Geol. F5ren. Forh. 1889, Bd 11, sid. 391, beskrifvna sa 
kallade pleurasiten; men att denna massa dock ej ar pleurasit 

* Att anna flere ttibiater fionas i Sjografvorna ar sakert. Jag har faniiit en 
tefroit, torn mikroskopiskt hlller ett korpsvart, kornigt magnetitliknande stibiat. 
Denna tefroit ger starka antimonreaktioner. 

Digitized by VjOOQIC 


framgar deraf, att dess palver Hr grahvitt (pleurasitens blekr5dt) 
och att ander mikroskopet grundniassan &r klar, genoniskinlig, 
gulr5d (pleurasiten ftr blekr5d). Massan fir ett arseniat af haf- 
vndsakligeD manganoxidul sasom bag, med mikroskopiskt in- 
spr&ngda svarta korn af ett metalliskt, magnetiskt mineral (tro- 
ligen jakobsit). 

Da plearasitmassan blott sporadiskt beledsagar arseniopleiten, 
&r den ifragavarande massan langt rikligare fSrhanden, och Sj5- 
grafviten sitter da deri, dels sasom kristalliniska, rent ntskilda 
k5rtlar af en till flera grams vigt, dels ock i mindre, ftrtstora, 
spridda, mera derba, Ijasare, rent gula kdrtlar, alltid med skarp 
begrdnming, hvaraf fSljer att Si5grufviten och grandroassan firo 
tvenne olika mineralspecies. Hvad den sistn&mnda &r, har annu 
ej roedhnnnits att undersdka. 

Mineralet fi,r v&l ntbildadt, men Slnnu ej funnet i kristal- 
ler. Det paminner mycket om arseniopleit hvad genomgangar 
och yttre utseende betrUffar, men dess fUrg &r Ijasare gal, 
liknande mycket gul granat. Streck och pulver gult, Ijasare 
ftn arseniopleitens. Hardheten mindre &n granatens. I tunna 
lameller genomlysande med bIodr5d fUrg. Oxiderar sig Ifittare i 
luften an arseniopleiten och m5rknar da nagot, tillfdljd af dess 
stora halt af manganoxidul. Drages ej af magnet hvarken i 
natarligt eller i smalt tillstand. 

Enbart for sig smElter mineralet fOr blasrdr pa kol temligen 
I&tt till en svart kula, under kokning och under afgifvande af 
stark arseniklukt, samt beslar kolet med gul biyoxid. Med soda 
pa kol i reduktion erhallas sma blykulor (dock svart). 6l5d- 
gadt i 5ppen luft svartar det sig. I blasrSrskolf afger vatten. 
Med soda pa platinablock erhalles stark manganreaktion. 

Mineralet l5ses liltt och fullsUlndigt i k5ld af klorv&tesyre 
utan gasutveckling. L5sningen fir gul. 

Digitized by VjOOQIC 

GKOL. p5RKN. FOrHANDL. N:o 144. Bd 14. Haft 4. 311 

Mineralets kemiska satnmans&ttning Hr foljande: 

As^Oj 49.46 innehaller syre 17.20 

MnO 27.26 6.14 

Fe^Oa 11.29 3.39 

CaO 3.61 1.03 

PbO 1.74 0.12 

SjO 6.81 6 05 


hvarifran kemiska formein: 

2[R3(0, . AsO),] . R,(0, . AsO), . 6H,0, 
i hvilket R = Mn, Ca, Pb; R, = Fe^. 

Enligt del gamla skrifsilttet blir forineln: 

2R3Jd»+ ^J^+ 6fl 

Da arseniopleitens kemiska formel fir:* 

2[R3(03 . AsOX] . R2(03 . AsO)^ . 3R0 . 3H2O = 
2RM^ +*^+3«H, 

sa bestar deo hufvudsakliga skilDaden i kemiskt hfinseende i 
det nya mineralets storre halt af vatten. Begge fire vattenhal- 
tiga orthoarseniater. En annan skilnad fir att Fe i det nya 
roineralet fijr 3 ganger sa stor som i arseniopleiten, som deremot 
haller mer an dubbelt sa inycket Ca; Mg och ^ saknas fall- 
komligt; Pb-halten fir betydligt mindre. Tillika torde ock bora 
anmarkas, att nagon Mft ej synes vara forhanden i det nya mine- 

(Son nemo den 28 mors 1892). 

Geol. F5reii. FSrhandl. 11: i09. 1889. 


Digitized by VjOOQIC 


Er der allerede i iret 1729 f5rt en Blok af metallisk 
Nikkei j»ni fra Diskobugten i Nord-Gronland til Eiiropa? 


K. J. V. Steenstrup. 

Ved i Rigsarkivet at gjenneiiiga ProtokoIIer og Indberetnin- 
ger fra de gronlandske Koloniers forste Tider, er jeg truffet pa 
folgende to Beretninger, der, som det forekomraer niig, have 
Krav pa Opraaerksorahed, da de synes at vidne om, at et Exem- 
plar af de Jaernblokke, sora, fbrst ved Rinks og senere ved Nor- 
denski5lds Fund, have tiltrukket sig sa stor Opiuaerksomlied^ 
allerede da var kjendt og tillagt en vis Betydning, oin end denne 
naermest gik i ren teknisk Retning. 

I Hovedprotokollen holden ved Nepisene af Jacob Geel- 
meyden, fra August 1729 til Juli 1730,* star der Fol 54 under 
20de April 1730: — — — »ej heller den Steen som afvigte 
Ar er orameldet* i Bugten' skulde findes af Klang sora en 
Klokke, hvilket Gouvernoren* mente at vilde have haft tilbage 
raed sig, men havde crfaret af Skipper Edvart Duncker at 
samme Steen afvigte Ar af ham er bleven fort derfra og ligger 
pa bans Basses Contor i Holland. Hans Basses Navn er Jacob 
WtoKOP OG Son i Amsterdam. Og da Skipperen horte det jeg 
fortrod pa, at samme Steen var bortkommen siden min Ankorast^ 

' Marinens Cutalog Nr 85, Palcke 590, Litra A. 

^ Dette Sted bar jeg forgjieveB eftersogt. 

' Diskobngten. 

* Major Paars. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F()REN. FOrHANDL. N:0 144. Bd 14. Haft. 4. 313 

uden inig til Kjende givende, er bans Udsigende mod mig faldet, 
ora Borde, at Steneii var ikke af nogen Verdi, sasom ikke blev 
baden over 100 Gylden for Stenen. Mens berettet at Stenen 
havde Klang soin en Klokke og var trind som en Rugle, sa at 
alle der gav sit Vota (sagde) at den var stSbt eiler gegoten; 
men gav hvidt Skjaer fra sig, dog sa hard som det hardeste 
Stal. Og var slaget et Stykke af udi Holland, hvor da ind- 
vortes tegnede som Jflem, men meget glimrende og hardt. Ste- 
nen var af StSrrelse sa 20 Mand raed stor M5je fik den om Bord 
og, for at fornoje mig, foregav ban at endnu flere sadanne Stene 
skuUe findes udi samme Dal, som stra&kker sig landvaerts indfra 
Diskobugten, men er meget stiSrre efter samme bans Beretning. 
Hviike Stene nu ved den tykt liggende Sne ikke er at finde, 
men ma og far at bero til Sommeren da sadant med mere af mig 
bedre kan vorde observeret og tilstraekkelig rapporteret.* 

Denne lovede Indberetning findes i >Extraprotokollen» (Litra 
C i samme Pakke) og er afgiven under 18de Juli 1730: »Hvad 
endelig den anforte klingende Steen, som lige over for Disko, 
pa det faste Land, skulde, og efter Hollsendernes Beretning vaere 
at bekomme, angar, da vare vi og efter GrSnlaendernes Anvis- 
ning, den 21de Juni pa samme Sted, hvorfra en Skipper fra 
Holland, navnlig GiLLBS Svarts, forgangen Ar skal have bort- 
taget een, samt og en Skipper, ligeledes fra Holland, navnlig 
Jan Erntz, skal have sprsengt een, og medtaget Stykkerne af 
den til Holland; af hvilken sidste Steen la igjen endnu nogle 
Stykker, som vare af lige Bonitet med de andre der liggende 
hele klingende Stene, nemlig god trofast Kampesteen, og kunde 
man ei bemserke anden Klang hos bemseldte Steen end man finder 
ved andre sonderspraengte Kampesteen. Og kunde vel tilforn 
forestille sig, at om ved samme Steen havde vaeret noget at 
gj6re, da havde vel Hollienderne, (der ikke ere for meget tro- 
hjertige) beholdt den for dem selv og ei udrabt det for os. Den 
ene Steen, som Skipper Gilles Svarts skal have bortfart, skal 
efter Grdnlaendernes Beretning vieret Jsernerts, udi hvilket er 
dog noget ssert; thi man skulde mene, hvor en Steen fandtes 

Digitized by VjOOQIC 


med Erts udi, der matte og findes flere af ftainme Sort, sora her 
dog ikke sas ringeste Tegn tit. Ja her var i Naervserelsen ikke 
en Klippe hvor man kande tasnke den at vaere adfalden af, men 
den havde lagt pa en Flade af Landet, niidt pa en liden Slette.> 

Savel Hr Cand. med. & chir. SOren Hansen som Hr Dr 
ScHROEDER V. d. KoLK have i Holland velvilligst anstillet Under- 
s6gelser angaende denne formentlige Jaernblok, men have ingen 
Underretning kunnet skaffe derom. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. fOrkn. fOrhandl. N:0 144. Bd 14. H^t. 4. 315 

De canadiske forekomster af nlkkelholdig magnetkis. 

J. H. L. VOGT. 

De i midten af 1880-arene opdagede felter af nikkelholdig 
magnetkis ved Sudbury, distrikt Algoma (46Vi° "• ^^-^ ^^^ v- ^• 
Greenich; pa NO-siden af Lake Huron) i Ontario, Canada, bar 
i Norge og sandsynligvis ogsa i Sverige tiltrukket sig adskillig 
opmaerksorahed, — dels af theoretiske grunde. idet de canadiske 
og skandinaviske forekomster savel mineralogisk som geologisk 
stemmer ndie overens, og dels af praktisk-5konomiske grunde, 
idet den betydelige canadiske nikkelproduktion og det om end 
kun indirekte ved samme skabte forbrug af nikkel til nikkel- 
stal betegner en ny fase i nikkelindustriens historie. £t referat, 
stottet pa de canadiske geologers og bergingeni5rers publikatio- 
ner,* desuden ogsa pa velvillige private meddelelser af A. E. 
Barlow og dr Selwyn, chef for Canadas geoiogiske unders(}ge1se, 
vil derfor forhabentlig kunne vaere af interesse. 

Den canadiske nikkel-magnetkis optrseder — ndiagtig som 
tilfseldet er ved de norske og svenske forekomster — overalt i 

' Sierlig henTises til de to arbeider: 

£. D. P£T£BS (forfatteren af > Modern americao methods of copper smel- 
ting), 1887): >The Sodbory ore-deposits ;> i Transact, of the araer. inst. of rain, 
eng. 1890. 

A. E. Bablow, >0n the nickel and copper deposits of Sndbnry, Ont.> 
(read before the Logan olnb, Ottawa, march 6th, 1891; reprinted from the Ot- 
tawa natnralist). 

I de senere Irgange af det amerikanske >Eogineering and mining jonmal> 
Til man ogs& findc talrige notitaer om de canadiske nikkelforekomster. 

Digitized by VjOOQIC 


intim forbindelse med massive, grovkornige, basiske bergarter, 
son) pa det geologiske rektangelblad »Sudbury» samnienfattes 
under betegnelse »greenstones», og som forovrigt i de forskjellige 
beskrivelser opf6res snart soni gabbro og snart som diorit eller 
»pyroxenic diorite*; undertiden ogsa som diabas, hvilken sidste 
nomenclatur dog synes at vaere vildledende. — En mig tilsendl 
prove fra Travers mine, Algoraa, viser en grovkornig, stasrkt om- 
sat gabbro-bergart, af eugranitisk-kornig struktur og pafaldende 
rig pa jern-magnesia-silikat; pa grund af de i meget rigelig 
raaengde nydannede mineraler (muscovit, hornblende, kalkspath, 
kvarts, zoisit, titanit osv.) kan man dog af det enkelte hand- 
stykke ikke levere nogen sikker karakteristik af bergarten i den 
priniflere habitus. Sa meget kan man dog se, at Canada-berg- 
arten ikke er petrografisk identisk med den norit-type, der er be- 
tegnende for de fleste norske nikkel-magnetkis-forekomster (som 
f.ex. Bamie, Ringerike, A skim osv.) 

Sudbury-feltets gabbroer er lentikulart begraensede, med 
IsBngderetning efter skiferens str5g, og nar ofte meget betydelige 
dimensioner (Isengde op til 20 km og bredde 2 — 3 km); de saet- 
ter op gjennem laurentinske og huronske — derimod ikke gjen- 
nem cambriske — skifere^ og ma efter de canadiske geologers 
fremstilling opfattes som eruptive dannelser, sandsynligvis af prae- 
cambrisk alder. 

»Nikkel-gabbro-beltet», som forl6ber NO — SV, og som alt- 
i-alt er omkring 100 km langt og 60 km bredt, falder (efter 
beretning i Eng. and min. journ., 1891, I, s. 579) i to under- 
afdelinger: hovedfeltet, 40 km langt, strsekker sig fra Whitson 
Lake til Spanish River, med Sudbury by til centrum; laengere 
mod vest findes et mere underordnet felt, ved Onaping. — Ogsa 
ved St. Stephan i New Brunswick har man nylig pavist nikkel- 

' PI geologisk rektangelblad Sudbury defineres >LBureiitian> ved >red and 
grey hornblende-granite and gneis, merging into each other; on the SE.-side 
are gneisves only* ; — og >Huronian> ved >Qaarzite agglomerates, greywackes, 
felsites, stratified quartz-dio rites; clay strates, various kinds of crystalline schists, 
and rarely bands of dolomit>. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. fOren. f5rhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 317 

holdig magnetkis geologisk ekvivalerende Sudbury-forekoinsterne, 
men meat lavere Ni-gehalt (2 — 2.5 % Ni). 

Kisen optrsder ved de fleste gruber i Sadbary-feltet soin 
en typisk korUaktdannelse (>contact deposits situated between the 
clastic rocks, such as felsites, qaartzites, etc., and irrnptive dia- 
base or gabbro — ex. Evans and Stobie naines, — or between 
these latter and granite or micropegniatite — ex. Murray mine 
— ); kun sjeidnere viser kisen sig som impregnation inde i den 
basiske eruptiv i Isengere afstand fra grsensen. 

I mineralogisk henseende karakteriseres forekomsterne forst 
og fremst ved nikkelholdig mugnetkis^ — der, som vi senere skal 
tale om, oftest holder 3 — 5.5 % Ni(+ Co\ — og svovlkia^ noget 
titanjem samt forholdsvis meget rigelig tilblanding af kobberkie; 
videre har man i enkelte gruber patruffet de i Okonomisk hen- 
seende vigtige, rige nikkeisulfider polydymit og mUlerit; og ende- 
lig stammer som bekjendt det eiendommelige, nys opdagede platin- 
arsen-mineral sperrylit (PtAs,) netop fra de her omhandlede 

Polydymit (fra Vermilion mine) er analyseret af F. W. 
Clarke og C. Catlbtt (American journ. of science, B. 37, 1889, 
s. 372), med resultat: 

Ni 43.i8| 

Fe 15.47/ sum lOO.oo 

S 41.35) (uden Co, As) 

hvilket giver formel NijFeSj. — Millerit (NiS, i ren tilstand 
med 64.45 % Ni) er pavist i et par forskjellige gruber, bl. a. i 
Copper Cliff mine, 50 m under dagen; sa^rskilt analyse af mine- 
ralet synes ikke at vaere udfSrt. 

I en gjennemsnitsanalyse af skjaersten angives gehalterne: 

14.14 % Nil 

^ ^ ^ > (desuden 26.91 % Cu); 

0.935 % Qq\ ^ ' 

altsa i skjaersten 1 del Co til 15 dele Ni; dette vil, da skjaar- 
stenen er fremgaet af en meget intens rostet malm, svare til 
forhold 1 del Co til omkring 10 dele Ni i malm; ved de norske 

Digitized by VjOOQIC 


og svenske gruber moder vi oftest sanime proportion, nernlig 
1 Co : 4 — 12 Ni. — Deriraod er magnetkisen ved de canadiske 
forekomster i stssrkere grad end ved de analoge norske og sven- 
ske falter opblandet med kobberkis; bos os moder man propor- 
tion 1 del Ni til 0.3 — 0.6, op til 0.65 eller 0.7 dele Ca, i Ca- 
nada derimod gjennemgaende 1 del Ni til 1.8 — 2 dele Cu. ' 
Snart er kobberkisen og magnetkisen — saledes som det for 
den vaesentligste del er tilfselde ved de norske og svenske leie- 
steder — fint og jeevnt blandede med hinanden, snart derimod 
er hvert af de to mineraler separeret ud i store, rene partier; 
Peters anf&rer exempelvis, at i en grabe blev admineret 2,000 
tons magnetkis med kun 1 % kobber og lige ved siden 15 — 20 
tons nsesten ren kobberkis. 

Saerlig interesse afgiver det nye mineral sperrylit,* PtAs^, 
som krystalliserer regolaert (pentagonal-hemi^drisk; ooOoo . . ooO . 

— 2 I ^g 8°'^» ^^^®^ reduktion til chemisk ren substans,' be- 
stir af: 

Arsen 43.23 

Antimon O.54 

Platina 55.47 

Rhodium 0.76 

Palladium spor 

Sum 100.01. 

Mineralet er hidtil kun fundet i sgossan^ (rustskorpen eller 
oxydskorpen) oppe i dagen over den egentlige kismasse, ved Ver- 
milion grube; at dog ogsa selve kisen holder platina, er konsta- 

* P& grnod af denne store tilblandiog af kobberkis var det oprindelig (i 
beg. af 1880-lrene) planen at bearbeide Sadbary-forekomfterne p& kobber; den 
vigtige nikkelgehalt blev man forst senere ved et rent tilffelde opmierksom pfi. 

* Fandet af chemikeren, T. L. Spebry, ved Canadian Copper Comp.; ana- 
lyieret af H. L. Wbbls og krjstaUografisk nnderaogt af S. L. Penfibld, se Ameri- 
can Journal of Science, B. 37, 1689. 

' Analyaematerialet var opblandet med et par procent tinsten. — SnO, 
st&r i chemisk henseende nser TiO,, som er karakteriserende for de oxydiske ba- 
siske udsond ringer i basiske eruptiver, og som ogs& stadig, om end i nnderord- 
net msengde, forefindei p& de tilsvarende snlfidiske ndsondringer. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. jr^BSS. FQRHANDL. N:o 144. Bd 14. H^ft. 4. 319 

tereret ved analyser af Clarke og Catlbtt (1. c), idet disse i kis- 
stuffer (bl. a. f5rende polydymit) fra samma grube fandt 

0.0087, 0.0060 og 0.OOS4 % platina (eller 87, 60 og 24 g 
platina per ton). — Ogsa i skjaersten har man gjentagne gange 
pavist platina, hvilket element f5lgelig raa vaere fint og j»vnt 
fordelt over det hele. — Ligeledes har man i canadisk nikkel- 
malm ad chemisk vei konstateret gold och sdlv, dog i endnu 
mindre procent end platina. 

Zinkblende, blyglans og bor- eller fluor-mineraler omtales 
ikke, og det fremhseves sserlig, at As, Sb, Bi og Te fuldstaendig 
mangier (nar undtages den lille arsengebalt i sperrylit). 

Den intime genetiake analog! mellem de canadiske og de 
norske og svenske forekomster fremgar af fblgende fasHeaegen- 

Malmen, nemlig nikkelholdig magnetkis med tilh5rende ertser, 
optraeder savel i det canadiske felt som ved de talrige, over hele 
den skandinaviske halv5 spredte forekomster i forbindelse med 
basiske eruptiver, hovedsagelig ^oAfrrobergarter, — pa den skan- 
dinaviske balvd fortrinsvis norit med uralisiteret norit (se note 
Geol. F5ren. Forh. B. 14, s. 240); i Canada ved endnu petro- 
grafisk ikke naermere bestemt gabbro (eller diorit?). 

Nikkel-magnetkis-forekomsterne kan savel i Canada som i 
Norge og Sverige i regelen karakteriseres som gabbro-bergarter- 
nes gramsefacieadanneUer (cfr. Geol. Ffiren. F6rh. B. 6, planche 
30, og samme tidsskrift, B. 14, s. 241; se ogsa noiste afhand- 
ling, kart over Beiern-forekomsten). 

Den karakteriserende erts er nikkelholdig magnetkia; i ren 
stnf ved de talrige norske og svenske forekomster i regelen med 
2 — 7, oftest 3—5 % Ni (+ Co); ved de canadiske forekomster med 
samme eller noget hdiere gehalt. 

Den nikkelholdige magnetkis ledsages beggesteds undertiden 
af nikkelrige auljider, — saledes ved de norske og svenske gruber 
hist og her af jernnikkelkis (med sgunnarit»); ved de canadiske 
af polydymit og millerit. 

Digitized by VjOOQIC 


I forbindelse nied nikkel mdder vi beggesteds en mindre 
Jfeo6oZ<gehalt, — ved de norske og svennke forekoraster 1 Co : 4 
—12, oftest 6 — 8 Ni; ved de canadiske nied rundt tal 1 Co : 10 Ni. 

Den nikkelholdigQ magnetkis ledsages overall af svovlldsy 
jfiBvnlig ogsa af titanjem (eller titanomagnetit; cfr. Geol. Fdreo. 
Fdrh. B. 14, s. 241), videre uden undtagelse af kobberkis; i 
genetisk henseende kan det kun tillsegges rent underordnet be- 
tydning, af de canadiske forekomster i det hele og store betegnes 
ved mere Cu i forhold til Ni, end tilfteldet er ved de norske 
og svenske forekomster. 

Derimod ma det fremhaeves som moment af fremtriedende 
betydning, at Pb, Zn, Sb, As osv., videre B- og Fl-forbindelser 
savel ved de norske og svenske som ved de canadiske forekom- 
ster fuldstaendig mangier eller i alle fald kun er tilstede i for- 
svindende msengde. — Den eiendommelige lille Pt-gehalt i den 
canadiske kis kan man ikke tillaegge nogen kvalitativ betydning 
i genetisk henseende.* 

De piemoniake forekomster (cfr. den neest pafblgende af- 
handling) tilh5rer n5iagtig samme undertypus som de norske, 
idet de nemlig optreeder som grasnsedannelse ved norit, og idet 
de betegnes ved naesten samme forhold mellem Fe, Ni, Co og 
Cu som de normale norske forekomsten; kun er muligens Co- 
gehalten i den piemontske kis, noget h6iere end vanlig (omtrent 
som ved Romsas i Norge). 

Ogsa nikkel-magnetkis-forekomsten ved Lancaster Gap mine 
i Pennsylvanien optrseder, at d5mme efter de vistnok meget ufuld- 
stsendige beskrivelser, som jeg bar bavt anledning til at se, i en 
eller anden gabbro-bergart. 

De til basiske eruptiver, fortrinsvis gabbro {norit) bundne 
forekomater af nikkelholdig magnetkia — ex. Ertelien og Mein- 
kj»r i Norge, Klefva i Sverige, Sudbury i Canada, Varallo i 
Piemont — tilhdrer en fcellea, akarpt begrcsnaet Yerdensgmppe; 

I P& forhind Jigger det nser at antage, at ogtl oorsk og tTensk nikktl- 
maliii m& fore noget platina; en forelobig enkelt prove — af pnWemikkel fra 
Klefva — gav dog negativt resnltat (eller i alle fald ikke ■& meget torn 5 g 
platina per ton pnlvernikkel, k 70 % Ni). 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rbn. pOrhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 321 

soni i Geol. Fdren. F5rh. B. 14, s. 239—241 udviklet, ma Idsen, 
med sin iboende At-, Co- og Ca-gehalt^ vcere at opfatte som et 
udsondringsprodukt af den oprindelige ertiptivmagma, 

Arsagen til, at disae forekomater, efter den hidtil vundne 
erfaring, udelukkende optrseder i basiske og aldrig i sare erop- 
tiver, ma sandsynligvis bero pa, 

for det fbrste, at de sure eruptiver, som i det hele og store 
beteones ved betydelig lavere gehalter pa oxyder af de tange 
metaller end de basiske, gjennemsnitlig ogsa vil karakteriseres 
ved lavere Ni-, Co- og Cu-gehalter; 

og for det andet, at ogsa selve sulfid- eller kis-maengden 
gjennemgaende er lavere i de sare end i de basiske eruptiver.' 

Den i canadisk kis forhandenvaerende platingehalt ma for- 
mentlig ogsa sky Ides en roagmatisk koncentrationsproces; for 
analogiens skyld kan papeges, at metallisk platina ved de hidtil 
kjendte forekomster (Ural, Amerika) optrseder i serpentin, — 
altsa sandsynligvis en omvandlet basisk eraptiv. 

1 praktiak henseende deler Peters de canadiske leiesteder i 
tre grupper, nemlig: 

a) Forekomster, forende nsesten aldeles ren magnetkis, af 
meget betydelige, endog kolossale diraensioner (. . . »enormon8 
extent, so large, in fact, that we have as yet obtained no idea 
of their bourdaries*). Som exempel vaelgcs Stobie mine, som 
vistnok kan er opfaret nogle fa handrede fod efter lasngden, men 
hvis »rastskorpe» (»gossan») i dagen kan f5lges, om end med af- 
brydelse, i flere engelske miles Isengde; gruben drives som dag- 
brud, med front pa 100 fod. — Risen viser lavere Ni- og Ca- 
gehalter end fra de iivrige gruber, men dog, efter Peters, lige 
sa hoi gehalt som de bedste norske og tyske malme(?). 

b) Den anden gruppe — med typus Copper Cliff mine — 
karakteriseres ved temmelig stserkt bergsprsengt, men til gjen- 
gjseld forholdsvis meget nikkelrig malm; den naevnte grube, hvor 

' Det sidste kan st& i forbiodelsc med den fra mctallargi bekjendte er- 
faringsacetning, at anlfid opldaes lettere i baaiak end i aar ailikatmagma. 

Digitized by VjOOQIC 


arbeidet blev pabegyndt 1886, var allerede i 1890 opfaret til 
henimod 200 m dyb. 

c) Leilighedsvis trsefler man de vigtige kriterier pa de to 
foregaende grupper, nemlig ren malm skvel som h6i nikkelgehalt, 
i kombination; denne »herlighed> er dog hidtil begrsBnset til en 
enkelt grube, Evans mine. 

Mcdmens nikkelgehalt og den hidtil stedf undue nikkelpro- 
duktion. — Fra varen 1886, da arbeide pa nikkelraalm pi- 
begyndte, indtil Iste okt. 1890 var, if5lge Barlow's brochure, 
ved det vigtigste nikkelverk i Sudbury-distriktet, The Canadian 
Copper Comp., bleven prodaceret 

56,534 tons malm, hvoraf halvparten allerede var bleven 
forsmeltet, med adbytte 6,500 tons skjsersten a nikkelindhold 
922 tons; den resterende nikkelmalm blev beregnet at skulle 
give 6,000 tons skjasrsten a 852 tons nikkel, — og det totale 
kobberindhold i malm og sten blev anslaet til 3,362 tons. Efter 
disse opgaer giver 100 tons malm et udbytte 22. i % skjaersten, 
a 14.1—14.2 % Ni(+Co) og 26.9 % Cu; — og den midlere 
netto nikkelgehalt i smeltemalmen kan saettes til 3.i %, 

Ogsa flerestedes i de ovrige fremstillinger opfbres skjaer- 
stenens gehalt til 14—15 % Ni og 27 % Cu (cfr. bl. a. den tid- 
ligere meddelte analyse), ligesom det ogsa stadig fremhaeves, at 
man ved at drive raalmr5stning i meget insens skala' opnar 
en stserk koncentration ved den f5rste smeltning. 

Til stotte for ovenstaende beregning kan medtages: 

Efter opgave i ^Transact, of the amer. inst. of min. eng.>, 
1889, s. 295, kan malmblandingen — 1 % kobberkis, 63 < 
magnetkis, 30 % bergart — anssettes til ^enuemsnitlig gehalt 
2.5 — 3.5 % Ni (+Co), hvilket ig,jen svarer til gehalt 4— 5.5 ?i 
Ni(+Co) i aldeles ren kis. 

Peters opforer (Eng. and min. journ., 1888, II, s. 235) 
malm — 30 ^ bergart, rest magnetkis og kobberkis — fra Evans 
mine, som er den bedste eller en af de bedste gruber, til gjen- 
nemsnitlig gehalt 3.5 % Ni(+Co) og 3 ^ Cu; nialmen fra de 

> Malmen roste* fra dO— 40 % 8vo?l ned til kan 4—5 % eller 4—6 % •▼otI. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rbn. fQrhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 323 

fleste ovrige forekomster saettes samtidig til 2.5?^ Ni(-hCo) og 
3 % Ca. — Magnetkis i ren stuf holder efter en andeo opgave 
sjelden (men altsa andertiden) under 2.5 % Ni(+Cu). 

Efter Barlow (1. c): ni forskjeliige malmpr5ver fra Cana- 
dian Copper Corap.'s gruber gav (1888) I.12 — 4.2 1, middel 2.38 % 
Ni(+Co) og 4.03—9.98, middel 6.44 % Cu; 

fire andre, af Barlow selv udtagne prSver, gav I.95 — 3. 10, 
middel 2.25 ?i Ni (+ Co); 

en vilkarlig udtagen prove af rostet malm holdt 2.4 3 % 
Ni(+Co), 5.40 % Cu og 7.92 % S; 

i stuffer med rigelig indsprsengning af polydymit kan om- 
vendt nikkelgehalten stige til 35 — 36 %. 

Disse opgaver — oftest 4—5.5 % Ni( + Co) i ren kis; gjen- 
nemsnitlig omkring 3% eller 3.i~3.5 % Ni(+Co) i den skeidede 
malm og 14 — lb % Ni(+Co) i den erholdte skjaersten — beteg- 
ner vistnok meget 2$mukke gehalter; dog ma ogsa fremhaeves, 
at de ikke angiver nogen vcesensforskjel fra de bedste blandt 
de norske forekomster, — noget, vi naermere skal prsecisere i den 
nsest paf5lgende afliandling. 

I Sudbury-distriktet, som forst »abnedes» for nikkel i 1885, 
arbeider nu ikke mindre end 8 forskjeliige selskaber; det vig- 
tigste er det allerede tidligere omtalte ^Canadian Copper Comp.» 
(aktiekapital 27^ roiH- dollars; grundlagt 1886); videre: >Domi- 
nion Mineral Comp.> (grundlagt 1889); >Nickel Mining Comp.^ 
(kapital V2 ^^i^'- dollars, grundlagt 1891) osv.; det bekjendte 
Swansea nikkel- og kobber-firma »Henry H. Vivian & Co» 
kj6bte i 1889 en grube (Murray mine), som senere drives for 
firmaets regning. 

Flere af selskaberne bar pa stedet bygget hytter^ til fbrste 
gangs nedsmeltning af malm; den erholdte skjaersten behandles 
videre ved fremmede raflfinationsverk, hvorom oplysning under 
afsnittet >De Forenede Stater* i den ncest paf5lgende afhandling. 

' Man •melter i waterjacket, med d5gDprodQktioii pr otd 125 — 135, i en- 
kelte ddgo endog op til 187 tons; 1 ton malm kraever 6—8 tons cokes (fra Pen- 

Digitized by VjOOQIC 


Efter opgave i >Eng. and min. joarnah, 1892, I, s. 41, 
beldb nikkeliodholdet i den canadiske produktion sig i 1890 til 
1,336,627 pounds = 607 tons. 


I ct netop (varen 1892) udkomraet arbeide ^Memoire sur les 
progres de la raetallargie du nickel et sur les recentes applica- 
tions de ce roetal> at' D. Lev at (Annales des mines, 1892, 2e 
livraison) opgives den canadiske nikkelmalm etsteds til >middeU 
gehalt 2—3^ nikkel og ligesa meget kobben; et andet steds til 
j^ehalt >ikke over 3 — 4 ^ nikkel.* — Ved at skeide ud for sig sa 
meget kobberroalm som mulig og ved samtidig at arbeide med 
extra skarp rdstning, er det i den senere tid lykket at drive skjaer- 
stenens nikkelgehalt op i 20 eller endog 20 — 25 % Ni; exerapel- 
vis kan saledes naevnes gehalter i skjaersten: 

Fn CaoftdiaD Copper Comp., febr. 1891. Dominion Comp. 

Ni 19.40 % 21.47 % 23.45 % 24-26 % 

Ca 16.94 > 16.95 » 17.84 > 18—20 » 

Af 100 tons malm falder 12 tons rig skjaersten, ekvivale- 
rende en middel netto nikkelgehalt i malm stor 2.4—3^. 

Der beregnes, at 1 ton malm, iberegnet grube-, r6stnings- 
og skjaerstenssmeltnings-udgifter, nar man skal arbeide mod dybet, 
vil koste 30 — 35 frcs (arbeidernes dagsl5n 9 frcs; 1 ton kokes 
til pris 35 frcs; gruberne meget vandsyge; skjserstenssmeltning, 
uden rostning, 8—9 frcs pr ton); i skjaersten med 20 % nikkel 
og lidt lavere 'gehalt kobber blir ftilgelig de vaerdifulde metaller 
at belaste med produktionspris I.50 frcs (= I.05 kr.) pr ifc^ nik- 
kel og 0.50 frcs (= 0.35 kr.) pr kg kobber. 

Videre henledes opmaBrksomheden pa en liden, nylig publi- 
ceret geologisk afhandling >The nikkel and copper deposits of 
Sudbury district, Canada» af Robert Bell (Assistant director 
of the geol. survey of Canada) i »Bull of the geol. soc. of Ame- 
rica», 1891, vol. 2, s. 125—240. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FdREN. F5RHANDL. N:o U4. Bd 14. Haft. 4. 325 

fra Beiem i Nordland. 

J. H. L. VOGT. 

I 1845 blev af Th. Schbbrer (davaerende professor ved Kri- 
stiania aniversitet) beskrevet et nyt mineral, jernnikkelkis (RS, 
hvor R = 2Fe + INi; okta§drisk spaltbar; ikke magnetisk) fra 
Espedaien i Gaasdal, vestre Godbrandsdalen. Senere bar denne 
forbindelse overhovedet pa den hele jord ikke nogetsteds vseret 
konstateret roed sikkerhed; det er mig derfor en tilfredsstillelse 
ved denne anledning at knnne bekraefte Schesrbr*s bestera- 

I nogle hosten 1891 til det metallurgiske laboratoriuro ind- 
sendte »nikkelmalin»-pr6ver fra Eiterjord^ i Beiern (67" n. br.) 
i Nordlands amt blev jeg opinarksom pa, at den hovedsagelig af 
inagnetkis bestaende malm i ganske rigelig maengde var tilblan- 
det et navnlig ved god spaltbarhed karakteriseret mineral, som 
ved naermere andersogelse viste sig at vaere identisk med Schbe- 
RBR*S jernnikkelkis. 

' Se >Oin Nikkelens forekoinit i Norge> og >Nikkel-SkJ8erpene i Espe- 
daien*, Nyt mag. f. natarv., B. 4, 1845; tillseg om jernnikkelkis samnie lids- 
skrift, B. 5, 1843, s. 301 ; og8& Pogobndorff's Annalen, B. 58, 1843, a. 315. 
— Som i efterfolgende af handling omtilt, gav SCHEERER^S fund stodet til op- 
tagelaeii af Espedaleni nikkelgruber. 

' Forekomaten beliggende i LiUe&Inegden under Eiterjord gSrd, p& sydsidcn 
af Beiernelven; ca. 0.6 km fra el?en og 7 — 8 km fra dampskibsanlobsaled Tver- 
vik; h5ide over havet omkring 100 m 

Digitized by VjOOQIC 



De vigtigste kriterier pa dette mineral er: 

Oktaidruk apaltbarhed, meget god (omtrent sa fuldkommen 
som hos flusspath eller biyglans); gODiometermalinger af spalte- 
stykker fra Beiern gav 109"27 , 28', 30' og 35', medens okUeder- 
vinkelen er 109''28'16". 

Ingen magnetisme, o : mineralet tiltraekkes ikke af vanlig 
hesteskomagnet, heller ikke af middels sta^rk elektromagnet; inag- 
netismen altsa ikke mere fremtr<edende end f.ex. hos svovlkis, 
eller jernglans. 

Kemisk aammenacetning. I de tilsendte prover sidder jern- 
nikkelkisen i ganske sma individer, sjelden over 5 mm store, fint 
og jaevnt indspraengt i magnetkisen; pa grand af mineralets gode 
spaltbarhed og dels mangel pa magnetisme lykkedes det mig dog, 
ved talmodigt arbeide, at fa isoleret et par gram till analyse- 
material. De sma med kniv eller pincet Idsbrudte spaltestykker 
blev, efter besigtigelse med lupe, f5rst behandlede med magnet- 
stav og senere, efter pulverisation, med elektromagnet, indtil det 
sidste spor af magnetkis var fjernet. Svovlkis var overhovedet 
ikke tilstede i stufferne; en svag tilblanding af kobberkis konde 
derimod ikke undgaes; heller ikke kunde jeg fa Qernet en yderst 
fin, tynd hud af oxyd eller basisk sulfat, som hist og her, om end 
i yderst sparsom maengde, var afsat pa spaltefladerne. 

En af mig foretagen analyse* gav de under !• opforte tal; 
II er samme analyse fratrukket det uoplCste og en til 0.28 % Cu 
svarende kobberkis-tilblanding. 





R :S 
Fe : Ni . 

= 1:0.948 

eCo=l: 1.066 

= 1 : 1.068 










0.6748> 1.1291 










S veiet som BaS04; Fe som FejO,; Co, Ni, Co bettemt elektrolytiflk. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. FttRBJT. P^IHANDL. N:0 144. Bd 14. Hftft. 4. 327 

As, Sb, Bi kunde ikke pavises i indveining pa 1 ^. 

Tabet bestar tildels af sarstof, som stammer fra den pa 
enkelte spalteflader siddende tynde hud af oxyd eller basisk salfat; 
af denne grund er svovlbestemmelsen ' bleven lidt for lav (en 
eller et par tiendels procent). Det kan dog i henhold til ana- 
lysen med sikkerhed sluttes, at forholdet R:S er nciiagtig 1. 

To af bergingeni^r Thesen foretagne analyser af ren eller 
naesten ren udplukket jemnikkelkis fra samme lokalitet viste 
32.59 og 32.87 % Ni(+Co), (analyserne udforte efter den Platt- 
ner-Miinster'ske blaeserOrsraethode ; derfor lidt for lavt re- 

Scheerer'h analyse -— fratrukket uoplost og kobberkis — 
af jemnikkelkis fra Espedalen gav: 

Fe 40.86 0.72961 

Ni(+Co) 22.28 0.:J842| ^'^^^^ R I S = 1 : 1.034 

S 36.86 1.1.519 Fe : Ni= : 0.521 

Sum 100.00. 

Jernnikkelkisens formel er altsa RS, hvor R — Fe, Ni (+ Co) 
i midlere blandingsforholde; ved Espedalsmineralet er R tilnaer- 
roelsesvis = 2Fe : INi, ved Beiernmineralet deriniod tilnaermelses- 
vis = Fe : Ni.* 

Specijiak vcegt: 4.6 (efter Schebrer). 

Hardhed: omkring 4. 

Farve: Jernnikkelkisen fra Espedalen (2FeS . NiS) er lys 
tombakbrun, — Beiernmineralet lys toinbakbrun med et freni- 
traedende hvidgult skjaer; mineralet synes altsa ved stigende gehalt 
pa NiS at antage en mere hvidgul nuance og derved naerme sig 
mod raillerit (NiS) eller smeltet NiS. — Staerk metallisk glans. 
Pulverets farve grftnlig sort. 

ForsSg ved hjaelp af ertsfigurer at bestennne, om mineralet 
er holoedrisk eller hemiedrisk, forte ikke til positivt resultat. 

* S bestemt to gange, med samme reBoltat. 

• Schkbbkr's formodning (Nyt mag. f. naturt., B. 5, s. 3()1), at forholdet 
2Fe : iNi sVulde vncre af vapsentlig betydning, er flMedes ikke holdbar. 


Digitized by VjOOQIC 



Jefmnikkelkisens stilling i del mineralogiske system. Til 
orientation hidsaettes en hovedsagelig pa grundlag af P. Groth'p 
»Tabellarische Uebersicht der Mineral ien> udarbeidet oversigt over 
de hidtil kjendte raonosalfider og sulfider. 

^ ! 











^^ •* 






^ oo 







3 * 




"> — ' 

•fe «o 









1 *^* 

2 1 
































1 ^ 













\ ^ 



1 1 


9 ^ 



! 1 1 



8 1 8 




















► 'y? 






a VM s 


1 ^!1 u 





:5 5, 

re % i 3 i 

*S jz 




& s 1^ 

S C N^ C3 

p - 

- a 




a ^ *2 

c =: a 5 

- XI 

a *5 *- 

2 a j:^ 

N liS 

•-5 > 


w C "^ 




ffl c; ffi 









! ^ 

^ : 5 





« a 

^- 1 4 





b 1 c 



C/2 - 00 

a ' f^ 



a CO « 




Q ,» Cs. 

s 1 ^' 




/ — ■ 



^^ 1 ^' 

?b ' ^ 






1 a 






3 3 










Q C ^ 

^ -r 

rH « . - 

v ax; 

^ -ON! 

" 2 cT 

3 go 
.^ - '5 
s <^ . 

-ti -^ 

S S a • 
5-5 -S 5^ 

GO « > w 

— a r* n 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. p6rbn. pCrhandl. N:0 144. Bd 14. Hiift. 4. 329 

Ogsa HgS, HgSe, HgTe, CuS osv. 

Videre ma det papege^, at man ved hytteverk jcev^lig pa- 
traeffer regulcBvi kryatallUerende "pstem^ * o : sulfid bestaende af 
FeS, NiS, CoS, ZnS, Ca^S, PbS, AgjS osv.,^ i vilkarlige — 
eller i alle fald inden visse grfBDser vilkarlige — blandingsfor- 
holde;* navnlig kjender man 

a) regulfiert krystalliserende kobbersten, (Cu2,Fe)S, (Cu2,Fe,Ni)S, 
<Ca2,Fe,Ni,Ag,)S osv.; 

b) regulaert krystalliserende blysten, raed kunstig sublimeret 
blysulfid, (Pb,Fe,Ca,)S, (Pb,Fe,Cn,)S osv. 

c) sandsynligvis ogsa regulaert krystalliserende rasten — 
(Fe,Cnj,Agj,Ni)S osv. — og nikkefsten, (Fe,Ni,Cu2)S. 

Det synes heraf at matte fremga, at alle de regulaert kry- 
stalliserende monosulfider tilhSrer en fselles hovedgruppe, der igjen 
falder i flere undergrupper, nemlig: 

a) en tetraSdrisk-hemiedrisk undergruppe, ZnS, MnS, sand- 
synligvis ogsa med CaS, NiS, FeS; 

b) en holoedrisk undergruppe, PbS, AgjS, CujS (blyglans 
PbS, solvholdig blyglans [Pb,Aga]S, sSlvglans AgjS, jaipait 
SAgjS . CujS, cuproplumbit 2PbS . CuoS, kunstigt CujS); 

c) som separat — holoedrisk? — undergruppe ma ogsa op- 
fSres: brogetkobber [Cu^S . n CuS . m FeS eller sulfosalt FeCujSj], 
Cuban [CuS . 2FeS eller FeCuSj] og hytteprod«kt 4CuS 5FeS; 
kobberkis er fornientlig kun en morfotrop tetragonal mellemform, 
med ganske liden afvigelse fra det regulsere. 

NiS indgar — i lighed med ZnS, CdS, MnS, FeS — sivel i 
den regulaere (tetraedrisk-hemiedriske) soni i den hexagonale 
(rhoraboedriske) ra;kke, dog saledes, at den regulaert krystalli- 
serende jernnikkelkis, savidt erfaring hidtil raekker, bestar af NiS 

' Oversigt over den reldre literatur i A. GuRLT >Uebcr«. d. pyrogcnetcn 
kunstlicheo Minenlien*, 1857, s. 20—26. — Sclv bar jeg oftcre fandel regulfert 
krystalliserende blysten og kobbersten og b&ber, nUr jeg bar fSet kompletteret 
mit material, at kuune levere en detail-nndersogelse. 

' I >Bten» ikke CuS, beller ikke Fe,S, PbjS, NijS. 

' Disse krystaller kan opfattes som >Mi8cbkrystalle>, bvor sammen-krystalli- 
salionen beror p& den korte opkjdlingstid. 

Digitized by VjOOQIC 


og FeS i nogenlundo luidlere blandingsforholde (INi : 1 — 2Fe), 
inedens de hexagonale mineraler, niillerit, nickelin osv., altid iorer 
overveiende meget NiS (med NiAs, NiSb) og kun ganske lidet 
FeS (mod FeAs, FeSb); de hidtil kjendte analyser af inillerit 
udviser saledes INi : max. \,j Fe. — Ogsa i wartzit (med ery- 
throzincit) og greenockit indgar kun en bagatel FeS. 

Herved ledes vi til den slutning, at FeS ikke er dimorf, 
men — fri for sig — antagelig regulsert krystalliserende (som 
troilit; krystalsystem hidtil ukjendt); videre, at arsagen til, at de 
midlere blandinger af NiS og FeS ki78talli8erer regalaprt og ikke 
hexagonalt, ma sQges i en morfotrof indvirkning af FeS. 

Ovrige Ni-rige aulfider er: 

Polydymit, etler analyse a,f Laspbyres og af Clarkb & 
Catlett (se foregaende afh.) .^ R^S^ (sulfosalt, 2RS . RjS,), hvor 
R = Ni, Co, Fe eller Ni, Fe, Co (ved hexaedrisk spaltbarhed at ad- 
skille fra jeronikkelkis); med sychnodymit, efter analyse af Las- 
pbyres (Zeits. fiir Kryst., B. 19, s. 17) llgeledes R4SJ, kun for- 
skjel, af R = Co, Cu, Ni, Fe. 

Koboltnikkelkis eller lineit [(Ni,Co,Fe),S4?], beyrichit 
[(Ni,Fe)5S;?] og carrolit f(Co,Cu)3S4?] er efter Laspbyres (1. c.) 
muligens identiske med polydymit. 

Uorbachit [(Fe,Ni)2S3?] er et darligt, tvivlsorat mineral. 

Af G. Landstr5m (Geol. Foren. Forb., B. 9, s. 364) er le- 
veret en forelobig, ufuldstaendig beskrivelse af et mineral, fra 
Ruda, Ostergotland, bensevnt »gunnarit» (opfbrt med formel 
aFeSj . 2NiS, med 22% Ni, 33 % Fe, 45 % S), som formodes at 
skulle vaere en jernnikelkis; pa grund af den store svovlgehalt 
kan dog, hvis analysematerialet var cbemisk rent, sa ikke vaere 
tilfselde. Snarere kan man, som nu ved de canadiske forekom- 
ster, have at gjore med en staerkt jernrig polydymit (opblandet 
med lidt svovlkis?) 

D. Forbes bar i Philosophical Magazine, 1868, s. 171, leve- 
ret analyse af to stuffer staerkt nikkelrig magnetkis, med resp. 
11.33 % Ni og 10.01 % Ni 4- 1.02 r» Co, fra Inverary og Craig- 
muir, Skotland; disse opfores af C. Rammelsberg i Mineral- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5ren. FORHANDL. N:o 144, Bd 14. Haft. 4. 331 

cheiuie, 1875, s. 54 under jernnikkelkis, dog utvivlsouit uied 
uret; Forbes frenihaever nemlig, at det undersogte mineral var 
staerkt raagnetisk, og at pulveret efter behandling med magnet 
ikke efter lod nogen umagnetisk rest. 

Beiern-forekomstens geologi, Som det frenigar af liossta- 
ende, ved bergingenior Thesen optagne kart- og profilskitse, er 
Beiern-forekomsten en typisk >gabbro>)-kontaktforekomst, ekviva- 
lerende f.ex. Ertelien og Meinkjaer (se kartskitser i Geol. FOren. 
Forb., B. 6, tavle 30): nCiagtig efter graensefladen mellem 
gabbrobergart uralitnorit, i petrografisk henseende svarende til 
bergarten fra Ertelien, Klefva, Gragaeten i Sigdal osv. og til- 



betyder gabbro (nuiit). 

betydergneis (med aagivelne af hovedstrog). 

betyder nikkelmalm. 

stodende skifer (granatforende glimmerskifer, gneis osv.; sand- 
synligvis af cambrisk alder) forlober en naesten aldeles kom- 
pakt »gang» af nikkelmalm, som er oprenset i omkring 30 vt 
IsBDgde og ved nylig pabegyndt grubedrift hidtil fulgt til om- 
kring 10 m dyb; »malm-gangen», som er skarpt afsondret fra 
skiferen og nogenlunde skarpt begraenset ogsa mod selve gabbroen 
— der henimod graensen jaevnlig er ganske rigt impregneret med 
magnetkis — er i det hidtil opfarede parti fra 0.2 5 til 1 m. 

Digitized by VjOOQIC 


oftest 0.3 — 0.6 m maRgtig. Malm-»gangen» bestar af nikkelhol- 
dig niagnetkis, med iliggende sma-individer af jernnikkelkis, 
videre noget kobberkis — der saerlig er koncentreret langs skifer- 
grasnsen — samt i alle t'ald undertiden lidt titanjern (eiler titano- 
magnetit); svovlkis ikke pavist. ^ Malmen er i ringe grad op- 
blandet med gabbroens bestanddelc, undertiden ogsa med noget 
kvarts og glimmer. 

Udplukket chemisk ren magnetkis, fra samme handstykke, 
hvoraf materialet til jemnikkelkis-analysen isoleredes, hoidt efter 
en af mig foretagen analyse:^ 

Ni 1.77| 

., ^ } Sum Ni(+ Co) = 1.83?i. 

Co O.oeJ ^ ' 

Et par af bergingenior Thesen udfbrte analyser af udpluk- 
ket ren magnetkis gav I.93 og 2.07 % Ni(+Co). 

Vilkarligt udtagne stufprover af malm — magnetkis med 
isprsengt jernnikkelkis; stufferne i sin helhed pulveriserende uden 
nogen slags udplukning — viser: 

19.31, 13.02, 9.23, 7.28, 7.24 Og 5.10*^ Ni(+Co) (analyser 
af Thesen); 

8.0 og 5.4 % Ni(-i-Co) (analyser af bergstuderende ved det 
metallurgiske laboratorium); 

4.7 ?» Ni 4- 0.18 ?i Co (Trondhjems tekniske skole); 

7.7 ^ Ni 4- 1.3 ^ Cu; og af kobbermalm 13.2 % C\x + 2.8 % 
Ni (engelske forretningsanalyser). 

£t par andre forretningsanalyser, den ene representerende 
gjennemsnit af malmen, bar givet 6.8 og 7.5 % Ni(+Co). 

Genetiske bemcerkninger vedrdrende individualisaiion af 
jernnikkelkis, itguunariU, polydymit og miUerit, i nikkelholdig 

De her naevnte mineraler er hidtil patrufne i forekomster 
tilhdrende den i foregaende afhandling omhandlede verdensgruppe 

' Som ved flere ovrige analoge forekomster har man i 'gangens ovre d.Tb> 
p&traffet tekundier-daiioet gediegent kobber, som spalt-udfyldniog. 

' lodveiet til analyse 2 g; Ni, Co veiet elektrolytisk; skilt ved KNO,. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. F0RSN. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. Halt. 4. 333 

^Dikkel-magDetkis-udsondring i basiske eruptiver, fortrinsvis 
gabbro (norit), typus Ertelien, Klefva, Varallo, Sudbury os\.» 
ved fSlgende lokaliteter: 

jernnikkelkis i Espedalen og Beiern; 

>gunnarit» ved Ruda; 

polydyinit (jernrig) ved enkelte af de canadiske forekomster, 
se foregaende afh.; 

uiillerit ligeledes ved enkelte canadiske forekonister, videre 
i Lancaster Gap mine, Pennsylvanien (ogsa ved Dillenburg i 
Nassau, i nikkelholdig magnetkis eller svovlkis, optradende i 
diabas; forekomsten muligens tilhdrende typus Ertelien-Sudbury). 

Mineralerne ligger, i alle fald tildels nied idiomorf kontur, 
udskilt inde i magnetkisen og ma saledes vaere udkrystalliserede 
tidligere end eller samtidig nied denne, — ikke pa senere sta- 

Ifblge ScHEER£R*s uudersogelse (1. c.) holder den rene mag- 
netkis fra Espedalen omkring 2 % Ni(-r Co); blandingen af magnet- 
kis og jernnikkelkis, fratrukket silikat, 4 — 5% Ni(+Co). 

Efter Land8Tr5m (I. c, side 368) bestar ren nikkelmalm 
(»sprickfyllnad8malm>) — efter fradrag af nogle fa procent meka- 
nisk tilblandet silikat — af: 

ca. 92.5 % magnetkis (magnetisk), med 2.8 — 3 % Ni(+Co), og 

ca. 7.5 % »gunnarit> (umagnetisk), med 20.8 5 — 21.88 % 

malrablandingen i sin helhed holder ca. 4.25 S Ni(+Co), — 
i enkelte stuffer op til 4.7 % Ni(+Co). 

Altsa i korthed: 

Ni(4-Co) gehalt i: 

JeronikkelkJs (med >guonarit>) 

I Udplokket ren mtgnetki* 

I Jernnikkelkis og msgnetkis i blanding, fratrnk 
1 ket silikat 





ca. 4.5—7.6 










Digitized by VjOOQIC 


Individualisation af jernnikkelkis forudsietter saledes ikke, 
at kisblandingen i sin helhed skal holde nogen s^erledes hoi 
Ni(+ Co)-gehalt; allerede 4 — 5 % er tilstra^kkelig. — Da nikkel i 
ineget stiierk grad koncentreres i den 9ig udsondrendc jernnikkel- 
kis, kommer inagnetkisen — »moderluden> — til at blive for- 
holdsvis fattig pa metallet. 

Pa tilsvarende vis forholder det sig ogsa med polydyuiit og 
luillerit i nikkelholdig luagnetkis ved de canadiske forekoinster; 
kun er her nikkeigehalten i de sig udsondrende sulfider ligesom 
ogsa -- savidt det freingar af de foreliggende beskrivelser — i 
inagnetkisen og i erts-blandingen noget hoiere end ved de oven- 
nsBvnte skandinaviske forekomster. Det sidste moment kan ogsa 
viere arsagen til, at det sig individualiserende nikkelsulfid-mineral 
ved vore skandinaviske forekomster er jernnikkeikis (med 22 — 
33.5 % Ni), ved de canadiske derimod de endnu nikkelrigere 
mineraler polydymit og millerit (med 43 — 60 % Ni). 

Ved Beiern-forekomsten synes svovlkis (FeS^) — efter op- 
gave af Thesen — fuldstsendig at mangle; der skulde aitsa her 
i kis-magmaen ikke have vaeret nok svovl til at danne RgSg, 
hvilket kunde have vajret medvirkende arsag til, at noget Fe,Ni 
skilte sig ud som relativt svovifattigt monosulfid, RS. 

Ni(+ Co)-gehalten i magnetkis (uden tilblandet nikkelsulfid- 
mineral) beiober sig jsevnlig til omkring 2 -5 ?6, men kan dog un- 
dertiden ogsa stige betydelig hoiere op, helt til omkring 10—11 %. 

De allerede omtaite prover (uden ikke-magnetisk rest) fra 
inverary og Craigmur viser saledes, efter Forbes (I. c), resp. 
11.33 % Ni(+Co) og 10.01 ^ Ni + 1.02 S Co, sum 11. 03 % 

G. P. ScHWEDER (Berg- und huttenm. Zeitung, 1878, s. 
377) har analyseret en norsk magnetkis (findested ukjendt) med 
10.2 7 *i Ni(-i- Co); og 

efter E. B. MDnster* (Nyt mag. f. naturv., B. 19, 1873, 
s. 10 og flg.) holder magnetkis fra Svendal (Smalenene) 7.54 % 

' Mekaoisk tilblaudiug af jeronikkelkis vilde i lilfaelde utvivUoDit vsere 
bleveu bemaerket af lu b& uinhvggtlige iugltagert' sum MCnbter og ScHWKDER 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FOREN. FORHANDL. N:o 144. Bd 14. lliift. 4. 335 

Ni + 0.76 % Co, sum 8.30 % Ni(-f-Co); og tVa Askiin (ligeledes 
Smalenene) 5.oi % Ni(+Co). 

Nikkelholdig magnetkis lued 4.5 — b% Ni(+Co) moder man 
ikke sa ganske sjelden ved flere af vore nikkelgruber (ex. Flad 
i Evje; Romsgruberne i Askim; Hoias skjserp ved Tvede- 
straud). • 

Pa den ene side kan altsa jernnikkelkis skille sig ud i sultid- 
blanding (overveiende magnetkis) med kun ca. 4 — b% Ni(+Co), 
uiedens pa den anden side magnetkis kan optage chemisk i sig 
uudertiden belt op til 11 % Ni(+Co). Denne tilsyneladende mod- 
sigelse loses derved, at individualisationen af de nikkelrige sul- 
tider ikke alene kan bero pa kis-magmaens nikkelgebalt, men 
ogsa pa diverse andre taktorer. Blandt andet kan krystailisa- 
tionstiden vaere af betydning, idet man ved hartig krystallisa- 
tion vil fa en slags »Mischkrystalle>, magnetkis, medens ved 
langsom krystallisation de forskjellige bestanddele bar tendens til 
at sondre sig ud hver for sig. 

Koncentrationsforholdet mellem nikkel og kobolt^ ved indi- 
viduidisation af RS-mineral, jernnikkelkis eller millerit, og af 
RS^-mineral^ soovlkis. — Som allerede af tidligere forskere (J. 
og T. Dahll, Th. Kjerulf) papeget, udmaerker de store kry- 
staller (ooOoo . 0) af svovlkis, som ved flere af vore igabbro- 
forekomster;* med idiomorf kontur ligger udskilte inde i den 
nikkelboldige magnetkis, og som tolgelig bar krystalliseret ud pa 
tidligere stadium end denne, sig ved en pafaldende boi gebalt 
af kobolt og omvendt ved lav gebalt af nikkel.^ Exempelvis 
kan anfbres: 

de store svovlkis-krystaller ved Meinkja^r (Bamie) inde- 
holder, efter velvillig meddelelse af bergmester T. Dahll, et par 
% Co og temmelig lidet Ni; den omgivende magnetkis, med ca. 

' Dette gjselder kun for svovlkis dannet pa angivne ni&dc, — ikke for 
Bvovlkis, hvor denne udgjor huvedmogsen af malmen, eller hvor dee ei* afsot soui 

Digitized by VjOOQIC 


3.5— 4 S Ni(+Co), derimod oinkring 4 — 8 gange sa lueget Ni 
80U1 Co; 

lignende svovlkis-krystaller fra Klefva (Smaland), efter 
analyse udfort pa det tnetallurgiske laboratorium, med 2.52 % 
Co(4-Ni), hvoraf ikke over et par tiendeie Ni og over 2 ^ Co; 
altsa 1 Ni til mindst 5—10 dele Co; den oragivende magnetkis 
med 3% Ni(+Co), hvoraf 1 Co til orakring 10—12 Ni.* 

Den omvendte proportion nioder vi ved jernnikkelkisen fra 
Beiern, idet denne holder 1 Co til orakring 75 Ni; den oralig- 
gende magnetkis derimod, efter en analyse 1 Co til 30 Ni og 
efter en anden analyse 1 Co til 26 Ni.* 

Hverken Schebrer eller Land8Tr5m omtaler nogen Co-gehalt 
i jernnikkelkis, resp. »gannarit», til Espedalen og Ruda, hvoraf 
i hvert fald ma fremga, at gehalten ikke kan have v»ret be- 

Analyse af millerit fra Lancaster Gap mine (efter Genth, 
se Rammelsberqs Mineralchemie, 1875, s. 59) viser 1 Co til 109 Ni, 
medens vi vistnok tdr ga ud fra, at nikkelmalmen her i sin hel- 
hed, som ved samtlige analoge forekomster i Europa og Amerika, 
forer forholdsvis betydelig mere Co, inden graenser 1 Co til 4 — 
30 Ni. 

Af alle de ovenstaende, med hinanden corresponderende ob- 
servationer, fra Norge, Sverige og Amerika, ma det vaere beret- 
tiget at udlede det generelle resultat, at ved vore nikkel-magnet- 
kis-forekomster koncentreres kobolt forholdsvis staerkest i det sig 
fdrst udsondrende RS-^-mineral, svovlkis,' medens derimod nikkel 
forholdsvis staerkest koncentreres i det sig udsondrende RS-mine- 
ral, jernnikkelkis og millerit. 

' Svovlkis-krystaller fra 'KristiaDSsands omegn> — neerinere lokalitvt ikke 
aDgivet; forekomstro&de ukjendt — holdt efter en nf mig foretagen analyse 4.4X % 
Ni T 2.13 J< Co, sara 6.54 % Ni + Co; dette er vistnok den boieste Ni + Co- 
gehalt, som hidtil er p&vist i svovlkis. 

^ Efter analogi med and re forekomster m& antages, at disse p&faldendc 
lave Co-gehalter ikke representerer middelet. 

^ Ved Ertelien grnbefelt har man en enkelt gang og8& stodt p& koboltglant, 
liggende inde i nikkelboldig magnetkis. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOrbn. f5rhandl. N;o 144. Bd 14. Haft. 4. 337 

Analog! til deone eiendommelige kjendsgjerning kan soges 
deri, at nikkel i betydelig videre udstraekning end kobolt danner 
RS- og RQ-mineraler, luedens onivendt kobolt fortrinsvis giver 
RS^- og RQ^-forbindelser. — Af RS- og RQ-mineraler kjender 
vi saledes: jernnikkelkis, (Fe, Ni)S; millerit (Ni, Fc)S; nickelin 
NiAs; antimonnikkel NiSb; antimon-arsen-nikkel Ni (As, Sb), — 
som vistnok alle sammen stadig ilSrer noget kobolt, men dog altid 
kun i pafaldende sparsom inaBngde, — derimod ikke et eneste 
tiisvarende kobolt-mineral. * Omvendt er speiskobolt CoAs.^ 
eller (Co,Fe,Ni) (ASjS)^; koboltglans. CoAs, . CoS^ eller rettere* 
(Co,Fe,Ni) (As,S).2 og danait eller glaukodat (Fe,Co) . (A8,S)2 
i det hele og store mere udbredte end de tiisvarende nikkel- 
mineraler, cloanthit NiASj*, rammelsbergit NiAs^; gersdorffit 
NiAsj.NiSj eller Ni (A8,S)2; uUraannit NiSb^.NiS^ eller Ni 
(Sb,S)2; vismuth-antimon-nikkel (kallililith) Ni (Bi,Sb)2 . NiS.^ 
eller Ni (Bi,Sb,S)2; nikkel-arsenkis (Fe,Ni) (A8,8>^ osv. 

Af kobolt har vi ogsa en sa »hoi» arsenforbindelse som CuAsj 
(tesseralkis), hvortil ikke foreligger nogen tiisvarende nikkelfor- 

I korthed: kobolt indgar raed storre lethed i »hoiere sultid- 
eller arsenid-stadium> end nikkel. 

Det ligger i sagens natur, at man pa videnskabens nuvae- 
rende standpunkt ikke kan levere nogen exakt forklaring pa 
dette fenomen; kun kan papeges, at det vistnok ma saettes i 
forbindelse med, at kobolt i ganske anden grad end nikkel er 
tilbOielig til at danne oxyd-forbindelser (sesquioxyd, Co^Oj; af 
kobolt kjender man ogsa koboltsurt salt, neralig koboltsurt kali, 
se Gmelin-Kraut, Handb. d. anorg. Chemie, B. Ill, s. 503, 
medens tiisvarende nikkelforbindelse ikke er pavist). 

* Kon foreligger en tvivlsom opgave, at CoS tkal vwre fuodet naturlig 
forekommende i Ostindien. 

' Nogle p& det metallnrgiske laboratorium udforte analyser af koboltglans 
fra Modom udviser, at forholdet S : As ikke behover at vaere noiugtig = 1 ; fondet 
belt op til forhold S : As = 1 : 1.16G. Cfr. M. Weibulls tiisvarende under- 
•ogelse af den rbombiske arsenkis, i Zeits. f. Kryst., B. 20. 

Digitized by VjOOQIC 


Deo procentisk staerke koncentration af kobolt i svovlkis 
(RSj) — ved individualisation i magnetkis-maguia — og den 
tilsvarende procentisk stterke koncentration af nikkel i jernnik- 
kelkis og millerit (KS) skulde ft)lgelig vaere at fortolke som et 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rbn. fOrhandl. N:0 144. Rcl 14. H»ft. 4. 339 

Om nilgra nya graptoliter fr&n HkAnes Undre graptolit- 


(H&rtill tafl. 8). 

JoH. Chr. Moberg. 

Redan 1879 framh5ll Linnarsson ' sannolikheten for att en 
mera detaljerad undersOkning af Skanes undre graptolitskiffrar 
skulle komma att inom desamma uppvisa flera roera eller mindre 
val begr&nsade anderafdelniugar.^ Upptagandet af en fullst^n- 
dig profil genotn de nM,mda skiffrarne har sahinda I&nge varit ett 
onskningsmal. Men da nu dels Ceratopygekalk blott fran en 
enda lokal (Fogelsang) ^r med sakerhet kand fran Skane, dels 
de narmast ofvan skiffern med Dictyograpius Jlabelliformis kom- 
mande lagren aro mindre noggrannt kUnde, blir det n^ra nog 
nodvandigt att lata Dictyograptusskiffern utgora profilens botten- 
lag. For undvikande af hvarje misstag ar det tydligen vidare 
sardeles onskv^rdt, att profilen kan upptagas genom direkt sam- 
manhangande lager. 

Vid faltarbeten a geologiska kartbladet ^Simrisharanv som- 
maren 1890 hade statsgeologen dr N. 0. Holst tyckt sig finna 
att derstades, i trakten mellan Flagabro och Smedstorp, erbjodo 
sig ganska gynsamma forhallanden for upptagande af en sadan 
profil soin ofvan n&mts, och uppdrog han detta arbete at niig, 

' Linnarsson: lakttagelter ofver de graptolitforande skiffrarne i Sk&oe. 
G. F. P. Bd IV, ». 229 (ocksa S. G. U., Ser. C, N:o 31). 

^ Att s&dana underafdeloingar afvcn ioom motsvarande skiffrar i Norge iiro 
till fiDnandes, betonas sankildt af Brogoer (Die Bilnr. Etagen 'i and 3, «. 19 

oth 20). 

Digitized by VjOOQIC 

340 J. c. MOBERG. nAgra nya graptolitbr. 

soni da under hans ledning tjenstgjorde sksom extrageolog. Ty- 
varr blef jag genora sjukdom fdrhindrad att deltaga i faltarbe- 
tena fOrr an langt fram pa h5sten, inemot sjelfva vinterns in- 
brott. Del visade sig ocksa snart, att vaderleksforhallandena och 
sftrskildt det af den myckna nederbdrden fororsakade stora vatten- 
flodet lade oofverstigliga hinder i v^gen for att tid genomfora 
den af dr HoLST utkastade planen. Alia lagre liggande lager 
voro namligen vid denna tidpankt otillgftngliga. Undre grapto- 
litskifferns ofversta, narmast under Orthocerkalken liggande, lager 
voro deremot latt atkomliga. En undersokning af dessa kunde 
saledes ntan svarighet f^retagas och tycktes mig b5ra vara af 
sarskildt intresse redan derfore, att ingen af de forfattare, 
som just papekat att Undre graptolitskiffrarne kunna fordelas 
i flere olika underafdelningar, lemnar nagon antydan om fao- 
nans saramansHttning inora lagerseriens 5fversta del.' 

Vid KillerSds sydligaste stenbrott, belftget oinkr. 1 Jbw S 
om Flagabro och I.5 km NO oni Smedstorps kyrka, gar i en 
niindre brink Undre graptolitskiffern i dagen, betd,ckt endast af 
ett par hvarf af en m5rkgra Orthocerkalk. Da fdrballandena sa- 
lunda tycktes vara gynsamnia, fbretogs derfore h&r en genom- 
skarning af Undre graptolitskifferns ofversta lager. Redan vid 
ett par meters djup mdtte dock grundvattnet, forhindrande vidare 
aibete. Bland de fossil, som antrUffades vid denna sk^rning, 
voro afven nya, eller forut ej fran Sverige kanda, graptoliter. En5r 
ett par af dessa derjerate aro representanter f5r i systematiskt 
hanseende egendomliga typer, synas de mig vS-rda en noggran- 
nare beskrifning. Da jag ej vet, huru snart jag kan komma i 
tillfdlle att fortsatta mina undersokningar ofver Undre graptolit- 
skiffern, vill jag h&r ocksa framlagga en redogOrelse f6r den 
partiela profilen vid Killerod jemte beskrifningen af de der funna 
nya graptoliterna. 

' Alia de af BadOGER, 1. c, nnforda graptoliterna uppgifvaa tillbora lager- 
seriens undre eller roeller^ta delar. Sid. 20 omnnmneR dock att df?erallt i Phyllo- 
graptosflkifferns ofre del fonnita eii mycket 18ng form af Phylhgraptns angtuti' 
folius Hall. 

Digitized by VjOOQ IC 

<}EOL. F5REN. FORHANDL. N:0 144. Bd 14. Haft. 4. 341 

Profllen tid Killerdd. 

Ofverst ett par bankar morkgra orthocerkalk. 

0.11 m grdnaktig skiffer, hvari fossil ej antr^ifades. 

0.06 » nagot m5rkare, starkt vittrad skiffer, nied talrika dcri 
insprHngde kom af svafvelkis; 

0.15 > gronaktig skiffer, med ovanligt slata, svartaktiga afloss- 
ningsytor; silrdeles rik pa val bevarade fossil, bland hvilka 
kunna n^mnas LinguleUa petalon Hicks (1 ex.), Didyino- 
graptus hirundo SALTER' (ymnig) och laograptus gibhe- 
rulua NiCH. sp. (sardeles ymnig). 

0.36 » skiffer lik nftrniast ofverliggande, men i allmanhet lued 
sparsammare fossil. Har aro funne Didymograptns hi- 
rundo Salter (vanlig), Isograptus gibberulna NiCH. sp. 
(vanlig), Mwandrograptus Schmalenseei n. sp. (1 ex.) 
och (i allra understA delen) ett exemplar af en diprionid 

[I denna, sammanlagdt 0.68 m mS^iga, 5fversta del 
af lagerserien aro derjemte, utan att jag kan for dem 
angifva nagon speciel niva, funne f^ljande fossil: Didy- 
mogr. a/Jims NiCH.? (1 ex.), Azygograptus suecicus n. sp. 
(2 ex.), Obolella sagittalis Salter var Belli Day.? (3 
a 4 ex.) samt en Orthis^ hvilken i ofre skikten ej var 
sallsynt och, efter hvad jag vill erinra mig, var ymnig i 
den nasi ofversta (svafvelkisforande) skiffern. 

Vidare ^r hUr det fossil antr&ffadt, som jag ny- 
ligen (G. F. F. Bd 14, s. 122) beskrifvit under namn 
af Protocimeo! Riluricua),] 

0.05 :» skiffer lik narmast ofvan liggande, men forande smalinser 
af kalksten; i kalkstenslinserna funnos inga fossil, men 

' Detta namn ar egentligen blott ett roanafkriptnamu och anfores af fler- 
talet forfattare i England, Tyikland och Norge s&som synonym till Didymogr. 
patulus Hall. Mig tyckei emellertid KillerodsexemplareD i fr&ga om proximal- 
delent byggnad visa storre likhet med Salters an med Halls afbildning, hvar- 
fore jag valt att tills vidare anfora dem under SaltkRS artnnmn. 

Digitized by VjOOQIC 

342 J. c. MOBBRO. nAora nya graptolitbr. 

i skiffern ftSrekom yninigt sainma Orthis^ soin (ifvan om- 

0.0) m sanima skiffer (dock utan kalklinser); rik pa fossil. Har 

antrgflfades hograptus gibberulus NiCH. sp. (yninig) saint 

ett exemplar af ofvan n&mda diprionida graptolit. 
0.10 ^ samma skiffer, men fatti^rare pa fossil. H^rifran har ja^ 

antecknat endast hograptua gibberulus och meranamda 

0..10 ^ samma skiffer. HUri meran&roda diprionida graptolit 

(i flera exemplar, men dock sallsynt), Mcpandrograptns 

(sparsam), hograptua (ymnig) och Didymograptua exien- 

sua Hall (sparsam). 
0.30 t i alio lik fdregaende, dock tillkommer har att omnamna 

fi)rekonisten af Azygograptua auecicua, som a en skiktyta 

ymnigt fbrekom (hoptofvad till en oredig massa). 
0..30 » samma skiffer; betydligt fossilfattigare, dock forande 

samma fossil, med undantag af Azygograptua. 
0.05 ■» i alio lik fbregaende; harifran ^r att anteckna en Orthia 

mycket nilrstaende (mahlinda identisk med) 0. eallartia 

1.79 m. 

Har framkommande grundvatten liindrade profilens fortsat- 

Beskrifning af de nya arterna. 

Aiygrogrraptas snecicos n. sp. 

Taa. 8, fig. 1 och 2. 

Sicula gemenligen sockertoppformig och vid den raskt hop- 
I()pande spetsen fSrsedd med omkring 5 stycken fina, ringformiga 
faror. Vfil bevarade exemplar visa dock att siculan varit ut- 
draget spetsig, fast den nedanf5r de ringformiga farorna saltan kr 
fullstandigt bevarad. Fran ena sidan af siculan och omedelbart invid 
densammas bredare anda, eller rattare fran vinkeln mellan denna 
senare och sidan, utgar polypariets enda gren. Denna ar tern- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rkn. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 343 

ligen smal och jemnt b5jcl, sa att den konkava ryggkanten, da 
grenen natt omkring 16 mm i l&ngd, nara nog kommer i vinkel- 
rat stUllning mot siculans langdaxel. Thecae &ro 7 a 8 pa en 
iHngd af 10 mm. Den forsta ^r I&ngre &n de strax derefter kom- 
mande. Hvarje theca thicker angefllr V3 af nUrniast foljande, 
deras ytterkant &r svagt, men tydligt, konkav. Mynningskanten 
ar mestadels konkav med inre delen hdgre an den yttre. De 
tva eller tre fbrsta thecoma tyckas dock ofta ha rak mynnings- 
rand med samma hojd i yttre som inre delen. Thecomas inre 
vagg visar sig a val bevarade exemplar svagt S-formigt b6jd. 
Med undantag af den ofvan namda, alltid synliga, orneringen a 
siculans spets, har ej nagon sadan kunnat iakttagas. 

Af detta egendomliga slftgte ftro f5rut endast 2 arter be- 
skrifne, naml. A, Lapworthi NiCH. ' och A. coeleba Lavw,^ Den 
forra tillhOr Lower, den senare Upper Skiddaw. A, Lapworthi 
skiljes latt fran var art derigenora, att grenen utvecklar sig /ran 
midten af siculans ena sida, sa att den ovanligt starkt utbildade 
siculans bredare ftnda betydligt 5fverskjnter grenens filste.^ A, 
coeleha ater utsilnder grenen mera likt var art. Grenens faste 
tyckes dock der, att d5ma af bifogad figur, upptaga hela bredare 
anden af sicula. Grenen intager ock genast vinkeIrM rigtning i 
forhallande till siculans langdaxel; thecomas mynningsrand §r 
aldrig, sa^oni a var art, konkav, utan rak eller konvex, h5gre 
vid inre an vid yttre kanten. 

Langsta exemplaret, jag antr&ifat, ar 18 mm langt. 

Arten Sr i Undre graptolitskiffern vid KillerSd a vissa skikt- 
ytor sardeles ymnig. Forekommer troligen ock i skiffer af samma 
alder N om Gislofshammar. 

* Nicholson: On a new Genns and some new Species of Graptolitea from 
Ihe Skiddaw Slates. Ann. and Mag. of Nat. Hist, Ser. 4, Vol. 16, p. 269, pi. 7, 
fig. 2— 2c. 

' Lapworth: On new british graptolites. Ann. and May. of Nat. Hist., 
Ser. 5, Vol. 6. 

' P& ett par af mina exemplar ntg&r grenen ej s&som vanligt vid allra ofver- 
sta delen af siculan; dock ar den aldrig fiistad si llngt ned, som hos A. Lap- 


Digitized by VjOOQIC 

344 J. c. MOBERo. nAgra nya oraptoliter. 

MflBandrograptuB n. g. 

Direkt fran siculan utga, i n&rheten af dennas bredare &nda, 
k 5mse sidor flere thecor. Initialpartiets byggnad paminner nagot 
om sl&gtet Dicellograptus. Distala delarne af de bada grenarne 
ftro deremot bygde efter den vanliga Didt/moffraptus-iyfen^ hva- 
dan det nya slUgtet i viss man torde kanna anses som en f5re- 
ningsl&nk niellan Dicellograpius och Didymograpius, Da blott 
en art Sr kftnd, ftr det naturligtvis om5jligt att afgdra, hvar grans 
b5r dragas mellan art- och slll$]:tkarakterer, och far jag derfore 
vidare hanvisa till f5ljande atf5rliga artbeskrifning. 

Mnandrogrtptng Schnalengeei n. sp. 

Tall. 8, fig. 8—10. 

Sicula lang och sinal, ined spetsen utldpande i en fin 
trad. I grannskapet af siculans bredare Anda utga direkt fran 
siculan 3 prim&ra thecor fran hvardera sidan, sittande a den 
ena nagot h5gre &n a den andra. Fran dessa utga na tva gre- 
nar, hvilkas dorsalkanter med hvarandra bilda en mellan 85^ 
och 140' varierande vinkel, till hvilken siculans spetsigare &nda 
utg5r bisektris. De ovanligt breda (hQga) grenarne, som van* 
ligen i nftrheten af siculan ^ro jemfOrelsevis smala, men utat 
hastigt tilltaga i bredd, kxo 5fver hufvud taget raka; mera distala 
delar tendera dock ofta att intaga ett mot siculans Ungdrigt- 
ning vinkelr&tt l&ge, hvarvid salunda dorsala kanten i det stora 
hela blir mer eller mindre konvex. 

Siculans bredare finda skjuter stundom ej obetydligt upp 
ofver grenames cellbarande kanter; nagon gang utgar ena grenens 
fdrsta theca just i h5met mellan ena sidan och bredare &ndan 
af siculan, hvilken da vid hastigt paseende h&r tyckes vara ned- 
b5jd och liksom 5fverga i n&mda theca. Af de tre ofvan om- 
talade primordiala thecoma ^ro de kortast, som utga n&rmast sicu- 
lans bredare &nde, langst ater ^ro de, som utsS^ndas n&rmast sicu- 
lans spets. De &ro starkt bdjde eller slingrande, i sin undre del 

Digitized by VjOOQIC 

QEOL. f5rbn. fOuhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 345 

i allnianhet rigtade appat och utat, men n&rmare inynningen 
ombdjde sa att denna komnier att v&ndas atat eller utat-nedat. 
2:dra thecaii, fran siculan r&knadt, bar yttre randen till halften 
fri, d. V. 8. ej tSckt af fi^regaende theca; 3:dje thecan far 
blott '/, af ytterranden fri. De fSljande thecoma sta ej i nftr- 
mare beroriDg med siculan, ehuruval 4:de thecan &nnu med sin 
allra understa del stundom kommer denna nog n^ra. Denna 
theca Hr ocksa till sin habitus uiest lik de primordiala thecoma, 
men 5:te eller 6:te thecan bdrjar redan mera nSlrma sig Didyrao- 
graptustypen, som i de f5ljande ar fuUt genomford. Dessa, soni 
i samma roan de &ro afl&gsnade fran siculan gemenligen fa allt 
mindre del af ytterranden fri, £lro raka eller belt svagt S-formigt 
bojde och kunna, med en bredd vexlande mellan V4 och \/g af 
af 1 wm, uppna en langd af 7 mm, De ftro, liksom i allman- 
het &fven de primordiala thecoma, mot mynningen vidgade, sa 
att deras fria rand blir nagot utat konkav. Mestadels skjuter 
hvarje theca i ^\n understa del litet ut ofver den foregaende 
thecan, hvarigenom grenames dorsalkant far en ojemn kontur; 
sHrskildt i grenarnes proximala del ar detta sa godt som regel. 
Alia thecor ha rak mynningsrand, forsedd med en stark, utat 
rigtad dentikel, samt Sro fint tvarstrierade. Siculan har deremot 
fina langdstrimmor. De distala thecoma synas ofta, i synnerhet 
narmare mynningen, gripa in ofver en del af nastfoljande theca, 
och ar det pa grund haraf ofta ytterst svart att noggrannt foija 
de olika thecomas fbrlopp. 

Pa en Ifingd af 10 mm komma 9 a 10 thecor. 

Ej alldeles sallsynt vid Killerdd (18 exemplar der insamlade). 

Ett exemplar ar funnet vid Gislofshammar, strax N om 
(under) den a udden anstaende orthocerkalken, saledes fran all- 
deles samma geologiska niva som vid Killerdd. 

iBograptuB n. g. 

Tvagrenadt polyparium, hvars bada grenar utvftxa bildteralt 
symmeiriskt fran siculan. Hvarje gren for sig betraktad ar der- 

Digitized by VjOOQIC 

346 J. c. MOBERG. nAgra nya graptouter. 

emot ej bilateralt symmetriskt uthildad. * De bada aftryck, soin 
en hithorande graptolit lemnar a en skifferyta och denoas niot- 
stycke, visa nlimligen i fraga oiii proximalpartiet (sicalan h&ri 
inberaknad) regelbundet ett nagot skiljaktigt utseende. Man kan 
derfbre hslr urskilja en framre och en bakre sida och f^ljaktligen 
afven en h5ger- och en venstergren. Se h&rom vidare i den fol- 
jande artbeskrifningen. 

Isogrraptas gribberulus Nicholson sp. 

Tafl. 8, fig. 3—7. 

1853. Didymoyraptua caduceua p. p., Salter hos Bigsby: On 
the Geology of Quebec and its Environs. Quarterly Jour- 
nal, Vol. 9, pag. 87. Endast yttersta fignren hdr hit! 

1862. Didymoyraptiis caduceus p. p., Salter: Note on the 
Skiddaw Slates fossils. Quart. Journ., Vol. 19, pag. 
137—138. Endaat Jig, 13 a hdr hit. 

1875. Didymograptus gibherulus^ NICHOLSON: On a new Genus 
and some new Species of Graptolites from the Skiddaw 
Slates. Ann. and Mag. of Nat. Hist. Ser. 4, Vol. 16, 
pag. 271, pi. 7, fig. 3— 3 b. 

1891. ^ Didymograptu8i> gibberulus, MoBERG: Oni ett par syno- 
nymier, Geol. Foren. i Stockholm Forh. Bd 13, s. 221. 

Tvagrenadt polyparium. Siculan, som ar strutiik, visar sig 
a ena sidan, hvilken jag hftr vill kalla den bakre, tudelad langs 
efter midten och tyckes salunda bilda tvenne lika stora, utefter 
hela deras Iftngd sammanvuxne, primordiala thecor. Endast a 
deras allra yttersta del, som torde utg6ra ett slags brain, iro 
de alltid, atminstone a val bevarade exemplar, tydligt skilde. 
A bakre sidan synas vidare utmed 5fre ^/^ af primordialthecor- 

* Hob sliigtet Didymograptus, till hvilket deo graptolit, p& h?ilken dagtet 
Jsograj^tui na uppstalles, forut raknats, utg& tvartom de b&da grenarne fr&n nftgot 
olika hojd & sicalan, ander det att hvardera grenea for sig ar bilateralt sym- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5RBN. F5RHANDL. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 347 

nas fria rand^ ett par nya thecor inst&lla sig vid sidan om och 
utefter hela sin liingd vidvuxDe de f5rra. Stundoni aro dessa 
fnllkomligt triangulara och hafva da den undre spetsen alldeles 
inkliimd mellan en primordial och en senare tillkommande theca, 
men lika ofta na de med sin undre del dorsala kanten af den 
gren, till hvilken de atgora en f^rsta b5rjan. 

F5ljande thecor, som vidfogas pa samma s&tt som nyss 
nEmdes, na alltid f'rara till och deltaga i bildningen af gemen- 
samma kanalen och grenames dorsalkant. De S,ro alia nagot 
bagformigt bojde (med konkav inre, konvex yttre begrsLnsning) 
och mot mynningen vidgade. De komma derigenom att sa sma- 
ningom andra rigtning. sa att de distala thecoma vHnda myn- 
ningen n^ra nog i en rigtning motsatt de primordialas. Grenar- 
nes bredd blir ocksa af samma skill langsamt aftagande fran 
sicalan mot grenarnes yttersta spetsar. Dorsalkanterna bilda 
en mer eller mindre konkav linie. Bada grename tillsammans 
bilda i stort sedt en hastskoformig figur. Dock ar deras rigtning 
hos olika exemplar hogst vexlande; salunda hafva exemplar ob- 
serverats, hvars grenspetsar korsat hvarandra, under det att a 
andra exemplar grename n§.ra nog med hvarandra bildat r§.t 
vinkel. Hvarje thecas inre kant ftfverskjuter vid mynningen 
nagot den narmast fOregaendes ytterkant. Mynningsranden &r 
alltid konkav. Alia thecor aro tint tvarstrierade i bagar paral- 
lele med mynningsranden. 

Sedt fran andra sidan, som jag h^r kallar den frdmre^ fbre- 
ter polypariet i den proxiniala delen foljande olikheter. Nedre 
delen af siculan ar ej klufven, nagot som tydligt adagalagges 
afven deraf, att de fina, mot siculans spets konkava, tv&rstrim- 
mor, som pryda denna del, fortl5pa utan nagot afbrott. Siculan 
tyckes uppat 5fverga i 2 diveryerande thecor, hvilkas mynnings- 
rand och ytterrand sammanfalla med motsvarande delar af bakre 
sidans fbrsta sidothecor; i oppningen mellan dem blir ofre delen 

* Nedie tredjedelen ar i&ledei m&handa att rakna ilsom sicola i egentlig 
mening, a&vida man na ej Till s&som s&dan rakna hela det parti, jag fair kallat 

Digitized by VjOOQIC 


af bakre sidans priroordialthecor synlig. Derefter f^ljande the- 
cor tyckas bafva samnia otbildniDg a frSmre soro a bakre sidan. 

Mycket ofta visar aftrycket af polypariets ena sida afven 
ett svagare aftryck af andra sidan (se fig. 5 och 7 b). Thecomas 
tv§rstriering gor del andock latt att s&rskiija deras olika forlopp 
a olika sidor. Att thecomas vaggar i vissa delar varit ytterst 
tQDna, torde eniellertid baraf framga. Sicolans spets utidper i 
ett, &fven bos mycket onga individ iakttaget, smalt, rdrformigt 
bihang, soro kan na en l&ngd flera ganger stdrre kn polypariets 
grenar. Detta bibang tyckes pa betydligt afstand fran sicalan 
sa smaningom tilltaga ej obetydligt i vidd.' 

A fullvuxna individ komma pa en ld,ngd af 10 mm, utefter 
yttre randen, i medeltal 13 stycken tbecor. 

Fran ett par andra graptolit-arter, som atminstone i vissa 
aspecter likna den bar beskrifna, skiljes den vid forsta ogonkast 
genom att den, i motsats till dero, bar grenames proximala parti 
bredare an det distala. Nicholson, som forst lemnade en till- 
f^rlitlig beskrifning ocb afbildning af arten, framhaller ocksa 
just n&mda karakter. 

Utoni Sverige ar arten funnen i England och Australien.^ 

Ar bos OSS funnen sILrdeles ymnig i alia nivaer af den till 
ett par meters m^ighet af mig vid Killerdd genombrutna dfver- 
sta delen af Undre graptolitskiffern. Omdjligt ar ej att arten pa 
flere stallen blifvit funnen, men farvexlad med TetragrapiuB 
Bigsbyi Hall. Dock bar jag ej kannat antraffa den i de aldre 
samlingar, som varit mig tillgSnglige. 

Utom de na beskrifne graptolitema bar i det foregaende 
afven anfdrts en diprionid graptolit. Denna, som helt visst repre- 

* D& deana atvidgniog aldrig intrader forr ao llngt utanfor bihaogeta af 
greuarne omilntne del, bor roan ej konoa ]6pa risk att taga sicnlaDi bihaog ■&- 
som 8p&r af en 8:dje gren (bvilket }a d& ocksl ikolle medfort aotagandet af till- 
varon af anno en, i bergarten dold, gren). 

' Af Etheridge Jon. och M'CoT. Se min ofran anforda opptata >Om dt 
par syoonymier*, i hvilken ock otforligare redogorei f5r bar i fiiga varande arta 

Digitized by VjOOQIC 

QEOL. fQrrn. fQruandl. N:o 144. Bd 14. Haft 4. 349 

senterar ett nytt slagte, ^r af ganska invecklad byggnad. De 
exemplar, som fannits af denna vid Killerdd saint a norra sidaii 
af Gisldfshammar mycket sparsamt forekommande graptolit, Uro 
alia hogst fragroentariska och foga l&mpliga ft^r direkt afbild- 
Ding. I afvaktan pa battre material, medgifvande utf5rligare be- 
skrifning och niera noggrann afbildning, torde dock om denna 
art fQljande hHr bora anf5ras. Dess aftryck &r hdgst vexlande 
allt efter de olika s&tt, pa hvilka graptoliten inb^ddats eller vid 
klyfvandet af skiffern rakat att sdnderdelas. Den liknar vid 
fbrsta paseendet, atminstone i vissa aspecter, en Phyllograptus^^ 
men thecoma a 5mse sidor om septum altemera, hvadan jag 
ifraga om fossilets sl&gtreferenser ej gerna kan ha misstagit mig, 
&fven om jag a det defekta materialet ej skulle ha lyckats i alio 
ratt uttyda dess verkliga natur. 

^ NSgon Phylloffraptus har jag ej fuuDit vare sig vid Kil]er5d eller & 
norra tidan af Gialofahammar, i denrarande med de forra aamtidiga lager. Det ar 
pi grund haraf jag fnnnit det lampligast att af de deWis synonyiDa benamnio- 
garne Phyllograptasakiffer, Tetragraptnaakiffer och Undre graptolitakiifer tills yidare 
itmiottone foredraga deu aiatnamda. 

Digitized by VjOOQIC 

350 J. c. MOBERG. nAgra nya oraptolitbr. 

Fdrklaring till taflan. 

Alia fossilen hdrrdra frdn Undre Graptolitskifferna dfverata 
dely dro funne vid Killer Od och tillhdra Sverigea Geologiska 
Undersdkntngs Museum. 

Fig. 1. Azygograptus suecicus n. sp. — */,. 
» 2. Samma art. Greiien ar bruten i narbeten af siculan. — */,. 
^ 3. Isograptus gibbertdus NiCH. sp. Poly pari et sedt frin bakre 

sidan. — */,. 
» 4 0. 5. Samma art. — Vi- 
» 6. Samma art. Poljparium med mer an vanligt utsparrade 

grenar. — Vr 

> 7. Samma art. Ungt Individ, a aftryck af bakre sidan, b tS- 

tryck af frftmre sidan. — ^/,. 

> 8, 9 och 10. Mceandrograptus Schmaltnseei n. sp. Afbildade 

exemplaren aro 8& valde, att de visa proximala partiets olika 
bredd, grenarnes vexlande divergens samt Sicilians forander- 
liga form. 

A fig. 9 ar p& ett stycke af venstra greuen en del af 
sjelfva graptoliteu bevarad; annars ar denna i allmanhet p& 
de afbildade exemplaren s&val af denna som af foreg&ende 
art bortskaffad, enar aftrycken visat alia konturer vida tyd- 
ligare, an den ofta n&got skrumpna kolhaltiga massa, som 
bildnr sjelfva graptolitens &terstod. 

Digitized by VjOOQIC 

Geol ForsnSForhandl.Bd 14. 










M^hay. Om ndgj'tx mii (fniptoliter. 

Orn SfahLit .\ 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. p5ren. f5rhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 351 

Till frftgan om pygidiets byggnad hos Ctenopyge pecten 

Salter sp. 


JoH. Chr. Mobbrg. 

Fig. 1. Fig. 2. 

Ctenopygt pecten Salteb ip. i onten, fonnen tisom block vid Viarp^ oira 

Fig. 1. Pygidiom med bevarad framre rand. a-b. Profillinie tvart ofver tvaone 

plearae. c-d. Profillinie tvart dfver pygidiet. 

Fig. 2. Pygidium med fallst&Ddig bakre kant; afven tyoes marke efter hori- 

Bontaltaggens fria del. 

Ctenopyge pecten^ den art, pa hvilken Linnarsson grundat 
det af honom uppstalda slclgtet Ctenopyge M.r pa samnia gang den 
enda, af hvilken pygidiet funnits bevaradt. Den bar som bekant, 
enligt den af Linnarsson leinnade utfbrliga beskrifningen,* ett 
hogst egendoniligt pygidium, sareget ej blott genoni sin sarskildt fbr 
en Olenid ovanligt stora relativa bredd atan ock derigenom att dess 
bram ilr fbrdeladt i Here sins emellan utefter hela deras langd 

* Linnarsson: Om forateningame i de svenska lagren med Peltnra och 
Sphncrophlhalmui. S. G. U., Ser. C, N:o 43, b. 16, t. 2, fig. 3—9 (afven i G. 
P. F. Bd V). 

Digitized by VjOOQIC 


fria ribbor (pleurae), nagot hvartill ingen annan trilobit, atmin- 
stone ej hvad som &r med sakerhet k&ndt, kan uppvisa root- 
svarighet. ' Dessa agendo in ligheter hafva ock foranledt Br5gger* 
att egna fragan om detta pygidiums natur en utfbrlig gransk- 
ning. De slutsatser, till hvilka ban hUr, efter hvad det vill 
tyckas pa rent teoretiska skal, kommer, aro att hvad LiNNARS- 
SON kallat pygidium ej ar att anse som annat an de bakre hop- 
vaxne thorax-leden. hvaremot pygidiet morfologiskt borde vara 
ett, hittills ej observeradt, stycke af obetydlig storlek. De sk&l, 
som Br5gger anfbr for sin asigt, forefalla verkligen ganska an- 
tagliga, atminstone for den, som ej haft tillfalle att sjelf under- 
s6ka de fossil, som af Linnarsson tolkats sasom pygidium till 
Ctenopyge pecteuy och i sjelfva verket har jag afven sjelf varit 
b5jd att hylla den af Br5gger framlagda tolkningen. Jag anser 
det derfore vara min pligt, sS^rskildt som ju Linnarsson aldrig 
sjelf var i tillfUlle att upptaga de inv&ndningar, som gjorts mot 
bans toikning, att nu, sedan jag af en handelse kommit att 
granska en del af Linnarssons C<^«o/)^^^-material och dervid i 
alio kommit till samma asigt som ban, framlagga de skal, som, 
efter hvad det synes mig, gora det om5jligt att vidhalla BrOg- 
GERS asigt i denna fraga. Yttermera ett sk&l att aterapptaga 
fragan* kr den omst&ndigheten, att ett par af de mig tillgangliga 
exemplaren (inalles fbreligga 16 stycken pygidier) aro i nagon 
man fullstandigare an de af Linnarsson aftecknade. Pa grund 
haraf torde det ej vara ur vslgen att nu anyo lemna en beskrif- 
ning af pygidiet, i hvilken med hsinsyn till de i senare tid till- 
korona inkasten pa samma gang vissa for fragans afg5rande vig- 
tiga karakterer bSlttre kunna framh&fvas. 

Pygidiets Iftngd, fransedt taggarne, ungefar haiften af dess 
bredd. Dess axel Ur starkt hv^lfd, bakat svagt afsmalnande och 
slutligen afrundad. Den ftr ej segmenterad i egentlig mening, 
dock visar den genom starka, parvis a omse sidor af axeln st&lda 

^ Se vidare harom langre fram. 

> Br600BB: Die silurischen Etagen 2 ond 3, i. 114—117. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. fOrbn. pOrhandl. N:0 144. Bd 14. Haft. 4. 353 

faror, hvilka Fran yttre randen stiiLcka sig inat h5gst V3 a^ axelns 
bredd, antydan till fordelning i olika segment. Dessa faror &ro 
a axelns framre del, hvarest de &fven jemfbrelsevis &ro iS^ngst, 
^anska starkt bakatrigtade. Fr&msta paret faror ftro genom en 
svag fordjupning f^renade tvart Qfver axeln och afskiija salunda 
en slat halfring (jfr fig. 1). Pygidiet visar sig hftrigenoni tydligt 
begransadt mot thorax. Mellan tvenne efter hvarandra fbljande 
faror atga jemnbreda pleuror, sins emellan till hela sin lUngd fria. 
De aro svagt bagbdjda, bakatrigtade; de framsta kunna vara mer &n 
4 ganger sa langa som axelns bredd. Ytterst &ro de nagot vid- 
gade, starkt knab5jde och utl5pande i en lang sroal tagg. Denna 
ar a fr&msta pleuran rigtad utat-bakat; a de ft)ljande plearse, 
som starkt aftaga i Idngd, bli taggarne sa smaningom vridne, 
forst mera rakt bakat, slutligen inat. Antalet af dessa pleuror 
tyckes nagot vexla efter pygidiets storlek ; a en stjert, hvars st6r- 
sta bredd var omkr. 7 mm och hvars axel var O.75 mm bred 
samt 2.5 mm lang, var pleurornas antal 6. Pa ett annat exem- 
plar, hvars axel var 4 mm lang, rslknades 7 pleurse och slut- 
ligen funnos a ett uvanligt stort exemplar, med en 8 mm lang 
och 3 mm bred axel, 8 pleurae. Alia pleurae, utom mah&nda 
de bakersta, &ro liksom nagot hopvikte ntefter en sned fara 15- 
pande fran inre delens fr&mre rand mot yttre delens bakre (jfr 
fig. 1 a-fc). Utom dessa pleurae finnes ftnnu ett oparigt stycke, 
som omgifvande axelns spets bildar pygidiets bakre afslutning. 
A de tydligaste exemplaren tyckes det som hade n&mda stycke 
baktill konkav begr&nsning (jfr fig. 2); alldeles omojligt ftr det 
dock ej att nagon liten del h&r ar afbruten. Sasom redan namts 
aro pygidiets pleurae till hela sin l&ngd fria. Det tycktes mig 
visserligen till en bSrjan mQjligt att detta vore sekundart, en 
bristning ntefter svaga suturer, men denna asigt torde dock ej 
gerna kunna vara hallbar. De i orsten bevarade exemplaren 
b5ra ntlmligen ej ha varit utsatta fbr nagon betydligare direkt 
pressning, hvarigenom pygidiets form kunnat i hogre grad fbr- 
Undras; icke forty ar det ett allroant Hirhallande (regel) att a 
dessa exemplar pleurorna Uto vMl skilde och att deras yttre 

Digitized by VjOOQIC 


delar ligga i jeranhdjd med axelns h5g6ta del, under det alt 
inre delen af bramet i stort sedt bildar en konkav yta (se fig. 
1 e-d), Pygidiets axel &r fbrsedd med en (&nda till 5fver 10 mm) 
lang, slatligen tradfin, horisontaltagg, bdrjande sasom en mer 
eller mindre tydlig k6\ strax franiora elier bakom 5:te pare! 
sidofaror och sasom sadan I5pande bakat i^rbi ett a tva par 
dylika, men derefter fritt atl5pande. 

Af ofvanstaende beskrifning torde f5ljande s&rskildt vara 
att beakta. Pygidiet bar tydlig fr&mre rand. Pygidiets axel kr 
ej afdelad i segment. Der flera thoraxled ligga tillsammans 
synas deremot alltid tydligt gr&nsema dem emellan; till ytter- 
mera visso b&r hvarje thoraxled i sin bakre kant en tydlig tagg 
a rhachis* midt liksom hos Ct. bistUcata PHnx. (se Linnars- 
SONS fig. 2, tafl. 2, 1. a. c). Nagon f^rvexling mellan thorax 
och pygidium kan saledes ej ifragakomma. Pygidiets br&m 
synes verkligen hafva varit deladt i fria flikar. Att detta 
ikr en egendonilig fOreteelse ma gerna medgifvas,' men Cteno- 
pyge pecten blir ej af mindre egendomlig byggnad, &fven om 
man med BrQggbr skulle vilja f5rklara den vara en trilobit 
med en del (7 a 8 saledes) af de bakre thoracalsegmenten 
or5rligt sammanvuxna i rhachis, da ju ej heller exempel pa 
nagot dylikt hittiils bland trilobiterna kunnat pavisas. Da jag 
Hr dfvertygad att Br5gobr, derest han haft tillfUlle att undersdka 
LiNNARSSONS material, ej i denna fraga skulle varit af annau 
asigt kn denne sistnftmde, anser jag det vara onddigt att nu 
utforligare diskutera de af BrOgger framdragna sk&len; blott 

' Pygidier med myoket uppflikadt bram iro ej 8& alldeles silltynte, om 
ock hittiils ingen annan trilobit befannita i detta hanseende n& den ytterligbet 
•om Cienopyge pecten. Att ddma af Angelins figorer i Palieontologia scan- 
dina?ioa skulle yiiierligen t ex. Cyrtometopus octacanthus Ako. och Cffrtowuto- 
pusf decacanthus Ano. hari t. o. m. kunna tafla med Cttnopyge pecten. En qd- 
dersokning af Anoelinb & Riksmuseum forvarade original har dock lart mig att s.^ 
ej ir fallet. Den foratnimda artens pygidium ir n&ml. ej mera flikadt an det 
som tillhor Cyrt. scrobiculatus Ang. (1. c. t. 22, fig. 3) ooh originalet fdr Cyrto- 
metopusf decacantkui visade sig, efter grantkning af tillhorande aftryck, i sjelfra 
▼erket hafva ett pygidinm ej djupare flikadt an t. ex. det hos A. Marklini Ang. 
(1. c. t. 22, fig. 13). 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FdREN. P5RHANDL. N:0 144. Bd 14. Haft. 4. 355 

(let skulle jag vilja till^gga att det pygidium, som af honoin an- 
fores sasom horande till Ctenopyge apectahilis Br5gger och som 
i sa fall val finge anses som representativt for slagtet, ej synes 
mig i nagon vasentlig man skiljdt fran det, som tillhor Sphcer- 
ophthalmus alatus BOECK. 

Digitized by VjOOQIC 


N&gra anteckningar om fosfatlagren 1 Florida. 


G. NordbnskiOld. 

F5rekon]sten af fosfat i Florida bar visserligen varit kand 
sedan iangt tillbaka, men forst fbr oinkring tva ar sedan ha de 
fdrsta verkligt vftrdefulla lagren blifvit antr&ffade. Genoni under- 
s5kningar, soni sedermera blifvit anst&llda men som dock ^nnu 
&ro mycket ofuilsUlndiga, bar utrdnts, att det fosfatfbrande om- 
radet atg()r ett smalt b&lte strackande sig fran norr till sdder, 
omkring 500 km l&ngs bela vestra Florida och med en bredd, som 
mycket vexlar, men i medeltal uppskattas till 10 km. Tvenne 
vftsendtligen olika forekomstsatt kunna sarskiljas. I norr 
upptr&der fosfatet i stora Hnser ofta af betydande m&gtig- 
bet (5fver 15 m). Ur en enda dylik lins bar brutits 12,000 
ton. Linserna bilda intet sammanbangande lager, ehuru de stun- 
dom &ro fbrenade genom tunnare fosfatskikt. £n stor del (omkr. 
'/io delar) af marken saknar fosfat i brytningsvSrda qvantite- 
ter. Magtigbeten af de losa jordlagren, bvilka tdcka fosfatbad- 
dame varierar &fven betydligt (fran 1-10 m). — Brytnings- 
arbetet tillgar sa att n^r genom borrningar en stor fosfatmassa 
upptd^ckts, forst den ofverliggande jorden aflagsnas. Derpa los- 
brytes vanligen blott med backa ocb spade det alldeles snob vita 
tosfatet. Detta bestar af ett aggregat af barda klumpar, ocb 
mellan dessa en losare massa. Det barda fosfatet &r mycket 
fosforsyrerikt (75 — 85 % calcium fosfat). Det losa materialet ar 
nagot fattigare (omkr. 60 % calciumfosfat) ocb skiljes noga fran den 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F5RBK. F6RHANDL. N:o 144. Bd 14. Hftft. 4. 357 

rikare stenen. Hvar f()r sig uppforslas de bada sorterna till 
brio nh as, der de genom upphettning befrias fran sin vattenhalt. 
Det harda hvita fosfatet brioner med gl5d utan att Undra sin 
farg. Det Hr endast denna sednare rikare sort, sora utskeppas 
till Europa. Na^ra fartygslaster s^gas hafva hallit sa niycket sora 
83.2 % i genomsnitt och dertill blott 2 a 3 ^ lerjord ocli jern- 
oxid. For 83 procentigt fosfat iMr i Earopa betalats omkring 25 
dollars, hvilket motsvarar 13 — 14 dollars pa platsen. Brytnings- 
kostnaden vexlar raellan 1 och 6 dollars pr ton. Ett bolag be- 
r&knade den i uiedeltal till 3 dollars. 

Fosfatets saramans&ttning ar mycket vexlande: 

Fosforsyra 28-38 % 

Lerjord och jernoxid 2 — 12 » 

Vatten och organiskt 1—4 » 

Kiselsyra och olSst 3—11 y> 

I si5dra delen af Florida upptrader fosfatet pa ett v&sendt- 
ligt olika satt. Det bildar har magtiga grusbaddar pa flodernas 
botten och pa strandema i deras n^rhet. Fosfatgruset kr genom 
vattnets inverkan svart samt dessatom nagot fattigare &n den 
fasta stenen. Detta uppvages af don roindre brytningskostnaden. 
Grnset uppforslas direkt fran elfbottnen medelst puropar. Bsld- 
dames mslgtighet nppges vara 1 — 2 m. 

Under den korta tid lagren varit kanda har fosfatindustrien 
Qtvecklats otroligt hastigt. Nagra best&rada sifferuppgifter om de 
olika bolagen och deras produktion f5religga dock &nnQ ej. En del 
siffror kan jag dock anf5ra. Dunellon Phosph. Co. har ett kapi- 
tal af 1,200,000 dollars samt eger 18,000 acres jord, sora anses 
vara den bUsta raarken. Ett annat stort araerikanskt bolag har 
ett kapital af 4,000,000 dollars och eger 45,000 acres land. Det 
st5rsta bolaget ar engelskt och har 6,000,000 dollars kapital. 
Pa spekulation har detta bolag kopt ej raindre an 70,000 acres 
land, ofta f^r orimliga priser, ehuru en stor del deraf sanno- 
likt alldeles saknar fosfat. Tillsaninian finnas redan ofver 60 
fosfatbolag i Florida. 

Digitized by VjOOQIC 


Meddelande rSrande jemmalmer m. m. 1 Nord Aiuerika. 


0. Wenstr5m. 

(Ur bref till Sekreteraren). 

Edert. arade af deo 3 april sistlidne ar kom mig rigtigt 
tillhauda. Sardeles smickrad 5fver det v&nliga emottagande mina 
anspraksl5sa fotografier rOnte, skickar jag derfor on en dylik sara- 
ling af 1891 ars 8k5rd. 

Ocksa beder jag att fa tacka fbr det v&nliga anbudet alt 
intaga i Fdreningens tidskrift beskrifningar af Lake Superior 
grufdistrikt, som jag m5jligen kan insanda-i framtiden. Det 
har l&nge varit mig ett k&rt hopp att nagon gang fa gifva den 
svenska publiken en skildring af Lake Superior-distriktets geologi 
och grufvor, hvilkas underbara tillgangar &ro f5ga k&nda i 
Sverige. Detta har dock pa grund af bristande tid mast upp- 

I sainmanhang h&rined beder jag att fa papeka nagra sro&rre 
misstag, som insmugit sig uti referatet af den redogdrelse, som 
Fdreningens nuvarande ordfbrande, prof. Hj. SJdOREN, afgaf 
vid sista novemberm5tet om jemmaimernas forekorost uti Nord- 

1) Menominee-distnktet har placerats pa grUnsen mellan 
Wisconsin och Minnesota i stylet fdr melian Michigan och 
Wisconsin (hufvudsakligen i Michigan). 

2) Menominee-distriktet s&ges hafva svartmalroer med ett 
kalklager i hangandet. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FtoEN. F5BHANDL. N:0 144. Bd 14. U&a. 4. 359 

Sa ar dock ej fbrhallandet, MenomiDee bar iinnu ej nagoii 
svartmalinsgrafva under arbete. Malnierna inom detta distrikt 
atg5ras af hematiter och limoniter ati iBanded jaspen, som van- 
ligtvis i bade hang- och liggv&gg begransas af jernhaltig lerskif- 
fer. Endast ati grafvorna vid »Iron Mountain* fdrekommer ett 
kalklager i hUngv&ggen, men malmen llr der »hard» hematite, ej 

Mnrquette-distriktet Hr det stdrsta och aldsta. Malmerna 
der arc magnetiter och biodstenar raed lagerarter af ainfibol och 
qvarts; >harda» och »l5sa» hematiter och limoniter. 

Gogebic, Vermillion samt det nyuppt&ckta Mesaba lemna 
sardeles fosforrena »l58a> hematiter. 

3) De fattigare randiga malmerna besta hufvudaakligen af 
magnetiska oxidmalmer, men anrikning af desamma fSrsvaras pa 
grand af den intima blandningen af kiselsyra och magnetit. 

4) Oaktadt den oerhOrda brytningen som h&r pagar, fir det 
foga utsigt »att malmtillgangarne inom kort maste biifva hardt 
anstrangdai. Efter all sannolikhet kommer brytningen hfir att 
ytterligare okas ar fran ar och att sa forts&ttas fdr generatio- 
ner. Nya upptfickter af rika fyndigheter goras dagligen och 
med det 5kade djnpet af grufvorna inf^res fdrbfittrade grufma- 
skinerier, hvarigenom arbetsomkostnaderna nedbringas. 

Sasom ett exempel hfirpa beder jag att fa omn&mna Tama- 
rek Coppermine (Mich.), hvarest uti ett lodratt skakt af 3,000 
fots djup — 3 hissar — hela uppfordringstiden endast ar 1 minat. 
Bland jerngrafvorna finnas flera med lodrfita och donlfigiga skakt 
af 500 — 800 fots djup, som hafva ett 10 timmars »record» af 
5fver 1,000 tons malmuppfordring. 

5) Angaende herr SjQorens beskrifning af grufdriften vid 
Mioeville, beder jag att fa f^sta uppmfirksamheten pa, att de 
oronfimda f5rdelaktiga resuitaten hafva uppnatts med >Monarch8> 
och »Wenstroms» separatorer. Der finnas nu (mars 1892) 5 
Wenstroms och 1 Monarch separatorer. 

Jag har just emottagit januarihfiftet af tidskriften och finner 
deri ett kort referat af det arbete, som gjorts af >U. S. Geol. 


Digitized by VjOOQIC 


Survey* i Lake Saperior, sarot ocksa ett atdrag fran Van Hisbs 
beskrifning af Gogebic-Penokee-distriktet och specielt dfver 
»Colby-rame» derat&deB. I sammanhang denued beder jag att fa 
papeka, att loom de omraden, sono h&r betecknas saaom >Laa- 
rentiaD>, icke allenast gneiser och graniter forekororoa, utan ocksa 
hornblendeskiffrar ocb dioriter; samt ^angaende koncentrationen 
af jernmalmerna i »vatteDtfita trag», att ati flera grufvor i saroma 
trakt (Gogebic) inalmen aiitraffats pa bada sidor om hafvud- 
fikdlen . 

Med anledDing af det i herr Wbnstr5ms bref, soin r5rer 
referatet af mitt i G. F. hallna fdredrag, finner jag mig forao- 
laten att anf^ra f&ljande: 

1. Jag &r fallkomligt ense med herr W. att MeDominee- 
distriktet ar bel&get pa gr&nseo meilan Wisconsin och Michigan 
i st&Uet for roellan Wisconsin och Minesota, dit jag genom ett 
skriffel fbrlagt detsamma; misstaget hade jag sjelf uppni&rksam- 
mat, men ansag det vara af allt fbr ovasentlig betydelse fbr att 
behdfva korrigeras, da det val knappast kan tankas astadkomroa 
nagon alivariigare konfasion. 

2. Herr W. v&nder sig vidare mot min uppgift, att mal- 
merna i Menominee atf&ljas af ett kalklager i liUngandet, och 
s&ger att »endast i gnifvoma vid Iron Mountain forekommer ett 
kalklager i h&ngv&^en.» Emeliertid bar jag iakttagit samma 
kalklager Hfven vid Norway-grufvan, 8 eng. mil 0. fran Iron 
Mountain, beld.get pa samma sida af malmlagret som vid Iron 
Mountain, ehuru det genom en inversion af hela lagerfoljden, 
der kommit i liggandet. Mina iakttagelser bestyrkas ytterligare 
dels af de profiler af Norway-grufvan, hvilka jag efter min hem- 
komst emottagit fran Ingenidr P. Larson vid sistniimnda grufva. 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. fDREN. FORHAKDL. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 361 

dels S.fven af en uppsats af J. Fulton 6fver Menominee-filltets 
geologi.^ Pa den uppsatsen bifogade kartskizzen kan man se 
huraledes i hela MenomiDee-diBtriktet jernmalmerna atefter hela 
den strftckning af 12 eng. mil, pa hvilka de fbrekonima, noga 
atf5lja och liksom §,ro bundna vid ett kalklager, allt ifran den 
vestligaste grufvan Cambria dfver Iron Mountain, Quinnesec, 
Norway och Perkins till den Ostligaste grufvan East Vulcan. 
Fulton framhaller afven delta i sin beskrifning hvarest ifraga- 
varande kalksten benHmnes >Norway limestone belt», men lemnar 
oafgjort huravida kalklagret f5rekoromer i hftngandet eller liggan- 
det, enUr lagerst&Uningen ar starkt upprest och pa nagon del af 
stnlckan inversion maste ega rum. Kalkstenen fdrekommer fbr 
ofrigt icke pa nagon pnnkt af lagret i omedelbar kontakt med 
malmerna, utan skild fran dem genom ^banded jaspers stundom 
af ratt betydlig maktighet. Pa gruud af likheterna med for- 
hallanden i Sverige, der man vid flera storre grufvef§,it har 
kalklager i hd,ngandet, har jag velat f&sta uppm^rksamheten vid 
detta fbrhallande — hvilket fOr ofrigt bland F5renta Stateruas 
jemmalmer &r mindre vanligt, och specielt inom Lake Superior 
regionen ar utan motsvarighet — enar det sannolikt har en 
genetisk betydelse. 

3. Om Lake Superior Distriktets malmtillgangar har jag 
yttrat, att detta omrade ^sannolikt kan betecknas sasom det 
jemrikaste i verlden*, och det torde vara tillr&ckligt att h&nvisa 
hi^rtill f5r att adagal&gga, att desamma fran min sida atminstone 
ej blifvit underakattade mojligen motsatsen. Da jag till&gger, att 
med de enormt stora arsbrytningar, som nu paga, tillgangarne 
pa rika maimer i detta omrade sannolikt inom kort blifva hardt 
anlitade, sa stdder jag mig derpa, att nagra grufvor derst&des 
under cirka ett decennium afs&nkts 800 och 1,000 fot, d. v. s. 
till djup, som i andra grufdistrikt uppnas fSrst efter arhundraden. 
De exempel, som af herr W. anfbras pa fSrbftttrade grufmaskine- 
rier och andra anordningar, som redan nu tagas i anspfak fOr 

' >Mode of deposition of the iron- ores of the Menominee range, Michigan t 
tryckt i >Transaot of the Americ. Institnt of Mining Engineers' for &r 1887. 

Digitized by VjOOQIC 

362 0. wbnstrOm. .ternmalmer m. m. i nord amerika. 

grufvornas brytning, utgora inga skill egnade att gendrifva denna 
niin uppfattning. 

4. Henr W. sftger vidare, att de fordelaktiga resultat, jag 
anfbrt angaende den inagnetiska separationen vid Mineville- 
grufvorna, hafva uppnatts »med Monarchs och Wenstroms sepa- 
ratorer», under det att jag endast uppgifvit den f6rra. Denna 
min appgift vidhaller jag till alia delar. Mina h^rom gifna 
upplysningar forskrifva sig fran 12 originalrapporter, hvilka Snnu 
aro i min ego och som stalldes till mitt fSrfogande af Ingenior 
U. Sebbnius i Mineville. Dessa rapporter uttogos pa en slump 
ar ett stort antal dylika och omfatta olika dagar under ma- 
naderua April, Maj, Juni och Juli 1891. Af de 12 dagsrap- 
porterna afse 11 maskiner »Monarch» och den 12:te maskinen 
>Michigan:» men ingen »Wenstrom». Af de i referatet af mitt 
foredrag i detalj gifna exemplen hanf5rer sig det forsta till resultat 
vunna den ll:te April, det senare ftr fran den ll:te Juli, bada 
med >Monarch.» Enligt muntlig uppgift af Ingenidr Sbbenius 
var vid mitt besok ingen Wenstr5ras Separator i gang vid 
Witherbee- Sherman & Cos verk i Mineville. Om nu fSrhal- 
landena andrats, sa 3-r ju detta specielt for herrarne Wenstr5m 
synnerligen gladjande, och vi lyckonska dem med noje till denna 
framgang, men det inverkar icke i nagon man pa riktigheten af 
de af mig framlagda uppgiftema. 

Upsala i April 1892. 

Hj. Sj5qren. 

Digitized by VjOOQIC 

esoL. fOren. fOrhakdl. N:o 144. Bd U. Haft. 4. 363 

Anmftlanden oeh kiitiker. 

Ttterligare nAgra ord om franens InTaodriii; 1 Syerige. 


1 sistA baftet af Geo). Foreu. F5rh. bar K. Sernandbr dels 
refcrerat sitt eget stora arbete oni >die Einwanderung der Ficbte in 
SkandiDavieni dels aokt licmota de kritiska anmarkningar mot en del 
af bans appgifter i detta arbete, hvilka jag i februaribaftet af f5r- 
handliaganie framstalde. — Jag bar un ftnyo genonilaBt alia >bandlin- 
garne i m&let> ocb finner mig daraf foranledd att i kortbet ftnyo sam- 
raanst&lla takta. 

Font Till jag emellertid framb&Ua den ej obetydliga principella 
aldlnaden raellan SernandeRS afbandling ocb min uppsats. Den 
forraa form ocb beskaffenbet anger, att dess forfattare trott tiden vara 
inne att i ett storre roonografiskt arbete teckna Atminstone de stora 
dragen af granens historia i Skandinavien ; jag dareraot bar belt en- 
kelt sokt framstalla bvad vi nu (1892) veta om detta skogstr&ds ilder 
bos OSS i jamforelse raed den ofriga vegetationen . Min afsigt Tar ocb 
ar endast att i literaturen soka aflifva diverse uppgifter, sora kunde 
8t& bindrande i vagen mot roftlet att v&rkligen en gftng (k k&nna 
granens invandringstid ocb invandringSTftg. Jag bar yttrat ocb yttrar 
mig s&lunda ej om bur ocb niir granen invandrat, endast om hvad vi 
nu veta ora denna inTandring. 

Jag bar anTandt orden >vidlyftiga teoretiska spekdationert om 
Tissa delar af SERNANDERS uppsats. Med dessa ord bar jag afsett 
bans sfttt att l&ta v&ra mossar :(inpa88as i dennes (Blytts) mera 
stratigrafiska skema».^ (8: 2 64). DA ban tyckes lagga eu stor vigt 

* For korthetens fkoll beteckoafl vid citerandot 8&«oin: 

1. Sbrnandbb, Rutoeb. Ueber die EiDwanderiiDg der Fiehte in Skaodi* 
navieo. Eoglers fiot. Jahrb. Bd 15 (1892), h. 1, 'A aid., 2 tafl. 

2. Akdkbsson, Gunnab. N&gra ord om gnineii« inrandring i Sferige. 
Stockholm. Qeol. Foren. Fork. Bd 14 (1892), tidd. 176—188. 

8. SsRNANDBR, RuTOBB. Om graneof inTandring i Skandinatien. Geol. 
Pdren. Forh. Bd 14 (1892), aidd. 259—275. 

Digitized by VjOOQIC 

364 anmAlandbn och krttikbr. 

vid sina yundersokningar i delta hiinseendet (8: 8 73), sA vill jng redan 
har namna, att jag anser denna >inpa88Ding» ba fogtt varde, och detta 
darfor att »de enda direkta undenokniugarf som foreligga i detta 
h&nseende (och) aro gjorda af Blttt sjelf i Norge, specielt dess syd- 
ostligaate del» (8: S64), aro s&dana att de visa jast inotsatseQ till 
hvad de skulle be visa. Vida ofver femtio procent af dem stamma 
nUraligen ej raed teorien. ' Men afven oin Blttts tolkning af stubb- 
lagren varit riktig, hade foga eller ingenting vunnits raed den, frain- 
for den p& varkliga paleontologiska grander stodda Steenstrupska 
indelningen, ty Blytt har ju ^inpassats^ — jag citerar Sernander 
(8: S64) — den paleontologiska lagerfoljden i sin. Det blir endaat 
andra namn : i stallet for ekperioden i sodra Skandinavien sager man nam- 
ligen »den boreala, den atlantiska och sannolikt afven en del af den 
subboreafa tiden». Detta enligt Sernaxder (1: fiS). Man kunde vanta 
att dess tre namn sknlle mojliggora en storre precision i tidsbestamnin- 
gen. Men ser man p& t. ex. n&gon punkt dar undersokningens detaljnog- 
grannhet borde tilUta apparaten att varka raed storsta raojliga nog- 
grannhet, s&sora vid best&mningen af den tid granen antages hafva 
funnits kring Lopeskarret (beskrifvet och tjdt i 1, sidd. 69 — 77), tinner 
roan att denna ar »vielleicht vom Ende der atlantiscben, jedenfalls 
von dera Anfange der subborealen Zeit bis zur Jetztzeit (1: 7 5). For 
min del skulle jag hafva sagt: »granen ar yngre &n eken h&r> och 
vill helt anspr&kslost som min ^subjektiva &8igt» saga, att den senare 
formen att uttrycka detta faktura sager vida raer i sak, fastan den 
roojligen ej I&ter sk hogvetenskaplig som den f5rra. — I samman- 
hang harmed vill jag p&peka, att inom geologien ofverhufvud niir det 
g&llt storre orar&den — Skandinavien ar som bekant ett s&dant — 
en p& studiet af fossilen grandad &ldersbestaraning i regel visat sig 
tillforlitligare an en parallelisering uteslutande grandad p& bergnrtens 
utseeude och ofriga beskaffenhet. Kftnnedomeu om torfmossames 
stnbblagers antal och lage skall nog ocksA visa sig ega mindre in- 
tresse an k&nnedomen ora, fr&n hvilka arter stubbar och ofriga vaxt- 
lamningar harstamraa. 

Ehura jag i min foregAende iippsuts klart fraraholl, att det for na 
ifrAgavarande sporsm&l galde att taga reda pi, hvilka ^ranfynd som 
aro nppgifna, hvilka som aro felaktiga, hvilka sluttatser knnna vi draga 
af de iterstiende, s& synes det af Sern ANDERS sista uppsats som om 
det vore uddvandigt att an en g&ng g& igenom de kanda granfynden, 
granska dero och angora hvad de varkligen bevisa.^ I princip ar 

' Detta finoer en hvar latt geoom att noggrannt gciiomg& nidd. 14 — 35 i 
Blytt, A. laitttagelier over det sydostlige Norges TorvmTre. — Christiania Vid. 
Selsk. Fork. 1882, nr 6. Redan i nanta hftfte af Geol. Kdren. Korh. hoppat jag 
bli i tillfalle i detalj visa faktas forh&llande till teorien. 

' Det iir tyifvelautan mycket bra att den iammanitillning af granfynd, tom 
Sbrnaitdbr lamnat i alntet af 1, blifvit gjord. Utan att vilja narroare ing& pi 
▼ardet af en del af de dar citerade appxiftema, vill jag iirskildt betriffande tvft 
af dem, namligen deo soro ror ett fjnd i basalttaffen vid Djopadal i Sk&ae och 
Ungbbs fynd i Steiermark af en vedbit af gran tiUsammans med ben af grottbjdm, 
anfdra ett ataUe i Conwbntz — en fonkare aom p& gmnd af sina arbeten dfver 
bernstenen egnat desaa frigor en alldeles apeciel uppmirkaamhet — arbete 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. fQren. fQrhandl. N:0 144« Bd 14. Haft. 4. 365 

jag enae mad SernanD£R, att man ej f&r p& grand af att t. ex. gran 
ej antraffata i en undereokt trakt draga den slutsaUen, att den sak- 
uata, men annu mindre torde man f& draga den, aom Sernandbr 
drager, att den funnits ddr. (J inf. inin beatarada uppgift [2: 18S] 
att den aaknaa i Ombergatraktena af mig undorsokta torfmoaaar och 
nldre kalktuffer och SERNANDER8 avar 8:274: »denna [granen] bar 
after min tanke fnnnita der — om ock sparaamt — sedan l&ngliga 

Jug skall nu i korthet g& igenoin de 17 granfjnd, aom Ser- 
NANBER omtalar, for att iviaa att granen ej p& n&got aatt kan kallaa 
sallaynt i v&ra torfmoaaan (8: 265). 

1. Bute pA Gotland. Sernander f&r na ajelf pruta ned &ldem 
af detta fynd. Det ajunker fr&n 50 ^ af P. G. till 34—38 % af denna. 
Enligt 1: 4 9 »bar MUNTHE vanligaat meddelat, att fyudorten ar be- 
lagen i Halla fdraamling^, enl. 8: S63 >nieddelade MuNTHE att fyn- 
det haratammade fr&n Rate eller Hall.» D& nu Sbrnander akalle 
valja, var det otar att taga den lokal, som viaserligen paaaade bdat 
iiied hana &8igt att granen var af bog &lder i Skandinavien, men dar 
inga granlamuingar fannita. ' 

2. Enkoping. Det ar en gammal appgift af A. ErdmANN, ^ 
hvilken SERNANDBR citerar, men bans appgift att granfjndet p& detta 
atalle atgorea af »Nadeln, Aaten and Zapfen» (1: 49) iinner intet atod 
boa namda forfattare. Denne appger namligen »qvi8tar, grenar ocb 
bark> (1. c. 217): detta kan aldrig koinraa att betyda :»barr, grenar 
ocb kottar>. Om deaaa af SERNANDBR uppgifna lamningar funnita, 
<1& bade av&rligen n&got tvifvel om beatamningena riktigbet kannat 
upp8t&. Ehura en a&dan aaktoritet aom prof. Th. FRIES utfort be- 
atamningen, ar det ja tankbart, att i en tid, d& betydelaen af bnruvida 
gran eller fur forel&g ej Tar inaedd, ocb a&landa val ej n&gon roikro- 
akopiak underaokning (ae darjiimte uoten & foreg&ende aida) foretoga, 
en forvaxHng kunnat ega rum. Att 8& kan bafva akett, at odea af att 
jag bland det p& S. G. U. museum forvarade, af Erdmann 1858 
inaanilade materialet ej kannat finna ringaate ap&r af gran, men val 
af Equisetum, ek, tall, bjork o. a. vaxter, samt att SERNANDBR^ ej 
vid aitt beaok p& stallet 1888 kunde upptacka n&gra granraater. 
Detta omnamnea ej i 1. Re^ultatet ar a&lunda att granfyndet vid 

(MonogT&phie der baltischen BernsteiDsbanme. Danzig 1890, aid. 62) lAllein ich 
keane im anatomiacheo Ban der Wunel, des Stammes mid der Aeste kein durch- 
greifendes Merkmal, wodorch man die Gattong Picea Link von Pinma L., Link 
emend, nnterscheiden l(dDnte>. 

< D& Sebn ANDES (1: 68) gager att >&tuiin8tone en del af torfven (under 
de pottglaciala strandyallarne) hor till ekens tid>f 8& vill jag d& G. Lindstb5m 
(Om pofltglaciala sankningar af Gotland. Genl. Fdren. Forbandl. Bd VIII; aid. 252), 
cj fan nit n&gra ej^lamningar, namna att det af Sernandbr fr&n Stigstade &ker 
till Riktmnseet insanda s&aom ekollon bestamda forem&let ar en typiak hasselndt 
till bora nde min ras A. Denna not bevisar tydligtvis ingenting om ektiden p& 

^ Bidrag till kannedomen om Sterige kvartara bildningar. Stockholm 1868. 

' Om Taxtlemningar i Skandinaviens marina bildningar. Bot. Not. 1889, 
sid. 193. 

Digitized by VjOOQIC 


Enkdping ej han anses snm fullt sdkert^ ocb n&gra s&kra slaUatser 
kanna s&lunda. ej af deUamina dragas. 

3. SkaUbdU i Medelpiid. Detta fynd har jag (2: I8 7)vi8atej 
existera. I sin sista uppsats behandlar SbrnanDER delta >fynd» si, 
att lasaren sv4rligen kan foreU, att detta var bans vigtigaste enipi- 
riska bidrag till »granfr&gan8> losning, ty 8: S68 beter det: >I de norr- 
landska elfsandsaflagringarne, bvilka jag (S.) tolkar som marina, liro 
fynd af gran gjorda p& n&gra punkter. D& det omtalas, att den 
norrUndeka elfsandsfloran i en framtida uppsats narmare skall be- 
bandlas, oranamnes blott ett forut publiceradt fynd fr&n Urae-elf, samt 
att den bogsta punkt, pi bvilken jag (S.) antraffat lemningar af gran- 
l&g 45 m ofver bafvet.» P& detta stalle naranes ej ett ord om att 
fyndet m&ste utgft, ocb man bor ligga inne i dessa saker for att fbrsti 
att en punkt, &tta sidor langre fram i uppsatsen (8: 27 1), dar det 
beter: >AnpersS0N bar visat, att ett fynd af gran, som jag uppgif- 
ver itkiL Ljungans floddal, m&ste utg&, d& det gmndar sig p& en 
oriktig bestanining>, jost bar afseende p& detta fynd 45 m ofver hafret; 
det %k att s&ga stora fyndet af gran p& svensk jord, ty n&sta (H5a 
BOMS) ligger endast 19 m 6. h. Denna felbestamning bar tydligtvis 
ej berott p& bristande kuuskap cm bur en skinnbaggringe var be- 
skaffad (8: 37 1), ntan om bur en granfrovinge sAg ut, ocb det ar for- 
dran p& denna sistnamda kunskap roan kunde stalla p& forf. till v&rt 
forsta monografiska arbete torn granens invandring i Skandinavien*. 

Jag Till ej ing& pA diskussion om probabiliteten for att ett s& 
liitt forem&l som en granfro- eller skinnbaggringe skulle kunna t. ex. 
p& drifvande isilak foras ofver Bottniska viken, jag ger gerna Sbr^ 
NANDER ratt i att den skinnbagge, som en g&ng egt denna fatala 
vinge, lefvat p& svensk jord. 

4. Umed enl. H5OB0M, se 2: 186. 

5. Domta karr ocb Skensta mosse. Se 2: 184; dar visas att i 
Skensta mosse aldrig funnits nigra granlaraningar ocb att enligt en 
ej verifierad uppgift trddstammar af gran antraffats i Bomta karr. 
Tradstammar ocb stubblager aro ej identiska. S&som af STEENSTRUP& 
ocb mina skrifter synes, kr det mycket vanligt att trad, som vaxa p& 
kanterna af mossarne, falla nt i dero, men om n&gon >subboreal 
8kogsvegetation» (1: 65) kan man ej darfor tala. Om bar an fuBDita 
gran, bevisar fyndet s&lunda ingenting om tiden for granens upptra- 
dande p& denna punkt. 

6. Sbrnanders formodade granfynd pi bladet NykOping aro 
inga granfynd. Af dem kunna darfor ej nigra slutsatser dragas 

(2: 184). 

7. Skdkeruds mosse p& Dais] and. I denna ar det bogst osakert 
(2: 185) om n&gra granlamningar funnits. (Delar af sid. 65 ocb 66 
i 1 bora s&ledes utg&). 

8. Slicko mosse p& geologiska kartbladet 2 i Finland.' Om 
denna beter det >bar finnas tvenne rader af tall- ocb granstubbar p& 

' Fii dett* omtalms en moue (aid. 58) med fem (5) »fkilda lagar af tnid- 
rotter och kallstjelpta tradstammar i ett 15 fots hvitmoialager. Denna moase ir 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. f5ren. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. Haft. 4. 367 

nsrmare tv& foU djap under ytan och ski! da af ett 6 turns mellan- 
la^r af torfdy». Aldern af granlftniDingar, som tackaa af ett »narmare 
2 fot (60 cm) m^kUgt torflager, behd/ver ej vara sardeles bog; endast en 
▼iitpaleontologlBk uDderadkning kan ge exakt uppgift om dess &lder 
i detta fall. Annu mindre an detta fall bevisar det pft fiamma st&lle 
omtalade forb&llandet, att i en trakt (Stor Totar och Wirkby) i mos- 
same finnes >karral, bjork, gran ocb talU. Att detta ar af istort 
varde for granfr&gan» (1: 66) torde »vara n&got ofveriladtt (8: 265> 
att pAatL Det sages namligen cj. att gran fbrekommer i alia de tre 
stabblagren i trakten. P& sin bojd ar vardet, att man fir veta att 
granen fins subfossil i trakten, om tiden for dess invandring f&r man 
ingenting veta. 

9. Sjon Krdn norr om Wimmerby. Om detta fynd bar stats- 
geologen A. LIND6TB5M, som gjort fyndet, viilvilligt meddelat mig, 
att man ej kan draga nigra slutsatser om tiden for granens upptrft- 
dande i denna trakt, di ifrigavarande stubbar kunna vara af mycket 
angt datum. 

10. Slammarps mosse i Sm&land. Detta fynd sager ingenting 
om granens &lder i v&rt land. (2: i8l). 

11. Flahults mosse afven i Sm&land visar, att granen iuvan- 
drat efter eken i denna trakt, eller som Sernander fonnulerar detta 
faktum, att det >andock ar troligt att granraster inbaddats, innan &t* 
miostone n&gon storre del af den subatlanti^ka perioden fdrflutit». 

12. Karsbo mosse i Ostergdtland. (Jfr 2: l8l). Hvarfor »det 
ar klart att granlaroningame m&ste ba en tamligen ansenlig &lder dk 
do dfverlagras af en 0.15 m (6 twn efter gamma! rakning) maktig 
Sphagnum iorf,^ ofver bvilken sedan ligger en grastorf med inblan- 
dad Hypnwm (1: 68), ar sv&rt att ibrst&. Denna mosse bevisar^ efter 
hvad vi hittills kanna om den, de fakto ingenting om granens abso- 
lute eller relativa ilder i jamforelse med den ofriga regetationen i 

13. Ilmola trakten i Finland. ROOS^ omnamner p&foljandesatt 
detta fynd. ^Troligen^ bar afven granen vuxit bar redan under den 
T&xtperiod, som motsvarar detta nedersta lager (det understa af de tv& 
stnbblagren), att doma af lemningar af gran, bvilka man funnit nara 
leran. Afven jag gjorde fynd af liknande beskaffenbet Oranen tyckes 

dock hafva forekommit sparsamt p& dessa lokaler — ». EOOS, 

som sjalf forklarar att torfmossnndersokningar fir ett for bonom »alN 
deles nytt ocb ovant arbete», bar i den intressanta uppsatsen endast 
lamnat ett forberedande meddelande. Om bestamningeu vet man in- 
genting i detalj, ocb ROOS betonar kraftigt, att de af bonom funna 
forb&llandena ej stamma med Blttts teorier. Under s&dana f5r- 

mojligen for beavarlig att >tyda>, ty endast en med 3 slnbblager omnamnes 
i 1. 66. 

' Detta ar torn bekant det torfslag, torn bildai fortatt af alia. 

* Torfmoweandersokningar i mellerita Finland. Helaingfora. Geogr. Foren. 
Tidakr., irg. 2 (1890), aid. 275. 

' Karaiveringen af nnig. 

Digitized by VjOOQIC 


h&Uandeu bade man kunnat vanta, att Sbrnakdbr skulle 8agt, att 
)^an troligren ar funnen i mellereta Finland sabfosai], men att oni 
fyndeutt ilder saknas narmare nppfdft. (Jfr harmed 1: 69). 

14. R^ke0is mosse i Upland. Originalmeddelnndet' om detta 
fynd Ijder: »I sin maata hyste den (raossen) ett stubblager, som, efter 
hvad jag sjelf iakttog och tick bora af brukaren af den vid Rorken app- 
odlade mossen, barledde frftn tall, graiij ek och a/.> Afven om hiindelte- 
vis bestaraningen skuUe vara riktig, 8& sti vi ej bar infor ett oryggligt 
empiriskt faktum, ty det heter (1: 69) >8tubblagret bar jag redan tidigare 
tydt^ som ett subborenit — — — granstubbarne erb&Ua s&landa 

saroma Alder som — ». Fyndet kan sAluuda ej saga n&got 

med bestamdbet om granens &lder i trakteu. 

15. LdpeshArrti i Nerike. Detta &r tydligtvis ett af de intrea- 
santaste granfynden i v&rt land, men som jag redan forut (sid. 364) 
genom citat Mn Sernandbr visat, siiger ej bailer det n&got atofver 
hvad man forut visste, namligen: grauen bar inkommit efter eken 
och lefver an. — P& grund af mitt referat af SSRN ANDERS n&got in- 
vecklade framstallning af forh&llandena bar forklarar ban mig (8: 265) 
ha >en egendomlig benagenhet att soka pruta ner maktigbeten af de 
skikt, som ofverlagra granlemningar. I sitt refererat af min (S:S) 
profil n:r 1, 2 f&r ban (G. A.) den p& den granlemningsforande Varex- 
torfven liggande, ifven granforande torfarten blott till 0.5 m, d& jag 
(S.) anger 0.85 (0.50 + 0.35)». P& sid. 72 i SERNANDER8 origi- 

nalafhandling st&r >Auf dem Profile N:o 1 — Bei 2: 0.5 m. 

Torf 0.30 m Carex-T orf.** D& jag endast bade denna app- 

sats tillganglig och ej bans senaste, refererade jag: >p& samma stalle 
l&g ofverst 0.5 m torf, derunder 0.8 m Carex-torf.» Att torfven sedan 
dess vuxit med 5 cm kunde jag ej veta, 0-an som jag utelamnade 
hade ingen betydelse; jag bar s&lnnda endast visat »en egendomlig 
bendgenhet» att citera ratt. 

16. Lojo i vestra Nyland. Detta HULTS* fynd tillbor tyd- 
ligtvis de sakraste och mest upplysande fynden af gran i Skandina- 
vien. Med samma ratt som man af de geologiska forb&llandeua p& 
fyndorteu, dar moranen antagligen bvilar p& nrberg, kan draga den 
slutsatscn, att denna ej ar aldre an nrberget, med samma r&tt drager 
Sbrnander, p& grand af M. G. lage i trakten, slutsatsen att >iildre 
fin atlantiska aro dessa gran raster icke.» HULT daremot, som gjort 
fyndet, sager att det liimnar >8tod for teorien om granens invandring 
osterifr&n under en jemfbrelsevis foga aflagsen tidsperiod.» Detta 
kan s&ledes ej vara n&got af de »vissa faktn* (1: 6), som fort Smt- 
NANDER till den isigten, att granfynden blifvit raisstydda och itill- 
lagda for ringa absolut &lder i v&r florae. (1: 6). 

» Bot. Not. 1889, aid. 195. 

' KaniveriDxen af mig. 

' Har at&r ockal att en bjdrkstam var 0.8ft m h6g, men det ant&g: jag mig 
ej skyldig omoimna. Det ar ndjligen den. aom foranledt Sbbnakoib att citera 
aig tjiilf origtigt. 

* Bot. Not. 1886. aid. 182. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5rbn. f5rhakdl. N:0 144. Bd 14. Haft. 4. 369 

17. Kalktuff vid Axberg, 1 denna kalktuff i iickformat (se 
mitten 1: 78) ar det all sannolikhet for att granen ar af raycket ungt 
datum. ' Vid den undereokning, som p& Riksmuseets bot.-paleont. 
laboratorium verkstftlta & de styoken kand. Sernander godhetsfullt 
l&mnat till Afdelningen, har det niimligen visat sig, att vid kalkeus ut- 
losBing med syra niossorna, som antagligen orsakat tuffatf&Uningen, 
aro fallstandigt bevarade, till och med protonematr&dar och grodd- 
knoppar med auuu gront klorofyll finnas qvar. Detta aynea ej vara 
fallet med de iildre tufferf med hWlka likartade underaokningar verk- 


De nu hvar for sig behandlade 17 af SERNANDER uppgifna fynd- 
ortema for subfoasila granr&ater i Skandioavien visa sig efter det fore- 
g&ende gmppera sig p& foljande vis. — S&som s&kert bevisade be- 
roende p& felaktiga uppgifter bora fynden 8 och 6 utg&. Af dessa ar det 
ena det viktiga Skallbdle fyndet. Utaf de &terstkende aro n:r 2, 5, 
7 och 14 obevisade. Det ena ar det enda granfynd, man skolle kiinna 
fr&n restra Sverige, och alia de tre sistnamda bevisa i sak, ftfven om 
de vore riktiga, ingenting med best&mdhet ang&ende tiden for granens 
intrangande, utom att den inkomroit sent. 

Det iterstAr sAlunda 11 fynd, ntaf dessa aro 7 (hvarken flere 
cller farre) fr&n torfmossar. Fordelar man dessa 7 ofver det vid- 
strackta Skandinariaka omr&det, torde det &tminstone kunna siittas i fr&ga, 
om Sernanders &nyo upprepade p&st&ende »att granen ej p& n&got 
MX kan kallas sallsynt i vfira torfmossar» (8: 265) ar v&l grundadt 
hvad det empirisku underlaget ang&r. 

Det galler sedan att afgora, hvad de 1 1 fynden bevisa ang&ende 
tiden for granens upptradande hos osa — om Nathorsts slutaata, 
att den inkomroit frftn oster t. o. m. efter eken, tyckes vi nn vara 
fullt ense, jfr 8: 2 7 2. SERNANDER forklarar att han vandt sig »mot 
den tendens, som — — — ofta p& sista tiden gjort sig gallande, 
nemligen att gifva granen allt for ringa absolut &lder i den skandi- 
naviska floran.» Att han har ratt hari soker han (8: 27 2) klargora 
genom att anfora, att FEORiEU8^ ansett »att de marina elfsandsaflag- 
ringames flora i sin helhet skulle vara iub&ddad fore granens invan- 
dring till Norrland.* Dft SERNANDER trodde pH sitt fynd (n:o 3), var 
detta berattigadt, ty d& kande man, enligt bans berakning, gran vid 55 — 
60 S af M. G., nu dH fyndgransen &tminstone tillsvidare ar nedflyttad till 
ungefar 25 Y» (fynd n:o 4), torde FEGRiBUS &sigt komma sanningen 
narmare an SERNANDERS. Afven Kellgrens uppgift om granen p& 
Oroberg har, enl. 8: 2 72, foraoledt SERNANDERS stora arbete. Mot 
mina — se of van — angifna skal for Kellorens af honora sjalf 
endast svagt stodda isigt, har SERNANDER ej gittat forebringa ett 

* Sbrnandee suger ocks& Bjalf, att detta fyod kan vara af hnru sen llder 
som haltt. 

' Detta aager nu inte Feorjeus, tv sid. 398 i >Oin de losa jordaflaKn'n- 
garoa i nUgra af Norrlands elfdalar.> Geol. Foren. Forh. Bd 12 (1890) heter 
det: >Skn]le nn detta (att gran takoat i elfaandtaflagringame) verkligen vita 
fig vara ett konstant fdrhillande, hafra vi tydligen bar framfor oat representan- 
ter af en vegetation, torn existerade fdre granens invandring.* 

Digitized by VjOOQIC 


euda bevis. Afveu TOLFS uttalande i en utdtallningskatalog (utgifven 
sedan Sernanders uppsats var 8krifven(?)): ^graDleraiiingar synas vara 
inycket salUynta i v&ra raossan synes vara fullt berattigadt sAaom 
jag ofvan viaadt. Till sist rill jag dock gora Sbrnander ett med- 
gifvande foranledt af haus arbete i Englers Jahrb. 1 min lilla upp- 
sats i mossknlturf. tidskrift 1890 borde jag ej ha skrifvit, att det en- 
dast ar sannolikt att traffa gran n de allra yngsta delarne*; det borde 
ha hetat >i de yngsta delarne>! 

I fr&gan oro den nftrmare tidsbestamningen for granens iutrfiu» 
gande, synes SERNANDERS afhandling, som jag (2: I80) p&pekat, inne* 
h&lla fttskilliga beaktansvarda beWsiiingar, men det sjnes mig ocksi som 
om den ratt klart liade visat, att det ej ar mojligt att komma till en nar- 
mare tidsbestamning an den Nathorst gifvit — - att granen inkoinmit 
efter eken — fOrrdn hdg$t bttydliya nya arbeten gifvit ny och mera 
detaljerad btlysniny dfver vdr floras allmAnna invandringahistoria, De 
tvanne fynden i marina leror reap. 34 ^ 38 f<^ och 2b % af P. G. 
ange sv&rligen granens hogsta Alder, ^ och utaf de ofriga (8, 9, 10, 11, 
12, 13, 15, 16) ar det ej u&got enda, som narmare ftiBtsi&r tiden for 
granens intrangande ens p& den punkt, dar fyudet gjorts. 

Sernander sager >det ar ett hArdt omdome (mitt & 2: 17 8) 
detta om mitt arbete. Man mAdte iemna bevis for att ega rattighet 
att falla ett sAdant.» Dessa torde nn vara lamnade. 

' Sebnandeb tager, tit jag som tkal for mitt fonok att >preaaa ner &ldern 
af de marina f^rnden »^ mycket som rodjli((t> (8: 273) >biott aiifor tin (min) lab- 
jektiva &sigt>. Det iir ej min sabjektiva ^•^i^i torn ar skolden till att Skallbole- 
fyndet var en tkiiinbaggvinge, att Gotlandsfyndet berodde p& en lokalfSrraxling af 
Serkakdeb, 6& att det m&ate minikai med 12—16 %. KmLMAN, loro anforet 
mot mig, har aotagligen ej specielt ntuderat granfvnden hot om, dl ban (eoligt 
8: 278) aofor Sernander, wom aldrig fnnnit n&gon granliimDing vid Enkoping, i 
stallet for A. Erdmann, som nppgifver s&dAna, s&som den, hvilkeo > visat att 
granen forekom i mellersta Sverige (Enkdping) d& hafvet ttod 12-5 m hogre an 
nn, och i Norrland (Ume&) — detta ar HdOBOMS fynd 19 m hdgre an nn>. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. FdRBN. FORHANDL. N:0 144. Bd 14. Haft. 4. 371 

Strandlinjerne i det nordOstlli^e SJslUmd. 

Et Kjensvar 



I Geol. Foren. FSrhandl. f. d. &r, p. 201—210 har Mioeralogen 
Cand. polyt. N. V. USSING skaenket mil Arbejde ySaltvandsalluviet i 
det nordostlige Sjaelland^ en udforlig Onitale. Naest efter at takke 
Hr U. for den expedite M&de h?orp& ban henleder Opraaerksomhedeii 
p& roit Arbejde. endnu forend det er kommen i Bof^handlen o^ si- 
ledes bleven tilgjsengelig for Udlandets Lfeseverden, ^ skal jeg tillade 
mig at komme med nogle Bemaerkninger, der kan stille Forboldene 
i et lidt andet Lys for de eventuelle Laesere, der ellers ra&ske kande 
blife fristede til forudfattede Meninger om mit Arbejdes Veerd ved 
den imponerende Mine af tilsyneladende Overlegenbed og Sagkund- 
skab Hr U. med ikke ringe Held bar anlagt ved Bedommelsen af 
mit Arbejde. 

Cand. USSING udtaler forst (p. 201) den Anskuelse, at jeg er 
»komroen til Resnltater, som er ikke lidet forskjellige fra dem, som 
i sin Tid FORGHUAMMER har fundet gaeldende for Danmark, og som 
heller ikke lader sig forene med de for ikke Isenge siden af Db Gber 
8& fortrinlig begrundede og udforlig udviklede Theorier for Skandi- 
naviens senere Ni?eaaforandringer.» 

Denne Indiedningssfetning er fremfort, uden at Hr U. i nogen 
M&de har forsogt at bevise dens Bigtighed, og jeg kande derfor fri- 
stes til at lade dette dristige Postulat gi og gjielde for hvad det er, 
men jeg skal dog dvaele lidt ved det for at vise Ldsheden i den Byg- 
uing Hr U. har opfort. 

De tvende vaegtige Autoriteter KORCHHAMMER og De Geer, med 
hvem jeg skulde vsere kommen i Strid, vil for det forste ved nojere 
Eftersyn vise sig at redaceres til en DE Geer har nemlig i sin 

* Afhandlingeo vil i eo owr Kreintifl adkomme i Pabliitationeroe fra Dan- 
marks geolog. Uodeisogelse, men der er hidtil kun rentr.vkt et mindre Antal 
Exemplarer, der ere blnvne afgivne til Kjobenhavna Univertitet^ der tillod mig at 
forivare min Afbandling for deo filosofiske Doktorgrad den 19de Febr. d. &r. 
Hr U't Kritik er et uddrag af nogle BemRrkninger. ban som Opponent ex anditorio 
opliette ved den mnndtlige Foravarahandling; ban bnr &benbart anset dem fur 
altfor vaerdifnlde, til at de sknlde g& i Glemmebogen. 

Digitized by VjOOQIC 


Omtale af Forholdene i Sjflelland,* som naturligt er, udelukkende 
stottet sig p& FoRCHHAMlfERS Undersogelser, da han ikke selv bar 
vaeret p& vedkommende Steder. Hvad nu for det andet FORCHHAK- 
MER ang&r, 8& barde Hr U. vide, n&r han vil optrasde som den over* 
legne Sagkyndige, at FORCHHAMMER ikke p& noget eneste Sted i 
sine talrige Afhandlinger om Strandlinjens Forekydning bar gpvet 
nogensomhelst Orotale af H^jdeme, hvortil de garole Havstokke ere 
hcevede op i det Terrsen (Nordsjielland Ost for Isefjord), jeg bar 
beskrevet i Afsnittet om Hsevningsfaenomeiierne. Hvorledes jeg der- 
for kan vsere kommen i Strid med FoRCHHAMMERS UndersogeUer er 
mig temmelig g&defuldt. FORCHHAMMER bar derimod vist, at der pi 
Bessncea findes en hcevet Havstok 7' over Havet, men dette Sted ligger 
langt udenfor det af mig undersogte Terrsen. 

Hr U. kommer derp& (p. 201) med en frimodig Bekjendelse om, 
at ban bverken selv i^kar haft Lcjlighed til at gj(tre ndjere Strand- 
linjestudier^ eller overbovedet kjender noget ndjere til de pdgjceldende 
Egne, men ban ser sig ikke desto mindre i Stand til at »udlede belt 
andre Slatninger», end det er lykkedes mig og de mig tilforordnede 
Medhjselpere at n& i de 4 &r, vi bave arbejdet med de pAfi^jaeldende 
Fenomener. Hvilke ere da disse »Re6altater> Ilr U. bar n&et? Ja 
man vil vist forgjseves soge efter s&daune pA de forste 5 Sider af 
Hr U:S Opsats, forst p. 206 kommer der noget, der ser ud som et 
Resultat eller rettere to. Hr U. ^kommer med star Sandaynlighed 
til det Resultat^ at den yngre marine Grcendse ved hefjord er 10 
— 12'^ (skal vel veere 10 — 12' over Havets nuvaerende Middelvand- 
stand). Ora dette Resultat kan br U. og jeg blive meget enige, 
kun synes det mig lidt underlig, at ban vil forsoge p& at give det 
Udseende af, at det er noget, der sky Ides haua UndersogeUer. Jeg 
bar nemlig udtalt, p. 101 i min Afbandling, at den forste Hoved- 
ssetning mit Arbejde i Terrtenet bar fort mig til er: ^at man nceppe 
fejler ret meget ^ hvis man antager^ at i den Tid Havet stod pd sit 
hdjeste Standpunkt var Middelvandstanden c. 11' hOjere end nu> i 
de p&^jfeldende Egne. Forskjellen raellem min Angivelse c. IT og 
Hr U:S 10 — 12' er dog neeppe 8& stor, at der deraf kan blive ^et 
nyt Resultat*. 

Bet andet Resultat Hr U. bar n&et er >at de 17 'Fods Strand- 
linjer i hefjord ikke kan tiUkrives Tapeshavet* og p. 205 fremfbrcr 
Hr U. den Anskuelse, at Stranddannelserne ved Isefjord p& 12 — 17' 
ere mt henfdre til Istidens Havy, Af dette sidste ussingske Resultat 
fremg&r tydelig, bvor mislig en Sag, det er at lave Geologi >aro 
Schreibtiseb» uden at kjende noget til de p&gjceldende Naturforbold. 
Havde Hr U. uudersogt blot en eneste af de p&gjaeldende Havstokke, 
bvis Hojder over Havet er 12 — 17', vilde ban vide, at de indebolde 
en Fauna, der er ganske identisk mod den, der levede i Roskilde* 
Qord og de tilgriendsende Smftfjorde i den tidligste Del af Stenalde- 
ren. Hr U. kunde ogsft erfare dette ved at gjennemlaese, hvad der 
st&r i min Afhandling p. 99. Jeg bar der omtalt, at der i og under 

' Geol. Foren. Forhandl. Bd 12, p. 99. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. FOrEN. FdRHANDL. N:o 144. fid U. Haft. 4. 373 

en 16 Fods Havstok (N:o 80) p& Kysten fed Steno i Gjerlev Sogn 

>Ostrea edulis, Myiilua tdtdis, Cardium edtde, Tapes aureus, 
Littorina littorea, Hydrobia sp.^ 

Som det g&r roed denne hdjt beliggende Havstok, gkr det og8& 
racd de lavere indenfor de af Hr V. trakne Gnendscr 12 — 17 Fod. 
Jeg akal gjerne give ham et Exeropel til Opiysning. Umiddelbart 
ved Frederiksvierk findes en hie vet Havstok, hvis dverste Partier er 
13 — 14 Fod over Middelvandstanden i Roskildefjord i Fdlge et Ni- 
velleraent, der er udfort af Cand. polyt. V. Madsen. Sammen roed 
Zoologen Dr phil. C. G. JOH. PETERSEN og Cand. poiyt. Madsen 
foretog jeg en Udgravning i denne Havstoks hdjeste Parti, hvorved 
Lagene bleve blottede indtil en Dybde af 7 Fod under Overfladcn. 
Havstokken bestod af rullede Strandsten og deriraeliero en taet sam- 
roenpakket Masse af sonderknuste og vandslidte Skaller. Efter Dr 
phil. C. G. JOH. Petersens fiesteroroelse bestod Sknlbrudstykkeme 
bovedsagelig af Levninger af Oatrea ed,, Mytilus ed., Cardium ed.y 
Tapes aureus, Littorina littoren, altsft gimske den sararoe Fauna som 
jeg i min Afhnndling p. 102 bar anfort som karakteristisk for de 
marine Lag fra Kjokkenmoddingperioden. At de ellers s& alraindelig 
ujlbredt^ Muslingarter Tellina baltica og tScrobicularia piperata i Keglen 
mangle i Havstokkene, vil ikke knnne undre Nogen, der kjender disse 
Skallers Skrdbeligbed, de ere malede itu ved fiolgeslaget. 

Betragter man den i min Afh. p. 26 meddelte Liste over de 
hsevede Havstokke ved Iscfjord og Roskildefjord, vil man fiude, at 
der er nnfort en haevet Havstok, der er 17 Fod over Havet, rnndt 
om eller mAske rettere p& Nordspidsen af den lille O >Kjolholm» 
i Roskildefjord, medens de bcevede Havstokke i denne Egn ellers 
er c. 13 Fod over Havet. Huvde Hr U. kjendt noget til Natur- 
forholdene i Roskildefjord eller laest, bvad der staar derora i min 
Afh. p. 98 — 99, vilde ban vide, at kun Vinde fra Nord og Syd 
kunne saette nogeii So af Betydning i Roskildefjord, pfi Grund af 
Fjordens Snaeverhed og Retning N — S. Det kan derfor ikke undre 
nogen, at man finder usaedvanlig hojt beliggende Havstokke pa Oer 
ude i Fjorden eller p& fremspringende Odder, <ler vende mod Nord, 
kun disse Striekninger ligge tvaers af Vindretningen, 8& at Sogangen 
kan korome lige ind pA Kystlinjen. I ligem&de burde Hr U. vide, 
n&r ban vil give sig ud for at have S;igkundskab p& dette Omr&de, 
nt vaesentlig kun Vinde fra Vest (Nordvest, Sydvest) kunne ssette hoj 
So op mod Horns Herreds Kyst ved Isefjord og at det derfor ikke 
er nogen Mnerkeligbed, at man ogsaa hist og her kan tinde nogle 
Hnvstokke, der g& nogle Fod hojere op end soedvanlig. Dette er s&Iedes 
Tilfaeldet med de to af Hr U. frcmhwvede Lokaliteter ved Knudshoj och 
Nisseg&rde, hvor Maerkerne af Havets tidligere Vandstand findes 4 Fod 
hojere oppe end man siedvnnlig finder 'disse Maerker i de p/igjaeldende 

Hr U. skriver endvidere p. 204: i^Det ses let, at de her refere- 
rede Ansluelser om Forholdet mellem Strandlinjer ved Hombak og 

Digitized by VjOOQIC 


Isefjord stricter mod den nu for store Strcekninger of Skandinavien 
bevisie gradvise Forandring i Hcevningsbeldbets Storrelseh Hvor vidt 
mine Anskuelser ved at blive refererede af Hr U. vil korame i Strid 
med »den gradvise Forandring i Haevniugsbelobets Storrelso skal jeg 
lade st& hen, men jeg kan ikke andet end nndre mig over Ur U*8 
»Lethed» i Opfaitelse, jeg bar neralig p. 101 i min Afb. fremhaevet 
«ora en Hovedsaetning: Wer er megen Sandsynlighed for, at den 
nordligere Del of den omtalte Landstrcekning har hcsvet sig mere end 
den sgdligere,y> men jeg har tillige tilfojet, at man for ^at vinde fuld 
Klarhed over deite SpOrgsmdl m& afvente Resultatet afkommende Ars 
Undersdgelser sdvel ved Oresund som ved Storebelt,^ Jeg skal nemlig 
vel vogte mig for at tale ora Steder, hvor jeg ikke har anstillet 
Undersogelser, og i denne Omstcendighed tror jeg, man naermest m4 
soge Grunden til den Uovereusstemmelse, der finder Sted mellem 
Hr USSINOS og mine Resultater. 
Kjobenhavn den 21de April 1892. 

Digitized by VjOOQIC 

N:r 53. 1892. 





Nedanstaende arbeten hafva nyligen blifvit i hole- 
handeln iitlemnade: 

KartbUdeu N:U 84. Aikersuad, 100. Penningb.v, 103. B»oka«ko)?, 104. Aluuda 
105, 106 ocb 107. ViJtskofle samt SkSnedeleD af Karlshamo och Solveaborg, alia 
i skalan 1 : 50.000. (Pria jerate beskrifniogar 2 kr. hvardera.) Beskrifoing till kartn 
ofver bvrggrunden inooi de malmforuiide trakterna i norra delen nf Orebro Ian. 11. 
Santksson, B. GeogQoatiska kartor ocb betkrifningar ofrer de vigtigare grufvefalteu 
med 13 kartor. (Pri» 5 kr.) Jomsson, J. Praktiakt geologisk karta ofver Farstn 
och Gustafsbersc i Stockholms liin, i akalan 1 : 10.000. (Pri« jeunte beskrifning 1 
kr. 25 ore.) LufosTEOM, A. Fdrra h&ftet af Praktiikt geologitka UDderadkniDgar 
iaom VeiteroorrlaodB lau. (Prit 2 kr.) Holm, G. Om thornxlederoaa antal hoi 
Paradoxides Teaaini. — Om fdrekomsteo af en Cruziaoa i ofwrata oleDidakifferii 
vid Koifvinge i Oslergotlaud, med 1 tafla. — Om Olenellua Kjerulfi, med 2 tailor. 
(Pris 1 kr.) Svkdmabk, B. Om uralitporfyro och halleflintan vid Vaksala. (Pria 25 
ore.) LuxDBOUtf, II. Om deu aldre baltiska iastrommen i aSdra Sverige, med 1 
karta. (Prit 50 ore.) Tobbll, O. Aflagriogarna I omie aidor om rikagranaen uti 
Skandinarieas aydligare fjelltrakter. (Pria 25 ore.) Stedmark, E. Pyrozen- och amfi- 
bolforaade bergarter inom aydreatra Sverigea nrberg. (Pria 25 ore.) De Geek, G. 
Om SkandiMvieQS nirEfdraodrlDgar under qrartarperioden, med 1 karta. (Prit 75 
ore.) MoBERO, J. C. Om lias i aydoatra Skane, med 1 karta och 3 taflor. (Pria 4 
kr.) HoLST, N. 0. Om ett fynd af aroxe i R&kneby, Ryaaby aockeo, Kalmar Ian, 
jemte bidrag till fr&gan om tiden for vftra anbfoaaila oxarters ntddeode, med 2 
taflor. (Pria 50 ore.) De Gker, G. Om iadelarena lage noder Skaodioaviena begge 
nediauingar. — Om forekomatan af Riaaoa parva, Da CoaTA pft Aland. (Pria 50 
ore.) Praktiakt geologiaka anderaokningar ioom Jemtlanda Ian. III. a) Jonsson, J. 
Agronomiakt geologiaka atodier i Jemtland. b) Henmino, £. Agronomiakt viixt- 
fysiognomiaka atndier i Jemtland. (Pria 1 kr.) Lundbohm, H. Om granitindaatrien 
i utlaiidet, aiirakildt Storbritannien, med 3 taflor. (Pria 1 kr.) Holst, N. O. Om 
en maktig kvartait yngre an Olenna-akifTem. — Hogbom, A. G. Om qvartsit-aparag- 
mitomrSdet mcllan Storajon i Jemtland och rikagranaen adder om Rogen, med 1 
karta. (Pria 75 ore.) Lundbohm, H. £ogelaka byggnadamaterial och byggnadaaatt 
aamt de aenarca Ulliimplighet i Sverige, med 2 taflor. (Pria 1 kr.) Lundb^ohu, H. 
Om bearbetoing af aandaten, kalkiten och takakiffer i Storbritannien m. fl. at. 
<Pria 50 ore.) Svedmabk, £. Meddelanden om jordatotar i Sverige. (Pria 25 ore.) 
Johansson, C. J. lakttagelser rorande nigra torfmoasar i aodra Smftland och Hal- 
land. — Dus^N, K. F. Om nigra Sphagnom-arter fr&n djupet af aydarenaka torf- 
moasar. — Stolpe, M. Om orsakerna till rnllatenaHaara uppkomat. (Pria 25 ore.) Mo- 
bero, J. C. Om en afdelniog inom Olaoda dictyonemaakifTer a&aom motavarighet 
till ceratopygeikifTern i Norge. — Anteckningar om Olanda ortocerkalk. (Pris 5C 
ore.) Hoi.ST, N. O. Ryolitun vid ajon Mien. (Pri« 50 ore.) Lundboum, H. Apatit- 
forekomater i Gellivare malm berg och kringliggande trakt, med 1 tafla och 2 kartor 
(Pria 1 kr.) Torell, O. Apatitforekomaterna i Norrbottena Ian och de af Sverigea 
Geologiska Uudersokning lemnade bidragen till kannedomen harom. (Pria 25 ore. 
FEORiEUS, T. Om de loaa jordaflagringarne i nSgra nf Norrlanda elfdalar, med 1 
tafla och 1 karta. (Pria 75 ore.) Mortskll, E. Reaenotiaer fr&n det foaailforande 
kambriak-ailnriska omrSdet af Veiterbotteua iappmark. — Holm, G. Fonteningar 
frin Lappland. iuaamlade af G. Mortsell. — Holm, G. Om forekomaten af en 
Oaryocrinua i Sverige. (Pris 25 ore.) 

Fiillstaudig forteckning p& samtliga fr&n Byr&n hittills utgifna 
publikationer, hvilka distribueras grenoru Herr Lars Hokerbrrg, Stock- 
holm, ar inford i sliitet af hvarje afhandling. 

Digitized by VjOOQIC 



Telegrafadress: Stabstryckeriet. 

Rikstelefon (anropningBord: "Stabslryckerlet")- 

AUmSnna telefon: 74 20. 


Kartor, Planecher, Vetenskapliga arbeten ra. m. 


Alia slag af fotografiska rcproduktionsraetoder s&80in: 

Fotografi, Fotolitograii, Heliogravyr, Fotogravyr, 

Fotozinkotypi, Autotypi, Ljustryck, Fotoxylografi. 



Alia af Generalstaben utgifna kartor in. m. 

Digitized by VjOOQIC 

Nyutkomna geologiska, mineralogiska och paleontologiska 
samt andra naturvetenskapUfia arheten m. m, 

(Enligt uppgift frail Nordin Sc Josephsons Bokhandel.) 


AxDREES allgeraeiner Haudatlas im 140 Kartenseiteii, nebst alpha- 
bet. Namenverzeichniss. 3. Aufl. Utkoramer i 48 Lief, 
ii 0,50 eller 12 Hefte i\ 2, — ... 24,—. 

Hedxt, T. S., Systematic Mineralogy. London 1892 25, — . 

Hartner, Fk., Handbuch der niedereu Geodasie. 7 Aufl. 

Wieu 1892 li*.,— . 

Jahn, J. Ueber die in den nordbohmischen Pyropensanden vor- 
kommenden Verstcinerungeu u. Priesener Schiehten. (Se- 
parat-Abdr.) Wien 1892 1,20. 

Meyer's Kleiner Hand-Atlas. Mit Benutzung d. Kartenmaterials 
aus Meyer's Konv. Lexikon zusaminengesteUt in 100 Karten- 
blattern. Utkonnner i 17 Lieferungen k 0,5o 8, .50. 

Ri'ST, Beitrage zur Kenntniss der fossilen Radiolarien ans Ge- 
steineu der Trias und der palaeozoischen Schiehten. Stutt- 
gart 1892 50,—. 

SuEss, F. E., Beobachtungen iiber den Schlier in Oberosterreich 

und Bayern. Mit 3 Abbild. Wien 1892 1,20. 

Wessinger, Witte und Herbers, Beitrage zur Naraen-Ver- 
besserung der Karten des Deutschen Reichs. Herausg. von 
A. Kirchhoff. Leipzig 1892 3,—. 

Alunu, O. W., Amerika, dess upptackt, erofring och fyrahundra- 
Arigii utveckling. Med portrait, vyer och kartor. Haft. 
1 — 2 [ k 0,50. 

Digitized by VjOOQIC 





Utkommer i 12 hsitten irligen, ett i borj&n &f hvarje manadr 

hvarje hUfte innehaller 2 pl&nscher i 

autotypi, ottast atergitv&nde konstverk, 3 ark med 

omvexlande text och iUustrationer samt 1 ark 

ai en fortldpande roman. 

Ur pressens omddmen: 

Det mi erkannas, att >Ord och bild» lofvar blifra en pablikation, som ar 
v^l fdrtj^nt af den konst- och litteratnriilskande allmiUhetens npp- 
mMrksamhet och nppmniitran. 

I likhet med de utiandska forebildema meddelar tidskriften, omvaxlandc; 
med dikter, noveller och skizzer, sakrika och intressanta uppeatser frAn v&r andliga 
odlings olika omriden. — Det framf^r haraf, att ntgifraren imnar tillgodose olika 
lasares kraf p& en tidsenlig, nnderhillande och bildande lUsning. 

{Nya dagl. AlUhanda,) 

»Ord och bild>, den vackra tidskriften, har nu uteandt trenne haften for 
&ret. Desea angifva klart, att man har har ett fdretag, som i S^llsynt grad 
Ur vHrdt allms&nhetens beaktande och appmnntran. 

I afeeende p& omv&xlaade innebill och elegant, konstniirlig ntstynel tlkfLskr 
det med de vackra likartade ntl^ndska tidskrifter, som vunnit spridnixip 
ho8 088, men detta srenska tidskriftsfOretag s&ger framfor dessa fbrtjensten 
af svenskt Innehill och svensk atstyrsel. 

>Ord och bild> ar rerkligen en heder fdr svensk bokmarknad och 
fdrtjiinar insteg i hem, d^r man setter viirde pi bildande l^isning ocfa 
konstnMrliga afbildningar. (Gduborff» H.- o. Sju/.-Tidning.) 

Utstyrseln Ur siirdeles elegant, planscher och iUustrationer at- 
fdrda med synnerlig omsorg och af verkligt konstnMrligt vMrde samt 
mycket rikhaltiga och omvexlande, hvarjs&mte innehillet ^r vMl valdt. 
nnderhillande och UttUst samt hMrrdrande frin vMrderade pennor af 
olika litterHra smakrlktningar. M&nadg»kriften har en mangd foruUattoingar 
fdr att vinna en f5r detta slaga publikationer ovanligt stor gpridning, om den kan 
fortaatta B&8om den bdrjat; och darp& finnes ingen anledning att tvifla. 

{SydBV. Dagbl. Sndllp.) 

Det sknlle troligen knappast behdfvas mera «in att ett af dessa 
delikata haften fttlle i h^nderna pi vira familjefider, fttr att en stor 
del af dem gMrna skulle sllippa in tidskriften inom hemmets v^ggar. 
Och det vore s&kerligen till fordel visswligen icke minst for publiken men ocks& 
for v&ra forfattare. 

— En illustrerad tidskrift af detta slag ar mycket dyr att oppeb&lla och 
prlset — 10 kr. for hel &rg&ng — fabnl5st bllligt, hvarfor det icke ftr utan 
akal man &t dem, som intressera sig for laening af detta slag, anbefaller publika- 
tionen till beniigen &tanke. {Afionbladet.) 

Bland r&ra i allmanhet fdrtjanstftilla tidskrifter torde denna komma att in- 
taga ett mycket framstiende rum. 

Samtliga iUustrationer aro masterligt utfoida och reproducerade, och i detta 
fall st&r >Ord och bild> ni httjdpnnkten af hvad vira dagars illnstrations- 
konst har att bjuda pa. {Gotlunds alUhanda.) 

Tidskriftens arspris ar 10 kr. 
Preniuneration mottagea genom postverket 
och i hvarje valsorterad bokhandel. 

Digitized by LjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Geologiska Fttreningens i Stockholm Fttrhandlingar, 

af hvilka arligen 7 nummer utkoinina, mottages prenuineration 
geDom Hrr Samson & Wallins bokhandei i Stockholm. Pris for 
argang 10 kronor. 

Genom samma bokhandei kan &fven erhallas 

Band 1 af Geol. FOreningens forhandlingar a 6 kr. 

> 2 — 5 > > 1 > a 10 > 

» 6 — 7 > > > > a 15 > 

> 8 > > > > a 7,50 > 

» 9— 13> » > » a 10 > 

Generalregister till band 1 — 5 a 1,50 > 

> » > 6—10 a 2 » 

Ldsa h&ften af alia banden till pris beroende pa h&ftenas omfang 

1 F6reningen nyintr&dande ledam5ter kunna genom Skatt- 
m&staren erhalla de Eldre banden af f5rhandlingarna och general- 
registret till tva tredjedelar af det ofvan upptagna bokhandels- 
priset samt I5sa hUften till likaledes nedsatt pris. 

Uppsatser, amnade att infbras i f5rhandlingarna, ins&ndas till 
F5reningens Sekreterare, Dr E. Svedmark, Geologiska Byran, 
Stockholm N. 

Ledamdternas drBafgifter^ hvilka — enligt § 7 af F5reningens 
stadgar — bora vara inbetalda senast den 1 april, insHndas 
till F5reningen6 Skattm&stare, Dr G. IIOLM, Geologiska Byr&n, 
Stockholm N, till hvilken Foreningens ledamOter ftfven torde insanda 
uppgift om sina adresser^ nar sadana Rirandras. 

Digitized by VjOOQIC 


Stanford Lib 

APR 9 

N? 145 1893 






BAND 14 




Mbtet don S Maj 189*2 875. 

J. C. MoBRRG. Om den af Tnnneleut cosrhinotthmus Ang. knrakteriserndc kalkens 

geologiska &lder > 379. 

H. ejdoRBN. PrelimlnUra mcddeUndon fr&n de Knnkasiska naftafiUten. II. (Tatl. 

S— 10) : 388. 

— — — BIdrag till Sveriges mineralogl. C. PreliminKrt meddelando om Humit- 

gruppens mineral frfin NorJmarkf-n 423. 

J. H. L. VooT. Om vordens nikkelproduktfon oyr om konkurrance-betingelscrne 

mellem de nonke eg de udenlnndsko uikkelforekomsier 433. 

G. L6K8TUAKD. Baslska ut«<5ndriDgar och g&ngfomiiga bildningor af jcrnmtilm I 

«ura eruptira bergarter Inom Norrbottens Ifin 476. 

Anmdiandtn och itittker: 

T. Ch. Thoma8.«ex. Jordskjtclv i Norge 1888—1890 483. 

P. Carkbr. FUhrer durch die Uanniatcrinl-Snmmlung dcs k. k. Natiirbisto- 

rlschon Hof mnsenra p 

Th. Les probltmes de la peologie «t de la pnleotiiolotjie 4S4. 

S. L. T6HNQVIST. Ett inlagg i en synonymifrAga 485. 

RatleUer 488. 

Annonsbilaga N:o Si. 

K3rrattarn« aro enMinme nuNTari^c r»r Nina nppNNtiierK innehAll. 



Digitized by VjOOQIC 



Lager af in- och utlandak literatur, kartor, gravyrer och 
fotografier m. m. Prenumeration & alia in- och utlandska tid- 
skrifter. Bref och forfir&gningar beevarae per omg^ende. 

All geologisk, mineralogrisk, naturvetenskaplig 

och teknisk literatur, som ej finnes a lager, anekaffas genom 
direkt och snabb forbindelse med utlandet. 



rekommendera sitt rikhaltiga lager af 
in- och utlandak Htteratur. 

I§pecialit«t: Vetenskaplig litteratnr. 

Hvad som ej finnes h lager anskaffas skyndsammast. 

Digitized by VjOOQIC 




BAND 14. Hafte 5. N:o 145. 

Motet den 6 MaJ 1802. 

Ordnsranden, hr TOrnbbohm, tillkannagaf att Styrelsen till 
ledamot af F5reniDgen invalt: 

Grufingeni5ren J. R. DahlstbQm i Norberg, 

pa fdrslag af hrr Nordenstrdm och G. A. Granstrdm. 

Herr Lundbohm fSrevisade prof af crysotil fran en nyupp- 
tagen fyndighet i trakten af Templeton i Canada, der mineralet 
bildar helt smala adror uti en grdn serpentin, hvilken f^rekom- 
mer sasom Hggformiga klampar och ringfonniga partier i en till 
urberget h5rande kornig kalksten. Cryaotilen tillgodogores under 
nainn af asbest f5r sam^ia §.ndanial som det senare mineralet 
och kan anvMndas, S,fven om fibrerna ej hafva stdrre lUngd Sn 
1.5 a 2 eng. tam. Da handelsv&rdet fdr narvarande &r ganska 
h5gt, Unda till 250 dollar pr ton f5r skrUdd ra vara, %k vore 
det skal uti att &fven i Sverige eftersoka mineralet. I Norr^ 
lands olivinstensforekomster borde man hafva utsigter att antr&ffa 

Hr L. fbrevisade vidare samlingar fran apatitfdrekomsterna 
i Canada samt lemuade nagra upplysningar om de geologiska 
fdrhallandena derstHdes. Apatiten upptr^der pa olika satt, bland 
annat tillsammans med kalkspat, pyroxen, glimmer m. fi. mine- 
ral, dels sasom gangar i gneis och dels som gangar och k5rtlar 


Digitized by VjOOQIC 

376 mOtbt dbn 5 maj 1892. 

i >pyroxeDite», hvilken sjelf bildar stora linsformiga partier i en 
ytterst qvartsrik gneis. Den glimmer, som f5rekommer i apatit- 
gangarne, tillgodog5res i ganska 8tor skala och betalas sa h5gt, 
alt bearbetning af i 5frigt ganska fattiga gangar derigenom ni5j- 

Med anledning af det anforda upplyste hr SVENONIUS, att det 
ingalanda vore sallsynt att i Norrlands serpentin traffa crysotil&dror 
af en och annan centimeters roaktighet. Afven glimmer forekommer 
emellan&t i mera betydande qvantiteter. 

Hr Nordenstr5m hade ett anfbrande om magnetiska mat* 
ningar a jernmalmfUlt pa olika breddgrader och erinrade dervid 
till en b5rjan derom, att man har i Sverige redan fSr 150 ar 
sedan anvUnde grufkompassen fSr maimers uppletande, och vi- 
dare att under de senaste decenniema Thal^nb magnetometer 
och TiBEROS inklinator jemte grafkompassen i vidstr&ckt grad 
och med stor framgang begagnades fbr samma &ndamal, de f^rra 
fbr att, n&rmare och noggrannare an medelst grafkompassen ar 
m5jligt, bestilmma attraktoriska maimers l&ge och utstr&ckning. 

I sammanhang dermed omnamde herr N. de m&tningar med 
samma magnetiska instrument, som s&rskildt under sista deceo- 
niet af svenska ingeni5rer blifvit utforda i de nordliga delame 
af Nordamerikas Forenta Stater, hvarest goda resultat erhallits. 

Derefter lemnade fbredraganden nagra meddelanden om an- 
y&ndning af grufkompassen och magnetometern i sydligare, n&r- 
mare eqvatorn belagna l&nder, hvaraf framgick, att dessa instru- 
ment icke syntes vara sa anvandbara for maimers uppsokande i 
dessa trakter som hos oss. Sarskildt pavisades detta genom iakt- 
tagelser, som fbredraganden haft tillfUlle att g5ra dels under 
bes9k vid Mokiagrufvorna i vestra delen af Algeriet, dels ock 
i Madrid vid grufutst&llningen derstades ar 1883, da fSr detta 
^ndamal mSLtningar voro anordnade. Ytterligare iakttagelser i 
samma syfle aro emellertid behQfliga och slfven f5ranstaltade. 

Slutligen framh5lls, att det vid anvilndning af fSren&mda 
magnetiska instrument i sa nordligt belUgna malmtrakter som 
Gellivara hade visat sig, att mycket stora utslag med dem er- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. p5ren. pOrhandl. N:o 145. Bd 14. Haft. 6. 377 

hallits pa stS41en, hvarest vid sedermera anst&llda andersdknings- 
arbeten icke alls nagon samlad malm fdrefnnDits, utan eDdast 
bergart innehallande magnetit i ofta h5gst obetydlig m&ngd. 

Hr LUNDBOHM meddelade med anledning h&raf n&gra upplvs- 
ningar om de magnetithaltiga skarnbergarter i Gelli?ara, hvilka, 8& 
lange jordrymningar sakoades, p& gnind af UDderBokningar roed gruf- 
kompassen antagits vara samlad jernmalm, — samt forevisadc en af 
hr J. JUNGNER upprattad roagnetiak karta ofver ett oror&de inom 
Malmberget, der dylika bergarter hafva stor utbredning. 

Vidare yttrade sig i samma fr&ga hr SVENONIUS och frih. NOR- 
D£NSEI5ld samt foredr. 

Frih. Nordenski5ld redogjorde f5r hvad man hittills kanner 
om del stoftregn, som fdll i Stockholm och trakten deromkring 
den 3 innevarande maj. 

Det fallna stoftet hade insamlats fran flere stalien inom 
och ntom Stockholm samt underkastats fbrberedande undersdk- 
ningar, hvaraf framgick alt det inneh5ll glasiga, isotropa par- 
tiklar samt vidare metalliskt jern m. m. 

Genom atfardade upprop i tidningarne hade f5redr. redan 
nu fatt sig tillsanda en del uppgifter om stoftregnet och vantade 
flere. Anda till Kristiania synes stoftfallet hafva strack sig, efter 
ett tidningsmeddelande att doma. 

Hr T6RNEB0HM meddelade, att ban andersokt prof af stoft, upp- 
samladt fr&n fonsterrutor p& ett bus vid Norrtullsgatan. I de under- 
sokta profven bade ban ej observerat n&gra glaspartiklar, dock ville 
ban ej med bestamdhet p&8t&, att s&dana voro absolat fr&nvarande. 
S&som sakert ans&g ban emellertid, att bufvudmassan af stoftet ut- 
gjordes af vanliga bergartbildande mineral i fiat pulveriserad form, 
8&som glimmer, klorit, hornblende, qvarts m. fl. 

Hr SVEDMARK omnamde, att ban i ett prof af stoftet fr&n Ro- 
sendal iakttagit &tskilliga mineralpnrtiklar, som tydde p& dess ur- 
sprung fr&n vftra urbergarter, s&som hornblende, magnetit m. m. Der- 
jemte bade profvet &fven inneb&llit diatomaceer 1 temligen betydande 
mangd. N&gra sakert bestarabara glasiga partiklar hade ej iakt- 

Hr SvENONius refererade en till infdrande i Foreningens 

forhandlingar afsedd uppsats af hr Torell: Om hornblende" 

fOrande granit och gneis pa de geologiska karthladen Upsaluy 

R&nm, Enkdping, Sigtuna och Lindholm, 

Digitized by VjOOQIC 

378 M5TBT DBN 5 MAJ 1892. 

Sekreteraren anm&lde till intagande i fdrhandliDgarna fbl- 
jande inaaDda uppsatser: 
1. H. Sjogren. Prelimin&ra meddelaDden fran de kaukasiska 

naftaf&lten. II. De tektoniska fbrhallandeDa pa halfSn 

2. . Bidrag till Sveriges mineralogi. 6. Mineralogiska 


3. G. LOfstrand. Basiska utsondringar och gangformiga bild- 

ningar af jernmalm i sura eruptiva bergarter inom Noir- 
bottens l&n. 

4. J. C. MoBBRG. Om den af Trinucleus coscinorrhinus A50. 

karakteriserade kalkens geologiska alder. 

Sedan fSrra mStet hade N:o 144 af Foreningens fSrhand- 
lingar blifvit f&rdigtryckt. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rbn. fOrhandl. N:o 146. Bd 14. Haft. 5. 379 

Om den af Trtnudeus coscinorrhinus AUG. karakteri- 
serade kalkens geologiska ftlder. 


JoH. Chr. Moberg. 

OfvannS,mda kalksten har i den af Tullberg lemnade sy- 
stematiska opp8t&lIningeD ^ fatt sin plats nilrmast ofvan skiffern 
lued Dicranograptus Clingani Carr. Tullberg beskrifver den pa 
fbljande sUtt: ^Kalkband, gratt eller svart till fUrgen, oftast af 
tut, stundom kristallinisk beskaffenhet, splittrigt i brottet. Denna 
kalk lUr fbga unders5kt; vid Oljekvarn n&ra Tosterop star den 
som liten kulle ett stycke nedanix)r qvarnen; af lagringsf^rhallan- 
dena kan man sluta till, att den underlagrar en vid sjelfva qvar- 
nen anstaende skiiTer, tillhOrande zonen med DipL d-mucrona- 
tu8,^ Vidare omtalas, sasom troligen hithdrande, en del 
stuffer fran Tosterop innehallande f5ljande fossil: Nileus Arrna- 
dillo Dalm., Ogygia concentrica LiNRS.?, Asaphus glahratus 
Ang.?, Trtnudeus coscinorrhinus Ang. och Ampyx rostratua 
Sars. I den tyska editionen^ anfores ocksa, att kalkstenen 
i fraga f5rekommer bade vid Bollerup ocb Tosterup. I noten 
till sidan 245 af sistn&inda arbete s^es, att Angelinb upp- 
gift att Trinucleus coscinorrhinus skulle ftirekomroa i Fogel- 
sangs orthocerkalk sakerligen &r ett misstag; enstaka exemplar 
skulle deremot antr^ffas i den a sistn&rada stsllle upptr^dande 

* TULLBBRO: Sklnes Graptoliter I. 

' TxjLLBEBO: Ueber die Schichtenfolge des Silors in Schooen etc. Zeitschr. 
a. dcoUchen geol. Oeiellichftft. 1883. 

Digitized by VjOOQIC 


harda skiffern med Calt/tnene dilatata Tullberg, hvilken enligt 
TuLLBERG ar nagot yngre &n den af Tr, coscinorrhinus karakteri- 
serade kalken, hvari arten &r allmUD. Af Sveriges Geologiska 
Undersdkning tilih5riga dagb5cker, af Tullberg fbrde under geolo- 
giska resorna soromaren 1882, frarogar att ban ingenstlUles an- 
traffat meran&mda kalksten i fast klyft. Hslr sages angaeude de 
vigtigaste fyndortema: »Bergarten anstar s^kerligen vid Oljekvam, 
der kalk forekoniiner i sadan iuS,ngd pa ett inskr&nkt omrade, 

att den s&kert star fast vidare bar jag fannit den vid 

Bollerap i gropar ocb i en dam vid sidan om tr&dgarden.> Pa 
en bifogad kartskiss Hr sistn&mda stUlle angifvet om trfidgar- 
den ocb N om stora landsvS^en mot Hammenh5g. Af ofvan- 
staende torde framga, det Tullberg ej kunnat med sakerbet be- 
stS,mma denna kalkstens geologiska alder ocb lILge. Flera sk§,l 
tala nu f5r, att den i Tullbergs schema ej kommit pa sin r&tta 
plats, ocb &r det dessa jag bar skulle vilja framl^lgga. 

Forg^fves bade jag pa flere lokaler efters5kt kalken med 
Trinuclens coscinorrhinus a den af Tullberg angifna nivan 
ofvan skiffern med Dicranograptus Clingani ocb under Trinu- 
cleusskiffern, sa t. ex. vid Jerrestads qvarn ocb vid Tosterup 
norr om vagen nara Ljungbergsbuset, eburuvHl a bada stallena 
de nS,mda granslagren forekomma i bvarandras omedelbara n§x- 
bet, om ock skilda af jordtackt omrade. Vid Oljekvam, der jag 
likvisst bade ringa tid till mitt fbrfogande, kunde jag ej ens 
finna den angifna lokalen. 

A andra sidan bade jag i afloppsdiket norrut fran Tomarps 
kalkbrott fannit fragment af en Trinucleus i en egendomlig, svart 
kalksten, N om invid kalkbrottet ocb bvilande omedelbart pa ortbo- 
cerkalken. Langre norrut — i lagrens stupningsrigtning — fann 
jag i dikets botten ymniga block af skiffer med Dicr, Clingani^ ocb 
strax N derom anstod fast Trinucleusskiffer. Pa grund bUraf b5rjade 
jag bysa tvifvel om, buruvida lagerfbljden verkligen vore ratt angif- 
ven bos Tullberg. Aterstod saledes att noggrannt undersdka loka- 
len vid Bollerup. Af en bILndelse bade jag ej nilrmare granskat 
den ofvan omtalade af Tullberg lemnade kartskissen ocb kom 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5K£N. f5rhandl. N:o 146. Bd 14. Haft. 5. 381 

derf&re att rigta mina undersdkningar at annan lokal an den af 
TuLLBERG angifna. S5der om Bollerups tr&dgard och skild fran 
denna endast genom landsv^en mot Hammenhdg ligger n&mligen, 
strax om nedfartsv&gen till Bollerups by, en vidstr&ckt, men 
belt grand dam, och var det h&r jag trodde mig hafva att s5ka 
kalkstenen i fraga. Efter hvad jag sedan funnit bade TuLL- 
BBBG a kartskissen betecknat detta omrade sasom ortbocerkalk. 
I dammens dstra anda anstod a dess botten en starkt vittrad, 
m5rk skiffer, i bvilken jag ej fann annat fossil &n en Leptcena 
quinquecoatata M*CoY? Men vid dammens vestra &nda och i en 
der utmynnande, norrifran kommande afloppstrumma anstod en 
svart eller mdrkgra, hard, splittrig kalk, stupande 4 a 5* i STdl'O. 
Fossil voro svara att I5sg5ra i best&mbart skick. Efler tr&get 
arbete lyckades det mig dock hftr finna Trinucleus oosoinorrhi- 
nu8 Ang. (ymnig), Ptychopyge glabrata Ang.? (samma art som 
det af TuLLBEBG under detta namn anf5rda fossilet fran Toste- 
rup), Nileus Armadillo Dalmak var. comutua n. v.,^ Primitia, 
Leptcena quinquecoatata M'CoY och Acrotreta. 

I den strax S om dammen bel&gna Bollerups by gar orthocer- 
kalken allestades i dagen utmed uppfartsv&gen till stora lands- 
v&gen. Dervarande m&gtiga kalksten bar jag ej noggrannare 
undersokt, men bar ingen aniedning betvifla, att densamma i 
Bjelfva bybemmet verkligen &r ortbocerkalk. Lagren blifva 
emellertid uppat allt mera m5rka och barda. LS^ngst i N, der 
kalkstenen strax V om byv&gen b5jer sig till en mer &n meters- 
b5g, lodrat vilgg, &r bergarteu fullkomligt lik den, knappast 100 m 
l&ngre i NO, i dammen anstaende kalken med Trinucleus co»ci- 
norrhinus. Nagra karakteristiska fossil kunde jag ej pa nyss- 
n&mda, l&ngst i NV belagna, lokal l5sgora under den korta tid, som 
vid mitt bes5k der stod till mitt fbrfogande. Marken Y om byvSgen 
ligger bogre Hn vid dammen. Kalkstenen a f5rra st&llet &r f&ga 
afvikande fran borisontala stallningen, och enligt mitt fbrmenande 

* Dennft Tarietet eller matation skiljer sig fr&n hofTudformen genom sina i 
ett akarpt tlllspettadt horn — eller m&handa battre, i ett aragt horn — otdragna 
l5ta kinder. 

Digitized by VjOOQIC 


atg5r den i dainmen aDstaeDde dess direkta forta&ttning. S&kert 
&r emellertid att nagon skiflfer nied Dicranograptus CUngani h&r 
ej finnes roellan orthocerkalken och kalken med Trinucleus co- 
8cinorrhinu9. Alt dylik skiffer emellertid &fven inom delta oid- 
rade %r v&I utvecklad, synes a en nagot lUngre i S, vid Oljekvaras- 
bftcken, bel&gen lokal. Pa grund hiuraf anser jag, att kalken 
med Trinucleus coacinorrhinus otvifvelaktigt har sin plats roellan 
orthocerkalken och dicranograptusskiffern. 

En n&rroare undersdkning af meran&mda Trinacleasfdrande 
kalkstens fttrhallande i faunistiskt h&nseende till orthocerkalken 
ro. m. &r tydligen hdgst dnskv&rd och skalle val nu, da man na- 
gorlunda k&nner den atom Skane apptriulande orthocerkalkens 
fauna, kunna med godt resaltat verkst&llas. Ehuruv&l detta ej 
Unnu af mig kunnat medhinnas, har jag dock af flere sk&l velat 
redan nn framllLgga f5rhallandena, om &n detta meddelande mera 
&r att betrakta sasom ett fSrutskickadt sadant, Hn som redo- 
gdrelse C6r en fullt afslntad undersdkning. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. vOren. FORHANBL. N:0 14&. Bd 14. HiUt. 5. 388 

Meddelaode fr&n Upsala Univeraitets Mineralogifik-GeologiBka 
Institution. 7. 

Preliminftra meddelanden frAn de Kankaniska nafta- 



Hj. Sjogren. 

(Hartill tail. 9 och 10). 

11. be tektoniska fSrh&Uandeiia p& halfSn Apscheron. 

I del f^regaende hafva vi hufvudsakligen sysselsatt oss med 
den petrografiska och pal&ontologiska beskaffenheten af de lager, 
hvilka saromans&ttu halfbn Apscheron, och endast i f5rbigaende 
vidr5rt de tektoniska fdrhallandena. Vi 5fverga nu till en fram- 
stlllning af dessa senare, hvilka &ro af synnerligen stor bety- 
delse f5r fragan om vilkoren f5r naftans upptr&dande. 

De tektoniska fbrhallandena pa halfSn framsta enklast och 
mest ofversigtligt genom att vid framst&llningen f51ja loppet af 
de antiklinala linierna. Vi skola dervid erfara, att dessa anti- 
klinala zoner &ro af en fundamental betydelse icke blott f5r upp- 
fattningen om halfons geologiska byggnad utan &fven i praktiskt 
hanseende. De antiklinala linierna visa sig nemligen vara linier 
fbr sav&l naturliga naftak&llor och produktiva naftaf&lt, som 
och fbr gasemanationer, termala vatten, svafvelvatten, saltkallor, 
slamk&glor och slamkittlar. 

Flera ganger har man fran olika hall sett den asigten fram- 
stallas, att naftabildningen skulle sta i nagot genetiskt samband 
roed bildningen af saltlager eller saltvatten, entlr man ofta fnnnit, 
att nafta tr&der i dagen tillsammans med saltkallor liksom ocksa 
med v&te8vaflef()rande vatten. Detta ftr ett erfarenhetsrfin 

Digitized by VjOOQIC 

384 HJ. sjOoren. medd. frAn kaukasiska naftafalten. 

fran flera naftafdrande omraden, och man har till och med trott 
sig kunna anv^nda detta f5rhallande sasom en praktisk ledtrad 
f^r uppsokande af naftafbrande platser. Man har dock enligt 
min asigt varit pa alldeles oriktig vUg, da man i detta f5rhal- 
lande velat se ett bevis f5r ett genetiskt samband melian naftan 
och fdrekomsterna af bergsalt, saltkullor eller vHtesvafla. ^ 

Pa Apscheron ligger det i 5ppen dag, att man ingalunda 
^r ber^ttigad att antaga nagot sadant genetiskt samband, utan 
att det f5renade apptr&dandet af nafta samt salt- och svafvel- 
vMefdrande vatten pa talrika platser helt enkelt beror derpa, att 
alia dessa slag af ejectionsfenomen aro bundna vid vissa tek- 
toniska linier, nemligen de antiklinala linierna. Da sav&l upp- 
stigandet af saltvatten som af nafta till jordytan fbretr&desvis 
f5rekommer langs de antiklinala linierna, sa sir det klart, att 
man i flertalet fall bdr trUffa dessa fx^reteelser tillsammans. Det 
blir da Hfven h&raf tydligt, i hvilken grad det kan vara anled- 
ning, att for praktiskt andamal anv&nda opptradandet af salt- 
och svafvelvatten sasom ledtrad vid naftas5kning. 1 fbrsta 
rummet b5r man tydligen rikta sin uppmarksamhet pa studiet 
af sjelfva lagerst&Uningen och fastst&llandet af antikliualernas 
lopp, da dessa &ro att anse sasom de f5r naftavinningen gynn- 
samma linierna, antingen de ibra salt- och svafvelvatten eller 
icke. Ar deremot lagerstallningen omojlig att genom direkta 
iakttagelser faststalla, vare sig pa grand af jord- och vegeta- 
tionstS.cke eller af andra orsaker, sa b5r man icke fSrsumma att 

^ J. Dumas och H. Rose UDdersokte de innesIatDingar af kolvategaser, 
hFilka forekomma i eo del varieteter af bergsalt frin Wielieska, otan att likval 
draga nigra slntsatser rSriude ett geoetiskt sambaad dem emellao. Sidana 
framstaldes forst af OCHSENius och Pfeifpeb. Den fdrre (Natnr 1882, a. 350) 
fdreataller sig detta samband sftlanda, att i af«tangda hafsvikar en koncentratioo 
af salthalten knnde oppst&, hvarefter genom ett pl5taligt genombrott af bar* 
rieren den koncentrerade laltlaken akulle hafra verkat fSrintande p& vaxt- och 
djurlifret i angransande hafsdelar; de organiska resterna skulle sedermera 
genom n&gon egendomlig fdrmnltningsprocedar hafva gifvit npphof till nafta- 
bildningen. Pfeiffbr anaer likaledes, att naftan nppst&tt genom en aarakild 
•lags fdrmnltningsprucess af organiska rester inbaddade i en salt ilammassa 
och antager narvaron af syreabsorberande Jernfdreningar f5r att fdrklara dessa 
sdnderdelningsprodnkters frihet frln syre. 

Digitized by VjOOQIC 

esoL. fOrbn. f5rhandl. N:o 146. Bd 14. Haft. 5. 885 

g5ra sig tillgodo de anvisningar, som gifvas af salt- och svafvel- 
vattens appstigande, en&r fdrekoinsten af sadana antyder, att en 
f5r app8tigandet fran djupet af flytande ILmaen gynsam lager- 
st&UniDg — sannolikt en antiklinal — &r f5rhanden, om den- 
sarama &fven ej direkt kan konstateraa. I alia h&ndelser b5r 
man emellertid hafva klart f5r sig, att sambandet niellan dessa 
fran djupet uppstigande sabstanser icke ar nagot genetiskt, utan 
att deras forekomst tillsammans betingas endast af ett visst 
slag af tektoniska fdrbalianden. 

Yi skola i det fOljande betrakta f5rhallandena lyings de fern 
antiklinala linier, hvilka ga fram 5fver Apscheronska halfon. 
Dessa antiklinaler Uro fran oster till vester rHknadt f&ljande: 
I. Den i NNV — SSO gaende antiklinal, hvilken framl6per 

5fver Sv&toi Ostrow och gaskS,llorna i hafvet SO om denna 

5 (Neftjanie Kamni?) 
U. Den med f5regaende parallela antiklinalen ofver gaskal- 

loma vid Kala, hvilken loper at pa nordsidan af halfon i 

udden Koguja-bilgja. 

III. Den antiklinal, som stracker sig fran Cap Sultan pa half- 
6ns sydsida ofver Sychberget, gaskallorna vid Surachany, 
naftafsLltet Balachany, Kirmako samt slamkS.glorna vester 
om byarna Fatmai och Gerodil. 

IV. Den antiklinal, som vid Kirmako grenar sig fran den forra, for 
att fbrst med n^tan rakt vestligt lopp ga Ofver BinagadifEltet 
och derifran vid 8lamkS,glan Bejuk Sagil V om Churdalan 
bdjer at sdder genom Jasuialska dalen samt sedan ater med 
vestlig och nordvestlig riktning forts&tter genom Puta-dalen. 

y. Den korta sjelfst&ndiga antiklinal SV om staden Baku, pa 
hvilken Bibi-Eybatska naftaterrangen sir belagen. 
Af denna ofversigt af antiklinalernas lopp, hvilken illustreras 
pa bifogade kartskiss fig. 1, framgar ^fvenledes att hos dessa antikli- 
nala linier en hufvudriktning af NNV — SSO gor sig tydligt mark- 
bar. De afvikelser fran denna riktning, hvilka synnerligast hos an- 
tiklinalema III och IV g5ra sig gallande, bero hufvudsakligen pa 
en interferens mellan den namnda riktningen och Kaukasus- 

Digitized by VjOOQIC 

386 HJ. 8j5orbn. medd. frAn kaukasiska naftafIltsn. 

kedjans hufvadriktning N30*V, sasom framdeles komraer att n&r- 
mare belysas. 

I. Svfttoi-antiklinalen. 

Den 5stliga8te af de 5 antiklinala systemen, pa hvilka savlll 
naftak&Uor som andra ofvan n&rmare angifna ejectionsfeno- 
men ftro anordnade, framgar 6fver Svatoi-ostrow* (heliga 5n), 
en 5 af 8,5 A^m l&ngd och 2,5 km st5rsta bredd belUgen straxt 
osier om Apscherons udde fran hvilken den skiljes genom ett 
sand af 3 *m minsta bredd. Sundet. som ftr 5ppet at NV och 
SO, bildar en utmftrkt redd, der segeifartygen pa v&g fran Bakn 
till Astrachan stundom till ett antal af flera hundrade afvakta 
gynsam vind och der Hfven angfartygen vid starka stormar finna 
en skyddad ankarplats. Sv&toi har spelat en viktig rol i den 
kaukasiska naftaindustriens historia, i det att hUrst&des den 
f^rsta destillationsfabriken i Kaukasus funnits. Afven borrhalen 
aro tidigare anlagda &n nagot i Balachany. H&r tillverkades 
afven jordvax, hvartill ramaterialet hemtades fran Tscheleken 
pa 5stra sidan Kaspiska hafvet, sedan man funnit, att den pa 
5n ymnigt upptr&dande asfalten (kir) icke inneh5ll tillr&ckligt 
med vax. Den storartadt anlagda fabriken ligger no i miner 
och 5n sir obebodd ehuru nagra tartarer drifva cirka 1,000 far 
pa bete derstHdes. Sannolikt skall dock fbr SvHtoi ater en tid 
komma, da dess nafta- och asfalt-rikedomar komma att i stor 
skala tillgodogdras. 

A. SvcUoi-Ostrow. 

On bildar till st5rsta delen en jeran, griusbevuxen, blan- 
dadt sandig och lerig abrasionsplatta med branta, 4 — 10 m 
hoga str&nder. Den kan delas i en nordligare bredare del och en 
derifran at SO utskjotande temligen sroal udde. (Se fig. 1.) 

Denna sydliga udde visar inga i dagen framtrSdande lager 
med undantag af en punkt pa s5dra spetsen af Qn, der man har 

* dm tatariska namn ar Pyrallahgi, torn ftfven betyder en helig o. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. FORBN. FdRHANDL. N:0 145. Bd 14. Haft. 5. 387 



•I U 

£ < 



1 2. I 

Digitized by VjOOQIC 

388 Hj. sj(5gren. medd. frAn kaukasiska naftafaltbn. 

ett klippref af sandsten, som sticker at i hafvet visande skikt 
med 30— 35' stupning at SV samt strykning NGO^V. Nagot 
nordligare och ett stycke fran kosten har man strykningen 
N45'*V, hvarigenom ar synligt, att en b5jning af lagerserieo 
cger run). Hela denna del af 5n ligger saledes pa SV-sidan af 
den antiklinala axeln. 

Den nordliga, stdrre delen af on gifver b&ttre uppiysning 
om den geologiska byggnaden. Pa v§,gen fran fabriksruinema 
pa dBtra sidan till platsen f5r naftavinningen passerar man 
genom vinderosionen blottlagda skikthufvuden af den vanliga till 
Balachany-serien h5rande sandstenen med strykning N40'V och 
fall 30''SV. Den vestliga stupningen fortfar nlUtan &nda fram 
till ostkusten ehum med aftagande fallvinkel, sa att densamma 
straxt innan man framkommer till naftaf&ltet &r endast 20'' eller 
^nnu mindre. Inom naftaf&ltet d5lje8 lagerstHllningen af mUk- 
tiga kirlager. Pa denna plats har naftavinning egt rum sedan 
uraldriga tider. Det &r antagligt, att den af Marco Polo om- 
namnda platsen for tillgodogdrande af nafta &r denna. ^ Den en- 
gelska resanden Hanavay beskrifver (1754) utfbrligt tillv^agaendet 
dervid. Under senare tider anlades pa 1850-talet af Wittb en 
stor fabrik for tillgodogdrande af jordvax i saromanhang med 
hvilken afven nafta vanns. Borrningar anlades och ett borrhal 
nedfbrdes till omkring 120 m djup. Sedan den Witteska fabri- 
ken nedlades, har intet arbete pa on egt rum i storre skala, 
ehuroval forsSksarbeten fifven senare f^retagits t. ex. af Wartanof 
1885. Det ser ut, som om naflatillflodet vid borrningar till nagot 
stdrre djup skuUe varit starkt hindradt af vatten, och det ^ an- 
tagligt, att man ej skall kunna vinna stdrre naftamUngder f5rr 
&n man lyckats att vid borrningen utest&nga tillfl5det af det 
vat ten, som m&ttar skikten. 

Det fait, der naftavinningen egt rum, ligger endast ett par 
meter ofver hafvets niva. Flera stora kretsrunda pdlar finnas 
inom detsamma, ur hvilka br&nnbara gaser uppstiga och pa hvilkas 

* >The Book of Marco Polo>, otgifvea af Colonel Henry Jnle, London 1871, 
Bd 1, s. 4. 

Digitized by VjOOQIC 

eEOL. F5REN. FdRHANDL. N:o 145. Bd 14. Hftft. 6. 889 

yta tjock, svart nafta flyter. Dessa sannolikt stftllen f5r 
spontant uppstigaude kolv&ten, flytande och gasformiga. Borr- 
ningar och gamla brunnsgr&fningar &ro &fven att iakttaga. 
NO om platsen f5r Wittes bormingar kan man iakttaga sand- 
sten af Balachany-serien, som h&r ser at att ligga horisontelt 
eller med svagt och vexlande fall. N&rmare stranden har man 
flerest&des sadan sandsten med otydlig skiffring, som dock 
ej nagonst&des afviker betydligt fran horisontalen. Sandste- 
nen iiSrklyftas i aflanga stycken, som bilda h5gar af block 
in situ. 

Ofver denna del af 5n, med horisontel skiktstallning, gar 
alltsa den antiklinala linien fram. Oster derom utefter stranden 
kan man pa olika st&llen iakttaga st&Uningar hos sandstensskik- 
ten af N8"V, fall 25'0 samt NIS^'V, fall 40-0, hvilka skikt re- 
presentera sk&nkeln af antiklinalen. 

Flerest&des utefter 5stra stranden af on kan man iakttaga 
en ung, l6s kalksten i bslddar med 5 — lO** stupning at NO och 
SO strykning. Den bestar belt och ballet af Dreyssena-^kdX med 
inneslutna stora och sma sandstensstycken och ^r tvifvelsntan 
att rHkna till kaspiska serien. Samma kalksten antr&ffas ^fven 
pa isolerade omraden midt pa 5n och pa dess hOgsta delar, och 
har salunda sannolikt f5rr betackt hela 5n. NV om platsen fbr 
naftavinningen, i lagerst&llningens strykningsriktning, har man ett 
antal slamkittlar och 8lamp5lar, ur hvilka riklig uppstigning af 
kolvategaser eger rum. Dessa ejectionsfenomen aro orienterade 
utefter en linie med riktning N45°V, saledes parallelt med lager- 
st&llningen pa denna del af on. De fbrekomma langs en linie 
af 220 m i langd och utgdres af ett tiotal ejections5ppningar 
varierande fran en till fem m i diameter; de storre bilda cirkel- 
runda bassiner pa en lag, flack, regelbunden k&gla af Ijusgratt 
slam och fylda med graslammigt, ofverrinnande vatten, de mindre 
bilda runda, grytlika 5ppningar pa brantare kaglor af ett par 
meters hdjd. Det ar tydligt, att det endast Ur olikheten i vat- 
tenm&ngd, som f^rorsakar dessa olika slag af slamkittlar; om 
vattenm^ngden &r mycket riklig i f5rhallande till slammet, sa 

Digitized by VjOOQIC 

390 HJ. sjOoben. bcedd. frAn kaukasiska naftafalthn. 

blir detta senare mycket tanDflytaade och breder derigenom at 
sig, gifvande upphof till flackare k&glor med bredare basis. En 
mindre vattenin&ngd g5r deremot slammet mera tjockflytande 
och konerna blifva b5gre och braDtare. 

Strax N om dessa slamgrytor kan man iakttaga den vackra, 
ellipsformiga omsv&ngning som lagerstallningen gOr, i det att den, 
dfverallt med stupning utdtj b5jer sig kring det omrade, som in- 
tages af sav&I de nyss beskrifna ejectionsfenomen, som ock af 
naftaf&ltet. At N &r stupningen belt flack, 10 hCgst 15', medan 
den pa sidorna &r betydligt starkare. Pa den genom vinderosion 
delvis blottade och rensade markcn bar man h&r tillf&lle att 
iakttaga den idealt regelm&ssiga lagerbyggnad, som &r karak- 
t&ristisk fbr sa manga af naftafbrekorosterna i Kaukasus, blott- 
lagd till en tydlighet, som icke lemnar nagot ofrigt att 5nska. 

Den nordliga, bredaste delen af dn bildar en gr&sbevaxen, 
jemn plata, der inga anstaende lager tr&da i dagen. I NV h5rnet 
af 5n sticker ett sandstensref ut i sj5n med NV-lig strykning; 
likaledes bildas norddstra h5rnet af 5n af hdga sandstensklippor, 
som h&r hafva taggiga, oregelbundna former och ej visa n&gon 

Det kr tydligt, att lagerstiLllningen pa 5n n&rmast kan f5r- 
liknas med en ellipsoidisk kopol, hvars l&ngre axel ligger i rikt- 
ningen NV — SO. Utefter denna axel §ro ocksa ejectionsfenome* 
nen, nemligen kolv&tegaser, nafta och deraf afsatta asfaltlager 
samt k&Uvatten, fdrdelade. Endast den nordvestra h&lften af 
ifragavarande kupol ftr belagen ofver vattenytan pa Svfttoi-Ostrow; 
forts&ttningen at SO ar belagen under vattnet, Qster om On. 
Horuvida denna del af lagerbyggnaden kr sluten, sasom fallet &r 
med den norra, eller om lagren at detta hall I6pa parallelt, bii- 
dande en antiklinal zon, kan naturligen ej fastst&llas. 

Fortsattningen af ejectionslinien at SV i hafvet otm&rkes 
genom de gaskM^llor, hvilka &ro belagna vester om on pa 6 meters 
vatten och ungefUr en km fran nd.rmaste strand samt 3 km 
fran de n&nnaste pa on belagna foreteelser af samma slag. 
Laget af dessa gaskallor sammanfaller belt och ballet med 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5ren. fOrhakdl. N:o 145. Bd 14. H&ft. 5. 391 

strykniDgsriklniDgeD bos de pa 5n bel&gna punkterna (6f kol- 
yateejectioner. Delta ger at hela liDien en langd af 5 km. 

B. On SchUoj. 

Denna Q §.r bel&gen i riktningen SO fran Sv&toj pa ett 
afstand af ungefar 20 km, Ehuru det icke kan' anses fast- 
staldt, att Schiloj tillh5r fortsattniiigen af Svatoj-antiklinalen, 
Ba behandlar jag dock i detta sammanbang 5n. Den synes Kre 
mitt besok d. 16 nov. 1887 ej bafva varit bes5kt af nagon 
geolog; atminstone bar jag ej fun nit nagra uppgifter om den- 
samma i literaturen. On ftr obebodd med undantag af fyrper- 
sonalen pa det derstades i b5rjan pa 1880-talet uppfbrda fyr- 

On bar en trianguUr form uied tva langa uddar utskjutande 
at SV ocb NV samt en mindre framspringande at oster. Den 
at SV utskjutande udden bestar belt ocb ballet af sand, grus 
ocb skalaflagringar samt fatal iga sm^rre stenar af Apscberon- 
kalk ocb Balacbany-sandsten. Hoga vallar, uppkastade af br^n- 
ningarne, omgifva ett lagre innanland; vallarne boja sig terrass- 
formigt, vanligen i tva etager. 

Den nordvestra udden, liksom ocksa bela ostkusten, fram- 
visar, i motsats till sodra kusten, anstaende skikt, nemligen sand- 
sten af Balachany-serien med en lagerstrykning af N38''V till 
N40"V ocb ett fall af cirka 52*8 V; fall ocb strykning aro utora- 
ordentligt konstanta ocb variera endast nagra fa grader. Skik- 
ten aro bvarandra nagot olika pa olika nivaer; (^fverst bar man 
Ijusare, gragul sandsten, mer i liggandet bar man morkgra ler- 
sandsten vexlande med finskiktad, Ijusgra sandsten. Flerestades 
kan transversalskiffring i denna sandsten iakttagas. 

I 5frigt bar man pa 5n endast block ocb sporadiska lem- 
niogar af en ung kalksten bildad af recenta kaspiska-bafs 
mollusker bufvudsakligen CarcUum trigonoides, Dreyaaena poly- 
morfa, flera sraa gasteropoder o. s. v. 


Digitized by VjOOQIC 


On Schiloj representerar saledes endast den ena, yestliga 
sidan af antiklinalen; haruvida detta Sr saroma antiklinal som 
den, hvilken Idper fram dfver SvHtoj, eller en 5stligare, parallel 
med den fbrra, derom kan jag ej yttra mig med nagon sakerhet, 
da bafsytan bindrar att folja sammanbanget mellan skikten; 
mdjligen skall man framdeles, genom iakttagelser pa de talrika 
sma sk&r, bvilka bilda en bel arkipelag mellan Scbiloj 'ocb 
Svatoj, finna denna fragas loaning. 

NV om Scbiloj ligger den langa smala 5n Uronos, egent- 
ligen ett klippref, uppstigande till 20 m b5jd 5fver vattenytan. 
Jag bar ej bes5kt detsamma, men fran den n§.rbel&gna Scbiloj 
kan man iakttaga, buruledes 5n kr sammansatt af fasta lager, 
bvilka i bllngandet bafva ett fall af cirka 30% i liggandet af 
50** allt at SV, saledes konformt med lagren pa Scbiloj. Lag- 
rens strykning motsvarar ocb sammanfaller med dns lUngdrikt- 
ning, N45''V. Att doma af utseendet fran Scbiloj torde dessa 
berglager sannolikt besta af Apscberon-kalk, bvarmed &fveD 
ofverensst&mmer deras lage i b&ngandet af Balacbany-serien pa 
Scbiloj. Om detta antagande ar riktigt, sa skulle Uronos 
motsvara den boga kalkas pa bvilken Apscberon-fyren star, 
medan Scbiloj yore en motsvarigbet till SvHtoj. 

Nagra ejections-fenomen f&rekomma icke pa Scbiloj; men i 
detta sammanbang b5r anfdras den uppgift jag erballit af en 
af Nobelska angbatsflottans kaptener, bvilken nppgifver, att i 
bafvet Sster eller sydost om den udde pa bvilken fyren star, 
finnes en plats, bvarest baftiga gasatstromningar ega rum. Hans 
beteckning af platsen, cirka 2 km fran land, vid ett djap 
af ungef&r 8 famnar, motsvarar noga antiklinalliniens suppo- 
nerade lopp. 

C. Neftjanie Kamni. 

40 km fran Apscberonska udden ocb 20 km fran Scbiloj 
nppstiga ur bafvet nagra isolerade klippor bekanta under namnet 
Neftjanie Kamni (nafta-stenarne.) Da denna plat« mojligen borer 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FORBN. F5RHANDL. N:0 146. Bd 14. Haft. 5. 393 

till den antiklinalzon vi bar behandia och da den utmarkes 
genom rikliga ejectioner af flytande och gasfurmiga kolvateD, sa 
ar det stylet att Mr afhandla densainma. 

De enda i litteraturen befintliga uppgiflerna om Neftjanie 
Kamni antraffas hos Abich, hvilken likvsll ej synes sjelf hafva 
bes6kt platsen, utan beskrifvit den efter inuntliga berattelser af 
geologiskt okunniga personer. Detta bar haft till foljd, att de 
underratteUer Abich ineddelar aro fullkoinligt oriktiga och vilse- 

Abich sager i sin »Insel Rumania, efter att hafva redogjort 
tor den sabmarroa h5jdBtrackning, som skiljer Kaspiska hafvets 
tvenne bM,cken och loper i Kaukasuskedjans fortsilttningslinie fran 
Apscheron till Krasnowodsk:^ 

>In 30 Seemeilen Entfernung von dera ostlichen Ende der 
Apscheron schen Halbinsel nahert sich der Flachriicken des 
untermeerischen HShenzuges, aus einer raittleren Tiefe von 160 
Pass allmahlich ansteigend, dergestalt der Oberfl&che des Meeres, 
dass er das Erscheinen eines kleinen Archipels von wenig um- 
fangreichen Felsbanken und Klippen bedingt, die nach einem 
scharf bestiraten Gesetz vertheilt sind. Man unterscheidet auf 
einem Flachenraurae von etwa 650 Quadratfaden zwei unter sich 
nahe parallele etwa 6 Sageu breite Zonen, von grCsstentheils 
lang geformten Klippen. Die mittlere Richtung zwischen beiden 
etwas convergirenden Klippenreihen folgt einer von 30'30 N. 
nach V 30''30 S ziehenden Linie, deren 5stliche Verlangerung 
mithin genau auf die Insel Tscheleken trifft. 

Der glusserlichen Verschiedenheit, welche einzelne Glieder 
dieser kleinen Inselgruppen vor den iibrigen auszeichnet, und die 
der Holzschnitt wiederzugeben sucht, entspricht ein lithologischer, 
sehr bedeutsaraer Unterschied. Die licht gehaltenen Inseln stellen 
die Fragmente einer, aus urspriinglich horizontalen Zusammenhang 
getretenen Schichtenzone eines feinkornigen, lichtgrauen, etwas 

^ >Ueber eioe im CAspischen Meere erschienene Insel > etc. M^m. de 
I'Acad. Imp^r. de St.-P^erBboarg, VII Ser., Tome VI, N:r 5, 8. 113, Peters- 
barg 1863. 

Digitized by VjOOQIC 


in das Griinliche ziehenden Molassensandsteins dar, der von 
asphaltartig erhS-rteten Bitumen durchsetzt and theilweis von 
Naphta durchzogen ist. Die schwarz schraffirten langgestreckten 
Insein bildet ein dunkelfarbiges krystallinisches Gestein ohne 
biturainose Beimengungen. Es tritt dasselbe gangartig aus der 
zertriimmerten Sandsteinformation hervor und stellt sich in Form 
rauher und gezackter Klippen dar, die bis 1,5 Toisen iiber den 
Meeresspiegel aufragen. Den Raum, auf welchem beide Klippen- 
reihen liegen, umgiebt eine Zone von lebhaft dem Meeresboden 
entsteigenden Quellen brennbaren Kohlenwasserstoffgases, wie die 
in dem Golf von Baku und an mehreren anderen Stellen des 
Meeres. Das Mithervortreten von weisser Naphta wird durch 
die Spuren derselben angezeigt, die auf der Oberflache des 
Wassers schwimmen. Die niiindliche Schilderung derselben 
Beobachter, welche die Aufnabme der Ortlichkeit vollzogen, die 
der Holzschnitt wiedergiebt, raacht es sehr wahrscheinlich, dass 
die krystallinische Felsart von gleicher oder ahnlicher Natur ist 
wie die (pag. 102) erwahnte worn Vorgebirge Krasnovodsk an 
der gegeniiberliegenden Ostkiiste. In dem geognostischen Ver- 
halten der unter der Benennung »noftjanie Kamni» der Seekarte 
eingetragenen Klippengruppe liegt somit ein deutlicher Beweis 
von der geologischen Beziehung, in welcher das gangfbrraige 
Heriibertreten eines Eraptivgesteins der trachytischen Reihe von 
der Westkiiste nacb der Ostkiiste des caspiclien Meeres zu der 
Achse eines flachen submarinen Hohenzuges sich befindet; eine 
Entdeckung der caspischen expedition, welche bestatigend in 
den Kreis der (pag. 102) entwickeUen Vorstellungen tritt.> 

Och vidare i ett senare arbete:* >Schon in 30 Seemeilen 
flstlicher Entfernung von dem Ende der Halbinsel Apscheron 
nahert sich der Flachriicken, aus mittlerer Tiefe von 150 Fuss 
allmahlig ansteigend der Meeresoberflache, bis zura Erscheinen 
eines kleinen Archipels von Felsbanken, die auf einem Fl&chen- 
raume von etwa 650 Quadratfaden vertheilt sind, innerhalb 

' >Ueber die Product ivitat ond die geotektonischen Verhiiltnisse der kaspischen 
NaphtaregioD.* Jahrbuch der k. k. geol. Reicbsaustalt 1879, Bd 29, ■. 171. 

Digitized by VjOOQIC 

eBOL. fOrbn. fOrhandl. N:o U5. Bd 14. Haft. 5. 395 

welches zwei unter »ich parallele 50 Fuss breite Zonen von 
langgestreckten KHppen von 12 Fuss H5he iiber das Meeresniveau 
aofragen. Dieselben bestehen, eines Theils aus krystallinischem 
Silikatgestein, welches mit dem an der Ostkiiste des krasnowod- 
skischen Meerbusens anstehenden identisch zu sein scheint und 
anderen Theils aus einem grauen von erh&rtetem Bitumen dnrch- 
zogenen Flysch-Sandstein. In dem gesammten Umkreise des 
kleinen Archipels entsteigen dem Meeresgrunde sehr starke 
Kohlenwasserstoifgarben, und zugleich ist die WasseroberfiUche 
mit weisser Naphta bedeckt.> 

Helt annorlunda visade sig forhallandena vid mitt besdk pa 
platsen d. 16 november 1887. Pa grund af det obetydliga dju- 
pet ankrade angfartyget pa 15 m vatten ett par km fran Nafba- 
stenarne, hvilka vore synliga sasom tre m5rkf&rgade klippor, 
natt och jemnt uppstigande 5fver hafsytan. Annu pa sa langt 
afstand var hafsytan betackt af ett tunnt naftaskikt, som skim- 
rade i regnbagsf^rgerna. Man hade har tilltUlle att iakttaga den 
ofverraskande inverkan, som afven ett sa tunnt oljeskikt utofvar 
pa vagorna; dessa vore nemligen dels mindre hoga, dels hade de 
fbrlorat sina spetsiga former och ryggar. Gr&nsen for oljans 
utbredning sir redan pa afstand mycket vUl synbar och vagorna 
utifran bryta sig i br&nningar mot denna gr^ns. Flerest&des 
inom detta omrade ser man gasblasor uppstiga i stora massor 
antingen inom oregelmassigt begransade ytor eller l&ngs vissa 
linier, hvilka i nagra fall aro orienterade SO — NV och sannolikt 
rootsvara vissa lagers utgaende pa sjobotten. I roddbat begafvo 
vi OSS ofver det af en svag d5dsjo rullande hafvet till klippoma; 
dessa &ro tre till antalet och motsvara till l^ge och utstrack- 
ning de pa Abichs skizz med svart betecknade klippoma; nagra 
flera 5fver hafsytan uppstigande skar finnas icke, deremot talrika 

De tre klippoma besta helt och hallet af en Ijust gulgra, 
finkornig sandsten, fullkoroligt af samma slag som Balachany- 
seriens sandstenar. Sandstenen fir otydligt skiktad eller afs5ndrad 
i tjocka bankar; strykningsriktningen ^r i full ofverensstammelse 

Digitized by VjOOQIC 


med klipprefvens l&ngdutstrackning d. v. s. NGO^V; pa nagra 
8t&llen ar en stapning af 75—80' at NO tydligt att iakttaga. 
Af den af Abigh onin&mnda kristalliniska bergarten finnes der- 
emot icke ett spar att iakttaga. 

En jemfbrelse mellan Abichs uppgifter och verkliga f3r- 
hallandet visar, att de fdrra i alia vi^entliga punkter aro orik- 
tiga. Det finnes ingen arkipelag af klippbankar och sk&r atan 
endast tre klippor; dessa besta ej af en kristallinisk bergart atan 
uteslatande af sandsten och slutligen &r denna sandsten ej i 
horisontelt iSge, sasom Abich uppger, utan faller 75 — 80** at NO. 
Dessatom maste Abich hafva missfbrstatt det af honom sjelf 
reprodacerade sj5kortet pa det s&tt, att de pa detsamwa beteck- 
nade undervattensskftren af honom uppfattats sasom klippor upp- 
stigande fifver vattenytan. 

Sasom redan antydts, kan intet med bestftmdhet sftgas huru- 
vida de uppstigningar af flytande och gasformiga kolvftten, som 
eger rum vid naftastenarne, tillh5ra den antiklinal, som gar fram 
Ofver Sv&toi Ostrow, eller mdjligen en annan dermed parallel 
antiklinallinie. Stupningen at NO hos sandstenslagren gifver 
emellertid vid handen, att dessa klippor tillh5ra den yttre (nord- 
ostra) sidan af antiklinalzonen. 

II. Eala-antiklinalen. 

Tillvaron af denna antiklinal ger sig tillk&nna genom upp- 
stigandet af Apscheron-seriens skikt vid byn Kala^ der de 
5formigt hoja sig dfver den omgifvande sl&tten, bestaende af Baku- 


seriens lager i horizontel stiillning. At NY visar sig samma 
antiklinal vidare genom framtr&dandet af Apscheronskikten at- 
efter kuststr^ckningen vid Besowna och norr derom till nftrheten 
af udden Koguja-bilgja. 

Ehuru denna antiklinal Hr mindre utpreglad Hn den f5re- 
gaende och &fven mindre Slu nagon annan pa Apscheron, sa 
utm&rkes densaroma §.fven af emanationsfenomen om ocksa i 
mindre skala. Vid byn Kal^ uppstiga flerest&des fran en rfitt 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. FdREN. FORHANDL. N:0 146. Bd 14. H&ft. 5. 897 

fitor areal kolv&tegaser nr inarken, hvilka efter att hafva blifvit 
aDt&nda tidtals fkro brinnande, till dess att nagon starkare storm 
slicker dero. Dessa gaser hafva ej fatt nagon praktisk anv&nd- 
ning, men de synas f^rekomma i sa stor mftngd och Ofver sa 
stor ytvidd, att de framdeles sannolikt knnna tagas i ansprak 
f^r praktiskt behof. De tatariska bdnderna i byn Kala f^rs&kra, 
att de pa en vidstrftckt areal af byns akrar endast beb5fya 
grafva en grop i marken fbr att gaserna skola tillstr5mma i sa 
stor mUngd, att de knnna antandas. 

in. Balaohany-antiklinalen. 

Vi foija loppet af den tredje antiklinalen fran den punkt 
vid sydkusten af halfon, der densamma trader upp ofver hafs- 
ytan, foranledande den utbugtning af kustlinien, som ar kand 
under benftroningen Cap Sultan. Det ir en klippig udde pa 
hvars vestra sida Sychska naftafabriken och lastbryggorna, till- 
horande Bakinska naftafabriken, aro belagna. 

A. Sf/ch. 

Antiklinalen gar fran denna punkt i riktning at NNO lem- 
nande Sych-berget pa sin vensta sida. Denna bergstr&ckning, 
hvars hufvudriktning ir N — S, uppnar en hdjd af 196 m och &r 
salunda den hogsta punkten pa Apscheronhalfon om Baku. 
Berget bestar af den vestra skinkeln af antiklinalen, den mot- 
svarande Qstra saknas (pa grund af sfinkning eller erosion?). 
Sychbergets vestra sida Hr langsluttande, den (5stra deremot brant 
och byn Sych fir belagen vid foten af den branta dstra slutt- 

SO om berget och byn ligger en 8t5rre saltsj5 innesluten i 
de har miktiga aralokaspiska lagren. Emellan byn och saltsj5n 
ar den plats belagen, der under aren 1885 — 86 af det Nobelska 
bolaget en profborrning nedf5rdes till 2,045 fots djnp, det stQrsta 
djupet f5r nagon borrning, som hittills utf5rts i Kaukasns. An- 
ledningen till nedfOrandet af ett sa djupt borrhal pa denna plats 

Digitized by VjOOQIC 


var onskan, att Sfvertyga sig oni, horuvida antiklinalen mojligen 
afven hftr vore naftafbrande. * 

Jag vill ej bar anfdra hela borrjournalen, utan inskranker 
mig till R)ljande sammandrag af densamma. 

De genomborrade lagren utgjordes af: 

a) fran jordytan till 736' 

mergel, sand ocb kalksten de flesta lagren med talrika frag- 
ment af Cardium och Dreyasena, 

b) fran 735' till 1273' 

mergel utan spar af molluskskal. 

c) fran 1273' till 2045' sandlager omvexlaude med merglar, de 

senare 5fvervagande. 

I de under a) anforda lagren bar man skal att antaga de 
aralokaspiska lagren tillsammans med Apscheron-seriens kalkiga, 
ofre afdelning; b) motsvarar antagligen de gra ocb bruna raerg- 
larne i botten pa Apscberonetagen, bvilken bar icke tyckes 
bafva varit fossilforande; c) ar Balacbany-serien. 

Bormingen blef i praktiskt afseende resultatlos i det att 
ingen nafta antraffades. Pa ett djup af cirka 1,500' antrafiades 
dock kolvategaser i riklig mangd, bvilka likval senare upphorde. 

Fran Sycb fortloper antiklinalen i NNOilig ocb senare i 
N.'lig riktning med en obetydlig stupning bos lagren at omse 
sidor till Suracbany, fSr att der v&nda sin riktning ganska ofSr- 
medlat at V. mot Balacbany. 

B. Surachany. 

Suracbany ar den aldsta ocb bistoriskt minnesv§,rdaste 
platsen pa Apscberonska balfon. Har ar det gamla elddykar- 
templet belaget, bvilket intygar att de gasutstromningar, som 

' ADtikliDalernas lopp p& Apscheroa bade i detalj af mig faatstalts redan 
1885 p& BommareD. Det var dock emot mitt rSd, som ondersokningsborrn ingen 
forlades vid Sych enar jag onskade, att densamma iknlle placeras pi den narmare 
Balachany beltiigna delen af antiklinalen mellan Balachany och Suracbany. Borr- 
ningen till 2,045 fots djup utfordes med 5 och 3,5 turns ror p& en tid af 11,5 
minad och med en kostnad af cirka 16,000 rnbel. 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. f5rbn. fOrhandl. N:0 14i. B<i 14. Hftft. 5. 399 

aonu fbrefinnes pa denna plats, egt ram under arfaundraden, sa 
langt tillbaka, som bistoriens vittnesbord str&cker sig i d^sa 
trakter. Elddyrkarnes teropel, &nnu v&l bibeballet, befinner sig 
na inneslutet inom mararne af den Bakinska Naftafabriken. 
Icke tio ar aro annu f^rflatna sedan de sista elddyrkarne &nna 
hollo eldarne pa sina altaren vid makt och annu 1884 kunde 
man h&r se fran Indien ani&nda pilgrimmer, som f5rrftttade sin 
andakt pa denna, for dem heliga plats. 

Trakten kring Surachany bildar en teraligen jemn plata 
af cirka 80 m medelhdjd 5fver Kaspiska hafvet. Den an- 
staende berggrunden utgdres inom hela omradet uteslutande af 
Apscheronseriens lager; mot vester begransas denna plata af en 
langsam sluttning ned mot byarne Chilla (Admiraschan) och 
Bilbyli; at Oster ar en brantare nftstan rakt i N — S I5pande 
sluttning, som tor ned mot den af Bakuserien intagna Binna- 

Norr och dster om byn Surachany, d5ljes de anstaende 
Apscheronsskikten delvis af ett tunnt t&cke af aralokaspiska 
lager, hvilka har saledes uppstiga till en hojd af ofver 80 m. 
Desamma utg5ras har af en sandig, oskiktad lera med talrika 
skal af Cardium trigonoides och catillus^ Dreyssena polymorpha 
0. s. v.* 

Apscheron-seriens lager bilda inom detta orarade en ut- 
praglad antiklinal, sasom redan forut framstalts. Lagrens stup- 
ning at omse sidor har framkallat terrangformen och star i of- 
verensst&mmelse med den. Vid O-gransen af platan ar stup- 
ningen 25 — 30^ 0; vid vestra sidan i alhnanhet raindre. Sjelfva 
den antiklinala linien, der lagren ligga horisontelt gar fram nagot 
vester om Bakinska Bolagets fabrik dfver den plats, som af 
tatarema ben&mnes Ataschka och derifran dfver den lilla 
Surachany-8J6n, hvarefter den bOjer starkt at V. Strykningen 

' PI BergforvaltDingeDB karta ar denna bildning betecknad alaoin >aldre 
katpiika hafsaflagringar* (moUyarar min aralokaapitka serie.) Derifr&n skiljeg 
pi samma karta >a]dre kaspiska landatlagringar» (= >See1d88»), hvilka angifvas 
forekomma SO om Bakinska bolagets fabrik. 

Digitized by VjOOQIC 


hos lagren ar vid Bakinska fabriken rakt N — S, vid byn Chilla 
har den redan sv&ngt till NV — SO och ftr N om den n&mda 
lilla 8j5n NNV-SSO. 

Bergarten i dessa lager &r fdr det mesta den vanliga Apsche- 
roDska roasselkalken, afsOndrad i tjocka, r&tklafna bankar sadan 
som man bast kan iakttaga den i de stora kalkbrotten O om 
Sm-achanysjdn. Emot vanligheten &ro vissa kalklager h&r m5rka, 
i det att mnsselskalen aro fUrgade mdrkgratt. Dessa mdrka 
kalklager tjena sasom utmlurkta ledlager och kunna fbljas anda 
till i n&rheten af Balachany. Kalklagren interfolieras flerestades 
af gra m^ktiga merglar, standom sandiga ocb ofta forande eu 
rikedom af fossil. Sadana kunna iakttagas vid den lilla ang- 
kvamen strax ofvan Chilla. vid plat«en Ataschka, vid och sdder 
om Mirzojeifs fabrik samt iramfbr allt vid strHnderna af Surachany- 
sj5n. Pa detta sistn&mnda st&lle ^ det tydligt hum dessa lager 
falla under de mS.ktiga kalkstenarne, som omgifva sjdn, och de 
synas hSr tillh5ra en l&gre afdelning af denna serie. F5r den 
fauna, som dessa lager innehalla, sir f5rut redogjordt. 

Vi dfverga nu till att taga i betraktande de ejectionsfeno- 
men af kolv&teprodukter o. s. v. som fbrekomma inom detta 
omrade. En del af dessa aro spontana, andra hafva framkallats 
genom gr^fningar och borrningar, men det lampar sig dock bast 
att behandla dem i samband med hvarandra. De kvo inskr&nkta 
till ett omrade af knappast l,b km \ langd fran N till S och 
0.5 km i bredd fran till V. 

Redan SO om Bakinska Bolagets naftafabrik finner man 
Qte pa dppna faltet ett antal gasskakt, nedgrftfda stundom till 
ett betydligt djup f5r att uppsamla de uppstigande gasema och 
anvUnda dem som br&nsle till kalkbranning. Dessa brnnnar &ro 
dock icke h&r hvarken sa talrika ej heller §.r tillfl5det af gas sa 
rikligt, som pa den NV h&rom belUgna platsen Ataschka. 

Inom murarne f5r den n&rbeldgna Bakinska Bolagets fabrik 
&ro andra slag af gasutstrdmningar. Dels utstrQmmar spontant 
ur talrika sprickor i den porQsa kalkstenen rikligt med gas, 
hvilken f5rut uppfangats i jerncisterner och anv&ndts sasom 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F5REN. F5RHANDL. N:o 14&. Bd 14. Haft. 5. 401 

br&nsle under destillationspannorna. AnledniDgen till anl&ggan- 
det af sav&l Bakinska bolagets som ock Mirzojeffs fabriker hUr, 
var Demligen den, att man dnskade tillgodogdra den natnrliga gasen 
sasom br&nsle. Numera, sedan tillr&ckligt bransle erhalles af 
deBtillationsaterstodema, anv&ndes gasen i fabriken endast f5r 
belysning. Gasen bar h&r liksom 6fverallt i n&rfaeten endast en 
belt svag tension vanligen omkring 10 linier vatten. Dess tern- 
peratnr &r enligt Abichs m&tningar (december 1852) 15.5° R. 
(= 19.4' C.) saledes ungef&r 4.4' C. hSgre fin platsens raedel- 
temperatar, hvilket tyder pa en ursprungsh&rd for gasutstrom- 
oingen bel&gen mera &n 4 — 500' under jordytan. 

Angaende de egendomliga variationerna i gasens tension ocb 
deras samband med atmosfertrycket och vindriktningame, far jag 
Mnvisa till min pa annat st&lle offentliggjorda uppsats om detta 
&nine. ^ 

Inom fabriksomradet &r vidare for manga ar tillbaka ned- 
f5rd en borming for vinnande af nafta. Nagon sadan erhdils 
visserligen icke men deremot en ofantligt stor tilistr5mning af 

Omedelbart vid platsen fbr de gasutstr5mningar, som till- 
godogdras i fabriken, &r det gamla elddyrkartemplet belftget, sa 
att de gaser, som der brunnit, tydligen uppstiga fran samroa 
spricksystem som de andra. 

Inom den sedan l&nge obegagnade Mirzojeffs fabrik har man 
likaitade fenomen. Der &ro tva borrhal nedR)rda till obekant 
djnp, hvilka &fvenledes lemnat stora m&ngder af gas. Flera 
gasbrunnar &ro dessutom grftfda i kalkstenen for uppsamlandet 
af gaser till kalkbranning och &fven vattenbrunnarne visa stor 
m&ngd gasntstrdmning. Sav&l Mirzojefis fabrik som ocksa Ba- 
kinska naftafabriken aro belagna nagot pa 5stra sidan af anti- 
klinalen, sasom man kan se deraf, att berglagren pa bada dessa 
stallen har ett fall af cirka 15' at 0. 

* Om jordtkorpant sammaiipreMaing ooder atmoafertiycket Ofrera. af 
K. V. A. F6rh. 1888, a. 131. 

Digitized by VjOOQIC 


Pa f^ltet V om Mirzojeffs fabrik, &fvensoiii likaledes V. om 
byn Sarachany, har man talrika gasskakt, der eldarne anv&ndas 
for kalkbr&nning. Hftr har man fifvenledes en HjS-haltig kalla, 
hvilkens sparsamt fiytande vatten blifvit anv&ndt fdr inr&ttandet 
af ett anspraksl5Bt och primitivt svafvelbad. Har &r saledes 
ater ett fall, da HjS npptr&der i omedelbart sammanhang med 

Nagot l&ngre at V &r den redan omnHmnda platsen Ataschka, 
der eldarne fran gasskakten S.r t&tast samlade och der gaserna, 


uppstigande nr talrika sprikor, ftro rikligast. Aterskenet fran 
dessa eldar &ro under morka natter synligt 6fver 8t5rre delen af 
halfOn Apscheron. Skakten Uro pa detta sUllle grUfda till ganska 
stort djup, vanligen 15 — 20 m, for att derigenom appfanga 
niera gas.* 

Nagot norr derom S.r den fbrut omtalade lilla Surachany- 
sjon bel&gen. Den intager det djupaste partiet af en depression 
med ganska branta sluttningar af ungefKr 25 m h5jd samt l&ngd 
och bredd af orakring 1,200 och 800 m respektive. Den lilla 
sj5ns vattenyta ar bel&gen 52 m ofver kaspiska hafvet. Dess 
strander besta del vis af omvandlade kaspiska lager, sasom af 
fossilen ar synligt, afvensoni af omvandlade luftsediment. Ofver- 
allt ser man huru dess yta krusas af uppstigande kolvS^tegaser, 
som haller vattnet i en oupphSrlig bubblande rCrelse. Vid norra 
andan af sjon S,ro tva gamla borrhal bel&gna, som borrats fSr 
vinnande af hvit nafta, hvilken bar upptr&der i rikligare m&ngd 
an pa nagot annat stalle pa Apscheron. Ett stort antal brunnar, 
4 till 10 m djupa, aro afven gr^fda for samma andamal. I 
norra llndan af sjons backen finnas dessutom sma kalladror 
forande jernhaltigt vatten, ur hvilket ett tunnt skikt af jern- 
oxidhydrat afsatt sig. Sadana k&Uadror fdrande dels jernhaltigt 

' PI BergforraltniDgeDS karta aro sprickorna hanforda till tTenne tystein, 
ett OV-ligt och ett NNV — SSO, skarande hvaraodra nogefar onder 6(f vinklar; 
tillvaron af trl si otpraglade system af sprickor med bestamda riktoingar htr 
jag icke lyckats konstatera. 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. F5R£N. fOrhandl. N:o U5. Bd 14. Hftft. 5. 403 

vatten, dels HjS-baltigt samt dessatom Datarligtvis de vanliga 
kolv&tegaserna, antr&ffas likaledes vid sjdns sddra &nda. 

Vi hafva du tagit en Sfversigt af de olika slag af ejek- 
tionsfenomen, sora upptr&da pa Surachanyplatan. En kort 
vandring i nordvestlig riktning pa 5 A:m fdrer oss till giiln- 
sen af den i geologiskt sav&l som industrielt afseende in&rkliga- 
ste platsen pa Apscheronska half(5n, neniiigen Balachany-fUltet. 

C. Balachany, 

Dei ar icke afsigten att i delta sammanhang bebandia de 
geologiska fragor, hvilka sta i samband nied naftans upptr^- 
dande pa Balacbany-fllltet. Jag far b&r insk&nka mig till att 
gifva en kort och i manga afseenden skematisk bild af de egen* 
domliga ocb karaktaristiska tektoniska forhallandena, som an- 
tr^ffas pa detta fsllt. 

F6r att fullt uppskatta betydelsen af Balacbany-filltet be- 
hofver man endast kanna, att fran detsamma nngefUr 95 % af 
bela ramaterialet fdr den bakinska naftaindastrien vunnits; pro- 
daktionen fran en obetydlig areal af nagra fa kvadratkilometer 
i utstr^kning bar nu 5fverstigit den fran hela Pensylvanien 
och en enda uaftafont^n bar understundom gifvit lika mycket 
som alia de 20,000 borrbalen i Pensylvanien tillsammans under 
motsvarande tid. 

Om vi folja antiklinalen fran Suracbany, t^rer oss densamma 
i VNV:lig riktning till en punkt, fran hvilken med ens utsigten 
dfver Balacbany-f&ltet oppnar sig. Denna punkt fir belfigen SO 
om den lilla Romana-sj5n (i nedre bornet till bdger pa kartan). 
Hfir uppbor den sammanbslngande betfickningen af Apscberon- 
etagens kalk i det att kalkskikten dela sig i tvenne ryggar, af 
bvilka den ena loper niistan rakt at V, den andra at NN V. Bada 
dessa kalkstensryggar, bvilka aro skarpt utprfiglade i omradets 
topogram, ftro af likartad byggnad; de vanda den brantare sidan, 
i bvilken skiktbufvudena ga ut, inat mot Balacbany-faltet ocb 
den mindre branta, bvilken dfverensstammer med skiktens stupning, 

Digitized by VjOOQIC 


utat. Den i vestlig riktning Idpande kalkstensryggen forts&tter 
till norra stranden af Bejak Schor, der den 8a smaDingom fSr- 
svinner eller dfvert&ckes af yngre bildningar. Likaledes utkilar 
den andra kalkryggen, som har riktoingen NNV, innan den nar 
fram till byn Sabrat och tdckes af horisontela lager af Bako- 
serien kalk, bvilka aterigen aro till stdrsta delen dolda af eoliska 
aflagringar af stdrre eller roindre in&ktighet. 

Dessa bada kalkstensryggar otgora de natarliga gr&nsema 
at S och f5r Balachany-f^ltet. Sasom vestlig grans kan 
antagas en dfver slamkaglan Bog-Boga gaende roeridianlinie, 
nnder det att nordgrftnsen utgdres af en linie gaende ofver syd- 
spetsen af Sabrat-sjon. Det salanda begr&nsade omradet har 
en lilngd i oster och vester af cirka A.b km med en bredd i 
norr och sdder af 2.5 och intager saledes en areal af onikring 
11 krn\ Endast omkring h§.lften af detta omrade &r hittills 
taget i ansprak f5r naftaexploiteringen. ^ 

Den inom detta omrade vigtigaste geologiska bildningen iU* 
belt natnrligt den s. k. Balachany-serien, hvilken hyser bofvod- 
niilngdema af naftan, och da det Slt fraga om de tektoniska f5r- 
hallandena, sir det nastan uteslutande med denna serie vi hafva att 
befatta oss, da de yngre bildningar, som delvis 5fvert&cka den- 
samma, icke erbjada nagot af intresse i tektoniskt afseende. Af 
Balachany-serien ser man emellertid inom sjelfva f^ltet hdgst 
obetydligt, hvarf5r man f5r erhallandet af en inblick i dess tek- 
tonik l&mpligast utgar fran annat hall, och valja vi f^r detta 
andamal bottnen af den s. k. Kirmako-sj5n, hvilken kr tillganglig 
under st5rre delen af aret och der de ifragavarande lagren ga i 
dagen med en sadan tydlighet, att de ovillkorligen inbjuda till 
ett n&rmare stadium. Den ifragavarande sj5bottnen bdjer sig 
rundt kring slamvulkanen Kirmako och begransar densamma 

* I det foljtnde betecknti vi detta ■JUnnda begrantade omiide helt kort 
med Balachany-faltet; den officieU ryi^a benimningeB ir Balachaoy — SabunUcki- 
faltet. efter de tT& byaroe, Balachaojr och Sabmitaohi, pi bvilkat omrftde iiafta- 
nUtet ar belaget. Hartill kommer sedan 1889 afren Romaoa i NO hdroet af 
det s&IaDda begraoiade omrldet, der sedan 1889 en med hraije Ir stigande 
kvantitet af nafta vinnes. 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. F<)R£N. FQRHAKDL. N:o 145. Bd 14. H&ft. 5. 405 

fulbtHodigt pa dess sddra, 5stra och norddstra sidor. Sjdbottnen 
intages helt och hallet af Balachany-seriens bergarter, hvilka 
h&r liksom pa flertalet andra stUllen besta af sandstenar, sand- 
och mergellager i tat vexling.^ LagersyLllDiDgen faller i 5gonen 
derigenoin att de harda sandstenslagren, hvilka bUttre f^rmatt 
motsta vinderosionen, stiga app 0,5 till 1 m dfver ytan af de 
5friga lagren. I den del af sjdbottnen, sora &r bel&gen om 
Kirmako ar strykningen NNV roed ett fall af 30— 50" at ONO; 
i den arm af 8J5n, som ligger S om berget, &r strykningen deremot 
VNV med sydligt fall hos lagren. Dessa bada olika stryknings- 
riktningar fdrmedlas pa sa s&tt som kartan n&rmare angifver, 
derigenom att lagren halfkretsformigt Idpa saroraan SO om berget. 
Om vi jerofbra stupningen och strykningen hos dessa Balachany- 
seriens skikt i Kirmako-sj5n med lagerst&Uningen i de till 
Apscheron-kalken horande ryggarne, som vi nyss omtalat, sa 
tinna vi nastan fullstHndig parallelism radande. Och i det hela 
peka alia iakttagelser derh&n, att i denna trakt full konkordans 
eger rum melian Balachany och Apscheron-serierna eller att 
— om diskordans finnes, — afvikelsen maste vara mycket obe- 

* Ear m& i forbig&eode anroarkas den egendomliga beskaffenbeten som eo 
del iandflteDilager i ajdbotten &dagalagga. Ett s&dant/beat&ende af grigrdn tern- 
ligen grof sandsten och inoeh&llande aristora nindade stycken af en svart sit nart, 
uppatiger oogefar eo meter 5fver de dfriga lagren ocb kan mod nigra afbrott 
foljas mer an en kilometer. P& omse sidor om densamma nppstiga andra med 
denaamma parallela lager aftval i hangandet torn i liggandet; deaaa lagera lingd- 
ntatrackning representerar Datarligtvia den verkliga akiktningen. Deremot stir 
skiffringen i banken nara vinkelratt haremot och faller i tanna skikt cirka 30° 
It SSO. SIdan diskordant ikikining — a. k. anTazuingaskikt — kan man flert- 
•tides iakttaga inom Balachany-serien. 

Denna sjobotten' visar af?en andra geologiska fenomen af stort intresse. 
De nppstickaode sandstenslagren visa tydlig inverkan af den vinderosion som bar 
eger mm derigenom att vinden fdrer med sig massor af sand, som rdr sig i ett 
lager narmast roarken, hvilken sand pi de uppstiokande birdare lagren verkar 
som en sandblaster ocb fdrlanar dem de mycket karakteristiska former, som aro 
ntmiirkande f5r vinderoderade klippor. Talrika vindslipade steoar af olika former 
finnas pi sjobotten. Det ar egentligen NNV-vinden som barrid ar verksnm, dl 
den ror sig parallelt med den rannformade armen af sjon, som ar belagen 5ster 
om Kirmako. Resoltatet synes ocksl i de stora sanddyner, som finnas melian 
sj5n och slamkaglan Bog-Boga. 

Digitized by VjOOQIC 


Ur de redan ant^rda iakttagelserna kunna vigtiga slatsatser 
dragas r5rande lagerst&llningen inom det egentliga Balachany- 
fkltet, der Balachany-serien ddljes af yngre lager och der tek- 
toniska iakttagelser saledes endast undantagsvis och sparsamt 
kanna gdras. Parallelismen mellan de nedersta lagren af Bala- 
chany-serien, soro ga i dagen i Kirmako-sjdn och Apscheron- 
seriens skikt i kalkstensryggeD, ber&ttigar tydligen till den slnt- 
ftatsen, att de eraellan dessa bada nivaer belftgna lager, alltBa 
de 5fre naftaf^rande lagren af Balachany-serien, skola hafva ett 
dermed konkordant och parallel! lopp. Delta antagande bekr&fta« 
ocksa i sjelfva verket af de iakttagelser man inom Balachany- 
fUltet knnnat g5ra pa sadana stftUen, der de ifragavarande lagren 
tr&da i dagen. Det l&ge, som dessa lager saledes hafva, &r pa 
kartan angifvet raed rdda, streckade linier. Det &r tydligt, att 
da lagren icke ga i dagen och saledes deras utgaende ej kan 
direkt fbljas, blir en sadan konstruktion, som h&r gjorts, i viss 
man godtycklig, men det lider intet tvifvel, att den ej i det 
stora hela motsvarar det verkliga forhallandet. 

Yi se salunda huruledes lagren i norra delen af Balachany- 
faltet genomgaende hafva en strykningsriktning mot NNV, paratlelt 
med saval lagren i den motsvarande grenen af saltsj5n Kirroako, 
som med den ofver Romana I5pande kalkstensryggen af Apsche- 
ron-serien. A andra sidan ga lagren i s5dra delen af Balachany- 
faltet i riktning — V, i fall Sfverenstftramelse med motsvarande 
lager i h&ngandet och liggandet. Dessa olika strykningsrikt- 
ningar inom olika delar af fUltet fbrmedlas derigenom, att lagren 
ba^formigt lopa tillsammans sasom pa kartan nfirmare finnes 

I stort sedt bar man saledes en ofver Balacbany-faltet fram- 
lopande antiklinal, hvilken, fran den punkt der kalkstensryggame 
I5pa tillsammans SO om Romana-sj(>n, gar fram ofver denna 
8J5 till ungefar midten af det omrade, som ar bekant under 
namnet »Tr^gardarne», derifran gar rakt vesterut till n&rheten 
af slamkgglan Bog-Boga samt sedan b5jer at NV for att sam- 
manbinda den nyssn&mnda slamktlglan med Kirmako. Det &r 

Digitized by VjOOQIC 

610L. fOrbn. fOrhandl. N:o 144. Bd 14. H^. 5. 407 

dock ait m&rka, att den antiklinala axeln utefter denna str&cka 
icke ligger horiBontelt utan bar en stapniDg at O och OSO; ty 
endast derigenom far det ofvan framstftllda loppet af lagren sin 
fSrklaring. Yore den antiklinala axeln — hvarmed vi f6rsta 
lagrens bdjning eller veckningslinie — horisontel, sa skulle natur- 
ligtvis ntgaendet af lagren bilda ett system med hvarandra 
parallela linier; da man i st&llet bar ett system af mot O och 
OSO konvergerande linier, sa ftr tydligt, att bdjningsaxeln eller 
den antiklinala axeln bar en motsvarande latning. H&rmed 
df^erensstHmmer fallkomligt, att man i NV-delen af omradet, 
saledes kring Kirmako, bar de &ldsta lagren som apptr&da inom 
omradet, ocb att alia yngre lager tillh5rande samma skiktserie 
apptrftda, ju mer roan ftirflyttar sig at SO. 

Jag vill i detta sammanbang paminna derom, att den lager-, 
st&llning, som saledes &r utm&rkande f&r Balacbany-f&ltet, &r 
alldeles likartad med den vi f5rat fnnnit pa Svfttoj-Ostrow och 
som vi framdeles skola aterfinna &fven vid andra naftaf&lt. Endast 
i det fallet ^ en olikbet radande, att medan pi Sv&toj lagren 
v&nda den konvexa sidan at NV och den konkava, 5ppna at SO, 
sa &r fbrballandet i Balachany det motsatta. 

Den i det f&regaende gifna framstHllningen af de tektoniska 
f^rballandena inom Balacbany-serien ftr f^r tydligbetens skull 
nagot skematiserad. I sjelfva verket bar man anledning antaga. 
att vissa oregelbundenbeter f5refinnnas, specielt i mellersta ocb 
56tra delame af omradet. Man fSranledes till detta antagande 
genom en del iakttagelser pa lagerstftllningen, som man kannat 
gdra yid grftfningar ocb borrningar inom denna del af omradet. 

Att lagerstftllningen inom vestra delen af Balacbany-flUtet 
yerkligen ftr sa regelbunden, som den i det f&regaende frarastftlts, 
bekrftftas af alia de iakttagelser man inom detta omrade kunnat 
verkst&lla. De observationspnnkter man bftr bar att tillga, sa- 
ledes der Balacbany-seriens lager ga i dagen, ftro fdljande: Vid 
Sabrat-sj5n8 SV strand med strykning N20'V, fall 28'0; 
nagot V om Sabrat-sjdn samt vid triangelpunkten pa asen 
Adscbi-bend N40 — ^"V; vid det n&rbelftgna borrtornet Nobel 

Digitized by VjOOQIC 

408 Hj. sjOgr]^. biedd. frIn kaukasiska naftafIlten. 

N:o 61 N40'V, fall 25—30° NO; vid borrtoraet Nobel N:o 60 
N45— 55**V, fall 25—35" NO. Pa bergryj^gen Sangjar i norra 
kanten af byn Balachany, som intages af den tatariska kyrko- 
garden, strykning N50'V fall 28—36" NO; vid Lionozeffs kontor 
pa gruppen VII strykning N5— WV, fall 18* O; vid den iilla nafta- 
fobriken pa S sidan af Bog-Boga strykning N65''V, fall at 
SSV. Alia dessa pankt^r, hvilka ilro belftgna i utkanten af Ba- 
lachany-fiftltet, adagal^ga den regelroilssiga bdjningen af lagren 
inom denna del af omradet. 

I det inre af f^ltet Hr man som nUmnt h&nvisad uteslutande 
till sadana iakttagelser, som tillfUlligtvis kunnat gdras vid gr&f- 
ningar af skakt, naftareservoirer o. s. v., da Balachany-seriens 
bergarter har dOljas, dels under yngre aflagringar, dels af de raassor 
af sand, hvilka antingen appgr§.fts i samband med arbetena RSr 
exploitering af nafta eller uppkastas af naflafont&nema. Ebom 
sadana tillfallen till observationer Sro Bd,ll8ynta och observations- 
punkterna ej heller &ro sa talrika som dnskligt vore, har jag 
dock, fftmamligast under de tre ar 1885, 86 och 87, da jag 
vistades i Balachany och hade tillf^llle att dag fran dag fbija 
de der pagaende arbetena, lyckats samla sa pass manga iakt- 
tagelser, att genom deras kombination en n&rroare fbrest&llning 
om lagrens lopp inom detta omrade med nagon s&kerhet kan 

Att i detalj h&r anf^ra alia dessa iakttagelser skulle blifva 
allt f^r vidlyftigt, hvarf5r jag hd^rvid inskrS.nker roig till att nUmna, 
att desaroma i allt vftsentligt bekr&fta den ofvan utvecklade 
slutsatsen rdrande lagrens l&ge, under antagande att de aro kon- 
kordanta med de ofvan och underliggande, men att de dessutom 
antyda nagra oregelbundenheter i lagerst&llningen, hvilka nagot 
roodifiera den ofvan gifna framstHllningen. 

Om vi t. ex. betrakta den yttersta af de streckade knrvoma, 
sa iakttaga vi en afvikelse fran dess regelbundna lopp vid norra 
&ndan af Sabuntschi-sj5n, i det att en inatbugtning der fdre- 
finnes. Denna fdranledes af de iakttagelser, som gjordes vid 
gr&fhingen af de stora naftagroparne V ora Sabuntschi-sj5n till- 

Digitized by VjOOQIC 

QBOL. fOren. f5rhandl. N:o U^ Bd 14. Haft. 5. 409 

hdrande den nobelska pnmpstationen, tlfveDSoro af andra iakt- 
tagelser pa strykning och fall, gjorda vid gr&fniDgar i denna trakt. 

Pa saroma satt h&nvisa flera iakttagelser inom ororadet 
och SO 0U3 Grupp V i uorra delen af fUltet pa en oregelbandenhet 
i stupning och strykning inom delta omrade, som enklast tolkas sa, 
som fbrsdkts pa den bilagda kartan, d. v. s. att lagren h&r &ro saro- 
manbojda, biidande en flack synklinai om Sabrat-sjdn. F5ljden 
haraf ar ater, att inora omradet »tradgardarne» lagren antagligen 
niaste komma att intaga en kupolformig st&llning och lopa till- 
sammans pa ungefar sadant salt, som pa kartan finnes antydt, 
ehara nagra observationspnnkter, som direkt adagal&gga detta, 
icke finnes. De anmarkta oregelbundheterna Slto emellertid af 
foga vasentlig betydelse och torde icke heller vara fallt s&kert 
konstaterade, da de hittills iakttagna afvikelserna fran den mera 
regelmHssiga lagerstslllningen mdjligen kunna fOranleda andra 
tolkningar. Icke heller har man nagon grand att tillmata dessa 
afvikelser fran den regelrailssigt antiklinala lagerst&Uningen nagra 
praktiska konsekvenser eller att deruti se nagon orsak till, att 
vissa delar af omradet &r rikare pa nafta an andra. Hvad som 
deremot kan anses for s&ker faststaldt, det &r den antiklinala 
tagerstallningen samt lagrens bagformiga lopp, hvarvid den kon- 
vexa sidan alltid viLndes at SO, sa att hvarje lager, med bibe- 
hallande af fallet utat, fbrslndrar sin strykningsriktning angef^ 
120'' under ofvertvarandet af fUltet. 

Rdrande lagerstallningen och de tektoniska fbrhallandena 
har man vunnit endast obetydlig npplysning genom borrningarne, 
enar, sasom redan i det f&regaende anfdrts, det hittills endast i 
mindre grad varit mojiigt att med hvarandra kombinera de olika 
lager, som genoroborrats i olika borrhal. Dessa borrningar hafva 
emellertid gifvit andra vigtiga upplysningar rorande lagrens beskaf- 
fenhet och naftahalt. De hafva adagalagt, att under de nafta- 
fbrande skikten ligger en mUktig lagerserie, hvilken icke S.r nafta- 
fdrande. Det ar denna som gar i dagen i saltsjdn vid Kirmako 
och mellan denna sjo och byn Balachany. Derofvan kommer 
den naftalxirande serien, i hvilken dock ingalunda alia sandlager 

Digitized by VjOOQIC 


&ro naftafdrande utan endast vissa skiktkomplexer, hvilka skiljas 
fran hvarandra genom nafta-tomina skikt; de naftafSrande lagren 
synes vara samlade i etager eller grupper, af hvilka hvar och en 
&r samroansatt af ett stdrre antal lager. H&rigeDom f5rklara8 
det fbrhallandet, att vissa tomina eller obetydligt gifvande zoner 
finnas omgifoa af rikt produktiva borrhal, liksom ocksa att pa 
Dagra trakter af f&ltet borrhal af obetydligt djap finnas i omedelbar 
n&rhet af sadana med stort djup. De mindre djupa borrhalen 
befinna sig naturligtvis n&rmare de naftafbrande lagrens utgaende. 

Att noggrant utreda de naftafdrande lagrens eller kom- 
plexemas utgaende pa f&ltet vore natorligtvis af storsta betydelse 
i praktiskt afseende. Detta later sig likvUl nu ej g6ra. da at- 
gaendet af lagren i allra&nhet &r doldt. Man kan icke ens med 
nagon grad af s&kerhet s&ga, huru manga sadana skiktkomplexer 
som finnas, ehuruval det ikr mycket antagligt, att de naftafbrande 
lagren tillh5ra ett fatal sadana skiktkomplexer. De enda medel 
man har f5r att kunna f51ja de naftafSrande skiktkomplexemas 
utgaende &ro: a) iakttagandet af naftasandlager, hvilket dock 
numera, pa grand af 5fvert&ckning af andra lager knappast 
later sig gdra; b) Mkgei af gasutstromningar och naturliga nafta- 
kallor och c) gamla naftabrunnar, hvilka fSretr&desvis anlades 
i de naftafbrande lagrens utgaende, enUr naftan h&r helt naturligt 
antr&ffades pa det minsta djupet. Da emellertid dessa medel 
visa sig otillrd,ckliga fbr en nagorlunda tillfSrlitlig utredning af 
de naftafdrande zonernas lopp och antal, sa inskrlmker jag mig 
h&r till de anfSrda antydningame. 

Utom att naftaf5rekomsten sa val i h&ngandet som liggandet 
begr&nsas af ofyndiga lager, s4 blir ocksa hvarje lager, i stryk- 
ningsriktningen f)5rr eller senare ofyndigt. Salunda Mro de lager, 
som ga fram ofver grupperna XIV och XVII och der visat sig 
fbra rikligt. med nafta, redan pa grupperna XI och XII mindre 
naftafbrande och fortsattningen af dessa lager hyser SV om 
Bog-Boga ingen nafta. Pa samma s&tt blifva de lager, hvilka 
framga 5fver gruppen XIII och 5fver landen 6, 11 och 12 och 
der aro synnerligen rikt naftafdrande, i nordvestlig riktning allt 

Digitized by VjOOQIC 

GSOL. FGREN. FORHAKDL. N:0 145, Bd 14. H&ft. 5. 411 

fattigare sasom man fannit pa grupperna VI och VII och blifva 
tiatligen alldeles ofyndiga i sin forts&ttDing sasom visats af 
borrhalen N:o 60. 61 och 66 Nobel, hvilka, eharu nedfttrda till 
betydliga djup, likvftl icke gafvo nagon nafta. I detta naftaskiktens 
f^rh&llande visar sig tydligt nog den antiklinala lagerst&llningens 
inflytande, i det att lagren endast i n&rheten af den antiklinala 
linien &ro naftaforande medan samma lager, hvilka der innehalla 
ofantliga naftam&ngder, pa nagot afstand fran denna linie &ro 
fullkoroligt ofyndiga. 

Vi hafva hftnned afslutat 5fversigten af de tektoniska f^r- 
hallanden under hvilka Balachany-serien apptr&der inom detta 
omrade. Det aterstar nu innan vi lemna Balachany-f&ltet, att 
kasta en blick pa de bildningar, som &ro yngre &n Balachany- 
serien och derf5r till stdrsta delen t&cka densamma. 

Af dessa hafva vi redan omtalat Apscheron-serien, hvilken 
upptr^der i de tva kalkstensryggar, hvilka at S och begr&nsa 
Balachany-fHltet. Under kalkstenen finnes har en lerig etage, 
hvilkens m&ktighet &r ok&nd och h&r synes vara i full konkordans 
med den underliggande Balachany-serien. 

Ofver Apscheron-serien har man Baku-serien, hvilken inom 
oraradet har en vida storre utbredning &n hvad kartan gifver 
vid handen, en&r den till betydande del d5ljes af eoliska aflagringar. 
Kring byn Sabrat tr&der denna serie i dagen pa flera st&llen. 
I brunnarne om byn, grilfda f5r att fbrse angpannorna pa 
Balachany-f^ltet med s5tt vatten, kan man iakttaga, att lagren 
tillhdrande denna etage ligga fullt horizontelt i motsats med de 
n&rbeliigna kalklagren tillhdrande Apscheron-serien. I Baku- 
serien vid Sabrat ligger dfverst ett 5—6 m m&ktigt lager af 
mosselkalk med stora val bibehallna skal af Card, trigonoidea 
och Dreyssena polymorpha. Under denna har man en mdrkgra, 
plastisk lera med talrika musselskal, hvilken visat sig synnerligen 
l&mplig f5r vattenafsp&rmiiig i skakten till vattensjuka borrhal 
pa Balachany-faltet, enSr den icke &r vattengenomslfi.ppande. 
P& storre djup har man utom kalksten och lera ftfven starkt 
vattenfbrande sandlager. Detta vatten ar sdtt. 

Digitized by VjOOQIC 


Af Baku-serien uppsti^er, i de centrala delarne af Balachany- 
fUltet, ett isolerat mindre parti i de s. k. >trlLdgardarne>. Hum 
stor atstrlU;kning delta kalkstensparti bar, kan icke med visshet 
afgdras, da det delvis tackes af aralokaspiska lager. I 5fngt 
fdrekomma de till Baku-serien hdrande kalklagren hufvudsakligen 
QtanfDr de kalkstensryggar, som begrilnsa f'&ltet och 5fverskrida 
endast undantagsvis, i vestra delen af omradet SY om Bog-Boga, 
denna gr&ns. 

Sasom af kartan ar synligt, intaga de aralokaspiska bild- 
Dingarne ett ganska betydligt rum af Balachany-f&ltet, nemligen 
stdrre delen af omradet mellan slamvulkanen Bog-Boga och byn 
Balachany i Y och Romana-sjon samt Romana-asen i dster. 
Dessa bildningar aro inom ifragavarande omrade af mycket 
olika slag; i den ostra delen, de s. k. tr&dgardarne, upptr^da 
de aralokaspiska lagren sasom maktiga aflagringar af sand och 
grus, till stdrsta delen oskiktade, hvilka fbra massor af skal af 
Cardium och Dreysscna. Aflagringarnes maktighet h&r §r ofta 
10 till 15 m eller mera; de fdra rUtt stora m&ngder af s5tt 
vatten, hvarf5r talrika vattenbrunnar &ro aniagda i denna del 
af mitet. 

Inom vestra delen af Balachany-f^ltet, alltsa Y om en meri- 
dianlinie ofver Sabuntschi station, hafva dessa bildningar vida 
mindre ra&ktighet. Marken bildas der numera hufvudsakligen af 
uppgrafda sandmassor eller af sand som uppkastats af naftafon- 
t&ner eller intages af naftagropar, borrtom och andra byggnader 
f5r naftaexploiteringen. Der man har tillf&lle att iakttaga den 
ursprungliga marken iinner man dock, att densamma bestar af 
dessa lager ehuru i ett tunnare tacke an langre ftster ut. Ara- 
lokaspiska fossil traffas anda vid foten af slamvulkanen Bog- 
Boga synnerligast pa dess och N sida pa en h5jd af 112 m 
6fver Kaspiska hafvet. Detta Hr sasom redan fbrut anfdrts en af 
de h5gsta punkter till hvilken de aralokaspiska aflagringarne 
befunnits appstiga pa half(5n Apscheron. 

De kaspiska eller recenta aflagringarne intaga en stor del 
af omradet specielt i dess norra och nordvestra delar. De s5nder- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. FOREN. FdRHANDL. N:0 145. Bd 14. Haft. 5. 413 

falla i tvenDe slag, dels eoliska aflagringar, hufvudsakligen 15b8 
men afveo flygsand, hvilken senare bildning i form af m&ktiga 
dyner intaga en del af oiuradet mellan Kirmako-sjdn och Bog- 
Boga, dels af sj^aflagringar, hviika senare hufvudsakiigeD f5re- 
komroa kring Romana och Sabuntschi-Bjdarne och utgdres af 
omslaromade &ldre bildningar. 

Till sist ma har afven namnas nagot om de tva slamk&glorna, 
hviika fbrekomma inom kartans omrade nemligen Bog-Boga och 
Kirmako, af hviika den forra Hr belagen vid del egentliga Bala- 
chany-f^ltets grains, den senare belt utanf6r detdamma. Bada 
de88a slamkaglor h5ra till det slag som synbarligen f5r l&nge 
sedan npphdrt med sina eruptioner. 

Bog-Boga sluttar at S, och V temligen likformigt men 
at N och NV breder det ut sig at saltsjdn, som skiljer det fraq 
Kirmako. Pa halfva hojden ungef&r trUflfas pa SO och sidorna 
Daftak&llor bildande flacka koner af 1,2 m.h5jd. I toppen afhvar 
och en af dem har man en af svart nafta fyld eruptionsoppning, 
ar hvilken blasor af flera centimeters diameter uppstiga. NUrmare 
toppen af berget, pa dess ostra sida, har man flera dylika medan 
pa sjelfva toppen endast flacka vattenpolar or hviika gaser upp- 
stiga nsrekomma; har finnas inga naftaspar. Nagra slamstrom- 
mar sasom pa de k&glor, hviika haft eruptioner i nyare tid, 
flnnes icke. K&gian intages pa S sidan af aker, medan toppen 
ar kal och utan v&xtlighet pa grund af salthalten i det vatten, 
som h&r uppstiger. Pa utldparen mot NV har man rikligt af 
naftautflOden, som delvis aro bel&gna omedelbart invid de langt 
upp pa berget uppklattrande husen af byn Balachany. Har 
finnes den ena eruptionsoppningen bredvid den andra och sam- 
manhangande kirlager (asfalt) delvis sandblandad. Langre fram 
mot saltsjdn vidtaga de f5rut omnamnda dynerna, hviika fort- 
s&tta Unda till Kirmako-sjdns strand. 

Pa andra sidan Kirmako-sjon uppstiger den andra slam- 
vulkanen Kirmako. Denna ar visserligen betydligt 8t5rre an 
Bog-Boga, men berget bestar ej sasom det sistn&mnda belt och 
hallet af slam fran eruptioner utan ikr till storsta delen uppbygdt 

Digitized by VjOOQIC 


af anstaende skikt af Balachany-serien. Man bar b&st tillfHUe 
att iakttaga delta da man fran Ostra sidan bestiger berget; man 
kan da fbrst i den branta v&ggen iakttaga en naturlig profil af 
sandstens- och raergellager resta cirka 35* ocb fallande at NO. 
BQrjande appstigningen genom en af sma raviner genomfarad 
terrang, som fortfarande bestar af dessa skikt och ej visar spar 
af slamstrdmmar, tr&ffar man snart naftaatgjntningar i dessa 
resta lager, Hfvensom sparsamma vfttesvafla-k&Uor. Man kan 
iakttaga haruledes sadana utgjutningar &ro ordnade l§,ng8 efter 
strykningen af lagren. Kirlager tillgodogOres flerest&des pa berget, 
dels ytligt liggande, dels djupare bel&gna, hvilka senare &r af h^gre 
v&rde. Nagra recenta slamstrCmmar kanna ej iakttagas och 
man kan endast suppositionsvis angifva den areal, som intages 
af slamartade eruptionsprodukter, en&r dessa blifvit sa blandade 
med de eoliska aflagringar, som i 5frigt utg5ra bergets yta, att 
de ej kunna sd^rskiljas. Stdrre delen af berget &r bet&ckt af ett 
sparsamt vegetationstlkke och en del anvftndes till och med som 
aker. Den SV sluttningen genomsk&res af en i nord-sydlig 
riktning l5pande, f5ga djup ravin, hvars botten n&stan belt och 
ballet intages af kir, som der tillgodog5res. 

Vid Kirmako eger en delning af antiklinalen mm, i det att 
en gren utaf densamma fortsS^tter i nordvestlig riktning 5fver 
byn Digja, medan den andra b5jer at vester i riktning af byn 
Binagadi. Vi hafva pa kartskizzen betecknat den forra af dessa 
sasom forts&ttningen af antiklinalen III, enar den bar i det hela 
samma riktning som denna, och deremot gifvit den vid Kirmako 
Qtgaende forgreningen beteckningen lY. Detta ikr natarligtvis 
fallt godtyckligt, enfi.r sambandet mellan dessa antiklinallinier 
och den som framgar 5fver Balachany &r fuUt likartadt hos den 
ena som hos den andra. 

Fortsd^ttningen af antiklinalen III visar icke nagra platser 
som ^ro af praktisk betydelse. Fran Kirmako bar man pa en 
jemfdrelsevis lang str&cka inga emanationsfenomen af nagot slag. 
Ett par hn vester om byn Fatmai bar man en slamkon af en- 
dast 10 m h5jd men med ovanligt spetsig och k&gellik form. 

Digitized by VjOOQIC 

CHBOL. fObsn. fOrhandl. ^:0 145. Bd 14. H&ft. 5. 415 

Denna tillhdr samina antikliDal, liksom ocksa de kirlager af obe- 
tydlig at8^*&ckDing, hvilka f^rekomtna pa en liten 5 i nordvestra 
&ndan af den saitsjd, som &r belftgen NNV fran Fatmai. H&ri* 
firan forts&tter antiklinalen 5fver byn Novchany der &fvenlede8 
smfirre kirlager ocb naftaatfl5den ega rum. Dess vidare forU&tt- 
ning ftr ej utforskad. 

IV. Binagadi-Puta-antiklinalen. 

Denna antiklinallinie fbrgrenar sig, sasom redan ofvan an- 
fdrts, fran den fbregaende vid Kirmako. Jag skall hUrst^es in- 
ftkr&nka mig till att i korthet skizzera dess lopp och upprHkna 
de vigtigaste punkter pa densamma der ejectionsfenomen ega 
ram, ntan att dervid inga i en sa fallst&ndig beskrifning pa de- 
samina, som skett vid de redan behandlade antiklinalema. Ingen 
plats pa denna antiklinal bar hittills fatt nagon praktisk be- 
tydelse, men det ftr sannolikt, att man skall finna flera goda 
naftaf&lt p& denna linie. Anmllrkning8v§,rda &ro de talrika och 
stora slamkftglor, som f5rekomma pa denna antiklinal. 

Fran Kirmako gar denna antiklinal med flera kr5kar ocb 
slingringar af lagren vesterut nagot s5der om byn Binagadi. 
Har finnas i de blottade skiktbufvudena af Balacbany-serien ett 
atmsU'kt tillfillle att studera lagerst&Uningen, hvarjemte Hfven 
ejectionsfenomen af vexlande beskaffenbet f5rekomma. Man bar 
h&r nafta-kftUor, gaseraanationer, HjS-k&llor ocb kirlager; dess- 
atom sav&l gamla naftabmnnar som nya borrningar till betyd- 
ligt djup. Genom en af Bolaget Br. Nobel till 5fver 300 m 
nedfSrd borrning bar det adagalagts, att man b&r kan vHnta 
afsev&rda naftakvantiteter, ebura det Unnu ej ansetts n5digt att 
exploitera f&ltet, sa l&nge Balacbany-fUltet Unnu ger mera dn 
tillr&ckligt af ramaterial. Ofver Binagadi-f^ltet utkom fdrra 
aret en utm&rkt, af den kaukasiska Bergforvaltningen uppr§.ttad 
geologisk karta i skalan 1 : 8400, bvilken likaledes befriar mig 
fran n5dv&ndigbeten att b&r inga i en detaljerad redogQrelse f5r 
detta f&lt. I narbeten af Binagadi bar man tva stora slamkd,gtor, 

Digitized by VjOOQIC 


Bejuk-Dagh n&rmast byn Binagadi och Tjoreki nagra kilometer 
deiifran. Den senare &r af sHrskildt intresse pa grand af de 
fUrska Ijusgra slamstrdmmar) dom ruDDit atf5r dess sidor och som 
h&rr5ra fran ett par valdsamma eldutbrott i slutet af femtio- 
talet. Med undantag af Lok-Botans atbrott i januari 1887 
bafva iDga eldutbrott egt rum pa Apscheron efter denna tid. 

Antiklinalen vMuder harifran at 85der och gar fbrst dfver den 
stora slamvulkanen Bejuk Sagil bel&gen V om Churdalan. Fort- 
s&ttande i sydlig riktoing iotr&der antiklinalen i den starkt mar- 
kerade, antiklinalt bygda Jasmaldalen, som framgar mellan 
Baku-platan a ena sidan och Schouban-dagh a den andra. I mel' 
lersta ocb 85dra delen af denna dal, i hvilken skiktst&Uningen 
&r starkt rest, stundom nd^tan vertikal, har man flerest&dee 
sm&rre naftak&Uor, kirlager och rikt fl5dande saltkallor. Pa 
berget Ataschkja vester om dalen har man, sasom redan i det 
foregaende anforts, gasutstrdmningar som gifva upphof till evigt 
brinnande eldar af samma slag med dem som brinna pa Sura- 
chany-platan. Man har der ocksa r&tt stora kirgrufvor, som 
d,nnu tillgodogdras. 

I s5dra &ndan af Jasmaldalen, der denna n&rmar sig Puta- 
viken och kaspiska hafvet, bdjer antiklinalen ater at vester samt 
gar 5fver Lok-botan och s5der om Gosdek-platan. I nftrheten 
af jernvfi,gsstationen Puta passerar den h&r dfver ett f&lt med 
talrika naftakallor och kirlager, gar sa 5fver en mindre slam- 
vulkan Achtarma och intrSxler derefter, sedan den Undrat sin 
riktning till NV, i Puta-dalen, en antiklinal-dal n&stan lika 
tydligt markerad i topografiskt afseende som Jasmaldalen. En 
rad af st5rre och mindre slamvulkaner utm&rka h&r antiklinalens 
lopp och antiklinalen forts&tter annu sedan man i n&rheten af 
Mahan& lemnat Balachany-serien bakom sig och intr&dt pa 

V. Bibi-Eybat antiklinalen. 

Vi 5fverga h&rmed till att betrakta antiklinalen V, hvilken 
har en s&rskild betydelse derigenom, att det nfist efter Baiachany 

Digitized by VjOOQIC 

aBOL. f5ren. fQrhakdl. N:o 145. Bd 14. Haft. 5. 417 

vigtigaste nafta-ftlltet, Bibi-Eybat, §jr bel&get pa densaioma. 
Denna antiklinal har en jemfdrelsevis kort utstr^ckniDg, men ikr 
icke desto mindre af ganska stor vigt. 

S5der ora flottstationen Bailoff trada Apscheron-seriens lager, 
hvilka der ga &nda fram till kustlinien, tillbaka och bilda en 
cirknsartad depression, som Hr 5ppen mot hafvet at s5der och 
dster, medan den rundt om &t begr&nsad af Apscheron-seriens 
skikt i branta vg,ggar af 100 till 150 m h5jd dfver kaspiska 
hafsytan. Botten af denna depression, hvilken &r relativt jemn 
och obetydligt sluttar mot stranden, har en medelh5jd af endast 
omkring 10 m dfver samroa yta. L&ngden af detta triangelfor- 
made omrade i N~S riktning ftr endast omkring 2 km och 
medelbredden i — V riktning cirka 1 km, alltsa arealen af faitet 
blott omkring 2 im^. 

Den geologiska byggnaden af naftafslltet Hr synnerligcn 
enkel. De omgifvande kalkstensv&ggame af Apscheron-kalk visa 
ofVerallt fall atat eh am detta fall ingenst&des &r starkt. I den 
norra begrHnsningen kan man iakttaga en stupning hos kalk- 
lagren i kr5net af cirka 10^ med nagot varierande strykning fran 
N80"V till NGO'^V. Dessa kalkbankar hvila pa gra och bruna 
ierlager, som upptr&da i foten af bergsluttningen och som inne- 
halla sprdda skal af Dreiasena jemte aftryck af en Cardium och 
saledes ocksa tillhdra Apscheron-serien. 

Om man bestiger den bergv&gg, som begransar Bibi-£ybat- 
dalpn at vester t. ex. ungefilr rfttt vesterut fran Nafta kap, sa 
finner man i sluttningen ingen profil, en§r densamma ar dold af 
jordbetackningen. Losa nedrasade block fran kr5net innehalla 
Cardium raricostatum n. sp. utvisande att de tilih5ra Apscheron-, 
icke Baku-serien. KrOnet, som har &r belaget 141 m 5fver vatten- 
ytan, intages af nS.8tan horisontela kalkbankar af flera meters 
magtighet, med utpreglad transversalskiffring som Hr synbar 
afven nedifran dalen. Den transversala skiffringen Sr riktad 
20"* at s5der. Kalkplatan visar h&r f5ga fall inat och hojer sig 
endast obetydligt mera, derigenom att nya lager iMgga sig 5fver 
de som hafva sitt utgaende i kronet. 

Digitized by VjOOQIC 


Dessa kalklager I5pa tillBaromans i DordveBtra hdmet, bil- 
dande en slot^n begr&nsniDg af fUtet at detta hall. Dei eger 
saledes en fullkomlig analogi nim med BalachaDy-fiUtet i detta 
afseende, 6D&r detsainma ^fvenledes begr&nsaB pa tva sidor af 
atat Btupande kalklager af Apscheron-serien. SkillDaden &r en- 
dast den, att medan BalachanyfUitet lUr slatet at SV och Oppet 
at NO, sa &r forhallandet med Bibi-Eybat motsatt. De afistHn- 
gande kalkv&ggarna hos det f5rra f&ltet &ro dertill ej sa hdga, 
men hafva i st&Ilet en starkare lagerstupning &n hvad fallet fir 
vid Bibi-Eybat. 

Yi ga nu att betrakta de aflagringar, soro antr^ffas inom 
den salunda begr&nsade bassinen. De fi.ld8ta af dessa firo de till 
Balacbany-serien bdrande. 

Liksoiu fallet var pa BalachanyflLltet, sa &r det &fven h&r, 
att dessa lager Slto till stdrsta delen afvert&ckta. Likv&l aro de 
afven blottade pa sa manga pankter, att ntredandet af den sa 
vigtiga lagerstHllningen hfir fir vida l&ttare ocb kan ske med 
mycket storre s&kerbet fin pa BalachanyfUltet. 

Vid norra kanten af dalen omedelbart vid foten af berg- 
vfiggen ser man Balachany-seriens skikt blottade i botten af en 
saltsjo, som fir tillgfinglig stdrre delen af aret. Den bestar hfir 
af vexlande gra och bruna, fossilfria leror ined strykning 
N45— 56-V, fall 25^35-NO. En rund kulle af cirka 10 m h6jd, 
atg5rande en erosionsrest, visar pa ett synnerligen tydligt s&tt 
dessa lager diskordant betUckta af kaspiska serieus strandaflag- 
ringar bestaende af klappersten, gms och mosselskal. Det &r 
anmfirkningsvfirdt, att Balachany-seriens lager hfir firo konkor- 
danta med de ofvan liggande fossilforande lerorna, som vi rfilnat 
till Apscheron-serien. 

Samma lagerserie opptrfider vidare blottad i den saltsj6, 
som fir belfigen nordvest om Tagieffs grupp N:o XIX men hfir 
med annan stupning och strykning. Strykningen bar hiLr dfver- 
gatt mera till NNV och &r pa olika stfillen inom detta omrade 
N28'V, N33^V, N38'V; fallet fir dels at VSV dels at ONO; 
man befinner sig saledes hfir midt pa den antiklinala zoneo; 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. FdRBN. F5RHANDL. N:o U&. Bd 14. Haft. 6. 419 

&I1 och strykning ^o b&st att iakttaga i vestra kanten af salt- 
Bjdn, medan lagerst&llDingen i dess centrala delar ftr mera dold 
under ett taoDt lerlager, soni Dedslammats i sjdn jemte nafta- 
rester, hvilka ditflatit fran de starka font&Qeraa pa den n&r- 
bel&gna XIX:de grappen. 

I sddra delen af fHltet och utefter kaspiska hafvets strand 
bar roan dessa lager flerest&des blottade. Salunda t. ex. pa det 
Bolaget Br. Nobel tillh5riga landstycket (pa kartan betecknadt 
med c), der man kan iakttaga denna skiktserie med strykning 
NSO'V och 22—28" fall at VSV; vidare pa landstycket a i de 
dersUides grftfda kanalema med strykning NIS^V och fall 
35 — 45*VSV. Pa gruppen XX tillhSrig Subalopp bar man 
flerestftdes haft tillfSllie iakttaga strykning och fall af dessa lager. 
Salanda i april 1889, vid grftfningen af den stora embaren belt 
nfira boningshaset, kunde man h&r observera en strykning af 
NIO'V bos lerskikten med en stapning af 20—25° at dster. 

I den branta sjdstranden mot SO ser roan samma lager i 
starkt upprest stallning flerest&des roellan Nafta-kap i dster och 
det af Kasp.-svartahafs-bolaget innehafda landstycket,* pa kartan 
betecknadt med b. JVfan bar i denna profil ett utm&rkt tillf&Ue 
att iakttaga den antiklinala st&llningen af lagren. 

En kombinering af de nu uppr&knade observationerna ger 
vid handen, att lagerst&ilningen ^r ungef^ sadan soro angifves 
af de rddprickade liniema. Analogien med lagerst&Uningama 
pa Balachany-f^ltet, &fvensom pa Sv&toj-Ostrow, ger sig h&ri- 
genoro af sig sjelf. I det hela Slt dock lagerst&Uningen pa Bibi- 
Eybat-f&ltet mera sammantryckt, hvilket ger sig tiilk&nna genom 
hdgre stupningsvinklar. 

Vi hafva nu att taga i betraktande de lager af yngre 
bildning, hvilka del vis 5fvert&cka Balachany-seriens lager pa 
detta fftlt. 

Dervid f&stes var uppm&rksarohet i f5rsta ruromet vid den 
kalksten, som i form af en as med hnfvudstrykning YNY — OSO 
delar f&ltet i tva delar och l5per ut i den udde, som ^ k&nd 
under ben&mningen Nafta-kap (Neftjanoj roys). Denna udde 

Digitized by VjOOQIC 


uppstiger med branta sidor till en hdjd af 15 m och nar i sin 
lUngre at vester belagna del angef&r den dubbla h5jden. Den 
synes belt och ballet besta af en kristallinisk, hard kalksten, 
ganska olik de slag af masselkalk, som tillhora vare sig 
Apscheron- eller Baku-serierna. Den bar stundom ett breccie- 
artadt utseende med sma kristaller af calcit i drusrummen. Inga 
rousslor, ej ens sasom fragment eHer i aftryck, bar jag lyckats 
antr&ffa i denna kalksten. 

Bildningen S^ pi kartan angifven sasom kalksten af Baku- 
serien, men detta &r i f^religgande fall endast ett antagande, 
f5r hvilket intet bevis kan lemnas. Att den ej tillhdr Ap- 
scheron-serien iUr ganska s&kert, enar de i bottnen af denna 
bildning fdrekommande lerlagren saknas och kalkstenen Hr be- 
Iftgen diskordant pa de abraderade skikthnfvudena af Balachany- 
serien. Jag bar endast en supposition att framkasta sasom 
fOrklaring till den ovanliga beskaffenheten af denna kalksten. 
Det &r bekant att de naftan atfoljande gaserna genom deras 
halt af kolsyra verka uppldsande pa kalksten; h&r synes dessa 
gaser genom appl5sning och atfdijande afs&ttning af kalk 
hafva utplanat sparen af de organiska len^pingarne i kalkstenen 
och i st&llet gifvit densamma ett halfkristallliniskt utseende. 
Det forhallandet, att denna kalksten intager ett centralt parti 
af fftltet, bvarest talrika uppstigningspunkter af nafta och gas 
aro bel&gna, ger at denna asigt ett visst st5d. 

De till kaspiska serien hdrande, alltsa recenta strandaflagrin- 
game, hvilka utbreda sig inom ett par stdrre omraden af f^ltet, 
fSrete f5ga anm&rkningsvUrdt. Desaroma besta af sand och grus 
med massor af skal af de nn i kaspiska hafvet lefvande arterna, 
fbm&mligast Cardium trigonoidea^ C, pt/ramidatum och C eduUj 
Dreyssena polt/morpha samt talrika sm&rre Gasteropoder. 

R5rande de &oliska aflagringar — sandig loss — hvilka huf- 
vudsakligen intaga det inre af Bibi-Eybats kitteldal, och der 
tillater en sparsam vegetation att existera, ar i detta samman- 
hang intet att till&gga. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. PdREN. FORHANDL. N:0 145. Bd 14. H&ft. 6. 421 

Dereroot hafva vi att f&sta Qppro&rksamheten vid de spon- 
tana uppstigningar af gaser och nafba, som flerest&des pa iUltet 
ega rum. Dessa |U*o ordnade lUngs en zod, som synes mycket 
nara sammaDfalla med den antiklinala axeln. Oro vi ga fran 
soder till norr sa hafva vi dervid forst de gaskftllor, som S,ro 
bel&gna i hafvet pa 400 m afstand fran stranden. Gasen ut- 
str5mmar hUr synnerligen rikligt ur flera dppniogar pa hafs- 
botten, som pa denna punkt Ur bel&gen 4 — 5 m djupt. Ome- 
delbart vid stranden i hafsbrynet nedanf^r gruppen XX bar man 
likaledes gasatstr5mningar, r5rande hvilka det likv^l Ur tvifvel- 
aktigt barnvida de Uro spontana eller harrdra fran gamla branns- 

Helt nara stranden pa det landstycke, som pa kartan &r 
ben§,mndt a, finner man rainen af en slamkittel, hvars verksam- 
het nu Qpph5rt, sedan de talrika och djupa borrhalen i omgif- 
ningama gifva tillrackligt aflopp at gaserna. Genom tidigare 
slameraptioner bar bar bildats borisontela lager af gra, lerartad 
beskaflfenbet ocb nagra m i maktigbet. Detta ar, sa vidt jag 
bar mig bekant, de enda slamkittelbildningar pa faltet. 

Lingre fran stranden dels pa grappen XX, dels pa land- 
sty ckena a ocb b traffar man kirlager, bvilka utvisa, att nafta- 
atgJQtningar b&r forr egt rum. Sadana kirlager antr&ffades afven 
pa stycket c vid skaktgrafningen till borrtornet Nobel N:o 101; 
kiren var bUr betackt af 0.6 m lera ocb bade en mslktigbet 
af 0.3 r/i. 

Dylika kirlager f5rekomma S,fven i norra delen af faltet, 
bufvudsakligen i norra kanten af den saltsj5, som utbreder sig 
NV om gruppen XIX. De bafva bftr f6rr tillgodogjorts. Nam- 
nas b5ra i detta sammanbang slutligen de naturliga naftakHlIor, 
bvilka forr npptr^de i stort antal inom omradet fSr grappen 
XIX, eburu man numera ser foga af desamma, pa grund af 
de borrtom, byggnader ocb sandmassor, bvilka belamra denna 

En blick pa kartan ger vid banden, att en knrva dragen 
Sfver gaskallorna i bafvet, slamkittein vid stranden, de forna 

Digitized by VjOOQIC 


naftakElloroa pa gruppen XIX och kirlagreo NV deron 
komligt sammanfaller roed antiklinal-zonen; I&ngs samm 
&ro Mveu de bittills meat gifvande borrbalen pa detta f&lt, 
ligen Tagibffs pa gruppen XIX och Subaloffs pa gmppei 
bel&gna. Det &r derfdr tydligt, att den lag, som i stort re 
upptr&dandet af dessa olika fSreteelser 5fver hela half5n Apso 
&fveD i detalj best&mmer desammas fdrdelning inoro de en 

Digitized by VjOOQ IC 


Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQ IC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. FdREN. FORHANBL. N:0 145. Bd 14. Haft. 5. 423 

Bidrag till Sferiges mineralogi. 


Hj. SjOorbn. 

6. PreliMlnirt meMelande om Honilgnippeiis mineral frkn 

Sasoiu jag redan tidigare varit i tillfillle att meddela,^ npp- 
tr&dde tindpr sommaren 1891 i den fdr manga intressanta mine- 
ralfynd bekanta Kogrufvan pa Nordmarksf&ltet i ganska stor 
tniingd ftfven hnmitgruppens mineral, hvilka fdrut ej varit be- 
kanta fran denna fyndort. Redan vid en f&rberedande under- 
sdkning visade sig, att samtliga de tre till humit-gruppen ho- 
rande mineralen hamit, chondrodit och klinohnniit hllr voro re- 
presenterade och upptr&dde tillsammans, ett f5rhallande som har 
sin raotsvarighet endast pa Yesav och vid Tilly Foster jern- 
grufva i staten New York. 

Ehnra det ganska vidlyftiga materialets nndersdkning, hvilken 
koramer att omfatta sav&l dess geometriska som fysikaliska och 
kemiska sidor, &nnu ej kr afslutad, anser jag mig dock redan nu 
bora i stdrsta korthet framl&gga resnltaten af den rent kristallo- 
grafiska andersdkningen till tjenst fbr dem, som fbrv&rfvat stuffer 
€Uer sviter af de ganska mycket spridda mineralen, hvilka redan 
fnnnit sin v&g till talrika sav&l in- som ntlftndska samlingar. 

Sasom redan Hr n&mndt, fbrekomma de tre mineralen till- 
dammans och Uro hvarandra sa lika, att de stundom endast genom 
m&tningar kunna skiljas fran hvarandra. Efter nagon Ofning 

* Oco). Foren. Fdrh&ndl. Bd 13, sid. 583. Protokoll frin motet den 5 
nov. 1891. 


Digitized by VjOOQ IC 

424 Hj. sjOgrbn: humitmineral frIn nordjiabsen. 

kan man dock t cdlmdnhet ganska l&tt redan pa kristallernas 
habitus skiija dem at. Da tva af dem fbrekomroa pa en och 
sampia stuff, sasom stundom &r fallet, kan man iakttaga, att det 
ena mineralet tilihdr en yngre generation &n det andra; sa &r 
ix>rhallandet mellan humit och chondrodit, da humiten f5rekom- 
mer i helt sma kristaller anvuxna pa st5rre kristaller af chon- 
drodit. Detta CSrhallande &r af synnerligen stort intresse, enftr 
det mOjligen kan gifva anledning till det antagandet, att den 
olika kristallformen hos dessa mineral kan bero derpa, att likar- 
tade eller nUra likartade substanser utkristalliserat i olika form 
under olika yttre omstS,ndigheter. ^ 

De tre minenilen fSrekomma i allroHnhet i kristalHseradt 
tillstand i kristatlindivider, som variera fran 1 mm till 3 cm i 
storlek. Det har icke varit fSrenadt roed nagon svarighet att 
urd^t .gaoska ri):haltiga material, som statt till mitt fbrfogande^ 
utvalja kristiiller t&mpliga f5r goda och skarpa m&tningar. Af 
de tre^mineralen &r chondroditen det ojemf&rligt vanligaste, medaor 
h^uait och klinohumit Uro relativt s&llsynta. 

: Stvad den geometriska utbildningen angar, visa mineralen 
en , sadan rikedom pa former och typer, att Nordmarksfbrekom- 
ste0 i detta afseende icke star efter de fdrut bekanta f5rekoai- 
sterna , Vesov och Tilly Foster och vida dfvertrftffar Kafvel- 
torpstbrekomsten. sasom af de h&r nedan gifna karakterittikema 
fraipgar. ^ristallema &ro hftr hftnf^rda till de grundformer, som 
uppstaldes af y. Rath for den vesuvianska humiten och hvilka 
accepterats Jlfven af Hintze i hans »Handbnch>, bd 2, s. 370. 

A. Humit. 
Foljande 19 former hafva iakttagits: 

-4(001) oP . B (100) ooPoo . C (010) oolPoo 
(120) coP2 . J (110) ooP .Jo (320) oopf 

' Hartill f&r jsg tilll&lle &t€TkoiDin& vid redogdrtlteo for den kemUkt nn- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. p5rbn. p5rhandl. N:o 145. Bd 14. Haft. 6. 425 

t (Oil) ^cx> . J t (013) JPoo . J t (015) iPoo 

e (101) Pco . 4 « (102) iPoo . \ e (104) JPoo 

n (111) P . J n (113) JP 

r (122) P2 . i »* (124) iP2 . J r (126) JP2 

i r (128) JP2 . J r (1 . 2 . 10) JP2. 

Tvillingskristaller med |e (107) sasoro tvillingsplan f5re- 

Desse 19 former aro samtlige forat bekanta fran den vesa- 
vianska humiten, hvilken dessutom bar ^nnu nagra former att 
uppvisa. Till gestalten aro kristallema fran Vesuv och Nord- 
marken hvarandra ganska olika. Nordroarkskristallerna &ro till 
sin habitQs 5fvervilgande pyramidala eller linsforroiga och ^-zonen, 
hvars starka atveckling hoB Vesuvkristallerna ofta ger dessa ett 
parallelipipediskt ut8eende,ar hos Nordmarksmineralet f6ga ntveck- 
lad. En annan olikhet ar, att tvillingskristaller, som hos Vesuv- 
humiten ftro vanliga, hos Nordmarkskristallerna mera silllan fdre- 

Deremot fdreter Nordmarks-humiten en stor likhet med de 
af mig f5rat beskrifna hamitkristallerna fran Ladugrufvan a 
Gasgrufvef^lltet, ehuru de senare icke hafva att uppvisa sa stort 
antal former som de f5rra. £n vHsentlig olikhet bestar dock 
deri, att den f5r Nordmarksmineralet sa karakteristiska och aldrig 
felande pinakoiden C (010) icke &r observerad pa kristallema 
fran Ladtigrufvan. Likaiedes Hr OfverenssUlmmelsen stor med 
hamiteh fran Tilly Foster N. Y. Det ar af specielt intresse, 
att dessa tre forekoraster, Nordmarken, Ladugrufvan och Tilly 
Foster, i morfologiskt afseende visa sa stor 5fverensstllmmelse 
sins emellan, enilr &fven paragenesen vid dessa tre magnetit- 
grofvor i det hela erbjuder manga likheter. 

En stor del af kristallema fran Nordmarken hafva tillatit 
goda vinkelm^tningar och en jemfbrelse meltan dessa och de 
raatningar af humiten fran Vesuv, som v. Rath meddelat, har 
gifvit vid handen, att dessa fbrekomsters vinkeldimensioner mycket 
nara ofverensstamma. Oaktadt saledes kristallema fran dessa 

Digitized by VjOOQIC 

426 HJ. sj5oren. humitmineral frAk nordmarken. 

hvarandra 8a olika f^rekotnster visa stora olikheter i habitus 

och formutveckling, sa Uro dock deras axelkonstanter hvarandra 

ytterst narstaende. 

Det vigtigaste rorande Nordmarkshumitens morfologi kan 

samroanfattas salunda: 

l:o. Kristallernas habitus bestftmmes af formerna A (001) . 
C(OIO) . ir(126) . Jr(128), hvartill koinma talrika un- 
derordnade och nagra s&llsynta former. Tyillingsbildoing 
eger rum efter \e (107), men ar relativt sallsynt. 

2:o. Till forroutbildningen dfverensst&mma de mest med kri- 
stalleroa fran Ladugrufvan och Tilly Foster N. Y., men 
afvika i samma afseende betydligt fran dem fran Vesuv. 

8:o. Deremot kommer Nordmarksmineralet till sina axeldimen- 
sioner det fran Vesuv synnerligen nara och sadana kri- 
staller, som tillata skarpa msltningar, visa stor konstans hos 

B. Chondrodit. 
F5ljande former firo iakttagne: 

^(001) oP . B (100) ooPoo . C(OIO) ooPoo. 

t(012) JPoo. 
+ i?(101) -Poo . +j€(103) 4Poo . +J^(105) 4Poo. 
-i?(I01) +Poo . -li?(I03) +JPoo . 4e(l05) +iPoo. 
+n(lll) -P . +iw(113) -JP . + M115) 4P- 

-n(Ill) +P . -In (112) +iP . -Jn(Il3) +JP . -i»(Il5) + 4P. 
+ r(121).2P2. +ir(125) -JP2. 

-Jr (123) + §P2 . -\r (l27) + ?P2. 

+ m(321) -3Pf . +Jm(323)-P|. 
-m (321) + 3P| . -Jw (325) + f Pf. 

+ M327) -f Pf . -h tJ^*^ (3 . 2 . 11) -i\Pi. 
-iZ(212) -hP2. 

Af dessa 29 former aro f5ljande 6 nya fdr chondrodit neiu- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. fOren. fObuandl. N:o 146. Bd 14. H«ft. 5. 427 

4« (112) . + Jn (115) . 4n (Il5) . \tn (327) .^m(3.i. 11) 

Dessa nya former f5rdela sig pa de tvenne serierna n och 
m pa ett i h(5g grad lagbundet sUtt. n-serien, af hvilken fdrut 
± n och + Jn aro kanda, kompletteras nu ined ±\n. Den nya ytan 
-1m star deremot utanfSr den vanliga lagbundenheten, 8om beher- 
skar pyramidytoma, enligt hvilken parametrarne ftro proportionella 
med de in versa udda talen. Hvad m-serien betraffar, voro forut 
±m, +im och -Jm bekanta. Bartill komnia nu -h^w och 
+ |i^m. I denna serie fattas 3.nna -Jm for att serien skulle vara 
atan lacka, men denna form har ej kannat iakttagas pa nagon 
af de undersdkta kristallerna. Dock &r det antagligt, att den 
skall finnas. m-serien har saledes pa Nordmarkschondroditen att 
uppvisa ett led mera Hn den f5r chondrodit i allmslnhet sa karak- 
taristiska r-serien. De vertikala parametrarne i dessa bada serier 
f5rhalla sig sasom de inversa v&rdena af de udda talen I, 3, 5 
o. s. v. Men medan i r-serien 1 och 5 tillhora de positiva och 
3, 7 de negativa qvadranterna, sa ligga m-seriens 1, 5 i nega- 
tiva, 3 och 7 i positiva qvadranter. Den nya ytan -JZ(212) fir 
afvenledes af intresse genom sin lagbundenhet. Densamma bildar 
i^rsta ledet i en ny serie af orthodiagonala hemipyramider, Z- 
serien, hvars ytor skSra axlarne a och b i t^rhallandet 1 : 2. 

Som bekant visa axelafskfirningarne hos de ofriga »serierna» 
f^ljande relation: 

r-serien a : b = 2 : 1 

n ^ =1:1 

m > =2:3; hvartill nu koramer 

I ^ =1:2. 

Kristallerna hafva i allmftnhet en utpregladt monoklin ha- 
bitus, hvarigenom de ganska ifitt skiljas fran hnroitkristallerDa. 
Likvfil opptrfida en del former sa, att positiva och negativa ytor 
motsvara hvarandra, sasom af ofvanstaende fbrteckning pa ytorna 
synes. De former, hvilka upptrfida med rhombisk symmetri, &ro 
i allm&nhet de som tillhOra e- och n-serierna. Deremot upp- 

Digitized by VjOOQIC 


tr&da de former, soiu tillh5ra r- och m-seriema, 8a ait positiva 
och negativa former alternera (»humithemedri»). 

Da, sasom pa nagra af de undersdkta kristallema ar fallet, 
samma ytor af r- och m-serierna antr&fiiBiA bade i de positiva 
och negativa qvadrantema, sa Hr detta endast skenbart och 
beror pa en* polysyntetisk tvillingbildning efter A^ hvilken ar 
r&tt vanlig, synnerligen hos de stdrre kristallema och ger sig 
tillk&nna genom horisontel streckning, sarskildt inom ^-zonen. 
Andra tvillingbildningar Uro ej iakttagna. 

Af de ofvau upprHknade formema &r det egentligen pina- 
koiderna A (001) och C(010), samt «- och r-seriens ytor, som 
gifva kristallema deras habitus. Ytoma af n- och m-seriema, 
liksom ocksa af o- och t-serieraa, &ro relativt underordnade. 
Uvad kristallernas formutveckling betrftffar, kan man urskilja 
sadana, som aro tjockt tafvelformiga genom f&rherskande basis 
^(001); sadana som &ro tjockt tafvelformiga genom stark nt- 
veckling af C(OIO), mellan hvilka typer sasom en 5fvergangs- 
form star de med parallelipipedisk utveckling, genom att A och 
C halla hvarandra i jemvigt och ^-ytoma samtidigt &ro starkt 
Qtvecklade. Det fir dock klart, att mellan dessa typer inga 
skarpa granser knnna dragas. 

Hvad utbildningsformerna betr&ffar, n&rmar sig chondroditen 
fran Nordmarken raest den af £. »S. Dana beskrifna fran Tilly 
Foster N. Y. Kristallernas habitus ftr ofta densamma och Sfven 
hvad de upptrfidande ytoma betr&ffar kan man spara sl&gtska- 
pen mellan dessa fbrekomster. Salunda &ro dessa bada fynd- 
orter de enda, som uppvisa domerna + j€ (105) (l05), hvilka 
fr&n andra lokaler endast firo kfinda sasom tvillingsplan. En 
annan likhet med Tilly Foster-kristalleraa &r, att tvillingsbild- 
ningen fSrsiggar polysyntetiskt efter .^(001), medan andra tvil- 
lingslagar saknas. 

Fran Kafveltorpschondroditen skiija sig Nordmarkskristallema 
dels genom olika habitus, i det att t. ex. C(010) i regeln dr 
vida mer ntvecklad hos de senare, deb derigenom, att Kafvel- 
torpskristallerna i flertalet fall aro tvillingar eller trillingar med 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. F5UUC. FORHAKDL. N:0 145. Bd 14. Haft. 5. 4^9 

y gasoni tvillingsplaD, medan denna tvillingslag hoft kristallerna 
Iran Nordmarken icke &r iakttagen. Med kristatlerna fran 
Vesuv erbjuda de (Van Nordmarken ej heller synnerligen stora 

Vid fullstflndig genomro&tning af 12 kristaller bar det visat 
«ig, att axelkonstantema sta sa nftra den Vesnvianska cbondro- 
ditens, att uppstHllandet af ett skildt axelsystem knappast kan 
med s&kerhet gdras. 

En sammanfattning af ofvanstaende ger vid handen: 
l:o. Kristallerna fr&n Nordmarken Aro ytrikare An cbondrodit 

fran nagon annan hittills beskrifven t^rekomst. 
2:0. Kristallerna f^rete i sin utbildning de storsta likheter med 

dem fran Tilly Foster N. Y., men skiija sig pa flora sAtt 

fran de vesnvianska och dem fran Kafveltorp, specieit be- 

trASande tvillingsbildningen. 
3:o. I vinkelvArden och axelkonstanter 5fverensstAmmer mine- 

ralet ganska nAra med det fran Vesuv. 

C. Klinoliumit 
Pa kliuohumiten bar iakttagits fdljande former: 

^(001) oP . C(OIO) ooPoo. 

e (101) -Poo . +1^(103) -JPoo . +j€(105) 4P00 . 

-« (101) +P00 . 4«(103)+JPoo . 4«(105) +|Poo 

-^(107) +^Poo. 

V V V 

. » (012) JPoo . i»(014) 4Poo . li(016) JPoo. 

r (121)-2P2 . J»-(125) -JP2. 

-Jr(l23)+§P2 . -tr(T27) 

+ fP2. 

+ 4r (129) -JP2. 


+ i« (113) -JP . +tn(115) 4P . +in(117) -^P. 

-Jn(Il3) + iP . -J«(115)+JP. X117)+jP. 


jemte mdjligen nagra andra. 

Digitized by VjOOQIC 


Dessa 26 former aro samtliga fdrut bekanta fran kliDo- 
hamit fran Vesov, hvilken deflsutom frainvigar ytterligare nigra 
aodra. Anmarkningsv&rdt &r, att kKnopinakoiden C{010) icke 
ft^rekommer pa de vanliga Nordniarkskristallema; denna yta ir 
endast fannen pa ett par kristaller af sirskild typ. Tvillings- 
bildning efler -^ (103) fSrekommer; deMOtom polysyntetisk 
tvillingsbildning efter A (001). Tvillingskristaller &ro dock ej sa 
allin&nna som hos roineralet fran Vesav. Till sin typ paminna 
Nordmarkflkristallema mest om dem fran Vesav och likna vida 
mindre dem fran Tilly Foster, som beskrifvits af £. S. Dana. 
Fran dessa skiija sig Nordmarkdiristallerna dels genom fran- 
varon af C (010), dels derigenom, att ^zonen, hvilken pa kristal- 
lema fran Tilly Foster trader starkt tillbaka, pa Nordmarks-mine- 
ralet ar mera ntvecklad. 

Kristallema hafva alltid en atpregladt monokliti habitos; 
sasom af den anf5rda formtabellen framgar, &ro ytoma af ^- och 
R-seriema lika fordelade i positiva och negativa qvadranter, 
hvaremot r-seriens ytor f^rekoroma altemerande i de positiva 
och negativa qvadranterna. Detta &r fullt i enlighet med for- 
hallandet hos kristallerna fran Vesav. 

Klinohumitkriatallerna skiljas latt frdn humiten pa den 
monoklina symmetrien och frdn ehmdroditen genom frdnvaron of 
ytan C(OJO) och starkare tUveckling af yioma af scrien t. 

De klinohumitkristaller, som statt mig till bods for mat- 
ning, visa sig ej fallt sa regelbandet utvecklade, som homitena 
och chondroditens kristaller, i det att dabbia bilder ofta f5rekommit 
hos manga ytor samt andra stdmingar i kristallbyggnaden afven 
iakttagits. Det &r antagligt, att detta sammanh&nger med den 
polysyntetiska tvillingbildningeu hos mineralet. 

Likval kan man s&ga, att kristallemas utbildning &r val 
tillfredsst&llande, och m&tningarne angifva inga stdrre afvikel- 
ser fran de axelkonstanter, som ber&knats f5r det vesavianaka 

Det for klinohamiten karakt&ristiska kan i storsta korthet 
sammanfattas salanda: 

Digitized by VjOOQIC 

QEOL. f6REN. FORUANDL. N:0 146. Bd 14. H&ft. 5. 431 

l:o. KlioofaamiteD fran Nordmarken uppviBar minst 26 former, 
hvilka Ofverensst&oima ined de fbrut bekanta; tvillingbild- 
ningen likaledes. 

2:o. Till habitus n&rma sig kristallerna meat dem fran Vesav, 
mindre de fran Tilly Foster. 

3:o. Axelkoostantema Ofverensst&iuroa likaledes med Vesuv- 
mineralets, men vinkelv&rderna &ro ej sa konstanta soni 
bos hamit och chondrodit, sanDolikt till fdljd af polysynte- 
tisk tvillingbildning. 

Vi vilja no endast till&gga nagra ord om niineralens fdre* 
komst, paragenes och omvandling. Samtliga huiQitmineralen 
torekomma i magnetiteii antingen i derba massor eller ock i 
sprickor eller halruni, soro sedan fyllts nied dolomitisk kalkspat. 
De mest karakt&ristiska f51jeslagarne aro, dels en vackert kri- 
stalliserad, i friskt tillstand ljusgr5n till grasgr5n tremolit, hvil- 
ken dock niest Hr ganska omvandlad, saint en likaledes kristalli- 
serad ripidolit-liknande klorit-art. Kristalliserad magnetit ar 
vanlig med hamit-mineralen. 

Samtliga humitmineralen visa stor benagenbet till omvand- 
ling och dfverga da till en askgra, vaxglllnsande serpentin, som 
under mikroskopet visar sig besta af en hopfiltad massa af fina, 
dubbelbrytande tradar. Oaktadt denna omvandling bibehalla kri- 
stallerna sin glans, sa att Hfven de serpen tin iserade kristallerna 
ofta llro fullt m&tbara; endast en obetydlig afrundning hos kan- 
terna atf5ljer omvandlingen i detta stadium. Denna kan dock 
fortga Unnu vidare, till dess att kristallerna omvandlats helt och 
hallet i dolomitisk kalkspat.^ 

Afven de atf^ljande mineralen omvandlas; det ar redan ofvan 
namdt, att tremoliten likaledes undergar en serpentiniserings- 
process. Ofta har man dessutom tillfSllle att iakttaga, att den 
dolomitiska kalkspaten ofvergar till en amorf serpentinmassa. 

Denna lamma omvandling ar afven af Dana iakttagen vid Tilly Foiter. 

Digitized by VjOOQIC 

432 uj. sjOorek. humitminsral frAk nordmarkkn. 

Med kan saiuDda i en och gamma stuff hafva 8eq)entiD, soni 
uppstatt dels genom omvandling af humit-mineral, deUaf tremolit 
och af dolomit. Dessa tre slag af serpeDtin skiljas lUtt, &fyen 
da ej de ursprungliga kristallformerna finnas bevarade, pa dera« 
olika stroktur i slipprof. 

Till dessa intressanta omvandlingar, hviika ntgdra ett sar- 
skildt stadiara, ftmnar jag aterkomma framdeles i sammanhang 
med den kemiska undersdkningen af mineralet, hvilken fifven at- 
str&ckes till omvandlingsprodukterna. 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. F5RBN. F5RHAHMi. N:0 Uh. Bd U. Hift. 5. 432 

Om Terdenfl nikkelproduktion og cm konknmiBce^betin- 
gelsenie mellem de norsk^ og de udenlandske nlkkel- 



J. H. L. VooT. 

Norge udniaerker sig, savidt man kan slutte af de hidtil 
kjendte fund, ved at viere det nikkelrigeste land i Europa; sam- 
tidig ma dog ogsa papeges, at de norske ligesom ogsa de sven- 
ske Dikkelforekomster med heosyn til prodaktioDsevne er oDder- 
legne de ny-caledonske og de canadiske felter, hvilke to sidste be- 
gyndte af spille rolle pa verdensmarkedet i 1876 — 78 (Ny-Cale- 
doDieo) og 1887 — 88 (Canada). — Under de florisante konjunk* 
turer i den f6rste halvdel af 1870-arene indtog bergverksdriften 
pa nikkel i vort land en meget fremskudt stilling, idet brntto- 
indt^gten ved samtlige norske nikkelverk i et par ar (1875 og 76) 
endog gik op til orokring 3 mill. kr. ariig. Efter det kolossale 
i 1877 og 78 indtradte prisfald matte de fleste norske nikkel- 
verk indstille sin virksomhed; enkelte bar dog stadig boldt sig 
oppe, og selv under de mest trykkende konjankturer i de sidste 
15 ar bar den norske nikkelproduktion kun et enkeit ar sunket 
under 80 tons nikkel arlig (reduceret til indhold af metallisk 
nikkel i de erboldte grube- og hytteprodukter). For tiden star 
man lige over for et vendepunkt i nikkelindustriens bistorie, idet 
der er kommet en ny storre producent (Canada) pa markedet, 
samtidig med, at man ogsa venter et tiltagende ferbrug (ved nik- 
kelstal); dels af disse grunde og dels fordi de i de senere ar op- 

Digitized by VjOOQIC 


dagede betydelige canadiske Dikkelforekomst^r i luineralogisk og 
tildels ogsa i teknisk-dkonomisk henseende blir at sidestille med 
de norske, vil et overblik over verdens vigtigste nikkelforekom- 
ster nu kunne vsere pa sin rette plads. 

Nikkelertaeme kan i mineralogisk, savel som i teknisk hen- 
seende — til med ogsa i geoiogisk og kronologisk — deles i tre 
Btore hovedgrapper, nemlig: 

A. Araeneriser: kobbernikkel (elier rOdnikkelerts, nickelin, 
NiAs, med 43.6 % Ni); cloanthit (elier hvidnikkelkis, arseunik- 
Reikis, NiAsj, med 28.2 % Ni); nikkelglans (arsennikkelkis, gers- 
dorftit, NiAs^.NiSj, med 35. i % Ni; desuden antimonnikkeikis, 
uilmannit, NiSbj . NiS,, med 27.4^ Ni); videre nikkelholdig ar- 
senkis og flere yderst sjeldne nikkel-arsen- elier antiraon-forbin- 

B. Suljidertser : nikkelholdig magnetkis elier svovlkis, vi- 
dere jemnikkelkis (med »gannarit>), polydymit og raiilerit. 

C. SilikaterUer: diverse ikke krystalliserede vandholdige 
nikkeloxydul-magnesia-silikater, undertiden ogsa med noget ler- 
jord og jernoxyd elier oxydul, af hQist vekslende nikkelgehalt 
(fra 5—40^ NiO), som bar iaet en rsekke forskjellige navne: 
gamierit (opkal^t efter den franske ingenidr Jules Garnibr, som 
i 1865 opdagede den bekjendte ny-caledonske nikkelerts); noa- 
meit (efter Noumea, hovedstaden pa Ny-Caledonien); videre gen- 
thit (Oregon), nikkelgymnit (Texas), rewdanskit (Ural), piroelith 
(Malaga), schuchardtit (Schlesien), alizit osv. 

Den for et par ar siden opdagede uikkel-jern-legering awa- 
ruit (med 68 % Ni) pa Ny-Zealand er sa sparsomt tilstede, at 
den kun bar theoretisk interesse; det samme gjsBlder ogsa den 
lille nikkelgehalt, som stadig pavises i olivin, serpentin og ba- 
siske eruptiver. — Derimod ma: 

D. De ved mange hytteverk faldende nikkelholdige mellem'- 
produkter ^ (saerlig nikkelspeise fra kobolt-, bly-s5lv- og kobber- 
verk; nikkelrige slagger, f.ex. fra kobberraffination ; nikkelhol- 

' Se herom f.ex. en artikel i Berg- and bottenm. Zeit. 1891, t. 269. 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. fOren. fOrhahdl. N:o 144. Bd 14. Hftft. 5. 485 

dige jerasuer, osv.) tilltegges nogen teknisk betydning, idet disse 
prodakter gjerne afhandes for videre l^handliag til nikkelraffi* 
nationsverk. Hvor roeget nikkel der pa denne made bringes pa 
markedet, bar man ingen statistik orer; efter temmelig flygtigt 
skjdD, baseret pa iagttagelser under besdg ved fiere af de vig* 
tigste tyske bergverk — Freiberg og Glausthal (speise), Oker 
(raffinationsslag og speise), Mansfeld (jemsu) — skulde jeg ansia, 
at der af raelleroprodukterne for Tysklands vedkommende ud- 
bringes henimod 50 tons metailisk nikkel arlig. I de Forenede 
Stater falder tilsvarende produkt kun ved et par verk i Montana 
(La Motte, Bonne Terre). — I sum for den hele verden udvin- 
des af disse meilemprodakter neppe over 100 tons nikkel arlig. 

Vedrdrende nikkelertiemes geologkke optrooden kan i 
korthed indskydes, at araenerUeme for den vaesentligste del h6rer 
hjemme pa ertsgaoge — dels pa egentlige nikkelerta-gange, 
typas Dobschaa i Ungarn; dels pa >Kobaltriicken»-gange, typas 
Rkchelsdorf-Bieber; anderordnet ogsa pa sdlv'-visrouth-kobolt- 
gange, ex. Schneeberg, og pa normale bly-s5lv-gange, typus Frei- 
berg, Claasthal. Nikkelholdiff magnetki$ raed ledsagende mine- 
raler (kobolt- og nikkelholdig svovlkis, kobberkis, ondertiden jern- 
nikkelkis, polydymit og raillerit, titanjem, rent anderordnet ogsa 
platinmineral) derimod er, som i min foregaende og naest foregaende 
afhandling ntermere udviklet, omtrent uden undtagelse bundet til 
basiske eruptiver, saerlig norit (ex. de talrige forekomster pa den 
skandinaviske halv5, i Canada, Piemont osv.), hvor den nikkel- 
holdige kis ma opfattes som et magmatisk udsondringsprodakt. 
Off endelig ma de overalt eller i alle fald kan roed aldeles uvse- 
sentlige undtagelser i serpentin (ex. i Ny-Caledonien ; Oregon; 
Nord-Carolina; Texas; Frankenstein i Schlesien; Rewdinsk i 
Ural, osv.) optraedende ^armmVgange forklares ved lateralsekre- 
tion (cfr. fremstiiling af Stbrry Hunt, F. W. Clarkb raed 
flere). Yedr5rende det sidste kan sterlig papeges, at gamierit 
inden alle de ovenna&vnte felter ledsages af typiske sekundaer- 
dannelser, som f.ex. opal, halvopal calcedon med chrysopras 

Digitized by VjOOQIC 


(o : nikkelholdig calcedoD, fra < f.ex. Frankenstein i Schlesien ofr 
fra Oregon), et merakamlignende bvidt magnraiasilikat (Ny-Cale- 
donien), brucit, magnesit, jernokker 08v.; savel pa Ny-Galedonien 
8om ogsa i Oregon, Nord-Carolina og Texas bar man endvidere 
pavist en forboldsvis ikke ubetydelig nikkelgebalt (ofbest O.i — 
0.3 % NiO) i den serpentin eller enstatit-olivin-fels, soro adgj5r 
gamieritgangenes sidesten (tnodersteu). Videre kan ogsa frem- 
hseves, at gamieritgangene inden alle de ovennaevnte felter — 
Ny-Caledonien, fleresteds i de Forenede Stater^ desuden i Tysk- 
land og Ural — optraeder i kombination med forekomster af 
kronijemsten,^ som undertiden iedsages af nikkelsmaragd, og som 
ligeledes er et sekundaerprodukt; pa Ny-Caledonien ba,r man ogsa 
patraffet det typiske sekandaermineral koboltmanganert^ (asbolit 
eller asbolan). — (Videre om Ny-Galedonien se »tillaeg»). 

Hiatorlk.^ Elementet nikkel blev opdaget i 1751 af den 
svenske cbemiker og bergmand Cronstedt, som paviste vort 
metal i kobbernikkelerts;' i 1776 fandt den svenske bergmand 
EngstrQm nikkel i chinesisk packfong,* og omkring 1780 vidste 
man, at nikkel i temmelig rigelig msengde indgik i de navnlig 
ved de sachsiske blafarveverk nser Schneeberg ophobede speiser 
(>Kobaltkdnig>) fra smaltefabrikation. Praktisk anvendelse fik 

' Tilivareode forholde m5der vi ogs& i Rdroe-diitriktet, hvor vi bar krom- 
jernsten optraedende i terpeotin med en liden nikkelgehalt (0.2 — 0.4 %), og hyor 
naa ogt& hur fandet et tyodt gsrnierit-overdrag (med 5.46 % NiO), gjennemtiet- 
tende klsebersten, der ligeledes holder lidt nikkel; se sfh. af Chb. A. MOnster, 
Archiv f. mathero. og naturv., B. 14. 

' PI grand af dette minerals kobberrode farre troede roan i gamle dage 
ved de sachsiske bergrerk, hvor det forekommer nogenlnnde hyppig» at det var 
en kobbereris; ved smeltningeme fik man dog ikke noget kobber, det skolde 
folgelig viere forbexet, bvoraf navnet >Knpfernikkel>; >Kobalder> og >Nirke1» 
var bensevnelser p& trold og nisse. 

' Oplysninger om nikkelindnstriens historie indtil midten af dette &rb. vi) 
man finde i B. G. Brbdbebos afb. >0m nickeltillverkning, och tillgodogorande 
af nickelbaltig magnetkis fr&n svenska grnfvor> (Metallargiska anteckningar, (>te 
hefte, 1868). 

* Denne legering — med omkring 40 % kobber, 15 % nikkel o% Hb % sink 
og folgelig svarende til vort nysSlv — var allerede for et par tusind &r siden i 
brag i China. 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. fOren. pOrhanpl. N:0 144. Bd 14. H&ft. 5. 437 

dog nikkel fdrst ved begyDdelsen af dette arh., idet der i Schnee-t 
berg, efter initiativ af dr Gettkbr^ oprettedes en Dy8()lvfabrik, 
der sorn ramaterial anvendte de gamle >Kobaltk5Dig»-beholdniii- 
ger. Disae var dog nogenlande snart opbragte; roan matte f51ge- 
lig begynde p4 sArskilt grabedrift efter nikkel, og allerede et 
par decennier ind i dette arh. opdakkede i Tyskiand og Oster- 
rige-Ungam en hel del mindre nikkelgrnber (ex. Dillenburg i 
Nassau, med hytteanlaeg fra 1843; Dobschaa i Ungam, osv.). 

I 1838 paviste Bsrzblius, at magnetkis fra Klefva grube (i 
Smaland) — der tidligere var drevet pa kobber — indeholdt 
omkring S% nikkel; dette gav foranledning til smelteproces pa 
nikkel ved Klefva, sorn er den skandinaviske halv58 seldste nikkel- 
verk. — I begyndelsen af 1840-arene beskrev davserende profes- 
sor i metallurgi ved Kristiania nniversitet, Th. Sohebrbr (fbdt 
sachser; tidligere hytteinester ved Modams blafarveverk) det nye 
mineral »jemnikkelki8» (med 22 % Ni) fra Espedalen (Gausdal) 
og henledede samtidig opmserksomheden pa, at norsk magnetkis 
og svovlkis i alle fald undertiden fSrte en nogenlande betydelig 
nikkel- og kobolt-gehalt (se Nyt mag. f. naturv., B. 4, 1845). 
ScHBERER's afhandling gav for det fbrste stodet til Espedalens 
nikkelverk, som i slutten af 1840- og i beg. af 1860-arene blev 
drevet i stor skala, med arbeidsstyrke henirood 200 mand,' men 
som for5vrigt allerede blev nedlagt omkring ar 1855; videre med- 
forte bans unders5gelse ogsa igangsaettelse af Ringerikes nikkel- 
verk. ScHEERER havde allerede i 1837 analyseret en magnetkis 
>fra Modams omegn» og heri fundet 2.8 o % nikkel (se Nyt mag. 
f. naturv., B. 4, s. 95); denne kis skrev sig fra Ertelien grube 
— senere hovedgrube ved Ringerikes nikkelverk — som omkring 
ar 1700 havde vaeret drevet pa kobber, og hvor man i den f5rste 
halvdel af dette arhundrede havde et lidet vitriol- og r6dfarve- 
verk. ScHEERER opgav det ndiagtige findested til sin ven A. 
RoscHER, — som ligeledes stammede fra en sachsisk bergmands- 
familie, og som ogsa havde begyndt sin I5bebane som funktio- 

' Beityrer D. FoBBBS, i 1850-&rene forfiitter af flere mineralogiike o^ 
geologitke aflumdlinger vedrorende norske forholde. 

Digitized by VjOOQIC 


naBr ved Modums og Snarums blafarveverk, — der sa tog det 
endeiige initiativ til at bearbeide forekomsten pa nikkel. I slot- 
ten af 1850-areDe pabegyndte drift af Kragerd nikkelverks gru- 
ber (D. Forbbs, brddrene J. og T. Dahll), og under de h6ie 
konjunktorer i begyndelsen af 1870-arene blev i Norge grand- 
iagt en hel radkke nikkelverk. Sarotidig var ogsa nikkelprodok- 
tionen steget tenimelig betydelig ved nyanlaeg i Sverige, Tysk- 
land, Osterrige-Ungam, Italien og kanske endnu flere eoropariske 
lande; Norge var dog under denne periode verdens vigtigste nik- 
kelprodacerende land. 

Efter det ved opdagelsen af den ny-caledonske garnierit sted- 
fundne prisfald (1876 — 78) blev de alierfleste enropaeiske nik- 
kelverk nedlagte eller i alle fald stierkt indsknenkede; med 
mndt tal kan regnes, at Ny-Caledonien i arene fra 1877 eller 
1880 op til 1887 eller 1888 leverede «/,— % «f al den nikkel, 
som blev bragt pa markedet; endelig i de alleraidste ar synes 
den ny-caledonske uikkelpcodnktion at Bkolle bUve overflOiet af 
den canadiske. 

Tyskland og Oaterrige-IJiigam, der var nikkelindustriens 
oprindelige hjenilande, udinaarker sig saerlig ved nikkelarsenertser 
(Dobachau i Ungarn, Schladraing i Steyermark, Leogang i Salz- 
burg, Brixlegg i Tyrol, Schneeberg i Sachsen, RiecbeUdorf i ThQ- 
ringen, Bieber i Hessen), videre ved enkelte forekomster af nik- 
kelholdig magnetkis (Dillenburg i Nassau, St. Blasien i Schwarz- 
wald), hvorhos endelig ogsa nogle formentlig forholdsvis ubetyde- 
lige gauge af nikkelsilikat (pinielith) i den senere tid er bleven 
pavist ved Frankenstein i Schlesien. ^ Ved en flerhed af de oven- 
naevnte lokaliteter blev der drevet grubedrift' pa nikkel i perio- 
den fra omkring 1830—40 op til 1875—80; i de sidste ti ar 
deriraod bar, savidt det fremgar af de statistiske opgaver, ar- 
beidet ved de udelukkende pa nikkel drevne gruber vseret nsBSten 

* B. KosMANN. Berg- nod buttenm. Z«it. 1890, •. 111. 

' Herom henviset navalig tU en fremitilling af R. Flighkbb i Oatter- 
reiehitclie ZeiU. far Berg- and HdUenw., 1887, a. 68 og 80. (De fleste her 
meddelte opgaver over nikkel prodaktioo ved norake verk er altfor lave). 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. FORBK. FORHANDL. N:o 145. fid 14. Haft. 5. 439 

sldeles indstillet. — Desvserre er det ikke mnlig pa gruDdlag af 
den officielle statistik for Preussen (tidligere ogsa Nassau, Hessen, 
Churhessen), Sachsen, Osterrige og UDgarn at levere exakte op- 
gaver over den stedfundne nikkelproduktion ; under rubrikkeme 
for grubedrift star nemlig i regelen ikke malmens nikkelgehalt 
angivet, og i opgaverne over faerdig produceret nikkel (fira f.ex. 
nikkelraf6nerieme Iserlohn i Westphalen, tidligere drevet under 
det bekjendte firma Fleitmann k Witte, i de senere ar deri- 
niod som filial under det ny-caledonske »Le nickeU; Basse & 
Selve i Altena, Westphalen; Oberschleroa, Pfannenstiel og Mat- 
thes verk ved Schneeberg; Victoria hytte — Sagmyra-verkets 
filial — og Editha blafarveverk i Schlesien; Schladming i Steyer- 
mark; Brixlegg i Tyrol; Dobscbau og Losoncz i Ungarn ; B&ren- 
dorf naer Wien*) er ogsa medregnet nikkel fremstillet af impor- 
teret norsk, svensk eller ny-caledonsk malm og mellemprodukt; 
i enkelte statistiker er heller ikke nikkel og koboit holdt ud fra 

For at man dog kan fa nogen id6 om, hvad slags tal det 
dreier sig oro, skal vi, hovedsagelig efter de statistiske extrakter 
i Berg- und hUttenm. Zeit. (forkortet: BHZ) hidsaette nogle 
spredte opgaver: 

1862, Vaerdi af nikkel-hytteprodukterne (terningnikkel, 
nietallisk nikkel, nikkelsten og nikkelspeise) i det tyske rige 
469,482 Mark og i Osterrige-Ungarn 108,900 M. (efter BHZ, 
1890, 8. 288), — hvilket ved middelspris kr. 7 pr kg nikkel 
svarer til produktion stor 70—80 tons metallisk nikkel. 

1869, De sachsiske bl4farveverk leverede 1088 ctr nikkel- 
produkter roed 96,473 pund nikkelhold; Preussen 7,200 ctr nik- 
kelprodukter; Ungarn produkter med 133,600 pund nikkelind- 
hold; Salzburg 5,600 pund nikkelindhold; Baden 3,000 pund 
nikkelindhold (Norge og Sverige opfores samtidig til resp. 
60,000 og 120,000 pund nikkelindhold; produktion i de Ovrige 
lande ukjendt, — alt efter Wagner, BHZ, 1871, s. 339). 

* SlTidt vides er de sidttmevnte verk, dox med undtagelse af det allersid- 
•te, on nedUgte. 

Digitized by VjOOQIC 


Alt8a i Sacbsen og Osterrige-Ungarn 120 tons nikkelindhold og 
i Preassen 360 tons nikkelprodakter, antagelig a 50 ^ nikkel, 
giver i sum 300 tons nikkel. Heraf stammer dog noget fra 
malm eller hytte-mellemprodokt iroporteret fra den skandina- 
viske halvo; rest for Tyskland og Osterrige-Ungam antagelig 
omkring 200 tons. 

1869. Produktion af »nikkel og nikkelfabrikata>: 
Viegt. Vierdi. 

Preussen 8,685 Zollctr, 388,202 Thlr 

Sachsen 1,343 > 128,236 > 

Baden 376 ^ 18,800 > 

1870. Preussen 9,274 » 548,064 3 

(efter BHZ, 1871, s. 230 og 447). 

Efter Muspratt's tekniske chemi, B. 5, 1878, s. 478: 

I Preussen 1874 produceret 622 tons nikkelertser til vserdi 
91,849 Mark og 242.7 tons nikkelmetal (hovedsagelig af impor- 
teret nikkel-mellemprodukt) til vaerdi 2,401,030 M.; Sachsen 
1870 67 tons nikkelerts til vflerdi 384,708 M.; Baden 1870 18.8 
tons produkt til vserdi 54,000 M.; Osterige 1874 36,820 kg 
nikkel til vserdi 56,153 Gulden (Ungarn ikke medregnet). 

Leogaug grube i Osterige producerede 1874 156 tons malm 
indeholdende 37 tons nikkel; Schladming gruber gav samtidig 30 
tons meget rig malm; Dobschau 90 tons rig og 300 tons fattig 
malm (efter Badourbau), 

De sidste tal angiver ligeledes for Tyskland, Osterrige og 
Ungarns vedkommende i 1870 — 72 en produktion af metallisk 
nikkel stor omkring 300 tons, hvoraf antagelig 200 tons stam- 
mer fra indenlandsk malm. Ungarn synes at have vaeret den 
vigtigste producent af ra malm. 

VedrSrende Nassaus nikkelproduktion : i revier DiUenburg 
udvundet 1843—73 ialt 204,660 ctr malm til samlet vaerdi 
685,638 Mark; i tilgrsensende reviers 1840 — 84 malm til samlet 
sum 136,573 M.; hdieste produktion i gamle dage fandt sted 
i 1847, med belob 3.5 tons metallisk nikkel. (Efter BHZ, 1864, 
8. 58, og 1891, s. 59). 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. vQbxjs. fOrhandl. N:o U6. Bd 14. H&ft. 5. 441 

Pret^aen. Prodoktion af metallisk nikkel, ved Iserlofan 
(>na Le DickeU) og Altena, begge i Westphalen: 

1882 120.9 tons rent nikkelmetal 

1884 126.0 » 1 » 

1885 144.0 » » » 

1887 254.0 > » > 

naasten i sin helhed af udenlaDdsk malm; brydDiDgen af nikkel 
malm inden landets graense bel5b sig i 1885 til kun 10 Nitons; 
produktion i Osterrige i samme ar 137 tons og i Ungarn (1886) 
409 tons nikkelmalm (efter BHZ, 1890, s. 238) 

Efter overslag af R. Flechnbr, (1. c, O.Z. f. BHW, 1887) 
kan de tyske og dsterrigsk-ungarske pa arsenertser arbeidende 
nikkelgruber selv under gode konjunktarer nu neppe levere over 
60 tons metallisk nikkel om aret; medregnes ogsa de ved for- 
skjellige kobolt-, bly-sdlv- og kobberverk faldende mellempro- 
dnkter, kan udbyttet af malm fra Tyskland og Osterrige-Un- 
gam i de senere ar saettes til ikke over 100 tons metallisk 
nikkel arlig; sandsynligvis naes ikke engang dette bel5b. 

Ved de talrige til gabbro (oftest norit) bandne nikkelfore- 
komster i Norge^ og Sveiige^ bar man udelukkende havt at 

* De Donk« nikkelverk er: 

Espedalent nikkelverk (Gausdal); aolagt i slatten af 1840-lrene, drevet i 
•tor atil i Wg. af 1850-lrene; nedUgt 1855; lenere drevet 1875—1878. 

Ringerikes oikkeWerk, anlagt ca. 1850, drevet i stor stil i beg. af 1870- 
Irene, foreldbig nedlagt 1882, p&oy optaget i 1889. 

Kragerd (eller Bamle) nikkelverk, anlagt i ilntten af 1850-lrene, oedlagt 

Askim (eller Rom) nikkelverk (Smilenene), 1871—1877. 

Sigdal nikkelverk (Bntkemd), 1874—1877. 

Evje nikkelverk (Sieteradalen), drevet nden stans iiden 1872 eller 1873. 

Vierdalen nikkelverk (Skjaekerdalen, N. Trondhjems amt), p&begyndt 1876 
eUer 1880, indstillet hdtten 1891. 

Senjen nikkelverk, 1878—85. 

Nonis eller Hosanger gmbe (Hosaoger, neer Bergen), drevet liden 1883; mal- 
men exporteret eller tilgodegjort ved Hommelvikens extraktiooiverk, nser Trondkjem. 

Videre en hel del mindre gmber (ex. Glomd i Rakkestad, Svendal og Fro- 
knd i V&ler, alle ire i Sm&lenene; Hoi&t nier Tvedestrand; Mettel nier Aren- 
dal; Eiteijord i Beiern, Malo i Stegen, de to tidste i Nordlandt amt), bvorfra 
koD er bleven ndvnndet ganike lidet malm. 

' Klefva nikkelverk i Sm&land; efter 1838 drevet pi nikkel, med betyde- 

Digitized by VjOOQIC 


gj6re med nikkelholdig magnetkis og svovlkis nied kobberkis, 
undertiden ledsaget af jeranikkelkis. Nikkel-(4- kobolOgehalten i 
aldeles ren inagnetkis, altsa kis uden bergart, veksler ved de 
forskjellige gruber oftest mellem 2.5 og 5 ^ — enkelt^ stuffer 
fra mindre skjserp bar eudog leveret 7 — 11 % Ni(+Co), se fore- 
gaende afh.; — ved de fleste i noget 8t5rre skala drevne graber 
kan Ni( + Co)-gehalteii i ren kis saBttea til 3.5 — 4, op til 4.5 ^ 
bvoraf gjerne V^ — Vg — undertiden sa meget som V4 og om- 
vendt andetsteds ned til V12 — ^'l5 — erkobolt, restei> nikkel. 

Ved enkelte graber kan man udskeide noget »prima>-ki8 
med gehalt omkring 3.5 — 4 % Ni(+Co) eller endog noget derover; 
— exempelvis kan saledes papeges, at exporteret prima-malm 
fra en af vore bedste gruber (Flad i Evje) blev betalt (1877— 
83) efter gjennemsnitsgehalter 3.40, 3.5, 3.55, 3.^6, 3.73, 3.75, 
3.85 og 4.0s % Nif + Co); en nylig pa det metallorgiske labora- 
toriam ndf&rt gjeunemsnitspr^ve af prima-malm fra Maid (Nord- 
land) viser 5.6o ?( Ni + O.ei ^ Co og af sekanda-malra fra samme 
sted 2.04 S Ni + 0.16 9( Co; og fra den i foregaende afhandling 
beskrevne jemnikkelkis- og magnetkis-forekomst i Beiern (Nord- 
land) kan man endog fa malm med 5—7 % Ni; — hovedmassen 
af den norske, ligesom ogsa af den svenske kis er dog i sa hoi 
grad opblandet med bergart, at gehalten i selve smeltemalmen 
blir temmelig staerkt nedsat. 

Under de gode konjunkturer i begyndelsen af 1870-arene 
kunde man med fordel nedsmelte malm — forste og anden, til- 
dels ogsa tredie sort skeidemalro i blanding, — som i middel 
ikke leverede mere end O.7— 1 56 Ni(+Co) netto, o : fraregnet 
smeltetab, der med randt tal kan saettes til 10 % af det hele; 
malmens virkelige gehalt altsa O.s — l.i % Ni(+Co). 1 de senere 
ar derimod har man pa grand af de lave priser va&ret tvnnget 

Hg prodaktioD fra ca. 1860 op til 1878; arbeide i lidao skala til omkriog 1888, 
da verket nedlagdet. 

SIgmyra nikkelrerk (med Slattberg og Knao graber) i Dalarne, ligeledet 
drevet i betydelig akala fra oa. 1865 til 1878; nedlagt 1884. 

Videre et par graber og aogle sm& skjwrstenihytter (Rada i Skedevi, Oster- 
gdlland; L«nnd5rren i Herjedalen; Vik, Molnebo, Gladhammar ost.) 

Digitized by VjOOQIC 

eEOL. F()REN. FORHANBL. x\:o 145. Bd 14. H&ft. 5. 443 

til at indskraenke sig til de med hensyn til gehalt bedst sitae- 
rede grober og til her ogsa at anvende en nogenlunde skarp 
skeidning, hvad bedst illastreres derved, at ved de tre norske 
nikkeUsmeltebytter, sum nu er i drift eller bar vfieret i drift i 
den sidste halvdel af 1880-arene, er der af sinelteraalraen gjeii- 
nemsnitlig arlig bleven adbragt fra 1.4 op til 2 a 2.3 Ni( f Co) 
netto, ' ekvivalerende en virkelig gebalt stor I.55 — 2.50 %. 

Til naermere oversigt bidssettes efter den officielle, gjennein 
det statistiske centralbureau, ved prof. Hiortdahl, udgivne berg- 
verksstatistik (for arena 1865 — 88) og efter prof. Hiortdahl's 
sForsog til en norsk bergstatistik, 1851 — 75> (for perioderne 1851 
—55, 56—60, 61—65) en tabel over den i Norge efter 1850 sted- 
fandne grube- og hyttedrift pa nikkel (se nteste side). — I den offi- 
cielle statistik finder man, for arene efter 1865, skjonsrasessig angi- 
vet hytteprodukternes indhold af metallisk nikkel; da dog flere 
nikkelverk jaevniig bar undladt at raeddele tilstrsekkelige data 
vedrdrende procentindhold, er denne beregning noget usikker. 
For enkelte ars vedkommende — 1880, 1881 og 1888 — er 
nikkelindholdet, efter privat indhentede opiysninger, utvivlsomt 
ansat noget for lavt. 

For 1875 opgiver G. P. Schwbder (BHZ, 1878, s. 378), 
som den gang var chemiker ved Ringerikes nikkelverk, og som 
vistnok sad inde ined mindst ligesa indgaende kjendskab til den 
norske nikkelipdustri som det statistiske centralbareau, at nikkel- 
indholdet i de i Norge udvundne hytteprodakter samt i den ad- 
skibede malm bel6b sig til 270 tons — nikkelindhold i de i Sve- 
rige udvundne produkter 61 tons — hvortil for Norges vedkom- 

' Anopgjdr — forholdet mellem nedsmeltet malm og nikkelindhold i er- 
holdt g&nten med omkriog 50 % nikkel — frt enkelte verk viser slledet gjen- 
nemsnitlig netto gehnlt nikkel (fraregnet smeltetab): 1.4, 1.4, 1.46, 1.60, 1.63» 
1.78, 1.98, 2.04, 2.14 og 2!2 %; ved en grnbe malment gjennemsnitagehalt nden 
fradrag af tmeltetab = 2.25 % — Ved et i beg. af 1880-«rene i «tor ttil dre?et 
Yerk beldb den ndvandne nikkelgebalt nig til knn omkriog 1 %. 

Den officielle statistik kan ikke Isegges til basis for beregning af malmens 
gjennemsnitlige nikkelgebalt, idet tons nikkelindhold i de erholdte endeprodnkter 
er angivne efter skjon. 

Digitized by VjOOQIC 















a I CO 



^ ;; 

rH CO ^ 
lO CO X 
^ CO l> 


S 5 ?^ 

CO 1-1 Tj< 

t^ ^M »^ 

S 35 g 


gg ^' s 

?3 « 2f 

§S «o t--^ 


lA X t^ 

ov X 


a ss 

CO -*^ r^ 

2 S S 



CO oi 

o o 


1-1 (>J 

^ co^ -^ 
co" i~i oi^ 


S .. 8 

ii I 

fe s I 

g $ 

§ S 

g g 

s . 


s s 


§5 S ^ 

CO Q »C 

S S I 

ii e 

g - 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. F5BRN. FORHANDL. N:0 14&. Bd 14. Haft. 5. 445 
















8 S S : , , , 

'-' rill 

•i a « 


(M CO 


s § S 


« '^ I S S 35 

1-i ''^ «^ 

•^ kO 


s$ s i 

rS 1^ ©» 

rS CO 

g s i 








X X t* 

if; ^ ^ 

CO ^ as 

icT CO*" 

r- CO Oi 

tH 1-1 t* 

o o 

i s 

<M 1-i i-i 

O lO (N 

»H CO i-« 

O TJ4 C^ 

"^ i-T CO 


r>^ r^ c^ 

oT i-T co" 

»o ;: 

t- 2 

x c 



:s ^ S; 



^ s s 

*15 ^ § 

A $< CO 

% I s- 

S S 52 


















5 :2 E 
'2 "2 • 

04 D :S 



. Ai .^ Ai S 








Digitized by VjOOQIC 


meDde endnu kommer 32 tons Dikkelindhold i opfordret, meo 
endnu ikke tilgodegjort niahn. 

De forskjellige data for 1889 og 1890, for hviike ar den 
officielle statistik endnu ikke er publiceret, har jeg extraheret 
efter bergmesternes indberetninger; opgaverne for 1891 er hidsatte 
after privat indhentede oply8ninger. 

I den officielle statistik er gjennemsnitsgehait i adskibet 
malm — og for arene 1874 — 79 i udskibet skjaerstcn — ikke an- 
givet; ved den nederst pa tabellen staende, af mig udarbeidede 
kolonne over nikkelindhold i exporteret hytteprodukt og malm i 
sum har jeg derfor skjonmasssig, tildels baseret pa leilighedsvis 
indhentede oplysninger, mattet ansla exportroalmens gehalt (veks- 
lende mellem 1 og 3.5— 4 ?i); oftest har man udskibet den rige- 
ste malm og forsmeitet den fattigste. 

I Sverigea officielle statistik (Bergshandteringen, Commerce- 
coUegiets ber&ttelse) findes opgaver over udbrudt malm og pro- 
duceret skjaersten, nikkelsten og terningnikkel ved de svenske 
gruber og hytter (hovedsagelig Klefva og Sagmyra); efter mit 
eget kjendskab til produkternes gjennemsnitlige procent (se herom 
for Klefvas vedkommende ogsa Geol. Foren. F6rh., B. 9, s. 72 
og 220) har jeg rent skjdnsmaBssig beregnet tons nikkelindhold. 

Tons nikkelindhold i Sveriges nikkelproduktion; gjennem- 
snitiig arlig: 

1866-70. 1871—75. 1876—80. 1881—85. 1886—90. 

65-70 65—70 50 30-40 10—15 

Italien. I Val Sesia-dalen ved Varallo, beliggende ikke 
mindre end 1,500 — 1,980 m over havet, i Mont Rosas fjeldkom- 
plex, blev i slutten af 1860-arene og beg. og midten af 1870- 
arene drevet grube- og hyttedrift (gruber Cevia og Sella Bassa, 
med hytter Sesia, filial under Schneeberger blafarveverk i Sach- 
sen, og Scopello) pa forekomster af nikkelholdig magnetkis (se 
BHZ, 1877, s. 86), der savel mineralogisk som geologisk ndiag- 
tig ekvivalerer de norske og svenske. Efter Baboureau (Anna- 
les des mines, 1877) bel5b produktionen ved de to verk tilsam- 
men sig i beg. af 1870-arene til omkring 54 tons nikkelindhold 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. FORBN. fORHANDL. N:o 146. Bd 14. Hftft. 5. 447 

arlig. Efter private meddelelser af tyske bytteingeuidrer, 8om 
bar bavt bade ined de norske og de piemooUke verk at gjdre, 
er de sidste, selv om man ikke tager hensyu til de yderst van- 
8kelige transport betingeber, de norske betydelig anderlegne; alt 
arbeide er ogsa nu forlaenget iadstillet. 

I Spanien blev (efter 6. NoRDBNfiTRdMS fremstilling i Jern- 
kontoretfl Annaler, 1886, pi. 12) i 1871—77 udvundet lidt nikkel- 
malm; i 1875 440 tons malm, i de andre ar betydelig raindre; 
driften nedlagt 1877 eller 1878. — I provins Malaga fundet nogle 
aldeles ubetydelige 'gange af nikkelsilikat (pimelith, med 3.96 % 
Ni; BHZ, 1877, s. 188). 

RuBland. I naerheden af Rewdinsk i Ural bar man gjen- 
tagende gange fors6gt grubedrift pa nikkel-magnesia-silikat — 
rewdinskit, med 4.8 — 19.2 % NiO; — forekomsten sandsynligvis 
uden praktisk betydning (BHZ, 1876, s. 308; 1880, a. 423; 
1889, s. 171). I 1873 udvundet 47.4 tons malm; i de 3 forste 
maneder af 1877 fremstillet 4.9 tons metallisk nikkel, hvorefter 
arsudbyttet beregnedes til 40.9 tons nikkel. 

England, med Skotland, producerer inden rigets grsense 
intet eller i alle fald kun en fuldstaendig bagatel nikkelmalm, 
— i en liden grube Fod HiiTadag Cun Rhyl, i Wales, brudt i 
1882 38 tons og i 1883 49 tons malm, a 1.4 % Co og 0.7 % 
Ni, — men indtager alligevel i de senere tider inden nikkel- 
indnstrien en fremskudt stilling, idet udenlandsk nikkelnialm 
tildels rafQneres ved engelske nikkelfabrikker. De vigtigste af 
disse er: Kirkintilloch (naer Glasgow) i Skotland og Erdington 
(naer Birmingham) i England, begge filialer af det ny-caledon- 
ske »Le Nickeb og hovedsagelig arbeidende pa garnierit-malm; 
videre Vivian & 8on*s gamle, bekjendte kobber- og nikkelverk* 
i Swansea og Wiggings raffineri i Birmingham, det sidste hoved- 
sagelig eller udelukkende arbeidende pa importeret nikkelsulfid- 
malm og sten (garsten). 

* Dette firma forer sel? grnbe- og hyttedrift p& nikkel sivel i Norge (Sen- 
jen fra midten af 1870-&rene til grabens nedlseggelse ca. 1885, senere Evje 
nikkelverk) som i de sidste h ogs& i Canada; de anrigede mellemprodakter sendes 
til Swansea til videre bearbeidelse. 

Digitized by VjOOQIC 



Ogsa i Frankrige, hvor der aldrig har fandet sted nogen 
grubedrift pa nikkel, er, efler opdagelsen af den Dy-caledonske 
garnierit, blev aniagt flere nikkelraffinerier; fSrst Septemes ved 
Marseille (hvor man 1876 — 82 experimenterede i stor stil med 
smeltning pa »nikkel-rujem>) og Christofle^s bekjendte verk i St. 
Denis lige ved Paris (hvor man i slutten af 1870-arene frem- 
stiilede omkring 120 tons metallisk nikkel arlig), senere >Le 
Nickels* verk nser Havre. Ogsa ved kobberverket Eguilies (Vau- 
close, n£er Lyon) har man gjentagende gange arbeidet med nikkel 
(ved Pariserudstiilingen 1889 var herfra udstillet flere pr5ver med 
91—95 % nikkel, fremstillet ved bessemering efter Makers* 
proces). — Ifblge den offlcielle franske statistik (se Eng. k min. 
journ., 1892, I, s. 208) blev i Frankrige i 1889 fremstillet 330 
tons metallisk nikkel. 

Ogsa i Graekenland, Schweitz, Sardinien med flere ovrige 
europaBiske lande er pavist nikkelmalm, der dog aldrig har vaeret 
gjenstand for bergverksdrift. 

Den Ny-CaXedonske garnierit bestar, som det fremgar af 
hosstaende analyser, af SiOj, MgO, NiO og H.^0, med noget 
Fe^Oj, AljOj, osv., i meget vekslende forholde; saerlig kan nik- 
kelgehalten i aldeles ren garnierit ga fra 10 — 15 belt op til 40 
— 45 %. — Samtidig medtages ogsa et par analyser af de i de 
senere ar pa Ny-Caledonien fundne koboltertser. ^ 

n i e r 

i t. 

























Udplukket ren asbolit. 




SiO, .. 
CaO ... 


MdjO, . 





















' Efter JuLBS Garkier »M^moire sur les gisemenU de cobalt, de chrome 
et de fer k la Noavelle-CaUdonie.* Soc. des ing^nieon civil, 1887. 

Digitized by VjOOQIC 

6E0L. F5RBN. F5RHANDL. N:0 145. Bd 14. Haft. 5. 449 

Sora allerede tidligere berSrt, optrseder garnieriten pa Ny- 
Caledonien, under ledsagelse af calcedon, merskumlignende mag- 
nesiasilikat, jernokker og serpentinbrudstykker, pa uregelmsessige 
gange, som sadtter gjennem serpentin, og som med fuld sikkerhed 
ma forklares ved lateralsekretion. I begyndelsen taenkte man 
sig muligheden af, at garnieriten skulde vaere et forvitringspro- 
dukt (>gos8an», »outcrop8>) nser dagen af i dybet forhanden- 
Yserende arsen- eller sulfid-ertser; urigtigheden af denne formod- 
ning er dog i praxis bleven godtgjort derved, at man pa dybet 
aldrig har patruffet de sidstnaBvnte slags ertser; tvertom, gangene 
kiler »blindt> ud mod dybet. — Som det i regelen er tilfaelde 
med sekundserdannelser af den hidhorende natur, m5der man i 
de ny-caledonske serpentinfelter en talrig vrimmel af garnierit- 
gange, som lokalt kan vaere bade meget maegtige (op til 5 — 
10 m) og lange, men som samtidig ogsa udmaerker sig ved stor 
nregelmaessighed eller lanefaldhed. Efter opgaver, som under 
Pariserndstillingen 1889 blev mig velvillig meddelte af de offi- 
cielie kommissionaerer og ingeni5rer fra Ny-Caledonien, skulde 
roan pa (ien alt-i-alt kjende ikke mindre end 1,200 garnierit- 
gange (imines declaires»), hvoraf dog kun omkring 20 — 25 havde 
vaeret gjenstand for egentlig grubedrift;^ kun en enkelt gang, i 
Thio-distriktet, var fulgt ned til 100 rns dyb, de fleste gauge 
tabte sig allerede ved 25 — 30 m'« dyb. Hermed steramer ogsa den 
beretning, som DU Peloux giver i Genie civil (1885, referat i 
^Mineral resources of U.S.», 1885, under nikkel): efter den ved 
grubedriften vundne erfaring gar gangene ikke laengere ned end 
til 100 — 150 171, og selv dette dyb er meget sjeldent. 

Serpentinen, som er rigelig udbredt over den hele o (se det 
geologiske kart* i J. Garnier's »Geologie de la Nouvelle-Cal^do- 
nie>, fra 1867), dog saerlig i den NO-stre halvdel, danner pa Ny- 
Caledonien — n5iagtig som tilfaeldet er fleresteds i Norge, f.ex. i 
Roros-distriktet, — n5gne, lidet forvitrende kupper, som rager hdit 

* Samtidig Icjendte roan 300 koboUforekomster, hvoraf grubedrift p& 5. 
' Tillseg: Netop er ogsli udkommet > Carte g^ologiqne de la Noovelle-Cal^- 
doiiie>, af LouiS Pblaton, G^nie civil, 1891. 

Digitized by VjOOQIC 


tilveirs; de fleste nikkelgruber ligger derfor, hvad under Pariser- 
udstillingen 1889 illustreredes ved reliefkarter og fotografier, ander 
meget uheldige transportbetingelser, bade hOit over havet og 
langt (ra land. Gjentagende gange bar det haendt, at man bar 
bygget kostbare veie og tradbaner' til garnieritfund, som efler 
udseende oppe i dagen formodedes at vaere storartede; efter kort 
tids drift mod dybet bar dog malmen tabt sig, — og det hele 
anlaeg bar vaeret til ingen nytte. For at papege et bestenrt 
exeinpel kan (efter du Peloux) ncevnes, at alierede i 1883 blev 
samtlige gange i Canaia-Honailou-grappen indstillede, idet driften 
her ikke lonnede sig; senere bar man omtrent udelukkende holdt 
sig til Thio-distriktet. 

Savel med bensyn til geologisk optraeden sora til de tek- 
niske driftsbetingelser minder gam ieritgan gene levende om de 
norske kromjernstenforekomster i Rorosegnen. 

Selve arbeider-forboldene i den ucultiverede straffekoloni er 
alt andet end gunstige; de indf(>dte fra Ny-Caledonien og fra de 
nserliggende ny-bebridiske oer filer ikke det tunge grubearbeide; 
franske straffanger, som bar lov til at nedssBtte sig bvorsomhelst 
pa oer, men som ikke ma forlade samme, beskrives som dovne 
og fordringsfulde; og arbeidere fra de engelsk-australiske kolo- 
nier kreever meget h6i I5n. Cbinesere bar man af socialpoliti- 
ske bensyn (det >gule» sporgsmal) endnu ikke turdet indfore i 
storre maengde; derimod er man i den allersidste tid begyndt at 
benytte japanesere. 

Den rene garnierit holder oftest omkring 15 — 2{) % nikkel; 
pa grand af den stserke opblanding med serpentinbrudstykker, 
magnesiasilikat, calcedon osv. — hvilke mineraler pa grund af 
den naerliggende speciliske vaBgt ikke kan fjernes ved opbereduing 
— er dog gehalten i den endelig resulterende malm temmelig 
staerkt nedsat. I begyndelsen bed det, at selve skeidemalmen 
eller smeltemalmen gjennemsnitlig skulde holde 12 — 15^ nikkel; 
nu derimod lyder beretningerne altid pa adskillig lavere gebalter. 

' Efter >Le Nickel's > adstilliugsbrochiire, Paris 1889, var der til garnierit 
grnberne alt-i-alt bygget 50 km sporvei og 12 ibn trt\dbane. 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. f5rbn. pOrhandl. N:o 145. Bd 14. Haft. 5. 451 

Etsteds finder man opgave 8—10 % eller 10 %; R. Flechnbr 
beregner i sin tidligere citerede artikel (0. Z. f. BHW, 1889) 
efter forholdet niellem malra og udvundet nikkel for arene 1875 
— 84 en gjennemsnits-nettogehalt stor 8.3 •♦; efter DU Pbloux's 
opgave for 1884 — 850 tons metal af 12,000 tons malm — 
far vi en midlere nettogehalt stor 7.i %. Ifolge beretning af 
Croisillb (Annales des mines, 1886, B. 6, s. 609) blev 1880 
— 85 i som produceret 28,933 tons erts med en gjennemsnits- 
gehalt 10.5 % nikkel; i de fbrste ar blev betydelige ertsmasser 
med 3 — 11 % som vferdil5s styrtede pa berghald, hvilke sidste 
DU omskeides. Det store uy-caledonske firma »Le nickeb nsev- 
Der i sin udstillingsbrochiire, Paris 1889, gehalterne >8, 10, 12 % 
og endog derover»; og de ny-caledonske kommissionaerer ved 
Pariserudstillingen opgav mig »ikke over 8 — 10 s»; en meget be- 
kjendt fransk metallurg, som bar gjort kobber og nikkel til sit 
specialstadium, pastod samtidig, at den til Earopa indf5rte malm 
J8Bvnlig ikke holdt mere end 3—4 %. — Som resultat af alle 
disse oplysninger t5r vistnok udledes, at garnieritmalmens gjen- 
nemsnitsgehalt i de forste ar kan saettes til omkring 8 — 10 % og 
i de senere til 7 — 8 %, snarere under end over. 

Den metallurgiske behandling af den ny-caledonske garnierit- 
malm bar stodt pa store vanskeligheder, og der er i arenes lob 
nedlagt betydelige summer pa naesten ufrugtbare experimenter. 
I begyndelsen reducerede man i skaktovn til et slags »nikkel- 
rujem* — med i middel 65—68 % Ni, 29.5—23 % Fe, 1.5—2.5 
% S(!), 3.5—5.0 ^ Si og C (C tildels som grafit) og 1.5-2.5 % 
ovrige forureninger (deriblaudt P) — som som man dog kun med 
h5ieste vanskelighed og under store nikkeltab kunde fa raffineret. ^ 
Sa fors5gte man at behandle den ra malm med syre, men se- 
nere er man hovedsagelig gaet over til fbrst at bringe nikkel- 

* Herom gav garnieritens opdager, JuLES Gabnieb, under den ved Pariaer- 
ndUilliDgen 1889 afholdte tCongres dea minee et de la in6tallQrgie> en meget 
Hvlig frematilling, ae Congreasena publikatioo, andet bind, a. 1555 og folg. — 
Nikkel-nijernet gav atodet til fremstillingen af det i de aenere &r 8& meget om- 
akreTne nikkelat&I. 

Digitized by VjOOQIC 


metallet over i sten (solfid). I de fDrete ar nedsmeltede man 
garnieriten med tilsats af kis, saerlig norsk nikkel-(og kobber-) 
holdig magnetkis-roalin; for dog at undga at bringe overflodig 
jern og kobber ind i procesaen, smelter man na hellere med kal- 
ciamsulfid (sodarester fra Leblanc proces) eller med gibs (CaS04 
+ 2 C = CaS + 2C0,), hvorved man far skjaersten med 50—55 % 
Ni, 25—30 9^ Fe og 16— 18 ?6 S.i Da garnieriten er sa 8t«rkt 
magnesiarig, ma man for at fa en passe flydende slag tilsaette 
store masngder kalk. Den fSrst erholdte skjiersten rdstes og an- 
derkastes koncentrationssmeltning, til »matte deferre* (med om^ 
kring 66 % Ni), der senere behandles dels pa tdr og dels pa 
vad vei.^ 

For 5ieblikket har >Le Nickel* to smeltehytter (med gibs, 
til skj^rsten) ved Noumea og Thio pa Ny-Caledonien og ikke 
roindre end fire metallurgiske anlsdg i Europa, nemlig ved Havre; 
Iserlohn i Westphalen; Erdington ved Birmingham og Kirkintil- 
loch ved Glasgow. 

Vedr5rende den ny-caledonske prodaktion af gamierit og 
nikkel hidssettes f51gende statistiske data. — For arene 1875 - 
84 er (se Annates des mines, 1886, no. 9, s. 667 og Flbchner's 
tidligere citerede artikel i O.Z. f. BHW, 1887) udgivet officiel 
statistik over antal tons udbrndt garnierit samt over tons pa 
Ny-Caledonien forsmeltet gamierit; efter Flbchnbr*s beregning 
over malmens midlere nettogehalt — 8.3 ^ — medtager vi ogsa 
en oversigt over det formodede tons nikkelindhold. 

* TegDiDg af smelteovn i Eng. & min. jonrn. 1892, I, s. 352. 

' Se heroin >Visite de Tasine de M. M. Ckristofle et C:ie, k Saint-DeniflY 
(2 d^c. 1884) i > Association amicale des ^Uves de T^cole nationale sop^rienre 
des mines*, dec. 1884. — Og8& Lbvat*s afhandling i Annales dea mines, 

Digitized by VjOOQIC 

OEOL. F^RBN. FORHANDL. N:o 146. Bd 14. H&ft. 5. 458 



k nikkelind- 

n Ny-Cale- 

donien for- 

smeltet g&r- 

















I det vigtigste felt, ved Thio, blev (efter Croisille) i 1880 
85, begge ar inklasive, udvundet 28,933 tons malm, a lO.s % 
nikkel; desaden fra 5vrige felter et par eller nogle fa tusind tons. 
— IfBlge DU Pbloux producerede »Le Nickel* i de tre ar 1882, 
83 og 84 tiisammen omkring 2,400 tons nikkel (efter Flegh- 
NER*s beregning 2,214 tons) eller 800 tons arlig; produktionen i 
1885 blev anslaet til 850 tons. 

Pa grand af overproduktion skal arbeidet have vseret drevet 
i noget indskr«enket skala i arene 1886 — 87, — produktionen 
altsa da sandsynligvis omkring 750 tons arlig. — Efter >Le 
NickeFss udstiliingsbrochiire, 1889, beldb exporten af »minerais 
de nickel et de cobalt» i 1888 sig til 10,000 tons, hvortil sand- 
synligvis kommer noget exporteret sten; alt-i-alt svarende til 
nikkelindhold antagelig omkring 850 — 900 tons; i Ny-Caledo- 
nien beskjaeftigedes 1,000 og ved de fire europsdiske nikkelraffi- 
nerier i sum 350 arbeidere og formaBud. >Le nickel» annon- 
cerede samtidig en stserkt for5get produktion for de pafdigende 
ar, nemlig i 1889 20,000 og i 1890 30,000 tons malm, ~ en 
plan, som dog i virkeligheden neppe er bleven realiseret. 

Efter ^Engineering and mining joumab (New-York, her for- 
kortet EM.T), 1888, II, s. 545 er i de senere ar bleven irapor- 
teret direkte fra Ny-Caledonien til Glasgower-verket: 

Digitized by VjOOQIC 


Garnierit-maliii. Koboli-malm. 

1886 ? ca. 700 tons 

1887 3,348 tons 

1888 6,357 » 1,416 > 

Efter samme tidskrift, 1890, I, s. Ill, bel5b exporten af 
garnierit fra Ny-Caledonien sig til: 

1888 6,000 tons (for lidet) 

1889 12,000 1 

svarende til for sidstnsevnte ar omkring 1,000 tons nikkelind- 

Og endelig i 1890 skal, efter samme tidsskrift, 1892, I, 
s. 41, ifblge konsulatberetning exporten af malm kan have naet 
5,000 tons samt et par tons hytteprodukt, svarende til nikkel- 
indbold 420 tons; andetsteds far man dog omvendt den mere 
sandsynlige oplysning, at >Le Nickel» i 1890 — 91 har fordget 
sin produktion, af hensyn til leverancer til nikkelstal. — (Se 

I de engelsk-australiake kolonier (New South Wales, Vic- 
toria, South Australia, Queensland, Tasmania, New Zealand) 
har man vistnok fleresteds pavist nikkelertser (f.ex. nikkelarsen- 
ertser ved Mount Lyndhurst i South Australia; kobbernikkel 
yed Bathurst i New South Wales); efter oplysninger indhentede 
hos de forskjellige koloniers representanter ved >Mining and me- 
tallurgical exhibition» i London, 1890, havde dog pa det austra- 
liske fastland aldrig fundet sted nogen grubedrift pa nikkel; heller 
ikke var, savidt bekjendt, ved smeltehytte udvundet noget nikkel- 

I de Forenede Stater, som i sin almindelighed udmserker 
sig ved aldeles storslagen metalrigdom (pa jem, kobber, sdlv, 
guld, kviksdlv, osv.) spiller, savidt hidtil kjendt, nikkel en meget 
lidet fremtrsBdende rolle. Kun en enkelt stdrre grube, Lancaster 
Gap mine i Pensylvenien, — der, i lighed med de norske og 
svenske, arbeider pa nikkelholdig magnetkis (med smeltemalm pa 
1.5 — 2 % Ni), — har vaeret i drift i laengere arraskke, helt siden 
begyndelsen af 1860-arene; men selv ved denne grube, hvor for- 

Digitized by VjOOQIC 

OBOL. f5rbn. fOrhakdl. N:o 145. Bd 14. Haft. 5. 455 

dvrigt alt arbeide hvilede i 1883, og som i 1891 var indstillet i 
Idbet af 3 maneder, star den endelige nedlaeggelse na for d5reD, 
idet malmbeholdningen er omtrent afbygget (efter EMJ, 1892, 
I, 8. 40). — I 1881 blev i Douglas County, Oregon, fundet en 
del gamieritgange (mineralerne analyserede af F. W. Clarke, 
Amer. Joum. of Science), om hvilke man i begyndelsen troede, 
at de skulde blive et Ny-Caledonien no. 2; disse forventninger 
er dog ikke blevne opfyldte, tvertoni ansees forekomsterne nu 
som okonomisk betydningsldse; indtil 1888 var kun en enkelt 
grube her afssenket til 35 fods dyb, og i de senere ar bar alt 
arbeidet hvilet. — Garnierit er endvidere bleven pavist i Nord- 
Carolina og diverse slags nikkelmalme i Connecticut, Missouri, 
Arkansas, New Mexico, Colorado, Nevada, Dakota, Montana og 
California; med undtagelse af de som underordnet biprodukt ved 
bly-s()lv-gangene Mine La Motte og Bonne Terre i Montana fal- 
dende nikkelmalme og hytte-mellemprodukter er dog alle de sidst- 
nsvnte forekomster uden nogensomhelst betydning. 

Efter ^Mineral resources of the United States* og »Eng. & 
min. journ.» hidssettes en tabel over nikkelindholdet i de For- 
enede Staters produktion. 

Ton( nikkel. 

Tons nikkel 

































I begyndelsen af 1870-arene antagelig 70 — 90 og i midten 
og slutten af 1860-arene 40 — 50 tons arlig. 

Lancaster Gap mine's nikkelmalm er bleven foraedlet ved 
> American Nickel Works* ved Campden, naer Philadelphia; videre 
er i de allersidste ar til metal lurgisk behandling af canadisk 


Digitized by VjOOQIC 





3 e 
s ^ 

0> s 


t h 

& .: 



s -J 










[ ^ 
















• JS 


5 2 






















> -^ 







Digitized by VjOOQIC 

OBOL. P5RSN. P5RHANDL. N:0 146. Bd 14. H&ft. 5. 457 

nikkelmalm bleven bygget et verk, »Orford Copper Gomp.» ved 
Constable's Hook, New Jersey, — et anlseg, som opgives at 
skulle vaere verdens st5rste nikkelraffineri; for dieblikket bygger 
ogsa sCanadian Copper Coiup.f et stdrre nikkelraffineri, der efter 
beretningerne at d(3inme synes at skalle baseres pa Manhes-bes- ' 
semering, ved Cleveland, Ohio, nmr Lake Erie. 

Vedrdrende de store oanadiake forekonister kan vi ind- 
skraenke os til at hen vise til den naest foregaende afhandling.' 

Oferslgt over verdens nlkkelprodnktlon. 

Kon for nogle landes vedkommende (Norge, de Forenede 
Stater, Sverige, Canada, tildels ogsa Ny-Caledonien) kan vi gjdre 
op en nogenlunde sikker og ndiagtig nikkelstatistik, medens vi 
for de 5vrige lande — og saerlig for Tyskland og Osterrige-Un- 
gam — ma indskraenke os til et skj5n, som naturligvis kun kan 
blive af approximativ natar; f5lgelig blir oversigten over verdens 
totaUproduktion temmelig svsevende. Der kan dog neppe vsdre 
tale om feil, som kan na op til sa meget som tredieparten af de 
opfbrte tal. — I alle fald tror jeg, at den her givne statistik er 
mere sikker end noget af de aeldre forsOg, idet man tidligere 
gjerne bar undervorderet den norske og svenske produktion. 

Efter ^Min. Res. of U. S,*, 1882, s. 410 blev i en til 
Wieneradstillingen (1873) udarbeidet brochure den earopeeiske 
nikkelprodaktion for 1873 anslaet til 250 tons og den ameri- 
kaniske til 100, sum 350 tons; for ar 1877 lod tilsvarende over- 
slag pa resp. 450 og 100, sum 550 tons. — Begge disse bereg- 
ninger ma dog nddvendigvis advise noget for lave bel5b, idet 
man ikke har taget tilstraekkeligt heusyn til de norske og sven- 
ske nikkelverk; alene disse og de to sma Piemont-verk gav i 
ar 1873 n5iagtig 250 tons, — der vilde altsa ikke blive noget 
tilbage til den tyske og dsterrigsk-ungarske produktion. 

' Tillseg: Se og«S £. D. Pbtbbs >Modero american methods of copper 
emelting', New York, 2den ndg., 1891, •. 291 og folg. — Videre BHZ, 1892, s. 
172 og 187; O.Z. t BHW., 1892, •. 208. 

Digitized by VjOOQIC 


Bruno Ksrl (Berlin) aosa^tter i sit arbeide iGraodriss der 
MeUllhatteDkande> (1881, s. 536) den arlige nikkelprodnktioD 
i slatten af 1870-4rene til omkring 959 tons; den&f »leverer det 
tyske rige * ,, Nordaroerika Vj — '/?» Osterrige og Brattlien hrer 
V9, Norge og Sverige */„, Belgien og Frankrige '/so-* Prodak- 
tionen af >inetallisk nikk^l i Preossen var 1877 75.7 tons, deraf 
Victoriah&tte ved Nanmbarg (Schlesien) 38.5 tons, Pleitmann & 
Witte i Iserlohn 29 tons, Basse & Selre i Altena 5.5 toos, 
Aarorahutte i Nassau 2.7 tons.* Det freni^ar heraf, at Tysk- 
land pa langt naer ikke leverede halvparten af det kalkalerede 
tal (959 tons), der utvivlsorot er noget for hoit. 

Du Peloux opfSrer for 1882 > 84 den arlige nikkelprodok- 
tion i Ny-Caledonien till 800 tons og i Earopa med Amerika 
til 200 tons, sum 1,000 tons; igjen regnet lidt for lavt for 
Earopa, saerlig for Norge. — (Se itillaegi). 

Anvendelae. I nikkelindastriens fbrste decennier anvend- 
tes vort metal adelakkende til nysOlv (argentan, Alpaka, >China- 
silber», »Grerman silvert, Christofle-metal), soni er legering af 
nikkel, kobber og zink, oftest med 10-2,0% Ni og dobbelt sa 
meget Ca som Zn. Nikkei tilssettes fortrinsvis for at fremkalde 
den hvide farve, kobber for sniidbarhedens skyM og zink hoved- 
sagelig for prisbillighed og letsmeltelighed; nikkel kan til en vis 
grad erstattes af zink, men da altid pa seighedens og styrkens 
bekostning. — Senere gik man ogsa over til fremstilKng af 
kobber-nikkel-legering (aden zink), der sserlig bar fundet betyde- 
lig anvendelse som myntmetal (oftest 25 S Ni + 75 ?i Co, nnder- 
tiden 20 5^ Ni + 80 ^ Cu, tidligere ogsa 10 ^ Ni + 90 ?i Cu); i 
de allersidste ar bar man ogsa begyndt at benytte metallisk 
nikkel til mynt (20-Pfennig i Tyskland fra 1888 og 20-centime8 
i Schweiz fra 1889). Nikkelmynt er hidtil bleven indf^rt i fol- 
gende lande: Forenede Stater (1853, 64, 69, 71 osv.); Schweiz 
(1858, 71, 81, 83, 89); Belgien (1861—63); Costa-Rica (1867); 
Peru (1863-64); Honduras (1869—70); Jamaica (1871); Bra- 
silien (1871); Chili (1871); Tyskland (1874— 76, med samlet for- 
brug i disse ar af 380 tons nikkel til mynt; 1888); Columbia 

Digitized by VjOOQ IC 

eEOL. JTORBN. f^RHANDL. N:0 146. Bd 14. H&ft. 5. 459 

(1874); Japan (1875); Venezuela (1876, 86); Mexico (1882; 
nikkelmynt ber senereinddraget); Serbien (1883); Ecoador (1884); 
Bulgarien (1887); Rumffinien (1891) og Argentina (1891). — 
At dOmme efter avisberetninger bar man i den allersidBte tid 
(varen 1892) beslattet at indfbre nikkelmynt i Osterrige-^Ungarn, 
og allerede i flere ar bar det v»ret pa bane, at Frankrige skulde 
gjdre det samme. Efter det ber for flere ar siden fremsatte for- 
ftiag skulde man ombytte den nu cirknlerende kobber-skillemynt, 
til nominel vaBrdi 75 mill, frcs, med nikkelmynt, til nominel 
vaardi 80 mill, frcs; herUl vil, bvis man benytter legering 20 % 
Ni + 80 ^ Cu, medgi 600 tons metallisk nikkel. 

Allerede i midten af arbundredet begyndte man med for- 
niklmff^ som dog for alvor tbrst er kommet i mode i de senere 
decennier, men som fordvrigt ikke ansees at bave bidraget til 
fordget konsnmption af nikkel. Selve ft»'niklingsbelflBgget, der 
som bekjendt er yderst tyudt, og som fdlgelig kun krsBver en baga- 
tel af material, medf&rer nemlig, at man til underlag kan be- 
nytte metal af sekunda farve, jem, messing og saerlig nys5lv- 
legering med ganske lav nikkelgehalt; man kan altsi herved 
spare ind pa nikkeltilsatsen. 

Smeltet nikkel optager med stor letbed surstof (eller nikkel- 
oxyd) og blir derved sprddt, sa det ikke kan valses varmt; for 
at afhjaeipe denne ulempe ma surstoffet (oxydet) Qemes, hvilket 
kan ske ved tilsats af fosfor (fi^rst pavist af Jules Garnibb, i 
slntten af 1870-arene) eller endnu bedre ved tilsats af metallisk 
magnesium (forslag af Flbitmann & Witte, Iserlohn). Det pa 
denne made fremstillede metalliske nikkel bar i den senere tid 
faet adskillig anvendelse, bovedsagelig i udvalset tilstand (nikkel 
valset og sveiset som belaeg pa jem, tin eller nysr)lv; omvendt 
solv valset som belseg pa nikkel). 

I de allersidste ar (efter 1884) bar man endelig ogsa drevet 
meget omfattende experimenter med nikkeUtdl^ — o:stal a 0.5 

' J. RiLET >Alloy8 of nickel and steel >, i >The Joarnal of the Iron and 
Steel Institute), 1889, I; Tidere mange senere afhandllnger; bl. a. Comptes ren- 
dni, 6te jnli 1891. 

Digitized by VjOOQIC 


— 1 ^ C og en nikkelgehalt pa oftest 4 — 5 %, — som utvivlsomt 
udm«rker sig ved samtidig meget hdi seighed og fasthed, og som 
derfor efter manges opfatning skal have stor freintid; kun \\\ 
nikkelstalets hdie pris saBtte begraensning for forbraget.^ Det 
vil vistnok vaere bekjendt, at De Forenede Stater, eft«r fSrst at 
have afholdt meget ndiagtige skydeforsog^ mod pantserplader af 
nikkelstal, nylig har bestemt sig til at anvende dette material til 
pantser ved krigsskibe; med dette mal for 5iet er nylig bleven 
indkjobt hele den canadiske produktion indtil hdsten 1890, — 
stor B,500 tons skjasrsten med ca. 900 tons nikkelindhold. Sam- 
tidig har ogsa det store sydfranske jernverk Creusot kontraheret 
store nikkelleverancer af det ny-caledonske selskab. 

Pris og ooxisumption. — I de f5rste decennier af dette ar- 
hundrede, medens nysdlv-gjenstande endna kande betragtes som 
kuriositet, betaltes metallisk nikkel (efter R. Flechner) med om- 
kring kr. 50 pr kg; senere faldt prisen, fbrst til 25 — 30 kr. pr 
kff og videre gradvis lavere og lavere, indtil 7.5o — 10 kr. pr kp, 
hviiken pris i 1860-arene var nogenlande stationaer. 

Vedr5rende de staerke fluktuationer i de senere decennier 
kan hen vises til en i Oesterr. Zeits. fiir Berg- und Hiittenw., 
1887, 8. 487 publiceret tabel over den pris, som en stdrre tysk 
eller osterrigsk nysolv-fabrikant i virkeligheden i arenes l6b 
har betalt for nikkel (a 98 — 99 % Ni); oversigten gjengives her, 
idet Mark er omberegnet til krone. 

' Herom sserlig en liden afb. af Ledkbub >Ueber Nickelstalil>, i >St«hl and 
Eiseny, 1889, 11. — N&r 1 ton vanligt fliujern {besiemer, martin) til bygnings- 
gjorem&l koater kr. 117, vil 1 ton tiUvarende nikkelfluMtAl med 4.7 % Ni, red 
pris kr. 4.60 pr kg Ni, beldbe sig til kr. 322. — 1 ton digehtkl koster ca. kr. 
750 og 1 ton dt^e/-kromit&l ca. kr. 1,000. -- Og8& kromnikkeUtil, iced 1 ]t Cr, 
2 ^ Ni og max. 0.4 % C, forsoger man nn til pantserplader. 

^ Herom talrige pablikationer i »The iron age*. lEogineering* ost.; ogsH 
>Stahl und Eisen», 1892, martsbeftet, og >Annales des mine8>, 1892, nnder 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. F6RBN. F5RHANDL. N:0 14S. Bd 14. UHd, 5. 461 

Pris pa kff Dikkel, i krone. 

1867 8.10 

1868 7.60 

1869 7.40 

1870 jan 7.60 

aag 8.10 

1871 8.10 

1872 febr 9.80 

april 10.70 

1873 april 7.80 

midt mai.... 24.S0 
slot mai 12.10 

1874 febr 14.80 

mai 18.80 

juni 14.80 

1878 okt ^. 6.30 

1879 juli 5.00 

okt 5.80 

1880 7.20 

1881.... 6.70 

1882 marts 7.70 

dec 6.60 

1883 5.40 

1884... 5.40 

1885 beg 5.00 

slut 4.60 

1886 4.50 

1887 3.80 

gept 4.80 

1874 aug ia«o 

nov 22.80 

1875 21.40 

1876 marta 19.10 

mai 17.10 

aag 13.80 

sept 12.90 

okt 11.60 

1877 jan 9.80 

april 9.10 

mai 8.80 

juli 7.80 

sept 6.70 

1878 jan 7.20 

Den tyske regjering betalte 1874 — 76 ved det store nikkel- 

indkjdb — 380 tons — til udmyntning af skillemynt en gjen- 
nemsnitspris 20 — 21 kr. pr k^ metallisk nikkel. 

I de allersidste ar opRires metallisk nikkel (a 98—99 % Ni) 
i Europa oftest til en-gros-pris omkring kr. 4 pr %; exera pel- 
vis kan anfdres, at det ny-caledonske firma »Le nickeU i sin 
udstillingsbrochtire 1889 angiver pris frcs 5.50 pr kg (= kr. 3.9o); 
og forfatteren af en artikel om nikkelstal i »Stahl und Eisen^, 
1889, II, gar ud fra pris Mark 5 (= kr. 4.5o). — HOsten 1891 
og vinteren 1891—92 lyder de amerikanske noteringer' pa oni- 
knng 70 cents pr <a (= kr. 5.70 pr kg), mod i de senere ar 
oftest 60 — 65 c. (= kr. 4.90— 5.3o). — D. Lev at (Annates des 
mines, 1892, s. 143) opforer, at prisen for tiden veksler mellem 
frcs 5 og 6 (= kr. 3.50— 4.3o). 

I den vedfSiede pristabel betegner I — efter ^Mineral re- 
sources of the United States^ og »Eng. and min. Journ.s^, 1892, 
I, s. 40 — den gjennemsnitlige arlige amerikanske nikkelnotering, 
omregnet efter: 1 pound = 0.4 536 kg, og 1 dollar = 3.69 kr. 

' Pi grand af hoi beskyttelsestold, iiemlig ikke mindre end 25 % nt vser- 
dien af nikkel i metal, legering eller hytteprodukt (sten), er nikkel i de For- 
euede Stater altid bleven betalt adskillig hoiere end i Europa. 

Digitized by VjOOQIC 



ed ^ 

^ CO 

a 1 

1 b 




s ^ 


u a 

WD " 







^ 1 1 


O!) id 

© © 
© to 

»d -^ 

© © 
CO CO 1 


ad «b 

© 9 

ta CO 

id ^ 

1 1 1 




© -* 


© © 
© © 

GO Ci 

J 1 1 




o o 

M O 

^ id 

(M 1-1 



1— • 





1 1 1 


o © 


1 J 1 


© © 

00 © 


1 3 1 


as '^ 


1 J 





^ 1 



rH 1-H 

00 1 

1 1 



© o 

4« •H 

©i od 



r^ 1 

1 J 



© o 

© 00 

1-i l>^ 


e . 

1 ^■ 

1 <N 



1 .: 

1 1 



1 3 

! 1 


© ■ »• 
© © 



1 ^ 

1 1 

1 1 

•^ S 

1 i 

cf o »« 

> > > 


INcw York 
Osterrige . 



Ts ® : 
-o^ : 
-A i 


^ .1 

•fi s 

2 ' 2 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F5BBN. FdRHANDL. N:0 146* Bd 14. Haft. 5. 468 
























































^ I 

I I 

I I 


V 00 


o o 
\6 -^ 


^ I 



© m ^ 

CO 5^ 

— i^ 


B s: 

O m 




■ H 


.2 '^ 

o S 

« a 

:; 1-2 


Digitized by VjOOQIC 

464 J. u. L. voaT. vbrdbns nikkblproduktion. 

II er i samraendrag den ovenfor omtalte osterrigske pris- 
liste, — og HI, a og b, gjengiver den pris, som et par skan- 
dinaviske nikkelverk faktisk har erhoidt for kg nikkelindhold 
indgaende i terningnikkei bestaende af 65 — 70^ nikkei, 30— 35% 
kobber og maximum 0.6 — 1 % Fe, 0.05 — % S; uden spor af 
As, Sb. (Kobberet ikke betalt saerskilt). 

I korthed: i 1860-arene og op til 1870 eller 1871 holdt 
prisen sig nogenlunde fast, ved omkring kr. 7.50 — 10 pr ^; — 
steg derpa i begyndelsen og midten af 1870-arene til en void- 
som huide, endog op til kr. 20 — 25 pr Ak/; — men faidt sa 1876 
— 78 meget staerkt, til omkring kr. 6 — 7, hvilken betaling ved- 
varende, om end med stadig synkende tendens, til 1882 — 83; — 
ved hvilken tid prisen pany faldt, til kr. 4 — 5 pr kg, 

Arsagen til disse fluktuationer er selvfblgelig tbrst og fremst 
forholdet mellem tilbud og efterspQrgsel : i begyndelsen af 1870- 
arene (ca. 1872) besluttede den tyske stat sig til at indfore 
nikkel-skillemynt, hvortil i-alt udkraevedes omkring 400 tons 
nikkei, altsa henimod et ars produktion i tiden omkring 1870; 
dels pa grund af dette store extra-forbrug og dels pa grund af 
de i sin helhed florisante konjunkturer under den bekjendte 
»Grunder»-periode efler den fransk-tyske krig steg forst nikkei- 
prisen, — senere ogsa nikkelproduktionen meget staerkt; i 1876 
var vistnok markedet overfyldt. 

Samtidig arriverede til Europa de forste skibsladninger af 
den ny-caiedonske gamierit, hvorhos der ogsa blev udspredt over- 
drevne beretninger om garnierit-felternes gehalt og udstrsekning; 
prisen sank stasrkt, men kunde dog endnu holde sig ved middeU 
hoide, idet den nye konkurrent, pa grund af vanskelighederne 
ved den metallurgiske behandling af silikatertsen, endnu ikke 
bragte fajrdig nikkei i naevnevserdig kvantitet pa markedet. — 
Forst i 1880 eller 1881 begyndte for alvor produktion af ny- 
caledonsk nikkei, og da sa denne strax steg til en hidtil uanet 
huide (nemlig omkring 800 tons om aret), var man pany ude for 
en betydelig overproduktion, med deraf folgende fomyet pris- 

Digitized by VjOOQIC 

GBOL. fOrbk. fOrhandl. N:o 14^. Rd 14. Haft. 6. 465 

De canadiske forekomster, som blev opdagede i midteD af 
1880-areoe, og som allerede i 1889 og 1890 begyndte at pro- 
dacerede meget store nisngder af nikkel eller i aile fald af nik- 
kelsten, bar deriniod ikke — eller i alle fald endnu ikke — 
fremkaldt nogen synkning af prUen; arsagen hertil ma viatnok 
adelakkende adges i, at roan venter Big adskillig extra consuin 
▼ed det samtidig ogaa opdukkende nikkelstal. 

Forbmget af nikkel voxede meget stserkt i 1860- og 70- 
arene, men synes, endskjSnt den synkende pris, kun at have ud- 
viklet sig forholdsvis langsomt i 1880-arene; saerlig synes con- 
sumptionen i denne periode — i alle fald indtil 1889, f5r nikkel- 
8tal fik nsevnevaardig anvendelse — ikke at have holdt skridt 
med den stadig staende produktion; man bar bestandig bavt at 
kjaempe med overproduktion. 

For de Forenede Staters vedkommende bar man statistik, 
— baseret pa opgave over produktion inden landets graenser plus 
import minus export — over den arlige consum af nikkei for 
arene 1880-88 (se Eng. and Min. Journ., 1891, I, s. 13); vi 
skal her gjengive samme, idet vi slar tre og tre ar sammen. 

Consum af nikkel i de Forenede Stater, gjennemsnitlig 

1880—82. 1883-85. 1886—88. 

164 118 203 tons, 

altsa kun en temmelig langsom stigning, endskjont prisfald fra 
1.10 dollars pr pound i 1880—82 til 0.60—0.65 dollars i 1886 
— 88. — I 1890 og 91 skal derimod have vaeret et mere for- 
5get forbrug ikke alene til nikkelstal, men ogsa til nysolv, nikkel- 
plader osv. 

Til sammenligning skal vi hidssette en tabel over produk- 
tion og pris af en del andre metaller, guld, 85lv, kviksdlv, tin, 
kobber, zink, bly og jern. 

Som det fremgar af denne oversigt, bar nikkelindustrieu i de 
senere decennier i det hele og store udviklet sig nogenlunde i pro- 
portion med en flerbed af de 6vrige vigtigste metaller, s5lv, kobber. 

Digitized by VjOOQIC 













•o -^ 

i 2 

M a. 



1 Hi 

^ w CO 5* 




le *4 •» 

T-i ^ O 




^- g 8 S -^ -^ ® 

I ^ 

o I, 

t IS 

S " *^ 

1 ^-" 

X) t^ 9) «^ 


S I I 

CO ^ 

s- |- 


8 I I 



**' S § I" J 




2 S 

1-^ ^-< 

• I 

S 8 

I I 


'^ I 

. 3 1 i 

— -M •- s 

CO S U< H 



•§ •!! 

« s - o 

ft* ^ 

: -iJ^js 

5 .2 2- 

• •«>— 

«k e 


O J ^ 

JJ'g * o S o o 

Q g iJ Bbi OQ >. ^ 

.S a 

Digitized by VjOOQIC 

aBOL. t^nss. fOrhandl. N:o 146. Bd 14. Hftft. 6. 467 

zink, bly, jern osv., > men den toUle produktion er ganske pa- 
faldende lav, kan Va — Vi *^ *^'^» Vi$o— V140 *^ kobber og Vjoooo 
af jern. Arsagen hertil ma f5rtt og fremst sdges deri, at prisen 
pa nikkel er sa hdi, at det tidligere odelokkende eller nsesten 
udelukkende bar vaeret anvendt som >Iuxusnietal>, til alskens 
mindre forbrugsgjenstande. Det er metallets aOlvUgnende farve 
og fflans — dels i rent metal og dels i legering — som er den 
i dkonomisk henseende vigtigste faktor; dertil kommer i frem- 
tiden maligens ogsa de /a«<Ae(begenskaber, som nikkel meddeler 
jern eller stal i nikkelstal. 

Af disse grunde bebdver man i fremtiden neppe at frygte 
nogen vaesentlig konkurrance med aluminium — som nu koster 
5 — 7 kr. pr kg, men som vistnok om en del ar vil blive be- 
tydelig billigere — idet dette metals og dets legeringers anven- 
delse vistnok for den vsesentligste del vil dikteres ikke af hen- 
syn til farve og glans, men af hensyn til lav specifisk vcegt og 
stor hardhed og styrke. 

Om nogen fremtidig blivende fordgelse af pris pa nikkel kan 
der neppe vaere tale, — tvertom vil man, ved konkurrancen 
mellem de mange forskjellige producenter (Ny-Caledonien, Ca- 
nada, Norge osv.), ved fremtidige forbedringer i den metallur- 
giske udvinding og pa grand af bestriebelse hos enkelte stor- 
producenter pa at ssenke prisen for at dge forbruget, snarere 
matte vsre forberedt pa noget prisfald. 

Piodoktionspris. — Du Peloux beregner i sin tidligere 
omtalte afhandling (se referat i Min. Res. of U. S., 1885), at 
samtlige udgifter (ved grube, transport, hytte og administration) 
ved den nt/'caledonske malm i begyndelsen eller midten af 1880- 
arene belob sig til henimod frcs 6 — 7 (= kr. 4.25 — 5) pr kg 
faerdig nikkel; samtidig gj5r ban det overslag, at man ved at 
indfbre visse forbedringer, saerlig med hensyn til transport, skulde 
kunne fa reduceret produktion sprisen sa lavt, at man med fordel 
skulde kunne saelge til frcs 4—5 (= kr. 2.90 — 3.6o) pr kff, — 

' OnldprodnktioDen iteg som bekjendt voldsomt omkring 1850, men har 
■ideo 1860 Diesten altid vieret lynkende. 

Digitized by VjOOQIC 


Efber indhentede oplysninger fra (diverse hold og efter hvad ogsa 
den canadiske nikkel-bergmand Peters (Transact, of Americ. 
inst. of min. eng., 1890, s. 289) fremholder, skai det finaocielie 
resultat af det ny-caledoiiske firma >Le Nickel) (aktiekapital frcs 
12,720,000) ikke have vceret raeget tilfredsstiJlende, — beroende 
pa forekomsternes iunefuldhed, mange raislykkede anlteg, kom- 
plicerede transporter, vanskelige arbeiderforholde og kostbar me- 
tallurgisk udvinding. Med andre ord, salgsprisen har hidtil ikke 
ligget stort hdiere end produktionsprisen, hvoraf igjen folger, at 
de ny-caledonske forekonister neppe kan drives i stor stil ved 
pris pa faerdig nikkei betydeiig lavere end den navasrende. — 
Det kan ogsa betones, at »Le Nickeb ikke i de senere ar bar 
forsdgt at saenke salgsprisen pa nikkei med det mal for 5ie at 
odelaegge eller hemme den opvoksende canadiske prodaktion. 

Ved de ined hensyn til mairoprocent (o'.erboldt malm af alt det 
udskudte) og malmens gjennemsnitlige nikkelgehalt bedst sitoerede 
norske gruber^ (som f. ex. Flad grube under Evje nikkelverk; Erteli 
grube no. 1 og 2 under Ringerikes nikkelverk; Nonas i Hosanger) 
har de samlede grubeudgifter (inklusive skeidning, reparationer af 
anUegget, stigerens Ion, men ikke andel i generaludgifter som skat, 
fattigvaasen osv.) ved malm med 1.4 — 2.3 % gjennemsnitlig nikkel- 
gehalt (netto, d : fraregnet senere smeltetab) reduceret til 1 kg 
netto nikkelindhold^ efter middel af et eller flere ars drift i de 
senere tider beldbet sig til fra kr. 0.45 — O-.'io op til kr. O.eo— 
0.70.^ — Under de gode konjunkturer i begyndelsen af 1870- 
arene, da man jaevnlig arbeidede pa malm med ikke engang 1 % 
midlere nikkelgehalt, steg vistnok grubeudgifterne mangesteds 

* Her og i det folgende Uger vi ikke hensyn til den nys opdagede, i fore- 
g&ende afh. beskrevne forekomst af jernnik^elkis i Beiern, idet malmfeltetf od- 
strtekning der endnn ikke er tilitnekkelig kjendt 

' Malmens gjennemsnitlige netto nikkelindhold beregnet efter udbragt nikkei 
i garsten med given gehalt {bO %). 

* Eiempelvii kan s&ledes nsevnes, at grnbeudgifterne ved forskjellige nonke 
og en sventk grnbe i &r efter 1882 pr kg nikkelindhold (netto) bar andraget til 
kr. 0.40, 0.46, 0.47, 0.60, 0.66, 0.66, 0.67, 0.75 og 0.80; ved en gmbe bar 1 iy 
nikkei, uden firadrag af smeltetab, i malm knn belobet sig til kr. 0.86. — 1 too 
skeideroalm. leveret ved grube bakken, koster oftest fra kr. 6 til kr. 12. 

Digitized by VjOOQIC 

6B0L. FdBBN. F6RHANDL. N:0 146. Bd 14. Haft. 5. 469 

til et par eller flere kroner pr kg nikkel; under de navserende 
arbeids* og material-forholde bar man dog kunnet redaoerede 
udgiiterne sa ataerkt soui oven angivet. Vil man ogsa med-* 
regne traneporten af malm fra grabe til hytte, kan 1 kff nikkel 
i malm a 1.4 — 2.s % nikkel (netto) opfdres til vaerdi ved de 
bedste verk kr. 0.5o — 0.55, op til kr. 0.65 — 0.75. 

Den ved de fleste norske verk fulgte metallargiske beband- 
ling' bar bestaet^ i: 1) malmr58tning; 2) malra-(eller skjaerBten-) 
smeltning; 3) to eller flere venderSstninger; 4) koncentratione- 
smeltning og 5) garing, — ved enkelte nu indstillede verk med 
efterf&Igende fremstilling af nikkeloxyd og temingsnikkel. 

Skjierstenen boldt man i 1870-arene oftest i gehalt kun 
3.5 — 5 % nikkel; ved de fa verk, som bar vadret i gang i de se* 
nere ar, bar man dog altid arbeidet med rigere malm end tid- 
ligere, tilmed bar man ogsa i regelen drevet mere intensiv malm* 
rdstning, bvorfor skjaerstenens gebalt i de senere tider kan Bsettes 
til fra 5—6 op til 9 — 10 ?i nikkel; ved et verk bar man endog 
stadig faet akjaerstenena gebalt op i 8.5 — 10 %, undtagelsesvis 12 
— 14 %. Til sammenligning kan indskydes, at den canadiske 
skjaersten gjennemsnitlig bolder 14—15 %y op til 20 — 24 nikkel. 

Pa grand af skjserstenens lave gebalt i tidligere dage fik 
man f^r koncentrationssten med kun 12 — 15 % nikkel, medens 
gebalten i de senere ar er dget til 20 — 30 %; samtidig er ogsa 
garstenens gebalt dget fra i middel omkring 45 % i tidligere dage 
til 50—52 % i de senere ar.' 

Forbytningsudgifterne af 100 tons malm kan med mnde tal 
ssettes til: 

Malmrostningen kr. 50 — 80. 

' Ved et enkelt anlteg (HommeWiken Ted Troodhjem) bar man i de senere 
It ogs& bebandlet nikkelmalm p& T&d Tei. 

' Se herom saerlig en fortrinlig fremitilling af P. 6. ScuwBDBB i Beig- 
and huttem. Zeit 1878; ogi& en liden afh. af L. MsiNiCH >Lidt om nikkelpro- 
diiktioD>, Polytekn. tidifkr., 1873; Tedrdresde ikjientenanneltning en liden op- 
•ati af m{g i >Jernkontoret8 Annaler>, 1887, i. 378 og f5]g. 

' Garsten fra de norike verk besti oftett af : 50—52 % nikkel (inklusive 1 
—3 % kobolt), 16—30 % kobber, 6—10 % jcm og 18—22 S svotI. 

Digitized by VjOOQIC 


SkjaBrstenssmeltnJngen (100 tons malm + 20 a 30 tons stag- 
ger fra efterfSlgende processer, kraever 12 — 17 tons kokes, a kr. 
25 — 35; giver alt efter konjunkturer, lokale forholde, ovnskon- 
struktion osv. til braendmaterial en udgift fra kr. 300 — 400 op 
til kr. 600; hertil aflSnning osv., kr. 80—120), — kr. 400 

altsa samtlige adgifter ved malmrdstning og skjerstens- 
smeltning fra kr. 450 op til omkring kr. 800. — Alt eft^rsom 
der af malmen udHringes l.s eller 2 %, blir malmrOstningen og 
skjserstenssmeltningen tilsaromen at belaste med resp. kr.— 
0.53 og 0.23—0.40 pr kg nikkelindhold. 

Under scerlig gunstige betingelser — billig malm; rig malm 
(selve skeidemalmen med i middel 2.25 — 3 % Ni netto); beliggen- 
hed bade af grube og hytte lige ved havn; lave kalpriser — vii 
ved norske forekomster 1 kp nikkel i skjsBrsten ikke koste over 
kr. 0.7 5 — 0.80, ved extra rig malm ikke engang sa meget; da 
man dog ikke kan forudsaette, at de bedste graber netop ska) 
vaere beliggende under de enkleste transportbetingelser, vil 1 kg 
nikkel i skjaersten vanskelig kunne leveres under kr. 0.9 5 — l.oo. 
— Denne minimumsgraense er i virkeligheden bleven naet ved 
enkelte verk; det kan saledes anfbres, at ved forskjellige verk 
bar arsopgjOr for et af de senere ar vist, at 1 A:^ nikkel i skjaer- 
sten (inklusive grube udgifter, malmtransport. malmrostning og 
skjserstenssmeltning, men ikke generaludgifter) kostet kr. 0.96— 
1.00 pa det ene sted og kr. l.os pa det andet; selve skjserste- 
nen bar boldt fra 5.5 eller 6 op til 10 % nikkel, men vil vist- 
nok, dersom man benytter sig af den moderne amerikanske frero- 
gangsmade^ ved malmrostning og skjaersten ssmeltning, kunne brio- 
ges op i noget hoiere gehalt. — Ved mere ugunstigt situerede 
verk vil derimod udgiften pr kg nikkel i skjaersten selvfolgelig 
stige til h5iere belob, kr. 1.25—1.50 eller derover. 

* Se heroin E. D. Peters >Modern americBn methods of copper iinelting> 
(Igte ndgave, 1887, og 2deD udg., 1891) og de metallorgiike beiDserkninger i af- 
handlingen »Sadbary ore-deposits* i vTransaet. of americ. iost. of miu. esg.* 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. F5REN. FdRUANDL. N:0 145. Bd 14. Haft. 5. 471 

Omkostningerne ved venderdstningerne, koncentrationssmelt- 
ningen og garingen (til 50 % nikkei) kan ved skjaersten a 8 — 10 
% Ni anslaes til omkring kr. 0.85 — 0.40 pr kff nikkelindhold, — 
€t bel5b, der selvfblgelig stiger, jo fattigere skjserstenen blir. 

1 kff nikkel i 50 %*s garsten koster pa deniie made ved vore 
bedste verk, nar generaludgifter ikke inedregnes, omkring I.35 — 
1.7 0, eller, nar ogsa sidste post tages med i betragtning, mellem 
halvanden og to kroner eller omkring to kroner. — Der er dog 
vistnok i vort land meget fa forekomster, soni ved de nu brujje- 
lige hytteprocesser kan levere sa billig' prodakt; ved de fleste 
nu nedlagte nikkelverk vilde udgifterne utvivlsomt blive adskillig 

For at kunne give opiysning om den betaling, som de skan- 
dinaviske nikkelverk bar erboldt for sin produkter af de uden- 
landske nikkelraf'finerier, bar jeg i sin tid ved benvendelse til en 
raekke forskjellige norske og svenske nikkelverk faet alle de for- 
nodne opgaver (med ret til at publicere samme).^ Opgaverne 
— se tabel 3, III a-b, fra to forskjellige verk, for terningnikkel, 
og IV a-e, fra fem forskjellige verk, for garsten — gjaelder den 
faktisk stedfundne betaling for kg nikkelindhold, produktet for- 
udsat frit leveret i havn ved Nords5en (dels Norge-Sverige, dels 
Tyskland-England); den lille koboltgehalt medregnes i nikkel; 
videre bar det i sin almindeligbed vaeret betinget, at den med- 
folgende kobbergebalt skulde leveres uden saerskilt betaling. 

Som det fremgar af tabellen, bar man tidligere i arenes lob for 
kff nikkelindhold i terningnikkel faet henimod samme pris som for 
rent nikkelmetaP (a 98 — 99 % Ni); derimod er garstenen gjen- 
neragaende bleven betalt pafaldende lavt, nemlig med kun 55 — 
60 % af metallets virkelige vaerdi. Det roa vistnok indrommes, 
at det temmelig omfattende arbeide med raffinationen af garsten 

' KuD blev 8Bt det forbehold, at verkets navu ikke skulde blive nievnt. 
— Jeg beaytter henred anlednragen til at aende de aoooyme hjaelpere min for- 
bindtligste tak. 

' I fremtiden \i\ heri, p& groad af forbrug of metallisk nikkel dels for 
«ig alene og dels som tilsats til nikkelst&l, antagelig iDdtnede nogen forandring. 


Digitized by VjOOQIC 


— oftest rosining, oplOsning i syre, faeldning og endelig reduk- 
tion; ved frerastilling af terningnikkel (Ni + Cu) jtevniig ude- 
lokkende behandling pa tdr vei — selvfdlgelig koster adskillig; 
dog kan man vaere sikker pa, at de udenlandske raffinerier herfor 
har beregnet sig god betaling og avance. Prisen er her ikke ble- 
ven dikteret af de mange leveranddrer, men af et yderst lidet 
fatal tyske, d8terrig8ke(?) og engelske raffinerier. 

Ved de navaerende mange efter hinanden fblgende forhyt- 
ningsprocesser og ved det darlig betalte salg af melleroprodukt 
til udlandet kan kun en liden brdkdel af de norske forekoroster 
drives pa balance eller med nogen fordel, — endskjont ved de 
bedre graber 1 kg nikkel i malm kan leveres til kr. O.50 og i 
skjsersten til kr. l.oo, medens prisen pa fserdig vare kan saettes 
til kr. 3.50—4.00. — Grubeadgifteme singer saiedes med rundt 
tal kun en st/vendepart af metalleta virkelige salgapis; de sam- 
lede hytteudgifter de resterende sex syvendeparter. 

Det ma vaare fremtidens problem at fa reduceret den sidst- 
naevnte post, enten ved de at bessemere nikkelskjsBrsten og se- 
nere raffinere, sandsynligvis elektrolytisk, det erholdtc prodnkt 
(med antagelig 95 — 98 % Ni + Cu) eller ved at indfSre vadveis 
proces, — opgaver, som dog ved denne anledning ikke skal an- 
derkastes naermere drdftelse. 

Som i neest foregaende afhandling udredet, arbeider de cana-- 
diske forekomster pa samme slags malm som de norske; kan er 
der den forskjel, at de canadiske felter er st5rre, og at man der 
ogsa har at gjore med noget rigere malm. Ved de bedre norske 
forekomster — fremdeles uden hensyn til Beiem — erholder 
man skeidemalm med i middel I.4 — 2.3 % nikkel (netto); ved de 
canadiske derimod opgives malmen til gjennemsnitsgehalt med 
rundt til 3 eller 3.i, undertiden op til 3.5 % nikkel; videre er 
ogsa kobbergehalt^n h5iere. Disse atvivlsomme fordele vil dog 
efter al sandsynlighed tildels opveies derved, at alle arbeids- og 
material-priser gjennemgaende er hdiere i Amerika end i Norge, 

— og det er vel meget tvivlsomt, om 1 kg nikkel i malm eller 
i skjsersten overhovedet kan leveres til lavere pris ved de cana- 

Digitized by VjOOQIC 

GEOL. ^REN. FORHANDL. N:0 14S. Bd 14. Haft. 6. 473 

diske end ved de bedste norske forekoinster. Fremskridt i den 
roetallurgiske behandling vil komine de norske forekoroster ligesa 
fuldt tilgode sora de canadiske. 

I resume: efter de hidtii opdagede forekomster star konkur- 
rancen inden nikkelproduktionen mellem Canada, Ny-Caledonien 
og Norge, af hvilke tre lande Canada sandsyoligvis er det vig- 
tigste. Ny-Caledonien kan — under forudsadtning af de na- 
vserende arbeids- og material-priser — neppe levere nogen sser- 
deles vaBsentlig produktion ved lavere pris end kr. 3 — 3.5o pr kg 
ren nikkel. De canadiske forekomster er de norske overlegne med 
hensyn til stdrrelse, o : prodaktionsevne, og inalmens gjennemsnit- 
lige nikkelgehalt, hvilket sidste dog sandsyniigvis tildels opveies 
ved hOiere arbeidsl6n og materialpriser. — Ved de bedste nor- 
ske forekomster belober grabeudgifteme pr kg nikkel sig til kan 
omkring en syvendepart af metallets salgspris i de j>enere ar; dette 
giver hab om, at den norske nikkelindustri kan blive bestaende, 
ved fremtidige metallargiske forbedringer. 

Til nys5lv, myntmetal, fomikling, nikkelplader og deslige 
— nikkelstal ikke medregnet — consameres no med mndt tal 
omkring 1,000 eller 1,000 — 1,500 tons nikkel arlig; nogen vsesent- 
lig for5gelse af nikkel-consamptionen kan kan finde sted, hvis 
nikkelstal tar nogen betydelig adbredelse, eller hvis prisen pa 
metallisk nikkel ssenkes i nsBvnevserdig grad. 

For ikke at befordre overprodaktion bor de norske verk 
i den nsermeste frerotid neppe i sara levere over 200 — 250 tons 
nikkel arlig. 

Digitized by VjOOQIC 



Ny-Oaledonien. Efter den af D. Levat (tidligere direktor 
for selskabet >Le Nickeb) nys publicerede afhandling vedrorende 
nikkel (I. c , Annales des mines, 1892, s. 141 — 226) skal savel 
garnierit- (eller Ni, Mg-) som asbolit- (eller Co, Mn, Fe-)forekoni- 
sterne i de ny-caledonske serpentinfelter skyldes afsietuing af 
thermcUi^andy der bar virket dekomponereiide pa sidestenen. De 
to slags forekomstgrupper optraBder i sa intim forbindelse med 
hinanden, at de ma antages at bero pa udfaeldninger af samme 
oprindelige opldsning; fdrst synes asboliten at vaere afsat, oppe 
i da$;en, eg senere garnieriten, pa spalter i undergrunden. — Dette 
fenoraen kan efter min opfatning, idet det erindres. at asbolit 
hovedsagelig bestar af Mn og Co i h5it opoxyderet tilstand 
(MnOj, MdjOj; Co^Oj eller CoOj), forklares derved, at den op- 
rindelige, fffilles opldsniog er bleven udsat for indvirkning af 
surstof, formentlig luftens sarstof, hvorved de elementer, soiu let 
opoxyderes i omtrent neutral opldsning, vil skille sig ud; pa 
denne vis far vi strax afsat den hele Mn-maengde, den aller- 
vaesentligste del af Co, noget Fe, men kun ganske lidet Ni; rest- 
opl5sningen, som holder Ni, Fe, Mg, lidet eller intet Co og Mn, 
afgiver senere material til garnierit-dannelsen. 

Produktion. Levat's opgaver over verdens nikkelproduk- 
tion er i sin helhed temmelig misvisende. — For 1870-arene, indtil 
1878, opfores produktionen til kun 400 tons, hvad med sikkerhed 
er for lidet; pa grand af driften i Ny-Caledonien skulde verdens 
produktion sa senere vare steget til 1,200 tons i 1880 og 2,00C) 
i 1884, og for 1887 opfores den totale consumption til 3,00(.> 
tons; samtidig skulde ogsa udbyttet pa Ny-Caledonien vaerehaevet 
til 2,600 tons nikkel arlig. Alle de sidstnaevnte s